319/1979

Given i Helsingfors den 16 mars 1979.

Ellag

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

Denna lag tillämpas på produktion, överföring, distribution och användning av elektricitet samt på elmateriel och elanläggningar.

Angående överföring av elektricitet över landets gränser eller från utlandet till Finland stadgas särskilt i lagen om överföring av elektrisk energi över landets gränser (410/57).

2 §.

I denna lag avses med:

1) elmateriel apparat, maskin, anordning eller förnödenhet för produktion, överföring, distribution eller användning av elektricitet;

2) elanläggning en funktionell helhet bestående av elmateriel och eventuellt andra anordningar, förnödenheter och konstruktioner;

3) kraftverk en för elproduktion byggd eller installerad helhet, bestående av kraftmaskinen, elanläggning och därtill hörande konstruktioner;

4) elverk företag eller inrättning som producerar eller överför elektricitet eller levererar sådan för annat än eget bruk;

5) elförsörjning elproduktion, -överföring och -distribution samt därtill ansluten verksamhet; samt

6) elskada skada som förorsakats genom elström, elfält eller magnetfält.

Såsom elverk betraktas likväl icke företag eller inrättning, som bedriver endast sådan i förordning närmare stadgad verksamhet vilken är av ringa betydelse för den allmänna elförsörjningen.

3 §.

Avsikten med samarbetet och planeringen i anslutning till elförsörjningen är att upprätthålla och utveckla ett i ekonomiskt och tekniskt hänseende ändamålsenligt system för produktion, överföring och distribution av elektricitet, vilket beaktar hela rikets och landets olika delars samt miljöns behov.

4 §.

Elmateriel och -anläggningar skall planeras, byggas, tillverkas och repareras samt underhållas och användas på ett sådant sätt, att de icke åsamkar fara för liv, hälsa eller egendom och att de icke elektriskt eller på annat sätt medför oskälig störning för omgivningen.

5 §.

Denna lag tillämpas även på telefon-, telegraf-, radio- och övriga kommunikationsanordningar och -anläggningar samt på databehandlingsanordningar, apparater för medicinskt bruk ävensom övriga motsvarande anordningar och anläggningar till den del dessa kan förorsaka i 4 § avsedd fara eller störning.

Denna lag tillämpas ej på elmateriel och -anläggningar som levereras till utlandet.

6 §.

Tillämpningen av denna lag övervakas av handels- och industriministeriet, nedan ministeriet.

7 §.

Ministeriet bestämmer kompetensvillkoren för dem som utför planerings-, byggnads-, reparations-, service- och driftsarbeten på elanläggningar samt reparationsarbeten på elmateriel.

8 §.

Elanläggningar får såsom näringsverksamhet planeras, byggas, repareras och underhållas samt elmateriel repareras endast med tillstånd av ministeriet eller den i 30 § nämnda Elinspektionscentralen, såframt det är fråga om verksamhet, för vilken ministeriet med stöd av 7 § har bestämt kompetensvillkoren.

Tillstånd beviljas, om sökanden eller person i hans tjänst är kompetent att leda i tillståndet avsedd verksamhet och sökanden har tillgång till sådana utrymmen och arbetsredskap som bör anses erforderliga.

Till tillståndet kan fogas villkor och anvisningar, vilka är påkallade för undvikande av fara och störning som avses i 4 §.

Ministeriet kan återkalla tillstånd, om tillståndshavaren fortgående bryter mot tillståndsvillkoren eller om någon av de i 2 mom. avsedda förutsättningarna för beviljandet av tillstånd upphör och tillståndshavaren trots uppmaning icke inom skälig tid avhjälper bristen.

2 kap.

Elverk.

9 §.

Elverk får bedriva verksamhet endast med tillstånd som ministeriet beviljat för minst 15 och högst 40 år i sänder (elverkstillstånd).

Tillstånd kan beviljas finsk medborgare eller inhemskt samfund eller inhemsk anstalt.

10 §.

Tillstånd beviljas, såframt elverket överensstämmer med de av statsrådet godkända allmänna målen för elförsörjningen och sökanden har förutsättningar att handha elverket i enlighet med denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser.

