370/1958

Given i Nådendal den 16 augusti 1958.

Byggnadslag.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

I AVDELNINGEN.

Gemensamma stadganden.

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

I byggnadsverksamhet skola stadgandena i denna lag lända till efterrättelse.

För område skall plan utarbetas eller dess nyttjande eljest planeras enligt vad i denna lag stadgas.

Närmare föreskrifter om byggande utfärdas även genom förordning och lokal byggnadsordning.

2 §.

Regionplan innefattar en schematisk plan angående nyttjande av område i två eller flere kommuner.

Generalplan angiver grunddragen för nyttjande av område i kommun.

Stadsplan upptager detaljerade bestämmelser om reglering och bebyggande av stadsområde och till landskommun hörande område.

Byggnadsplan föreskriver reglering och bebyggande av till landskommun hörande område.

3 §.

Vad i denna lag är stadgat om stad, äger motsvarande tillämpning på köping.

4 §.

Med tätbebyggelse avses i denna lag sådan enhetlig bebyggelse, vars gemensamma behov påkalla vidtagande av särskilda åtgärder, såsom anläggande av vägar, avlopp eller vattenledning.

Annan bebyggelse benämnes glesbebyggelse.

5 §.

Till tätbebyggelse må användas endast sådant område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan fastställts.

På synnerliga skäl må i stad ministeriet för inrikesärendena och i landskommun länsstyrelsen efter vederbörande kommuns hörande i enskilda fall eller för något område medgiva undantag från stadgandena i 1 mom.

Utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat må till redan förefintlig bostad eller jordbrukslägenhet hörande ekonomibyggnad uppföras.

6 §.

Tätbebyggelse må icke tillåtas uppkomma på område, inom vilket anläggande av gator eller vägar eller anordnande av vattenförsörjning eller avloppsmöjligheter föranleder oskäligt stora kostnader eller som ur hälsosynpunkt eller eljest är olämpligt för tätbebyggelse.

Angående underlättande av genomförandet av stadsplan eller byggnadsplan och angående förhindrande av uppkomsten av olämplig tätbebyggelse vid lantmäteriförrättningar är särskilt stadgat.

7 §.

Nybyggnad, som avses i 130 §, må ej uppföras utan tillstånd.

Är annat icke föreskrivet i byggnadsordning, må likväl på område utom stadsplan och byggnadsplan utan tillstånd uppföras till redan förefintlig bostad eller jordbrukslägenhet hörande ekonomibyggnad.

Angående byggande för försvarsväsendets särskilda behov utan tillstånd av byggnadsmyndighet stadgas genom förordning.

8 §.

Högsta ledningen av och tillsynen över byggnadsväsendet och planläggningen av områden ankomma på ministeriet för inrikesärendena.

På länsstyrelsen ankommer att utöva tillsyn över byggnadsväsendet och planläggningen av områden inom länet.

Ledningen av den allmänna planeringen av byggnadsverksamheten och planläggningen av områden inom kommun omhänderhaves av kommunens styrelse.

9 §.

Tillsyn över byggnadsverksamheten utövas i stad av magistrat och i köping av ordningsrätt.

10 §.

I varje landskommun skall finnas en byggnadsnämnd, som handlägger ärenden rörande byggnadsverksamheten och utöver tillsyn över byggandet samt vid behov tillhandagår med råd och vägledning.

Byggnadsnämnd består av ordförande samt minst fyra och högst åtta ledamöter, vilka alla jämte nödigt antal ersättare utses av kommunalfullmäktige, ordföranden för fyra och ledamöterna för två år i sänder. Fullmäktige förordna en av ledamöterna att fungera såsom viceordförande. Av ordföranden fordras god förtrogenhet med samt av ledamöterna kännedom om byggnadsverksamhet.

Angående byggnadsnämnd för byggnadsplaneområde och för stadsplaneområde i landskommun stadgas i 114 och 117 §§.

2 kap.

Byggnadsordning.

11 §.

I stad skall finnas en byggnadsordning.

Byggnadsordning skall likaså finnas för landskommuns byggnadsplaneområde och även för sådant annat område av landskommun, inom vilket tätbebyggelse uppstått eller håller på att uppstå och för vilket särskilda bestämmelser om byggnadsverksamheten därför prövas erforderliga.

På framställning av kommunalfullmäktige må byggnadsordning givas även för annan än i 2 mom. avsedd del av landskommun.

12 §.

I byggnadsordning meddelas för stadsplane- och byggnadsplaneområde sådana av de lokala förhållandena påkallade och andra bestämmelser, vilka, utöver vad i lag eller förordning är stadgat, prövas nödiga för byggnadsverksamheten, tillsynen över byggandet, byggnadssättet, inhägnande och reglering av tomt och byggnadsplats, gator och andra trafikleder samt avlopp och andra ledningar samt till dem hörande anläggningar.

13 §.

I byggnadsordning må för område, för vilket stadsplan eller byggnadsplan icke är fastställd, utfärdas av de lokala förhållandena påkallade och andra, stadgandena i lag och förordning kompletterande bestämmelser, vilka kunna anses erforderliga för främjande av en lämplig och nyttig byggnadsverksamhet samt för underlättande av en framtida planering, såsom

1) om nyttjande av område eller del därav huvudsakligen för särskilda byggnadsändamål, såsom för bostäder eller industriella inrättningar;

2) om till- och utfartsvägar och vattnets avledande från byggnadsplats;

3) om storleken av byggnadsplats, byggnads placering och om den del av byggnadsplatsen, som skall lämnas obebyggd; samt

4) om byggnadssättet och minsta avståndet mellan byggnader.

14 §.

Till dess gatuunderhållningen samt renhållningen av gata i stad regleras genom lag, må bestämmelser därom införas i byggnadsordning. Markägare må dock icke åvälvas större skyldigheter än vartill han kan förpliktas jämlikt de bestämmelser, som vid denna lags ikraftträdande länt till efterrättelse i stad, eller, där sådana icke finnas, större skyldigheter än vad jämlikt de bestämmelser, som i allmänhet länt till efterrättelse i stad, varit möjligt.

I byggnadsordning må även till dess därom stadgas i lag föreskrivas, att utfartsväg och annan enskild väg i allmänt bruk skall hållas ren samt i sådant skick, som det oundgängliga behovet kräver.

15 §.

Om anläggande, underhåll och renhållning av trafikleder och avlopp inom byggnadsplaneområde, må, därest därom icke är särskilt stadgat i lag, bestämmelser meddelas i byggnadsordning. Beträffande de skyldigheter, som skola åvälvas ägare eller innehavare av byggnadsplats, lände principerna i 14 § och 10 kap. i tillämpliga delar till efterrättelse.

16 §.

Byggnadsordning för stad antages av fullmäktige. Beslutet skall underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse.

17 §.

Byggnadsordning för landskommuns område utfärdas av länsstyrelsen.

Framställning om uppgörande av byggnadsordning för område, som avses i 11 § 2 mom., må hos länsstyrelsen göras av markägare, kommun och grannkommun eller av förvaltningsmyndighet på orten. Länsstyrelsen må även utan att framställning gjorts vidtaga åtgärder för uppgörande av byggnadsordning.

3 kap.

Regionplan.

18 §.

Erfordras för två eller flere kommuner gemensam plan, innehållande allmänna föreskrifter angående områdets användning för bostadsändamål, trafikleder, lant- och skogshushållning, industri och annan näringsverksamhet eller för andra allmänna behov än trafikleder, skall för dessa kommuners områden regionplan uppgöras i den utsträckning, som befinnes nödig.

Regionplan skall utarbetas med behörigt beaktande av reserverande av tillräckligt med utrymme för olika ändamål, kostnaderna för regionplanens genomförande, kommunernas ekonomiska möjligheter och markägarnas berättigade intressen.

19 §.

Beträffande uppgörande av regionplan må kommun eller länsstyrelsen eller annan förvaltningsmyndighet ingå med framställning till ministeriet för inrikesärendena. Ministeriet må även utan att framställning gjorts vidtaga åtgärder för uppgörande eller ändring av regionplan.

Där anhängiggjord fråga om uppgörande av regionplan det påkallar, skall utredning i saken verkställas och utlåtande av vederbörande kommuner inhämtas. Anses regionplan erforderlig, skall ministeriet för inrikesärendena förordna om dess uppgörande. I beslutet skall bestämmas, för vilket område regionplan skall uppgöras, och skola däri även angivas de särskilda syftemål, som genom planen eftersträvas.

20 §.

Då ministeriet för inrikesärendena förordnat, att regionplan skall uppgöras, äga de kommuner, vilkas områden komma att beröras av planen, grunda ett regionplansförbund för uppförande av regionplan och handläggning av andra därav föranledda ärenden. Om regionplansförbund gäller med i denna lag stadgade undantag vad i kommunallagen (642/48) om kommunalförbund är stadgat.

Länsstyrelsen åligger att tillse, att ombud för de kommuner, som bliva medlemmar av regionplansförbundet, ofördröjligen kallas till sammanträde.

Genom förordning stadgas, under vilka förutsättningar annan juridisk person må utföra i denna lag för regionplansförbund föreskrivna uppgifter.

21 §.

Berör regionplan eller kan den antagas beröra flera än ett län, skall ministeriet för inrikesärendena förordna, vilken länsstyrelse som skall handhava i detta kapitel nämnda, på länsstyrelse ankommande åligganden.

22 §.

De grunder, enligt vilka medlemskommunerna äro pliktiga att tillskjuta medel för regionplansförbundets verksamhet, skola i förbundets grundstadga bestämmas så, att kommunernas avgifter stå i skäligt förhållande till deras ekonomiska möjligheter och till den nytta planen medför för dem.

23 §.

Då regionplansförbund grundats, skall förbundet tillse, att regionplan utan dröjsmål utarbetas och att densamma efter behov vidare utvecklas.

Regionplansförbund skall i mån av möjlighet samarbeta med företrädare för näringslivet.

24 §.

Regionplan antages av regionplansförbundets förbundsfullmäktige, och skall beslutet underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse. Ministeriet för inrikesärendena må vägra fastställelse av regionplan i dess helhet eller till någon del.

25 §.

Regionplan skall tjäna som ledning vid uppförande av generalplan, stadsplan och byggnadsplan, så ock då åtgärder vidtagas för ordnande av bosättning eller trafikleder eller områdets nyttjande i övrigt.

26 §.

Myndighet, som meddelar tillstånd till uppförande av nybyggnad på sådan del av regionplansområde, där annan plan icke gäller, bör tillse, att områdets nyttjande för det i regionplanen avsedda ändamålet icke därigenom försvåras. Tillstånd må icke förvägras, om sökanden därigenom tillskyndas betydande olägenhet utan att han därför utfår skälig ersättning. Vid prövning av olägenhet skola efter regionplanens fastställande inträffade förändringar i fastighetsindelningen icke beaktas, såframt de icke tillkommit för genomförande av regionplanen.

