520/1959

Given i Helsingfors den 30 december 1959.

Lag angående ändring av lagen om skatt på arv och gåva.

I enlighet med Riksdagens beslut skola i lagen den 12 juli 1940 om skatt på arv och gåva (378/40) 9 § 1 och 4 mom., 33, 34, 37, 39, 41, 42, 43, 49, 64, 65, 68 och 69 §§ samt 12, 13, 14 och 19 §§, sådana dessa lagrum lyda i lagen den 28 april 1950 (213/50), ävensom 22 § 1 mom., 23, 24, 32, 35, 38, 44, 45, 46, 47, 48, 50, 52, 53 och 55 §§, 59 § 2 mom. samt 62 §, sådana dessa lagrum lyda i lagen den 5 mars 1945 (222/45), erhålla följande ändrade lydelse:

9 §.

Till grund för arvsskatten lägges det värde, som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde.


Från värdet av sådan egendom, som hör till kvarlåtenskapen efter person, som varit bosatt i annat land, må endast de skulder och förpliktelser avdragas, vilka hänföra sig till nämnda egendom.

12 §.

Från skattepliktig arvsandel får avdragas:

1) av arvlåtares make 600 000 mark;

2) av sådana arvlåtarens barn eller adoptivbarn eller dessas bröstarvingar, som vid skattskyldighetens inträde icke fyllt tjugoett år, 150 000 mark samt därutöver 30 000 mark för varje fullt år, varmed deras ålder understiger tjugoett år;

3) av sådana arvlåtarens barn eller adoptivbarn eller dessas bröstarvingar, som till följd av andligt eller kroppsligt lyte äro oförmögna till förvärvsarbete, utöver i föregående punkt nämnda belopp 300 000 mark;

4) av den, som under minst de tio senaste åren före arvlåtarens död varit i dennes tjänst och vårdat honom, 150 000 mark: samtt

5) av arvlåtarens make samt barn eller adoptivbarn eller dessas bröstarvingar, då i kvarlåtenskapen ingå till arvlåtarens hem hörande möbler och husgeråd, kläder samt annat bohag, i fråga om sådan egendom dess värde, likväl högst 200 000 mark per arvsandel.

13 §.

Uppgår ej arvsandel eller enligt 12 § beräknad återstod därav till 200 000 mark, är den befriad från skatt.

14 §.

Arvsskatten utgår:

i I skatteklassen enligt följande skala:

Konstant Skatte-%
Den beskattningsbara skattetal vid för minimi-
andelens värde andelens gränsen över
minimigräns skjutande
mk mk DEL
200 000― 500 000 2 000 3,5
500 000― 1 000 000 12 500 5,5
1 000 000― 2 000 000 40000 7,5
2 000 000― 5 000 000 115 000 9,5
5 000 000―10 000 000 400 000 12
10000000 eller mera 1000000 11

i II skatteklassen med dubbelt belopp av skalan;

i III skatteklassen med trefaldigt belopp av skalan; samt

i IV skatteklassen med femfaldigt belopp av skalan.

19 §.

Gåvoskatt erlägges ej:

1) för sådan gåva, för vilken arvsskatt enligt 16 § 1 mom. skall erläggas, ej heller för hemgift eller genom äktenskapsförord tillfallen egendom;

2) för möbler och husgeråd, kläder samt annat bohag, avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk, där gåvans värde ej överstiger 200 000 mark;

3) för det, som någon använt för annans uppfostran eller utbildning eller till annans underhåll eller eljest givit åt annan för dessa ändamål i sådan form, att gåvotagaren icke äger möjlighet att använda det skänkta beloppet till andra syftemål; ej heller

4) för annan gåva, vars värde understiger 200 000 mark, dock sålunda att, om gåvotagaren under loppet av två år av samma givare erhåller flere sådana gåvor, för dessa skall erläggas skatt, så snart deras sammanlagda, värde stiger till minst nämnda belopp.

22 §.

Skatten för egendom, som erhållits på grund av arv eller testamente, fastställes i den kommun, där arvlåtaren vid sitt frånfälle var stadigvarande bosatt.


23 §.

För gåva fastställes skatten i den kommun, där gåvogivaren vid skattskyldighetens inträde var bosatt.

24 §.

Kunna ej stadgandena i 22 eller 23 § tillämpas, bör skatten fastställas i den kommun, där den skattepliktiga egendomen vid skattskyldighetens inträde till största delen fanns, eller ock, ifall den icke fanns har i landet, där den skattskyldige vid tiden för skattens fastställande är bosatt.