Till tillståndsbeslut fogas de villkor som är påkallade för samarbete och planering som avses i 3 § samt för undvikande av fara och störning som avses i 4 §.

11 §.

Elverk är skyldigt att i enlighet med ministeriets allmänna anvisningar deltaga i samarbete och planering som avses i 3 § samt att på begäran lämna ministeriet för samarbetet och planeringen erforderliga uppgifter om sin verksamhet och sina planer.

12 §.

Elverk skall draga försorg om att de som behöver elektricitet har möjlighet att, frånsett exceptionella eller svåra förhållanden, erhålla elektricitet för förbrukning som kan anses vara normal.

Elverk som levererar elektricitet direkt för allmän förbrukning skall iakttaga av ministeriet godkända elleveransvillkor, i vilka de till elleverans anslutna rättigheterna och skyldigheterna för elverk och dess kunder anges. Elverk skall, om ministeriet så förordnar, lämna det uppgifter om sina tariffer.

13 §.

Iakttar elverk icke denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser, kan ministeriet, om elverket trots uppmaning icke inom utsatt tid avhjälpt bristfälligheterna, återkalla elverkstillståndet.

Vägrar elverk leverera elektricitet utan att i 12 § 1 mom. avsedda grunder föreligger, kan ministeriet ålägga elverket att vid vite fullgöra sin skyldighet.

3 kap.

Riksomfattande elförsörjning.

14 §.

För tryggande och utvecklande av elförsörjningen uppgöres för hela landet en enhetlig plan beträffande från rikets synpunkt betydelsefull produktion och överföring av elektricitet samt i fråga om annan för riket betydelsefull elförsörjning (stamplan för elförsörjningen, nedan stamplan).

Stamplanen bör anpassas till den riksomfattande energiförsörjningen och skapa tillräckliga förutsättningar för den regionala elförsörjningen.

15 §.

För handläggningen av ärenden som ansluter sig till den riksomfattande elförsörjningen finns i anslutning till ministeriet en av statsrådet för tre år i sänder tillsatt elförsörjningsdelegation, nedan delegationen. Till delegationen hör såsom ordförande en tjänsteman vid ministeriets energiavdelning samt 11 andra medlemmar.

Av delegationens medlemmar skall sex företräda elverken samt sex statsförvaltningen, sakkunskapen inom den riksomfattande elförsörjningen och elförbrukarna.

16 §.

Delegationen skall årligen framlägga ett förslag till stamplan på tillräckligt lång sikt, taga initiativ och göra framställningar i anslutning till elförsörjningen samt avgiva utlåtanden om nedan i 18 § avsedda regionplaner ävensom om andra ärenden inom sitt verksamhetsområde samt även annars bistå ministeriet i angelägenheter inom sitt verksamhetsområde.

Delegationen skall i sin verksamhet iakttaga ministeriets allmänna anvisningar.

Närmare stadganden om tillsättandet av delegationen och om dess uppgifter utfärdas genom förordning.

17 §.

Stamplanen godkännes av statsrådet på framställning av ministeriet.

Förutsättning för godkännande av stamplan är, att planen är anpassad till den riksomfattande energiförsörjningen samt att den är uppgjord i enlighet med denna lags syften.

4 kap.

Regional elförsörjning.

18 §.

I syfte att trygga och utveckla den regionala elförsörjningen indelar ministeriet landet i samarbetsregioner och godkänner för envar samarbetsregion en enhetlig plan för anskaffning och överföring av elektricitet och distributionsområdena för elektricitet (region plan för elförsörjningen, nedan regionplan).

Regionplan skall vara koordinerad med stamplanen och med regionplanerna för övriga samarbetsregioner samt beakta samarbetsregionens och dess olika delars behov.

19 §.

Elverk, partiförsäljare av elektricitet och elproducenter, som inom en samarbetsregion levererar elektricitet direkt för allmänt bruk och beträffande vilka genom förordning så stadgas, skall grunda en regionkommission för elförsörjningen, nedan regionkommission.

Medlemmarna i regionkommission skall väljas så, att de på ett opartiskt sätt företräder i 1 mom. nämnda parter och att grunden för fördelningen av platserna i fråga om envar part är omfattningen av respektive företags eller inrättnings verksamhet.

