609/1977

Given i Helsingfors den 5 augusti 1977.

Lag om ändring av byggnadslagen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i byggnadslagen av den 16 augusti 1958 (370/58) 52 §, 56 § 2 mom., 58 § 2 mom., 69 §, 110 § 4 mom., 111 § 1 mom., 115 § 2 mom. och 119 § 2 mom.,

av dessa lagrum 69 § och 115 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 29 april 1966 (250/66) samt 110 § 4 mom., 111 § 1 mom. och 119 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 9 augusti 1968 (493/68), samt

fogas till lagen en ny 52 a §, till 53 § ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., till 56 §, sådan den lyder delvis ändrad genom ovannämnda lag av den 9 augusti 1968, ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom., och till 110 §, sådan den lyder i sistnämnda lag, ett nytt 2 mom., varvid de nuvarande 2, 3 och 4 mom. blir 3, 4 och 5 mom., som följer:

52 §.

Inom stadsplaneområde kan statsrådet bevilja staden tillstånd att inlösa:

1) byggnadstomt, av vars tillåtna våningsyta minst hälften icke använts; och

2) byggnadstomt, som med beaktande av de på tomten befintliga byggnadernas bruksändamål, läge, byggnadssätt och övriga omständigheter icke kan anses vara bebyggd huvudsakligen i enlighet med stadsplanen, om tomtens åtkomst för det i stadsplanen anvisade ändamålet bör anses viktig för stadens utvecklande.

Förutsättning för beviljande av tillstånd är, att tomten icke inom fyra år efter det ägaren och innehavaren av tomten erhållit byggnadsuppmaning bebyggts på sätt som avses i 1 mom. 1 punkten eller, om uppmaningen grundar sig på 2 punkten av samma moment, på sätt som där avses. Tillstånd till inlösen skall sökas inom ett år efter utgången av nämnda frist.

Byggnadsuppmaning får icke utfärdas da i 42 § 2 mom. 3, 4 eller 5 punkten eller i 43 § 1 mom. avsett byggnadsförbud gäller. Ovan i 1 mom. 1 punkten avsedd byggnadsuppmaning får icke heller utfärdas till ägare och innehavare av tomt som i stadsplan anvisats för byggande av egnahemshus och andra hus för högst två familjer, om på tomten finnes bostadshus som är i bruk. Uppmaning att bygga, som utfärdats i strid med stadgandena i detta moment, är utan verkan.

Har i 3 mom. avsett byggnadsförbud trätt i kraft för tomt sedan byggnadsuppmaning givits, förfaller uppmaningen.

Över beslut, varigenom byggnadsuppmaning givits, får tomtens ägare eller innehavare anföra besvär hos länsstyrelsen inom 14 dagar från delfåendet, över länsstyrelsens beslut får besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet. Om beslut icke upphäves på grund av besvär, räknas den i 2 mom. för byggandet utsatta tiden från den tidpunkt, då byggnadsuppmaningen gavs.

Staden skall föra offentlig förteckning över de byggnadsuppmaningar som den givit.

Har tomt sedan uppmaning införts i förteckningen övergått till ny ägare eller innehavare, gäller uppmaningen även denne.

Anmälan om att byggnadsuppmaning utfärdats, återkallats eller förfallit samt om att förpliktelsen uppfyllts skall av stadsstyrelsen omedelbart tillställas fastighetsdomaren eller häradshövdingen för anteckning i längden över utmätta fastigheter.

52 a §.

Inom stadsplaneområde kan statsrådet bevilja staden tillstånd att inlösa:

1) område, som ingår i byggnadskvarter, för åstadkommande av reglering inom trångt eller eljest olämpligt bebyggt område eller i kvarter, vars byggnader i sin helhet eller till betydande del brunnit ned eller annars förstörts;

2) till byggnadskvarter hörande område, som icke huvudsakligen är bebyggt i enlighet med stadsplanen, om byggande i enlighet med stadsplanen förutsätter sådana konstruktioner eller kvarterets gemensamma behov tjänande regleringar, på grund av vilka planens genomförande inom skälig tid utan åtgärder från stadens sida icke, med beaktande av markäganderättsförhållandena, kan anses sannolikt;

3) till gatumark gränsande mark, om på denna till följd av anläggande av gata eller väsentlig ändring av dess höjdläge större ändringsarbeten eller andra omfattande regleringar måste utföras; samt

4) gatumark omgivande mark, vars värde ansenligt ökas med anledning av att i bebyggd del av staden ny gata öppnas eller gammal utvidgas eller annat för allmän trafik avsett område ordnas, försåvitt inlösningen är nödig för täckande av kostnaderna för sagda åtgärd. Tillstånd får icke beviljas, om ägarna av de tomter, som omgiva gatumarken, förbinda sig att inom utsatt tid överlåta mark, som erfordras för gatumark eller för här avsedd annan reglering, och till staden erlägga de kostnader, som förorsakas av gatans anläggande eller utvidgande eller områdets reglering.

