459/1968

Given i Helsingfors den 26 juli 1968.

Alkohollag

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

I denna lag avses med:

1) alkoholdryck en för förtäring avsedd dryck, som innehåller mer än 2.25 viktprocent etylalkohol;

2) öl en huvudsakligen av malt, humle och vatten enbart genom jäsning tillverkad alkoholdryck, som innehåller mer än 2.25 viktprocent etylalkohol;

3) sprit etylalkohol eller sådan vattenlösning av etylalkohol, som innehåller mer än 2.25 viktprocent dylik alkohol och som icke är avsedd att förtäras såsom alkoholdryck; samt

4) alkoholpreparat produkt, som innehåller mer än 2.25 viktprocent etylalkohol, men som icke är alkoholdryck eller sprit och som icke är denaturerad.

Alkoholdrycker, som innehålla högst 17 viktprocent etylalkohol, äro svaga och övriga alkoholdrycker starka.

Av i denna lag avsett öl är öl, som innehåller mindre än 3.7 viktprocent etylalkohol, mellanöl och öl, som innehåller minst 3.7 viktprocent etylalkohol, starköl.

Med alkoholhaltigt ämne avses i 1 mom. Angivna ämnen.

Alkoholhaltigt ämne är denaturerat, då det tillsatts med av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivet ämne i avsikt att göra det alkoholhaltiga ämnet onjutbart eller då social- och hälsovårdsministeriet på grund av ämnets sammansättning godkänt det som denaturerat alkoholhaltigt ämne.

Med alkoholfri dryck avses i denna lag dryck, som alls icke innehåller etylalkohol eller vari högst 2.25 viktprocent etylalkohol ingår.

2 §.

Tillverkningen, införseln, utförseln och försäljningen av alkoholdrycker och sprit tillkommer, med de undantag som stadgas nedan i denna lag, med ensamrätt ett aktiebolag benämnt alkoholbolaget.

Alkoholbolaget åligger att även saluföra högklassiga alkoholfria fest- och sällskapsdrycker samt i övrigt främja användningen av dem.

3 §.

Utan hinder av denna lag må i enskilt hushåll för husbehov av malt och andra spannmålsprodukter framställas öl uteslutande genom jäsning så, att alkoholen i drycken bildas huvudsakligen av socker, som utvunnits ur det vid framställningen använda maltet och ur därjämte använda andra spannmålsprodukter.

Av bär, frukt och andra sådana växtdelar dock icke av malt eller andra spannmålsprodukter, må likaså i enskilt hushåll för husbehov framställas vin. Framställningen bör ske uteslutande genom jäsning och så, att sagda tillverkningsämnen eller vid jäsningen uppkomna smak- och aromämnen tydligt framträda i drycken.

4 §.

Om ovan i 1 § 3 mom. Avsett mellanöl stadgas särskilt.

Om alkoholpreparat och denaturerade alkoholhaltiga ämnen samt om denaturering stadgas genom förordning.

Stadgandena i denna lag äga icke tillämpning på framställning av alkoholhaltiga läkemedel i apotek eller apoteksvarufabriker, ej heller på försäljning av dylika läkemedel i apotek, apoteksvarufabriker eller partiaffärer för apoteksvaror eller på införsel, utförsel, innehav eller transport av dem, utan om dem gäller vad särskilt är stadgat.

Användes ämne, som innehåller annan alkohol än etylalkohol, i betydande utsträckning såsom berusningsmedel, må till förhindrande av sådant missbruk genom förordning stadganden utfärdas angående tillverkning, införsel, försäljning, transport och lagring av sagda ämne.

5 §.

Vid handhavandet och ordnandet av alkoholangelägenheterna skall eftersträvas, att de av alkoholen förorsakande olägenheterna och skadeverkningarna bli så ringa som möjligt.

2 kap.

Alkoholbolaget.

6 §.

Aktierna i alkoholbolaget ägas av staten. Dock må två aktier vara i annans ägo.

Alkoholbolaget har en direktion och ett förvaltningsråd.

7 §.

Direktion består av ordförande, viceordförande och högst fem andra medlemmar.

Ordförande i direktionen är alkoholbolagets generaldirektör samt övriga medlemmar direktörerna, av vilka förvaltningsrådet förordnar en till viceordförande.

Direktionen är beslutför, då ordföranden eller viceordföranden och minst hälften av direktionens övriga medlemmar äro tillstädes. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst, utom vid val, då lotten avgör.

Direktionens viceordförande är tillika generaldirektörens ställföreträdare.

8 §.

Förvaltningsrådet består av nio ordinarie medlemmar och tre suppleanter.

Medlemmarna och suppleanterna i förvaltningsrådet förordnas för tre kalenderår i sänder av statsrådet, som tillika bland förvaltningsrådets ordinarie medlemmar utser ordförande och viceordförande för förvaltningsrådet.

Medlem och suppleant i förvaltningsrådet må under mandattiden befrias från sitt uppdrag, varvid ny medlem skall förordnas i hans ställe för den återstående tiden.

Förvaltningsrådet är beslutfört, då ordföranden eller viceordföranden och minst hälften av förvaltningsrådets övriga medlemmar äro tillstädes.

9 §.

Direktionsmedlemmar skola anställas samt medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet förordnas med beaktande av att förtrogenhet med den sociala alkoholfrågan och kännedom om alkoholbolagets olika verksamhetsområden bli representerade i sagda förvaltningsorgan.

10 §.

Direktionen åligger att företräda alkoholbolaget och handha dess angelägenheter, såvida icke handhavandet av dem ankommer på förvaltningsrådet eller bolagsstämman.

Alkoholbolagets firma tecknas av direktionsmedlemmarna, två tillsammans.

11 §.

Förvaltningsrådet åligger:

1) att med beaktande av ovan i 5 § avsedda syfte följa med utvecklingen av alkoholförhållandena i landet och meddela allmänna anvisningar om vad som skall iakttagas vid alkoholbolagets skötsel;

2) att övervaka skötseln av alkoholbolagets angelägenheter samt dess dotterbolags förvaltning och verksamhet;

3) att anställa generaldirektör och direktörer för alkoholbolaget samt vid behov entlediga dem ävensom att fastställa direktionsmedlemmarnas uppgifter, arbetsfördelningen mellan dem samt deras avlöning;

4) att besluta om köp, försäljning och intecknande av fast egendom och om upptagande av långfristigt lån samt fatta avgörande i andra ekonomiskt eller principiellt viktiga ärenden inom alkoholbolagets verksamhet;

5) att fatta beslut om inrättande och indragning av utminuteringsställe och om beviljande eller återkallande av utskänkningsrättigheter samt att meddela närmare föreskrifter om utminuteringsställenas dagliga öppethållningstid;

6) att bestämma prisen på de alkoholdrycker, som skola säljas, prisen på sådan sprit och denaturerad sprit, som alkoholbolaget saluför, alkoholhalten för i hemlandet framställda alkoholdrycker ävensom storleken av ersättningen för utskänkning av alkoholdrycker eller grunderna för fastställande av densamma, med beaktande av ovan i 5 § nämnda principer;

7) att besluta om meddelande av prokura samt om direktionens rätt att låta någon eller några av dess medlemmar eller någon funktionär i bolaget i vissa angelägenheter handla på bolagets vägnar;

8) att fastställa budgeten för följande år;

9) att fatta beslut om framställning till bolagsstämman angående höjning av aktiekapitalet;

10) att vid behov hos statsrådet göra framställning om ändring i lagstiftningen angående bolagets verksamhetsområde;

11) att i enlighet med av social- och hälsovårdsministeriet utfärdade allmänna anvisningar övervaka reklamen för alkoholdrycker och att meddela dem, som medverka vid tillverkning, införsel och försäljning av alkoholdrycker, nödigbefunna anvisningar därom;

12) att årligen till statsrådet avge berättelse om alkoholförhållandenas utveckling samt om de särskilda åtgärder, som vidtagits för uppnående av ovan i 5 § angivet syfte;

13) att besluta om fördelningen av de medel, som av bolagsstämman anslagits till dispositionsmedel för förvaltningsrådet; samt

14) att fatta beslut i andra, enligt denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden och föreskrifter på förvaltningsrådet ankommande angelägenheter.

Beslut som rör utsträckande av alkoholbolagets affärsverksamhet till nya områden och placering av bolagets medel i affärsverksamhet utanför bolagets verksamhetsområde, skall av förvaltningsrådet underställas statsrådet för godkännande.

