319/1982

Utfärdat i Helsingfors den 28 april 1982

Statsrådets beslut om ersättning för skador, orsakade av hjortdjur

Sedan riksdagen med hänvisning till 27 § jaktlagen (290/62, ändr. 545/76) beviljat anslag för ersättande av skador, orsakade av hjortdjur, har statsrådet på föredragning från jord- och skogsbruksministeriet beslutat följande om anslagets användning:

Allmänna stadganden
1 §

Skador som hjortdjur, med undantag av renar, har orsakat jordbruk, skogsbruk eller trafik ersätts av statens medel i enlighet med vad nedan föreskrivs.

2 §

Den som med anledning av skada, orsakad av hjortdjur, önskar ansöka om ersättning av statens medel skall ofördröjligen anmäla om skada på jordbruk hos lantbruksnämnden på skadefallsorten, skada, som har drabbat trafik, hos polisen på skadefallsorten och skada på skogsbruk, hos distriktsskogsnämnden i det skadedrabbade området för förrättande av värdering av skadan samt för andra i saken påkallade åtgärder. I anmälan skall nämnas när och var skadan har inträffat, skadans art och omfattning samt hurudana försäkringar sökanden har i saken ävensom huruvida och i vilken utsträckning sökanden har möjlighet att få ersättning på grundval av dem.

Skada på jordbruk
3 §

Med skada på jordbruk avses i detta beslut skada som har drabbat åker-, trädgårds- eller plantskolodling, bärgad skörd eller husdjur. Ersättning utgår dock inte för skada som har drabbat betesmark, skördad halm, skördad blast av andra växter än sockerbetor, skördad potatisblast, ej heller för skada på hundar.

Ersättning kan betalas endast till enskild odlare eller till sådan sammanslutning av enskilda odlare som bedriver samverkan inom jordbruket.

4 §

Skada på jordbruk värderas av lantbruksnämnden på skadefallsorten.

Då värderingen verkställs äger sökanden eller företrädare för honom samt företrädare för jaktvårdsförening på skadefallsorten rätt att närvara.

Skada skall ofördröjligen värderas då anmälan om skadan har ingått. Har skada åsamkats åker- eller andra odlingsväxter eller trädgård, skall värdering likväl verkställas på ändamålsenligt sätt innan skörden bärgas, i fråga om växter som skördas genom att skäras likväl tidigast 14 dagar innan detta sker. Innan skadan värderas kan lantbruksnämnd förrätta förhandssyn, om detta är påkallat för fastställande av vad som har orsakat skadan eller för klarläggande av annan omständighet.

Då värdering verkställs skall utredas var det skadedrabbade området är beläget, dess areal, skadans art och omfattning samt huruvida den anmälda skadegörelsen har orsakats av hjortdjur eller om den helt eller delvis har uppstått på annat sätt.

5 §

För skada på odling eller bärgad skörd kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar värdet av den förlorade avkastningen. Vid skada på husdjur kan ersättning betalas för veterinärkostnader och ett belopp som motsvarar förlusten av avkastningen, dock högst ett belopp som motsvarar det värde djuret ägde innan skadan inträffade.

Såsom skörd från skadeområde utan ågången skada anses i allmänhet den normskörd per ytenhet som jord- och skogsbruksministeriet årligen fastställer för ifrågavarande växt i och för ersättande av skördeskador. Såvida en normskörd för någon växt inte har fastställts på nämnda sätt bestäms den av jordbruksstyrelsen. Om skörden på skadeområdet bevisligen avviker från normskörden kan en mindre skörd eller en skörd, som överstiger normskörden med högst 20 %, läggas till grund för beräkningen.

Såsom pris på produkter anses i allmänhet de priser per enhet som jordbruksstyrelsen har fastställt särskilt. Priserna per enhet kan sänkas i den mån skadan har medfört inbesparing av kostnader för transport, tröskning eller lagring.

6 §

Över värdering skall på blankett, som har fastställts av jord- och skogsbruksministeriet, uppgöras ett värderingsinstrument, vilket bör undertecknas av lantbruksnämndens värderingsman och av sökanden eller företrädare för honom. Då husdjur har skadats skall utlåtande från veterinär fogas till värderingsinstrumentet.

Sökanden eller företrädare för honom äger rätt att foga avvikande åsikt till värderingsinsrumentet. Företrädare för jaktvårdsförening, som har varit närvarande vid värdering, får till värderingsinstrumentet foga avvikande åsikt rörande orsaken till skadans uppkomst.

För verkställande av värdering erlägger sökanden till lantbruksnämnden ett av vederbörande kommun fastställt arvode, som bör motsvara de genomsnittliga kostnaderna för skadevärderingar inom kommunen. Arvode jämte resekostnader får likväl uppgå till högst 200 mark per skadefall.

