360/1968

Given i Helsingfors den 24 juni 1968.

Lag om beskattning av inkomst av näriagsverksamhet.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

I AVDELNINGEN.
Allmänna stadganden.
1 §.

Resultatet av näringsverksamhet fastställes vid verkställande av stats- och kommunalbeskattning på sätt som i denna lag stadgas.

Med näringsverksamhet avses rörelse och yrkesutövning.

2 §.

Resultatet av envar av den skattskyldiges förvärvskällor fastställes särskilt.

Med förvärvskälla avses i denna lag varje självständig rörelse eller yrke, som den skattskyldige har.

3 §.

Vid verkställande av beskattningen periodiseras skattepliktiga inkomster och avdragbara utgifter till intäkter och kostnader för ettvart skatteår. Förvärvskällans resultat är skillnaden mellan intäkterna och konstnaderna för skatteåret.

II AVDELNINGEN.
Skatteplikt för inkomster och avdragsrätt för utgifter.

1 kap.

Skatteplikt för inkomster.

4 §.

Skattepliktiga inkomster av näringsverksamhet äro de inkomster i penningar eller de förmåner med penningvärde, som erhållits i näringsverksamheten.

5 §.

Ovan i 4 § avsedda skattepliktiga näringsinkomster äro bland andra:

1) överlåtelsepris och övriga vederlag för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar samt för andra i näringen använda materiella och immateriella nyttigheter, med i 6 § stadgade undantag,

2) ersättning för uthyrning, för utfört arbete eller tjänst och annat dylikt, som utförts i form av näringsverksamhet,

3) dividender, räntor och övriga inkomster av egendom, som hör till näringsverksamheten, med i 6 § stadgade undantag,

4) ersättning för uthyrning av rörelse eller yrke eller därtill hörande egendom, rättighet eller förmån, samt

5) vinster på finansieringstillgångar, med i 6 § stadgade undantag.

6 §.

Skattepliktig inkomst äro icke:

1) överiåtelsepris och övriga vederlag för andra än till omsättnings- eller investeringstillgångarna hörande fastigheter och värdepapper, därest den skattskyldigs ägt fastigheten minst 10 och värdepappret minst 5 år, dock så, att återvunnen avskrivning, som av värdepapprets anskaffningsutgift tidigare godkänts vid beskattningen med stöd av 42 § 1 mom., utgör skattepliktig inkomst även efter denna tid av 5 år,

2) belopp, vilka samfund erhållit såsom aktie- eller andelskapital och annan kapitalinvestering,

3) av samfund, som upprätthåller el-, telefon-, vatten-, avlopps- eller fjärrvärmeledningsnät, uppburna anslutningsavgifter, vilka återgäldas till betalaren eller vilka berättiga till förmåner, som betalaren äger rätt att överföra till tredje man,

4) från öppet, kommandit- eller rederibolag eller med dem jämförlig sammanslutning erhållna dividender, ej heller

5) dividender och räntor på andelskapital, som inhemskt aktiebolag eller andelslag erhållit från inhemsk aktiebolag eller andelslag, dock så, att dividender och räntor på aktier eller andelar, vilka icke höra till anläggningstillgångar, äro skattepliktig inkomst för penninginrättning samt försäkrings- och Pensionsanstalt ävensom för den som bedriver handel med värdepapper.

2 kap.

Avdragsrätt för utgifter och förluster.

7 §.

Avdragbara inom näringsverksamheten äro utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster.

8 §.

Ovan i 7 § avsedda avdragbara utgifter äro bland andra:

1) utgifter för anskaffning av omsättnings- och investeringstillgångar,

2) utgifter för anskaffning av anläggningstillgångar med de undantag, som för förslitning icke underkastade anläggningstillgångars del härröra av 42 § 2 mom., dock så, att till de avdragbara anskaffningsutgifterna icke räknas understöd, som den skattskyldige för anskaffning av ifrågavarande tillgång erhållit av offentligt samfund, liksom icke heller andel, varmed någon annan i sin näringsverksamhet deltagit i utgifterna för anskaffningen,

3) lega för jord- och vattenområde samt hyra för rum, som använts för näringsverksamheten,

4) löner till personer, som arbetat i näringsverksamheten, ävensom deras och deras anhörigas pensioner samt understöd föranledda av arbetsförhållandet, försäkrings- och andra sådana avgifter för anordnande av de anställdas och deras anhörigas pensions-, sjukersättnings-, invaliditetsersättnings- eller övriga därmed jämförliga rättigheter och förmåner, dock så, att överföringar till av arbetsgivaren grundad självständig Pensionsanstalt eller pensionsstiftelse äro avdragbara blott till det belopp, som enligt försäkringstekniska grunder erfordras för täckande av stiftelsens eller anstaltens av dess pensions- eller övriga därmed jämförliga förbindelser härrörande ansvarighet,

5) utgifter för annonsering, kundtidningar och -publikationer, sedvanliga reklamgåvor, reklamvisningar ävensom annat dylikt,

6) utgifter för forskningsverksamhet för främjande av rörelsen,

7) utgifter för grundande av ett samfund, vars ändamål är att bedriva rörelse, samt för grundande av en rörelse, dess omorganisation och annat dylikt,

8) representationsutgifter, som med hänsyn till rörelsens verksamhetsområde samt verksamhetens beskaffenhet och omfattning äro skäliga,

9) medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer,

10) inhemska försäkringsbolags, ömsesidiga skadeförsäkringsföreningars, understödskassors och övriga med dem jämförliga försäkringsanstalters lagstadgade överföringar till ersättnings- och premiereserverna samt belopp, som enligt försäkringstekmska grunder erfordras för täckning av pensionsstittelsers och andra med dem jämförliga pensionsanstalters pensions- eller andra sådana förbindelser, samt

11) sparbankers och affärsbankers lagstadgade samt andelskassors lag- eller stadgeenliga- överföringar till sina säkerhetsfonder.

