Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

623/1978

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av beskattningslagen.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphäves 110, 111, 116, 117, 119 och 120 §§ beskattningslagen av den 12 december 1958 ( 482/58 ), sådana dessa lagrum lyder, 116 § delvis ändrad genom lag av den 13 augusti 1976 (672/ 76), 117 § i sistnämnda lag, 119 § delvis ändrad genom lag av den 4 juli 1963 (374/63) och 120 § i lag av den 11 mars 1970 (186/70), samt

ändras 125 §, sådan den lyder ändrad genom lagar av den 20 juni 1974 och den 13 februari 1976 (499/74 och 155/76), som följer:

125 §.

Har skattskyldig fysisk persons skattebetalningsförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall, som drabbat honom eller honom närstående person, eller av annan dylik orsak väsentligen nedgått eller har den skattskyldige avlidit och efterlämnat make, barn eller andra arvingar, vilkas försörjning varit beroende av hans förtjänst, så ock då det av annan särskild orsak vore uppenbart oskäligt att av dylik eller annan skattskyldig indriva skatt, kan för statsskattens vidkommande finansministeriet samt för kommunalskattens vidkommande kommunfullmäktige eller med stöd av i reglemente given befogenhet kommunstyrelsen enligt prövning på ansökan helt eller delvis bevilja befrielse från skatten, den ränta som motsvarar dröjsmålsränta samt influten dröjsmålsränta. Under samma förutsättningar kan finansministeriet helt eller delvis bevilja befrielse från restavgift och annan än ovan avsedd dröjsmålsränta även i de fall, då den borde redovisas till annan skattetagare än staten.

Skattestyrelsen äger rätt att avgöra i 1 mom. avsedd ansökan, om beloppet av den statsskatt, den ränta som motsvarar dröjsmålsräntan, den dröjsmålsränta eller den restavgift, vars avlyftande sökes, uppgår till högst 20 000 mark. Finansministeriet kan likväl avgöra ansökningar rörande principiellt viktiga grupper av ärenden även i det fall, att det belopp, vars avlyftande sökes, är 20 000 mark eller mindre.

Vad i denna paragraf är stadgat angående skattskyldig gäller i tillämpliga delar även den som enligt denna lag är ansvarig för skatt.

Skatteuppbördsmyndighet kan under ovan i 1 mom. nämnda förutsättningar på villkor som bestämmes av finansministeriet på ansökan bevilja anstånd med betalning av skatt. Skattestyrelsen kan av särskilt skäl övertaga avgörandet av ärende som gäller anstånd.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Skatter som debiterats före lagens ikraftträdande redovisas enligt de stadganden som var i kraft vid tidpunkten för debiteringen.

Nådendal den 11 augusti 1978.

Republikens President Urho KekkonenFinansminister Paul Paavela

Till början av sidan