Innan förvaltningsrådet fattar beslut rörande i 1 mom. 6 punkten nämnt fastställande av pris på alkoholdrycker, skall därom överläggas med social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet.

12 §.

Instruktion för förvaltningsrådet utfärdas genom förordning.

I instruktionen meddelas närmare föreskrifter om handhavandet av förvaltningsrådets åligganden samt om ordförandens, viceordförandens, medlemmarnas och de tillsatta sektionernas rätt att handla på förvaltningsrådets vägnar.

13 §.

Av förvaltningsrådet inom detsamma utsedda medlemmar äga rätt att närvara vid alkoholbolagets direktionsmöten och vid bolagsstämma samt att därvid deltaga i diskussionen.

Direktionens medlemmar äga rätt att närvara vid förvaltningsrådets och dess sektioners möten samt vid bolagsstämma och att uttala sin åsikt i de ärenden, som därvid behandlas.

14 §.

En representant för social- och hälsovårdsministeriet och en för finansministeriet äga rätt att följa med handläggningen av ärendena vid direktionens och förvaltningsrådets möten samt vid bolagsstämma och att därvid deltaga i diskussionen.

Om representant för ministerium det yrkar, skall första gången till behandling föreliggande ärende, som handlägges vid annat möte än bolagsstämma, hänskjutas till följande möte.

15 §.

För granskning av alkoholbolagets förvaltning och räkenskaper tillsättas årligen fyra revisorer och två suppleanter för dem. Två av revisorerna och en suppleant utses av statsrådet, som tillika förordnar den ena av revisorerna till ordförande. Övriga revisorer och den andra suppleanten utses av bolagsstämman.

Revisionsberättelsen jämte utlåtande och förslag samt av direktionen på grund därav möjligen angiven förklaring skola ingivas till förvaltningsrådet, som framlägger den och bolagets årsberättelse för bolagsstämman samt därefter tillställer statsrådet bolagsstämmans förslag och sitt eget utlåtande.

Statsrådet fastställer bokslutet samt fattar beslut om beviljande av ansvarsfrihet och om andra av bolagets förvaltning och redovisningen för denna föranledda åtgärder ävensom om användningen av årsvinsten.

16 §.

Angående avgivande av ovan i 11 § 12 punkten avsedd berättelse till riksdagen stadgas särskilt.

17 §.

Ordföranden och viceordföranden samt medlemmarna och suppleanterna i förvaltningsrådet ävensom revisorerna samt social- och hälsovårdsministeriets och finansministeriets representanter tillkommande arvoden fastställas av statsrådet och erläggas av alkoholbolaget.

18 §.

Avlöningarna vid alkoholbolaget må icke göras beroende av bolagets inkomster eller vinst eller av försäljningens storlek.

19 §.

Angående alkoholbolagets skyldighet att erlägga skatt till staten och kommun är stadgat särskilt.

Alkoholbolagets årsvinst skall inbetalas till staten, sedan därav avskilt ett av statsrådet fastställt skäligt belopp för överföring till reservfonden och för pensioner samt en dividend på högst sju procent av det till bolaget inbetalda kapitalet.

Av den emotsedda årsvinsten för det löpande året är alkoholbolaget skyldigt att till staten i förskott erlägga högst det belopp, som utan förfång för bolagets verksamhet kan erläggas av de under sagda år influtna medlen. Finansministeriet fastställer, efter att ha hört alkoholbolaget, förskottets storlek och betalningstiderna.

20 §.

Såvida ej annat är stadgat i denna lag, skola gällande stadganden om aktiebolag tillämpas på alkoholbolaget.

3 kap.

Tillverkning av alkoholdrycker.

21 §.

Fabrik för tillverkning av alkoholdrycker skall planeras samt tillverkning och lagring ordnas så, att en effektiv övervakning är möjlig.

Innan fabrik inleder driften, skall den av social- och hälsovårdsministeriet godkännas för att tagas i bruk.

22 §.

Fabriksmässig tillverkning av alkoholdryck för alkoholbolagets räkning må bolagets förvaltningsråd på villkor som det bestämmer tillsvidare uppdraga åt den, som prövas äga därför nödiga förutsättningar och erforderlig tillförlitlighet.

Beviljad tillverkningsrätt må av förvaltningsrådet utan ersättning återkallas, om utfärdade stadganden eller föreskrifter eller uppställda villkor icke iakttagas eller om annat missbruk vid tillverkningen observeras eller om tillverkaren ej längre anses besitta de förutsättningar eller den tillförlitlighet, som avses i 1 mom.

23 §.

I varje fabrik, där alkoholdryck med stöd av 22 § tillverkas, skola finnas en av social- och hälsovårdsministeriet godkänd ansvarig föreståndare och en ställföreträdare för denne.

Ansvarig föreståndare och dennes ställföreträdare åligger att övervaka, att denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden och föreskrifter ävensom uppställda villkor iakttagas i fabrikens verksamhet.

Försummar ansvarig föreståndare eller dennes ställföreträdare sina åligganden eller visar han sig annars olämplig för sin uppgift, må social- och hälsovårdsministeriet återkalla sitt godkännande.

24 §.

Tillverkare av alkoholdryck må icke till annan än alkoholbolaget eller till den, som bolaget förordnar, överlåta, ej heller utan bolagets tillstånd eller förmedling använda av honom själv tillverkad alkoholdryck för annat än i tillverkningsavtalet nämnt ändamål.

25 §.

Befinnes det, att färdig eller halvfärdig eller till råämne överlåten alkoholdryck i fabrik, som erhållit i 22 § avsedd tillverkningsrätt, icke uppgår till den mängd, som enligt bokföringen och vid behov införskaffad annan utredning borde finnas där, skall tillverkaren för den konstaterade bristen till staten erlägga en ersättning, som motsvarar skillnaden mellan utminuteringspriset och inköpspriset för den bristande mängden alkoholdrycker.

För bristande mängd sprit, som överlåtits till råämne för tillverkning av alkoholdryck, skall till staten erläggas en ersättning, som motsvarar värdet av det brännvin, som framställts av sagda mängd sprit, uträknat på basen inhemska brännvinssorten. På samma sätt beräknas ersättningen för bristande mängd sprit, som tillverkats i spritfabrik.

Föranleds bristen av olyckshändelse eller av annan sådan orsak, att tillverkaren eller person i hans tjänst icke kan anses ha haft olaglig nytta därav och företes därom tillförlitlig utredning, är tillverkaren icke skyldig att utgiva ersättning för bristen.

I denna paragraf avsedda ersättningsärenden, som gjorts stridiga, behandlas och avgöras vid allmän domstol.

26 §.

Vad i 21-25 §§ är stadgat, tillämpas även på fabrik och anläggning, där annorstädes tillverkad alkoholdryck tappas, samt på i 22 § avsedd tillverkares fristående lager, där alkoholdrycker förvaras för alkoholbolagets räkning, likväl så, att stadgandena i 21 § 2 mom. Samt 22 och 23 §§ icke skola tillämpas på fristående lager, där endast öl eller mindre mängder andra alkoholdrycker förvaras för alkoholbolagets räkning. Angående ordnandet av sistnämnda lagers rörelse och tillsynen däröver meddelas närmare föreskrifter av bolagets förvaltningsråd.

4 kap.

Införsel och utförsel av alkoholdrycker.

27 §.

Förutom av alkoholbolaget må alkoholdryck införas till landet:

1) av resande, som anländer från utlandet, och av personalen på färdmedel i utrikestrafik för eget behov i enlighet med vad genom förordning stadgas. Såvida på detta sätt till landet införd mängd alkoholdrycker överstiger den mängd, som avgiftsritt får införas till landet, gäller beträffande den avgift, som skall erläggas för den överstigande delen, vad i 4 mom. Är stadgat;

2) av handelsrepresentant vid dennes ankomst till landet såsom prov i enlighet med vad genom förordning stadgas; samt

3) av främmande makters i Finland verksamma diplomatiska och andra representationer i samma diplomatiska och andra representationer i samma ställning för tjänstebruk samt av utländska diplomatiska tjänstemän och av utsända konsuler för personligt bruk.

Social- och hälsovårdsministeriet må på villkor som ministeriet bestämmer bevilja innehavare av fartyg i utrikestrafik tillstånd att till landet införa och i tullager förvara till proviant på fartyg avsedda alkoholdrycker.

