526/1963

Given i Helsingfors den 22 november 1963.

Lag angående ändring av lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 1 § 1 mom., 4 § 2 mom., 5 § 4 mom. och 11 § lagen den 9 februari 1962 om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/62) och fogas till lagens 10 § nya 3 och 4 mom. som följer:

1 §.

För arbetstagare, som är sysselsatt i skogsarbete, flottningsarbete, olika till gårdsbruk och trädgårdshushållning hörande arbeten, jord-, vatten- och husbyggnadsarbete, jordförbättringsarbete, arbete inom torvindustrin eller hamnarbete eller som tjänstgör på fartyg i inrikesfart eller, försåvitt därom genom förordning stadgas, arbetar inom annat sådant område, som kännetecknas av kortvariga arbetsförhållanden, skall arbetsgivaren bekosta pensionsskydd för ålderdom och invaliditet i enlighet med denna lag. Såframt i denna lag icke annorlunda stadgas, gäller i övrigt i tillämpliga delar, vad i 3 § 2―4 mom., 4 § 1 och 3 mom., 8―10 §§, 12 §, 13 § 3 mom., 14 §, 16―18 §§ och 19 a―23 §§ lagen om pension for arbetstagare är stadgat.


4 §.

Rätt att erhålla invalidpension tillkommer arbetstagare, som fyllt 18 år och som på grund av sjukdom, lyte eller skada är oförmögen att utföra sitt förra arbete eller annat arbete, som med beaktande av hans ålder, yrkesskicklighet och övriga omständigheter bör anses vara för honom lämpligt och trygga en skälig utkomst, och vars invaliditet, med beaktande av den tid, som förflutit från dess begynnande, kan antagas fortgå utan avbrott minst ett år. Då mottagare av invalidpension uppnår till erhållande av ålderspension berättigande ålder, förändras invalidpensionen till ålderspension.


5 §.

Vid tillämpningen av stadgandena i 8 § 1 mom. lagen om pension för arbetstagare skall pension, som utgår enligt denna lag, jämställas med pension, som grundar sig på lagen om pension för arbetstagare, och per tidsenhet beräknad, enligt denna lag pensionsgrundande lön beaktas vid valet av den i nämnda stadgande förutsatta högsta pensionsgrundande lönen. Förstnämnda lön skall, i enlighet med vad i förordning närmare stadgas, fastställas i överensstämmelse med medellönerna i motsvarande arbeten av försäkrade i arbetspensionskassa eller i 2 § avsedd annan pensionsanstalt, i vilken arbetstagaren varit försäkrad, såframt det icke visas, att hans lön väsentligt avvikit från dessa, i vilket fall den faktiska lönen bör läggas till grund för beräkningen.

10 §.

De medel, som erfordras för täckande av de framtida utgifter, vilka åsamkas genom anordnandet av det ovan i 2 mom. avsedda pensionsskyddet, skall arbetspensionskassa i enlighet med av social ministeriet fastställda grunder bokföra såsom premiereserv, omfattande även i 9 § 1 mom. 3 punkten avsedda utgifter i den mån sådana kassans inkomster, som icke skola användas för annat ändamål, förslå till täckning av sagda utgifter.

Har arbetsgivare försummat att erlägga försäkringspremie enligt denna lag och icke avhjälpt sin försummelse inom av arbetspensionskassan föreskriven skälig tid, sedan han fått uppmaning därtill, kan arbetspensionskassan på basen av införskaffad utredning eller, om sådan saknas, enligt uppskattning ålägga arbetsgivaren att erlägga försäkringspremien förhöjd högst till dess dubbla belopp. Försäkringspremie må dock icke åläggas för annan tid än för det löpande kalenderåret de två föregående kalenderåren. Av arbetspensionskassa fastställd försäkringspremie jämte på denna för tiden för dröjsmål med dess betalande beräknad årlig ränta av högst 10 procent är utsökningsgill utan dom och utslag och betraktas vid tillämpningen av stadgandena i 5 och 7 §§ såsom erlagd försäkringspremie.

11 §.

Arbetspensionskassas tillgångar skola i första hand placeras för produktiva ändamål på vederbörande arbetsområde. Från arbetspensionskassa må dock till staten beviljas lån utan utredning av ändamålet för dess användning.

Placeringarna skola göras med beaktande av trygghet, avkastning och arbetspensionskassans solvens. Vid bedömningen av tryggheten bör avseende även fästas vid bevarandet av placeringarnas realvärde. Såframt säkerheten för placering icke utgöres av i 47 § 1 mom. 1―4 punkterna lagen om försäkringsbolag nämnda eller till sin art och säkerhet därmed jämförbara värdepapper eller förbindelser eller av fast egendom, som till sitt värde motsvarar placeringen, skall som säkerhet för placeringen upptagas placeringskreditförsäkring i pensionsskyddscentralen.

Helsingfors den 22 november 1963.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Socialminister
Kyllikki Pohjala.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.