88/1973

Given i Helsingfors den 2 februari 1973.

Lag om allmän rättshjälps verksamhet.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

Allmänna stadganden.
1 §.

Kommun kan bedriva allmän rättshjälpsverksamhet, varmed i denna lag avses genom kommunens försorg lämnad nödig rättshjälp åt personer, som med hänsyn till sina inkomster och tillgångar samt sin underhållsskyldighet och övriga på sin ekonomiska ställning inverkande omständigheter icke utan svårighet själva förmår skaffa sig sakkunnig hjälp i rättsliga angelägenheter.

Kommuner kan ingå avtal, i vilket vederbörande kommuners allmänna rättshjälpsverksamhet ombetros någon av dem. För avtalet skall justitieministeriets godkännande utverkas.

Angående fri rättegång och försvar i brottmål stadgas särskilt.

2 §.

Allmän rättshjälpsverksamhet bedrives genom upprätthållande av särskild rättshjälpsbyrå, med en eller flere tjänster för allmänna rättsbiträden och annan personal i tillräcklig mängd. Med justitieministeriets tillstånd kan sådan tjänst vara bitjänst eller förenad med annan tjänst i kommunen. Samtycke erfordras dock icke för tjänstens sammanslagning med tjänsteförmyndares tjänst.

3 §.

Den allmänna tillsynen över rättshjälpsverksamheten ankommer på justitieministeriet.

Rättshjälpsnämnd.
4 §.

Den allmänna rättshjälps verksamheten i kommun ledes och övervakas av en rättshjälpsnämnd.

5 §.

Kommunens fullmäktige inväljer i rättshjälpsnämnden för en period av fyra år minst fem medlemmar och utser bland dem för samma tid ordförande och viceordförande för nämnden. Kommuner kan i de i 1 § 2 mom. nämnda fallen även avtala om, att medlemmar i nämnden väljes från olika kommuner.

Ordföranden, viceordföranden eller en annan medlem skall vara person som avlagt juris kandidatexamen eller motsvarande tidigare examen, såvitt sådan person finns att tillgå för befattningen.

6 §.

Kommunens fullmäktige skall för rättshjälpsnämnden godkänna reglemente, vilket skall underställas justitieministeriet för fastställelse.

7 §.

Såframt icke annat följer av denna lag, skall stadgandena om kommunal nämnd tillämpas på rättshjälpsnämnd.

Allmänt rättsbiträde.
8 §.

Till allmänt rättsbiträde kan utses lämplig person, som avlagt juris kandidatexamen eller motsvarande tidigare examen och som har tillräcklig advokaterfarenhet eller erfarenhet i handhavandet av domarvärv.

9 §.

Allmänt rättsbiträde utses av kommunens fullmäktige. Rättshjälpsnämnden skall beredas tillfälle att avgiva utlåtande om sökandena.

10 §.

Allmänt rättsbiträde skall redbart och samvetsgrant fullgöra honom ombetrodda uppdrag samt i all sin verksamhet iakttaga god advokatsed.

Allmänt rättsbiträde står under advokatföreningens tillsyn såsom i 6 och 7 §§ lagen om advokater (496/58) är stadgat.

11 §.

Allmänt rättsbiträde får icke sköta advokatuppdrag för egen räkning eller vara delägare, bolagsman eller medlem i bolag eller annat samfund, som bedriver sådan verksamhet. Han får ej heller ha annan stadigvarande avlönad befattning, som inverkar menligt på hans uppgift och som han har rätt att avsäga sig.

Lämnande av allmän rättshjälp.
12 §.

Allmän rättshjälp skall lämnas åt i 1 § 1 mom. avsedd person på åtgärd av rättshjälpsbyrån i den kommun där han enligt lagen om befolkningsböcker (141/69) har hemort.

Utlänning, person som är utan medborgarskap eller annan person, som icke har i 1 mom. avsedd hemort i Finland, lämnas rättshjälp på åtgärd av rättshjälpsbyrån i den kommun, där han vistas.

13 §.

Allmän rättshjälp lämnas kostnadsfritt eller mot partiell ersättning.

Partiell ersättning uppbäres hos sådan rättshjälpstagare, som skäligen anses förmå erlägga sådan.

14 §.

Allmän rättshjälp får icke lämnas i sådant ärende, där motparten till rättshjälpssökanden biträdes eller biträtts av person som arbetar i samma rättshjälpsbyrå, eller i ärende som ansluter sig till sådant ärende. Rättshjälpssökanden skall likväl anvisas att vända sig till advokat eller till rättshjälpsbyrå i annan kommun. Är rättshjälpssökanden härvid berättigad till allmän rättshjälp och ersättes icke den som lämnat rättshjälp, med statsmedel för de kostnader som föranletts härav, skall kostnaderna ersättas av den kommuns medel, som utgör rättshjälpstagarens hemortskommun.

Allmän rättshjälp får ej heller lämnas, om drivande av rättshjälpssökandens sak skulle vara uppenbart rättsmissbruk eller om saken har uppenbart ringa betydelse för honom eller om hans sak grundar sig på överlåten rätt och det finns anledning antaga att överlåtelsen skett i syfte att komma i åtnjutande av allmän rättshjälp.