Statsrådet må bevilja tillstånd till expropriation av område, som intagits i regionplan, eller till inskränkning av nyttjanderätten därtill, där detta är nödigt för regionplanens genomförande till den del den är av väsentlig betydelse för tillgodoseende av statens, kommuns eller ortens befolknings allmänna behov.

27 §.

Hälften av de kostnader, som regionplansförbund fått vidkännas för uppgörande av regionplan och som närmare skola fastställas genom förordning, skola ersättas av statens medel.

II AVDELNINGEN.

Stadganden rörande stad.

4 kap.

Generalplan.

28 §.

Till ledning för en detaljerad planering av stads framtida reglering och bebyggande skall, där det befinnes nödigt, uppgöras generalplan, som angiver huvuddragen av markens nyttjande för olika ändamål, såsom för bebyggelse samt de viktigaste trafiklederna och andra allmänna behov.

I generalplan må intagas förbud att under en tid av högst fem år använda för byggnadsverksanmet avsett område för annat byggande än för lantbrukets och andra därmed jämförliga näringars behov (byggnadsinskränkning). På synnerliga skäl må ministeriet för inrikesärendena förlänga giltighetstiden för byggnadsinskränkning med högst fem år åt gången. Angående ersättning för inskränkning stadgas i 70 §.

Närmare bestämmelser angående generalplaneområdets användning intagas i generalplanen (generalplansbestämmelser).

29 §.

Generalplan antages av stadsfullmäktige, och beslutet därom skall underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse. Ministeriet må vägra fastställelse av generalplan i dess helhet eller till någon del.

30 §.

På generalplaneområde må ej byggas på sådant sätt, att områdets nyttjande för ändamål, vartill det avsatts i generalplanen, därigenom märkbart försvåras (byggnadsinskränkning).

Grävning, sprängning, planering, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd må ej på generalplaneområde vidtagas utan magistratens tillstånd, om åtgärden uppenbart är ägnad att försvåra områdets nyttjande för ändamål, vartill det i generalplanen avsatts. Tillstånd må icke förvägras, om staden förordar dess beviljande.

Om inlösningsskyldighet med anledning av de i 1 och 2 mom. stadgade inskränkningarna stadgas i 56 § och om ersättning i 70 §.

31 §.

Generalplan gäller icke på stadsplaneområde.

32 §.

Då fråga om uppgörande eller ändring av generalplan anhängiggjorts eller då ministeriet för inrikesärendena lämnat sådan plan utan fastställelse, må ministeriet utfärda byggnadsförbud för området i fråga och förbud mot ovan i 30 § 2 mom. avsedd åtgärd för viss tid, högst fem år åt gången.

5 kap.

Stadsplan och tomtindelning.

33 §.

För ingående reglering och bebyggande av stad skall efter hand som utvecklingen det kräver stadsplan uppgöras.

34 §.

Stadsplan bör anpassas efter terrängen, jordmånens beskaffenhet och andra ortsförhållanden på sådant sätt, att området blir på ändamålsenligt sätt utnyttjat och ett enhetligt och gott byggnadssätt främjas. Den bör tillgodose sundhetens, brandsäkerhetens och samfärdselns fordringar samt kravet på trevnad och skönhet. Nödiga områden böra däri avsättas för de olika ändamål stadens utveckling förutsätter. Vid stadsplanens gestaltning böra kulturminnesmärken samt tilltalande landskapsbilder och andra skönhetsvärden i mån av möjlighet skyddas och bevaras. Därjämte böra vid planens uppgörande såvitt möjligt bestående äganderättsförhållanden till marken beaktas och tillbörlig hänsyn tagas till att kostnaderna för planens genomförande icke bliva alltför betungande samt att enskild markägare icke pålägges oskäliga inskränkningar, vilka kunna undvikas, utan att de fordringar, som böra ställas på stadsplanen, väsentligen åsidosättas.

Särskilt skall tillses, att parker och andra rekreationsområden i tillräcklig omfattning anordnas i olika delar av staden och att för sådana ändamål tidigare avsatt utrymme ej utan synnerliga skäl inskränkes.

35 §.

I stadsplan skall angivas:

1) gränserna för stadsplaneområdet (stadsplaneområde) samt för de olika områden, som äro upptagna i stadsplanen, och de ändamål, till vilka dessa områden äro avsedda att användas; och

2) de ungefärliga höjdlägen, som skola iakttagas vid stadsplanens genomförande, där det befinnes nödigt.

I stadsplan skola möjligheter att erhålla vatten och att anlägga avlopp anvisas.

36 §.

I stadsplan må avsättas områden:

1) för bostäder, allmänna byggnader, industriella och andra produktionsinrättningar, upplag samt för annan byggnadsverksamhet (byggnadskvarter);

2) till gator och andra allmänna trafikleder (gatumark);

3) till torg och öppna platser;

4) till parker, områden för idrotts- och friluftsliv, badstränder samt andra sådana ändamål (rekreationsområden);

5) för järnvägar, spårvägar, busstationer, parkeringsplatser, vattenvägar, hamnar, flygstationer och sådana vägar, som utgöra direkta fortsättningar på allmänna vägar och äro avsedda för genomfarts- eller infartstrafik och till vilka tillträde ej finnes från tomter eller tvärgator, förutom i särskilt anordnade anslutningspunkter, samt för andra särskilda trafikändamål (trafikområden);

6) för högspänningsledningar, skjutbanor, upplag av eldfarliga ämnen och andra anläggningar, som medföra allmän fara (faroområden);

7) till begravningsplatser, koloniträdgårdar, trädgårdar, naturskydds- och fornminnesområden samt för befolkningsskydd, militära anläggningar och andra särskilda behov (specialområden); samt

8) till vattenområden.

I stadsplan må även meddelas andra föreskrifter, vilka befinnas erforderliga för bebyggande av stadsplaneområdet eller dess nyttjande på annat sätt (stadsplanebestämmelser).

37 §.

Till byggnadskvarter hörande område skall indelas i tomter, då markägare därom anhåller eller stadsfullmäktige så finna nödigt (tomtindelning).

Tomtindelning skall utmärkas på tomtindelningskarta, utvisande det indelade området samt huru indelningen verkställts.

Tomtindelning skall vara ändamålsenlig och i mån av möjlighet verkställas med beaktande av rådande markägoförhållanden.

38 §.

Stadsplan antages av stadsfullmäktige. Tomtindelning godkännes av stadsfullmäktige eller i stöd av bemyndigande i reglemente av stadsstyrelsen. Beslut härom skall underställas ministeriet för inrikesärendena för fastställelse. Ministeriet må vägra att fastställa beslutet i dess helhet eller till någon del. Angående underställande av stadsstyrelses beslut gäller, vad om underställande av kommuns fullmäktiges beslut är stadgat.

Är tomtindelningens utförande angiven i stadsplan och har ministeriet för inrikesärendena vid fastställandet av stadsplanen berättigat stadsmyndighet att utan underställande fastställa tomtindelning, må stadsfullmäktige eller, i stöd av bemyndigande i reglemente, stadsstyrelsen fastställa tomt- indelningen i enlighet med vad i stadsplanen angivits. Angående dylikt beslut skall ministeriet för inrikesärendena underrättas.

39 §.

Tomtindelning bör verkställas i ett sammanhang för helt byggnadskvarter. Dock må, då skäl därtill äro, tomtindelning företagas för del av kvarter, där lämplig tomtindelning för kvarteret i övrigt icke därigenom hindras eller försvåras. Tomtindelning må även verkställas sålunda, att av kvarteret bildas blott en enda tomt.

40 §.

Befinnes ändring av gällande tomtindelning främja en ändamålsenlig reglering av kvarter eller del därav, må sådan företagas, därest:

1) tomtindelningen icke låter sig förena med stadsplanen eller med bestående äganderättsförhållanden eller om den eljest är olämplig;

2) i kvarteret belägna byggnader i sin helhet eller till betydande del nedbrunnit eller annorledes förstörts; eller

3) ägarna av de tomter, som beröras av ändringen, äro därom eniga.

Ägare av tomt eller del därav är berättigad att hos stadsfullmäktige göra framställning om ändring av tomtindelningen.

Om domstols samtycke till tomtbildning i vissa fall är särskilt stadgat.

41 §.

Påkallas ändring av stadsplan eller tomtindelning huvudsakligen av ett enskilt intresse och har markägare därom anhållit, äger staden rätt att påföra denne skäligt arvode för uppgörande av nödiga kartor ävensom kostnaderna för införande av kungörelse i tidning.

42 §.

Nybyggnad må icke uppföras i strid med stadsplan eller tomtindelning (byggnadsinskränkning).

Byggnadsförbud gäller:

1) i byggnadskvarter eller del därav, för vilket tomtindelning icke är fastställd;

2) på tomt, som icke är införd i tomtregistret;

3) på område, för vilket stadsplan enligt stadsfullmäktiges beslut skall uppgöras eller ändring av stadsplan eller tomtindelning företagas;

4) på område, för vilket stadsplan antagits eller ändring av stadsplan eller tomtindelning godkänts, till dess ministeriet för inrikesärendena avgjort ärendet; samt

5) på område, för vilket ministeriet, då det lämnat stadsplan eller tomtindelning eller ändring av dem utan fastställelse, utfärdat byggnadsförbud.

Ovan i 3 och 5 punkterna avsett byggnadsförbud är i kraft högst två år. Ministeriet för inrikesärendena äger likväl befogenhet att på synnerliga skäl förlänga tiden för sådant förbuds giltighet med högst två år åt gången.

43 §.

I stadsplan må bestämmas, att till byggnadskvarter hörande mark, så länge invidliggande gata icke är anlagd, under en tid av högst tre år icke må bebyggas med andra byggnader än sådana, som tjäna lantbruket och därmed jämförliga näringar (byggnadsinskränkning). På synnerliga skäl må ministeriet för inrikesärendena förlänga förbudets giltighetstid med högst tre år åt gången.

Grävning, sprängning, planering, fyllning, trädfällning eller annan med dem jämförlig åtgärd må icke vidtagas på stadsplaneområde utan magistratens tillstånd, om åtgärden uppenbart är av den art, att den ansenligt kan försvåra områdets användning för det i stadsplanen avsedda ändamålet eller förstöra stadsbilden.

Angående ersättande av sådan inskränkning, som ovan i 1 och 2 mom. avses, stadgas i 70 §.

6 kap.

Avstående av mark.

44 §.