32 §.

För beskattningen av arv och gåva finnes i varje kommun en arvsskattenämnd. Arvsskattenämnden må vara uppdelad på sektioner. Sektionernas antal fastställes av finansministeriet. Arvsskattenämndens byråarbeten omhänderhavas av skattedistriktets skattebyrå.

Arvsskattenämnden består av en ordförande, ett tillräckligt antal viceordförande samt två eller flere ledamöter enligt vad finansministeriet bestämmer. Ordförande i arvsskattenämnd är skattedirektören för skattedistriktet. Övriga medlemmar i nämnden, viceordförandena medräknade, förordnas av finansministeriet bland medlemmarna av vederbörande skattenämnd. Likaså förordnar finansministeriet till arvsskattenämnden ett eller vid behov flere statsombud och suppleanter för dem.

Finansministeriet förordnar, vilken av viceordförandena som vid förfall för ordföranden fungerar såsom ordförande för nämnden. Suppleanter för övriga i 2 mom. avsedda medlemmar av nämnden äro deras suppleanter i skattenämnden. Skattedirektören tillkommande övriga åligganden än dem, som enligt denna lag ankomma på honom i hans egenskap av ordförande för arvsskattenämnden, handhavas vid förfall för honom av den person, som i stället för honom tjänstgör såsom chef för skattebyrån.

I större kommuner må finansministeriet till annan medlem i arvsskattenämnden än dess ordförande eller till suppleant för honom förordna även person, som icke hör till skattenämnden.

Beträffande arvsskattenämnd, dess sektion, ordföranden för nämnden, viceordförandena och ledamöterna samt statsombudet gäller i tillämpliga delar, vad i beskattningslagen (482/58) är stadgat angående skattenämnd, dess sektion, ordförande och viecordförande samt ledamöter i skattenämnden ävensom statsombudet.

33 §.

Bouppteckningsinstrument bör inom en månad efter bouppteckningen i tre exemplar tillställas vederbörande arvsskattenämnd. Har den avlidne på annan ort efterlämnat egendom, varöver särskild bouppteckning verkställts, skall därvid upprättat bouppteckningsinstrument inom samma tid efter denna bouppteckning tillställas den nämnd, som äger fastställa skatten. Har arvskifte redan ägt rum, bör skiftesinstrumentet biläggas bouppteckningsinstrumentet.

Skattedirektören skall oförtövat hos vederbörande rådstuvurätt eller domhavande anmäla dagen, då arvsskatteärende avgjorts, eller ock att ingivande av bouppteckningsinstrument till arvsskattenämnden underlåtits.

34 §.

Skattedeklaration bör i två exemplar tillställas vederbörande arvsskattenämnd inom tre månader efter det skattskyldigheten inträtt.

35 §.

Skattedirektören åligger att, sedan han emottagit bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration, förberedelsevis själv granska eller uppdraga åt annan medlem av arvsskattenämnden eller person, som handhar skatteberedningen vid skattebyrå, att granska, huruvida den skattepliktiga egendomen blivit däri fullständigt införd och riktigt uppskattad samt huruvida däri ingående övriga uppgifter äro riktiga och fullständiga. Skulle ytterligare utredning vara av nöden, bör sådan av den, som verkställer granskningen, införskaffas.

Uppgifter angående egendom, som befinner sig i annat skattedistrikt, må skattedirektören för granskning översända till skattedirektören för sagda skattedistrikt.

37 §.

De, som ur dödsbo erhålla egendom, eller deras lagliga företrädare, bouppteckningsmännen samt den, som uppgivit eller förestår boet, så ock gåvotagare äro skyldiga att, på uppmaning av arvsskattenämnden, skattedirektören, statsombudet eller vederbörande tjänsteman vid skattebyrå, meddela alla boet eller gåvan rörande uppgifter och utredningar.

Vederbörande prästerskap samt andra myndigheter skola likaså på anhållan lämna erforderliga uppgifter.

Skattedirektör är, därest arvsskattenämnden så besluter, berättigad att yrka, att den, som uppgivit boet, med ed skall bekräfta riktigheten av de i bouppteckningsinstrumentet lämnade uppgifterna, på sätt därom i 9 kap. 1 § ärvdabalken är stadgat.

38 §.

Arvsskattenämnden sammanträder på kallelse av ordföranden under de månader vederbörande länsskattebyrå bestämmer på tid och ort, som av ordföranden utsättas.