9 §.

Finansieringstillgångar äro penningar, bank- och kontofordringar, växelfordringar och andra dylika finansieringsmedel.

10 §.

Omsättningstillgångar äro handelsvaror, råämnen, halvfabrikat och övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten äro avsedda för överlåtelse såsom sådana eller i förädlad form, ävensom bränslen och smörjämnen samt övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten äro avsedda för förbrukning.

11 §.

Investeringstllgångar äro penninginrättningarna samt försäkrings- och pensionsanstalterna tillhöriga värdepapper, fastigheter och annan sådan egendom, fordringar undantagna, som anskaffats för investering av medel eller tryggande av investeringar.

12 §.

Anläggningstillgångar äro för bestående bruk i näringsverksamheten avsedda jordområden, värdepapper, byggnader, maskiner, inventarier och övriga föremål, patent och andra immateriella rättigheter, som kunna särskilt överlåtas, samt grus- och sandtäkter, gruvor, stenbrott, torvmossar och andra sådana nyttigheter. Jordområden, värdepapper och andra sådana nyttigheter äro förslitning icke underkastade anläggningstillgångar.

13 §.

Nyttighet hänföres till omsättningstillgångarna från den tidpunkt, då den avsänts, levererats eller på annat sätt överlåtits till den skattskyldige, till den tidpunkt, då den av den skattskyldige överlåtits, eller förbrukats, förstörts eller på annat sätt förlorats. Medelst skogsköpsavtal från ett visst område till ett fast, i markbelopp angivet pris inköpta, med avseende på kvaliteten bestämda träd hänföras till köparens omsättningstillgångar. Byggnad, konstruktion, maskin eller annan sådan av överlåtaren förfärdigad nyttighet, som beställaren enligt avtal emottager efter särskild granskning, hänföres till överlåtarens omsättningstillgångar, tills den efter granskning emottagits.

14 §.

Som anskaffningsutgift för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar anses summan av de direkta utgifterna för nyttighetens anskaffning och framställning.

Anskaffningsutgiften för den skattskyldiges omsättningstillgångar vid skatteårets utgång bestämmes, om den skattskyldige ej visar annat, under antagande av, att tillgångar av samma slag överlåtits eller förbrukats i den ordning, vari de anskaffats.

15 §.

Såsom avdragbar anskaffningsutgift för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar, vilka erhållits i arv, såsom gåva eller medelst annat därmed jämförligt fång utan vederlag, anses den sannolika anskaffningsutgiften för nyttigheten vid tidpunkten för fånget, dock så att, där skattskyldig utan vederlag erhållit hel rörelse eller yrkesverksamhet såsom arv, gåva eller genom annat med dem jämförligt fång, anskaffningsutgiften för härvid erhållna omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar avdrages på samma sätt som den skulle ha avdragits från fångesmannens inkomster.

16 §.

Såsom, utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande anses icke:

1) lön, pension och andra förmåner för den skattskyldiges maka eller sådant barn eller annan familjemedlem, som ej före skatteåret fyllt 16 år,

2) utgifter för förvärvande och bibehållande av skattefri inkomst, dock så, att den del av dylika utgifter, vilken överstiger den skattefria inkomstens belopp, är avdragbar, ej heller,

3) avgifter för anslutning till el-, telefon-, vatten-, avlopps- eller fjärrvärmeledningsnät, vilka återgäldas till den skattskyldige, då denne avstår från den förmån anslutningsavgiften medfört, eller mot vilka erhållna förmåner den skattskyldige äger rätt att överlåta till tredje man.

17 §.

Ovan i 7 § avsedda avdragbara förluster äro bland andra:

1) förluster härrörande av försnillning, stöld eller annat brott, som riktat sig mot finansieringstillgångar, och

2) slutligt konstaterad värdenedgång å fmansieringstillgångar.

18 §.

Avdragbara utgifter äro även:

1) års- och omsättningsrabatter, gottgörelse å inköp och försäljning samt andra dylika rättelseposter ävensom överskottsåterbäring, som andelslag utdelar på grund av inköp, försäljningar eller andra med dem jämförliga prestationer, i dess helhet,

2) ränta på gäld, som härrör av näringsverksamheten, även i det fall, att räntan är beroende av rörelsens resultat, likväl så, att ränta på intecknad gäld vid kommunalbeskattningen får avdragas till 50000 mk i sin helhet och av den överskjutande delen 20 procent,

3) index- och kursförluster på gäld, som härrör av näringsverksamheten, samt

4) vid statsbeskattningen 40 procent av det belopp, gom aktiebolag eller andelslag utdelat i dividend och ränta på andelskapital, minskat med erhållna, i 6 § 5 punkten avsedda skattefria dividender och räntor.

