714/1975

Given i Helsingfors den 5 september 1975.

Förordning om befordran på järnväg.

På föredragning av trafikministern stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

Denna förordning tillämpas på sådan befordran på järnväg och på väg, som statsjärnvägarna förbundit sig att utföra.

Förordningen äger tillämpning jämväl på samtrafik, som bedrives av statsjärnvägarna och annan idkare av järnvägstrafik, såframt för denna trafik ej fastställts särskilda bestämmelser eller i överenskommelsen angående samtrafiken ej annorlunda avtalats.

Nedan avses med järnvägen statsjärnvägarna.

2 §.

I avtal mellan järnvägen och trafikant intaget villkor, som begränsar de rättigheter, vilka enligt denna förordning tillkommer trafikant, binder ej denne, för såvitt icke nedan annorlunda stadgas.

3 §.

Järnvägsstyrelsen fastställer de allmänna villkoren i befordringsavtalen. I dem skall upptagas bestämmelser om:

1) befordran av sjuka;

2) befordran av lik;

3) fristen för lastning och lossning av gods;

4) fristen för befordran av gods;

5) emballering, lastning och lossning av gods;

6) säkerhetsåtgärder beträffande farliga ämnen och föremål;

7) godsslag, vilkas befordran är förbjuden eller vilka mottages till befordran på särskilda villkor; samt

8) grunderna för återbetalning av befordrings- och andra med befordran förbundna avgifter samt för provision som möjligen skall uppbäras i samband med återbetalning av biljettpris.

Järnvägen äger rätt att, med de i 2 § angivna begränsningarna, avvika från de allmänna villkoren och att i befordringsavtal intaga speciella villkor, försåvitt därom överenskommes med trafikanten.

4 §.

De avgifter, som skall erläggas för befordran och för tjänster som ansluter sig till befordran, bestämmes enligt den tariff som vid ingåendet av befordringsavtalet gäller vid statsjärnvägarna, såframt icke före befordringsavtalets uppkomst annorlunda överenskommits.

5 §.

Befordringsavtal anses ha ingåtts på villkor, som bestämts i denna förordning och i gällande allmänna villkor, såframt icke annorlunda överenskommits.

Denna förordning samt de allmänna villkoren jämte bilagor skall på bemannade trafikplatser finnas till påseende för allmänheten.

6 §.

Såframt ej i lag eller i förordning annorlunda är stadgat, är järnvägen skyldig att, förså- vitt lämpligt befordringsutrymme finns, befordra resande jämte handresgods med i tidtabell angivna persontåg samt resgods med särskilt bestämda tåg, såframt befordran icke förhindras av sådan omständighet, som järnvägen icke kan undvika och som den icke är skyldig att undanröja.

Under samma förutsättningar är järnvägen skyldig att befordra gods med i tidtabell angivna tåg, försåvitt befordringen kan utföras inom skälig tid och befordringen icke enligt gällande bestämmelser är förbjuden.

Om särskilda skäl det fordrar, kan järnvägsstyrelsen bestämma:

1) att trafiken helt eller delvis skall avbrytas;

2) att vissa försändelser tillsvidare icke alls mottages eller att sådana mottages till befordran endast på bestämda villkor; samt

3) att vissa försändelser mottages till befordran med företrädesrätt framom andra.

Dylika bestämmelser skall ofördröjligen på lämpligt sätt bringas till allmänhetens kännedom.

Vid upplåtandet av vagnar till att lastas av trafikanter kan järnvägen ytterligare, då beställt antal vagnar icke står till förfogande, ge företräde åt brådskande försändelser samt åt regelbundna försändelser, beträffande vilka med trafikanten träffats särskilt fraktavtal.

7 §.

Angående offentligheten av handlingar som ansluter sig till järnvägsbefordran gäller vad därom är stadgat särskilt.

8 §.

Järnvägen svarar inom gränserna för denna förordning för skador, vilka dess egen personal eller andra personer, som den anlitat för utförande av befordringar, i sina uppdrag har förorsakat.

9 §.

Järnvägsstyrelsen utfärdar bestämmelser för upprätthållandet av ordning och säkerhet i tågen och inom järnvägens område.

Den som bryter mot i 1 mom. avsedda bestämmelser eller som vållar störning i fortskaffningsmedel eller inom järnvägsområde kan avlägsnas från fortskaffningsmedlet eller från järnvägsområdet och vid behov gripas. Angående gripandet skall polisen utan dröjsmål underrättas.

2 kap.

Resande.

10 §.

Befordringsavtal beträffande resande uppkommer då denne börjar sin resa med järnvägen.

11 §.

Järnvägen kan vägra att som resande befordra sådan berusad person, som på grund av sitt våldsamma eller hotande uppförande eller genom att föra oljud kan väntas sannolikt förorsaka störning.

12 §.

Järnvägsstyrelsen utfärdar bestämmelser om hur stor tilläggsavgift resande som påträffats i tåget utan giltig biljett är skyldig att erlägga.

13 §.

Resande får medföra handbagage i rimlig mängd.

Såsom handbagage får icke medföras varor, som på grund av sin farlighet eller eljest kan åsamka övriga resenärer eller järnvägen olägenhet eller skada.