Är inom generalplan belägen enskild väg, som utlagts vid lantmäteriförrättning eller av ålder begagnats, eller vägmark, som av markägaren, då han använder området för planmässigt bebyggande, avsatts till väg, belägen på sådan mark, som enligt generalplanen är avsedd till trafikled, äger staden rätt att utan ersättning iståndsätta vägmärken med därtill hörande diken och däri nedsätta ledningar samt upplåta den för allmän samfärdsel.

Lag samma vare, där i trafikled, som avses i 1 mom., ingår vägmark, vilken upplåtits till begagnande såsom sådan i annan ordning än i 1 mom. sägs, såvida upplåtelsen var bindande för ägaren av vägmarken, då generalplanen antogs av stadsfullmäktige.

45 §.

Staden enligt 44 § tillkommande rätt gäller även mot senare ägare av vägmarken, så ock mot innehavare av inteckning eller därmed jämförlig rätt. Grundar sig vägöverlåtelse på frivilligt avtal, må innehavare av rättighet, som belastar fastigheten med bättre rätt, av staden yrka ersättning för den skada han lidit. Har väg upplåtits till begagnande endast för viss tid, gäller stadens rätt att nyttja vägmarken samma tid. Har nyttjanderätten till vägen upplåtits mot vederlag, ansvarar staden därför.

46 §.

Område för allmän väg, vilket ingår i stadsplaneområde, övergår, då stadsplanen träder i kraft, utan ersättning i stadens ägo.

I tomt ingående vägområde, som vid storskifte, storskiftesreglering eller nyskifte eller annan till skifteslagstiftningens område hörande lantmäteriförrättning avskilts till samfällt område, övergår, därest återstoden av tomten har samma ägare, i dennes ägo, så snart tomtmätning rörande tomten vunnit laga kraft. Delägare i samfälld väg äger rätt att yrka ersättning av tomtägare.

47 §.

Fastställes stadsplan för område, som saknat sådan, får staden i sin ägo gatumark som den icke tidigare äger, genom att låta avskilja den åt sig, enligt vad därom är särskilt stadgat.

Angående ersättning av gatumark stadgas i 71, 72, 74 och 77 §§.

48 §.

Staden må tillträda i 47 § avsedd mark, då bebyggandet därav påbörjas eller marken eljest behöves för sitt ändamål och utbrytningsförrättningen inletts eller då staden enligt 71 § erlagt ersättning för området.

Finnes på marken byggnad eller brunn eller annan värdefull anläggning eller är marken nödvändig för deras nyttjande, må staden dock ej tillträda marken, innan byggnaden eller anläggningen blivit inlöst.

Mark, som vid ändring av stadsplanen kommer att ingå i gatumark, må av staden tillträdas, så snart inlösningsförfarandet inletts.

Ovan i 46 § 2 mom. avsett vägområde må ej av tomtägaren tillträdas, innan motsvarande vägförbindelse anordnats i stället för vägen eller rättigheten att nyttja vägen upphört.

49 §.

Finnes på vägmark, som avses i 44 §, ledning, som hindrar eller kännbart försvårar vägmarkens nyttjande, äger staden rätt att flytta den.

Lag samma vare, om ledning befinner sig på sådan enskild väg eller vägmark inom ett i stadsplanen till gatumark bestämt område, som av ägaren, då han använder området för reglerad byggnadsverksamhet, avsatts till väg.

7 kap.

Inlösen av mark.

50 §.

Stad må inom stadsplaneområdet utan särskilt tillstånd inlösa gatumark, torg, öppen plats, rekreationsområde samt sådan tomt för allmän byggnad och sådant trafik-, faro- och specialområde, som i stadsplanen anvisats för någon stadens anläggning eller annat stadens behov.

51 §.

Inom generalplaneområde må statsrådet bevilja staden tillstånd att till trafikled inlösa nödig mark samt sådant för allmänna behov avsatt område, som i generalplanen anvisats för någon stadens anläggning eller annat stadens behov.

52 §.

Inom stadsplaneområdet må statsrådet bevilja staden tillstånd att inlösa:

1) byggnadstomt, som icke huvudsakligen är bebyggd i enlighet med stadsplanen, såframt tomtens ägare icke inom sju år efter uppmaning bebyggt tomten; tillstånd må icke beviljas, om icke anhållan gjorts inom ett år från utgången av nämnda tid;

2) för reglering av sådant område i byggnadskvarter, som ligger inom trångt eller eljest olämpligt bebyggt område eller i kvarter, vars byggnader i sin helhet eller till betydande del nedbrunnit eller annorledes förstörts;

3) till gatumark gränsande mark, om på denna till följd av anläggande av gata eller väsentlig ändring av dess höjdläge större ändringsarbeten eller andra omfattande regleringar måste utföras; samt

4) gatumark omgivande mark, vars värde ansenligt ökas med anledning av att i bebyggd del av staden ny gata öppnas eller gammal utvidgas eller annat för allmän trafik avsett område ordnas, försåvitt inlösningen är nödig till täckande av kostnaderna för ifrågavarande åtgärd. Tillstånd må icke beviljas, därest ägarna av de tomter, som omgiva gatumarken, förbinda sig att inom fastställd tid överlåta mark, som erfordras för gatumark eller för här avsedd annan reglering, och till staden erlägga de kostnader, som förorsakas av gatans anläggande eller utvidgande eller områdets planering.

53 §.

På stadsplane- och generalplaneområde samt område, som enligt stadsfullmäktiges beslut skall planläggas, må statsrådet bevilja staden tillstånd att inlösa obebyggt område, om i staden icke finnes tillräckligt med byggnadsmark till förfogande på skäliga villkor eller om inlösen av annan orsak bör anses nödig till främjande av allmän bostadsproduktion eller annan planmässig bebyggelse av staden. Av sålunda inlöst mark för enskild byggnadsverksamhet bildade tomter skola upplåtas för det i stadsplanen avsedda ändamålet inom skälig tid.

Statsrådet må även i andra fall, då ett allmänt behov det kräver, bevilja stad tillstånd att begagna sig av expropriation för anskaffande av fast egendom inom dess område eller för inskränkning av nyttjanderätten till sådan.

54 §.

Innehavas tomtdelar av olika ägare, är ägare av tomtdel berättigad att inlösa återstoden av tomten. Önska flera utöva lösningsrätt, äger den företräde, vars tomtdel jämte byggnader och anläggningar vid lösningsförfarandet åsättes det största värdet. Hava tomtdelarna åsatts lika värde, tillkommer lösningsrätt den, som först anhängiggjort talan om inlösen.

Brister den, som berättigats att inlösa tomtdel, i erläggande av löseskillingen, är ägare av annan tomtdel berättigad att inlösa övriga tomtdelar enligt av domstol uppskattat värde, om han inom 90 dagar efter det lösen hade bort erläggas gör anmälan därom hos rätten eller dess ordförande och företer bevis över att han hos överexekutor nedsatt den del av löseskillingen, som belöper sig på tomtens övriga delar. Vilja flera utöva lösningsrätt, bestämmes företrädet dem emellan enligt ovan i 1 mom. anförda grunder. Önska ägarna av tomtdel icke utöva sin lösningsrätt, äger staden samma rätt inom 90 dagar från utgången av sagda termin.

55 §.

Har ägare av tomtdel ej inom ett år efter det tomtindelning fastställts anhängiggjort talan om inlösen av återstoden av tomten eller har sådan talan ej lett till att tomtens olika delar kommit i en och samma ägares hand, äger staden rätt att väcka talan om inlösen av till tomten hörande delar. Har ägare av tomtdel likväl anhängiggjort talan före staden eller inom 60 dagar från det stadens inlösningsanspråk delgavs honom, skall stadens anspråk godkännas endast om hans eller annan ägares av tomtdel yrkande icke leder till att tomten kommer i en enda ägares hand.

Stadens i 54 § stadgade lösningsrätt inverkar icke på den i 1 mom. stadgade lösningsrätten.

56 §.

Skall mark enligt generalplan eller stadsplan nyttjas för annat ändamål än för enskild byggnadsverksamhet och kan markägaren på grund härav icke använda sin mark på sätt, som medför skälig nytta, vare staden eller, därest området i planen anvisats för statens behov, staten skyldig att inlösa markon. Vad här är stadgat, gäller icke i generalplan till trafikled avsatt, ej heller i 46 eller 47 § avsedd mark.

Har i stöd av 1 mom. yrkats inlösen av endast en del av ägaren tillhörigt enhetligt område, som intagits i generalplan eller stadsplan, äger staden eller staten rätt att inlösa hela området.

Angående ersättning för sådan inskränkning i rättigheten att nyttja mark, som förorsakas av generalplan eller stadsplan, stadgas i 70 §.

57 §.

Kan ägare till del av tomt med anledning av att tomtindelningen icke låter sig förena med bestående äganderättsförhållanden icke använda sin mark på sätt, som medför skälig nytta, är staden skyldig att inlösa sådan tomtdel efter ett år från det tomtindelningen fastställdes, om icke ägare av annan tomtdel utövat sin i 54 § avsedda lösningsrätt.

58 §.

Staden eller staten enligt 56 och 57 §§ åvilande inlösningsskyldighet träder icke i kraft, innan markägarens ansökan om undantag från byggnadsförbud eller byggnadsinskränkning blivit förkastad.

Staden och staten befrias från sin inlösningsskyldighet, därest området genom ändring av generalplan eller stadsplan kan användas för enskild byggnadsverksamhet eller om tomtindelningen ändrats i enlighet med rådande äganderättsförhållanden, innan frågan om stadens eller statens inlösningsskyldighet blivit avgjord medelst laga kraft vunnet utslag.

Vid prövning av inlösningsskyldigheten skola icke beaktas de ändringar i fastighetsindelningen, som inträffat efter det generalplan, stadsplan eller tomtindelning fastställts, såframt de icke företagits i syfte att genomföra plan eller tomtindelning.

59 §.

Annan tillhörig byggnad och anläggning på stadens mark samt nyttjande-, servituts- och annan sådan rätt, som belastar marken, må staden inlösa under samma förutsättningar och i samma ordning som den äger rätt att inlösa dem i samband med inlösen av annan tillhörig mark.

Utgör annan tillhörig byggnad eller anläggning eller nyttjande-, servituts- eller annan sådan rätt hinder för tomtägare att inom skälig tid i huvudsak enligt stadsplanen bebygga tomt, som icke är på sådant sätt bebyggd, äger tomtägaren rätt att inlösa dem i den ordning, som för inlösen av tomtdel är stadgad, därest inlösningen bör anses vara av vikt för stadsplanens genomförande. Tomtägare äger likväl icke lösningsrätt, om den byggnad eller anläggning eller den rätt, som utgör hinder för bebyggandet, tillkommit efter det stadsplanen fastställts eller lösningsrätten, enligt vad därom är särskilt stadgat, tillhör annan än tomtägaren.

60 §.

