221/1971

Given i Helsingfors den 12 mars 1971.

Mönsterrättslag.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

Med mönster avses i denna lag förebilden för en varas utseende eller för ett ornament.

Den som skapat ett mönster eller den, till vilken hans rätt övergått, kan genom att registrera mönstret få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret (mönsterrätt) i enlighet med vad i denna lag stadgas.

2 §.

Mönster registreras endast om det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för registreringsansökningen.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom avbildande, utställande, saluhållande eller på annat sätt. Även ett ännu icke allmänt tillgängligt mönster anses som känt, om mönstret framgår av en ansökan här i landet om patent eller om varumärkes- eller mönsterregistrering, vilken är eller, enligt vad därom är föreskrivet, bör anses vara gjord före i 1 mom. avsedd dag, samt mönstret sedermera i samband med ansökningens handläggning blir allmänt tillgängligt.

3 §.

Mönster må likväl registreras utan hinder av att det inom sex månader innan registreringsansökningen gjordes blivit allmänt tillgängligt

1) till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon, från vilken denne härleder sin rätt; eller

2) genom att sökanden eller någon, från vilken denne härleder sin rätt, förevisat mönstret på officiell eller officiellt erkänd, internationell utställning.

4 §.

Mönster registreras icke

1) om mönstret eller dess utnyttjande strider mot god sed eller allmän ordning;

2) om i mönstret utan vederbörligt tillstånd intagits:

a) statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem, officiell kontroll- eller garantibeteckning eller kontroll- eller garantistämpel för varor av samma eller liknande slag som de, vilka rätten till mönster skulle komma att omfatta, finskt kommunalt vapen eller internationell, mellanstatlig organisations flagga, vapen eller annat emblem, benämning eller namnförkortning eller ock figur, benämning eller namnförkortning, om den kan förväxlas med emblem, märke, benämning eller namnförkortning av nämnda slag;

b) något som kan föranleda uppfattningen att fråga är om annans firma eller om här i landet för annan i näringsverksamhet inarbetat kännetecken eller varumärke eller om annans släktnamn, konstnärsnamn eller namn av motsvarande slag eller ock om annans porträtt, försåvitt namnet eller porträttet uppenbarligen icke åsyftar någon sedan länge avliden person;

c) något som kan föranleda uppfattningen att fråga är om titel på annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, försåvitt titeln är egenartad, eller ock något som kränker annans upphovsrätt till sådant verk eller rätt till fotografisk bild; eller

d) något som icke väsentligen skiljer sig från mönster som är registrerat här i landet för annan.

5 §.

Mönsterrätt innebär, med de undantag som stadgas nedan, att annan än innehavaren av mönsterrätten icke får utan dennes lov utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till landet, utbjuda, saluhålla, överlåta eller uthyra vara, vars utseende icke väsentligen skiljer sig från mönstret eller vari upptagits något som icke väsentligen skiljer sig från detta.

Mönsterrätten omfattar endast de varor, för vilka mönstret registrerats, och med dem likartade varor.

6 §.

Den som, när ansökan om registrering av mönster gjordes, här i landet utnyttjade mönstret yrkesmässigt, må utan hinder av annans mönsterrätt fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om icke utnyttjandet innefattade uppenbart missbruk i förhållande till registreringssökanden eller någon, från vilken denne härleder sin rätt. Likadan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret yrkesmässigt här i landet.

Rätt som avses i 1 mom. kan övergå till annan endast i anslutning till överlåtelse av den rörelse, i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.

7 §

Genom förordning må stadgas, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av mönsterrätt får införas till landet för att här användas för reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande land, i vilket motsvarande förmåner medgives finska luftfartyg.

8 §.

Genom förordning må stadgas, att ansökan om registrering av mönster, vilken avser i utom riket gjord ansökan om skydd tidigare angivet mönster, skall vid tillämpning av 2 och 6 §§ på sökandens begäran anses gjord samtidigt med ansökningen utomlands.

I förordningen skall angivas de närmare villkor, under vilka sådan prioritet får åtnjutas.

2 kap.

Registreringsansökan och dess handläggning.

9 §.

Registreringsmyndighet är patent- och registerstyrelsen.

10 §.

Ansökan om registrering av mönster göres skriftligen hos registreringsmyndigheten.

Ansökningen skall innehålla uppgift om de varor, för vilka mönstret sökes registrerat. I ansökningen skall angivas vem som skapat mönstret. Sökes registrering av annan än den som skapat mönstret, skall sökanden utreda sin rätt till detta.