Kan överenskommelse icke fås till stånd om grundande av regionkommission, utser ministeriet medlemmarna i regionkommissionen bland företräderna för de i 1 mom. nämnda elverken, partiförsäljarna av elektricitet och elproducenterna.

Ministeriet kan på ansökan befria i 1 mom. nämnda elverk, partiförsäljare av elektricitet eller elproducenter från att deltaga i grundandet av regionkommission.

20 §.

Betydande elförbrukare inom samarbetsregion äger rätt att nominera en företrädare i regionkommissionen.

Kan överenskommelse icke träffas om elförbrukarnas företrädare, utses denne av ministeriet.

21 §.

På regionkommissionen ankommer, i enlighet med ministeriets allmänna anvisningar:

1) att årligen uppgöra förslag till en regionplan för minst 5 år samt att vid behov göra framställningar om justering av planen;

2) att för regionen uppgöra rekommendationer angående eldistributionen samt angående samkörning av elöverföringsanläggningar och kraftverk;

3) att taga initiativ och göra framställningar i anslutning till regionens elförsörjning;

4) att i fråga om sin egen region avgiva utlåtande till elförsörjningsdelegationen om förslaget till stamplan och att avgiva även andra utlåtanden om regionens elförsörjning; samt

5) att stå i förbindelse med övriga regionkommissioner.

Vid uppgörandet av förslag till regionplan skall regionkommissionen höra vederbörande kommuner samt vid behov även andra myndigheter och samfund.

22 §.

Ministeriet skall godkänna av regionkommission uppgjort förslag till regionplan, om det

1) uppgjorts i vederbörlig ordning;

2) överensstämmer med de krav som stadgas i 18 §;

3) överensstämmer med de av ministeriet utfärdade allmänna anvisningarna; och om

4) icke vägande skäl föreligger för förkastande av förslaget.

Ministeriet kan godkänna regionplan även till en del eller, på vägande skäl och efter att ha hört regionkommissionen, ändrad.

23 §.

De elverk, partiförsäljare av elektricitet och elproducenter, som är skyldiga att grunda regionkommission, skall deltaga i dess kostnader enligt vad som är skäligt och enligt omfattningen av sin verksamhet.

Kan överenskommelse icke träffas om kostnadsfördelningen, bestämmer ministeriet därom.

5 kap.

Byggnadstillstånd.

24 §.

För byggande av kärnkraftverk skall erhållas tillstånd av statsrådet. Förutsättning för beviljande av tillstånd är, att byggande av kraftverket prövas vara ändamålsenligt.

Till tillståndet skall fogas de villkor som statsrådet anser vara påkallade.

Innan byggandet inledes skall sökanden dessutom erhålla i atomenergilagen (356/57) stadgat tillstånd.

25 §.

För byggande av annat kraftverk än kärnkraftverk ävensom för byggande av elöverföringsanläggning och elverks distributionsanläggning på över 1 000 volt skall, om ej i 2 eller 3 mom. är annorlunda stadgat, erhållas ministeriets eller, i fall som nämnts i 26 § 2 mom., statsrådets tillstånd.

Ovan i 1 mom. avsett tillstånd erfordras icke:

1) för byggande av kraftverk eller elöverföringsanläggning som ingår enbart i gällande regionplan;

2) för byggande av mottryckskraftverk som i huvudsak ansluter sig till egen industriell process inom företaget eller kraftverk som huvudsakligen utnyttjar spillenergi från industri, såframt kraftverkets generatorer har en märkeffekt av sammanlagt högst 65 megawatt; ej heller

3) för byggande av annat kraftverk, om märkeffekten hos kraftverkets generatorer uppgår till högst 500 kilowatt, eller för byggande av elöverförings- och distributionsanläggning med en märkspänning av högst 20 kilovolt, såvida anläggningen bygges av elverk, som omfattas av godkänd regionplan, inom sitt eldistributionsområde.

Angående tillstånd för byggande av kraftverk för utnyttjande av vattenkraften i strömfall stadgas särskilt.

Om byggande av kraftverk, för vilket enligt 2 mom. 1 eller 2 punkten och 3 mom. icke erfordras i denna lag stadgat tillstånd, skall i tillräckligt god tid innan byggnadsarbetena inledes anmälan göras till ministeriet på sätt som närmare stadgas genom förordning.

