303/1971

Given i Helsingfors den 23 april 1971.

Lag angående ändring av lagen om farliga återfallsförbrytare.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras i lagen den 9 juli 1953 om internering av farliga återfallsförbrytare (317/53) 1 §, sådan den delvis ändrad lyder i lagen den 20 juni 1963 (330/63), 2, 3, 7, 9, 13, 14, 15, 16 och 18 §§ samt fogas till 8 § ett nytt 2 mom. som följer:

1 §.

Dömes förbrytare

1) för mord, dråp eller grov misshandel, för rån eller våldtäkt, varvid grovt våld använts, för mordbrand, som förorsakat livsfara, eller för annat brott, som ådagalägger grov våldsamhet eller synnerlig farlighet för annans liv eller hälsa, eller

2) för i en gärning begångna brott eller fortsatt brott, vari sådan våldsamhet eller farlighet ingår, eller

3) för dylik våldsamhet eller farlighet utvisande försök till eller delaktighet i brott

till frihetsstraff på viss tid, minst två år, må domstolen under i denna paragraf stadgade förutsättningar då den dömer honom till straff samtidigt på yrkande av allmänna åklagaren besluta, att den dömde kan förordnas till internering i tvångsinrättning såsom i denna lag stadgas.

Förutsättning för internering i tvångsinrättning är dessutom, att den dömde under den tid av tio år, som föregått brottet, gjort sig skyldig till i 1 mom. avsett brott samt att han på grund av omständigheter som framgå av hans brott, och övrig utredning om hans person uppenbarligen bör anses synnerligen farlig för annans liv eller hälsa.

Ovan i denna lag avsedd förbrytare benämnes farlig återfallsförbrytare.

2 §.

Vid tillämpning av denna lag beaktas icke de brott, om vilka stadgas i 11, 12 och 14 kap. strafflagen samt 7 kap. strafflagen för krigsmakten.

3 §.

Innan domstol fattar i 1 § avsett beslut skall den, om tilläggsutredning angående den åtalades person erfordras, införskaffa medicinalstyrelsens utlåtande i saken. Domstolen må även förordna om undersökning av åtalad för utrönande av hans sinnestillstånd och karaktärsläggning. Härvid skall tillämpas vad om undersökning för utredning av sinnestillståndet hos den, som anklagats för brott, särskilt är stadgat.

7 §.

Då dom, enligt vilken förbrytare kan förordnas till internering i tvångsinrättning, vunnit laga kraft, skall frågan om internering upptagas till behandling, då minst en tredjedel av det ådömda straffet verkställts, varvid av domstol med stöd av 3 kap. 11 § strafflagen gjort avdrag ej medräknas, dock senast inom ett år från det domen gavs, och ofördröjligen avgöras av fängelsedomstolen. Denna skall förordna att förbrytaren skall interneras i tvångsinrättning, om han bör anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom.

8 §.

I fängelsedomstolen må vid handläggning av ärenden som avses i denna lag beviljas fri rättegång och förordnas rättegångsbiträde för förbrytaren på sätt i lagen den 6 maj 1955 om fri rättegång (212/55) är stadgat, dock sålunda, att skriftlig försäkran om förmögenhetsförhållanden och underhållsskyldighet icke behöver företes, såframt ej fängelsedomstolen annorlunda förordnar.

9 §.

Förordnar fängelsedomstolen om internering av förbrytare, skall denne omedelbart överföras till tvångsinrättning. I annat fall skall han undergå sitt straff såsom om avtjänande av frihetsstraff är stadgat.

Fängelsedomstolen skall upptaga av densamma redan avgjort ärende till ny behandling, om det beslut, genom vilket förbrytare förordnats till internering, grundar sig på misstag, som kunnat inverka på beslutet, eller ny utredning i saken visar, att interneringen är uppenbart onödig.

Fängelsedomstolens beslut har förfallit, om det icke verkställts inom tio år från det beslutet gavs eller, om verkställigheten avbrutits, inom samma tid, räknat från avbrottet.

