Lag om ändring av beskattningslagen.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med riksdagens beslut
upphäves 118 § beskattningslagen av den 12 december 1958 ( 482/58 ), samt
ändras 83 §, 108 § 2 mom., 113 § 2 mom. samt 125 § 1 och 2 mom., av dessa lagrum 83 § sådan den lyder i lag av den 31 december 1974 (1024/74) samt 125 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag av den 20 juni 1974 (499/74), som följer:
83 §.
Har skattskyldig, på grund av att han underlåtit att inlämna skattedeklaration eller inlämnat bristfällig, vilseledande eller oriktig deklaration eller annan uppgift eller handling, vid verkställd ordinarie beskattning helt eller delvis undgått skatt, skola honom under något av de fem år, som följa efter året för verkställande av den ordinarie beskattningen, påföras den skatt, vilken han av förenämnda orsak undgått, stadgad dröjsmålsränta för försummad skattebetalning jämte motsvarande ränta samt stadgad skatteförhöjning (efterbeskattning) . Innan efterbeskattning verkställes skall skattskyldig såvitt möjligt beredas tillfälle att bli hörd i saken. Den skattskyldige behöver likväl icke beredas tillfälle att bli hörd, om det är uppenbart att detta icke är av betydelse för avgörandet av saken.
108 §.
Utan hinder av att icke erlagt förskott enligt 1 mom. blivit avkortat, skall på det påförda förskottet erläggas stadgad dröjsmålsränta.
113 §.
Har skatt eller den ränta som motsvarar dröjsmålsräntan genom utslag eller beslut av ovan i 1 mom. nämnd myndighet avlyfts eller har den genom utslag eller beslut av denna myndighet eller på grundvalen härav sänkts, skall skatteuppbördsmyndigheten till vederbörande återbetala den överdebiterade delen av det erlagda beloppet jämte ränta därpå räknat från beskattningsårets utgång eller, såframt skatten erlagts därefter, från betalningsdagen till återbetalningsdagen, i enlighet med vad genom förordning stadgas.
125 §.
Har skattskyldig fysisk persons skattebetalningsförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall, som drabbat honom eller honom närstående person, eller av annan dylik orsak väsentligen nedgått eller har den skattskyldige avlidit och efterlämnat make, barn eller andra arvingar, vilkas försörjning varit beroende av hans förtjänst, eller vore det av annan särskild orsak uppenbart oskäligt att av dylik eller annan skattskyldig indriva skatt, kan för statsskattens vidkommande finansministeriet samt för kommunalskattens vidkommande kommunens fullmäktige eller med stöd av bemyndigande i kommunalt reglemente kommunens styrelse på ansökan helt eller delvis medgiva befrielse från skatten eller den ränta som motsvarar dröjsmålsräntan. Under samma förutsättningar kan finansministeriet helt eller delvis medgiva befrielse från staten tillkommande dröjsmålsränta och restavgift.
Skattestyrelsen äger rätt att avgöra i 1 mom. avsedd ansökan, om beloppet av den statsskatt, den ränta som motsvarar dröjsmålsräntan, dröjsmålsräntan eller restavgiften, vars avlyftande sökes, uppgår till högst 20 000 mark. Finansministeriet kan likväl avgöra ansökningar rörande principiellt viktiga grupper av ärenden, även i det fall, att det belopp, vars avflytande sökes, är 20 000 mark eller mindre.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1976. Lagen äger tillämpning räknat från sagda dag även på därförinnan uppkomna skatteskulder.
Helsingfors den 13 februari 1976.
Vid förfall för Republikens President, Statsminister Martti Miettunen Finansminister Paul Paavela