Nr 559./1975

Given i Nådendal den 4 juli 1975.

Lag om brand- och räddningsväsendet.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Brand- och räddningsväsendet.

1 §.

Angående brand- och räddningsväsendet gäller vad i denna lag eller med stöd därav är stadgat eller bestämt.

Till brandväsendet hör förebyggande brandskydd, vars syfte är att på förhand hindra att elden kommer lös eller att underlätta brandsläckning eller att begränsa brand och att avvärja därmed förenad fara, samt släcknings och andra åtgärder i samband med eldsvåda.

Till räddningsväsendet hänföres enligt denna lag sådana åtgärder med anledning av explosionsolycka, oljeskada, ras, trafikolycka, gas- eller vätskeläckage, översvämning, störtregn eller därmed jämförlig olycka eller naturtilldragelse, vilka företages för räddande av offer och avvärjande eller begränsande av förorsakade skador eller uppkommen fara och vilka ändamålsenligt kan ombesörjas på åtgärd av brandväsendets myndigheter.

Ytterligare skall iakttagas vad som är särskilt stadgat i lagen om bekämpande av oljeskador, förorsakade av fartyg (668/72) och lagen om bekämpande av oljeskador, som uppkommer på land (378/74).

2 §.

Brand- och räddningsväsendet skall planeras och organiseras så, att de därtill anslutna åtgärderna kan vidtagas utan dröjsmål och effektivt under sådana förhållanden då de erfordras.

2 kap.

Förvaltning.

3 §.

Den högsta ledningen, dirigeringen och övervakningen av brand- och räddningsväsendet ankommer på ministeriet för inrikesärendena. För detta ändamål finns vid ministeriet en avdelning, till vars verksamhetsområde även kan höra andra för avdelningen lämpade ärenden, som handlägges av ministeriet.

I ärenden som angår brand- och räddningsväsendet biträdes ministeriet av en delegation för brand- och räddningsväsendet.

4 §.

Ministeriet för inrikesärendena skall årligen uppgöra en riksomfattande generalplan för organiserandet och utvecklandet av brand- och räddningsväsendet under de fem följande kalenderåren. Planen skall tillställas länsstyrelserna och kommunerna samt övriga vederbörande till kännedom och för beaktande.

5 §.

Brand- och räddningspersonalens utbildning omhänderhas av staten. Om statens brandinstitut är stadgat särskilt. Ministeriet för inrikesärendena kan godkänna även annan än av staten upprätthållen läroanstalt som utbildningsanstalt för brand- och räddningsväsendet.

Ministeriet för inrikesärendena kan förordna på brand- och räddningsområdet verksam organisation att enligt avtal fungera såsom brand- och räddningsteknisk sakkunnig för statens räkning samt att bedriva brandteknisk inspektionsverksamhet och att meddela utbildning i brand- och räddningsväsendet.

6 §.

För mottagande av på brand- och räddningsväsendet ankommande olycksanmälningar och för alarmering indelas landet i alarmeringskretsar . Ministeriet för inrikesärendena besluter om indelningen. Alarmeringskretsarna skall bestämmas så, att förbindelse från olika delar av området under alla tider av dygnet lätt kan fås till områdets alarmeringscentral (kretsalarmeringscentral) ?. Ministeriet för inrikesärendena bestämmer platsen för kretsalarmeringscentralen.

De kommuner som hör till alarmeringsktets skall ombesörja byggandet och upprätthållandet av kretsalarmeringscentral. Kan kommunerna icke enas härom eller om fördelningen av anläggnings- eller driftkostnaderna för kretsalarmeringscentralen, avgöres frågan av länsstyrelsen.

7 §.

Brand- och räddningsväsendet dirigeras och övervakas inom länets område av länsstyrelsen. Länen indelas i samarbetsområden för brand och räddningsväsendet så, att indelningen såvitt möjligt följer den i 6 § avsedda indelningen i alarmeringskretsar. Indelningen fastställes av ministeriet för inrikesärendena.

