75/1972

Kommun äger rätt att, utan hinder av vad annorstädes i denna lag stadgas, utfå ersättning för kostnader för sjukvård, som givits försäkrad genom i folkhälsolagen (66/72) avsedd hälsovårdscentrals försorg, i enlighet med vad nedan i ila, 13, 30 b och 52―57 §§ stadgas.

Av kostnaderna för ovan i 5 § avsedd sjukvård och sjuktransport, som givits eller anordnats genom hälsovårdscentrals försorg för förverkligande av de skyldigheter, som nämnas i 14 § 1 mom. folkhälsolagen, erhåller kommun i ersättning ett belopp, som utgår enligt fastställd taxa eller, försåvitt av försäkrad, i enlighet med vad därom särskilt stadgas, får uppbäras avgift, motsvarar skillnaden mellan beloppet enligt taxan och det nämnda beloppet. På motsvarande sätt ersättas kostnaderna för genom hälsovårdscentralens försorg företagen tandundersökning och -vård för försäkrad som fyllt 17 år.

Med stöd av denna lag utgår icke ersättning till försäkrad för belopp, som denne erlagt till hälsovårdscentralen för sjukvård, ej heller till kommun för sådan vård eller undersökning, som med stöd av annan lag än folkhälsolagen är kostnadsfri för den försäkrade.

Grunderna för ovan i 7 § 1 mom., 8 § 1 mom. och 11 a § 1 mom. avsedda taxor bestämmas av social- och hälsovårdsministeriet, och taxorna fastställas av folkpensionsanstalten.

För ovan i 11 a § avsedda kostnader skall kommun inom sex månader från det undersökning utförts, vård givits eller resa företagits lämna sjukförsäkringsbestyrelsen redovisning såsom i förordning närmare stadgas.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat äger motsvarande tillämpning i de ovan illa och 30 a §§ avsedda fall, då kommun eller försäkrad erhållit ogrundad förmån.