Kan allmän rättshjälpsbyrå till följd av sin arbetssituation eller sakens speciella natur eller, till följd av att mellan rättsbiträdet och rättshjälpssökanden förutsatt förtroendefullt förhållande saknas, icke lämna rättshjälp, eller om rättshjälpssökanden det av grundad anledning kräver, skall förfaras på sätt i 1 mom. stadgas.

15 §.

Om lämnande av allmän rättshjälp förordnar allmänt rättsbiträde. Anhållan härom kan framställas muntligt eller, om detta icke kan ske utan svårighet, även skriftligt.

Rättshjälpssökande skall på anfordran av rättsbiträde förete sådan utredning om sin ekonomiska ställning som han kan anskaffa. Rättsbiträdet skall anskaffa annan utredning, som möjligen erfordras för ansökningens avgörande.

16 §.

Avslår allmänt rättsbiträde ansökan om rättshjälp eller anser han att rättshjälp icke kan lämnas helt kostnadsfritt, skall ärendet på yrkande av rättsshjälpssökanden bringas till rättshjälpsnämndens avgörande. Rättsbiträdet skall likväl, om rättshjälpssökanden det önskar, vidtaga: de åtgärder, som är nödvändiga för bevarandet av hans rätt, innan rättshjälpsnämnden avgjort ärendet.

Har beslut fattats om lämnande av rättshjälp, förordnar allmänt rättsbiträde om därtill hörande åtgärder.

17 §.

Kan rättshjälp icke lämnas helt kostnadsfritt, skall allmänt rättsbiträde eller rättshjälpsnämnden då den besluter om lämnande av rättshjälp samtidigt bestämma, vilken del av kostnaderna för lämnandet av rättshjälpen och huru mycket den anser rättshjälpstagaren högst vara skyldig att ersätta kommunen.

18 §.

Befinnes det, sedan allmän rättshjälp beviljats, att någon av dess förutsättningar saknats eller icke längre föreligger, skall allmänt rättsbiträde besluta att rättshjälpen skall upphöra.

Förordnar allmänt rättsbiträde att lämnandet av rättshjälp skall upphöra, skall saken, om den som erhållit rättshjälp så kräver, på åtgärd av rättsbiträdet bringas till avgörande av rättshjälpsnämnden.

19 §.

Då rättshjälpsnämnden avslår ansökan om rättshjälp eller besluter att rättshjälp skall upphöra, skall nämnden samtidigt besluta, att kostnaderna för lämnad rättshjälp antingen helt eller delvis skall uppbäras åt kommunen hos den som erhållit rättshjälp, om detta icke är oskäligt. Nämnden skall även bestämma storleken av den ersättning som skall uppbäras.

20 §.

Har rättshjälpstagare med stöd av 17 § ansetts vara skyldig att ersätta kommunen en del av kostnaderna för rättshjälpen, skall rättsbiträdet, sedan rättshjälpen lämnats, bestämma storleken av den ersättning som skall uppbäras åt kommunen. Om ersättningsskyldighet som bestämts då rättshjälpen beviljades, med hänsyn ull rättshjälpstagarens ekonomiska förhållanden eller av annan särskild orsak skulle vara oskälig, kan ersättningen i enlighet härmed nedsättas eller helt och hållet eftergivas.

21 §.

Rättsbiträdet skall anmoda rättshjälpstagare som befunnits ersättningsskyldig att inom viss tid betala ersättningen. Betalas ersättningen icke inom utsatt tid, skall rättshjälpsnämnden vid länsstyrelsen framställa yrkande mot rättshjälpstagaren om hans åläggande att till kommunen erlägga ersättningens belopp.

Ifall ersättning, som bestämts åt kommunen, uppenbarligen icke skulle indrivas, kan yrkandet på i 1 mom. avsedd fordran frångås.

Statsunderstöd.
22 §.

För de faktiska driftskostnader, som föranledes av allmän rättshjälpsverksamhet och som justitieministeriet befunnit erforderliga, utgår statsunderstöd kommunvis i enlighet med den allmänna bärkraftsklassificeringen av kommunerna enligt följande:

bärkraftsklass statsunderstöd i procent
1 95
2 90
3 85
4 80
5 75
6 70
7 65
8 60
9 55
10 50

Till kommun, vars ekonomiska ställning är svag, kan enligt prövning utgivas extra understöd.

Vid uträknandet av de kostnader som utgör grund för statsunderstöd avdrages från de totala kostnaderna de ersättningar som enligt denna lag uppburits hos rättshjälpstagare eller hos annan kommun samt arvoden och ersättningar som influtit till kommunen på grund av till rättshjälpsbyråns personal hörande tjänsteförmyndares och rättsbiträdes verksamhet.

23 §.