III AVDELNINGEN.
Periodisering av inkomster och utgifter.

1 kap.

Allmänna periodiseringsstadganden.

19 §.

Inkomst utgör intäkt för det skatteår, varunder den erhållits i penningar, i form av en fordran eller såsom annan förmån med penningvärde.

20 §.

Räntor och hyror, som erhållits i förskott, liksom även andra sådana inkomstposter, vilkas storlek bestämmes på basen av tid och vilka delvis eller i sin helhet kunna anses hänföra sig till minst två skatteår efter det, varunder de erhållits, periodiseras på den skattskyldiges yrkande med lika stora årliga belopp som intäkt under de skatteår, för vilka de erhållits, andra inkomstposter än räntor dock på högst 10 år.

21 §.

Överlåtelsepris och annat vederlag för anläggningstillgångar periodiseras på det sätt, som stadgas i 30 §, 33 § 2 mom., 41 § och 43 §.

22 §.

Utgift utgör, såvitt ej nedan annat stadgas, kostnad för det skatteår, varunder skyldighet att erlägga utgiften uppstått.

Förlust utgör, såvitt ej nedan annat stadgas, kostnad för det skatteår, varunder den konstaterats.

23 §.

Räntä och hyra liksom även annan sådan utgift, vars storlek bestämmes på basen av tid, utgör kostnad för det skatteår, för vilket den erlägges. Till byggnadstiden hänförliga räntor på lån för finansiering av byggande av nytt kraftverk, gruva och annan industriinrättning må dock på den skattskyldiges yrkande avdragas medelst årliga avskrivningar om högst 10 procent.

24 §.

Utgift, som under tre eller flera skatteår medför inkomst eller bibehåller densamma, avdrages, såvitt ej nedan annat stadgas, medelst lika stora årliga avskrivningar under sin sannolika verkningstid eller, om dess sannolika verkningstid överstiger 10 år, under 10 skatteår.

25 §.

Utgifter för forskningsverksamhet för främjande av affärsverksamheten, med undantag för anskaffningsutgifter för byggnad eller konstruktion eller för del av byggnad eller konstruktion, vilka avsetts för varaktigt bruk, utgöra kostnader för det skatteår, varunder skyldighet att erlägga dem uppstått, dock så, att dessa utgifter på den skattskyldiges yrkande kunna avdragas medelst avskrivningar under två eller flera skatteår.

26 §.

Kurs- och indexförluster på gäld, som härrör av näringsverksamheten, anses såsom kostnad för det skatteår, varunder kursen på utländsk valuta eller pris- eller kostnadsindex eller annan jämförelsegrund förändrats eller det mot förlusten svarande beloppet erlagts.

27 §.

Dividend, ränta på andelskapital och överskottsåterbäring avdragas från, intäkterna under det skatteår, för vilket de utdelas.

2 kap.

Periodisering av utgifterna för anskaffning av omsättnings- eller investeringstillgångar.

28 §.

Anskaffningsutgiften för omsättningstillgångar utgör kostnad för det skatteår, varunder omsättningstillgångarna överlåtits, förbrukats eller förlorats. Anskaffningsutgiften för de omsättningstillgångar, som den skattskyldige innehar vid skatteårets utgång, utgör dock kostnad för skatteåret till den del, varmed den överstiger den sannolika utgiften för anskaffning av motsvarande omsättningstillgångar vid skatteårets utgång eller det överlåtelaepris, som vid samma tidpunkt sannolikt skulle erhållas för ifrågavarande omsättningstillgångar. På den skattskyldiges yrkande betraktas som kostnad för skatteåret ytterligare högst 50 procent av den del av anskaffningsutgiften, som enligt stadgandena ovan i denna paragraf ej betraktats som kostnad.

29 §.

Anskaffningsutgiften för investeringstillgångar utgör kostnad för det skatteår, varunder investeringstillgångarna överlåtits eller förlorats. Anskaffningsutgiften för de investeringstillgångar, som penninginrättning samt försäkrings- och pensionsanstalt inneha vid skatteårets utgång, utgör dock kostnad för skatteåret till den del, varmed den överstiger den sannolika utgiften för anskaffning av motsvarande investeringatillgångar vid skatteårets utgång eller det överlåtelsepris, som vid samma tidpunkt sannolikt skulle erhållas för ifrågavarande investeringstillgångar. På den skattskyldiges yrkande betraktas som kostnad för skatteåret ytterligare högst 6 procent av den del av anskaffningsutgiften, som enligt stadgandena ovan i denna paragraf ej betraktats som kostnad.

Med avvikelse från vad i 1 mom. stadgats avskrives anskaffningsutgift för byggnad, som hör till investeringstillgångarna, på samma sätt som anskaffningsutgiften för motsvarande till anläggningstillgångarna hörande byggnad.

3 kap.

Periodisering av utgifterna för anskaffning av anläggningstillgångar.

30 §.

Utgifterna för anskaffning av maskiner, inventarier och andra med dem jämförbara lösa anläggningstillgångar avskrivas i en post, som beräknas på utgiftsresten.