För egendom, som i stad inlöses i stöd av denna lag, skall åt ägaren erläggas ersättning enligt gängse pris.

Vid fastställandet av ersättning skall sådan förändring av egendomens värde icke beaktas, som härrör av växling i prisförhållandena till följd av begränsning av utbud eller annan tillfällig orsak.

Vid fastställande av ersättning må ej stadgandet i 14 § lagen den 14 juli 1898 om expropriation av fast egendom för allmänt behov (expropriationslagen) tillämpas.

I övrigt skall i tillämpliga delar, med iakttagande dock av de i 1 och 2 mom. stadgade ersättningsgrunderna, lända till efterrättelse, vad i 2 kap. expropriationslagen stadgas.

61 §.

Vid inlösningsförrättning i stöd av stadgandena i detta kapitel handhavas de åligganden, som ankomma på den i 25 § expropriationslagen omförmälda nämnden, av en inlösningskommission, som bör tillsättas i varje stad.

I inlösningskommissionen förordnar länsstyrelsen för tre kalenderår i sänder ordförande och två ledamöter samt ersättare för dem alla. Ordföranden bör vara lagfaren och ledamöterna förtrogna med värdering av byggnader och mark. Överlåtare och mottagare må dessutom i inlösningskommissionen invälja var sin ledamot. Till medlem av inlösningskommissionen må icke förordnas eller inväljas person under 25 år, ej heller ordförande eller ledamot i underrätten på orten.

Inlösningskommissions medlemmar tillkommande avlöning och övriga kostnader för kommissionen erläggas av staden.

62 §.

Om jäv för medlem gäller, vad om domarjäv är stadgat.

Medlem, som icke avlagt domar- eller tjänsteed, bör, innan han tillträder sitt uppdrag, inför underrätten på orten avlägga tjänsteed.

63 §.

Vid uppskattning av ersättning, som i 60 § avses, skola områden, byggnader, anläggningar eller rättigheter av olika slag eller värde var för sig i kommissionens utlåtande beskrivas och värderas samt värderingsgrunderna angivas.

Vid behandling av ersättningsfråga må länsstyrelse eller domstol av inlösningskommissionen fordra kompletterande utlåtande.

64 §.

Uppfyller stad eller staten icke sin i 56 § avsedda inlösningsskyldighet, må ägaren väcka talan om dess fullgörande. I samma rättegång skall yrkande i stöd av 56 § 2 mom. framställas. Godkännes talan av domstolen, må ägaren söka verkställighet av inlösningen.

Uppstår tvist om skyldigheten för stad att i enlighet med 57 § inlösa tomtdel eller om ersättning därför, avgöres saken av domstol, sedan denna, där den finner det nödigt, inhämtat inlösningskommissionens utlåtande.

Kan ändring av plan eller tomtindelning, som av fullmäktige godkänts före sakens anhängiggörande, eller anhängig tomtmätning eller annan sådan förrättning eller lantmäteriförrättning inverka på inlösningsskyldigheten, må i 1 mom. omförmäld talan icke avgöras, innan ändringen blivit slutbehandlad eller förrättningen avslutad.

65 §.

Har i 54 eller 55 § avsedd talan om inlösen av tomtdel anhängiggjorts, är ägare av annan tomtdel, som önskar utöva lösningsrätt, berättigad att utan stämning föra talan om inlösen i samma rättegång.

Vad i 64 § 3 mom. är stadgat, äge motsvarande tillämpning vid inlösen i stöd av 1 mom.

66 §.

Kommer överenskommelse om ersättning icke till stånd vid inlösen av tomtdel, skall domstolen uppdraga åt inlösningskommissionen att enligt i denna lag stadgade grunder värdera alla de tomtdelar jämte byggnader och andra anläggningar, som tillhöra olika ägare, samt till dem hörande rättigheter och beräkna hela den ersättning, som belöper sig på sådan tomtdel, ävensom avgiva utlåtande rörande servitut och andra med inlösningen sammanhängande frågor.

Vid ärendets avgörande äger domstolen besluta, vem som har rätt att utöva lösningsrätt, bestämma envar rättsinnehavare tillkommande ersättning och för ovan i 54 § 2 mom. avsedd inlösen även fastställa värdet av inlösarens tomtdel. Belastas tomt av nyttjande-, servituts- eller annan sådan rätt, skall domstolen i sitt utslag även förordna om dess bestånd eller om inlösen därav eller ock om annan reglering och därav föranledd ersättning.

67 §.

Om erläggande eller nedsättande av ersättning, som utdömts vid inlösen av tomtdel, gäller i tillämpliga delar, vad i 48―52 §§ expropriationslagen är stadgat. Likväl skola de uppgifter, som enligt sagda paragrafer ankomma på länsstyrelsen, utföras av överexekutor, och ersättning skall erläggas eller nedsättas inom stadgad tid från det utslaget i saken vunnit laga kraft.

68 §.

Där annat ovan ej är stadgat, skola vid inlösen av egendom i stöd av stadgandena i detta kapitel expropriationslagens bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Inlöst område må dock ej av ägaren återinlösas.

Tillstånd att tillträda område och att påbörja arbete, förrän expropriation slutförts, må beviljas, även om företaget kännbart försvårar användningen av bebyggd tomt eller markägarens näringsutövning eller hans utkomst.

69 §.

Av statsmedel erlägges åt stad enligt prövning bidrag för täckande av kostnaderna för inlösen av område, som skola användas för allmänna ändamål, där sådant på grund av kostnadernas storlek och stadens ekonomiska ställning anses erforderligt.

8 kap.

Ersättning för genomförande av generalplan och stadsplan.

70 §.

Kan markägare med anledning av sådan inskränkning, som i 28 § 2 mom., 30 § 2 mom. eller 43 § eller i fråga om område, vilket i generalplan avsatts till trafikled, i 30 § 1 mom. avses, icke använda sin mark på sätt, som medför skälig nytta, är han berättigad att av staden erhålla ersättning för den skada han sålunda vidkännes. Samma rätt tillkommer i motsvarande mån även den, som, förrän generalplan eller stadsplan antagits, ägde nyttjande-, servituts- eller annan sådan rätt till området.

Ersättningen bör efter sakens beskaffenhet bestämmas att utgå antingen i ett för allt eller medelst annuiteter. Beloppet av annuitet må på framställning av någondera sakägaren vid förändrade förhållanden omprövas.

Vid prövning av ersättningsskyldigheten skola efter general- eller stadsplans fastställande verkställda ändringar i fastighetsindelningen icke beaktas, såvida de icke företagits för planens genomförande.

71 §.

För område för sådan enskild väg, som utlagts vid lantmäteriförrättning eller av ålder använts, eller för vägmark, som ägaren varaktigt upplåtit till väg eller, då han använder området för reglerad byggnadsverksamhet, till sådan avsatt, är ägaren icke berättigad att utfå ersättning, därest området i stadsplanen är avsatt till gatumark.

För annat område, som enligt 47 § övergår i stadens ägo, är ägaren berättigad till ersättning, därest området utgör mer än en femtedel av den mark han äger på ifrågavarande stadsplaneområde eller överstiger arealen av den våningsyta för tomten, som får bebyggas på hans återstående mark inom detta stadsplaneområde.

I våningsytan för tomt inräknas även den del av vinds- och källarvåning, som enligt föreskrifter om byggande må användas till bonings- eller arbetsrum.

72 §.

För område, som enligt 47 § övergår i stadens ägo, skall, där av 71 § ej annat följer, på anfordran av ägaren ersättning erläggas, vilken bestämmes med tillämpning av ovan i 60 § stadgade grunder, dock icke dess 3 mom.

73 §.

Då område enligt 46 eller 47 § övergår i stadens ägo, förfalla för detsamma gällande rättigheter. Därest den fastighet, vartill området hört, vid den tidpunkt, då det övergick i stadens ägo, häftade för fordran och ersättning erlägges åt ägaren, har fordringsinnehavaren samma rätt till ersättning, som han hade till fastigheten.

74 §.

Byggnader, träd, planteringar och anläggningar på område, som övergår till staden, skola av staden ersättas.

Därest ägare av område genom dettas övergång till staden utan ersättning tillskyndas skada av särskilt slag, såsom förlust av byggnadsplats eller grustäkt på området, och kan detta med hänsyn till omständigheterna anses oskäligt, skall skadan av staden ersättas. Lag samma vare, därest innehavare av viss rätt till område tillskyndas skada genom att rätten förfaller.

75 §.

Behöver markägare icke enligt 47 och 71 §§ avstå mark utan ersättning eller nödgas han på så sätt avstå ett betydligt mindre område än han enligt 71 § 2 mom. högst hade varit skyldig att avstå utan er- sättning och bör detta med hänsyn till omständigheterna anses uppenbart oskäligt, är ägaren pliktig att åt staden erlägga skälig ersättning, då staden tillträtt gatumarken invid hans mark.

76 §.

Medför anläggande av gata till fastställt höjdläge olägenhet genom att nödvändig trafikförbindelse för byggnad vid gatan avbrytes eller ansenligt försvåras eller uppstå olägenheter i användningen av mark eller byggnad invid gatumark genom att dennas höjdläge ändras eller tillskyndas ägare eller innehavare av mark eller byggnad kostnader för åtgärder för olägenhetens avhjälpande, är staden pliktig att ersätta den sålunda uppkomna skadan, försåvitt den icke bör anses ringa.

Ändras stadsplan så, att gata, torg eller park antingen i sin helhet eller till någon del måste avlägsnas eller användas för annat ändamål, och kommer sådan ändring att medföra inskränkning i rätten att bebygga byggd eller obebyggd tomt därinvid eller att försvåra tillträdet till tomten eller att eljest uppenbart åstadkomma skada, är staden likaså pliktig att ersätta härav uppkommen skada, försåvitt den icke bör anses ringa.

Samma rätt till ersättning äger i motsvarande mån den, som har nyttjande-, servituts- eller annan sådan rätt till mark eller därpå uppförd byggnad.

77 §.

Träffas överenskommelse om ovan i 70, 72, 74, 75 och 76 §§ avsedd ersättning, är den bindande för senare ägare av fastigheten. Kommer överenskommelse om ersättning icke till stånd avgöres saken av domstolen på den ort, där fastigheten är belägen, sedan, därest sådant finnes nödigt, inlösningskommissionens utlåtande inhämtats.

Medför i 70 eller 76 § avsedd åtgärd, på grund varav ersättning skall erläggas, även uppenbar nytta för ersättningstagaren, skall ersättningen därefter jämkas, dock utan inskränkning av ägarens rätt till full ersättning.

Ersättning utgår enligt prisnivån vid den tidpunkt, då fastställelse därav sker i underrätt, och på ersättningsbeloppet erlägges sex procents ränta om året, räknat från den dag området tillträddes. Oavsett ändringssökande må på utslag grundad ersättning lyftas mot säkerhet.