Inom område, för vilket stadsplan enligt stadsfullmäktiges beslut skall uppgöras eller ändras, kan statsrådet bevilja staden tillstånd att inlösa område, där en oredig fastighetsindelning väsentligt försvårar uppgörande av en för stadens utvecklande erforderlig stadsplan eller ändring av sådan.

Vad i 1 mom. 1 punkten är stadgat äger motsvarande tillämpning på område, angående vilket stadsfullmäktige beslutat att stadsplan skall uppgöras, såframt området bör anses jämförbart med i sagda lagrum avsedda områden.

53 §.

Vad i 1 mom. är stadgat om obebyggt område gäller jämväl område med byggnader, vilka i förhållande till markens varde äro obetydliga.


56 §.

Vad i 1 mom. är stadgat om stadens inlösningsskyldighet äger motsvarande tillämpning på område som avses i 52 a § 1 mom. 2 punkten, om markägaren på grund av stadsplanen icke kan använda området på ett sätt som medför skälig nytta.

Har med stöd av 1 eller 2 mom. yrkats inlösen av endast en del av ägaren tillhörigt enhetligt område, som intagits i generalplan eller stadsplan, äger staden eller staten rätt att inlösa hela området.


58 §.

Staden och staten befrias från sin inlösningsskyldighet, om området genom ändring av generalplan eller stadsplan kan användas för enskild byggnadsverksamhet eller om tomtindelningen ändrats i enlighet med rådande äganderättsförhållanden, innan frågan om stadens eller statens inlösningsskyldighet blivit avgjord medelst laga kraft vunnet utslag. Detsamma gäller, om stadsplanen ändrats så, att förutsättningar för den i 56 § 2 mom. avsedda inlösningsskyldigheten icke längre föreligga.


69 §.

Till stad erlägges enligt prövning av statsmedel bidrag till täckande av kostnaderna för uppgörande av stadsplan och för inlösen eller annat förvärv av områden, då detta på grund av kostnadernas storlek och stadens ekonomiska ställning anses påkallat.

110 §.

På område, som avses i 52 a § 1 mom. 2 punkten och till vilket kommunen med stöd av stadgandena i 111 § har inlösningsrätt, äger motsvarande tillämpning vad i 1 mom. om kommuns inlösningsskyldighet är stadgat, om markägaren på grund av byggnadsplanen icke kan använda området på sätt, som medför skälig nytta.


Kan ändring av byggnadsplan, som godkänts innan saken anhängiggjorts, eller anhängig lant- mäteriförrättning eller annan sådan förrättning inverka på inlösningsskyldigheten, får i 1 mom. avsedd talan icke avgöras, innan ändringen blivit slutbehandlad eller förrättningen avslutad. Detsamma gäller, om förutsättningar för den i 2 mom. avsedda inlösningsskyldigheten till följd av godkänd ändring av byggnadsplanen icke längre föreligga.

111 §

Vad i 50 och 52 a §§ är stadgat om expropriation på stadsplaneområde samt på område, som enligt stadsfullmäktiges beslut skall planläggas eller för vilket stadsplanen skall ändras, gäller på motsvarande sätt på byggnadsplaneområde samt på område, som enligt kommunens fullmäktiges beslut skall planläggas eller för vilket byggnadsplanen skall ändras. Vad i 52 § är stadgat gäller likaså på motsvarande sätt på byggnadsplaneområde, om på område, som i byggnadsplan är avsett för byggande, eller på annat område, som får användas för byggande, av den våningsyta som får byggas, icke använts minst hälften eller, om området ej på sätt som avses i 1 mom. 2 punkten av sagda paragraf bör anses ha blivit bebyggt huvudsakligen enligt byggnadsplanen. Vad i 53 § 1 och 2 mom. är stadgat om inlösen på stadsplaneområde samt på område, som enligt stadsfullmäktiges beslut skall planläggas, gäller på motsvarande sätt inom byggnadsplaneområde samt område, som enligt beslut av kommunens fullmäktige skall planläggas. Likaså gäller i fråga om landskommun vad i 53 § 3 mom. och 59 § 1 mom. är stadgat om stad.


115 §.

För täckande av de kostnader, vilka föranledas av byggnadsplanens uppgörande och utmärkande i terrängen samt av inlösen eller annat förvärv av områden, erlägges till landskommun av statsmedel understöd enligt prövning, om detta till följd av kostnadernas storlek och kommunens ekonomiska ställning anses erforderligt.

119 §.

Angående för landskommun uppgjord generalplans rättsverkningar gäller på motsvarande sätt vad om generalplans rättsverkningar i stad är stadgat. På område, för vilket enligt kommunens fullmäktiges beslut generalplan skall uppgöras, äga även stadgandena i 53 § 1 och 2 mom. motsvarande tillämpning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. På ärende, som är anhängigt vid domstol eller hos förvaltningsmyndighet och som gäller inlösen i fall, vilka avses i stadgandena i denna lag, tillämpas tidigare stadganden.

Helsingfors den 5 augusti 1977.

Republikens President
Urho Kekkonen

Tf. minister för inrikesärendena
Tuure Salo

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.