26 §.

Ministeriet beviljar tillstånd till byggande av ovan i 25 § 1 mom. avsedda kraftverk eller elöverföringsanläggningar i den ordning den vid envar tidpunkt gällande stamplanen förutsätter,

1) om det i sagda plan antecknats, att byggandet av kraftverket eller elöverföringsanläggningen skall inledas under de två första åren;

2) om kraftverket eller elöverföringsanläggningen bygges i enlighet med nämnda plan; och

3) om vägande skäl att avslå ansökningen icke föreligger.

Tillstånd att bygga kraftverk eller elöverförings- eller distributionsanläggning, som avses i 25 § 1 mom. och som icke bygges i enlighet med gällande stam- eller regionplan, kan av vägande skäl beviljas av statsrådet, såframt kraftverket eller elöverföringsanläggningen borde intagas i stamplanen, och i annat fall av ministeriet.

Till tillståndet fogas villkor som är påkallade för undvikande av fara och störning som avses i 4 § och för tryggande av elförsörjningen.

27 §.

Om avsikten är att bygga elöverförings- och -distributionsanläggning inom sådant område i stad, för vilket stads- eller byggnadsplan fastställts eller för vilket beslutats att stadsplan skall uppgöras, skall för byggandet erhållas samtycke av vederbörande kommunfullmäktige, såframt icke byggnadsprojektet i sin helhet berör egen mark. Utan giltigt skäl får samtycke dock icke förvägras eller villkor för dess beviljande uppställas, om vägran eller villkor åsamkar sökanden oskäligt men.

Uppstår meningsskiljaktighet om huruvida fullmäktige har giltigt skäl att förvägra i 1 mom. nämnt samtycke eller huruvida vägran eller villkor för samtycke åsamkar sökanden oskäligt men, avgöres saken av ministeriet på ansökan.

28 §.

För ett byggnadstillstånd varom stadgas i denna lag uppbäres i förordning stadgad avgift, som bestämmes enligt byggnadsprojektets storlek.

6 kap.

övervakning och besiktningar.

29 §.

För undvikande av fara och störning som avses i 4 § skall elmateriel och -anläggningar besiktigas samt efterlevnaden av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser övervakas på sätt nedan stadgas.

30 §.

Övervakning och besiktning handhas av en under ministeriet lydande offentligrättslig förening benämnd Elinspektionscentralen, på finska Sähkötarkastuskeskus, om. vars förvaltning och verksamhet stadgas genom förordning.

Elinspektionscentralen har även till uppgift att biträda ministeriet i övervakningen av stam- och regionplanernas förverkligande.

31 §.

Elverk som levererar elektricitet direkt till allmänt bruk skall draga försorg om ibruktagningsbesiktningar av elanläggningar som skall anslutas till dess distributionsnät, enligt vad närmare stadgas genom förordning.

32 §.

Ministeriet bestämmer kompetensvillkoren för de personer som leder i denna lag avsedd besiktningsverksamhet och för dem som utför besiktningar.

Den som leder besiktningsverksamhet eller utför besiktningar får icke inom elverk eller annat företag vara i en sådan ställning, att hans opartiskhet som inspektör äventyras.

33 §.

Innehavare av elanläggning skall för besiktningen och övervakningen göra i förordning närmare stadgade anmälningar om ibruktagandet av ny eller ändrad elanläggning.

34 §.

Ministeriet kan bestämma, att vissa slag av elanläggningar icke får tagas i bruk förrän de besiktigats och godkänts.

35 §.

Konstateras vid besiktning, att elanläggning eller elmateriel som är ansluten eller avsedd att anslutas till denna icke överensstämmer med denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser eller att dess användning eller service icke anordnats i enlighet med denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser, skall den som verkställer besiktning uppmana innehavaren av anläggningen att avhjälpa bristfälligheterna eller försummelserna och vid behov utsätta en frist för vidtagande av de åtgärder som är påkallade.

Iakttar innehavare av elanläggning icke reparationsuppmaning av den som utför besiktning och är det fråga om annan elanläggning än en som hör till elverk, vilket levererar elektricitet för allmän förbrukning, kan Elinspektionscentralen, efter att ha berett innehavaren av anläggningen tillfälle att bli hörd, förbjuda användningen av anläggning eller materiel, såvida anläggningens innehavare icke inom av Elinspektionscentralen utsatt tid vidtagit erforderliga reparationsåtgärder.