Till ansökningen skall fogas bild, som visar mönstret. Om sökanden innan ansökningen kungöres enligt 18 § inger även en modell, skall modellen anses visa mönstret. Ansökningen skall innefatta av sökanden avgiven försäkran, att mönstret, såvitt sökanden har sig bekant, icke före ansökningsdagen eller den dag, som enligt 8 § bör anses som ansökningsdag, blivit känt på sätt som enligt 2 och 3 §§ hindrar registering av monstret.

Sökanden skall i samband med ansökningen erlägga i 47 § angivna ansöknings- och tilläggsavgifter.

11 §.

En ansökan må omfatta flera mönster, om de varor, för vilka mönstren sökes registrerade, hör samman med avseende på tillverkning och bruk. Ansökan om sådan samregistrering må omfatta högst 20 mönster.

Samregistreringen gäller icke ornament.

12 §.

Sökande, som icke har hemvist i Finland, skall ha ett här bosatt ombud, som är berättigat att företräda honom i allt som rör ansökningen.

13 §.

Ansökan om registrering av mönster anses icke gjord förrän sökanden till registreringsmyndigheten ingivit bild eller modell, som visar mönstret.

Ansökan må e] ändras till att avse annat mönster eller arman vara än vad som angivits i ansökningen.

14 §.

Vid prövning av ansökan om mönsterregistrering skall registreringsmyndigheten i den utsträckning genom förordning närmare stadgas undersöka huruvida förutsättningarna för registrering av mönstret är förhanden. Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner myndigheten annat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden föreläggas att inom viss tid avgiva yttrande eller vidtaga rättelse.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa bristfällighet, varom anmärkning gjorts, skall ansökningen lämnas därhän. Omnämnande av denna påföljd skall intagas i föreläggande, som gives enligt 1 mom.

Ansökan som lämnats därhän återupptages till prövning, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid det begär och inkommer med yttrande eller vidtager åtgärd för att avhjälpa bristfälligheten och inom samma tid erlägger fastställd återupptagningsavgift. Återupptagning må ske endast en gång.

15 §.

Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning icke föreligger att giva sökanden nytt föreläggande.

16 §.

Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden och förefaller saken oklar, må myndigheten förelägga honom att inom viss tid väcka talan vid domstol vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, må handläggningen av registreringsansökningen avbrytas till dess målet slutligt avgjorts.

17 §.

Visar någon infor registreringsmyndigheten, att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden, skall registreringsmyndigheten på hans yrkan överföra ansökningen på honom. Den som får ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Har överföring yrkats, må ansökningen ej ändras, lämnas därhän, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.

18 §.

Är ansökningshandlingarna i föreskriven ordning och prövas hinder för ansökningens godkännande icke föreligga, skall ansökningen kungöras för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invändning mot ansökningen.

På sökandens begäran må dock med kungörandet anstå till dess högst sex månader förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller från vilken prioritet som avses i 8 § begärts. Begäran om anstånd skall framställas i registreringsansökningen.

Invändning göres skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två månader från dagen för kungörandet av ansökningen.

19 §.

Handlingarna i registreringsärende är offentliga, om de icke, på grund av att sökanden begärt anstånd med i 18 § avsett kungörande, skall hållas hemliga.

Har begäran om anstånd med kungörandet framställts, blir handlingarna i ärendet offentliga sedan den begärda fristen utlöpt, dock senast sedan sex månader förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller från vilken prioritet som avses i 8 § begärts. Har myndigheten under denna tid beslutat lämna ansökningen därhän eller avslå den, blir handlingarna offentliga endast försåvitt sökanden begär att ansökningen återupptages till prövning eller söker ändring.

20 §.

Efter utgången av den i 18 § 3 mom. stadgade tiden för invändning skall ansökningen upptagas till forsatt handläggning. Vid denna handläggning skall stadgandena i 14―17 §§ äga tillämpning.

Har invändning gjorts, skall sökanden underrättas därom. Är invändningen ej uppenbart obefogad, skall sökanden dessutom beredas tillfälle att yttra sig över den.

21 §.

Ändring i slutligt beslut av registreringsmyndigheten som rör ansökan om registrering av mönster må sökas av sökanden, om beslutet gått honom emot. I beslut, varigenom ansökan bifallits trots att invändning framställts i behörig ordning, må ändring sökas av den som gjort invändningen. Återkallar han sin ändringsansökan, må saken likväl prövas, om särskilda skäl därtill föreligger.