Stadgandena i 20, 21 och 29 §§ i denna förordning tillämpas även på handbagage.

14 §.

Angående järnvägs ansvarighet i de fall då resande till följd av järnvägens drift omkommit eller skadats eller handbagage förkommit eller skadats är stadgat särskilt.

15 §.

Järnvägen är icke skyldig att ersätta skada som åsamkats resande till följd av att tåg försenats, tågtur inställts eller vidare anslutning saknas.

16 §.

När järnvägen tillsätter bärare för transport av handbagage mot ersättning inom trafikplatsens område, ansvarar järnvägen för det gods, som anförtrotts bärare, såsom för resgods.

3 kap.

Resgods.

17 §.

Befordringsavtal beträffande resgods uppkommer då järnvägen mottager resgodset till befordran och utfärdar bevis däröver.

18 §.

Är resgods vid inlämnandet till befordran i bristfälligt skick eller företer tydliga tecken på att vara skadat, är järnvägen pliktig att införa anteckning härom i ovan i 17 § nämnt bevis. Den av järnvägen införda anteckningen är bindande för resanden, försåvitt han ej visar att den är oriktig. Godkänner resanden icke anteckningen, kan järnvägen vägra att mottaga resgodset till befordran. Har järnvägen ej infört ovan avsedd anteckning i beviset, skall resgodset, försåvitt ej annat visas, antagas ha varit, då det mottogs till befordran, i ett till det yttre gott skick.

19 §.

Järnvägen är icke skyldig att såsom resgods till befordran mottaga penningar, värdepapper, dokument, ädelmetaller, ädelstenar, konstverk eller andra särskilt värdefulla föremål, ej heller varor som är till sin art farliga eller som med hänsyn till sin storlek, kvantitet, form, vikt eller övriga egenskaper eller till sitt skick eller emballage icke lämpar sig för befordran såsom resgods.

20 §.

Föreligger grundad anledning att befara, att resgods innehåller sådana ämnen eller föremål, vilkas befordran såsom resgods är förbjuden, äger järnvägen rätt att i resandens närvaro förvissa sig om resgodsets art. Anträffas resanden icke eller infinner han sig icke på kallelse, får järnvägen undersöka resgodset utan att resanden är närvarande. Kan dröjsmål medföra fara, får järnvägen undersöka resgodset omedelbart, utan att tillkalla resanden.

Undersökningen skall såvitt möjligt företagas i vittnes närvaro. Över resultatet av undersökningen skall järnvägen upprätta en skriftlig redogörelse, ifall resanden icke meddelar, att han ej fordrar det.

21 §.

Är resgods, som innehåller i 20 § 1 mom. avsedda ämnen eller föremål, till följd av sin farlighet eller av annan orsak ägnat att föranleda olägenhet för resande eller järnvägen, får det omedelbart avlägsnas från järnvägens område. Farliga ämnen och föremål får dessutom förstöras eller oskadliggöras då omständigheterna det påkallar.

22 §.

Resgods utlämnas mot ovan i 17 § avsett bevis. Järnvägen är icke skyldig att pröva, huruvida den som företer beviset är dess rätta innehavare.

Kan resande, då han kräver utlämnande av sitt resgods, icke förete bevis, utfärdat över att godset mottagits till befordran, utlämnas godset endast på villkor att han styrker sin rätt därtill samt lämnar kvitto över mottagandet av godset. Järnvägen är även berättigad att fordra säkerhet för godsets värde.

23 §.

Resgods utlämnas på bestämmelsetrafikplatsen så snart det tåg, med vilket godset enligt anteckning i ovan i 17 § avsett bevis befordras, ankommit till bestämmelsetrafikplatsen och godset är färdigt att utlämnas. Kan godset icke då utlämnas, äger innehavaren av beviset tätt att på begäran få däri antecknat den tidpunkt, då godset efterfrågats.

24 §.

Resgods anses utlämnat även då det i enlighet med gällande bestämmelser har överlämnats till tull- eller annan myndighet.

25 §.

Har resgods icke avhämtats inom sju dygn från dess ankomstdygn, skall järnvägen av mottagaren begära anvisningar om hur med resgodset skall förfaras. Ger mottagaren icke anvisning eller kan anvisningen icke utan olägenhet följas eller kan man ej få vetskap om mottagaren, äger järnvägen rätt att sälja godset, när tre månader har förflutit från ankomstdygnet.

På resgods tillämpas stadgandena i 55 § 2, 3 och 4 mom.

26 §.

Vad i 56 § är stadgat om järnvägs panträtt i gods, äger tillämpning även på resgods.

4 kap.

Skadeansvar för resgods.

27 §.

Beträffande järnvägens ansvar för förkommet resgods eller för minskning av eller skada på resgods gäller på motsvarande sätt vad i denna förordning stadgas om gods.

För skada, som föranletts av att hund, katt eller annat smådjur gått förlorat, eller för skada, som drabbat sådant djur, ansvarar järnvägen likväl endast, försåvitt förlusten eller skadan visas ha förorsakats av järnvägen.

28 §.

