292/1962

Samtliga fåglar, som icke räknas till villebråd, jämte bon och ägg av dem vare ständigt fridlysta, förutom fjällvråk i Lapplands län, korp, kråka, kaja, skata, nötskrika, sparv, tamduva, björk- och koltrast, berguv, duvhök och sparvhök samt måsar, förutom fiskmås.

Angående fridlysning av berguv och fjällvråk i statens skogsmarker besluter lantbruksministeriet.

Av däggdjur, som icke räknas till villebråd, äro fjällräv, småvessla, fladdermöss, igelkott och flygekorre ständigt fridlysta.

Angående fridlysning av villebråd stadgas i jaktlagen.

Blir någon i 13 § nämnd eller annan djurarts, som icke är villebråd, bestånd hotat eller visar sig fridlysning av annat skäl nödig, må sådan art genom förordning fridlysas i hela landet eller viss del därav.

Angående sällsynta, vilt växande träd, buskar, ris, örter, gräs och andra mindre växter vare lag samma som ovan angående djur är stadgat.

Från ovan i 13 och 14 §§ avsedda fridlysningsbestämmelser må avvikelse äga rum, då det sker för avvärjande av skada, som direkt hotar husdjur, eller för skyddande av byggnad eller anordning eller för dess ändamålsenliga användning.

För vetenskapligt eller undervisningsändamål, så ock om något djur, som fridlysts enligt denna lag eller i stöd av densamma utfärdad förordning på viss ort i menlig omfattning förökats eller eljest visat sig skadligt, må lantbruksministeriet, efter naturskyddsinspektörens hörande, medgiva andra undantag från den stadgade fridlysningen.

Fridlysning av växter och djur, varom är stadgat i denna lag, må icke utgöra hinder för användning av mark för odlings- och byggnadsändamål.

Användningen av pålsaxar och andra blint verkande fångstredskap, som äro ägnade att fånga fåglar, som enligt denna lag eller i stöd av densamma utfärdade stadganden äro fridlysta, vare förbjuden. Envar, som påträffar sådant fångstredskap, må förstöra eller omhändertaga det för att tillställas polismyndighet.