13 §.

Har den som är internerad i tvångsinrättning dömts eller dömes han till frihetsstraff på viss tid eller till förvandlingsstraff för böter, skola straffen sammanläggas eller sammanräknas så som om sammanläggning och sammanräkning av straff vid verkställighet av dem är stadgat. Det sammanlagda eller sammanräknade straffet verkställes i tvångsinrättning.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas även på den, vars villkorliga frihet återkallats med stöd av 16 § 2 mom. eller 18 §.

14 §.

I tvångsinrättning internerad anses till fullo ha avtjänat sitt straff, när frihetsförlusten i straffanstalt och tvångsinrättning varat den tid, som motsvarar det straff som inkommit för verkställighet, räknat från den dag, från vilken tiden för frihetsstraffet räknas.

15 §.

I tvångsinrättning internerad skall försättas i villkorlig frihet, när han till fullo avtjänat sitt straff, såframt ej fängelsedomstolen finner, att han fortfarande bör anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom. Har internerad ej blivit försatt i villkorlig frihet i enlighet med vad ovan sagts, skall saken ånyo upptagas till behandling med högst sex månaders mellantider.

Fängelsedomstolen må på villkor, som den uppställer, bevilja i tvångsinrättning internerad frihet på prov under högst fyra veckor om året. Internerad, som icke till fullo avtjänat sitt straff, må beviljas frihet på prov endast på synnerligen vägande skäl.

Om befordrande av den som är internerad i tvångsinrättning till sjukhus eller motsvarande inrättning för vård eller undersökning eller till domstol eller annan myndighet gäller på motsvarande sätt vad om fånge är stadgat. Vad om beviljande av tillstånd för fånge att för en kort tid avlägsna sig från straffanstalten är stadgat tillämpas på internerad i enlighet med vad justitieministeriet närmare föreskriver.

Den tid som internerad med stöd av 2 eller 3 mom. vistas utom inrättningen räknas vid tillämpning av 14 § honom till godo, om han iakttagit givna föreskrifter. I annat fall skall justitieministeriet eller, enligt av ministeriet utfärdade föreskrifter, inrättningens föreståndare bestämma, huruvida tiden helt, delvis eller överhuvudtaget skall räknas honom till godo.

16 §.

Prövotiden för den som från tvångsinrättning försatts i villkorlig frihet är två år. Fängelsedomstolen må på särskilda skäl förkorta eller förlänga prövotiden med högst ett år. Bör villkorligt frigiven på grund av omständigheter som framkommit under prövotiden anses farlig på sätt som avses i 1 § 2 mom., skall fängelsedomstolen återkalla den villkorliga friheten, om övervakaren eller chefen för polisdistriktet anmält saken till fängelsedomstolen före prövotidens utgång.

Begår villkorligt frigiven under prövotiden brott, för vilket honom ådömes frihetsstraff på viss tid, skall den domstol, som dömer honom till straff, samtidigt besluta, huruvida den villkorliga friheten på grund av den dömdes farlighet kan återkallas. Besluter domstolen, att den dömdes villkorliga frihet kan återkallas, må den, om den internerade icke redan är häktad, samtidigt förordna, att han skall häktas. Då dom, enligt vilken internerads villkorliga frihet kan återkallas, inkommit för verkställighet, skall fängelsedomstolen utan dröjsmål avgöra, huruvida den internerade skall anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom. Bör internerad anses på sagda sätt farlig, skall fängelsedomstolen förklara den villkorliga friheten återkallad.

Den vars villkorliga frihet återkallats, må av fängelsedomstolen ånyo försättas i villkorlig frihet, sedan han hållits i tvångsinrättning minst sex månader och han icke längre bör anses farlig för annans liv eller hälsa på sätt som avses i 1 § 2 mom. Dock kan den som för brott, vilket förövats under prövotiden, blivit dömd till strängare straff än fängelse i sex månader, försättas i villkorlig frihet endast under de i 15 § 1 mom. stadgade förutsättningarna.