Kan järnvägen icke utlämna resgods vid ovan i 23 § nämnd tidpunkt, är den skyldig att ersätta resanden för av dröjsmålet förorsakad skada. I ersättning betalas dock högst etthundratjugofem mark per försändelse.

För av dröjsmål med utlämnandet av hund, katt och annat smådjur föranledd skada ansvarar järnvägen likväl endast, ifall dröjsmålet visas ha förorsakats av järnvägen.

Utlämnas resgods icke inom tre dygn efter det att det efterfrågades i enlighet med 23 §, kan resanden kräva ersättning såsom om resgodset skulle ha förkommit.

I övrigt gäller beträffande järnvägs ansvar för skada, som förorsakats av dröjsmål med utlämnande av resgods på motsvarande sätt vad i denna förordning stadgas om gods.

29 §.

Avsändare av resgods är ansvarig för skada, som av honom avsänt resgods förorsakar på grund av sin farliga art, sitt bristfälliga emballage eller annan dylik orsak, utom då järnvägen observerat eller bort observera faran vid mottagandet av godset till befordran.

Vad i 71 § 2 mom. är stadgat om gods, äger motsvarande tillämpning även på resgods.

5 kap.

Gods.

30 §.

Befordringsavtal beträffande gods uppkommer vid den tidpunkt, då järnvägen mottager godset till befordran.

31 §.

Avsändaren skall, då han till befordran inlämnar farliga ämnen eller föremål, förete utredning över godsets farlighet.

32 §.

Avsändaren skall för varje försändelse till järnvägen inlämna en fraktsedel, uppgjord i enlighet med formulär, som godkänts av järnvägsstyrelsen, jämte duplett. I fraktsedeln skall antecknas:

1) bestämmelsetrafikplatsen;

2) mottagarens namn och adress;

3) avsändarens namn och adress; samt

4) försändelsens innehåll.

Järnvägen äger rätt att bestämma att i fraktsedeln skall antecknas även andra uppgifter samt att den skall ifyllas i flera än två exemplar.

33 §.

Järnvägen skall genom daterad anteckning i originala fraktsedeln och dupletten erkänna att den mottagit godset till befordran.

Originala fraktsedeln stannar hos järnvägen för att överlämnas till mottagaren. Dupletten ges till avsändaren.

34 §.

Sedan järnvägen i fraktsedel erkänt att den mottagit gods till befordran, utgör fraktsedeln bevis över befordringsavtalets innehåll, såframt icke annat visas.

Fraktsedeln utgör dock icke bevis över innehållet i befordrat föremål, som är insatt i slutet emballage. Fraktsedeln utgör ej heller bevis över antalet kollin eller dessas vikt eller innehållet i kollin, som lastats av avsändaren eller ingår i befordringsenhet, som sammansatts av avsändaren, såframt icke järnvägen genom anteckning i fraktsedeln styrker dessa.

35 §.

Är gods eller dess emballage i bristfälligt skick eller företer tecken på att vara skadat, är järnvägen skyldig att göra anteckning därom i fraktsedeln, såframt icke avsändaren gjort det. Av järnvägen gjord anteckning är bindande för avsändaren, såframt han icke visar att den är oriktig. Godkänner icke avsändaren anteckningen, kan järnvägen vägra att mottaga godset till befordran. Har järnvägen icke gjort ovan avsedda anteckning i fraktsedeln, skall godset och dess emballage, såframt icke annat visas, antagas ha varit, då det mottogs till befordan, i ett till det yttre gott skick.

36 §.

Järnvägen är berättigad att undersöka gods för att utreda huruvida försändelsen överensstämmer med avsändarens uppgift och att föreskrifterna angående säkerhetsåtgärder beaktats.

Då försändelsens innehåll undersökes på avsändningstrafikplatsen, skall avsändaren kallas till undersökningen. Då undersökningen sker på bestämmelsetrafikplatsen skall mottagaren tillkallas, såframt icke på grund av befordringsavtalet avsändaren skall kallas i hans ställe. In- finner sig icke den som kallats till undersökningen eller anträffas han icke, får undersökningen företagas utan att han är närvarande. Kan dröjsmål medföra fara, får undersökningen företagas omedelbart utan att avsändaren eller mottagaren tillkallas.

Under transportens förlopp får järnvägen undersöka försändelses innehåll endast av säkerhetsskäl eller då skötseln av trafiken det förutsätter. Dylik undersökning får företagas utan att avsändaren är närvarande.

Undersökning skall utföras i vittnes närvaro. över undersökningen skall uppgöras protokoll, som undertecknas av undersökaren, vittnet och den till godset berättigade, om han är närvarande.

37 §.

Har avsändaren inlämnat gods till befordran under oriktig eller vilseledande beteckning eller angivit för låg vikt eller försummat att lämna i 31 § avsedda uppgifter, skall felet på yrkande av järnvägen rättas. Gör avsändaren det icke, och kan godset av denna orsak icke utan olägenhet befordras till bestämmelsetrafikplatsen eller dar utlämnas, äger järnvägen rätt att häva befordringsavtalet eller avbryta befordringen. Då befordringsavtal häves eller befordring avbrytes, skall järnvägen omedelbart underrätta den till godset berättigade härom.

