935/1973

Given i Helsingfors den 21 december 1973.

Lag om ersättning för brottsskador av statsmedel.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

Allmänna stadganden.
1 §.

Finsk medborgare eller i Finland stadigvarande bosatt utlänning, som i Finland tillfogats skada genom brott, har rätt till ersättning av statsmedel enligt vad som stadgas i denna lag.

Om dansk, isländsk, norsk eller svensk medborgares rätt till ersättning för genom brott förorsakad skada, som han lidit medan han tillfälligt vistats i Finland, stadgas genom förordning.

2 §.

Denna lag gäller ej i trafikförsäkringslagen (279/59) avsedd trafikskada.

3 §.

Från ersättning, som utgives enligt denna lag, skall avdragas vad den till ersättning berättigade på grund av samma skada erhållit eller uppenbart har rätt att erhålla på grund av annan lag. Ersättning, som utgives på grund av försäkring, skall dessutom avdragas vid ersättande av sakskador. Skadestånd, som tillkommer den till ersättning berättigade av gärningsman, skall avdragas endast till den del sådant erlagts.

4 §.

Ersättning utgives icke, om ersättningsbeloppet uppenbarligen vore mindre än 200 mark.

Ersättning för personskada.
5 §.

Till den som tillfogats kroppsskada eller annan personskada utgår ersättning för sjukvårdskostnader och andra av skadan förorsakade utgifter samt för lyte eller annat varaktigt men. Dessutom erlägges ersättning för minskning i inkomst eller uppehälle, likväl icke till den del inkomsten eller uppehället överstiger en och en halv gång det belopp som utgör sjukförsäkringslagens (364/63) högsta dagpenning utan försörjartillägg.

6 §.

Har underhållsskyldig omkommit, och blir till underhåll berättigad på grund härav utan underhåll, utgives till honom i ersättning vad för honom erfordras till dess han kan försörja sig. Dessutom utgår skälig ersättning för begravningskostnaderna.

7 §.

På grund av ett och samma skadefall till den skadelidande utgående engångsersättning för personskada får, med beaktande av avdragen enligt 3 §, ej överstiga 100 000 mark.

Ersättning för sakskada.
8 §.

Enligt denna lag ersattes sakskada, vilken av den som på grund av brott, lösdriveri, missbruk av berusningsmedel, sinnessjukdom, psykisk efterblivenhet, fylleri eller annan sådan orsak intagits på anstalt eller av den som annars mist sin frihet, förorsakats inom anstalten, medan han är placerad utanför anstalten eller är på permission eller sedan han rymt från anstalten eller från myndighets förvar. Detsamma gäller, om sakskada förorsakats av barn eller ung person, som omhändertagits med stöd av 8 § lagen om barnskydd (52/36).

9 §.

Bodde den skyldige och den skadelidande i samma hushåll då brottet förövades, utgår ersättning för sakskada endast om särskilt skäl därtill föreligger.

10 §.

På grund av ett och samma skadefall till den skadelidande utgående ersättning för sakskada får, med beaktande av avdragen enligt 3 §, ej överstiga 50 000 mark.

Gemensamma stadganden om erhållande av ersättning.
11 §.

Har den skadelidande medverkat till skadan eller har annan omständighet, som ej hörde till den skadebringande handlingen, även bidragit till skadans uppkomst, kan ersättningen jämkas enligt vad som finnes skäligt. Jämkning verkställes likväl icke i de fall som avses i 6 §.

12 §.

Har den skadelidande icke inom tio dagar från det han fick vetskap om brottet anmält om detsamma för polisen, och har polisen ej heller på annat sätt inom nämnda tid fått kännedom om brottet, utgives ersättning endast om synnerligt skäl därtill föreligger. Den omständigheten, att målsäganden ej yrkat på åtal eller att han återtagit sitt åtalsyrkande, utgör likväl icke hinder för erhållande av ersättning.

Har saken handlagts vid domstol, utgår ej ersättning till skadelidande, som underlåtit vad han skäligen borde ha gjort för art få sin rätt till skadestånd fastställd genom dom.

13 §.

Har i ovan i 5 § avsett fall den skyldige icke kunnat uppdagas, kan från ersättningen av synnerligt skäl en fjärdedel avdragas.

Stadganden om förfarandet.
14 §.

Ersättning beviljas och erlägges av olycksfallsverket.

För att bistå olycksfallsverket vid handläggningen av principiella frågor, som gäller beviljande av ersättning, tillsätter social- och hälsovårdsministeriet en nämnd. Närmare föreskrifter om nämnden meddelas genom förordning.

15 §.

Ersättning skall sökas skriftligen hos olycksfallsverket inom ett år efter det sökanden erhöll kännedom om brottet, likväl senast fem år efter det brottet begicks.

16 §.

Till ersättningsansökningen skall fogas de protokoll som uppgjorts vid domstolsförfarandet i saken eller, om saken icke handlagts vid domstol, polisförhörsprotokoll, eller om dessa icke uppgjorts, annan tillförlitlig utredning om händelsen samt utredning av skadan och annan nödig bevisning. Har sökanden på grund av samma skada redan erhållit eller är han uppenbart berättigad till ersättning från annat håll, bör han uppgiva detta för olycksfallsverket. Innan ersättningsfrågan avgöres, kan olycksfallsverket vid behov fordra, att sökanden undergår läkarundersökning. De kostnader som föranletts av läkarundersökning, påbjuden av olycksfallsverket, eller av anskaffande av annan utredning ersättes av statsmedel.

