250/1966

Given i Helsingfors den 29 april 1966.

Lag om ändring av byggnadslagen.

I enlighet med Riksdagens beslut upphävas 17 § och 98 § 1 mom. byggnadslagen av den 16 augusti 1958 (370/58), ändras lagens 11 §, sådan den delvis ändrad lyder i lagen den 4 juni 1965 (301/65), 16 §, 37 § 1 mom., 38 §, 40 § 2 mom., 42 § 2 mom., 69 §, 95 § 1 mom,, sådant detta lagrum lyder i lagen den 4 juni 1965 (301/65), 97, 99, 100, 101, 110, 115 och 116 §§, 117 § 1 mom., 127 § 2 mom., 132 §, sådan den delvis ändrad lyder i lagen den 11 juni 1965 (330/65), 138 och 140 §§ samt 143 § 1 och 2 mom., varjämte till lagens 127 § fogas ett nytt 3 mom., som följer:

11 §.

I kommun skall finnas en byggnadsordning.

16 §.

Byggnadsordning antages av kommunerna fullmäktige. Beslutet skall ifråga om stad underställas ministeriet för inrikeaärendena och ifråga om landskommun länsstyrelsen för fastställelse.

37 §.

Till byggnadskvarter hörande område skall indelas i tomter, då markägare därom anhåller eller det eljest befinnes nödigt (tomtindelning).


38 §.

Stadsplan antages av stadsfullmäktige. Fullmäktiges beslutanderätt må i fråga om smärre ändringar av stadsplanen i reglementet för stadsstyrelsen överföras till stadsstyrelsen i enlighet med vad i reglementet närmare bestämmes. Beslut om antagande eller ändring av stadsplan skall underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse.

Tomtindelning godkännes av stadsstyrelsen.

40 §.

Ägare av tomt eller del därav är berättigad att hos stadsstyrelsen göra framställning om ändring av tomtindelningen.


42 §.

Byggnadsförbud gäller:

1) i byggnadskvarter eller del därav, beträffande vilket tomtindelning icke godkänts;

2) på tomt, som icke år införd i tomtregistret;

3) på område, för vilket enligt stadsfullmäktiges beslut skall uppgöras stadsplan eller i fråga om vilket beslut fattats om ändring av stadsplanen eller tomtindelningen;

4) på område, för vilket stadsplan eller ändring av stadsplanen godkänts, till dess underställningen angående dess fastställelse avgjorts; samt

5) på område, för vilket ministeriet för inrikesärendena, dä det lämnat stadsplan eller ändring därav utan fastställelse, utfärdat byggnadsförbud.


69 §.

Till stad erlägges enligt provning ur statsmedel bidrag till täckande av kostnaderna för uppgörande av stadsplan och för inlösen av områden för allmänt ändamål, då detta på grund av kostnadernas storlek och stadens ekonomiska ställning anses påkallat.

95 §.

För tätbebyggelse och annat sådant område i landskommun, där en ingående reglering av byggandet och annan användning av marken är påkallad, skall på åtgärd av kommunen efter hand som utvecklingen det kräver byggnadsplan uppgöras.


97 §.

Byggnadsplan antages av kommunalfullmäktige. Fullmäktiges beslutanderätt må i fråga om smärre ändringar av byggnadsplanen i reglementet för konununalstyrelsen överföras till kommunalstyrelsen i enlighet med vad i reglementet närmare föreskrives.

Beslut om antagande eller ändring av byggnadsplan skall underställas länsstyrelsen för fastställelse.

99 §.

Påkallas ändring av byggnadsordning huvudsakligen av ett enskilt intresse och har ändringen begärts av markägaren, äger kommunen rätt att hos denne uppbära skäligt arvode för uppgörandet av erforderliga kartor ävensom kostnaderna för kungörelsernas införande i tidningar.

100 §.

Nybyggnad må icke uppföras i strid med byggnadsplan (byggnadsinskränkning).

Byggnadsförbud gäller:

1) på område, för vilket enligt kommunalfullmäktiges beslut byggnadsplan skall uppgöras eller ifråga om vilket beslut fattats om ändring av byggnadsplanen;

2) på område, för vilket byggnadsplan antagits eller ändring av byggnadsplanen godkänts, till dess underställningen angående dess fastställelse avgjorts; samt

3) på område, för vilket länsstyrelsen, då den lämnat byggnadsplan eller ändring därav utan fastställelse, utfärdat byggnadsförbud.

I 2 mom. 1 och 3 punkterna avsett byggnadsförbud är i kraft högst två år. Länsstyrelsen äger dock befogenhet att på synnerliga skäl förlänga denna tid med högst två år i sänder.