Häver järnvägen befordringsavtal, skall den vidtaga erforderliga åtgärder för att skydda godset mot att det förkommer, minskas eller skadas, såvida det utan olägenhet kan ske på den plats, där godset finns. Järnvägen är skyldig att sörja för godset under en skälig tid. Farliga ämnen och föremål får oskadliggöras eller förstöras då omständigheterna det påkallar.

Har befordringsavtal hävts på grund av 1 mom., äger järnvägen rätt att utfå befordringsavgiften och eventuell fraktskillnad samt ersättning för omkostnaderna fram till den trafikplats, där befordringen avbrutits. Järnvägen äger även rätt till ersättning för åtgärder som vidtagits i enlighet med 2 mom.

38 §.

Järnvägen är berättigad att bestämma när befordrings- och andra avgifter skall erläggas på avsändningstrafikplatsen.

Såframt avsändaren ansvarar för befordrings- och andra med befordringen förbundna avgifter, skall han göra anteckning därom i fraktsedeln.

Kan beloppet av befordrings- och andra avgifter, som avsändaren skall erlägga, icke fastställas när godset mottages till befordran, kan avsändaren åläggas att som säkerhet för sagda avgifter på avsändningstrafikplatsen hos järnvägen deponera ett belopp, vilket uppskattningsvis motsvarar dessa avgifter.

39 §.

Järnvägen skall på bestämmelsetrarikplatsen eller på annan avtalad bestämmelseort till mottagaren mot kvittering utlämna fraktsedeln och godset. Järnvägen kan utlämna fraktsedeln och godset jämväl hos mottagaren, såframt icke annat avtalats. Godset skall utlämnas inom den fastställda befordringsfristen, såframt icke annat avtalats.

Mottagaren skall innan fraktsedeln och godset utlämnas erlägga de avgifter, som han enligt befordringsavtalet har att erlägga, såframt icke järnvägen annat bestämt om den tidpunkt då dessa avgifter skall erläggas eller därom icke annat avtalats.

Uttager mottagaren icke fraktsedeln, ansvarar avsändaren för samtliga avgifter och omkostnader för godset. Anspråk härpå kan framställas efter det godset på bestämmelsetrafikplatsen ställts till avsändarens förfogande eller järnvägen med stöd av stadgandena i 55 § sålt varan och försäljningspriset icke förslår till att täcka avgifterna och omkostnaderna.

40 §.

Har järnvägen konstaterat att gods förkommit eller har godset icke ankommit till bestämmelsetrafikplatsen eller har det icke utlämnats till mottagaren inom i 62 § nämnda tid, äger mottagaren rätt att gentemot järnvägen göra sina på befordringsavtalet grundade rättigheter gällande, under förutsättning, att han dessförinnan uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med befordringsavtalet.

41 §.

Har järnvägen enligt gällande bestämmelser överlämnat gods till tull- eller annan myndighet, anses godset vara utlämnat.

Likaså anses gods vara utlämnat, då det enligt stadgandena i detta kapitel upplagts till förvaring eller lämnats i tredje persons förvar.

42 §.

Även om mottagaren har uttagit fraktsedeln och erlagt kostnaderna, äger han rätt att vägra att mottaga godset i det fall, att järnvägen icke företar av honom begärd undersökning för utredande av huruvida godset skadats eller minskats.

43 §.

Avsändaren får belägga försändelsen med efterkrav till ett belopp, som motsvarar högst godsets fulla värde, såvitt järnvägen icke för några godsslags vidkommande annat föreskriver. Godset får icke utlämnas till mottagaren, innan denne erlagt efterkravsbeloppet till järnvägen. Efterkravsbelopp, som järnvägen uppburit, skall utan dröjsmål erläggas till avsändaren eller person som denne anvisat.

44 §.

Såframt av 47 och 48 §§ annat icke följer, äger avsändaren rätt att ändra befordringsavtalet genom att förordna:

1) att godset skall återlämnas till avsändaren på avsändningstrafikplatsen;

2) att godset skall stoppas under transporten;

3) att godsets utlämning skall uppskjutas;

4) att godset skall utlämnas till annan än i fraktsedeln angiven mottagare;

5) att godset skall utlämnas på annan än bestämmelsetrafikplatsen eller återsändas till avsändningstrafikplatsen ;

6) att avsändaren i stället för mottagaren betalar befordringsavgiften, extra avgifter och övriga omkostnader; eller

7) att efterkravsbeloppet skall nedsättas eller efterkravet återkallas.

Järnvägen kan samtycka till även annan ändring av befordringsavtal.

45 §.

Önskar avsändare ändra befordringsavtal, skall han förete dupletten av fraktsedeln eller på annat sätt visa sin rätt till godset.

46 §.

Har avsändaren med stöd av 44 § förordnat att befordringen skall avbrytas eller att godsets utlämning skall uppskjutas, men icke inom två dagar lämnar sådant förordnande om fortsatta åtgärder som järnvägen är skyldig att efterkomma, äger järnvägen rätt att för hans räkning och på hans risk lossa godset och upplägga det till förvaring eller lämna det i tredje mans förvar. Järnvägen är jämväl berättigad att sälja godset i enlighet med stadgandena i 55 § angående försäljning av gods som icke avhämtats. I sistnämnda paragrafs 1 mom. avsedda termin på en månad räknas härvid från den dag, då det nya förordnandet senast hade bort ges.

