Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

611/1975

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändring av beskattningslagen.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i beskattningslagen av den 12 december 1958 (482/ 58) 3 § 1 mom., sådant det lyder i lag av den 31 december 1974 ( 1025/74 ), 3 § 2 mom., sådant det lyder i lag av den 15 december 1967 (547/67), 34 § 3 mom., sådant det lyder i lag av den 15 december 1972 (800/72), 39 § 3 mom., sådant det lyder i lag av den 31 december 1974 (1024/74), 63 § 3 mom., sådant det lyder i lag av den 15 december 1972 (800/ 72), 75 §, sådan den lyder i lag av den 31 december 1974 (1025/74), 93 § 1 mom., sådant det lyder i lag av den 31 december 1974 (1025/74), samt 96 a §, sådan den lyder i lag av den 28 juni 1968 (390/68), som följer:

3 §.

För skatt på dödsbos inkomst och förmögenhet ansvara boets delägare såsom för egen skatt.

Skattskyldig, som bedriver skogshushållning, ansvarar såsom för egen skatt för familjemedlems, medlems eller delägares på grund av inkomst fastställda skatt och folkpensionspremie till den del, som motsvarar den andel värdet av det till förmån för den skattskyldiges skogshushållning utförda arbetet utgör av det totala beloppet av familjemedlemmens, medlemmens eller delägarens inkomster. Skattskyldig, som tillsammans med sin make idkar rörelse, utövar yrke eller bedriver gårdsbruk, ansvarar för makens på grund av inkomst fastställda statsskatt till den del den motsvarar den del av det sammanlagda beloppet av nettoinkomsten av den av makarna tillsammans bedrivna rörelsen, yrkesutövningen eller gårdsbruket, som enligt 17 b § 3 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet bör anses som makens förvärvsinkomst.

34 §.


Skall kommunalskatt för inkomst av fastighet, rörelse eller yrke erläggas till annan kommun än hemkommunen, skall skattedeklarationen ingivas i två exemplar, särskilt för varje kommun. Ha makar, på vilka tillämpas stadgandena angående makar i lagen om skatt på inkomst och förmögenhet, olika hemkommun, skall hustrun ingiva sin skattedeklaration i två exemplar. Skattenämnden i hustruns hemkommun skall draga försorg om att hustruns skattedeklaration befordras till skattenämnden i mannens hemkommun.


39 §.


Är tiden för inlämnande av skattedeklaration för skattskyldiga, på vilka tillämpas stadgandena angående makar i lagen om skatt på inkomst och förmögenhet, av olika längd, få de inlämna sin skattedeklaration inom den längre inlämningstiden.


63 §.


Då makar, på vilka tillämpas stadgandena angående makar i lagen om skatt på inkomst och förmögenhet, ha olika hemkommun, skall med avvikelse från vad i 1 mom. är stadgat skattenämnden i mannens hemkommun fastställa även hustruns statsskatt samt det antal skattören för hustruns personliga inkomst, som tillkommer hennes hemkommun. Beskattningens verkställande i fråga om hustrun åligger i övrigt skattenämnden i hustruns hemkommun, till vilken skattenämnden i mannens hemkommun utan dröjsmål skall anmäla beloppet av hustruns statsskatt samt antalet ovan avsedda skattören och återsända det andra exemplaret av hustruns skattedeklaration.


75 §.

Efter det skattenämnden fastställt nettoinkomsten från varje förvärvskälla och totalbeloppet av de skattepliktiga tillgångarna samt bestämt de avdrag, som skola göras från den skattskyldiges totalinkomst och skattepliktiga tillgångar, skall skattenämnden fastställa den vid statsbeskattningen beskattningsbara inkomsten och förmögenheten samt de belopp, vilka på stadgade grunder skola avdragas från hans skatt, liksom även den vid kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomsten och antalet skattören, som med anledning därav skola påföras.

93 §.

Skattskyldig eller annan enligt 91 § till ändringssökande berättigad får, vare sig skatteanmärkning framställts eller icke, söka ändring hos länsrätten i det län, inom vilket den skattskyldiges hemkommun är belägen eller där han beskattats för personliga inkomster, eller, om han icke har hemkommun i riket eller icke här beskattats för sina personliga inkomster, hos länsrätten i Nylands län. Ha makar, på vilka tillämpas stadgandena angående makar i lagen om skatt på inkomst och förmögenhet, olika hemkommun, sökes ändring hos länsrätten i det län, inom vars område mannens hemkommun är belägen. Ändring i fastställandet av sammanslutnings inkomst och förmögenhet samt i dessas fördelning sökes likväl hos länsrätten i det län, inom vilket sammanslutningens hemkommun är belägen, eller om sammanslutningen icke har hemkommun i riket, hos länsrätten i Nylands län. Ändring skall sökas skriftligen och besvärsskriften tillställas skattedistrik- tets skattebyrå eller länsrätten inom trettio dagar från den dag, då prövningsnämndens meddelande om besvärstidens begynnande anslagits på sätt kommunala tillkännagivanden i kommunen offentliggöras ( ordinarie besvär ). Har skattskyldig eller annan enligt 91 § 1 mom. till ändringssökande berättigad person inom besvärstiden hos skattenämnden framställt i 82 § 3 mom. avsett rättelseyrkande, räknas likväl hans besvärstid från det i 87 § avsedda delgivandet av skattenämndens beslut med anledning av rättelseyrkandet.


96 a §.

Utan i 96 c § stadgat besvärstillstånd må besvär icke anföras över länsstyrelsens utslag till den del utslaget gäller

1)

bostads- eller naturaförmån;

2)

sådan besparing på resekostnadsersättning, dagtraktamente, representationsmedel eller annan med dem jämförlig ersättning, som ansetts skattepliktig;

3)

avdrag på grund av nedsatt arbets- eller verksamhetsförmåga;

4)

avdrag från löneinkomst för kostnader vid utförande av arbete eller uppdrag;

5)

beloppet av i 17 b § 3 mom. lagen om skatt på inkomst och förmögenhet avsedd makes förvärvsinkomst; eller

6)

särskilt bestämt värde av byggnad eller konstruktion, om detta fastställts till lägre belopp än 100 000 mark.


Denna lag tillämpas första gången vid beskattningen för år 1976.

Helsingfors den 25 juli 1975.

Republikens President Urho KekkonenFinansminister Heikki Tuominen

Till början av sidan