Vad i 3 mom. är stadgat, gäller icke ovan i 75 § avsedd ersättning.

9 kap.

Anläggning av gata och annat allmänt område samt avloppsverk.

78 §.

Anläggande av gata samt byggande och underhåll av allmänt avloppsverk ankomma på staden.

Såsom anläggande av gata böra även betraktas stärkande av gatas grund, permanentbeläggning av grusbelagd gata, förändring av permanentbeläggning till sådan av avsevärt högre klass och annat härmed jämförligt förbättringsarbete.

Angående de för genomfarts- eller infartstrafik avsedda vägar, som åsyftas i 36 § 1 mom. 5 punkten, är gällande, vad om allmänna vägar är stadgat.

Till allmänt avloppsverk höra för avledande av avfallsvatten, regnvatten och grundtorrläggningsvatten erforderliga rör-, tunnel- och öppna avlopp, inspektions- och regnvattensbrunnar och andra med dem jämförliga anläggningar samt pump- och reningsstationer.

Avfallsvatten från industri må ledas till allmänt avloppsverk endast med särskilt tillstånd av staden. Vid fattandet av beslut om dylikt tillstånd böra arten av avfallsvattnet från industri och det allmänna avloppsverkets kapacitet beaktas. Angående avfallsvatten från industri, vilket icke ledes till allmänt avloppsverk, är särskilt stadgat.

79 §.

Ny gata skall anläggas efter hand som byggandet invid densamma i enlighet med stadsplanen fortskrider, och den skall stå i trafikförbindelse med redan existerande gata eller väg i allmänt bruk. Varje gatudel, som begränsas av två på varandra följande tvärgators utdragna mittlinjer eller som är med sådan gatudel jämförlig, skall anläggas, då av tomterna vid densamma en så stor del efter stadsplanens fastställande i enlighet därmed blivit bebyggd, att den sammanlagda längden av deras sidor mot gatan motsvarar minst en tredjedel av längden av alla de vid gatudelen liggande tomternas sidor mot gatan.

Likaså skall gata anläggas till nödig det, om vid densamma finnas före stadsplanens fastställande uppförda byggnader i minst ovan i 1 mom. avsedd omfattning och det oundgängliga trafikbehovet icke tillgodoses av vägar eller andra gator på området.

Har gata genom ändring av stadsplanen breddats, skall den nya gatudelen anläggas efter hand som tomterna vid densamma enligt stadsplanen bebyggas eller, därest tomter icke finnas vid gatan, efter vad trafiken kräver.

80 §.

Då gata eller i 79 § 1 mom. avsedd gatudel blivit anlagd, skall den upplåtas till allmänt begagnande.

Gata eller del därav anses upplåten till allmänt begagnande, då den vid syn av magistraten godkänts för sitt ändamål.

Till allmänt begagnande upplåten anses även gata, som den 1 januari 1932 varit upplåten till allmänt begagnande i ett trafikbehovet på orten tillgodoseende skick.

81 §.

Då gata eller gatudel upplåtes till allmänt begagnande, bör den vara anlagd enligt fastställd gaturitning och försedd med beläggning samt nödiga anläggningar för regnvattnets avledande. Gatans terrassering och genomskärning böra motsvara trafikens behov.

Med tillstånd av magistraten må gata tills vidare eller för viss tid upplåtas till allmänt begagnande med avvikelse från fastställd gaturitning eller utan att vara belagd med visst ämne, försåvitt trafikens, hygienens och brandsäkerhetens krav behörigen kunna tillgodoses.

82 §.

På stadsfullmäktige ankommer att i enlighet med trafikens behov, med beaktande jämväl av bruket på orten, bestämma, med vilket ämne gata vid dess anläggande skall beläggas.

83 §.

Skall till trafik-, faro- eller specialområde eller genom detsamma enligt stadsplanen anläggas trafikled, för vilken erfordras bro, tunnel eller annan särskild konstruktion, men äro staden och innehavaren av området av olika mening beträffande åtgärderna härför eller kostnadernas erläggande, skall saken avgöras av statsrådet, såframt ej annat är stadgat.

84 §.

Anläggandet av torg, park och annat med dem jämförligt allmänt område ankommer på staden, då staden finner det erforderligt.

85 §.

Bebygges tomt, innan invidliggande gata eller allmänt avlopp för tomten anlagts, skola farbar infartsväg och vid behov avlopp på tomten anordnas av tomtägaren. För detta ändamål är staden pliktig att utan ersättning tillåta användning av mark, försåvitt staden förfogar över obebyggd gatumark.

10 kap.

Ersättning för anläggning av gata och avloppsverk.

86 §.

För anläggande av gata har staden rätt att av tomtägare utfå ersättning på grundvalen av tomtens storlek och dess våningsyta. Det gatuområde, som skall ersättas, utgör, uttryckt i fulla kvadratmeter, åtta procent av det sammanlagda antalet kvadratmeter av tomtens areal och dess våningsyta.

Ersättningen beräknas enligt det belopp, som anläggande av grusbelagd gata i medeltal bör anses komma att i staden kosta per kvadratmeter. Permanentbelägges till tomten gränsande gata omedelbart eller senare, bör tomtägaren därutöver i ersättning erlägga hälften av den genomsnittliga skillnaden mellan de beräknade anläggningskostnaderna för grusbelagd och för permanentbelagd gata per kvadratmeter av den gatuareal, som skall ersättas.

87 §.

För anläggande av allmänt avloppsverk har staden rätt att av tomtägare utfå ersättning på grundvalen av tomtens storlek och dess våningsyta. Ersättningen beräknas enligt det belopp, som ett röravlopp med 300 millimeters genomskärning jämte inspektionsbrunnar och den därför erforderliga kanalen i medeltal böra anses komma att i staden kosta per meter. Av avlopp bör 10 millimeter ersättas för varje full kvadratmeter av tomtens areal och därutöver 6 millimeter för varje full kvadratmeter av tomtens våningsyta.

Finnes i staden allmänt vattenverk, beräknas i 1 mom. avsedda anläggningskostnader för avlopp med beaktande såsom avdrag av ett belopp, som motsvarar i samma kanal byggd vattenlednings andel i de gemensamma jordarbetskostnaderna.

Överstiger annan än bostads- eller affärstomts areal 5000 kvadratmeter, må, då ersättningen beräknas på grundvalen av tomtens areal, av den areal, som överstiger 5000 kvadratmeter, endast hälften beaktas, dock högst 2500 kvadratmeter.

88 §.

Bör för tomts vidkommande enligt 86 eller 87 § fastställd ersättning av särskild orsak uppenbarligen anses oskäligt stor, skall ersättningen fastställas med beaktande jämväl av den nytta gatan eller avloppet medför för tomten.

Ökas eller minskas tomtens areal eller dess våningsyta efter det den ersättning tomtägaren skall erlägga fastställts, skall ersättningen ökas eller minskas i enlighet med 86 eller 87 §. Tilläggsersättningsskyldigheten uppkommer i den ordning, som i 90 § är stadgad. Det ersättningsbelopp, som skall återbäras, skall erläggas vid anfordran.

89 §.

Stadsfullmäktige fastställa på framställning av stadsstyrelsen de i 86 § 2 mom. avsedda grus- och permanentbelagda gatornas genomsnittliga anläggningskostnader per kvadratmeter.

Likaså fastställa stadsfullmäktige på framställning av stadsstyrelsen de i 87 § avsedda genomsnittliga anläggningskostnaderna per meter för avlopp med 300 millimeters genomskärning.

Utredning och förslag, som genom stadsstyrelsens försorg utarbetats för i 1 och 2 mom. avsett beslut av stadsfullmäktige, böra för framställande av anmärkningar hållas till påseende för allmänheten under minst 30 dagar efter kungörelsens publicerande. Rätt att framställa anmärkningar tillkommer även föreningar, vilka företräda tomtägarna.

90 §.

Tomtägares skyldighet att erlägga i 86 § avsedd ersättning uppkommer, dä invid tomten liggande gata eller del därav upplåtits till allmänt begagnande och på tomten uppförts nybyggnad efter det stadsplan blivit fastställd eller tomten dessförinnan varit bebyggd huvudsakligen i enlighet med stadsplanen.

Ovan i 87 § åsyftad ersättningsskyldighet uppkommer, då tillåtelse gives att taga i bruk för tomten avsett, högst 15 meter från densamma beläget avlopp och tomten blivit bebyggd på sätt i 1 mom. nämnes.

Även om tomt icke är bebyggd såsom i 1 mom. är stadgat, äger staden rätt att utfå ersättning för anläggning av gata och avlopp, i den mån det med beaktande av den nytta tomten har av gatan eller avloppet anses skäligt.

91 §.

Stadsstyrelsen fastställer den ersättning, som tomtägare är skyldig att erlägga för anläggning av gata eller avloppsverk. Beslutet skall delgivas på sätt i 31 § kommunallagen (642/48) föreskrives.

Ersättningarna må erläggas i tio annuiteter, likväl så, att den minsta annuiteten är 10000 mark. Försummas betalning av annuitet, skall på densamma från början av följande år erläggas av stadsfullmäktige fastställd årlig ränta, dock högst tio procent.

Äro de i enlighet med 89 § fastställda anläggningskostnaderna under det år, då annuitet erlägges, större eller mindre än under det år, då ersättningen med stöd av 1 mom. fastställts till betalning, skall, såvida förändringen uppgått till minst tio procent av de för sistnämnda år fastställda anläggningskostnaderna, annuiteten höjas eller sänkas i proportion till den förändring anläggningskostnaderna undergått.

92 §.

Staden må, utan hinder av vad ovan är stadgat om ersättandet av anläggningskostnaderna för gata eller avloppsverk, sänka i enlighet med detta kapitel fastställd ersättning eller helt avstå från densamma, medgiva lättnad i betalningsskyldigheten och träffa överenskommelse med ersättningsskyldig.

Staden tillkommer ej rätt att för tomt, som den överlåtit, uppbära ersättning för anläggning av gata eller avlopp, med mindre rätt därtill förbehållits i överlåtelsebrevet.

Vid skifte av ägare ansvarar städse även den nya ägaren för obetalade annuiteter och räntor på dem, försåvitt de icke varit obetalade längre tid än fem år från förfallodagen. Överenskommelse om ersättning binder ny ägare av fastigheten.

Ersättning för anläggning av gata eller avloppsverk indrives hos ersättningsskyldig i den ordning, som om utmätning av offentlig fordran är stadgad. Staden skall föra offentlig förteckning över icke erlagda ersättningar.

93 §.