På villkor och med inskränkningar som social- och hälsovårdsministeriet bestämmer må alkoholbolaget giva skeppshandlare tillstånd att till landet införa och i tullager förvara alkoholdrycker för i 58 § nämnt ändamål.

Gåvo- eller annan försändelse från utlandet, vilken innehåller alkoholdryck, må, då mängden är ringa och skäl att misstänka missbruk icke föreligger, från tullen överlåtas till mottagare, som fyllt tjugo år, och försändelse, som innehåller svag alkoholdryck, till mottagare som fyllt aderton år, såvida han utöver vad annorstädes är stadgat, för de anlända alkoholdryckerna till alkoholbolaget erlägger en avgift av fastställd storlek. På alkoholbolagets förvaltningsråd ankommer att fastställa avgiftens storlek med beaktande av att från utminuteringspriset för samma alkoholdryck i alkoholbolagets utminutering eller från sagda pris för därmed jämförlig alkoholdryck avdrages den anlända alkoholdryckens motsvarande värde i avsändarlandet enligt alkoholbolagets uppskattning.

28 §.

Förutom av alkoholbolaget må alkoholbolaget må alkoholdryck utföras ur landet:

1) av den som reser till utlandet och på färdmedel i utrikestrafik anställd personal för eget behov i enlighet med vad genom förordning stadgas;

2) av diplomatisk representant för landet vid resa till tjänstgöringsort i utlandet och av ovan i 27 § 1 mom. 3 punkten avsedd representant för främmande makt vid resa med diplomat- eller tjänstepass; samt

3) med alkoholbolagets samtycke av innehavare av ovan i 22 § avsedd tillverkningsrätt, såframt fråga är om dennes egna till verkningar.

Då särskilda skäl det påkalla, må alkoholbolaget giva samtycke till utförsel av alkoholdryck ur landet även i annat fall än det, som nämns i 1 mom. 3 punkten.

Utöver det ovan sagda få, i enlighet med vad genom förordning stadgas, mindre mängder alkoholdrycker sändas till mottagare i utlandet.

Då alkoholdrycker sändas till utlandet, skall till efterrättelse lända vad därom är särskilt stadgat.

5 kap.

Försäljning av alkoholdrycker.

1. Utminutering.
29 §.

Utminutering av alkoholdrycker må av alkoholbolaget bedrivas endast i kommun, där kommunens fullmäktige givit samtyckte därtill.

Utminutering av alkoholdrycker må bedrivas endast i bosättnings- eller affärscentrum där förvaltningsrådet anser försäljning behövlig med beaktande av ortens invånarantal, avståndet till närmaste utminuteringsställe och övriga förhållanden.

Ha kommunens fullmäktige beslutat återkalla i 1 mom. Avsett samtycke, skall utminuteringen i kommunen upphöra senast två år efter det sagda vunnit laga kraft.

Angående försäljningsställenas antal och läge skall alkoholbolaget höra kommunens styrelse.

30 §.

På utminuteringsställe må alkoholdryck säljas endast för bortföring, men icke för förstäring på platsen.

Angående de största och minsta mängder alkoholdrycker som på en gång få säljas till en och samma köpare utfärdar alkoholbolagets förvaltningsråd vid behov bestämmelser.

31 §.

Alkoholdryck må av alkoholbolaget sändas till beställare eller köpare med iakttagande av föreskrifter, som meddelats av bolagets förvaltningsråd.

32 §.

Om utminuteringsställenas öppethållningstider är gällande vad i lagen angående tiden för öppethållande av handelsrörelse och affärskontor är stadgat.

Utminuteringsställe skall hållas stängt dagen före juldagen, nyårsdagen, långfredagen, påskdagen, pingstdagen och midsommardagen ävensom på självständighetsdagen samt den 1 maj.

33 §.

På utminuteringsställe må person under tjugo år icke anlitas för försäljning av alhoholdrycker.

34 §.

På utminuteringsställe må alkoholdryck icke säljas:

1) till den som uppenbart är under tjugo år,

2) till den som uppenbart är påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel eller narkotiskt medel eller är i skällskap med person i sådant tillstånd; ej heller

3) om skäl att befara missbruk av drycken föreligger.

Utan hinder av vad i 1 mom. 1 punkten är stadgat få likväl svaga alkoholdrycker säljas åt person, som fyllt aderton år.

Alkoholdryck må icke säljas på kredit eller mot pant, ej heller genom byteshandel.

35 §.

Köpare av alkoholdryck är skyldig att på utminuteringsställe vid anfordran styrka sin identitet med av alkoholbolaget utfärdat personkort eller på annat av bolaget godkänt sätt.

36 §.

Ingen må mot arvode eller annan gottgörelse till allmänheten förmedla alkoholdrycker.

37 §

Statsrådet må, då särskilda skäl det påkalla, i hela landet eller på viss ort temporärt helt eller delvis förbjuda utminutering av alkoholdrycker eller begränsa antalet försäljningsdagar.

Statsrådet må förbjuda eller begränsa utminutering av alkoholdrycker till den som fullgör värnplikt i aktiv trupp.

Alkoholbolagets förvaltningsråd må vid behov för högst tre veckor i sänder utfärda i 1 mom. nämnt förbud eller för motsvarande tid begränsa antalet försäljningsdagar i hela landet eller på viss ort.

Länsstyrelse äger rätt att på grund av marknad, torgdag eller militärtransport eller då andra liknande skäl de påkalla för högst sex dagar i sänder helt eller delvis förbjuda utminutering av alkoholdrycker i kommun.

38 §

En kommission, bestående av den kommunala alkoholinspektören, en sådan medlem av kommunen nykterhetsnämnd, som känner till socialvården, samt platsföreståndaren för utminuteringen må genom enhälligt beslut, på sätt genom förordning närmare stadgas, för viss tid, likväl för minst tre månader och högst tre år, förbjuda utminutering av alkoholdrycker till den,

1) som blivit föremål för vårdåtgärder enligt lagen om vården av dem, som missbruka berusningsmedel;

2) som för att erhålla alkoholdrycker vilselett eller försökt vilseleda alkoholbolaget eller i dess tjänst anställd person;

3) som är dömd för brott mot alkohollagstiftningen;

4) som är dömd för att ha framfört fordon i berusat tillstånd eller under påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel eller narkotiskt medel eller för i sådant tillstånd begånget brott; eller

5) som eljest uppenbart missbrukar alkoholdrycker eller andra berusningsmedel.

På framställning av polisdistriktets chef eller socialnämnd må för ovan i 1 mom. stadgad tid förbud meddelas mot försäljning av alkoholdrycker även till den som uppenbart är i avsaknad av förståndets fulla bruk, så ock i fall, då bruk av alkohol uppenbart förorsakar men eller fara för vederbörande själv eller hans omgivning.

2. Utskänkning
39 §

Utskänkning av alkoholdrycker må bedrivas endast av alkoholbolaget och den som av bolagets förvaltningsråd beviljats utskänkningsrättigheter.

Utskänkning må bedrivas endast i samband med förplägnadsrörelse samt i fordon, som avses i 42 § 1 mom., och på plats, som avses i 43 § 2 mom.

40 §

Utskänkning av alkoholdrycker må bedrivas endast i kommun, där kommunens fullmäktige givit samtycke därtill.

Utskänkning av alkoholdrycker må bedrivas endast:

1) i bosättnings- eller affärscentrum, där förvaltningsrådet anser utskänkning behövlig med beaktande av ortens invånarantal, avståndet till närmaste utskänkningsställe och övriga förhållanden; och

2) i klubbrestaurang vid industriföretag eller garnison inom försvarsväsendet eller vid annan sammanslutning.

Ha kommunens fullmäktige beslutat återkalla sitt i 1 mom. avsedda samtycke, skall utskänkningen i kommunen upphöra senast inom två år efter det sagda beslut vunnit laga kraft.

Angående utskänkningsställenas antal och läge skall alkoholbolaget höra kommunens styrelse.

41 §

Utan hinder av ovan i 40 § stadgade inskränkningar må, sedan fullmäktige i vederbörande kommun hörts, utskänkning bedrivas även i förplägnadsrörelse, som bör anses vara av vikt för turisttrafiken.