47 §.

Efter det mottagaren uttagit fraktsedeln eller gjort gällande sin rätt enligt 40 §, får järnvägen icke efterkomma avsändarens förordnanden om ändring av befordringsavtalet.

48 §.

Järnvägen är icke skyldig att efterkomma förordnande, som avses i 44 §, om detta skulle leda till delning av försändelse eller medföra störning i järnvägstrafiken eller om verkställandet av förordnande om ändring av bestämmelsetrafikplatsen skulle strida mot tull- eller annan myndighets föreskrift.

Järnvägen äger rätt att anse förordnande om ändring ha förfallit, ifall dess verkställande icke längre är möjligt vid den tidpunkt, då förordnandet tillställes den trafikplats, som borde ombesörja dess verkställande.

Kan icke förordnande om ändring efterkommas av ovan i 1 eller 2 mom. nämnd anledning, skall järnvägen omedelbart underrätta avsändaren därom.

49 §.

Järnvägen är berättigad att uppbära ersättning för omkostnader som föranledes av ändring av befordringsavtalet, såvida ändringen icke föranletts av fel eller försummelse från järnvägens sida.

50 §.

Uppstår hinder för befordran av gods av skäl som icke beror av avsändaren, är järnvägen skyldig att vidtaga åtgärder, som är i avsändarens intresse i och för godsets befordran till bestämmelseorten. Kan så ej förfaras, skall järnvägen underrätta avsändaren därom samt begära hans anvisningar.

Ändrar de av avsändaren lämnade anvisningarna befordringsavtalet, iakttages stadgandena i 44 och 45 §§.

51 §.

Uppstår hinder för godsets utlämnande till mottagaren och har denne icke uttagit fraktsedeln eller gjort gällande honom med stöd av 40 § tillkommande rättigheter, skall järnvägen underrätta avsändaren därom samt begära hans anvisningar.

Kan avsändaren icke förete dupletten av fraktsedeln eller eljest visa sin rätt till godset, kan av honom lämnad anvisning efterkommas endast i det fall, att mottagaren vägrar mottaga godset.

52 §.

Lämnar icke avsändaren inom en vecka efter det honom tillsänts begäran, som avses i 50 eller 51 §, sådan anvisning som järnvägen är skyldig att efterkomma, äger järnvägen rätt att för avsändarens räkning och på hans risk upplägga godset till förvaring eller lämna det i tredje mans förvar. Denna rätt tillkommer dock icke järnvägen, försåvitt hindret för godsets befordran eller utlämnande föranletts av järnvägen.

53 §.

Upphör hinder för podsets befordran eller utlämnande innan avsändarens anvisning anländer, skall i först nämnda fall befordringen fortsättas och i det senare fallet godset utlämnas till mottagaren. Järnvägen skall underrätta avsändaren härom.

54 §.

Har gods icke avhämtats inom två dagar efter det mottagaren uttagit fraktsedeln, äger järnvägen rätt att för mottagarens räkning och på hans risk upplägga godset till förvaring eller lämna det i tredje mans förvar. Denna rätt tillkommer dock icke järnvägen, försåvitt järnvägen har förorsakat, att godset icke avhämtats.

Till den i 1 mom. nämnda tiden hänföres icke helgdag, självständighetsdagen, första maj, julafton, midsommarafton och ej heller söckenlördag.

55 §.

Har gods icke avhämtats inom en månad från utgången av den i 52 eller 54 § stadgade tiden, och har detta icke föranletts av järnvägen, äger järnvägen rätt att sälja godset.

Är det fråga om farliga ämnen eller föremål eller är godset lätt förskämt eller ger dess tillstånd av annat skäl anledning därtill eller står omkostnaderna för godsets vård icke i rimligt förhållande till dess värde, är järnvägen berättigad att efter omständigheterna omedelbart sälja eller förstöra det.

Godset skall säljas på offentlig auktion eller, om detta icke utan svårigheter går för sig, på annat tillförlitligt sätt. Järnvägen skall såvitt möjligt i god tid underrätta den till godset berättigade om tid och plats för försäljningen.

Försäljningspriset, med avdrag av avgifter och försäljningskostnader som belastar godset, skall hållas till handa för den till godset berättigade under en tid av ett år. Därefter tillfaller det järnvägen.

56 §.

För samtliga fordringar, som härrör av befordringsavtal och belastar godset, äger järnvägen ifråga om det till befordran inlämnade godset samma rätt som den som innehar lösegendom såsom pant.

6 kap.

Skadeansvar för gods.

57 §.

Järnvägen är ansvarig för gods, som förkommit, minskats eller skadats under tiden från mottagandet av godset till befordran fram till dess det utlämnas, ävensom för dröjsmål med dess utlämnande.

58 §.

Järnvägen bär dock icke i 57 § avsett ansvar, försåvitt gods förkommit, minskats eller skadats eller dröjsmål uppstått till följd av:

1) den till godset berättigades fel eller försummelse;

2) den till godset berättigades föreskrift, som icke föranletts av järnvägens fel eller försummelse;

3) felaktighet i godset;

4) emballagets eller förpackningens bristfällighet, som icke kunnat skönjas utifrån; eller

5) förhållanden, vilka järnvägen icke kunnat undvika och vilkas följder den ej kunnat avvärja.