Länsstyrelsen skall i samråd med kommunernas myndigheter utarbeta planer för bistånd inom samarbetsområdena samt annat samarbete som berör brand- och räddningsväsendet (samarbetsplan) .

I samarbetsplan skall vid behov intagas bestämmelser om samarbete även med kommun som hör till annat samarbetsområde eller till annat län.

8 §.

Kommun skall draga försorg om brand- och räddningsväsendet inom sitt område.

Kommun skall ha en av fullmäktige årligen för de fem följande kalenderåren godkänd plan för utvecklande av brand- och räddningsväsendet(utvecklingsplan)

9 §.

Kommuner kan enligt avtal gemensamt hand ha till brand- och räddningsväsendet hörande uppgifter (samarbetsavtal) . Avtalet skall anpassas efter samarbetsplanen. För avtal, som gäller handhavandet av kommunens hela brand- och räddningsväsen eller gemensam brandchefstjänst eller gemensam brandkår, skall länsstyrelsens godkännande utverkas.

10 §.

I kommun finns en brandnämnd.

Brandnämnden skall draga försorg om kommunens brand- och räddningsväsen och tillse, att därom utfärdade stadganden och bestämmelser efterleves.

11 §.

I brandnämnden inväljer fullmäktige för den tid av fyra år, som motsvarar fullmäktiges mandatperiod, minst fem medlemmar och en personlig suppleant för envar av dem eller, om nämnden även handhar på befolkningsskyddsnämnden ankommande uppgifter, minst sju medlemmar och personliga suppleanter för dem. Fullmäktige förordnar för samma tid ordförande och viceordförande för nämnden bland de ordinarie medlemmarna.

Handhas kommuns hela brand- och räddningsväsen med stöd av samarbetsavtal av annan kommun, tillsättes icke brandnämnd i den förstnämnda kommunen. En del av medlemmarna i den sistnämnda kommunens brandnämnd utses av fullmäktige i den förstnämnda kommunen, om i samarbetsavtalet så bestämmes.

Brandchef är skyldig att närvara vid brandnämndens möten. Han får vid dem deltaga i diskussionen, men icke i fattandet av beslut.

12 §.

I kommun finns en brandchefstjänst med karaktär av huvudsyssla. Brandchefen kan med länsstyrelsens samtycke handha även kommunens befolkningsskyddschefs eller -instruktörs uppgifter. I kommun skall vid behov även finnas biträdande brandchefs- och brandinspektörstjänster samt andra tjänster inom brand och räddningsväsendet ävensom sotartjänster.

Länsstyrelsen kan på ansökan bevilja kommun tillstånd att hålla brandchefstjänsten såsom bisyssla eller att kombinera den med andra än ovan avsedda tjänster eller ock bevilja anstånd med tjänstens inrättande, om detta bör anses vara motiverat på grund av kommunens ringa invånarantal eller av annan orsak.

Om så erfordras med hänsyn till kommuns vidsträckta område eller av annan särskild orsak, kan kommunen vara indelad i branddistrikt som har en släckningschef. Släckningschefen är en kommunal förtroendeman, om icke branddistriktet har en släckningschefstjänst.

Brandmyndigheter i kommun är brandnämnden, brandchefen, biträdande brandchefen, brandinspektören, släckningschefen samt den högste förmannen i tjänstgöringstur för ordinarie eller halvordinarie brandkår eller person som leder annan kommunal brandkår i räddningsverksamhet.

13 §.

Ordinarie och halvordinarie brandkårs brand- och räddningspersonal indelas i befäl, underbefäl och manskap.

Kompetensvillkor för brandchef och i 1 mom. avsett befäl och underbefäl med tjänsten som huvudsyssla är vid statens brandinstitut avlagd, mot vederbörande tjänst eller tjänsteinnehavargrupp svarande examen.

Den som hör till nedan i 15 § 4 mom. avsedd avtalsbrandkårs befäl, som deltar i kommunens brand- och räddningsarbete, skall åtminstone ha genomgått för sådant befäl avsedd kurs vid statens brandinstitut.