Staden äger rätt att i ersättning för kostnaderna för anläggning av körbanan på gator, som äro av vikt för fjärr- eller genomfartstrafiken, av staten per kvadratmeter uppbära hälften av det belopp, vartill omläggning av grusbelagd landsväg, som tillgodoser motsvarande trafikbehov, till permanentbelagd landsväg i medeltal anses belöpa sig i stad.

På väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommer att på anhållan av staden avgöra, huruvida gata skall anses vara av vikt för fjärr- eller genomfartstrafiken.

Staden bör ansöka om i 1 mom. stadgad ersättning hos ministeriet för inrikesärendena senast inom året efter det, då arbetet fullbordades, vid äventyr att rätten till ersättning är förverkad, såvida det ej påvisas, att ansökningen försenats på giltigbefunnet skäl.

Ansluter sig till gata, som är av vikt för motorfordonstrafiken, kostsam bro eller tunnel, må för dess byggande statsbidrag enligt prövning beviljas eller bygget i särskilt fall helt utföras med statens medel. Lag samma vare beträffande kostsam skärning och bank.

94 §.

Vad i detta kapitel är stadgat om tomt och tomtägare, gäller i tillämpliga delar även trafik-, faro- och specialområden samt deras ägare.

Med tomt avses i detta kapitel sådan tomt, vars alla delar tillhöra en och samma ägare. Har ägare av tomtdel erhållit tillstånd att bebygga denna, gäller beträffande sådan tomtdel och dess ägare, vad om tomt och tomtägare är stadgat.

III AVDELNINGEN.

Stadganden rörande landskommuner.

11 kap.

Byggnadsplan.

95 §.

Byggnadsplan må uppgöras för tätbebyggelse i landskommun och på område, där styckning, försäljning eller utarrendering av byggnadsmark begynt företagas i sådan utsträckning, att tätbebyggelse håller på att uppkomma, eller där en betydande byggnadsverksamhet av annan orsak kan väntas uppstå.

Vid uppgörandet av byggnadsplan skall särskilt beaktas, att planen på ett tillfredsställande sätt fyller de fordringar, som rimligtvis kunna ställas på en reglerad byggnadsverksamhet, och att planen blir så enkel och ändamålsenlig, som förhållandena medgiva, samt att onödiga kostnader undvikas och tillräcklig uppmärksamhet ägnas bestående äganderättsförhållanden. Dock må en mera detaljerad, om stadsplan påminnande byggnadsplan uppgöras, därest ekonomiska möjligheter förefinnas att genomföra en sådan plan och detta även i övrigt bör anses ändamålsenligt.

96 §.

Byggnadsplan skall utvisa för särskilda ändamål avsedda områdens, såsom byggnadsmarks, för allmän samfärdsel använda trafikleders och andra allmänna områdens, läge och gränser. Försåvitt det befinnes av behovet påkallat, må i planen angivas även höjdlägena i terrängen, jordmånens beskaffenhet samt avlopps- och vattenförsörjningsförhållandena.

Erfordras särskilda föreskrifter för nyttjandet av byggnadsplaneområdet, skola sådana föreskrifter intagas i planen (byggnadsplansbestämmelser).

97 §.

Framställning om uppgörande av byggnadsplan må hos länsstyrelsen göras av markägare, kommun, grannkommun eller förvaltningsmyndighet på orten. Länsstyrelsen må även utan framställning vidtaga åtgärder för uppgörande av plan.

Länsstyrelsen må uppdraga mätning och kartläggning av område samt utarbetande av förslag till byggnadsplan åt kommun, staten eller, försåvitt det befinnes ändamålsenligt, åt enskild person. Till framställning fogat förslag till plan må även godtagas antingen oförändrat eller med ändringar.

98 §.

Byggnadsplan fastställes av länsstyrelsen.

I byggnadsplan fastställda kvarter, trafikleder och andra områden skola utmärkas i terrängen efter hand som behovet det kräver.

99 §.

Kostnaderna för mätning och kartläggning av byggnadsplaneområdet samt för utarbetande av byggnadsplan och utmärkande av planen i terrängen utbetalas i förskott av statens medel, såframt icke kommun eller markägare erlagt eller förbundit sig att erlägga dem.

Har överenskommelse om den slutliga fördelningen av kostnaderna icke träffats, ankommer det på länsstyrelsen att bestämma, i vilket förhållande kommun eller markägare, som drager fördel av planen, eller staten skäligen äger deltaga i kostnaderna därför.

100 §.

Har fråga om uppgörande, ändring eller utvidgning av byggnadsplan anhängiggjorts, må länsstyrelsen för området eller del därav utfärda byggnadsförbud för högst tre år. På synnerliga skäl må länsstyrelsen förlänga tiden för förbudet med högst två år åt gången.

101 §.

Nybyggnad må icke uppföras i strid med byggnadsplanen (byggnadsinskränkning).

Befinnes det nödigt, må länsstyrelsen bestämma, att på byggnadsplaneområde icke utan länsstyrelsens tillstånd må uppföras nybyggnad, innan nödiga trafikleder och avlopp blivit anlagda samt vattenförsörjningen tryggats (byggnadsförbud).

102 §.

På byggnadsplaneområde avskiljes byggnadsplats medelst styckning eller annan lantmäteriförrättning till självständig fastighet, enligt vad därom särskilt är stadgat.

103 §.

Därest mark, som hör till i byggnadsplan avsatt trafikled och som icke är bebyggd eller oundgänglig för nyttjande av byggnad, erfordras för byggnadsplaneområdets ändamål, må den iståndsättas och förses med ledningar samt upplåtas för byggnadsplaneområdets trafik.

Uppstår meningsskiljaktighet om ibruktagande av mark enligt 1 mom., avgöres saken av länsstyrelsen.

104 §.

För område för sådan enskild väg, som hör till i byggnadsplan avsatt trafikled och som utlagts vid lantmäteriförrättning eller av ålder begagnats, tillkommer ägaren och annan rättsinnehavare ingen ersättning, ej heller för vägmark, som ägaren utan ersättning eller emot redan erlagd ersättning varaktigt upplåtit till väg eller, då han använder området för reglerad byggnadsverksamhet, till väg avsatt.

För annan i byggnadsplanen till trafikled avsatt mark tillkommer ägaren ersättning, till den del den trafikled han nödgas avstå utgör mer än en tiondedel av den mark han äger inom ifrågavarande byggnadsplaneområde eller om trafikleden icke är nödig för nyttjande av honom tillhörig byggnadsmark.

Träd, planteringar och anläggningar på området må av ägaren bortskaffas, såframt de icke inlösas.

105 §.

Är markägare eller annan rättsinnehavare enligt 104 § icke pliktig att tillåta i byggnadsplanen till trafikled avsatt marks nyttjande utan ersättning, äger han rätt att för områdets användning till trafikled av kommunen uppbära ersättning, som bestämmes med tillämpning av ovan i 60 § stadgade grunder.

106 §.

I händelse vederlagsfritt nyttjande av mark, som i byggnadsplan anvisats till trafikled, åsamkar ägaren eller innehavaren av rätt till marken särskild skada, som med hänsyn till omständigheterna bör anses uppenbart oskälig, skall kommunen ersätta honom skadan.

Vad ovan i 75 § är stadgat om skyldighet att erlägga ersättning i stället för upplåtelse av gatumark, äger motsvarande tillämpning med avseende å överlåtelse av ovan i 103 § och 104 § 2 mom. avsedd nyttjanderätt.

107 §.

Vad i 104, 105 och 106 §§ är stadgat, skall ej tillämpas på i lagen om allmänna vägar (243/54) avsedda vägar.

108 §.

Ovan i 105 och 106 §§ avsedd ersättning skall, beroende på sakens beskaffenhet, bestämmas att utgå antingen i ett för allt eller i annuiteter. Annuitetens storlek må vid förändrade förhållanden upptagas till förnyad omprövning.

Träffas överenskommelse om ersättning, är den bindande för senare ägare av fastighet. Kommer överenskommelse om ersättning icke till stånd, avgöres saken av domstolen på den ort, där fastigheten är belägen.

Ersättning bestämmes enligt prisnivån vid den tidpunkt, då fastställelsen äger rum, och på ersättningsbeloppet skall erläggas sex procents ränta om året, räknat från den dag området tillträddes. Oavsett ändringssökande må på utslag grundad ersättning lyftas mot säkerhet.

Vad i 3 mom. är stadgat, gäller icke ovan i 106 § 2 mom. avsedd ersättning.

109 §.

Sådan del av i byggnadsplan anvisad trafikled, som är försedd med byggnad eller är nödvändig för nyttjande av byggnad, må icke utan ägarens samtycke tagas i bruk, förrän därpå uppförd byggnad blivit exproprierad.

110 §.

Har icke område, som i byggnadsplanen anvisats till byggnadsmark för allmän byggnad eller till annat allmänt område än trafikled, inom fem år från det byggnadsplanen blivit fastställd med markägarens samtycke tagits i bruk för sitt ändamål eller expropriation därav anhängiggjorts, skall länsstyrelsen, därest markägaren det yrkar, skrida till åtgärd för ändring av byggnadsplanen, om markägaren på grund av byggnadsinskränkning, föranledd av byggnadsplanen, icke kan använda sin mark på sätt, som medför skälig nytta.

Kan byggnadsplanen av stadsplaneskäl icke ändras, må länsstyrelsen besluta, att byggnadsplanen icke skall ändras. Kommunen är härvid under förutsättning, som angives i 1 mom., pliktig att inlösa allmänt område. Fullgör kommunen icke sin inlösningsplikt, är ägaren berättigad att väcka talan därom. Godkänner domstolen talan, må ägaren söka verkställighet av inlösningen.

111 §.

Vid expropriation av egendom i stöd av stadgandena i detta kapitel skola stadgandena i expropriationslagen lända till efterrättelse, dock sålunda, att ersättning bestämmes enligt ovan i 60 § stadgade grunder.

112 §.

Genomförandet av byggnadsplan ankommer på kommunen.

113 §.

Genomförandet av byggnadsplan omfattar anläggning och underhåll av nödiga trafikleder och av avloppsverk inom byggnadsplaneområdet samt, i den mån kommunens tillgångar det medgiva, vidtagande av nödiga åtgärder för ordnande av vattenförsörjningen och utomhusbelysningen samt för inrättande av parker och andra allmänna områden, likväl med beaktande av stadgandena i 15 §.

114 §.

Genom kommunalfullmäktiges beslut må i byggnadsnämnd tillsättas en eller flere avdelningar. Avdelnings uppgift är att på byggnadsplaneområde handhava på byggnadsnämnd ankommande uppgifter och utöva dess beslutanderätt. Avdelning eller avdelningar skola tillsättas även på förordnande av länsstyrelse.