59 §.

Järnvägen bär ej heller i 57 § avsett ansvar försåvitt gods förkommit eller minskats eller skada på gods uppstått till följd av sådan särskild fara, som förorsakats av någon av följande omständigheter:

1) befordran som enligt gällande bestämmelser eller med stöd av överenskommelse med avsändaren har skett i öppen vagn;

2) bristfällig packning eller emballering av gods som är utsatt för skada eller minskning;

3) avsändarens lastningsåtgärder eller mottagarens lossningsåtgärder;

4) av avsändaren utförd felaktig lastning;

5) godsets egenskap att vara särskilt utsatt för skada till följd av att det brister, rostar, fördärvas av sig självt, torkar, minskar eller annat dylikt;

6) gods, som är underkastat befordringsförbud eller som skall befordras under särskilda villkor har inlämnats till befordran under oriktig, obestämd eller ofullständig beteckning;

7) avsändarens försummelse att vidtaga föreskrivna försiktighetsåtgärder vid avsändande av gods som mottages till befordran endast på särskilda villkor;

8) befordran av levande djur;

9) befordran av sådan försändelse, som enligt gällande bestämmelser eller med avsändaren träffad överenskommelse skall åtföljas av en av avsändaren tillsatt ledsagare, med uppgift att avvärja ifrågavarande fara.

Försåvitt förlust, minskning eller skada kan bero på någon av de i 1 mom. nämnda orsakerna, antages den förorsakad därav, såframt icke annat visas eller göres sannolikt. Ett dylikt antagande får dock icke göras i ovan i 1 mom. 1 punkten nämnt fall, försåvitt det är fråga om en osedvanligt stor minskning eller såframt ett befordringsföremål i sin helhet förkommit, ej heller i ovan i 3 och 4 punkterna nämnda fall, försåvitt järnvägen har övervakat lastningen eller lossningen.

Hade godset enligt avtalet bort befordras i varm- eller kylvagn, kan järnvägen bli fri från ansvarighet på grund av 1 mom. 5 punkten endast såframt järnvägen visar att den vidtagit sådana på järnvägen ankommande åtgärder, vilka med hänsyn till förhållandena varit av nöden för att skydda godset mot kyla eller värme.

60 §.

Visas det att gods förkommit, minskats eller skadats delvis av sådan orsak, för vilken järnvägen icke är ansvarig, skall skadeersättningen jämkas i enlighet därmed.

61 §.

Har befordringsavtal i enlighet med 37 § hävts, är järnvägen fri från ansvarighet, som avses i 57 §, såframt icke förlusten eller minskningen av eller skada på godset föranletts av fel eller försummelse från järnvägens sida.

62 §.

Utlämnas ej gods inom en månad från utgången av den fastställda befordringsfristen, äger den till godset berättigade rätt att kräva ersättning såsom om godset skulle ha förkommit.

63 §.

För förkommet gods eller för minskning av gods utgives ersättning enligt det gängse pris, som godset hade på avsändningstrafikplatsen då järnvägen mottog godset till befordran, eller, i avsaknad av ett dylikt pris, enligt det allmänna värde som samma gods eller gods av samma slag hade vid tiden för godsets mottagande till befordran.

Järnvägen är berättigad att begränsa sin ansvarighet till tvåhundra mark per kilogram för vad som brister av den totala vikten.

Utöver ovan i 1 mom. nämnda ersättning ersattes frakt- och tullavgifterna samt övriga kostnader för befordran av det som brister av godset.

64 §.

För skada på gods utgives en ersättning, vars belopp beräknas sålunda, att från det oskadade godsets enligt 63 § 1 mom. bestämda värde avdrages det skadade godsets konstaterade värde och till det sålunda erhållna värdet lägges frakt- och tullavgifterna samt övriga kostnader för befordringen. Ersättningen får dock icke överstiga det belopp, som hade bort erläggas, om hela försändelsen eller den skadade delen därav skulle ha förkommit.

65 §.

Järnvägen äger rätt att begränsa sin ansvarighet för skada, som föranletts av dröjsmål med utlämnandet av gods, till det dubbla beloppet av befordringsavgiften.

Av dröjsmål med utlämnandet föranledd ersättning utgår icke jämsides med ersättning som grundar sig på att gods förkommit. Har endast en del av försändelsen förkommit, utgår ersättning för dröjsmålet i fråga om den del av försändelsen, som icke förkommit. Har godset skadats, utgår ersättning för dröjsmål jämsides med ersättning som skall utgivas för skada på godset.

Det totala beloppet av ersättningar, som skall utgivas för minskning, skada och försenad utlämning av gods får icke överstiga det belopp, som skulle ha erlagts, försåvitt försändelsen skulle ha helt förkommit.

66 §.

Har järnvägen förorsakat att gods förkommit eller minskning av eller skada på eller dröjsmål med utlämning av gods skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, skall järnvägen utgiva full ersättning för skadan. För dröjsmål erlägges likväl högst det dubbla beloppet av ovan i 28 och 65 §§ nämnda högsta belopp.