101 §.

I byggnadsplan må för en tid av högst tre år intagas förbud mot uppförande av nybyggnad, innan oundgängliga trafikleder och avlopp äro anlagda samt vattenförsörjningen är tryggad (byggnads förbud). Länsstyrelsen äger befogenhet att på synnerliga skäl förlänga denna tid med högst tre år i sänder.

110 §.

Har icke område, som i byggnadsplan anvisats till byggnadsmark för allmän byggnad eller till annat allmänt område än trafikled, inom fem år från det byggnadsplanen blivit fastställd med markägarens samtycke tagits i bruk för sitt ändamål eller expropriation därav anhängiggjorts, skall kommunen, om markägaren det yrkar, skrida till åtgärd för ändring av byggnadsplanen, om markägaren på grund av byggnadsinskräkning, föranledd av byggnadsplanen, icke kan använda sin mark på sätt som medför skälig nytta.

Kan byggnadsplanen av byggnadsplaneskäl icke ändras, år kommunen under ovan i 1 mom. nämnda förutsättningar skyldig att inlösa det allmänna området. Fullgör kommunen icke sin inlösningskyldighet, är ägaren berättigad att väcka talan därom. Godkänner domstolen talan, må ägaren söka verkställighet av inlösningen.

115 §.

De av byggnadsplaneområdes mätning och kartläggning föranledda godtagbara kostnaderna ersättas landskommun ur statsmedel.

För täckande av de kostnader, vilka föranledas av byggnadsplanens uppgörande och utmärkande i terrängen samt av inlösen av de områden, som skola användas för allmänt ändamål, erläggas till landskommun ur statsmedel understöd enligt prövning, då detta med avseende på kostnadernas storlek och kommunens ekonomiska ställning anses erforderligt.

116 §.

För landskommun eller del därav må stadsplan uppgöras.

117 §.

Hava kommunalfullmäktige beslutat, att stadsplan skall uppgöras, tillämpas på motsvarande sätt på det område, som beslutet rör, vad om stad är stadgat i 5, 12, 14 och 16 §§ samt i II och IV avdelningarna. Byggnadsförbud är gällande även på tomt, varav en del tillhör annan ägare. Stadgandena om inlösen av tomtdel äga dock icke tillämpning.


127 §.

Då plan eller byggnadsordning fastställes, må i dem göras justerande rättelser.

Beslut, varigenom plan eller byggnadsordning antagits, må även till någon del lämnas utan fastatällelse.

132 §.

För uppförande av nybyggnad må i fråga om stad ministeriet för inrikesärendena och i fråga om landskommun länsstyrelse bevilja undantag från stadganden, påbud, förbud och andra inskränkningar beträffande byggandet, därest detta icke befinnes medföra betydande olägenhet för genomförande av planläggning eller annan reglering av bosättningen. Från ovan i 42 § 1 mom. och 100 § 1 mom. stadgad byggnadsinskränkning må undantag likväl icke beviljas i fråga om byggnads höjd eller antalet helt ovan jord belägna våningar.

Magistrat, ordningsrätt och byggnadsnämnd äga befogenhet att under förutsättningar, som nämnas i 1 mom., bevilja byggnadstillstånd, då fråga är om mindre avvikelse eller undantag från stadganden, påbud, förbud eller andra inskränkningar rörande uppförande av nybyggnad eller om uppförande av tillfällig nybyggnad för en tid av högst fem år eller om ovan i 42 § 2 mom. 3 punkten och 100 § 2 mom. 1 punkten nämnda fall, dock med beaktande av vad i 5 § är stadgat.

138 §.

Beslut av magistrat, ordningsrätt eller byggnadsnämnd, som meddelats i enlighet med denna lag eller med stöd därav utfärdade stadganden eller föreskrifter, samt stadsstyrelses beslut i ärende angående godkännande av tomtindelning må överklagas hos länsstyrelsen. Besvärstiden är 14 dagar, utom i fråga om byggnadsnämnds beslut, över vilka besvär må anföras inom 30 dagar, från delfåendet.

Besvärsrätt tillkommer den, vars rätt beslutet omedelbart rör, samt innehavare av en invid eller mittemot liggande tomt eller byggnadsplats ävensom, då besvär anföras över magistrats, ordningsrätts eller byggnadsnämnds beslut, jämväl kommuns styrelse.

140 §.