Kompetensvillkor för brandinspektör och annan personal som fungerar enbart i brandförebyggande uppgifter är vid brandinstitut avlagd examen för brandbefäl eller för ifrågavarande tjänst eller, utöver erfarenhet av brandskydd, vid teknisk skola avlagd examen inom studieriktningen för husbyggnad.

Kompetensvillkor för distriktssotare eller sotarförman i motsvarande ställning är yrkesexamen för sotare.

14 §.

Brandchefstjänst besättes av kommunens fullmäktige, och annan personal, frånsett avtalsbrandkår, anställes av brandnämnden, såvida i instruktion icke annat föreskrivits.

3 kap.

Brandkårer, samverkan mellan dem och annan samverkan.

15 §.

Kommun skall ha brandkår, som är ordinarie, halvordinarie eller avtalsbrandkår.

Ordinarie brandkårs brand- och räddningspersonal är anställd i huvudsyssla. Personal i tjänstgöringstur är fortlöpande i alarmberedskap.

Halvordinarie brandkårs personal är dels anställd i huvudsyssla, dels i bisyssla. Dess alarmberedskap skall vara sådan, att den del av brandkåren, som erfordras för de av brand och räddningsväsendet förutsatta första åtgärderna, omedelbart efter det alarm ingått kan bege sig till brand- eller olycksplatsen.

Avtalsbrandkår är en brandkår, som drar försorg om uppgifter som hör till kommunens brand- och räddningsväsen på sätt som bestämts i avtal med kommunen. Angående dess alarmberedskap gäller vad om halvordinarie brandkår är stadgat, såframt icke i avtalet annorlunda bestämmes.

16 §.

Kommunal brandkårs personalstyrka och den för brand- och räddningsväsendet nödiga materielen samt brandkårens alarmberedskap skall vara tillräckliga med beaktande av kommunens invånarantal, graden av tätbebyggelse, byggnadssättet, risken för skogsbrand, för personsäkerheten riskfyllda inrättningar, industrier, upplagsområden och trafiken samt möjligheterna till oljeskador ävensom andra omständigheter som medför risk för olyckor eller brand.

Har särskilda bestämmelser utfärdats om brand- och räddningsväsendet för i 21 § 2 mom. avsedda byggnader, konstruktioner och områden samt i dem erforderliga anordningar och materiel, beaktas de vid avgörande av den i 1 mom. avsedda styrkan, materielen och alarmberedskapen.

Tillgången på vatten för släckning skall ordnas så, att den med beaktande av förhållandena på orten är tillräcklig.

17 §.

Kretsalarmeringscentral kan utöver i 6 § 1 mom. nämnda uppgifter åläggas även andra uppgifter, om de icke är till uppenbart men för den verksamhet som enligt denna lag ankommer på kretsalarmeringscentralen. Ministeriet för inrikesärendena kan förordna någon lämplig kretsalarmeringscentral att mot ersättning av statens medel fungera som länsalarmeringscentral.

På staten ankommer att anordna och upprätthålla teleförbindelser mellan kretsalarmeringscentralerna samt mellan dessa och länsstyrelsen.

18 §.

Kommun är skyldig att lämna annan kommun i 7 § 2 mom. avsett bistånd.

Hotar eldsvåda eller annan olycka att få stor omfattning eller att eljest bli avsevärt farlig, skall även till annat samarbetsområde hörande kommun oberoende av samarbetsplanen och på synnerligt skäl även till annat län hörande kommun på förordnande av länsstyrelsen eller av denna befullmäktigad myndighet lämna i 1 mom. nämnt bistånd.

19 §.

Statens myndigheter och inrättningar är skyldiga att giva brandmyndigheterna handräckning vid i denna lag avsedd brand- och räddningsverksamhet. Angående förfarandet vid anhållan om och givande av handräckning utfärdar statsrådet vid behov bestämmelser.

4 kap.

Förebyggande åtgärder inom brandväsendet.

20 §.

Eld skall behandlas varsamt och på sådant sätt att därav icke uppstår uppenbar brandrisk. Detsamma gäller hantering av eldfängt eller lättantändligt och explosivt ämne eller föremål.