42 §

Utöver vad i 40 och 41 §§ är stadgat må utskänkas:

1) alkoholdrycker i luftfartyg i inhemsk flygtrafik, dock icke medan det befinner sig på flygfält eller i regelbunden linjetrafik;

2) svaga alkoholdrycker i järnvägarnas restaurangvagnar till gäster, i samband med måltid; samt

3) svaga alkoholdrycker ombord på passagerarfartyg, som i hemlandet förmedlar trafik inom olika kommuners områden, likväl icke medan fartyget ligger i hamn.

Alkoholbolaget må på ansökan i undantagsfall på villkor som det bestämmer tillåta utskänkning även av starka alkoholdrycker i slutna sällskap i ovan i 1 mom. 2 och 3 punkterna avsedda samfärdsmedel.

43 §

Rätt till utskänkning för alkoholbolagets räkning må förvaltningsrådet på därom gjord ansökan och på villkor som det fastställt, tillsvidare bevilja enskild eller sammanslutning, som prövas äga därför nödiga förutsättningar och erforderlig tillförlitlighet.

Alkoholbolaget må, då särskilda skäl tala därför, efter att ha hört vederbörande kommuns styrelse bevilja tillfälliga rättigheter att för alkoholbolagets räkning under högst en månad utskänka alkoholdrycker i festlokal eller på annat lämpligt befunnet ställe.

Rätt till utskänkning må likväl icke beviljas den, som givits i uppdrag att tillverka alkoholdrycker för alkoholbolagets räkning, ej heller sammanslutning, vari dylik tillverkare av alkoholdrycker är delägare.

44 §

På varje utskänkningsställe böra finnas en ansvarig föreståndare och nödigt antal ställföreträdare för denne. Den ansvariga föreståndaren och dennes ställföreträdare godkännas av länsstyrelsen på ansökan av utskänkningsrättens innehavare sedan alkoholbolaget blivit hört, likväl så, att den ansvariga föreståndaren för i 43 § 2 mom. avsett tillfälligt utskänkningsställe och hans ställföreträdare godkännas av alkoholbolaget.

45 §

Utskänkning må bedrivas endast på i utskänkningsavtalet fastställt område, där utskänkningen effektivt kan övervakas.

Alkoholbolagets förvaltningsråd må begränsa utskänkningen av samtliga eller vissa alkoholdrycker till att äga rum endast i samband med måltid, fatta beslut om de största mängder, som få utskänkas, samt utfärda anvisningar och föreskrifter för upprätthållande av ordningen på utskänkningsställe ävensom i övrigt besluta vad där bör iakttagas i syfte att minska de olägenheter och skadeverkningar utskänkningen förorsakar.

46 §

På utskänkningsställe må endast sådana alkoholdrycker utskänkas eller förtäras, som på åtgärd av alkoholbolaget eller med dess samtycke levererats dit för utskänkning.

På utskänkningsställe bör även ett tillräckligt urval alkoholfria drycker stå till buds till skäligt pris.

47 §

Utskänkning må ej begynna före klockan tolv. Öl må likväl med av alkoholbolagets förvaltningsråd möjligen fastställda inskränkningar utskänkas från klockan nio.

Utan hinder av vad i 1 mom. är sagt, må alkoholbolaget, då synnerliga skäl det kräva, undantagsvis bevilja rätt att inleda utskänkning av alla alkoholdrycker före klockan tolv.

Utskänkning skall upphöra i enlighet med vad förvaltningsrådet närmare föreskriver, likväl senast en halv timme innan utskänkningsstället skall stängas.

48 §

Alkoholdryck må utskänkas endast för förtäring på utskänkningsstället. I resanderum må till där bosatt resande och dennes gäster utskänkas öl på i utskänkningsavtalet möjligen fastställda villkor, såvida icke alkoholbolagets förvaltningsråd förbjudit detta. Förvaltningsrådet må på av detsamma fastställda villkor medgiva rätt till utskänkning även av annan alkoholdryck i resanderum på hotell eller i härbärgeringsrörelse av betydelse för den utländska turisttrafiken, där sådan utskänkning icke anses försvara upprätthållandet av ordningen eller förorsaka missbruk av alkoholdrycker.

Att från utskänkningsställe bortföra för utskänkning dit levererad alkoholdryck är förbjudet.

49 §

Alkoholdryck må icke utskänkas på kredit eller mot pant eller genom byteshandel.

I enlighet med vad genom förordning närmare stadgas må alkoholdryck likväl utskänkas på kredit:

1) om kontant betalning på grund av tillställningens art och omfattning skulle medföra oskäliga olägenheter;

2) med tillämpning av i internationell praxis godkänt kreditsystem; samt

3) till resande som bör på hotell.

Över utskänkt alkoholdryck skall till gäst utan begäran överlämnas räkning eller annat verifikat i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, såframt icke alkoholbolaget beviljat befrielse i detta avseende.

50 §

Vid servering av alkoholdrycker på utskänkningsställe må icke anlitas person, som ej fyllt tjugo år, såvida denne icke vid av yrkesutbildningsstyrelsen godkänd läroanstalt inom restaurangbranschen eller på i lagen om läroavtal förutsatt sätt förskaffat sig tillräcklig yrkesutbildning.

Lärlig må anlitas vid servering av alkoholdrycker i enlighet med undervisningsprogrammet först sedan han fyllt aderton år och endast under ledning och övervakning av en av yrkeslärlingsnämnden godkänd utbildare, som erhållit i föregående moment åsyftad utbildning och fyllt tjugo år, och endast mellan klockan nio och ett.

51 §

Berusad må icke givas tillträde till utskänkningsställe. Berusad, som befinner si på utskänkningsställe, skall avlägsnas.

52 §

Alkoholdryck må icke utskänkas:

1) till den som uppenbart är under aderton år;

2) till den som är berusad eller befinner sig i sällskap med berusad; ej heller

3) i annat fall där missbruk kan befaras.

Har klubbrestaurang erhållit utskänkningsrättigheter, må alkoholdryck icke där utskänkas till andra än i klubbens medlemsförteckning antecknande medlemmar och deras gäster.

53 §

Dans samt cirkus-, varieté-, dans- och andra liknande föreställningar må i samband med utskänkningsställe anordnas endast i första klass restaurang och endast med särskilt tillstånd. Tillståndet beviljas av länsstyrelsen på ansökan för högst ett år i sänder.

54 §

Innehavare av utskänkningsrättigheter samt ansvarig föreståndare för utskänkningsställe och ställföreträdare för honom äro skyldiga att tillse att goda seder iakttagas vid utskänkningen och att missbruk av alkoholdrycker icke förekommer samt att denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden och föreskrifter ävensom uppställda villkor även i övrigt följas på utskänkningsstället.

55 §

Har denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden eller föreskrifter eller uppställda villkor överträtts på utskänkningsställe eller ha andra missbruk där framkommit eller anses innehavaren av utskänkningsrättigheterna icke längre äga för utskänkningen nödiga förutsättningar eller erforderlig tillförlitlighet, må alkoholbolagets förvaltningsråd, utan att ersättning erlägges, återkall beviljade utskänkningsrättigheter eller för viss tid, högst sex månader, förbjuda utskänkning, inskränka utskänkningstiden eller begränsa de slag av alkoholdrycker, som få utskänkas , eller ock förordna, att innehavaren av utskänkningsrättigheterna under högst sex månader skall gå förlustig sin utskänkningsersättning eller en del därav eller vidtaga annan lämplig befunnen åtgärd för missförhållandets avhjälpande och för förhindrande av att det upprepas.

Angående länsstyrelsens rätt att tilldela idkar av samt verkställande direktör och ansvarig föreståndare för utskänkningsrörelse ävensom ställföreträdare för denne varning eller att skrida till annan åtgärd i fråga om utskänkningsställe gäller vad om härbärgerings- och förplägnadsrörelse är stadgat.

56 §

Vad i 37 § stadgas angående statsrådets. Länsstyrelses och förvaltningsrådets rätt att förbjuda eller begränsa utminutering av alkoholdrycker, äger motsvarande tillämpning på utskänkning.

Polisdistriktets chef äger rätt att, då upprätthållandet av ordningen på utskänkningsställe det påkallar, avbryta utskänkningen därstädes för högst sex timmar.

3. Specialförsäljning
57 §

Alkoholbolaget säljer på villkor och med begränsningar, som bestämmas av medicinalstyrelsen, alkoholdrycker till apoteksvarufabriker, apotek och sjukhus att användas för mediciniska ändamål.