I beslut, varigenom begäran om återupptagning som avses i 14 § 3 mom. avslagits eller yrkande om överföring som avses i 17 § bifallits, må ändring sökas av sökanden. Den som framställt yrkande om överföring må söka ändring i beslut varigenom yrkandet avslagits.

22 §.

Ändring i beslut av registreringsmyndigheten, som meddelats med stöd av denna lag, sökes genom besvär hos patent- och registerstyrelsens besvärsavdelning inom sextio dagar från den dag, då beslutet delgivits vederbörande. Inom samma tid skall den som anför besvär erlägga fastställd besvärsavgift, vid äventyr att besvären icke upptagas till prövning.

Ändring i besvärsavdelningens beslut sökes genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen inom sextio dagar från den dag, då beslutet delgivits vederbörande.

23 §.

Bifalles ansökan om mönsterregistrering och har beslutet härom vunnit laga kraft, skall mönstret intagas i mönsterregistret och registreringen kungöras.

Beslut att avskriva eller avslå ansökan, som kungjorts enligt 18 §, skall kungöras, sedan beslutet vunnit laga kraft.

3 kap.

Mönsterregistrerings giltighetstid.

24 §.

Mönsterregistrering gäller under en tid av fem år från den dag då ansökan om registrering gjordes och må på ansökan förnyas två gånger för fem år i sänder. Varje registreringsperiod löper från utgången av föregående period.

25 §.

Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett åt före och senast sex månader efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i 47 § angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas, vid äventyr att ansökningen annars avslås.

Förnyelse av registrering skall kungöras.

4 kap.

överlåtelse samt licens och tvångslicens.

26 §.

Mönsterrätt må överlåtas på annan.

Har annan medgivits rätt att yrkesmässigt utnyttja mönstret (licens), må denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.

Hänför sig licensen till rörelse, må den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen, om annat icke avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren alltjämt för att de med licensen förknippade villkoren iakttages.

27 §.

Har mönsterrätt eller licens övergått på annan, skall därom på begäran och mot fastställd avgift anteckning göras i mönsterregistret. Detsamma gäller pantsättning av mönsterrätten. Visas det att licens eller panträtt som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.

Stadgandena i 1 mom. skall äga motsvarande tillämpning beträffande tvångslicens och rätt som avses i 32 § 2 mom.

Vid samregistrering må övergång av mönsterrätt registreras endast om den avser samtliga mönster.

I tvistemål och annat ärende som gäller mönsterrätt anses den som mönsterhavare, vilken senast blivit införd i registret i denna egenskap.

Har någon begärt att anteckning göres i registret om att mönsterrätt överlåtits på honom eller att han förvärvat licens eller panträtt till denna, och var han därvid i god tro beträffande sin rätt, är tidigare överlåtelse till annan av mönsterrätten eller av rätt som rör densamma icke gällande mot honom, om den andre icke därförinnan begärt anteckning i registret om sitt förvärv.

28 §.

Den som, utan kännedom om ansökan om registrering av mönster och utan att skäligen kunnat skaffa sig sådan kännedom, utnyttjade mönstret yrkesmässigt här i landet, när ansökningshandlingarna blev offentliga må erhålla tvångslicens för utnyttjandet av mönstret, om synnerliga skäl därtill föreligger och under förutsättning att ansökningen leder till registrering. Sådan tvångslicens må under motsvarande förutsättningar jämväl den erhålla, som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret yrkesmässigt här i landet. Tvångslicens må avse även tid innan mönstret registrerades.

29 §.

Tvångslicens må icke beviljas annan än den som kan anses ha förutsättningar att utnyttja mönstret på godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen.

Tvångslicensen utgör icke hinder för mönsterhavaren att själv utnyttja mönstret eller att upplåta licens. Tvångslicens må övergå till annan endast i samband med överlåtelse av den rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

30 §.

Tvångslicens beviljas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning mönstret får utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt förändrade förhållanden det påkallar, må rätten på yrkande av vederbörande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.

5 kap.

Upphörande av mönsterrätt.

31 §.

Har mönster registrerats i strid med 1―4 §§ och föreligger hindret mot registrering alltjämt, skall rätten på talan därom häva registreringen. Registrering må dock icke hävas på den grund att den som erhållit mönsterrätten varit berättigad till endast viss andel i den.

Talan om upphävande av registrering på den grund att registreringen meddelats för annan än den som enligt 1 § är berättigad till mönstret må föras endast av den som påstår sig vara berättigad till mönstret. Talan skall väckas inom ett år efter det käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter, på vilka talan grundas. Var mönsterhavaren i god tro när mönstret registrerades eller när mönsterrätten övergick på honom, må talan icke väckas senare än tre år efter registreringen.