Utgiftsresten är summan av anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk under skatteåret, och de oavskrivna anskaffningsutgifterna för lösa anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk tidigare, minskad med de överiåtelsepris och övriga vederlag, som under skatteåret erhållits för lösa anläggningstillgångar. Vid beräkning av utgiftsresten betraktas såsom utgifter för anskaffning av lösa anläggningstillgångar även utgifterna för utvidgning, förändring, förnyelse och andra motsvarande gruhdförbättringar av lösa anläggningstillgångar samt, på den skattskyldiges yrkande, även större reparationsutgifter.

Avskrivningen för skatteåret får vara högst 30 procent av utgiftsresten.

Har vid beräkning av utgiftsresten en del av de överiåtelsepris och övriga vederlag, gom under skatteåret erhållits för lösa anläggningstillgångar, ej kunnat avdragas, betraktas denna del som skattepliktig intäkt för skatteåret. Fortsätter den skattskyldige sin näringsverksamhet och gör han sannolikt, att han ämnar anskaffa nya förslitning underkastade anläggningstillgångar, betraktas det vid beräkning av utgiftsresten icke avdragna beloppet dock ej som intäkt för skatteåret, utan det avdrages från anskaffningsutgifterna för förslitning underkastade anläggningstillgångar, vilka tagits i bruk under de två följande skatteåren eller, om länsskattebyrån i det län, inom vars område den skattskyldiges hemort är belägen, på den skattskyldiges ansökan på särskilda skäl så beslut även under flera följande skatteår. Belopp, som icke på förenämnt sätt kunnat avdragas, beaktas som intäkt för det skatteår, varunder det senast bort avdragas från anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar.

31 §.

Anskaffningsutgifterna för hissar, värmecentralers maskiner och anläggningar, spisar, kylskåp och frysboxar, luftväxlings- och luftkonditioneringsanläggningar, centralantenner och andra dylika nyttigheter avskrivas och för dem erhållna överiåtelsepris och övriga vederlag beaktas såsom intäkt på sätt i 30 § stadgas, även då sagda nyttigheter utgöra beståndsdelar av byggnad.

32 §.

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av alla hans ovan i 30 och 31 §§ avsedda anläggningstillgångar vid skatteårets utgång på grund av egendomens värdenedgång, förstörelse, skada eller av annan orsak är mindre än utgiftsresten, minskad med avskrivningen för skatteåret, får från utgiftsresten göras en sådan tilläggsavskrivning, att utgiftsresten nedgår till sagda gängse värde.

33 §.

Med avvikelse från vad i 30 § stadgas, avskrives, då skattskyldig det påyrkar

1) anskaffningsutgiften för sådana lösa anläggningstillgångar, vilkas sannolika ekonomiska brukstid är högst 3 år, i dess helhet under det skatteår, varunder tillgångarna anskaffats, och

2) av anskaffningsutgiften för i yrkesmässig trafik använd bil under det skatteår, då bilen tagits i bruk, högst 30 procent, under det följande skatteåret högst 25 procent och under de därpå följande skatteåren högst 20 procent.

Överlåtelsepris och övriga vederlag, som erhållits för lösa anläggningstillgångar, vilkas anskaffningsutgift avskrivits i enlighet med 1 mom., betraktas som intäkt för det skatteår, varunder överlåtelsepriset eller ersättningen erhållits.

34 §.

Anskaffningsutgiften för byggnad och konstruktion avdrages genom avskrivningar, som bestämmas på grund av den icke avskrivna delen av anskaffningsutgiften.

Skatteårets avskrivning får stiga till högst

1) 10 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, ifall byggnaden är en butiks-, lager-, fabriks-, verkstads-, ekonomi-, kraftstations- eller annan därmed jämförlig byggnad av trä,

2) 9 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, om byggnaden är en butiks-, lager-, fabriks-, verkstads-, ekonomi-, kraftstations- eller annan därmed jämförlig byggnad av sten eller bergsskydd, som används för dylikt ändamål, eller ock bergsförråd för flytande bränsle,

3) 6 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, ifall byggnaden är en bostads-, administrations- eller annan med dem jämförlig byggnad av trä,

4) 5 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften, ifall byggnaden är en bostads-, administrations- eller annan med dem jämförlig byggnad av sten,

5) 20 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för cisterner för flytande bränsle och syror samt övriga sådana av metall eller annat därmed jämförligt material uppförda lagerbyggnader och konstruktioner,

6) 20 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för lätta konstruktioner av trä eller därmed jämförligt material, samt

7) 20 procent av den icke avskrivna anskaffningsutgiften för sådan byggnad eller konstruktion eller del av byggnad eller konstruktion, som användes enbart vid forskningsverksamhet, som avser främjande av rörelsen.

Är byggnad eller konstruktion icke av trä eller sten, hänföres den till den grupp den med avseende på sin hållbarhet närmast motsvarar.

35 §.

Såsom anskaffningsutgift för andra än i 30 och 31 §§ avsedda anläggningstillgångar anses jämväl utgift för tillgångarnas utvidgning, ändring, förnyelse samt andra motsvarande grundförbättringsutgifter ävensom på den skattskyldiges yrkande större reparationsutgifter.