Alkoholbolaget säljer på villkor och med begränsningar, som bestämmas av social- och hälsovårdsministeriet, alkoholdrycker:

1) till vetenskaplig institution eller undervisningsanstalt för vetenskapliga ändamål och undervisningsändamål;

2) till undersöknings- eller kontrollanstalt att användas i dess arbete;

3) till industriföretag eller yrkesidkare för tillverkning av produkter eller att användas i arbete;

4) till skeppshandlare för nedan i 58 § nämnt ändamål; samt

5) till innehavare av fartyg i utrikesfart att användas som proviant ombord.

Alkoholbolaget må på av detsamma fastställda villkor sälja alkoholdrycker:

1) till evangelisk-luthersk och ortodox församling samt till religionssamfund, som är registrerat enligt religionsfrihetslagen, och till religiös förening, som är upptagen i föreningsregistret, att användas vid religiösa ceremonier;

2) till främmande makters i Finland verksamma diplomatiska och andra representationer i samma ställning för tjänstebruk samt till utländska diplomatiska tjänstemän och till utsända konsuler för personligt bruk;

3) till de högsta företrädarna för statsmakten för statlig representation i enlighet med vad förvaltningsrådet närmare besluter; samt

4) till den som tillverkar alkoholdrycker för alkoholbolagets räkning.

58 §

Ovan i 27 § 3 mom. och 57 § 2 mom. 4 punkten avsedd skeppshandlare äger rätt att sälja av honom med stöd av denna lag anskaffad alkoholdryck till fartyg i utrikesfart att användas som proviant.

59 §

Angående försäljning av alkoholdrycker ombord på finska fartyg i trafik mellan Finland och utlandet stadgas genom förordning.

Angående försäljning av alkoholdrycker till resande till utlandet i speciell skattefri butik på flygfält stadgas särskilt.

6 kap.

Transport och innehav av alkoholdrycker

60 §

Då alkoholdryck transporteras genom alkoholbolagets försorg eller för dess räkning, skall försändelsen åtföljas av en av bolaget för detta ändamål godkänd eller utfärdad handling, varav framgår, att drycken till hör eller försålts av bolaget.

61 §

Den som icke fyllt tjugo år må ej inneha eller transportera alkoholdrycker.

Utan hinder av vad i 1 mom. är sagt, får person, som fyllt aderton år, inneha och transportera svaga alkoholdrycker.

Den som fyllt tjugo år eller i det fall, som avses i 2 mom., aderton år må icke inneha eller transportera andra än lagligen tillverkade eller till landet införda alkoholdrycker.

Genom förordning må stadgas, i vilka trafikmedel alkoholdrycker får tagas för befordran, ävensom angående eventuellt erforderligt tillstånd till sådan befordran.

7 kap.

Sprit

62 §

Vad i 21 § är stadgat gäller även spritfabrik.

63 §

Tillstånd till fabriksmässig tillverkning av sprit må alkoholbolagets förvaltningsråd bevilja den, som prövas äga därför nödiga förutsättningar erforderlig tillförlitlighet.

Beviljad tillverkningsrätt må förvaltningsrådet utan ersättning återkalla, såvida givna stadganden eller utfärdade bestämmelser eller ock uppställda villkor icke iakttagas eller om vid tillverkningen observeras annat missbruk eller tillverkaren anses ha förlorat de förutsättningar eller den tillförlitlighet, som avses i 1 mom.

Innehavare av tillverkningstillstånd, vilken i större utsträckning använder etylalkohol i sin industriella verksamhet, får under alkoholbolagets tillsyn i sin egen produktion använda den sprit han tillverkat.

På här avsedd tillverkning av sprit skall tillämpas vad i 23-26 §§ är stadgat.

64 §

Utom av alkoholbolaget må sprit införas:

1) av handelsrepresentant såsom prov vid dennes ankomst till landet i enlighet med vad genom förordning stadgas;

2) av den, som använder sprit för vetenskaplig verksamhet eller för forsknings- eller kontrollverksamhet, små mängder med alkoholbolagets samtycke; samt

3) under alkoholbolagets tillsyn av den som i större utsträckning i sin industriella verksamhet använder etylalkohol som rå- eller hjälpämne för sagda industri.

65 §

Utom av alkoholbolaget må sprit utföras av den som med stöd av 63 § 1 mom. beviljats tillverkningsrätt. Om varje exportparti skall anmälan ofördröjligen göras till alkoholbolaget.

Vid leverans av sprit till utlandet skall iakttagas, vad därom är särskilt stadgat.

66 §

Alkoholbolaget säljer i enlighet med av medicinalstyrelsen fastställda villkor och begränsningar sprit till apoteksvarufabriker, apotek och sjukhus att användas för mediciniska ändamål.

Alkoholbolaget säljer i enlighet med av social- och hälsovårdsministeriet fastställda villkor och begränsningar sprit:

1) till vetenskaplig institution eller undervisningsanstalt för veteskapliga ändamål och undervisningsändamål;

2) till undersöknings- eller kontrollanstalt att användas i dess arbete; samt

3) till industriföretag eller yrkesidkare för tillverkning av produkter eller för användning i arbetet.

Alkoholbolaget må sälja sprit till den som tillverkar alkoholdrycker för alkoholbolagets räkning.

Då särskilda orsaker det påkalla, må alkoholbolaget även till andra än i 2 mom. 1-3 punkterna avsedda sälja sprit i smärre kvantiteter att användas vid tillverkning av produkter eller i arbete.

67 §

På förmedling av sprit skola stadgandena i 36 § äga motsvarande tillämpning.

68 §

Vad i 60 § är stadgat gäller även transport av sprit.

Den som lagligen tillverkat eller till landet infört eller med stöd av 66 § anskaffat sprit, må inneha och transportera denna, och vid transporten skola av alkoholbolaget utfärdade bestämmelser iakttagas.

8 kap.

Övervakning av lagens efterlevnad.

69 §

På social- och hälsovårdsministeriet ankommer att. Likväl med beaktande av vad i 71 § stadgas, tillse att denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden och föreskrifter iakttagas samt dessutom att alkoholbolaget, i 73 § nämnda kommunala alkoholinspektörer och i 76 § omförmälda nykterhetsnämnder fullgöra, envar inom sitt verksamhetsområde, på dem enligt denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden och bestämmelser ankommande övervaknings- och övriga uppgifter.

70 §

Angående social- och hälsovårdsministeriets i 69 § avsedda övervakningsuppgift stadgas genom förordning.

Den omedelbara övervakningen av tillverkning, införsel, utförsel, försäljning, användning, upplagring och innehav samt transport av alkoholdryck ankommer på alkoholbolaget i enlighet med vad genom förordning stadgas, likväl så, att social- och hälsovårdsministeriet drager försorg om den omedelbara övervakningen av i 27 § 2 mom. avsedd införsel till landet och om i 59 § 1 mom. avsedd försäljning.

Den omedelbara övervakningen av tillverkning, införsel, utförsel, försäljning, användning, upplagring, innehav och transport av sprit, ovan i 1 § 1 mom. avsedda alkoholpreparat och i 1 § 5 mom. avsedda denaturerade alkoholhaltiga ämnen samt försäljning av i 27 § 3 mom. avsedda av skeppshandlare införda alkoholdrycker ankommer på alkoholbolaget i enlighet med vad genom förordning stadgas. Av bolaget för denna övervakningsuppgift tillsatta och av social- hälsovårdsministeriet godkända inspektörer verka under tjänstemannaansvar.

71 §

På medicinalstyrelsen ankommer att övervaka användningen och försäljningen av till läkemedel eller till halvfabrikat eller råvara för sådana avsedda alkoholhaltiga ämnen i apotek samt apoteksvarufabriker ävensom införsel och försäljning som bedrives av partiaffär för apoteksvaror samt att utfärda närmare föreskrifter därom. Medicinalstyrelsen övervakar även användningen av för medicinska ändamål till sjukhus överlåtna alkoholhaltiga ämnen samt av alkoholhaltiga läkemedel.

Länsstyrelserna och polisen skola inom sitt verksamhetsområde övervaka efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma utfärdade stadganden och föreskrifter.

Angående gränsbevakningsväsendets och tullverkets övervakningsuppgifter är särskilt stadgat.