Vid avdelning finnas ordförande, viceordförande och en ledamot samt två ersättare, vilka alla byggnadsnämnden inom sig utser för sin mandatperiod.

Därest kommunalfullmäktige för ärenden av visst slag så beslutat eller byggnadsnämnden eller dess ordförande det kräver eller avdelning finner sådant nödigt, skall avdelning hänskjuta ärendet till byggnadsnämndens avgörande.

115 §.

Av statsmedel erlägges bidrag åt landskommun för täckande av kostnaderna för inlösning av områden för allmänna ändamål, då detta på grund av kostnadernas storlek och kommunens svåra ekonomiska läge befinnes erforderligt.

12 kap.

Stadsplan.

116 §.

Statsrådet må på framställning av kommunalfullmäktige förordna, att stadsplan skall uppgöras för landskommun eller viss del därav.

Statsrådet må på synnerliga skäl återkalla i 1 mom. åsyftat förordnande.

117 §.

Då i 116 § nämnt förordnande utfärdats, skall på där avsett område i motsvarande mån tillämpas vad i 5, 11, 12, 14 och 16 §§ samt II och IV avdelningen denna lag angående stad är stadgat. Byggnadsförbud är gällande även på tomt, varav en del tillhör en annan ägare. Stadgandena om inlösen av tomtdel tillämpas likväl icke inom landskommuns stadsplaneområde.

Vad om stadsfullmäktige, stadsstyrelse och magistrat är stadgat, skall härvid äga motsvarande tillämpning på kommunalfullmäktige, kommunalstyrelse och byggnadsnämnd.

Angående byggnadsnämnd gäller i fråga om stadsplaneområde, vad ovan i 114 § är stadgat.

118 §.

Tomt avskiljes inom landskommuns stadsplaneområde till självständig lägenhet medelst styckning eller annan lantmäteriförrättning, enligt vad därom särskilt är stadgat.

Ovan i 46 § 2 mom. avsedd tomtmätning motsvaras av lantmäteriförrättning, vid vilken till allmän väg hörande område anslutes till lägenhet, som omfattar tomtomräde, och tomtägare av denna lägenhets ägare.

13 kap.

Generalplan.

119 §.

Befinnes generalplan nödvändig i landskommun, skola stadgandena i 4 kap. i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Generalplan för landskommun har samma rättsverkningar som generalplan för stad.

14 kap.

Glesbebyggelse.

120 §.

På sådant område inom landskommun, för vilket byggnadsplan eller stadsplan icke fastställts, skola byggnaderna förläggas på lämpligt avstånd från varandra och från byggnadsplatsens gränser.

Byggnad må icke uppföras på mindre än fem meters avstånd från mark, som äges eller besittes av annan, därest icke ägaren och den, som besitter marken, därtill samtycka, och icke på mindre än tio meters avstånd från byggnad på mark, som äges eller besittes av annan. Över tio meter hög byggnad bör, om annan överenskommelse icke träffas mellan grannarna, ligga på ett avstånd från grannes mark, som är minst lika långt som byggnadens höjd, minskad med fem meter, och på ett avstånd från grannes byggnad, som är minst så långt som den högre byggnadens höjd. Genom förordning må här nämnda avstånd förlängas i fråga om byggnader, vilka medföra betydande brandfara för grannen.

Om avtal grannar emellan angående avståndet mellan byggnader gäller, vad i lagen om vissa grannelagsförhållanden (26/20) är stadgat.

121 §.

Byggnadsplats bör hava en areal av minst 2000 kvadratmeter samt även i övrigt med hänsyn till byggnadens beskaffenhet och storlek vara tillräckligt stor och för ändamålet lämplig.

Byggnadsnämnden må likväl på synnerliga skäl tillåta bebyggande jämväl av mindre byggnadsplats, därest denna omfattar minst 1000 kvadratmeter.

122 §.

Byggnad skall uppföras så, att den med hänsyn till hållfasthet, brandsäkerhet och skönhet samt i hygieniskt avseende fyller skäliga krav.

Eldstäder, rökfång och andra brandfarliga konstruktioner samt till dem omedelbart anslutna delar av byggnad skola uppföras så, att de icke medföra brandfara.

123 §.

Den, som från sin lägenhet säljer byggnadsparcell, är pliktig att anmäla härom till byggnadsnämnden och vid behov förete parcelleringsplan.

IV AVDELNINGEN.

Särskilda stadganden.

15 kap.

Allmänt.

124 §.

Byggnad skall jämte omgivning hållas i sådant skick, att den fyller hygienens, hållfasthetens och brandsäkerhetens krav och icke förorsakar osnygghet eller förfular omgivningen.

Är byggnad ur brandsäkerhets- eller hygienisk synpunkt eller med hänsyn till hållfastheten farlig, må i stad magistraten och i köping ordningsrätten samt för landskommuns vidkommande länsstyrelsen förordna, att byggnaden skall iständsättas eller rivas.

125 §.

Innan byggnadsordning, plan eller tomtindelning godkännes, skall förslag därom på sätt genom förordning stadgas offentligen anslås, och skola de, vilkas rätt och fördel kunna beröras därav, beredas tillfälle att framställa anmärkningar mot förslaget.

Genom förordning stadgas även om sakägares hörande, då plan eller tomtindelning uppgöres.

Byggnadsordning, plan, tomtindelning och byggnadsförbud träda i kraft, då de bragts till allmän kännedom på sätt genom förordning stadgas.

126 §.

I denna lag avsedda planer och parcelleringsprojekt böra grunda sig på behörig karta.

127 §.

Vad om uppgörande av byggnadsordning, plan eller tomtindelning är stadgat, äger motsvarande tillämpning, då de ändras eller upphävas.

Ministeriet för inrikesärendena må, då regionplan, generalplan eller stadsplan eller tomtindelning fastställes, i dem företaga justerande rättelser.

128 §.

Då område, för vilket byggnadsplan gäller, införlivas med stad, skall planen lända till efterrättelse till dess för området stadsplan fastställts eller byggnadsplanen upphävts.

Beträffande ovan i 1 mom. stadgat upphävande av byggnadsplan är gällande, vad om stadsplan är stadgat.

129 §.

Utan hinder av byggnadsförbud må byggnadsarbete utföras, vartill tillstånd utverkats förrän förbudet trädde i kraft, såframt icke tillståndet med anledning av ändringssökande upphäves. Lag samma vare, om byggnadsarbete, vartill tillstånd icke erfordras, påbörjats förrän byggnadsförbudet trädde i kraft.

130 §.

Såsom nybyggnad anses, förutom helt ny byggnad, även tillbyggnad. Stadgandena om nybyggnad skola tillämpas även på ombyggnad samt på väsentlig omändring av byggnads inre konstruktion och på andra sådana ändringar av konstruktionen, vilka kunna jämföras med ombyggnad. Såsom nybyggnad anses dock icke ändring, som i förhållande till byggnadens värde är ringa och icke medför ändring av dess användning.

131 §.

Såsom byggnad anses icke mindre skjul, lave, koja, kiosk och avträde eller annan lätt konstruktion, ej heller till prydnad eller för annat ändamål avsedd mindre anläggning, såsom minnesstod och staty.

Sådan lätt konstruktion och mindre anläggning må uppföras även på område, där byggnadsförbud eller byggnadsinskränkning är gällande, såframt icke byggnadsordning eller plan det uttryckligen förbjuder. Magistrat, ordningsrätt och byggnadsnämnd äga likväl befogenhet att förbjuda uppförande av konstruktion eller anläggning eller förordna om dess bortskaffande, därest den icke med hänsyn till hållfasthet, brandsäkerhet eller skönhet eller i hygieniskt avseende fyller skäliga krav eller om den är till men för samfärdseln eller icke passar in i omgivningen.

132 §.

Ministeriet för inrikesärendena äger för stads och länsstyrelse för landskommuns vidkommande befogenhet att för uppförande av nybyggnad medgiva undantag från stadganden, påbud, förbud och andra begränsningar rörande byggande, där det icke befinnes medföra betydande olägenhet för genomförande av planering eller annan reglering av bosättningen. Från ovan i 42 § 1 mom. stadgad byggnadsinskränkning må undantag likväl icke beviljas i fråga om byggnads höjd eller antalet våningar.

Magistrat, ordningsrätt och byggnadsnämnd äga befogenhet att under förutsättning, som nämnes i 1 mom., bevilja byggnadslov, då fråga är om en mindre avvikelse från stadganden, påbud, förbud eller andra begränsningar rörande uppförande av nybyggnad eller om uppförande av tillfällig nybyggnad för en tid av högst fem år eller om ovan i 42 § 2 mom. 3 punkten nämnda fall.

133 §.

Ägare och innehavare av fastigheter i stad samt inom stads- och byggnadsplaneområde i landskommun äro pliktiga att tillåta, att allmanna och enskilda avlopp, vattenledningar, telegraf-, telefon-, kraft-, värme- och belysningsledningar samt andra dylika ledningar förläggas till deras tomter eller andra områden, såframt saken icke med skäliga kostnader annorledes på ett tillfredsställande sätt kan ordnas.

På ovan i 1 mom. nämnt område är ägare av tomt, mark eller byggnad pliktig att tillåta, att i vägg, tak eller port eller på plank anbringas fästen eller stöd för telegraf-, telefon-, kraft- och belysningsledningar eller andra sådana anordningar, som tjäna ett allmänt behov.

För olägenhet eller skada skall erläggas skälig ersättning, som, därest överenskommelse därom icke träffas, fastställes av domstolen på den ort, där fastigheten är belägen.

134 §.

Ägare och innehavare av tomt eller annan fastighet är pliktig att tillåta, att av planläggning eller tomtindelning påkallade arbeten utföras på hans område. Vid förrättning utlagt märke må icke utan tillstånd avlägsnas, flyttas eller skadas.

Äro märken icke anbragta endast för kortare tid, skola de placeras på byggnad eller plank eller i jorden i mån av möjlighet på sådant sätt, att de icke medföra olägenhet vid egendomens sedvanliga nyttjande, ej heller förfula platsen, om detta med skäliga kostnader kan undvikas.

135 §.

Bör något område på grund av sitt läge, sin naturskönhet eller sina säregna naturförhållanden eller med hänsyn till historiskt eller konstnärligt värdefulla minnesmärken, föremål eller byggnader eller av annat därmed jämförligt skäl på särskilt sätt skyddas, må i planen nödiga bestämmelser härom meddelas.

Kan bestämmelse icke utfärdas, emedan den är för markägaren oskälig, må statsrådet giva kommun tillstånd att expropriera området.

136 §.

De avgifter, som av byggare skola erläggas för tillsynen över byggnadsarbetet, godkännas av kommunens fullmäktige, vilkas beslut i stad skall underställas ministeriet för inrikesärendena och i landskommun länsstyrelsen för fastställelse.