67 §.

Har mellan järnvägen och den till godset berättigade träffats överenskommelse om vidarebefordran, som ansluter sig till befordran enligt tidigare befordringsavtal, utan utlämning av godset däremellan, och konstateras därefter att godset minskats eller skadats, har den till godset berättigade rätt att anse att minskningen eller skadan uppkommit efter det överenskommelsen om vidarebefordran träffats.

68 §.

Har järnvägen efterkommit avsändarens anvisning eller förordnande, ehuru denne icke kunnat visa sin rätt till godset, är järnvägen ansvarig för skada, som sålunda åsamkats mottagaren, såframt rätten till godset hade övergått till denne.

69 §.

Utlämnar järnvägen gods till mottagaren utan att uppbära för godset utsatt efterkravsbelopp, är järnvägen skyldig att ersätta avsändaren beloppet, likväl högst till godsets fulla värde.

Järnvägen äger rätt att av mottagaren utfå det ersättningsbelopp den erlagt.

70 §.

Då järnvägen enligt stadgandena i detta kapitel lämnar gods i tredje mans förvar, är järnvägen ansvarig för, att denne utses med vederbörlig omsorg.

71 §.

Avsändaren ansvarar för skada, som gods förorsakar på grund av sin farliga art, sitt bristfälliga emballage eller sin bristfälliga förpackning eller, då avsändaren har ombesörjt lastningen av godset, på grund av felaktig lastning eller annan därmed jämförlig orsak, utom då järnvägen observerat eller hade bort observera faran vid mottagandet av godset till befordran.

Har järnvägen först efter det godset mottagits till befordran observerat eller bort observera faran, men icke vidtagit sådan åtgärd för att avvärja faran eller begränsa skada, som skäligen ankommer på järnvägen, är avsändaren icke ansvarig för den skada, som genom en dylik åtgärd kunnat undvikas.

72 §.

Avsändaren ansvarar för skada, som föranletts av att avsändaren i fraktsedeln lämnat oriktig eller oklar uppgift eller förklaring eller infört den på annan än därför avsedd plats.

7 kap.

Rätt att framställa anspråk.

73 §.

Rätt att söka återbetalning för helt eller delvis oanvänd resebiljett tillkommer biljettens innehavare.

74 §.

Rätt att med stöd av befordringsavtal beträffande resgods framställa anspråk på ersättning tillkommer resanden.

75 §.

För förkommet gods eller för minskning av eller skada på gods eller för dröjsmål med utlämning av gods äger avsändaren rätt att framställa anspråk på ersättning gentemot järnvägen intill dess mottagaren uttagit fraktsedeln eller gjort gällande sin rätt i enlighet med 40 §. Härefter är endast mottagaren berättigad därtill.

76 §.

Rätt att fördra utbetalning av efterkravsbelopp tillkommer avsändaren.

Återbetalning av avgift, som erlagts på grund av befordringsavtal beträffande gods, kan krävas endast av den som erlagt avgiften.

77 §.

Ansökan om återbetalning av biljettpris skall, vid äventyr av talans förlust, framställas hos järnvägsstyrelsen inom en månad, räknat från den dag, då biljettens giltighetstid utgick.

8 kap.

Reklamationer.

78 §.

Reklamation beträffande minskning av eller skada på resgods eller gods skall, såframt järnvägen icke redan konstaterat minskningen eller skadan, vid äventyr av talans förlust, göras, med de i 79 § nämnda undantagen, senast vid mottagandet av godset samt godset kvarlämnas att undersökas av järnvägen.

Har reklamation gjorts, är järnvägen skyldig att omedelbart undersöka godset. Den som gjort reklamationen skall beredas tillfälle att närvara vid undersökningen, såvida detta kan ske utan att undersökningen fördröjes. Är minskning eller skada, för vilken järnvägen ansvarar, icke större än vad järnvägen före undersökningen konstaterat, skall den till godset berättigade ersätta järnvägen kostnaderna för undersökningen.

79 §.

Även om resgods eller gods mottagits utan reklamation, kan ersättningsanspråk likväl framställas för sådan minskning eller skada, som vid mottagandet icke kunnat observeras, såframt reklamationen göres inom tio dagar från utlämnandet. Järnvägen äger rätt att fordra, att den som framställt anspråket påvisar, att minskningen eller skadan uppkommit under tiden mellan mottagandet till befordran och utlämnandet.

80 §.

I fråga om dröjsmål med utlämnande av resgods eller gods skall, vid äventyr av talans förlust, reklamation göras inom en månad från utlämnandet.

81 §.

Har järnvägen vållat skada uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, kan den icke åberopa den omständigheten, att i 78―80 §§ avsedd reklamation icke gjorts.

9 kap.

Väckande av talan.

82 §.

På denna förordning och på befordringsavtal grundad talan mot järnvägen skall anhängiggöras inom ett år eller, då fråga är om skada som järnvägen vållat uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, inom tre år.