Envar är skyldig att i mån av möjlighet tillse, att stadgandena och bestämmelserna om brandsäkerhet iakttages där han har bestämmanderätt.

Byggnad jämte omgivning skall planeras så och hållas i sådant skick, att brandkårens verksamhet samt räddning av människor och egendom vid eldsvåda eller annan olycka är möjlig.

21 §.

Ministeriet för inrikesärendena kan utfärda bestämmelser om arrangemang som ökar brand och personsäkerheten på mäss-, utställnings-, nöjes-, läger och motsvarande områden samt om inredande och prydande av för brandrisk utsatta eller för personsäkerheten farliga byggnader, konstruktioner, lokaler eller utrymmen.

Ministeriet för inrikesärendena kan även föreskriva, att ägare eller innehavare av byggnad, konstruktion eller lokal samt brand farliga upplags- och andra områden är skyldig att anskaffa och hålla i skick ändamålsenlig släckningsmateriel och andra anordningar som underlättar räddningsarbete, i den mån sådant med beaktande av brandrisken och förhållandena i övrigt med skäl kan anses nödigt, samt att vidtaga även andra nödvändiga försiktighetsmått för tryggande av människor och egendom vid olyckor.

22 §.

Till förebyggande av brandfara och för ökande av personsäkerheten skall brandsyn förrättas.

Förrättaren av brandsyn skall beredas tillträde till alla byggnader, rum och upplag samt andra platser, som skall besiktigas.

Vad i 1 mom. är stadgat gäller icke område och egendom i försvarsväsendets besittning, som med hänsyn till rikets säkerhet skall hemlighållas och ifråga om vilka försvarsväsendet meddelat, att det ombesörjer förebyggande åtgärder mot brand.

23 §.

Ministeriet för inrikesärendena skall vid behov låta inspektera i byggander och annorstädes installerade automatiska brandalarm-, släcknings- och motsvarande anordningar. Inspektionsuppgifter kan anförtros ett särskilt inspektionsverk eller organisation inom brand och räddningsväsendet. För täckande av kostnaderna för inspektion skall innehavare av anordning erlägga avgift enligt grunder, varom stadgas genom förordning.

24 §.

Eldstäder jämte rökkanaler skall sotas och luftväxlingskanaler rengöras i enlighet med av ministeriet för inrikesärendena utfärdade bestämmelser. Sotare skall beredas möjlighet att sköta dessa uppgifter.

Byggnads ägare skall för sotning och rengöring erlägga avgift enligt grunder, varom stadgas genom förordning.

25 §.

Lägereld eller därmed jämförlig öppen eld får icke uppgöras i skog eller i närheten av skog, om förhållandena på grund av torka eller av annat skäl är sådana, att risken för skogsbrand är uppenbar.

På skogsmark får löpbränning för skogsvårdsändamål verkställas även under torr tid under skogsyrkesmans ledning och tillsyn med iakttagande av synnerlig försiktighet.

På mark som tillhör annan eller är i annans besittning får öppen eld icke uppgöras utan vederbörandes tillstånd, om ej tvingande behov därtill föreligger.

26 §.

Under tid då skogsbrand kan uppkomma skall inom glest bebott område på åtgärd av länsstyrelsen anordnas effektiv spaning efter och rapportering av skogsbränder. Inom områden som statsrådet bestämmer ankommer uppgiften på forststyrelsen.

Blir fara för skogsbrand hotande, skall meteorologiska institutet utfärda varning för skogsbrand för ifrågavarande område.

5 kap.

Släcknings- och räddningsverksamhet.

27 §.

Till släckningsverksamhet hör släckning av eldsvåda samt därtill anslutna eller i samband därmed stående andra åtgärder, såsom brandanmälan och -alarm, räddning av människor och egendom, röjning av eldbegränsningslinje, forsling av släckningsmanskap och materiel och service för dem, släckningsmanskapets färd till och från brandplatsen, förbindelseverksamhet och verksamhet i ledaruppgifter samt efterröjning och -bevakning.