36 §.

Anskaffningsutgiften för skyddsrum, den mot skyddsrummet svarande delen av anskaffningsutgiften för byggnad och anskaffningsutgifterna för konstruktioner, anläggningar, maskiner och andra nyttigheter for förhindrande av vatten- och luftförorening avdragas medelst årliga avkrivningar om högst 25 procent.

37 §.

Anskaffningsutgiften för patent och annan till sin giltighetstid begränsad immateriell rättighet, vilken separat kan överlåtas, samt för en sådan till sin giltighetstid icke begränsad immateriell rättighet, vilken separat kan överlåtas, avskrives medelst lika stora årliga avskrivningar under 10 år eller under sådan kortare ekonomisk brukstid, som den skattskyldige gjort sannolik.

38 §.

Av anskaffningsutgiften för grus- och sandtäkt, gruva, stenbrott, torvmosse eller annan sådan egendom avskrives varje skatteår en mot den förbrukade ämnesmängden svarande del.

39 §.

Anskaffningsutgiften för andra än ovan avsedda anläggningstillgångar, såsom järnvägar, broar, kajer, dammar och bassänger avdrages medelst lika stora årliga avskrivningar under egendomens sannolika ekonomiska brukstid eller, om denna brukstid är längre än 40 år, under 40 års tid.

40 §.

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av andra än i 30 och 31 §§ avsedda, förslitning underkastade anläggningstillgångar vid skatteårets utgång på grund av egedomens värdenedgång eller skada eller av annan orsak är lägre än den icke avskrivna delen av dess anskaffningsutgift, får anskaffningsutgiften minskas med en sådan tilläggsavskrivning, att dess oavskrivna del blir lika stor som det gängse värdet, likväl så, att av anskaffningsutgiften för i 36 § avsedda anläggningstillgångar tilläggsavskrivning får göras endast på grund av skada å egendomen eller annan därmed jämförlig orsak.

41 §.

Skattepliktiga överlåtelsepris och övriga vederlag, som erhållits för annan än i 30 eller 31 § avsedd, förslitning underkastad anläggningstillgång, som överlåtits, förstörts eller förlorats genom stöld eller av annan orsak, beaktas som intäkt och den oavskrivna delen av anskaffningsutgiften för dylik anläggningstillgång avdrages under det skatteår, varunder anläggningstillgången överlåtits eller förlusten konstaterats.

42 §.

Visar den skattskyldige, att det gängse värdet av värdepapper eller annan förslitning icke underkastad anläggningstillgång än jordområde vid skatteårets utgång är väsentligt lägre än anskaffningsutgiften eller den med avskrivningar enligt detta stadgande tidigare minskade anskaffningsutgiften, får anskaffningsutgiften minskas med en sådan avskrivning, att anskaffningsutgiftens oavskrivna del blir lika stor som tillgångens gängse värde.

Anskaffningsutgiften för jordområde samt den del av anskaffningsutgiften för värdepapper eller annan förslitning icke underkastad anläggningstillgång, som icke avskrivits enligt stadgandet i 1 mom., avskrivas under det skatteår, varunder jordområdet, värdepappret eller annan förslitning icke underkastad anläggningstillgång överlåtits. Stadgandena i detta moment tillämpas på anskaffningsutgiften för jordområde blott i det fall, att den skattskyldige ägt jordområdet kortare tid än 10 år och på anskaffningsutgiften för värdepapper endast ifall den skattskyldige ägt värdepappret kortare tid än 5 år.

43 §.

Fortsätter den skattskyldige sin näringsverksamhet och gör han sannolikt, att han ämnar reparera skadade eller anskaffa nya förslitning underkastade anläggningstillgångar, beaktas skattepliktiga överlåtelsepris och övriga vederlag för anläggningstillgångar, avsedda i 34, 36, 37, 38 och 59 §§, med undantag för den del, som motsvarar den oavskrivna anskaffningsutgiften, såsom intäkt genom att de avdragas från anskaffningsutgiften för de nya anläggningstillgångarna eller utgifterna för iståndsättande av de skadade anläggningstillgångarna, överlåtelsepriset och vederlaget eller den del av dem, som icke på ovan nämnt sätt avdragits under det skatteår, varunder anläggningstillgång överlåtits, förstörts eller skadats, eller under tre skatteår eller, om länsskattebyrån i det län, inom vars område den skattskyldiges hemort är belägen, på den skattskyldiges ansökan på särskilda skäl så besluter, även under flera följande skatteår, beaktas som intäkt för det skatteår, varunder det senast bort avdragas från anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar.

Skattepliktiga överlåtelsepris och övriga vederlag för jordområde, värdepapper och andra förslitning icke underkastade anläggningstillgångar beaktas som intäkt under det skatteår, varunder egendomen överlåtits, förstörts eller skadats.

44 §.

Där särskilda skäl det kräva, må statsrådet, på villkor, som det fastställer, bevilja skattskyldig rätt att under vissa år vid statsbeskattningen göra större avskrivningar än normalt på anskaffningsutgifterna för anläggningstillgångar, som avses i 34, 36, 37 och 39 §§.

45 §.