Om det är fråga om elanläggning som hör till elverk, vilket levererar elektricitet för allmän förbrukning, skall Elinspektionscentralen göra anmälan om saken till ministeriet, som efter att ha berett innehavaren av anläggningen tillfälle att bli hörd kan ålägga denne att vidtaga erforderliga reparationsåtgärder vid vite eller vid äventyr att ministeriet låter utföra erforderliga arbeten på innehavarens av anläggningen bekostnad. Kostnaderna härför erlägges av statens medel och indrives hos elanläggningens innehavare.

36 §.

Elmateriel får i Finland icke saluföras, överlåtas till annan eller tagas i bruk innan anordningarna vederbörligen besiktigats och Elinspektionscentralen godkänt dessa.

Ministeriet bestämmer närmare, i vilken utsträckning och på vilket sätt i 1 mom. nämnt förfarande för besiktning och godkännande skall tillämpas.

37 §.

Medför användningen av elmateriel eller elanläggning omedelbar fara för liv, hälsa eller egendom, skall den som verkställer besiktningen, sedan han såvitt möjligt berett innehavaren av anläggningen tillfälle att bli hörd, omedelbart förbjuda användningen av anordningen eller anläggningen eller förordna, att den skall avskiljas från elnätet. Förbud eller förordnande skall omedelbart efterkommas, och den som verkställer besiktningen skall, såframt åtgärden icke gäller elmateriel eller -anläggning av ringa betydelse, utan dröjsmål hänskjuta ärendet till Elinspektionscentralen för avgörande. Elinspektionscentralen skall handlägga ärendet i brådskande ordning.

38 §.

För täckande av kostnaderna för Elinspektionscentralens eller elverks med stöd av denna lag utförda övervaknings- och besiktningsverksamhet samt övriga prestationer uppbäres avgifter, om vilkas grunder stadgas genom förordning och vid fastställande av vilka i tillämpliga delar skall iakttagas vad i lagen om grunderna för avgifter till staten (980/73) är stadgat.

39 §.

För övervakningen av elmaterielens säkerhet kan ministeriet fastställa ett särskilt märke som utvisar, att i 36 § avsedd elmateriel är besiktigad och godkänd i enlighet med gällande stadganden och bestämmelser.

7 kap.

Skada och olägenhet.

40 §.

Skyldighet att ersätta elskada åvilar, oberoende av vållande, innehavaren av den elmateriel eller -anläggning som varit orsak till skadan, såframt ej nedan i detta kapitel annorlunda stadgas.

41 §.

Innehavares av elmateriel eller -anläggning ansvar för elskada bestämmes enligt i skadeståndslagen (412/74) stadgade grunder, såframt

1) elskadan åsamkats annan elmateriel eller -anläggning vars märkspänning överstiger 400 volt, eller

2) elskadan har förorsakats av sådan till fastighets inre elförsörjning hörande elmateriel eller -anläggning eller därtill ansluten elmateriel eller -anläggning, vars märkspänning uppgår till högst 400 volt.

42 §.

Har den skadelidande medverkat till skadan eller har annan omständighet, som icke har samband med elmaterielen eller -anläggningen eller dess användning, även varit orsak till skadan, kan skadeståndet, enligt vad som är skäligt, jämkas.

Ersättning för personskada, för vilken innehavaren av elmateriel eller -anläggning ansvarar oberoende av vållande, får till följd av den skadelidandes medverkan nedsättas endast om den skadelidande själv eller, då fråga är om försörjningsersättning, som utbetalas efter förolyckad person, den förolyckade har medverkat till skadan annorledes än genom lindrigt vållande.

43 §.

Vid fastställande av skadestånd skall iakttagas vad i 5 kap., 6 kap. 2 och 3 §§ samt 7 kap. 3 § skadeståndslagen är stadgat.

44 §.

I fråga om det skadeståndsansvar, vilket åvilar person, som är i arbetstagares ställning hos innehavare av elmateriel eller -anläggning, iakttages stadgandena i skadeståndslagen och lagen om arbetsavtal (320/70).