Vid andra olyckor hör till räddningsverksamheten uppgifter som är jämförliga med de i 1 mom. nämnda uppgifterna.

28 §.

Om någon observerar eller får veta, att brand utbrutit eller annan olycka skett eller hotar, och icke omedelbart kan släcka branden eller avvärja faran, är han skyldig att ofördröjligen därom underrätta de för fara utsatta, att göra brand- eller olycksanmälan samt att efter förmåga vidtaga släcknings- eller räddningsåtgärder.

29 §.

Släcknings- och räddningsverksamheten ledes av den kommuns brandmyndighet, där eldsvåda har uppstått eller annan olycka har inträffat, om icke annorlunda är stadgat eller bestämt.

Länsstyrelsen kan förordna vederbörande tjänsteman eller annan statlig myndighet eller till samma samarbetsområde hörande kommuns brandmyndighet att leda släcknings- och räddningsverksamheten, om branden eller olyckan är sådan som i 18 § 2 mom. avses. Länsstyrelsen kan även tillkalla sakkunniga för att bistå i uppgifter vid ledandet av släcknings- och räddningsverksamheten.

30 §.

För släckande av brand och hindrande av dess spridning samt vid andra i denna lag avsedda olyckor äger den myndighet som leder verksamheten rätt att förflytta människor, djur och egendom samt förordna att byggnader, upplag och annan egendom skall förstöras, dörrar brytas upp, inhägnader avlägsnas, jord grävas upp, grus, sand eller jord tagas samt diken till täppas, trädbestånd nedhuggas, moteldar anläggas och andra nödiga åtgärder vidtagas.

För släckningsarbete äger envar rätt att taga vatten ur annans brunn eller annat vattentag.

De befogenheter som vid ledning av släcknings- och räddningsverksamhet ankommer på myndighet får i den mån det är uppenbart nödvändigt utövas även av person som på grund av sin ställning eller av annan orsak kommer att leda verksamheten, ända till dess myndighet övertar ledningen.

31 §.

För släcknings- och räddningsarbete som är nödvändigt på grund av brand eller annan olycka är även andra än de kommunala brandkårerna underordnade kommunens brandchefs och i det fall som avses i 29 § 2 mom. en av länsstyrelsen förordnad myndighets allmänna bestämmanderätt, dock så, att industri- eller annan inrättnings brandkår får anlitas endast om inrättningens säkerhet icke därigenom äventyras.

Envar arbetsför person, som befinner sig på brand- eller olycksplatsen eller i dess närhet, är skyldig att på anmodan av den myndighet som leder släcknings- och räddningsarbetet biträda i denna verksamhet, om icke giltigt skäl ställer hinder.

Då myndighet som leder släcknings- eller räddningsarbete finner det nödigt, är envar arbetsför person, som uppehåller sig i kommunen och fyllt 18 men icke 55 år, skyldig att på kallelse ofördröjligen infinna sig på brand eller olycksplatsen och deltaga i släcknings- och räddningsåtgärderna, såframt han ej av giltigt skäl är förhindrad.

Vad i 3 mom. är sagt gäller även i 18 § avsett bistånd.

32 §.

Då eldsvåda eller annan olycka inträffar, skall vid behov till förfogande ställas teleförbindelser för brand- eller olycksanmälan, för alarm och andra underrättelser angående släcknings- och räddningsverksamhet. Sådana meddelanden skall förmedlas omedelbart.

För släcknings- och räddningsarbetet får på order av den myndighet som leder arbetet nödiga signal- och transportmedel tagas i bruk. Detsamma gäller brandredskap och vid släcknings och räddningsarbete erforderliga arbetsmaskiner och -redskap. En förutsättning härför är att ägarens egendom icke därigenom utsättes för fara utom då fråga är om räddande av människoliv.

På förordnande av myndighet som leder släcknings- och räddningsarbete skall livsmedel för personalen samt bränsle och smörjmedel för brandredskap och annan materiel samt för transportmedel ävensom släckningsämnen för släckningsverksamheten tillhandahållas.

33 §.