72 §

De av alkoholbolagets förvaltningsråd utfärdade allmänna bestämmelserna och anvisningarna om skötseln och övervakningen av utminuteringen och utskänkningen av alkoholdrycker ävensom om övervakning av reklamen för alkoholdrycker enligt 11 § 11 punkten samt om ovan i 70 § 2 och 3 mom. avsedd övervakning skola delgivas social- och hälsovårdsministeriet samt i fråga om utminuteringen och utskänkningen av alkoholdrycker även kommunal alkoholinspektör.

73 §

I kommun, där utminutering eller utskänkning av alkoholdrycker bedrives, skall finnas en kommunal alkoholinspektör för övervakning av att denna lag och med stöd därav utfärdade stadganden och föreskrifter samt uppställda villkor iakttagas samt, om social- och hälsovårdsministeriet så förordnar, ett biträde för denne. Med social- och hälsovårdsministeriets samtycke må tjänst vara gemensam för två eller flere kommuner.

Val av alkoholinspektör och dennes biträde skall underställas social- och hälsovårdsministeriet för fastställelse. Detsamma gäller anställande av interimistisk handhavare av tjänst för längre tid än tre månader.

På alkoholinspektör och dennes biträde tillämpas icke lagen den 29 juni 1926 angående utnämningsbrev för innehavare av statens tjänster och fasta befattningar samt om deras rätt att kvarstå i sin tjänst eller befattning (202/26).

74 §

Utgifterna för avlönande av kommunal alkoholinspektör och dennes biträde samt för deras verksamhet ersättas kommun ur medel, som avses i 98 § 1 mom. 4 punkten. Ersättningen erlägges av social- och hälsovårdsministeriets i enlighet med vad genom förordning stadgas.

75 §

Allmänna anvisningar om kommunal alkoholinspektör och dennes biträdes åligganden meddelas av social- och hälsovårdsministeriet.

För kommunal alkoholinspektör och dennes biträde skall antagas ett reglemente, som skall underställas social- och hälsovårdsministeriet för godkännande.

76 §

För att främja nykterheten och följa med alkoholförhållandena samt övervakningen av alkohollagen finnes i kommun en nykterhetsnämnd. Nämnden består av en ordförande och minst tre för nykterhet kända andra medlemmar, som äro förtrogna med nykterhetsfrågan, samt nödigt antal suppleanter. En av dessa bör vara förtrogen med socialvården.

Social- och hälsovårdsministeriets må, då invånarantalet i kommun är ringa, på framställning av kommunens fullmäktige befria kommunen från skyldigheten att tillsätta nykterhetsnämnd. Nämndens åligganden omhänderhavas i sådant fall av kommunens styrelse eller av en av fullmäktige bestämd nämnd, som social- och hälsovårdsministeriet härför godkänner.

Angående nykterhetsnämndernas uppgifter samt övervakningen och ledandet av deras verksamhet stadgas genom förordning.

77 §

Vederbörande innehavare av tjänst eller befattning vid social- och hälsovårdsministeriet äger rätt att för inspektion få tillträde till i denna lag eller med stöd därav given förordning avsedd fabrik och annat tillverkningsställe och arbetsplats, inrättning och försäljningsställe jämte deras lager samt få tillgång till deras bokföring, korrespondens och förteckningar samt andra för övervakningen nödiga handlingar. Samma rätt tillkommer av alkoholbolaget tillsatt och i de i 70 § 3 mom. avsedda fallen av social- och hälsovårdsministeriet godkänd inspektör vid bolaget, samt i fråga om fabrik som tillverkar öl vederbörande innehavare av tjänst eller befattning vid acciskontoret och i fråga om utminuterings- och utskänkningsställe kommunal alkoholinspektör.

Tillverkare, ansvarig ledare för fabrik, inrättning, lager eller ock för arbetsplats eller försäljningsställe, som avses i 1 mom., eller dennes ställföreträdare, vederbörande funktionär vid alkoholbolaget och ansvarig föreståndare för utskänkningsställe eller dennes ställföreträdare äro skyldiga att lämna den, som verkställer ovan i 1 mom. avsedd inspektion, alla för kontrollen nödiga uppgifter och även i övrigt bistå honom vid utredningen av de omständigheter, som äro föremål för undersökning. Tillverkare skall utan ersättning ställa vid inspektionen erforderliga redskap och prov till inspektionsförrättares förfogande.

Leverantör till fabrik för alkoholdrycker och till spritfabrik skall lämna sen som verkställer inspektion uppgifter om de varor han levererat till fabriken.

Den som verkställer inspektion är skyldig att hemlighålla de omständigheter, som därvid kommit till hans kännedom, om icke anmälan av dem är nödvändig för avhjälpande av missförhållande eller väckande av åtal.

78 §

Polisman skall äga obehindrat tillträde till ställe, där alkoholhaltiga ämnen utminuteras eller utskänkas, för övervakning av att ordning där upprätthålles och av att rörelsen handhaves i överensstämmelse med lag samt utfärdade stadganden och föreskrifter.

79 §

Ha vid inspektion för övervakning av efterlevnaden av denna lag missförhållanden uppdagats, skall, om skäl därtill föreligger, anmälan om dem och förslag om deras avhjälpande göras hos social- och hälsovårdsministeriet, annan behörig myndighet eller till alkoholbolaget.

80 §

Vederbörande innehavare av tjänst eller befattning vid social- och hälsovårdsministeriet samt alkoholbolaget och kommunal alkoholinspektör äga rätt att av myndigheterna erhålla handräckning samt nödiga uppgifter och utlåtanden för övervakning av denna lags efterlevnad samt för utredning och förhindrande av missbruk av alkoholhaltiga ämnen.

9 kap.

Straff och andra påföljder för överträdelse av denna lag

81 §

Den som olovligen framställer eller låter framställa alkoholdryck eller sprit eller gör försök därtill, dömes för olovlig framställning av alkoholhaltigt ämne till böter eller till fängelse i högst två år.

Såsom framställning av alkoholdryck eller sprit avses även sådan behandling av annat alkoholhaltigt ämne än alkoholdryck, att det omvandlas till alkoholdryck eller sprit.

82 §

Den som gör sig skyldig till olovlig införsel eller utförsel av alkoholdryck eller sprit eller till försök därtill, dömes för smuggling av alkoholhaltigt ämne till böter eller till fängelse i högst två år.

Är mängden alkoholdrycker eller sprit ringa och omständigheterna eljest mildrande, var straffet böter.

83 §

Finnes i proviantförråd eller last på fartyg, som inkommer från eller är på väg till utrikesort och anträffas på finskt territorium, annorstädes än på plats, som är reserverad för passagerares personliga bruk, alkoholdrycker eller sprit i större mängd än för fartygets och dess besättnings samt passagerarnas behov, och styrkes det icke, att ämnet, med iakttagande av föreskrifterna i tullagstiftningen, transporteras såsom transitogods eller såsom last på fartyg, som anlöper finsk hamn eller att fartyget till följd av verkligt nödläge inkommit på finskt territorialvatten och därvid följt vanlig transitotrafikled från lastningsplatsen från lastningsplatsen till destinationsorten utan att onödigtvis göra uppehåll, dömes befälhavaren, om han prövas ha underlåtit att fullgöra vad som skäligen anses höra till hans övervakningsskyldighet, för smuggling av alkoholhaltigt ämne såsom i 82 § är stadgat.

84 §

Den som i syfte att bistå vid olovlig införsel av alkoholdryck eller sprit anlitar fartyg eller annat färd- eller kommunikationsmedel för att förmedla förbindelse mellan Finland och sådant fartyg eller annat färdmedel på eller utanför finskt territorium, som uppenbart är avsett att användas för dylik olovlig införsel, straffes såsom i 82 § är stadgat.

85 §

Den som olovligen säljer eller eljest mot ersättning eller gottgörelse överlåter eller olovligen förmedlar, salubjuder eller saluhåller alkoholdrycker eller sprit, dömes för försäljning av alkoholhaltigt ämne till böter eller till fängelse i högst två år.

Lag samma vare, om den som fått intyg eller läkemedelsrecept, vilket berättigar att erhålla alkoholdryck eller sprit, mot ersättning eller gottgörelse överlåter detsamma till annan.

För olovlig försäljning av alkoholhaltigt ämne dömes även innehavare av utskänkningsrättigheter eller på utskänkningsställe anställd, som överlåter för utskänkning erhållen alkoholdryck att bortföras från utskänkningsstället eller som på utskänkningsstället eller i samband därmed utskänker annan än i enlighet med 46 § dit levererad alkoholdryck.