45 §.

Har elskada förorsakats av elmateriel eller -anläggning, i fråga om vilken skadeståndsansvar uppkommer utan vållande, ansvarar elmaterielens eller -anläggningens ägare, vilken har överlåtit materielen eller anläggningen att användas av annan, för den uppkomna skadan på samma sätt som innehavaren av materielen eller anläggningen, dock ej med annan egendom än med materielens eller anläggningens värde. Innehavaren av materiel eller anläggning är dock skyldig att ersätta ägaren vad denne sålunda erlagt, såframt icke domstol prövar riktigt, att ägaren skall svara för skadan.

46 §.

Ersättning för elskada, som innehavare av elanordning eller -anläggning eller någon som handlat på hans vägnar icke uppsåtligt eller av vållande åsamkat, skall yrkas inom två år från det skadan inträffade.

På preskription av annan elskada tillämpas vad i 7 kap. 2 § skadeståndslagen stadgas om preskription av skadestånd.

47 §.

Ägare eller innehavare av elmateriel eller -anläggning, som har erlagt i denna lag avsett skadestånd, är berättigad att kräva det belopp han erlagt av den som förorsakat skadan enligt de grunder som gäller dennes skadeståndsansvar.

48 §.

Åsamkar elanläggning störning eller fara för annan elanläggning eller för telegraf-, telefon-, radio- eller annan motsvarande anläggning eller för användningen av dessa, eller genom förmedling av dem förorsakar störning eller fara för utomstående, skall ägaren av den senare byggda anläggningen i fråga om sin anläggning vidtaga de åtgärder som erfordras för avlägsnande av störningen eller faran.

Kan störning eller fara avlägsnas till kostnader, vilka är avsevärt lägre än kostnaderna för åtgärder som avses i 1 mom., genom ändring eller komplettering av tidigare byggd anläggnings tekniska konstruktion, och kan detta ske utan oskäligt men för anläggningens funktion, skall dock den tidigare byggda anläggningens ägare företaga erforderliga ändringar eller kompletteringar i fråga om sin anläggning.

49 §.

Ägaren av senare byggd anläggning är skyldig att ersätta kostnaderna för åtgärder som avses i 48 § 2 mom. Då kostnaderna fastställes, skall beaktas den nytta eller olägenhet som åtgärden möjligen medför för tidigare byggd anläggnings ägare, på grund av att anläggningens prestationsförmåga eller driftskostnader förändrats. Beror störningen eller faran helt eller delvis på att den tidigare byggda anläggningen icke överensstämmer med de stadganden och bestämmelser som gäller för densamma eller att den icke är förenlig med god teknisk sed, är denna anläggnings ägare skyldig att på egen bekostnad försätta anläggningen i vederbörligt skick.

Förorsakar tidigare byggd anläggning exceptionell störning eller fara eller är sagda anläggning exceptionellt utsatt för störning eller fara, skall kostnaderna för avlägsnandet av störningen eller faran enligt vad skäligt är fördelas mellan anläggningarnas ägare eller i sin helhet påföras ägaren av den tidigare byggda anläggningen.

50 §.

Såsom senare byggd av två anläggningar eller delar därav anses den som börjat byggas senare. Ändras anläggning eller del därav till sitt driftssätt eller sin tekniska konstruktion så, att anläggningen eller dess drift förorsakar i 48 § 1 mom. avsedd störning eller fara eller att anläggningen blir väsentligt mera utsatt för störning eller fara, anses dock anläggningen till denna del vara byggd vid tidpunkten för ändringen.

51 §.

Uppnår parterna icke enighet om de åtgärder som erfordras för avlägsnande av störning eller fara som avses i 48―50 §§ eller om storleken av de därav föranledda kostnaderna eller deras fördelning mellan parterna, avgör ministeriet saken.

52 §.

Vad i 48―51 §§ är stadgat om elanläggning gäller i tillämpliga delar även separat elmateriel.

53 §.