Släcknings- och räddningsverksamhet får icke inställas, ej heller de tillstädesvarande avlägsna sig från brand- eller olycksplatsen, innan den myndighet som leder verksamheten givit sitt tillstånd därtill.

Personal får icke kvarhållas på brand- eller olycksplatsen i större omfattning och under längre tid än behovet kräver.

Ägare eller innehavare av egendom är skyldig att draga försorg om efterröjning och -bevakning, vid äventyr att detta eljest verkställes på förordnande av den myndighet som leder släcknings- och räddningsverksamheten och på ägarens eller innehavarens bekostnad. Ifråga om skogsbränder faller ansvaret för att nämnda uppgifter fullgöres likväl på vederbörande myndigheter.

6 kap.

Arvoden, ersättningar och kostnader.

34 §.

Den som på order av myndighet, vilken leder släcknings- och räddningsverksamhet deltagit i verksamheten, erhåller av kommunen timarvode, vilket beräknas enligt den tid som åtgått därtill. Berättigad till arvode är dock icke ägare eller innehavare av egendom som är föremål för släcknings- och räddningsverksamhet, ej heller den som fullgör sin värnplikt.

Ägare eller innehavare av egendom är skyldig att ersätta kommunen för i 1 mom. avsedda arvoden för efterröjning och bevakning. Kommunen kan likväl icke kräva att sagda arvoden skall ersättas ifråga om skogsbränder, om det icke med hänsyn till förhållandena kan anses vara oskäligt att lämna dem oindrivna.

Den som deltagit i släcknings- och räddningsverksamhet erhåller av kommunen ersättning för därvid förstörda eller förkomna kläder, utrustning och arbetsredskap. För utfående av ersättning skall anmälan omedelbart göras hos den myndighet som leder verksamheten. Skriftlig ersättningsansökan skall tillställas kommunen inom sex månader från det skadan skett.

Har om ersättningar för vissa räddningsaktioner stadgats särskilt, iakttages dessa stadganden.

35 §.

För olycksfall, som drabbat deltagare i släcknings- och räddningsverksamhet, utgår ersättning av statsmedel enligt samma grunder som för olycksfall i arbete, såvida den skadade icke enligt annan lag är berättigad till ersättning av minst samma storlek. Ersättning utgives likväl alltid av statsmedel, om olycksfallet inträffat när industri- eller annan inrättnings brandkår deltagit i släcknings- och räddningsarbete utanför inrättningen.

Vad i 1 mom. är sagt tillämpas även på olycksfall, som drabbat till kommunal brandkår hörande person vid sjuktransport eller utbildning eller i skötseln av fastighet och materiel ävensom i kommunens tjänst anställd sotare i sotningsarbete.

Har skadad persons arbetsgivare eller kommun i avseende på olycksfall, för vilket ersättning med stöd av denna lag utgår, erlagt lön, förskott eller annan betalning, gäller ifråga om arbetsgivarens och kommunens rätt vad i lagen om olycksfallsförsäkring ( 608/48) är stadgat angående arbetsgivares rätt.

Ärende, som gäller utgivande av ersättning av statsmedel med stöd av denna paragraf, handlägges i första instans av olycksfallsverket.

36 §.

För livsmedel, bränsle och smörjmedel samt släckningsämnen, som överlåtes med stöd av 32 § 3 mom., utgiver kommunen full ersättning.

Vad i 1 mom. är sagt gäller även ersättning för användning av signal- och transportmedel samt arbetsredskap, arbetsmaskiner och brandredskap, vilka tagits i bruk med stöd av 32 § 1 och 2 mom., såframt staten icke är överlåtare. Därjämte skall till ägare, frånsett staten, ersättning särskilt utgivas för skada, som åsamkats nämnda redskap, arbetsmaskiner och materiel.

37 §.

För bistånd som lämnats me stöd av 18 § 1 mom. eller för annan hjälp vid släckning och räddningsverksamhet är den kommun som anhållit om hjälp skyldig att utgiva full ersättning, såvida icke annorlunda överenskommes. Ersättningsskyldighet gäller även då hjälp av annan än kommunal brandkår begärts.