Magistrats, ordningsrätts och byggnadsnämnds beslut i ärende, som rör byggnadstillstånd, samt länsstyrelses beslut, som gäller byggnadsförbud eller byggnadstillstånd eller ovan i 5 eller 132 § avsett tillstånd, ävensom beslut av ministeriet för inrikesärendena, som grundar sig på denna lag eller med stöd därav utfärdad förordning, skola meddelas efter anslag. Beslutet anses hava kommit till vederbörandes kännedom, då det meddelades.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas icke på beslut angående statsbidrag eller ersättning åt kommun eller regionplaneförbund.

143 §.

Bör antagande av byggnadsordning, stads- eller byggnadsplan eller godkännande av tomtindelning eller ändring av dem eller av generalplan anses påkallad, må ministeriet för inrikesärendena utsätta viss tid, inom vilken beslut därom skall fattas, och, med undantag av tomtindelning, underställas för fastställelse. Iakttages icke ovan nämnda förordnande, må ministeriet vidtaga åtgärder för att vid vite förplikta kommunen därtill.

Vad i 1 mom. är stadgat, äger motsvarande tillämpning, om regionplaneförbund icke vidtager åtgärder för uppgörande av regionplan eller för företagande av nödiga ändringar däri.



Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.

Underställning angående godkännande eller ändring av tomtindelning, som är anhängig vid denna lags ikraftträdande, förfaller, och stadsfullmäktiges eller -styrelses beslut om godkännande eller ändring av tomtindelning anses såsom i 38 § 2 mom. av denna lag avsett beslut. Hava besvär över beslutet anförts, handlägges underställning och besvär dock enligt tidigare gällande stadganden.

Vid denna lags ikraftträdande i länsstyrelse anhängigt ärende, som gäller utfärdande av byggnadsordning eller fastställelse av byggnadsplan eller ändring eller upphävande av dem i landskommun, överföres till kommunalfullmäktige för att handläggas enligt denna lag. Har dock förslag på stadgat sätt varit framlagt till påseende och behöver däri icke göras sådan ändring, att det borde framläggas ånyo, behandlas ärendet enligt tidigare gällande stadganden.

Landskommun skall inom ett år från denna lags ikraftträdande för fastställelse underställa i 11 § stadgad byggnadsordning, såframt icke byggnadsordning för hela kommunen fastställts före denna lags ikraftträdande.

Område, för vilket länsstyrelse före denna lags ikraftträdande fattat beslut om uppgörande av byggnadsplan eller vars byggnadsplan den beslutat ändra, är underkastat byggnadsförbud, till dess kommunalfullmäktige fattat i 100 § 2 mom. 1 punkten av denna lag avsett beslut, dock under högst ett år från denna lags ikraftträdande. På synnerliga skäl må länsstyrelsen förlänga tiden för sådant förbud. Har länsstyrelsen, då den beslutat om uppgörande eller ändring av byggnadsplan, angivit området endast ungefärligt, skall den ofördröjligen bestämma gränserna för området och bringa sitt beslut till lantmäterikontorets, komnmnalatyrelsens och byggnadsnämndens kännedom.

Ansökningar, vilka gälla undantag från byggnadsförbud, som avses i föregående punkt, handläggas enligt 132 § 1 mom. av denna lag. I länsstyrelse anhängiga ansökningar, vilka gälla undantag från byggnadsförbud, som stadgades i den tidigare 100 §, behandlas enligt tidigare gällande stadganden.

Byggnadsförbud, som utfärdats av länsstyrelse med stöd av den tidigare 101 § 2 mom., gäller i tre år från denna lags ikraftträdande.

Länsstyrelse skall i fråga om byggnadsplan, som varit under uppgörande, inom sex månader från denna lags ikraftträdande med tillämpning av tidigare gällande stadganden fatta beslut angående fördelningen mellan staten, kommun och markägare av till tiden före denna lags ikraftträdande hänförliga kostnader för mätning och kartläggning av byggnadsplaneområde samt uppgörande av byggnadsplan och dess utmärkande i terrängen.

I stället för vad i 143 § 1 mom. av denna lag är stadgat må ministeriet för inrikesärendena inom 10 år från denna lags ikraftträdande förordna, att byggnadsplan skall uppgöras på åtgärd av staten på kommuns bekostnad, dock så, att då särskilt skäl därtill föreligger, en del av kostnaderna må påföras staten. Ministeriet för inrikesärendena må härvid för området utfärda byggnadsförbud för högst två år och på synnerliga skäl förlänga dess giltighetstid med högst två år i sänder. Ansökningar om undantag från detta byggnadsförbud handläggas i den ordning, som är stadgad i 132 § 1 mom.

Helsingfors den 29 april 1966.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Minister för inrikesärendena
Niilo Ryhtä.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.