7 §

Lantbruksnämnden skall insända en beräkning av skadorna inom kommunen till det berörda lantbruksdistriktets lantbruksbyrå, som årligen skall sända ett sammandrag av de beräknade skadornas och de föreslagna ersättningarnas belopp jämte eventuella utlåtanden till jordbruksstyrelsen, vilken före utgången av skadeåret skall sända dem jämte eventuella utlåtanden vidare till jord- och skogsbruksministeriet.

Beslut om ersättningsbeloppets storlek i ettvart skadefall fattas av lantbruksnämnden, vilken också betalar ut ersättningen, inom ramen för de medel som jord- och skogsbruksministeriet har anvisat för ändamålet samt i enlighet med de ytterligare anvisningar som ministeriet eventuellt utfärdar.

Vid utgivande av ersättning för skada på jordbruk iakttages i övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om handhavande av utdelnings- och övervakningsuppgifter beträffande lantbruksstödet (88/71) är stadgat.

Skada som har drabbat trafik
8 §

Med skada som har drabbat trafik avses i detta beslut skada som vid sammanstötning mellan hjortdjur och motorfordon har uppkommit på motordrivet fordon eller på släpfordon. Ersättning utgår dock inte om fordonet har varit i statens, kommuns eller församlings ägo eller besittning.

9 §

Undersökning av skada på fordon ombesörjs av polisen på skadefallsorten.

Polisen skall, då den har mottagit anmälan om inträffad skada, ofördröjligen på platsen för skadan verkställa undersökning jämte förhör. På den skadeanmälningsblankett som härvid bör ifyllas skall i detalj anges vilka skador som har orsakats av hjortdjur samt fordonets märke och modell, året då det tagits i bruk, antalet körkilometer, fordonets trafik- och bilförsäkringsbolag samt försäkringarnas nummer, huruvida skadan har inträffat inom verkningsområdet för vägmärke som varnar för hjortdjur och huruvida fordonets förare har medverkat till att skadan uppkommit.

Beräknas kostnaderna för reparation av fordon överstiga 1 000 mark eller finner polisen eljest skäl härtill föreligga, skall innan reparationen påbörjas besiktningsman eller av trafikförsäkringsföreningen godkänd bilskadeinspektör på initiativ av sökanden granska det skadade fordonet. Vid granskningen skall uppgöras en reparationskostnadskalkyl, vari bör upptagas samma uppgifter som i bilförsäkringsbolagens reparationskostnadskalkyl rörande bilskador. I reparationskostnadskalkylen skall också antecknas huruvida och på vilket sätt det är ändamålsenligt att reparera fordonet. Har fordon skadats på ett sådant sätt att det inte är ändamålsenligt att reparera det, skall fordonets gängse pris strax innan skadan inträffade och dess värde efter skadan anges i reparationskostnadskalkylen.

10 §

Sökande är skyldig att till granskare, som avses ovan i 9 §, betala ersättning enligt samma grunder som till trafikförsäkringsföreningens bilskadeinspektör.

11 §

Sedan skadorna på fordon har blivit reparerade skall sökanden tillställa polisen på skadefallsorten en ansökan om ersättning. Till ansökningen skall fogas en specificerad räkning över reparationskostnaderna och utredning om betalningen av räkningen samt ovan i 9 § avsedd reparationskostnadskalkyl. Har skadat fordon sålts utan att ha reparerats skall sökanden avge utredning om försäljningen och försäljningspriset.

12 §

Har sökanden själv medverkat till skadans uppkomst, kan ersättningsbeloppet nedsättas eller ersättning helt förvägras, beroende på hans egen skuld i saken, hur fordonet framfördes och vilka andra omständigheter som bidrog till skadan.

13 §

Polisen skall sända handlingarna samt sitt eget förslag till ersättning till olycksfallsverk, vilket inom ramen för de medel som jord- och skogsbruksministeriet har anvisat för ändamålet och i enlighet med eventuella ytterligare anvisningar från ministeriet besluter om ersättningsbeloppet och betalar ersättning i ettvart skadefall.

Skada på skogsbruk
14 §

Med skada på skogsbruk avses i detta beslut skada som har drabbat skog eller skogsodlingsmaterial i plantbestånd. Ersättning utgår dock inte om skogen eller plantbeståndet är i statens, kommuns eller församlings ägo eller besittning eller om sökanden enligt 1 § lagen om skogsförbättring (413/67) eljest inte kan beviljas skogsförbättringsmedel. Ersättning utgår inte heller om skadat plantbestånd inte har varit utvecklingsdugligt.