39 §.

Arvsskattenämnden åligger att införskaffa nödigbefunnen ytterligare utredning och att fastställa skatten efter samvetsgrann prövning av vad om den skattepliktiga egendomen och andra till saken hörande omständigheter framgått eller är känt. Vid meningsskiljaktighet skall tillämpas vad i 58 § beskattningslagen är stadgat.

41 §.

Sedan skatten blivit fastställd, skall skattedirektören åteckna exemplaren av bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen en uträkning, utvisande, vad varje skattskyldig påförts i skatt och skatternas sammanlagda belopp, samt dagen, då ärendet av nämnden avgjorts. Skall skatt för dödsboet icke utgå, bör även därom anteckning göras i bouppteekningsinstrumentet eller skattedeklarationen.

42 §.

Över ärenden, som angå fastställande av skatt på arv eller gåva, skall upprättas en arvs- och gåvoskattelängd, utvisande:

1) den avlidnes eller gåvogivarens namn;

2) kvarlåtenskapens eller gåvans totala värde, beloppet av därå godkända avdrag samt kvarlåtenskapens eller gåvans värde efter ovannämnda avdrag;

3) de skattskyldiga, vilka påförts skatt för arv eller gåva, ävensom deras yrke och adress;

4) värdet av den kvarlåtenskaps- eller gåvoandel, som tillkommer varje skattskyldig, beloppet av därå godkända avdrag samt andelens beskattningsbara värde; och

5) den skatt, som på förts varje skattskyldig, arvsskatten och gåvoskatten var för sig, samt, där skatt ej påföres, anteckning därom.

Stiger ingen andel av kvarlåtenskap eller gåva till beskattningsbart belopp, skola ovannämnda uppgifter antecknas i skattelängden endast till de delar, som äro av nöden.

För statistiska och andra ändamål skola i skattelängden intagas ytterligare erforderliga uppgifter, enligt vad därom genom statsrådets beslut förordnas.

43 §.

Skattedirektören åligger att för envar, som påförts skatt för arv eller gåva, låta

enligt skattelängden utskriva debetsedel, upptagande:

1) den skattskyldiges namn, titel eller yrke och adress;

2) av vem den skattskyldige erhållit arvet eller gåvan, för vilken han beskattats;

3) arvs- eller gåvoskattens belopp;

4) var och när skatten skall erläggas; samt

5) huru och inom vilken tid ändring i beskattningen må sökas.

44 §.

Två exemplar av bouppteckningsinstrumentet och det ena exemplaret av skattedeklarationen samt debetsedlarna skola genom skattedirektörens försorg i två veckors tid hållas tillgängliga för den, som förestår boet eller avgivit skattedeklarationen. Härom bör tillkännagivas på sätt om offentliga kungörelser är stadgat och därjämte skriftligen till den, som förestår boet eller avgivit skattedeklarationen. Länsskattebyrå må förordna, att i städer, köpingar och större landskommuner härom ytterligare tillkännagives i tidningar, som bestämmas av skatteinspektören.

Skattedirektören bör ock på skattskyldigs anhållan för dennes vidkommande utfärda utdrag ur nämndens protokoll och ur skattelängd.

45 §.

Arvsskattenämnden skall omedelbart efter det beskattningen avslutats tillställa skattebyrå, sådant utdrag av skattelängden, av vilket de i 42 § 1 mom. 3 och 5 punkterna nämnda uppgifterna framgå.

46 §.

Skattskyldig, som icke nöjes åt honom ågången beskattning, är berättigad att söka ändring hos länsstyrelsen i det län, på vars område beskattningen verkställts. På statens vägnar må statsombud eller länsskattebyrå anföra besvär över beskattningen.

Ändringsansökan skall göras skriftligt och besvärsskriften mom trettio dagar, räknat från sista dagen av den tid, varunder de i 44 § 1 mom. nämnda handlingarna varit tillgängliga för vederbörande, tillställas vederbörande skattebyrå eller länsstyrelse. Har ansökan om ändring ingivits till skattebyrån, skall skattedirektören, sedan han berett den skattskyldige tillfälle att bemöta besvär, som anförts å statens vägnar, och införskaffat statsombudets bemötande av besvär, som den skattskyldige anfört, oförtövat till länsstyrelsen översända besvärsskriften jämte bemötanden samt de handlingar, som ligga till grund för beskattningen, ävensom utdrag ur arvsskattenämndens protokoll och ur skatte längden. Till handlingarna skola ytterligare fogas utredning angående tidpunkten för besvärstidens början samt skattedirektörens utlåtande i anledning av besvären. Hava besvären tillställts länsstyrelsen eller om skäl därtill annars föreligger, skall länsstyrelsen genom förmedling av skattedirektören infordra nödiga bemötanden, utredningar och utlåtanden.