Såframt efter det byggnadsarbetena inletts på elanläggning eller del därav, i dess närhet kommer att byggas eller har byggts landsväg, farled, järnväg, flygfält, gas-, vatten- eller annan motsvarande ledning, byggnad eller annan konstruktion på ett sådant sätt, att elanläggningen med hänsyn till den allmänna säkerheten eller för skyddande av anläggningen bör ändras, är elanläggningens ägare skyldig att utföra erforderliga ändringar. Härav föranledda kostnader skall dock ersättas av vägens, farledens, flygfältets, ledningens, byggnadens eller konstruktionens ägare.

8 kap.

Sökande av ändring.

54 §.

Den som är missnöjd med åtgärd eller föreskrift av den som leder eller utför besiktning får yrka att ärendet handlägges av Elinspektionscentralen. Yrkandet skall skriftligen framställas hos Elinspektionscentralen inom 30 dagar efter det åtgärden vidtogs eller föreskriften delgavs.

55 §.

Ändring i beslut, som Elinspektionscentralen fattat på grundval av denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser, sökes hos ministeriet genom besvär, med iakttagande av vad i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) är stadgat. Elinspektionscentralens beslut skall oberoende av att ändring sökts iakttagas, om ej ministeriet annorlunda bestämmer.

56 §.

Ändring får icke sökas i beslut som ministeriet givit i egenskap av besvärsmyndighet, såframt fråga icke är om avslag på en i 8 § 1 mom. avsedd tillståndsansökan. Ändring får icke heller sökas i ministeriets med stöd av denna lag givna beslut om föreläggande av vite.

I annat av ministeriet med stöd av denna lag givet beslut än sådant som nämnts i 1 mom. får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

9 kap.

Särskilda stadganden.

57 §.

Innehavare av elverk och elanläggning samt den som tillverkar, bygger, importerar och säljer elmateriel och elanläggningar skall meddela ministeriet och Elinspektionscentralen av dessa nödigbefunna statistiska och motsvarande uppgifter om elproduktion, -överföring och -distribution samt om elanläggningar och elmateriel ävensom om tillverkning, byggande och försäljning av dylika.

58 §.

Den som utför i denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser avsedda besiktningar äger rätt att för övervakningen av att stadgandena och bestämmelserna iakttages få granska elanläggnings samtliga delar samt elanläggnings eller -materiels lager-, försäljnings- och driftsställen samt att erhålla för övervakningen och besiktningen erforderliga uppgifter om dessa.

59 §.

Den som vid fullgörandet av uppgifter som avses i denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser fått kännedom om affärs- eller yrkeshemlighet får icke yppa denna för utomstående eller utnyttja den till sin fördel.

60 §.

Den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser skall, om ej annorstädes i lag härför är stadgat strängare straff, för överträdelse av stadgandena och bestämmelserna om elmateriel och -anläggningar samt elförsörjning dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.

Den ekonomiska fördel, som gärningsmannen eller den på vars vägnar eller till vars förmån han handlat, erhållit genom i 1 mom. avsedd överträdelse, skall dömas förbruten till staten. Kan fördelen icke noggrant beräknas, skall den uppskattas med beaktande av verksamhetens art och omfattning. Den egendom eller dess värde, i fråga om vilken i 1 mom. avsedda stadganden överträtts, skall helt eller delvis dömas förbruten till staten, såframt detta icke med beaktande av att fråga är om en ringa överträdelse är oskäligt.

Ministeriet äger rätt att förordna om avbrytande av byggnadsarbete som inletts utan i denna lag avsett tillstånd eller förbjuda användning av elanläggning eller kraftverk som byggts utan tillstånd.

61 §.

Chefen för polisdistriktet äger rätt att på begäran av Elinspektionscentralen förordna om beslagtagande av ovan i 36 § avsedd elmateriel som är till salu eller föres i handeln och som icke vederbörligen besiktigats och godkänts.

Beslag, som skall ske i vittnens närvaro och över vilket protokoll skall föras, är i kraft till dess ärendet angående förverkande av elmaterielen avgjorts genom laga kraft vunnen dom eller chefen för polisdistriktet annorlunda förordnar på framställning av Elinspektionscentralen.

62 §.

Polis- och tullmyndighet skall vid behov giva handräckning i ärenden som gäller övervakning av efterlevnaden av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser. Polismyndighet skall vid behov giva handräckning även vid verkställigheten av tvångsmedel som avses i 35, 37 och 60 §§ i denna lag.