15 §

Värdering av skada på skogsbruk ombesörjs av vederbörande distriktsskogsnämnd.

Då värderingen verkställs äger sökanden eller företrädare för honom samt företrädare för jaktvårdsförening på skadefallsorten rätt att närvara.

16 §

Då värdering verkställs skall utredas var det skadedrabbade området är beläget, dess areal, skadans art och omfattning samt huruvida den anmälda skadegörelsen har orsakats av hjortdjur eller om den helt eller delvis har uppstått på annat sätt.

Kan det konstateras att utvecklingsdugligt plantbestånd har skadats i så hög grad att ett för växtplatsen lämpligt plantbestånd inte kan erhållas på det skadedrabbade området utan skogsodling eller annan sådan skogsskötselåtgärd som utgör förutsättning för en förnyelse, skall distriktsskogsnämnden uppgöra förnyelse- eller skötselplan för det skadedrabbade området.

17 §

På grundvalen av skada på skogsbruk kan ersättning utgå för kostnader för ny beskogning, som sker under distriktsskogsnämndens tillsyn, samt för minskning av trädbeståndets värde. Med kostnader för ny beskogning avses i detta beslut kostnader för anskaffning av skogsodlingsmaterial samt för planering, arbetsledning och arbete som påkallas av skogsodling eller förnyelse. Med minskning av trädbeståndets värde avses i detta beslut sådan värdeminskning som föranleds av tillväxt- eller kvalitetsförluster och som har beräknats enligt grunder, vilka har fastställts av forststyrelsen.

18 §

Över värdering skall på blankett, som har fastställts av jord- och skogsbruksministeriet, uppgöras ett värderingsinstrument, vilket bör undertecknas av distriktsskogsnämndens värderingsman och av sökanden eller företrädare för honom. Sökanden eller företrädare för honom äger rätt att foga avvikande åsikt till värderingsinstrumentet. Företrädare för jaktvårdsförening, som har varit närvarande vid värdering, får till värderingsinstrumentet foga avvikande åsikt rörande orsaken till skadans uppkomst.

För verkställande av värdering samt för uppgörande av förnyelse- eller skötselplan erlägger sökanden till distriktsskogsnämnden ett arvode, motsvarande högst expeditionsavgiften i enlighet med den taxa som jord- och skogsbruksministeriet har fastställt.

19 §

Distriktsskogsnämnden skall årligen före utgången av november sända ett sammandrag av de beräknade skadornas och de föreslagna ersättningarnas belopp till forststyrelsen, som före utgången av skadeåret skall sända sammandraget jämte eventuella utlåtanden vidare till jord- och skogsbruksministeriet.

Beslut om ersättningsbeloppets storlek i ettvart skadefall fattas av vederbörande distriktsskogsnämnd, vilken också betalar ut ersättningen, inom ramen för de medel som jord- och skogsbruksministeriet har anvisat för ändamålet samt i enlighet med de ytterligare anvisningar som ministeriet eventuellt utfärdar.

Vid utgivande av ersättning för skada som hjortdjur har orsakat i skog iakttages i övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om skogsförbättring (413/67) är stadgat.

Särskilda stadganden
20 §

Vid beslut om ersättningens storlek beaktas ersättning, som utgår på grundvalen av försäkring, såsom avdrag.

Ersättning kan minskas eller helt förvägras om den som har lidit skadan eller ägaren till det skadedrabbade området utan orsak har vägrat medverka till att förebygga skadornas uppkomst.

Ersättning utgår inte för utgifter som har åsamkats sökanden med anledning av värderingen av skadan.

Understiger beloppet av den ersättning som skall betalas till sökanden med anledning av skadefallet 300 mark, utgår ingen ersättning Härvid anses alla skador, som hjortdjur under ett och samma år har åsamkat samme sökande inom samma kommun, såsom ett och samma skadefall.

21 §

Angående värdering av skada samt beräkning och betalning av ersättning utfärdas vid behov ytterligare anvisningar i fråga om skada på jordbruk av jordbruksstyrelsen, i fråga om skada, som har drabbat trafik, av olycksfalls verk och i fråga om skada på skogsbruk av forststyrelsen.

Blanketter, som avses i detta beslut, fås gratis hos statens tryckericentral.

22 §

Detta beslut träder i kraft den 1 juni 1982 och tillämpas på skador som anmäls till värdering efter nämnda tidpunkt. Genom detta beslut upphävs jord- och skogsbruksministeriets beslut den 28 januari 1974 om bidrag för ersättande av skador, orsakade av hjortdjur (78/74) jämte däri senare gjorda ändringar.

Helsingfors den 28 april 1982

Minister
Jarmo Wahlström

Överinspektör
Seppo Mattila

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.