Kostnader som förorsakas av ovan i 18 § 2 mom. avsett bistånd erlägges av statsmedel. Av dessa bestrides även kostnaderna för anlitande av ovan i 29 § 2 mom. avsett ledande organ.

38 §.

På ersättande av skada, förorsakad av i denna lag avsedd eldsvåda eller olycka, skall skadeståndslagen (412/74) tillämpas.

39 §.

Har i samband med släckning av skogsbrand annan än statens eller kommuns egendom förorsakats skada, för vilken försäkring enligt allmänna försäkringsvillkor icke är möjlig, skall den kommun inom vars område skadan skett försätta den skadade egendomen i det skick vari den befann sig före skadan eller; om detta icke är möjligt, ersätta skadan. Kommunens kostnader härför ersättes av statsmedel, om de icke är ringa.

40 §.

Har skogsbrand utbrett sig till flera kommuners områden, erlägges kostnaderna för släckningsåtgärderna, såvida icke annorlunda överenskommes, av den kommun inom vars område branden tagit sin början. De övriga kommunerna skall till den sistnämnda kommunen betala sin andel av dessa kostnader, beräknad enligt den eldhärjade arealen eller annan skälig grund.

41 §.

Har skogsbrand utbrett sig till statens mark, ersättes de av släckningsåtgärderna föranledda kostnaderna, beräknade enligt den eldhärjade arealen, av statsmedel till den kommun som erlagt dem.

Har skogsbrand helt eller till största delen inträffat på statens mark, erlägges kostnaderna av statsmedel. Härvid svarar staten även för alla i 39 § avsedda åtgärder och skadestånd. Kommun är skyldig att till staten erlägga sin andel av kostnaderna, beräknad enligt den eldhärjade arealen av annan än statens mark.

42 §.

Kan överenskommelse om i 40 §, 37 § 1 mom., 39 § eller 41 § avsedd ersättning icke träffas, besluter därom länsrätten i det län, till vilket den kommun hör, som erlagt kostnaderna.

43 §.

Om det sätt, varpå med statens medel deltages i erläggandet av kostnaderna för kommuns brand- och räddningsväsen, stadgas särskilt.

44 §.

Handhar två eller flera kommuner sitt brand och räddningsväsen i samarbete, anses kommuns andel av kostnaderna vara som bestämts i samarbetsavtalet.

7 kap.

Tvångsåtgärder och straff.

45 §.

Råder inom kommuns brand- och räddningsväsen betydande missförhållanden, vilka ej eljest avhjälpes, skall länsstyrelsen genom lämpliga tvångsåtgärder förmå kommunen att fullgöra sina uppgifter.

46 §.

Överträder någon denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden eller bestämmelser eller försummar han att iakttaga dem kan styrelsen ålägga den tredskande att följa dem vid vite eller vid äventyr att det som underlåtits utföres på den försumliges bekostnad.

Utföres något på den försumliges bekostnad erlägges kostnaderna av kommunens medel förskott indrives hos den tredskande i den ordning som är stadgad om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

47 §.

Framgår vid brandsyn, att för brandskyddet utfärdade stadganden eller bestämmelser icke iakttagits, äger den som förrättar brandsynen rätt att förbjuda förfarande som äventyrar brandsäkerheten samt att påbjuda att bristfälligheten eller försummelsen inom utsatt tid skall avhjälpas.

Iakttages icke förbud eller påbud, skall brandchefen bringa ärendet till länsstyrelsen för behandling.

Är ett omedelbart iakttagande av förbud eller påbud att rätta bristfällighet av nöden till förekommande av eldsvåda, äger brandchefen rätt att genast hindra farligt förfarande. Brandehefen skall ofördröjligen bringa ärendet till länsstyrelsen för behandling.

48 §.

Den som bryter mot denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden eller bestämmelser skall, om annorstädes strängare straff för gärningen ej är stadgat, för brott mot brand- och räddningsstadgandena dömas till böter eller, vid försvårande omständigheter, till fängelse i högst fyra månader.