I övriga fall må talan föras av var och en som lider förfång av registreringen. Talan som grundas på stadgandena i 4 § 1 eller 2 a punkten må föras även av allmän åklagare.

32 §.

Har mönster registrerats för annan än den som enligt 1 § är berättigad därtill, skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som angives i 31 § 2 mom.

Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro börjat utnyttja mönstret yrkesmässigt här i landet eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, må han mot skäligt vederlag och på i övrigt skäliga villkor fortsätta utnyttjandet av mönstret eller påbörja det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar jämväl innehavare av licens som är antecknad i registret.

Rätt som avses i 2 mom. må övergå till annan endast i samband med överlåtelse av den rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

33 §.

Om mönsterhavare skriftligen meddelar att han avstår från registrering av mönstret, skall registreringsmyndigheten avföra mönstret ur registret.

Är mönsterrätt utmätt eller finnes panträtt däri antecknad i registret eller är tvist om överföring av registrering anhängig, må mönstret icke trots begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så länge utmätningen eller panträtten består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.

6 kap.

Upp gifts skyldighet.

34 §.

Framför den som sökt registrering av mönster under åberopande av sin ansökan yrkande gentemot annan, innan ansökningshandlingarna blivit offentliga, är han skyldig att på begäran lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av handlingarna.

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom påskrift på vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger, att registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens eller registreringens nummer, är skyldig att på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Framgår ur hänvändelsen icke uttryckligen att registrering sökts eller meddelats, men är den ägnad att föranleda uppfattningen att så är fallet, skall vederbörande på begäran utan dröjsmål lämna upplysning om huruvida registrering sökts eller meddelats.

7 kap.

Ansvar och ersättningsskyldighet.

35 §

Gör någon intrång i mönsterrätt, må rätten förbjuda honom att fortsätta eller upprepa handlingen. Begår någon mönsterintrång uppsåtligen, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.

För i 1 mom. nämnt brott må åtal icke väckas av allmän åklagare, om målsäganden e) anmält brottet till åtal.

36 §.

Den som uppsåtligen eller av vållande begår mönsterintrång är skyldig att erlägga skälig ersättning för utnyttjandet av mönstret samt ersättning för annan skada som intrånget medfört. Föreligger endast ringa vållande, må ersättningen jämkas.

Begår någon mönsterintrång utan uppsåt eller vållande, är han skyldig att erlägga ersättning för utnyttjandet av mönstret, i den mån det befinnes skäligt.

Talan om ersättning för mönsterintrång skall väckas inom fem år från det skadan uppkom vid äventyr att rätten till ersättning går förlorad.

37 §.

På yrkande av den som lidit mönsterintrång må rätten efter vad som befinnes skäligt till förebyggande av fortsatt intrång förordna, att vara, som tillverkats eller införts till landet i strid med annans mönsterrätt, eller föremål, vars användande innebär mönsterintrång, skall på visst sätt ändras eller sättas i förvar för återstoden av skyddstiden för mönstret eller förstöras eller, i fråga om olovligen tillverkad eller till landet införd vara, mot lösen utlämnas till den som lidit intrånget. Detta gäller icke mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna och själv icke gjort mönsterintrång.

Egendom som avses i 1 mom. må tagas i beslag, om i 35 § nämnt brott kan förmodas ha blivit begånget. Vad som är föreskrivet om beslag i brottmål i allmänhet äger därvid tillämpning.

Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat må rätten, om synnerliga skäl därtill föreligger, på yrkande förordna, att innehavare av egendom som avses i 1 mom. får förfoga över den under återstoden av skyddstiden eller del därav mot skäligt vederlag och på i övrigt skäliga villkor.

38 §.

Utnyttjar någon yrkesmässigt olovligen mönster, om vars registrering ansökan gjorts, efter det ansökningshandlingarna blivit offentliga, skall stadgandena om mönsterintrång äga motsvarande tillämpning, försåvitt ansökningen leder till registrering, dock så, att han icke får dömas till straff. Beträffande ersättning för skada på grund av utnyttjande, som skett innan ansökningen om registrering kungjorts enligt 18 §, skall härvid vad i 36 § 2 mom. är stadgat äga tillämpning.

Stadgandena i 36 § 3 mom. äger icke tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det mönstret registrerades.

39 §.

Har registrering av mönster hävts genom dom som vunnit laga kraft, må icke dömas till straff, ersättning eller annan påföljd, om vilka stadgas i 35―38 §§.