47 §.

De ärenden angående ändringssökande, vilka enligt denna lag ankomma på länsstyrelsen, behandlas i länsrätten.

Prövningsombud, som jämlikt beskattningslagen förordnats till länsrätten, bevakar statens rätt i ärenden, som avses i 1 mom.

48 §.

Över länsstyrelsens utslag är den, som detsamma angår, berättigad att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen inom sextio dagar efter delfåendet. Prövningsombudet äger besvärsrätt på statens vägnar mom loppet av samma tid, räknat från dagen, då utslaget gavs.

Besvärsskriften jämte länsstyrelsens utslag ävensom, därest besvären ej anförts på statens vägnar, utredning därom, när besväranden fått del av utslaget, skola inom den tid, som i 1 mom. nämnts, tillställas länsstyrelsen, som äger bereda prövningsombudet och den skattskyldige tillfälle att inom utsatt tid avgiva bemötande, prövningsombudet i anledning av den skattskyldiges besvär och den skattskyldige i anledning av besvär, som anförts på statens vägnar, samt till högsta förvaltningsdomstolen insända besvären jämte bemötanden ävensom de i ärendet tillkomna handlingarna.

Ovan i 2 mom. avsedd besvärsskrift må även direkt tillställas högsta förvaltningsdomstolen.

49 §.

Har i ärende rörande beskattning av arv eller gåva, vari besvär anförts hos länsstyrelsen, saken till någon del icke varit föremål för provning eller hava vid beskattningen tillämpats oriktiga skattegrunder eller har beskattningen annars i väsentligt avseende blivit oriktigt verkställd, må ärendet i sin helhet återförvisas till arvsskattenämnden för verkställande av ny beskattning.

50 §.

Skattskyldig, som önskar anföra besvär över honom ågången beskattning på den grund, att beskattningen verkställts genom oriktig tolkning av lag eller att därvid begåtts uppenbart väsentligt misstag i sak eller att vid sakens handläggning i arvsskattenämnden förekommit sådant med domvilla jämförligt fel, som i 25 kap. 21 § rättegångsbalken avses, äge, försåvitt saken gäller sådan grund för beskattning, rätt att hos länsstyrelsen anföra besvär jämväl efter utgången av den i 46 § 2 mom. föreskrivna liden, likväl icke senare än inom det femte året från ingången av det kalenderår, som följer närmast efter det, då skatten debiterats. I övrigt lände till efterrättelse, vad i 46 § 2 mom. är stadgat.

52 §.

Skatteuppbördsmyndigheter äro, såframt icke finansministeriet för visst skattedistrikt annorlunda bestämmer, skattebyrå och länsstyrelse.

Uppbörden sker genom förmedling av postsparbanken, enligt vad därom särskilt stadgas. Finansministeriet må dock förordna, att skatten må inbetalas även till annan penninganstalt.

Angående uppgifternas fördelning mellan skatteuppbördsmyndigheterna samt om uppburit, indrivning och redovisning av skatten stadgas närmare genom förordning.

53 §.

Skatten uppbäres i en eller, om finansministeriet så förordnar, flere rater inom den tid, som av ministeriet bestämmes.

Skatten skall erläggas, ändå att beskyllningen icke vunnit laga kraft.

55 §.

Har länsrätt eller högsta förvaltningsdomstolen förklarat, någon skattskyldig eller befriat någon från skatt eller höjt eller sänkt skatt, skall avskrift är utslaget tillställas vederbörande länsstyrelse och skattebyrå, som även bör delgiva arvsskattenämnden utslaget. Har skatt avlyfts eller sänkts, skall vad som för mycket erlagts av skatteuppbördsmyndighet återbetalas till vederbörande jämte ränta därå från betalningsdagen till dagen för återbetalningen enligt vad genom förordning stadgas. Har någon förklarats skattskyldig eller har skatt höjts, skall skatteuppbördsmyndigheten utan dröjsmål tillställa den beskattade debetsedel i enlighet härmed och indriva den oguldna skatten jämte ränta, som med stöd av denna paragraf därå till äventyrs erlagts.

59 §.