17 §.

Är sökandens rätt till annan i 3 § avsedd ersättning än skadestånd av gärningsmannen eller dylik ersättnings storlek stridig eller oklar, kan avgörandet av ersättningsfrågan uppskjutas till dess rätten till annan ersättning slutligt fastställts.

Ersättningsärendet kan icke avgöras innan frågan om sökandens rätt till ersättning av den för skadan ansvarige avgjorts i första instans eller gärningsmannen meddelats åtalseftergift. Har gärningsmannen icke inom sex månader från det polisen fick kännedom om brottet ställts under åtal eller meddelats åtalseftergift, kan olycksfallsverket likväl avgöra ersättningsärendet.

Är sökandens rätt till ersättning uppenbar, kan till honom utan hinder av vad i 1 och 2 mom. stadgas utgå förskottsersättning.

18 §.

Ersättning för minskning i inkomst eller uppehälle eller förlust av underhållsskyldig erlägges såsom periodiska prestationer, om ej synnerligt skäl föreligger att betala ersättningen på en gång. Annan ersättning utgår på en gång, såframt annat ej av synnerligt skäl följer.

Statens regressrätt.
19 §.

Ersättningssökandens rätt till skadestånd av den för skadan ansvarige övergår till staten den dag då olycksfallsverket beslutat att betala ersättning och högst till den del ersättning enligt beslutet skall utgå. Rätten till skadestånd övergår icke till staten, om mot den för skadan ansvariga kan riktas i 25 § 2 mom. lagen om försäkringsavtal (132/33) avsedd regressfordran.

Om utövande av regressrätten besluter olycksfallsverket. Från utövande av regressrätten kan på synnerligen vägande skäl delvis eller helt avstås. Verkställigheten av beslut om utnyttjande av regressrätt kan även framskjutas. Då avstående och framskjutande av verkställighet överväges, skall den för skadan ansvariges betalningsförmåga och storleken av det belopp som skall indrivas beaktas samt, då detta vore avsevärt, gärningsmannens möjligheter att innan han begick brottet förutse den härav förorsakade skadans omfattning.

20 §.

Har den för skadan ansvarige genom domstols laga kraft vunna utslag förpliktats att erlägga skadestånd till sökanden, kan beslutet om utövande av regressrätt omedelbart verkställas såsom laga kraft vunnen dom.

21 §.

Har den för skadan ansvariges betalningsförmåga väsentligen förändrats eller framkommer senare omständigheter, som skulle ha kunnat inverka på beslutet att utöva regressrätt, kan nytt beslut om indrivning fattas.

Särskilda stadganden.
22 §.

Har beloppen av i 3 § avsedda ersättningar förändrats av annan orsak än förändring av penningvärdet eller ersättningstagarens behov av underhåll väsentligen förändrats, kan beloppet av såsom periodiska prestationer utgående ersättning för minskning i inkomst eller uppehälle eller förlust av underhållsskyldig ändras eller utbetalningen av ersättningen bestämmas att upphöra.

Om bindande av ovan i 1 mom. avsedda ersättningar vid levnadskostnaderna stadgas särskilt.

23 §.

Om sökande genom att lämna oriktiga uppgifter eller hemlighålla uppgifter eller på annat sätt uppsåtligen eller av vållande fått till stånd, att ersättning betalts utan grund eller till för stort belopp, skall domstol på yrkande av olycksfallsverket ålägga honom att återbetala, vad han erhållit utan grund eller till för stort belopp. Förskott, som möjligen betalts till för stort belopp, kan indrivas utan utslag av domstol.

Ersättning som betalts utan grund får indrivas även sålunda, att den avdrages vid framtida utbetalningar av ersättning. Av varje ersättningsrat får likväl icke utan ersättningstagarens samtycke avdragas mer än en sjättedel.

24 §.

Ersättningssökande, som då saken handlagts vid domstol beviljats fri rättegång, kan på ansökan, till den del det prövas skäligt, utfå ersättning för de utgifter som ansökan om i denna lag avsedd ersättning medfört. Detsamma gäller om saken icke handlagts vid domstol, men sökanden uppfyller förutsättningarna för erhållande av fri rättegång.

25 §.

Avtal, som avser överföring av på denna lag grundad rätt på annan eller förpantning av sådan rätt, är ogiltigt.

26 §.

I beslut, som olycksfallsverket meddelat med stöd av denna lag, sökes ändring hos försäkringsdomstolen medelst besvär inom 30 dagar räknat från den dag besväranden fått del av beslutet. Vid ändringssökande skall i övrigt iakttagas vad i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) är stadgat. I olycksfallsverkets med stöd av 17 § 3 mom. samt 19, 21 och 24 §§ givna beslut får ändring likväl icke sökas medelst besvär.

I försäkringsdomstolens utslag får ändring ej sökas medelst besvär.

27 §.

Om med stöd av denna lag givet, laga ikraft vunnet beslut grundar sig på felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart icke är lagenligt, bör olycksfallsverket upptaga ärendet till ny behandling, ifall fråga är om beviljande av förvägrad förmån eller ökning av beviljad förmån.

28 §.

Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna lag gives genom förordning.

29 §.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1974. Lagen äger icke tillämpning på skador, som förorsakats av brott vilka begåtts före nämnda dag.

Helsingfors den 21 december 1973.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Matti Louekoski

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.