På utgift, som skattskyldig i sin näringsverksamhet erlagt för deltagande i anskaffningen och användningen av annan tillhörig anläggningstillgång, tillämpas stadgandena i detta kapitel angående anskaffningsutgiften för motsvarande anläggningstillgångar, likväl så, att ifall brukstiden är begränsad, anskaffningsutgiften avskrives under brukstiden medelst lika stora årliga avskrivningar.

4 kap.

Avdragbara reserveringar.

46 §.

Skattskyldig, med undantag för penninginrättningar samt försäkrings- och pensionsanstalter, får avdraga en under skatteåret gjord kreditförlustreservering, såvitt summan av kreditförlustreserveringarna ej överstiger 3 procent av samman av affärsfordringarna eller sådan sannolik större risk för kreditförluster, som den skattskyldige visat.

Penninginrättning samt försäkrings- och Pensionsanstalt få avdraga en under skatteåret gjord kreditförlustreservering om högst 0.6 procent av summan av inrättningens eller anstaltens fordringar vid skatteårets utgång, dock så, att inrättningens eller anstaltens under skatteåret eller tidigare gjorda, icke upplösta kreditförlustreserveringar sammanlagt icke få överstiga 6 procent av summan av inrättningens eller anstaltens fordringar vid skatteårets utgång och att beträffande försäkringsanstalts försäkringspremiefordringar stadgandena i 1 mom. tillämpas.

Den del av kreditförlustreserveringen, som överstiger det högsta beloppet av den avdragbara kreditförlust, som avses i denna paragraf, bör beaktas som intäkt under det skatteår, under vilket det högsta beloppet överskridits.

47 §.

Skattskyldig, som bedriver byggnads-, skeppsbyggnads- eller metallindustriverksamhet och som på grund av garantiförbindelse eller annan motsvarande förpliktelse ansvarar för framkomna fel i av honom producerade byggnad, luftfartyg, sådana fartyg, vilkas skrov har en största längd om minst 10 meter, eller större maskinenhet, får under det skatteår, varunder han överlåtit arbetsresultatet till beställaren, avdraga gjord garantireservering, som icke överstiger 3 procent av entreprenadsumman eller sådant sannolikt större belopp i garantireparationsutgifter, som den skattykyldige visat.

Garantireservering, som ej använts för täckande av reparations- och andra utgifter för framkomna fel i arbetsresultatet, bör beaktas som intäkt för det skatteår, varunder garantitiden utgått.

48 §.

Överföringar till ersättnings- och premiereserverna samt belopp, som erfordras för täckning av pensionsansvar, anses som kostnad för det skatteår, varunder överföringen enligt lag ägt mm eller pensionsansvaret täckts.

49 §.

Visar den skattskyldige, att priset för icke levererade varor, vilka beställts medels bindande skriftligt avtal till fast pris i inhemsk eller utländsk valuta och vilka efter leveransen skola hänföras till den skattskyldiges omsättningstillgångar, på bokslutsdagen är minst 10 procent lägre än det avtalade priset, har han rätt att såsom kostnad för skatteåret avdraga en mot prisnedgången svarande del av beställningspriset.

IV AVDELNINGEN.
Särskilda stadganden.
50 §.

Som vederlag anses vid tillämpning av denna lag även skade-, försäkrings- och annan dylig ersättning.

51 §.

Omsättnings- och investeringstillgångar överföras från en den skattskyldige tillhörig förvärvskälla till en annan till ett belopp, som svarar mot den ursprungliga anskaffningsutgiften, och anläggningstillgångar till ett belopp, som svarar mot den vid beskattningen ännu oavskrivna delen av anskaffningsutgiften.

Såsom anskaffningsutgift för produkter, vilka den skattskyldige erhållit från sitt gårdsbruk och överfört till annan förvärvskälla, anses dessa produkters sannolika överlåtelsepris vid tiden för överföringen.

Uttager den skattskyldige åt sig själv från sin rörelse eller sin yrkesverksamhet omsättnings-, investerings-, anläggnings- eller andra tillgångar, tjänster eller andra förmåner eller rättigheter, anses som skattepliktigt överlåtelsepris ett mot den ursprungliga anskaffningsutgiften för den uttagna förmånen eller rättigheten svarande belopp eller ett lägre sannoligt överlåtelsepris.

52 §.

Sedan samfund ingått fusion, avdragas det övertagna samfundets vid beskattningen ännu icke avdragna avdragbara utgifter från det mottagande samfundets inkomster på samma sätt som de hade fått avdragas från det övertagna samfundets inkomster.

53 §.

Användes annan fastighet än jordlägenhet uteslutande eller huvudsakligen för ändamål, som direkt eller indirekt främja näringsverksamheten, såsom för fabriks-, verkstads-, affärs- eller förvaltningsändamål eller för personalens bostads- eller sociala ändamål, hor fastigheten till den av rörelsen eller yrket bildade förvärvskällan. Vid kommunalbeskattningen anses dock en mot fastighetens uppskattade avkastning svarande del av förvärvskällans resultat som inkomst av fastighet och beskattas i den kommun, där fastigheten är belägen.

Gårdsbruk, som bedrives på jordlägenhet, vilken utgör en självständig ekonomisk enhet, anses såsom en särskild inkomstkälla.