Den, som erlagt större skatt än honom enligt jämkningen bör påföras, skall medelst skattesedel anvisas att återfå vad som till övers erlagts. Vad i 55 § är stadgat beträffande återbetalning av till övers erlagd skatt, må i motsvarande mån iakttagas beträffande återbetalning, som sker i anledning av jämkning av skatt. För den, som bör erlägga högre skatt eller som ej förut erlagt arvsskatt, skall skattedirektören låta utskriva debetsedel på den skatt, som skall erläggas, och skall denna hos honom uppbäras genom vederbörande skatteuppbördsmyndighets försorg. Besvärstiden skall i dessa fall räknas för delägare i boet från det skattesedeln till honom utgivits samt för statsombudet och länsskattebyrå från den dag arvsskattenämndens beslut fattades.

62 §.

Har skattskyldigs skattebetalningsförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall, som drabbat honom eller honom närstående person, eller av annat sådant skäl väsentligen nedgått eller vore det av annat särskilt skäl uppenbart oskäligt att indriva skatt, må finansministeriet på ansökan bevilja partiell eller fullständig befrielse från arvs- eller gåvoskatt.

Där arvs- eller gåvoskattens erläggande på utsatt tid är förenat med svårighet för den skattskyldige, må finansministeriet på ansökan bevilja uppskov med skattens erläggande. Ministeriet må även berättiga skatteuppbördsmyndighet att bevilja uppskov mom de gränser, som fastställas av ministeriet. På obetalat skattebelopp skall erläggas ränta, som fastställes är ministeriet, räknat från den dag, då skatten enligt 53 § borde hava erlagts.

Avskrifter av ovan i 1 och 2 mom. avsedda beslut skall av finansministeriet tillställas vederbörande länsstyrelse. Har uppskov med skattens betalning beviljats, skall den erläggas i fastställda rater på skattebyråns vederbörliga postgirokonto.

I den berättelse, som regeringen enligt 29 § i riksdagsordningen avgiver till riksdagen, skola de enligt 1 mom. beviljade befrielserna förtecknas, försåvitt de för en och samma skattskyldig överstiga 200 000 mark.

64 §.

Meddelanden och handlingar, som skola inlämnas till arvsskattenämnden, mottagas av skattebyrån.

65 §.

För avskrift av eller utdrag ur arvsskattenämnds protokoll eller annan handling, som gäller arvs- eller gåvobeskattning och som är i skattebyrås besittning, uppbäres lösen enligt vad som stadgas om lösen för avskrift av eller utdrag ur skattenämnds protokoll eller annan handling i skattebyrås besittning.

Lösen uppbäres likväl icke för utdrag, som avses i 44 § 2 mom.

Ovan i 1 mom. avsedd lösen uppbäres medelst skattemärken.

68 §.

Arvsskattenämnds handlingar skola förvaras i vederbörande skattebyrås arkiv.

69 §.

Medlemmarnas av arvsskattennämnden och statsombudets arvoden fastställas av finansministeriet.

Blanketter och övriga tryckalster, som erfordras för beskattning av arv och gåva, anskaffas av staten på dess bekostnad. Staten ansvarar även för statsombudets avlöning.

I övrigt erläggas arvsskattenämndernas kostnader ävensom de kostnader beskattningen av arv och gåva åsamkar skattebyråerna såsom i beskattningslagen är stadgat angående skattenämndernas och skattebyråernas kostnader. Före den i beskattningslagen föreskrivna fördelningen av skattebyrås kostnader skall av skattebyråns kostnader en procent av beloppet av den i skattedistriktet debiterade arvs- och gåvoskatten påföras staten att överst erläggas för bestridande av kostnaderna i samband med beskattningen av arv och gåva.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960, och genom densamma upphäves lagen den 9 februari 1945 om lättnader vid erläggandet av skatter och krigslån i vissa fall (129/45), sådan den med ändrad lydelse är i kraft. Denna lags 12, 13, 14 och 19 §§ skola tillämpas, då skattskyldigheten inträtt den 1 januari 1960 eller därefter.

De ärenden, som vid utgången av år 1959 äro anhängiga i arvsskattenämnd, överföras till i denna lag avsedd nämnd och i arvsskatteprövninssnämnd anhängiga ärenden till länsstyrelse. Skrivelser, som efter det denna lag trätt i kraft adresserats till arvsskatteprövningsnämnd, anses vara ställda till länsstyrelse.

Helsingfors den 30 december 1959.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Minister
Pauli Lehtosalo.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.