Sedan fråga om återkallande av villkorlig frihet med stöd av 1 mom. upptagits till behandling i fängelsedomstolen eller beslut om sådan frågas upptagande till behandling fattats, äger fängelsedomstolens ordförande ratt att förordna om häktning av den villkorligt frigivne.

18 §.

Dömes villkorligt frigiven efter prövotidens utgång till straff för brott, som förövats under prövotiden, må den villkorliga friheten återkallas med tillämpning av vad i 16 § 2 mom. är stadgat.


Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1971. Före lagens ikraftträdande kan erforderliga åtgärder för dess verkställighet vidtagas.

Domstol må, när den dömer förbrytare till straff för brott, som begåtts före denna lags ikraftträdande, samtidigt besluta, att den dömde kan förordnas till internering i tvångsinrättning, endast om förutsättningar för sådant uttalande föreligger såväl enligt denna som enligt tidigare lag.

I före denna lags ikraftträdande given dom ingående uttalande, enligt vilket förbrytare såsom farlig återfallsförbrytare kan förordnas till internering i tvångsinrättning, motsvarar uttalande om internering vilket ingår i dom, som avses i 1 § av denna lag. Har uttalandet givits, när förbrytare före denna lags ikraftträdande dömts till frihetsstraff på kortare tid än två år, eller har han med fängelsedomstolens samtycke blivit villkorligt frigiven, förfaller likväl uttalandet. Fängelsedomstolen skall konstatera, huruvida uttalandet förfallit.

Är förbrytare på grund av fängelsedomstolens före denna lags ikraftträdande givna utslag internerad i tvångsinrättning, skall ärendet ånyo upptagas till behandling. Har domstolens uttalande i enlighet med 3 mom. förfallit, förfaller även fängelsedomstolens utslag, varigenom återfallsförbrytaren förordnats till internering.

Finner fängelsedomstolen vid handläggning av i 3 eller 4 mom. nämnt ärende, att återfallsförbrytare, som dömts till minst två års frihetsstraff för brott, som avses i 1 § av denna lag, bör anses farlig på sätt som avses i 2 mom. av sagda paragraf, skall han förordnas till internering i tvångsinrättning.

Beträffande den som före denna lags ikraftträdande försatts i villkorlig frihet från tvångsinrättning skall fängelsedomstolen konstatera, huruvida han helt skall befrias från tvångsinrättning till följd av att fängelsedomstolens utslag förfallit eller på den grund, ätt han icke bör anses farlig på sätt som avses i 1 §. Prövotiden för den som är villkorligt frigiven från tvångsinrättning är två år, räknat från det han blev försatt i villkorlig frihet. Fängelsedomstolen skall med tillämpning av stadgandena i denna lag jämväl fastslå den för den villkorligt frigivne återstående prövotidens längd och besluta om förkortning eller förlängning av densamma, om återkallande av den villkorliga friheten samt om internerads försättande ånyo i villkorlig frihet och om övervakningen av honom.

Fängelsedomstolen skall före denna lags ikraftträdande handlägga i detta ikraftträdelsestadgande avsedda ärenden angående internerade, som befinna sig i straffanstalt eller tvångsinrättning, såframt ej undersökning av internerads sinnestillstånd eller annat särskilt skäl kräver längre tid. Av fängelsedomstolen sålunda fattade beslut träda i kraft samma dag som denna lag. Beträffande den som försatts i villkorlig frihet från straffanstalt eller tvångsinrättning skall fängelsedomstolen handlägga i detta ikraftträdelsestadgande avsedda ärenden på den villkorligt frigivnes begäran eller då hans sak eljest kommer före i fängelsedomstolen. Har fängelsedomstolen icke före lagens ikraftträdande handlagt ärendet, tillämpas den tidigare lagens stadganden på den internerade, tills ärendet blivit avgjort enligt den nya lagen.

Helsingfors den 23 april 1971.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Mikko Laaksonen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.