Framställes i mål om mönsterintrång invändning om mönsterregistreringens ogiltighet, skall rätten på svarandens yrkande uppskjuta ärendets behandling eller avgörande till dess talan om hävande av registreringen blivit slutligt avgjord. Är talan härom icke väckt, skall rätten vid målets uppskjutande förelägga svaranden viss tid, inom vilken talan skall väckas.

40 §.

Den som uppsåtligen eller av vållande, som ej är ringa, underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 § straffes med böter.

Till samma straff skall jämväl den dömas som i fall vilka avses i nämnda paragraf lämnar oriktig upplysning, såvitt straff för gärningen ej är stadgat i strafflagen.

Den som gör sig skyldig till brott som nämnes i denna paragraf är skyldig att ersätta på grund därav uppkommen skada. Är vållandet ringa, må ersättningen jämkas.

För brott som avses i denna paragraf må åtal icke väckas av allmän åklagare, om målsäganden ej anmält brottet till åtal.

8 kap.

Rättegångsstadganden.

41 §.

Mönsterhavare eller den som på grund av licens eller tvångslicens äger rätt att utnyttja mönster må föra talan om fastställelse av huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och detta länder honom till förfång.

Under samma förutsättningar må den som driver eller avser att driva affärsverksamhet föra talan mot mönsterhavare om fastställelse av, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av registreringen av visst mönster.

Göres i mål som avses i 1 mom. invändning om, att mönsterregistreringen är ogiltig, äger stadgandena i 39 § 2 mom. motsvarande tillämpning.

42 §.

Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering, om överföring av registrering eller om beviljande av tvångslicens skall anmäla därom till registreringsmyndigheten samt underrätta var och en som enligt mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret eller har panträtt i mönsterrätten. Vill licensinnehavare väcka talan om mönsterintrång eller om fastställelse som avses i 41 § 1 mom., skall han underrätta mönsterhavaren därom.

Underrättelseskyldighet som avses i 1 mom. anses fullgjord, när underrättelse i rekommenderad försändelse inlämnats till posten för befordran under den i mönsterregistret antecknade adressen.

Visas det icke, då talan väckes, att ovan stadgad anmälan eller underrättelse skett enligt stadgandena i 1 mom., skall domstolen förelägga käranden tid därtill. Försitter han denna tid, upptages hans talan icke till prövning.

43 §.

Laga domstol i mål om bättre rätt till mönster, om hävande av registrering, om överföring av registreringsansökan eller av registrering, om mönsterintrång samt om tvångslicens, om rätt som avses i 32 § 2 mom., om förseelse och ersättning, som avses i 40 §, samt om fastställelsetalan, som avses i 41 §, är Helsingfors rådstuvurätt.

44 §.

Avskrift av slutligt beslut i mål som avses i 16 §, 30―32 §§, 35―38 §§ samt 41 § skall av domstolen sändas till registreringsmyndigheten.

9 kap.

Särskilda stadganden.

45 §.

Mönsterhavare, som icke har hemvist i Finland, skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden som rör mönsterrätt, med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till mönsterregistret och antecknas däri.

Har mönsterhavare ej i 1 mom. nämnt ombud, må delgivning ske genom att den handling som skall delgivas sändes till honom med posten i rekommenderat brev under hans i mönsterregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom kungörelse i officiella tidningen. Delgivning anses ha skett, då ovan nämnda åtgärder vidtagits.

46 §.

Genom förordning må under förutsättning av ömsesidighet stadgas, att vad i 12 eller 45 § är stadgat icke skall äga tillämpning i fråga om sådan sökande eller mönsterhavare, som har hemvist i främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, som antecknats i registret här i landet och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer.

47 §.

I anslutning till ansökan om registrering av mönster eller om förnyelse av mönsterregistrering skall erläggas ansöknings- och förnyelseavgift samt, allt efter sakens natur, följande tilläggsavgifter: klassavgift för varje varuklass utöver den första, samregistreringsavgift för varje mönster utöver det första, förvaringsavgift för förvaring av modell och kungörelseavgift för varje bild utöver den första, samt särskild avgift för de anteckningar, som inträffande andra omständigheter skall göras i mönsterregistret. Förnyelseavgift som erlägges efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.

De avgifter som avses i denna lag fastställes genom förordning.

48 §.

Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

49 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1971.

Helsingfors den 12 mars 1971.

Republikens President
Urho Kekkonen

Tf. handels- och industriminister
Olavi J. Mattila

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.