54 §.

Skattskyldig har rätt att, i enlighet med vad ovan stadgats, fördela en erhållen inkomstpost över flera skatteår samt att avdraga reserveringar såsom kostnad blott, om motsvarande åtgärder vidtagits i hans bokföring.

Såsom avskrivningar får den skattskyldige ej avdraga större belopp än han under skatteåret och tidigare avdragit i sin bokföring.

55 §.

Stadgandena i denna lag tillämpas ej vid beskattning av inkomst av yrkesmässig fastighetsförsäljning.

56 §.

Det i denna lag avsedda resultatet av skattskyldigs näringsverksamhet skall beaktas såsom inkomst av förvärvskälla på sätt som i beskattningslagen stadgas.

Vid statsbeskattningen får förlust inom en förvärvskälla avdragas från vinst av annan förvärvskälla.

57 §.

Stadgandena i denna lag tillämpas icke på kommunalskatt i landskapet Åland.

Givas i Ålands landskapslagstiftning erforderliga stadganden, må medelst förordning stadgas, att lagen skall träda i kraft också vid den i 1 mom. avsedda beskattningen. Medelst förordning utfärdas härvid också erforderliga övergångsstadganden.

58 §.

Närmare bestämmelser rörande verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

V AVDELNINGEN.
Ikraftträdelse- och övergångsstadganden.
59 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången vid beskattningen för det skatteår, som först utgår efter lagens ikraftträdande.

60 §.

Med avvikelse från vad i 18 § 2 punkten är stadgat, får av ränta på intecknad gäld avdragas vid kommunalbeskattningarna för skatteåren 1969―1972, för år 1969 10000 mark och av den överskjutande delen 20 procent, för år 1970 20000 mark och av den överskjutande delen 20 procent, för år 1971 30 000 mark och av den överskjutande delen 20 procent och för år 1972 40 000 mark och av den överskjutande delen 20 procent.

61 §.

Med avvikelse från vad i 18 § 4 punkten stadgats, anses vid statsbeskattningen hela beloppet av dividend eller ränta på andelskapital, som enligt beslut därom skall utdelas på det av aktieägare eller medlemmar inbetalda aktie- eller andelskapitalet i sådant aktiebolag eller andelslag, som under tiden 1.1.1969―31.12.1978 anmälts till registrering, eller på betald förhöjning av aktie- eller andelskapital, vilken under samma tid registrerats, som avdragbar utgift under registreringsåret och de fem därpå följande åren. Såframt beslut fattats att på nytt aktie- eller andelskapital utdela större dividend eller ränta än på det övriga aktie- eller andelskapitalet och utdelningen kan antagas ha skett för undvikande av beskattning, avdrages på grund av detta moment blott dividend eller ränta i enlighet med den lägsta dividend- eller ränteprocenten.

Till det i 1 mom. avsedda belopp, som får avdragas, räknas likväl icke i 6 § 5 punkten avsedda skattefria dividender och räntor.

62 §.

Inkomst, vilken enligt de stadganden, som tillämpats före denna lags ikraftträdande, skulle ha varit inkomst för skatteåret 1969, men vilken enligt denna lag vore intäkt för år 1968, anses såsom intäkt för skatteåret 1969, såvida den icke tidigare beskattats. Utgift, vilken enligt de stadganden, som tillämpats före denna lags ikraftträdande, hade kunnat avdragas från inkomsterna för skatteåret 1969, men vilken enligt denna lag skulle ha varit kostnad för skatteåret 1968, anses såsom kostnad för skatteåret 1969, såvida den icke tidigare avdragits.

Före denna lags ikraftträdande uppkomna, ännu icke avdragna index- och kursförluster, vilka uppstått på gäld, upptagen för anskaffning av förslitning underkastade anläggningstillgångar, få avdragas enligt de stadganden, som voro gällande innan denna lag trädde i kraft, eller medelst lika stora årliga avskrivningar under 5 års tid räknat från denna lags ikraftträdande.

Penninginrättning eller försäkringsanstalt, som fortgående såsom intäkt beaktat ränta eller annan inkomstpost under det skatteår, varunder den erlagts i penningar, äger rätt att övergå till att beakta intäkten på det sätt som förutsattes i denna lag, gradvis under 5 års tid räknat från denna lags ikraftträdande.

63 §.

Anskaffningsutgifterna för de i 31 § avsedda nyttigheter, som tagits i bruk före denna lags ikraftträdande, avskrivas och för dem erhållna överlåtelsepris beaktas på yrkande av den skattskyldige såsom inkomst på sätt som förutsattes i stadgandena angående anskaffningsutgift för byggnad och överlåtelsepris och andra vederlag, som erhållits för byggnad.

64 §.