Har kommuner ingått avtal om att någon av dem ombetros kommunernas allmänna rättshjälpsverksamhet, anses vid bestämmandet av statsunderstödet kostnaderna för den allmänna rättshjälpsverksamheten fördela sig mellan kommunerna i enlighet med de grunder som bestämts i det av justitieministeriet godkända avtalet.

24 §.

Driftskostnader som berättigar till statsunderstöd enligt denna lag är följande:

1) kostnader som föranledes av personalens avlöning och övriga villkor i tjänstgöringsförhållandet samt betalningsandelar som erlagts till kommunala pensionsanstalten på grund av avlöning,

2) lagstadgade avgifter som på grund av avlöning skall erläggas av arbetsgivaren,

3) hyresvärdena för egna byggnader och lägenheter i enlighet med av statsrådet fastställda grunder,

4) hyror som betalts för förhyrda lägenheter,

5) utgifter för uppvärmning och belysning samt för städning,

6) utgifter för grundande och komplettering av handbibliotek,

7) ersättningar för resekostnader,

8) post-, telefon- och andra nödvändiga kontorskostnader,

9) åt annan kommun och advokat med stöd av denna lag erlagda ersättningar,

10) av anskaffning av lösöre förorsakade utgifter samt

11) av rättshjälpsnämndens förvaltning förorsakade utgifter.

Erlägges lön till i 1 mom. 1 punkten avsedd personal utöver motsvarande statslöner, eller gives andra tilläggsförmåner, kan statsunderstöd för avlöningar helt eller delvis förvägras.

25 §.

Statsunderstöd beviljas och utbetalas av justitieministeriet på ansökan årligen i efterskott.

På statsunderstöd kan likväl i förskott beviljas och utbetalas högst en fjärdedel av totalbeloppet av det för föregående år uträknade statsunderstödet. Under rättshjälpsverksamhetens första år bestämmes förskottet på statsunderstöd enligt uppskattning.

26 §.

Kommun kan genom justitieministeriets beslut åläggas att till staten återbära erhållet statsunderstöd eller del därav jämte 6 procents årlig ränta räknat från ingången av den månad, under vilken statsunderstöd utbetalts såsom förskott eller slutrat:

1) om för utfående av understöd eller förskott lämnats oriktiga eller vilseledande uppgifter,

2) om det vid revision eller i annat sammanhang framgår att statsunderstöd erlagts utan grund,

3) om det befinnes, att den av kommunen bedrivna rättshjälpsverksamheten i övrigt icke uppfyllt i denna lag stadgade fordringar eller

4) om de villkor som ansluter sig till utgivande av statsunderstöd icke iakttagits.

Förordnande om återbäring av statsunderstöd skall icke givas, om detta med hänsyn till omständigheterna vore oskäligt.

Kompletterande stadganden.
27 §.

Rättshjälpsbyråer, som bedriver allmän rättshjälpsverksamhet, skall på begäran giva varandra handräckning, utöver i de i 14 § 1 och 3 mom. avsedda fallen, om lämnande av rättshjälp förutsätter åtgärder på annan kommuns område och handräckning kan givas utan svårighet. I ärende rörande häktad eller anhållen person eller ärende som av annan orsak är brådskande, samt då minderårig person anhåller om rättshjälp, kan rättshjälpsbyrån i den kommun, där behovet av rättshjälp yppat sig, även utan begäran om handräckning börja lämna oundgänglig rättshjälp. Om dylik rättshjälp skall meddelas till den i 12 § 1 mom. åsyftade rättshjälpsbyrån.

Den som erhåller handräckning skall ersätta härav föranledda skäliga kostnader. Justitieministeriet kan vid behov fastställa debiteringsgrunder som skall iakttagas i fråga om ersättning för handräckning.

Ovan i 1 mom. avsedda rättshjälpsbyråer kan utan avgift giva handräckning åt utländska rättshjälpsmyndigheter.

28 §.

Enligt prövning av kommunens fullmäktige kan allmänt rättsbiträde i reglementet för rättshjälpsnämnden berättigas att mot ersättning som täcker kommunens kostnader lämna rättshjälp även åt andra än till allmän rättshjälp berättigade personer, om lämnande av dylik rättshjälp är ägnat att underlätta anordnandet av den allmänna rättshjälpsverksamheten i kommunen, eller om det är svårt att på orten erhålla advokattjänster och lämnande av rättshjälp icke inverkar menligt på fullgörandet av de uppgifter som hör till den allmänna rättshjälpsverksamheten.

29 §.

Använder den som icke är allmänt rättsbiträde, om sig själv eller sin byrå sådan beteckning eller uppgiver han eljest sitt yrkesområde så, att han på grund därav felaktigt kan antagas verka såsom allmänt rättsbiträde, skall han straffas med böter.

30 §.

Medlem av rättshjälpsnämnd och den som hör till rättshjälpsbyrås personal får icke i sin befattning eller sedan denna upphört olovligen yppa vad de vid fullgörandet av sina åligganden erfarit rörande rättshjälpssökande och hans angelägenheter.

31 §.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

32 §.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1973.

Helsingfors den 2 februari 1973.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Matti Louekoski

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.