Ovan i 1 mom. avsedd fatalietid beräknas, då fråga är om:

1) ersättning för förkommet resgods, från utgången av den i 27 § 3 mom. nämnda tiden;

2) ersättning för förkommet gods, från utgången av den i 62 § nämnda tiden;

3) ersättning för minskning av eller skada på resgods eller gods eller dröjsmål med utlämnandet av detsamma, från den dag då godset utlämnades;

4) återbetalning av befordrings- och andra avgifter, som järnvägen uppburit till för högt belopp, från den dag då avgiften erlades eller, om ett särskilt redovisningsförfarande verkställts, från den dag då redovisningen gjordes, i fråga om återbetalning av biljettpris likväl från utgången av biljettens giltighetstid;

5) utbetalning av efterkravsbelopp, som järnvägen uppburit av mottagaren, eller ersättning för försummelse att uppbära efterkravsbelopp, från den dag då järnvägen uppburit efterkravsbeloppet eller bort uppbära det; eller

6) utbetalning av genom försäljning erhållet överskott, från den dag godset såldes.

83 §.

På denna förordning och på befordringsavtal grundad talan mot trafikant beträffande betalning av befordringsavgift och andra till befordringen anslutna avgifter samt ersättning för skada skall anhängiggöras inom ett år från resgodsets eller godsets mottagande till befordran eller, då fråga är om befordran av resande, från det biljettpriset eller annan avgift erlagts.

84 §.

Har rätten till talan på grund av försummelse att iakttaga stadgandena i 78―80 §§ eller 82 § gått förlorad, kan anspråk icke därefter göras gällande genom gentalan eller kvittning. Har järnvägen gått sin rätt till talan förlustig genom att försumma att iakttaga stadgandet i 83 §, kan anspråk gentemot trafikanten icke heller göras gällande genom gentalan eller kvittning.

10 kap.

Befordran, utförd av flera idkare av järnvägstrafik.

85 §.

Utföres befordran av flera idkare av järnvägstrafik på basen av samma befordringsavtal, är varje trafikidkare i enlighet med befordringsavtalet ansvarig för befordringen i dess helhet. Trafikidkares ansvar börjar vid den tidpunkt då denne omhändertar resgodset eller godset.

86 §.

I denna förordning avsedd talan, som grundar sig på ovan i 85 § åsyftat befordringsavtal, kan, med i 87 § nämnda undantag, göras gällande gentemot den idkare av järnvägstrafik, vilken enligt befordringsavtalet utfört eller borde ha utfört den första eller den sista delen av befordringen eller under av vilken utförd befordran den händelse, som utgör grund för talan, inträffat.

87 §.

Talan beträffande efterkrav kan föras endast mot den idkare av järnvägstrafik, som utfört den sista delen av befordringen.

Talan beträffande återbetalning av avgift, som erlagts på grund av befordringsavtal, kan föras mot den idkare av järnvägstrafik, till vilken eller för vars räkning avgiften erlagts.

88 §.

Sedan talan anhängiggjorts mot någon i 86 § eller 87 § 2 mom. nämnd idkare av järnvägstrafik, kan talan i samma sak icke anhängiggöras mot annan sådan trafikidkare.

89 §.

Idkare av järnvägstrafik, som enligt denna förordning utgivit ersättning för förkommet resgods eller gods eller för minskning av eller skada på eller dröjsmål med utlämning av resgods eller gods, äger regressrätt gentemot den idkare av järnvägstrafik som förorsakat skadan, såframt icke annat avtalats. Kan det icke klarläggas, vilken trafikidkare som förorsakat skadan, skall ersättningsbeloppet fördelas i förhållande till antalet tariffkilometer mellan samtliga som deltagit i befordringen, med undantag av den som visar att den icke förorsakat skadan.

Utfås av någon idkare av järnvägstrafik icke dess andel av ersättningsbeloppet, fördelas denna andel i förhållande till antalet tariffkilometer mellan de övriga som deltagit i befordringen.

11 kap.

Särskilda föreskrifter.

90 §.

Av befordringsavtal, som avses i denna förordning, föranledda tvistemål handläggas vid allmän domstol. Järnvägen är likväl berättigad att med trafikant överenskomma om att tvistefrågan lämnas till skiljemän för avgörande.

91 §.

Då det på grund av godsets ovanliga eller farliga art eller dess skick eller på grund av särskilda befordringsförhållanden är skäligt, får järnvägen med avsändaren eller mottagaren träffa överenskommelse om att avsändaren eller mottagaren avstår från honom i enlighet med stadgandena i 5 och 6 kap. tillkommande rätt.

92 §.

Då skälighet eller särskilda orsaker det påkallar, kan järnvägen till trafikantens förmån avvika från stadgandena i 3―6 kap.

93 §.

Försåvtt i samtrafik mellan järnvägen och företag eller inrättningar, som idkar annat än järnvägstrafik, följes denna förordnings stadganden rörande ansvarighet, äger jämväl de stadganden tillämpning, vilka beträffande ansvarighet i samtrafik mellan järnvägar ingår i 85 och 89 §§.

94 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976. Genom densamma upphäves förordningen den 26 april 1929 innefattande trafikstadga för statsjärnvägarna (233/29) jämte däri senare företagna ändringar.

Helsingfors den 5 september 1975.

Republikens President
Urho Kekkonen

Trafikmimster
Esa Timonen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.