8 kap.

Ändringssökande.

49 §.

Om sökande av ändring i brandnämnds beslut gäller vad i kommunallagen (642/48) stadgas, om icke annorlunda är särskilt föreskrivet.

Den som icke nöjer sig med av kommunal myndighet med stöd av 34 och 36 §§ fastställd ersättning skall framställa sina anspråk hos länsrätten, som fastställer ersättningens storlek.

9 kap.

Särskilda stadganden.

50 §.

Utan hinder av vad i 13 § är stadgat om kompetensvillkor anses den som före denna lags ikraftträdande utsetts till tjänst eller uppgitt inom brand- och räddningsväsendet fortfarande kompetent till tjänster eller uppgifter inom motsvarande grupp av tjänsteinnehavare.

Med examen vid statens brandinstitut jämställes motsvarande examen vid statens brandskola.

51 §.

Ministeriet för inrikesärendena kan utfärda bestämmelser om kvalitetsfordringar för brand och räddningsmateriel samt -redskap, om modeller och mått ävensom om anordningar som underlättar släcknings- och räddningsarbete.

52 §.

Ägare av byggnad är skyldig att tillåta, att i byggnaden på åtgärd av kommunen installeras för brand- och räddningsväsendet nödiga anordningar, såframt de icke förorsakar oskälig olägenhet eller skada. Kan överenskommelse om placeringen av anordningarna icke nås, förordnas därom av den myndighet som beviljar byggnadslov.

För olägenhet eller skada skall kommunen utgiva skälig ersättning. Nås icke överenskommelse om ersättningens belopp, fastställes detta av domstolen på den ort där fastigheten är belägen. Är skadan eller olägenheten ringa, betalas dock icke ersättning.

53 §.

Försummas erläggande av i 23 § och 24 § 2 mom. avsedda avgifter, får de indrivas i den ordning som är stadgad om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

54 §.

Närmare stadganden angående verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

55 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Genom densamma upphäves brandlagen av den 2 december 1960 (465/60) samt med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser, dock så, att dess 20, 42 och 46 §§ fortfarande skall lända till efterrättelse under år 1975.

Av verkställigheten av denna lag förutsatta åtgärder kan vidtagas innan lagen träder i kraft.

Ministeriet för inrikesärendena skall inom ett år efter denna lags ikraftträdande uppgöra den första i 4 § avsedda generalplanen och besluta om den i 6 § avsedda indelningen i alarmeringskretsar samt om kretsalarmeringscentrals placering.

Kommunal brandchefstjänst med karaktär av huvudsyssla skall inrättas före ingången av det år som börjar tre år efter denna lags ikraftträdande. Ovan i 15 § 4 mom. nämnda avtal skall ingås före samma tidpunkt.

Kommunerna skall inrätta kretsalarmeringscentral inom tre år efter denna lags ikraftträdande och till dess hålla de nuvarande alarmeringscentralerna funktionsdugliga

Före denna lags ikraftträdande uppgjorda släckningshjälpsplaner följes till dess länsstyrelsen uppgjort nya motsvarande planer för området.

Före denna lags ikraftträdande utfärdade stadganden och bestämmelser om brandkårernas styrketal och alarmberedskap iakttages tills därom stadgats eller bestämts med stöd av denna lag.

Angående sotning och rengöring av eldstäder och rökkanaler gäller vad i kommunal brandordning är bestämt, till dess ministeriet för inrikesärendena med stöd av 24 § annorlunda förordnat.

Om avgifter för sotning och rengöring gäller vad i 26 § 2 och 3 mom. brandlagen är stadgat, till dess ministeriet för inrikesärendena med stöd av 24 § 2 mom. i denna lag förordnat om saken.

Omsorgen om spanings- och rapporteringsverksamheten rörande skogsbränder övergår i enlighet med 26 § på länsstyrelsen efter hand som ministeriet för inrikesärendena därom förordnar.

Nådendal den 4 juli 1975

Republikens President
URHO KEKKONEN

Tf. minister för inrikesärendena
Heikki Tuominen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.