63 §.

Vad i 34 kap. 10 § och 35 kap. 1 § strafflagen är stadgat om skadegörelse på där nämnd egendom eller om försök till sådan gärning skall tillämpas även då gärningen riktar sig mot elanläggningar jämte byggnader eller mot kraftverk.

Den som hindrar eller stör användningen av kraftverk eller elöverföringsanläggning skall dömas till straff på sätt i 34 kap. 12 § strafflagen är stadgat.

64 §.

Den som olovligen tillgodogör sig eller försöker tillgodogöra sig elektricitet, i syfte att tillgripa den för egen eller annans räkning, skall dömas för stöld eller försök till stöld på sätt i 28 kap. strafflagen är stadgat.

65 §.

Denna lag skall i tillämpliga delar iakttagas även i fråga om sådan elmateriel och sådana elanläggningar, som är färdiga eller vilkas tillverkning eller byggande har inletts då denna lag träder i kraft.

66 §.

Ansökan om tillstånd som avses i 9 § skall av de elverk som är verksamma då denna lag träder i kraft tillställas ministeriet inom ett år från lagens ikraftträdande.

Uppfyller i 1 mom. avsett elverk icke de villkor som skall uppställas för beviljande av tillstånd, kan ministeriet bevilja elverket en frist på högst fem år för uppfyllande av villkoren för erhållande av elverkstillstånd. Fristen kan av synnerligen vägande skäl förlängas med högst ett år i sänder.

Försätter ovan i 2 mom. avsett elverk icke inom den utsatta fristen verket i ett skick som överensstämmer med villkoren för beviljande av tillstånd och med gällande bestämmelser, skall ministeriet förvägra det sökta elverkstillståndet och vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att inom elverkets verksamhetsområde anordna elförsörjningen på sätt som förutsättes av bestämmelserna.

67 §.

Ovan i 8 § avsett tillstånd behöver ej sökas av den som före denna lags ikraftträdande gjort anmälan som avses i 13 § handels- och industriministeriets beslut av den 3 juli 1975 om uppförande, reparation och planering av elanläggning samt om kompetensfordringarna för person, som leder dessa arbeten (555/75).

Ministeriet kan dock förordna, att i 1 mom. avsedd näringsidkare inom en av ministeriet bestämd skälig tid skall uppfylla de villkor i fråga om utrymmen och arbetsredskap som uppställts för beviljande av ovan i 8 § 2 mom. stadgat tillstånd.

68 §.

Elförsörjningsdelegationen skall inom ett år efter det den tillsatts tillställa ministeriet den första i denna lag avsedda stamplanen.

Regionkommissionerna för elförsörjningen skall inom sex månader efter det ovan avsedda godkända riksomfattande plan bragtes till regionkommissionernas kännedom tillställa ministeriet sin regionplan.

69 §.

Har byggande av kraftverk eller elöverföringsanläggning som avses i 24 eller 25 § då denna lag träder i kraft inletts, eller inledes byggandet inom fyra månader efter lagens ikraftträdande, erfordras icke i denna lag avsett tillstånd. Om byggandet skall likväl göras i 25 § 4 mom. avsedd anmälan inom den ovan nämnda tiden.

För byggande av en i 25 § 2 mom. 3 punkten avsedd elöverförings- och distributionsanläggning kräves icke heller tillstånd innan ministeriet godkänt den första regionplanen för ifrågavarande samarbetsregion.

70 §.

Närmare stadganden om verkställighet och tillämpning av denna lag utfärdas genom förordning.

71 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 maj 1928 angående elektriska anläggningar (167/28) jämte däri senare företagna ändringar. Med stöd därav givna förordningar och av ministeriet utfärdade beslut förblir dock fortfarande i kraft, såframt icke genom förordning eller ministeriets beslut annorlunda stadgas eller bestämmes om dem.

Den i 30 § avsedda Elinspektionscentralen kan grundas redan före denna lags ikraftträdande.

I fråga om ersättande av skada som uppkommit före denna lags ikraftträdande tillämpas tidigare lag.

Helsingfors den 16 mars 1979.

Republikens President
Urho Kekkonen

Handels- och industriminister
Eero Rantala

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.