Överlåter någon mot vederlag, som icke är större än det han själv erlagt. Tillfälligt till annan en ringa mängd alkoholdrycker, som han inköpt på alkoholbolagets utminuteringsställe eller lagligen infört till landet, äger allmänna åklagaren rätt att enligt prövning underlåta att åtala överlåtaren och domstolen rätt att lämna överlåtaren obestraffad.

86 §

Den som olovligen innehar, transporterar eller försöker transportera alkoholdryck eller sprit, straffes med böter eller med fängelse i högst två år.

Innehar eller transporterar den som icke fyllt tjugo år eller i det fall, som avses i 34 § 2 mom., den som icke fyllt aderton år, lagligen framställd eller till landet införd alkoholdryck i högst den mängd, som får innehas och transporteras av den som fyllt tjugo eller aderton år, äger allmänna åklagaren rätt att enligt prövning underlåta att åtala honom och domstolen rätt att lämna honom obestraffad.

87 §

Gör någon till yrke eller vana att bedriva eller finansiera i 81-86 §§ avsedd brottslig verksamhet, dömes till fängelse i minst sex månader samt, därest omständigheterna äro synnerligen försvarande, till förlust av med borgerligt förtroende.

88 §

Den so i ovan i 85 eller 87 § avsett fall vid förundersökning, som förrättas av polismyndighet eller allmän åklagare, eller vid förhör inför domstol i egenskap av vittne, som åberopats av åklagaren, omtalat, att han mottagit alkoholdryck eller sprit, må icke åtalas för olovligt innehav eller olovlig transport av den mängd ämnen, som han uppgivit sig ha mottagit av en för brott misstänkt eller i målet åtalad person. Dock skall det olovligen innehavda eller transporterade ämnet även i detta fall på åtgärd av myndighet beslagtagas och, på sätt i 95 § stadgas, förklaras förbrutet.

89 §

Stadgandena i 5 kap. Strafflagen om delaktighet skola icke i fall, som avses i 85 och 87 §§, tillämpas på förhållandet mellan säljare, överlåtare eller förmedlare och mottagare av alkoholdryck eller sprit.

90 §

Dem som gör sig skyldig till två eller flere av ovan i 81-87 §§ nämnda brott sålunda, att ettvart brott gäller samma parti alkoholdrycker eller sprit eller del därav, dömes, om icke något av dessa brott redan ingår i annat brott, för samtliga brott till ett enda straff inom gränserna för det lagrum, som upptaget det strängaste straffet.

91 §

Den som innehar för framställning av alkoholdryck eller sprit lämplig utrustning eller råvara eller ock tillverkar, saluför eller överlåter sådan förhållanden, att grundad anledning föreligger att förmoda, att densamma kommer att användas för olovlig framställning, dömes, såvida icke för gärningen annorstädes i lag strängare straff är stadgat, till böter.

92 §

Har ägare av motorfordon, dragare, fartyg eller annat transportmedel, som använts vid olovlig införsel, utförsel eller transport av alkoholdrycker eller sprit eller ock vid försök därtill, utan att vara delaktig i brottet upplåtit transportmedlet att användas av annan skulle användas vid förövande av dylikt brott, dömes han härför till böter.

93 §

Den som på annat sätt än ovan i detta kapitel är sagt bryter mot denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden straffes med böter, såframt icke i sagda stadganden strängare straff är föreskrifter.

94 §

Den ekonomiska nyttan av brott, som avses i denna lag, dömes förbruten på sätt i strafflagen är stadgat.

95 §

Förbrutna skola dömas:

1) olovligen tillverkad alkoholdryck eller sprit ävensom råvaran därtill jämte kärl samt vid tillverkningen använd utrustning;

2) alkoholdryck eller sprit, som olovligen införts till landet, sålts eller annorledes mot ersättning eller gottgörelse överlåtits eller ock olovligen förmedlats, salubjudits, saluhållits, innehafts eller transporterats, så ock kärlen och emballagen för sådan dryck eller sprit;

3) råvara och utrustning, som avses i 91 §;

4) alkoholdryck eller sprit, som förtäres i strid med stadgandena i 99 § 1 mom. eller som av ägaren av eller ansvarig föreståndare för i sagda moments 2 punkt avsett ställe förvaras eller innehaves i strid med stadgandena i nämnda paragrafs 3 mom., så ock kärlen för sådan dryck eller sprit;

5) motorfordon, dragare, fartyg eller annat transportmedel, varmed olovligen transporterats alkoholdryck eller sprit såsom enda eller huvudsakliga last eller varmed försök därtill gjorts, eller som under därmed företagen färd huvudsakligen använts för förövande eller främjande av sådant brott, dock icke om den transporterade eller för transport avsedda mängden alkoholdrycker eller sprit, oaktat den varit enda eller huvudsakliga last, är så ringa, att det vore oskäligt att döma transportmedlet förbrutet;

6) fartyg eller annat färdmedel eller kommunikationsmedel, som använts för ovan i 84 § nämnt ändamål; samt

7) olovligen erhållet intyg eller läkemedelsrecept för utfående av alkoholdryck eller sprit.

Vid bedömningen av huruvida olovligen transporterad alkoholdryck eller sprit i ovan i 1 mom. 5 punkten nämnda fall bör anses såsom huvudsaklig last, skall det inbördes förhållandet mellan värdet av densamma och av den övriga lasten beaktas, varvid till den sistnämnda likväl icke hänföras i transportmedlet forslade penningar, ädla metaller, värdeföremål, värdepapper eller annat därmed jämförligt. Är dock den olovligen forslade mängden så stor, att den övriga lasten med skäl kan anses ha till ändamål att skydda transportmedlet från att dömas förbrutet, skall den olovligen transporterade alkoholdrycken eller spriten, oberoende av ovannämnda förhållande, anses såsom huvudsaklig last.

Utredes det, att egendom, som använts på sätt i 1 mom. 5 punkten eller i 84 § avses genom brott frånhänts ägaren eller den som förfogade däröver eller är det uppenbart, att ägaren icke haft skäl att befara, att egendomen skulle användas på nämnt sätt, må densamma icke dömas förbruten.

Har den brottslige förskingrat eller förstört i 1 mom. avsedd egendom eller har denna mot vederlag, som motsvarar dess värde överlåtits till annan eller kan den enligt 3 mom. icke dömas förbruten, skall i stället dess värde dömas förbrutet.

96 §

Häktningsberättigad myndighet må bevisligen i förstöra eller låta förstöra sådant i 95 § 1 mom. 1-4 punkterna avsett alkoholhaltigt ämne, råvara därtill samt kärl eller utrustning, som kan beslagtagas, om det prövas, att sagda egendom kommer att förklaras förbruten och den saknar nämnvärt försäljnings- eller bruksvärde.

97 §

Har alkoholdryck eller sprit beslagtagits i så stor mängd, att dess förvarande bereder myndighet betydande olägenhet, må den överlåtas till alkoholbolaget. Bolaget äger rätt att, sedan brottmålet i saken anhängiggjorts, enligt prövning använda det mottagna ämnet för ändamål, varom stadgas i denna lag.

Skall sagda ämne, som använts i enlighet med 1 mom., på grund av domstols utslag återställas till vederbörande, skall bolaget ersätta det förbrukade ämnet genom att överlåta motsvarande mängd likadant ämne eller, om bolaget icke har eller kan anskaffa sådant, genom att i penningar erlägga de bevisliga anskaffningskostnaderna härför.

10 kap.

Särskilda stadganden

98 §

I statsförslaget skola årligen upptagas:

1) ett anslag, av vilket till varje kommun erlägges minst tre mark för varje i kommunen under förgående år mantalsskriven invånare att användas

a) till hälften för kommunens allmänna behov; och

b) till hälften så, att minst sjuttiofem penni per invånare, i enlighet med det lokala behovet, användes för nykterhetsarbete i kommunen, för annan verksamhet till förebyggande av olägenheter, som förorsakas av alkoholdrycker, och för vården av dem som missbruka berusningsmedel samt, då nämnda behov i tillräcklig mån och rättvisligen tillgodosetts, återstoden, i enlighet med det lokala behovet, för ungdomsarbetet och det fria folkbildningsarbetet i kommunen;

2) ett anslag, som motsvarar minst trettiofem penni för varje i landet under föregående år mantalsskriven invånare, att användas för understödjande av nykterhetsarbetet och för verksamhet till förebyggande av de olägenheter, som förorsakas av alkoholdrycker;

3) ett anslag, som motsvarar minst trettio penni för varje i landet under föregående år mantalsskriven invånare, att användas för understödjande av det frivilliga arbetet för vården av dem, som missbruka berusningsmedel; samt

4) ett anslag att användas till erläggande av ovan i 74 § avsedda ersättningar åt kommunerna.