Har den skattskyldige tidigare värderat sitt varulager till ett lägre värde än det, som förutsattes i denna lags stadganden rörande anskaffningsutgiften för omsättnings- eller investeringstillgångar, kan den del av den med anledning av ikraftträdandet av stadgandena i denna lag framkommande reserveringen, som motsvarar skillnaden mellan summan av anskaffningsutgifterna för den skattskyldiges lager vid utgången av skatteåret 1968, minskad med samtliga i 28 och 29 §§ (tillåtna avdrag, och värdet av sagda lager skatteåret 1968, överföras till en separat utvecklingsfond för rörelsen. Är skillnaden mellan summan av anskaffningsutgifterna för den skattskyldiges lager vid 1965 års utgång, minskad med samtliga ovan avsedda avdrag, och värdet av sagda lager skatteåret 1965, sedan skillnaden multiplicerats med talet 1.3, mindre än mosvarande oförhöjda skillnad, beräknad på samma sätt för skatteåret 1968, kan till utvecklingsfonden för rörelsen likväl överföras högst detta belopp. Vid tillämpning av detta moment hänföras omsättningstillgångarna och investeringstillgångarna till lagret.

Den skattskyldige har rätt att ur utvecklingsfonden för rörelsen täcka utgifter för anskaffning av förslitning underkastade, i den skattskyldiges besittning redan befintliga eller nya anläggningstillgångar, eller att beakta fonden eller del därav som intäkt ävensom rätt att från utvecklingsfonden skattefritt överföra till det egna kapitalet ett belopp, som motsvarar anskaffningsutgifterna för byggnader, konstruktioner, maskiner, inventarier och andra med dem jämförliga anläggningstillgångar, vilka den skattskyldige anskaffat under skatteåren 1968―1973, om dylik investering enligt vad finansministeriet närmare bestämmer, kan anses främja den ekonomiska tillväxten, öka den internationella konkurrensförmågan eller förbättra sysselsättningsläget. Den skattskyldige bör använda minst en fjärdedel av utvecklingsfonden för rörelsen senast inom 5 år och den övriga delen av utvecklingsfonden inom 10 år från denna lags ikraftträdande. Den del av utvecklingsfonden för rörelsen, som ej använts på sätt i detta moment stadgas, räknas som intäkt för det skatteår, varunder fonden på ovan anfört sätt senast bort användas.

Utgift för anskaffning av anläggningstillgång eller del av sådan utgift, som täckts ur utvecklingsfonden för rörelsen, är icke avdragbar utgift.

Höjer den skattskyldige sitt aktiekapital med ett från utvecklingsfonden till det egna kapitalet överfört belopp eller del därav, skall för härvid utgivet aktiebrev icke erläggas stämpelskatt.

65 §.

Överstiger penninginrättnings samt försäkrings- och pensionsanstalts kreditförlustreserveringars sammanlagda belopp 6 procent av inrättningens eller anstaltens sammanlagda fordringar vid utgången av skatteåret 1968, bör den överskjutande delen av kreditförlustreserveringen upplösas med iakttagande i tillämpliga delar av vad i 64 § är stadgat.

66 §.

Har den skattskyldige vid utgången av skatteåret 1968 till sitt varulager hänfört medelst bindande avtal till fast pris beställda, icke levererade varor och undervärderat dem, kan den del av den med anledning av ikraftträdandet av stadgandena i denna lag framkommande reserveringen, som motsvarar skillnaden mellan det sammanlagda beloppet av beställningsprisen för medelst bindande skriftligt avtal till fast pris i inhemsk eller utländsk valuta beställda, icke levererade varor, minskade med de avdrag, som enligt 49 § äro tillåtna, och beställningsprisen för andra vid beskattningen till varulagret hänförda beställda, icke levererade varor och det lagervärde sagda beställda, icke levererade varor haft vid utgången av skatteåret 1968, överföras till den i 64 § avsedda utvecklingsfonden för rörelsen. Befinnes det, att ovan i denna paragraf avsedda skillnad mellan det sammanlagda beloppet av beställningsprisen för de beställda, icke levererade varor den skattskyldige hade vid utgången av skatteåret 1965 och 1965 års lagervärde av sagda varor, sedan skillnaden multiplicerats med talet 1.3, är mindre än den oförhöjda skillnad, som uträknats på grund av värdet skatteåret 1968, kan till utvecklingsfonden för rörelsen likväl överföras högst detta belopp.

67 §.

Ovan i 64, 65 och 66 §§ avsedda uträkningar utföras, såvida den skattskyldige icke haft någon räkenskapsperiod, som utgått år 1965, på grund av närmast föregående skatteår, samt ifall han icke haft någon räkenskapsperiod, som utgått år 1968, på grund av närmast följande skatteår.

68 §.

Genom skattelättnadslagar reglerade samt medelst beslut av statsrådet beviljade större än normala avskrivningar göras särskilt från anskaffningsutgiften för varje nyttighet.

Avvika de vid stats- och kommunalbeskattningarna oavskrivna värdena av anläggningstillgångar på grund av andra än i1 mom. avsedda avskrivningar vid denna lags ikraftträdande från varandra, betraktas det mindre av dessa värden såsom i denna lag avsedd oavskriven anskaffningsutgift och utgör utgångspunkt för avskrivning enligt denna lag både vid statsbeskattningen och kommunalbeskattningen. Vid den beskattning, vari det oavskrivna värdet varit större, avdrages skillnaden mellan det oavskrivna värdet och det belopp, som betraktats som oavskriven anskaffningsutgift, särskilt medelst lika stora årliga belopp under 5 år från denna lags ikraftträdande.

Helsingfors den 24 juni 1968.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Finansminister
Eino Raunio.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.