Kommun skall, i enlighet med vad genom förordning stadgas, tillställa social- och hälsovårdsministeriet för godkännande en på kommunens inkomst- och utgiftsstat baserad plan över och på bokslutet grundad redogörelse för användningen av ovan i 1 mom. 1 b punkten avsedda belopp. Kan redogörelsen till någon del icke godkännas, avdrages motsvarande belopp från det belopp, som med stöd av nämnda stadgande skall erläggas till kommunen.

99 §

Förtäring av alkoholdryck och sprit är, såframt icke annat följer av andra stadganden i denna lag, förbjuden:

1) i lokal, där utminutering av alkoholdrycker bedrives, så ock i annan öppen handelsrörelse;

2) i förplägnadsrörelse och på annat ställe, där allmänheten mot betalning tillhandahålles mat, kaffe, te, läskdrycker eller annat sådant;

3) i lokal eller på annat ställe, där offentliga möten, fester, utställningar, nöjes- eller andra sådana tillställningar är anordnade;

4) på gata, torg, väg, i park eller på annan offentlig plats; samt

5) på fartyg samt i tåg, buss och annat färdmedel för allmänheten i inrikestrafik.

På ställe eller i färdmedel, som avses i 1 mom. 1-3 och 5 punkterna må icke ställets ägare eller ansvariga föreståndare eller tillställnings arrangör eller ordningsman, ej heller befälhavare, förare eller konduktör på färdmedlet tillåta förtäring av alkoholdryck eller sprit.

Ej heller må ägare av eller ansvarig föreståndare för ovan 1 mom. 2 punkten avsett ställe där förvara eller inneha eller tillåta innehav alkoholdryck eller sprit. Detta förbud gäller dock icke smärre mängder alkohol, som användas vid matlagning, ej heller alkoholdryck, som i stadgad ordning överlåtits för utskänkning på stället eller alkoholdryck eller sprit, som gäst medför, innesluten i reseffekter, eller av honom behörigen överlämnats till förvaring. Vad 1 mom. 2 punkten samt 2 och 3 mom. är sagt gäller icke sanatorium, vilohem eller annan inrättning av sådant slag.

100 §

Anordnas i annan än ovan i 99 § 1 mom. 2 punkten avsedd offentlig lokal familjefest eller annan därmed jämförbar sluten tillställning, må polisdistriktets chef utan hinder av vad i 99 § är stadgat, såframt skäl att befara missbruk icke föreligger, på ansökan tillåta, att alkoholdrycker förvaras och förtäras vid tillställningen.

101 §

Har alkoholdryck eller sprit förtärts i strid med ovan i 99 § 1 mom. nämnt förbud, skall ägaren av i samma paragraf avsedd lokal, rörelse eller annat ställe, ansvarig föreståndare för sådan, tillställnings arrangör och ordningsman samt befälhavare och förare på färdmedel, som betjänar allmänheten, ävensom tågkonduktör äga rätt att fråntaga den, som brutit mot förbudet, ämnet jämte kärlet. Ämnet och kärlet skola ofördröjligen överlämnas till polisen.

Förvarar eller innehar gäst på ovan i 99 § 1 mom. 2 punkten avsett ställe alkoholdryck på annat än i sagda paragrafs 3 mom. nämnt sätt, är ägaren av eller ansvariga föreståndaren för stället berättigad att fråntaga honom drycken, men denna skall, om den är lagligen tillverkad eller till landet införd återlämnas till gästen, då denne avlägsnar sig. I annat fall förfares såsom i 1 mom. är sagt.

102 §

Alkoholdryck eller sprit, som dömts förbruten eller annars tillfallit staten, överlåtes till alkoholbolaget, som för den erlägger av bolagets förvaltningsråd fastställt pris.

Vad i 1 mom. är stadgat, gäller även utmätta ämnen av sagda slag.

103 §

Påträffas hos drucken, då han gripes, alkoholdryck eller sprit, som han enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden eller bestämmelser eljest är berättigad att inneha, må drycken eller spriten fråntagas honom och under förutsättningar och på sätt som stadgas i förordning hållas i förvar hos myndighet eller förstöras.

Medför den, som skall intagas i fängelse eller annan sluten inrättning eller vårdanstalt alkoholdryck eller sprit, som han enligt i 1 mom. nämnda stadganden eller bestämmelser eljest är berättigad att inneha, må ämnet under förutsättningar och på sätt som stadgas i förordning förstöras, om icke den intagna anvisar plats, dit ämnet på hans bekostnad kan befordras.

104 §

I 82-84 § nämnda brott ävensom i 92 § nämnt brott, då det ansluter sig till gärning, som skall bestraffas såsom smuggling, handläggas inför domstol såsom tullbrott.

105 §

Då egendom, som med stöd av denna lag må förklaras förbruten, blivit beslagtagen, men gärningsmannen eller ägaren av godset är okänd eller icke kunnat anträffas, skall domaren genom stämning, som anslås på rättens anslagstavla, kalla honom att infinna sig inför rätta viss dag, som icke må utsättas till tidigare än sju dagar från anslåendet. Frågan om egendomens förklarande förbruten må härvid avgöras, oaktat den instämde icke är närvarande.

106 §

Den som finner åtgärd, vilken alkoholbolagets direktion eller i 38 § avsedd kommission eller i bolaget anställd på grund av denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden eller föreskrifter på tjänstens vägnar vidtagit mot honom, kränka hans enskilda rätt, må hos bolagets förvaltningsråd söka rättelse därav.

Den som icke nöjes åt beslut, som av alkoholbolagets förvaltningsråd fattats i ovan i 1 mom. avsett ärende, eller som anser av förvaltningsrådet eller kommunal alkoholinspektör vidtagen åtgärd vara sådan som i 1 mom. är sagt, må söka ändring däri hos social- och hälsovårdsministeriet inom trettio dagar från det han fick del av beslutet.

Av alkoholbolagets förvaltningsråd fattat beslut, i vilket av kommuns styrelse i ovan i 29 § 4 mom. eller 40 § 4 mom. avsett ärende avgivet avstyrkande utlåtande eller i utlåtandet angivna begränsningar icke beaktats, skall underställas social- och hälsovårdsministeriet för fastställelse.

Ändring i förvaltningsmyndighets på denna lag grundade beslut eller åtgärd må eljest sökas på sätt som om sådant ändringssökande i allmänhet är stadgat. Oaktat ändring sökts, går beslutet likväl i verkställighet, såframt icke annorlunda är stadgat eller den myndighet, hos vilken ändring sökes, annorlunda förordnar.

107 §

Mad fartyg avses i denna lag såväl för sjö- som för luftfart avsett färdmedel.

108 §

Före denna lags ikraftträdande må av lagens verkställighet förutsätta åtgärder vidtagas.

109 §

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

110 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969, och densamma upphävas lagen den 9 februari 1932 om alkoholdrycker (45/32) och ned stöd därav utfärdade stadganden samt lagen den 20 maj 1935 om beskattning av alkoholbolaget och användning av dess årsvinst (207/35)i den mån den berör användningen av årsvinsten.

Det med stöd av 6 § lagen om alkoholdrycker grundade bolaget är i denna lag avsett alkoholbolag.

Tillstånd eller rättighet, som beviljats i enlighet med lagen om alkoholdrycker och med stöd därav utfärdade stadganden, förblir i kraft tillsvidare, likväl högst fem år från denna lags ikraftträdande.

I denna lag förutsatt samtycke eller utlåtande av kommuns fullmäktige eller styrelse eller dess hörande erfordras icke i ärenden, i vilka kommunens fullmäktige redan givit samtycke eller avgivit utlåtande med stöd av lagen om alkoholdrycker.

Vad i annan lag eller förordning är stadgat om alkoholdrycker, skall tillämpas på alkoholdryck, sprit och alkoholpreparat som avses i denna lag eller med stöd av densamma given förordning.

Helsingfors den 26 juli 1968

Republiken President
URHO KEKKONEN

Tf. social- och hälsovårdsminister
J. E Partanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.