137 §.

Landskommun beviljas statsbidrag för bestridande av kostnaderna för rådgivning vid och tillsyn över byggandet.

16 kap.

Ändringssökande.

138 §.

Över beslut, som utfärdats på grund av denna lag eller i stöd av densamma utfärdade stadganden eller bestämmelser, må besvär anföras hos länsstyrelsen, över beslut av magistrat och ordningsrätt inom 14 dagar samt över beslut av byggnadsnämnd inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

Besvärsrätt tillkommer den, vars rätt beslutet omedelbart berör, så ock innehavare av invid eller mittemot liggande tomt eller byggnadsplats ävensom kommun.

139 §.

Över beslut av länsstyrelse må besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

140 §.

Magistrats, ordningsrätts och byggnadsnämnds beslut i ärende, som rör byggnadslov, samt länsstyrelses beslut i ärende, som rör byggnadslov, fastställande av byggnadsordning eller byggnadsplan eller byggnadsförbud eller tillstånd, som avses i 5 och 132 §§, ävensom ministeriets för inrikesärendena beslut, som grundar sig på denna lag eller i stud av densamma utfärdade föreskrifter, skall utfärdas efter anslag, och beslutet anses hava blivit delgivet sakägare, då det utfärdades.

141 §.

I beslut angående fastställande av byggnadsordning, plan och tomtindelning samt byggnadsförbud och byggnadslov må bestämmas, att det skall lända till efterrättelse redan innan det vunnit laga kraft. Besvärsmyndigheten må likväl förbjuda verkställighet av beslutet.

Lag samma vare i fråga om ovan i 124 § 2 mom. avsett beslut samt i 144 § nämnt beslut, som avser förhindrande av ur brandsäkerhets-, hållbarhets- eller hygienisk synpunkt farlig tredska.

142 §.

I länsstyrelse och i högsta förvaltningsdomstolen må i ärende rörande tillämpningen av denna lag muntligt förhör förrättas samt vittne höras på ed och sakägare under sanningsförsäkran. I högsta förvaltningsdomstolen förrättas förhör av en av domstolen förordnad ledamot såsom ordförande och av föredraganden i ärendet.

17 kap.

Tvångsmedel och straff.

143 §.

Finnes uppgörande av byggnadsordning, stadsplan eller tomtindelning eller ändring av dem eller av generalplan påkallad, må ministeriet för inrikesärendena förelägga staden viss tid, inom vilken beslut därom skall underställas ministeriet för fastställelse. Ställer sig staden icke sådant förordnande till efterrättelse, må ministeriet vidtaga åtgärder för stadens förpliktande därtill genom föreläggande av vite.

Lag samma vare, om regionsplansförbund icke vidtager åtgärder för uppgörande eller ändring av regionplan.

Underlåter stad att behörigen fullgöra sin skyldighet att anlägga gata eller upplåter den icke anlagd gata till allmänt begagnande, äger länsstyrelsen befogenhet att förplikta den därtill genom föreläggande av vite. Nödgas stad i enlighet med 79 § anlägga gator i en omfattning, som blir oskäligt betungande för stadens ekonomi, må länsstyrelsen medgiva anstånd med anläggningen av de gator, vilkas anläggande med minsta olägenhet kan uppskjutas.

144 §.

Uppför någon nybyggnad eller vidtager annan åtgärd, som strider mot stadgandena i denna lag eller i stöd av densamma utfärdade förbud eller föreskrifter, eller tredskas han på annat sätt vid fullgörandet av honom enligt dem åvilande skyldigheter, skall i stad magistraten och i köping ordningsrätten samt för landskommuns vidkommande länsstyrelsen tvinga den tredskande att iakttaga bestämmelserna, att avlägsna eller ändra utfört arbete och att fullgöra sina skyldigheter genom föreläggande av vite eller vid äventyr av att det försummade utföres på den försumliges bekostnad. På synnerliga skål må dock, då felet är ringa, vidtagandet av nämnda åtgärder underlåtas.

Kostnaderna för arbete, som utförts vid ovan i 1 mom. nämnt äventyr, betalas i förskott av kommunens medel och indrivas hos den tredskande i den ordning, som om utmätning av offentlig fordran är stadgad.

145 §.

Påbörjas byggnadsarbete utan tillstånd eller i strid med beviljat tillstånd eller utan att stadgandena i denna lag eller i stöd av densamma utfärdade förbud eller föreskrifter iakttagas äga magistrat, ordningsrätt, byggnadsnämnd och av dem förordnad övervakare av byggnadsarbetet befogenhet att genom att stänga eller försegla arbetsplatsen, utlägga hinder, anordna vakthållning, avskära ledningar eller genom annan lämplig åtgärd avbryta arbetet. Om åtgärden böra byggnadsnämnden och av nämnden förordnad övervakare ofördröjligen underrätta länsstyrelsen samt av magistrat förordnad övervakare magistraten och av ordningsrätt förordnad övervakare ordningsrätten, och skall åtgärden ofördröjligen återkallas, såframt länsstyrelsen, magistraten eller ordningsrätten så förordnar.

Polismyndighet är pliktig att i de i 1 mom. nämnda fallen giva handräckning.

146 §.

Den, som uppför nybyggnad eller vidtager annan åtgärd, som strider mot stadgandena i denna lag eller i stöd av densamma utfärdade föreskrifter, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Utsättes genom åtgärden annans liv, hälsa eller egendom för allvarlig fara eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande, vare straffet minst 50 dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Straff i stöd av denna paragraf ådömes av allmän domstol.

18 kap.

Övergångsstadganden.

147 §.

Utan hinder av stadgandena i denna lag må byggnadsarbete utföras i stöd av byggnadslov, som beviljats före denna lags ikraftträdande, därest byggnadslovet icke genom ändringssökande upphäves.

148 §.

På mark, som vid denna lags ikraftträdande enligt stadsplan är gatumark och som enligt denna lag bör anses såsom gatumark, skola tillämpas stadgandena i denna lag om avstående, inlösen och ersättande av gatumark, såframt marken ej äges av staden eller inlösningsförfarande ännu icke anhängiggjorts. Bör tomtägare ej anses hava fullgjort i stadsplanelagen avsedd ersättningsskyldighet rörande gatumark, anses vid denna lags ikraftträdande förefintlig stadsplan vara sådan, varom ovan i 47 § 1 mom. stadgas. Tomtägares skyldighet att erlägga ersättning för gatumark, som tillfallit eller tillfaller staden enligt tidigare lag, skall avgöras enligt före denna lags ikraftträdande gällande stadganden.

Tomtägares skyldighet att ersätta kostnaderna för anläggning av gata eller avlopp skall avgöras enligt tidigare stadganden, därest ministeriet för inrikesärendena genom beslut, som fattats före denna lags ikraftträdande och som vinner laga kraft, fastställt beslut om tomtägarens ersättningsskyldighet och de i ministeriets beslut avsedda gatorna före denna lags ikraftträdande upplåtits för allmänt begagnande eller de i ministeriets beslut avsedda avloppen anlagts. Beträffande ersättningen gälla dock härvid stadgandena i denna lags 90 § 1 och 2 mom., 91 § 1 och 2 mom. samt 92 § 3 och 4 mom.

Då gata, som före denna lags ikraftträdande upplåtits för allmänt begagnande, är grusbelagd och permanentbelägges eller med fältsten belagd gata förses med modern permanentbeläggning eller permanentbeläggning av gata annars på därmed jämförligt sätt ändras till sådan av avsevärt högre klass, skall tomtägaren erlägga ersättning för gatans permanentbeläggning jämlikt 86 § 2 mom. och även i övrigt enligt denna lag.

Har överenskommelse angående ersättningsskyldigheten träffats före denna lags ikraftträdande, lände överenskommelsen till efterrättelse.

Skyldighet att erlägga ersättning för anläggande av gata eller avlopp har tomtägare icke, med undantag för i 3 mom. avsedd permanentbeläggning, för sådan tomts vidkommande, som staden före denna lags ikraftträdande överlåtit, ej heller för sådan tomts vidkommande, vid vilken liggande gata före den 1 januari 1932 försatts i ett skick, som tillgodoser ortens trafikbehov, ej heller för sådan tomts vidkommande, med hänsyn till vilken stadens rätt att erhålla ersättning enligt stadgandena i stadsplanelagen förfallit.

149 §.

Vid expropriationsförfarande eller rättegång angående inlösen av tomtdel eller ersättande av gatumarks värde, som är anhängig vid denna lags ikraftträdande, skola tidigare gällande lagstiftnings bestämmelser angående ersättningsgrunder och förfarande fortfarande äga tillämpning.

Är ärende angående stadsplan eller tomtindelning anhängigt i ministeriet för inrikesärendena, skall ministeriet i ett va vt fall bestämma, huruvida och i vilket hänseende denna lag skall lända till efterrättelse vid ärendets behandling. Likaså skall länsstyrelse för varje fall bestämma, huruvida och i vilket hänseende denna lag skall lända till efterrättelse vid behandlingen av anhängigt ärende rörande byggnadsplan.

Har område enligt byggnadsstadgan (41/31) förklarats för gammal stadsdel, skola därpå efter denna lags ikraftträdande stadgandena i 135 § tillämpas.

150 §.

Sedan denna lag trätt i kraft, gäller tidigare byggnadsplan såsom byggnadsplan enligt denna lag. Utomplansbestämmelser äro i kraft högst fem år efter lagens ikraftträdande. Före lagens ikraftträdande meddelat byggnadsförbud skall fortfarande lända till efterrättelse under den i beslutet föreskrivna tiden.

151 §.

Närmare föreskrifter om byggande, byggnadslov och tillstånd till annan byggnadsåtgärd och om tillsynen över byggnadsverksamheten ävensom om denna lags verkställighet och tillämpning i övrigt utfärdas genom förordning.

Genom förordning stadgas även om förfarandet beträffande byggnadsservitut samt om tomtägares skyldighet att vid uppförande av nybyggnad anordna förvarings- eller parkeringsplatser för bilar till ett antal, motsvarande dispositionsändamålet för tomten och byggnaderna därå.

Beträffande semesterområde må särskilda bestämmelser utfärdas. Med semesterområde avses i regionplan, generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller i byggnadsordning, som avses i 13 §, till semesterområde bestämt område.

152 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959, och genom densamma upphävas stadsplanelagen av den 24 april 1931 (145/31) jämte däri senare företagna ändringar, med undantag för dess 45―55 §§ och 73 § 5, 6 och 7 mom., samt lagen den 6 juli 1945 om byggande på landsbygden (683/45), med undantag för dess 6 § 2 mom. och 15 § 2 mom.

På köping, som vid denna lags ikraftträdande hör till landskommun, skall tillämpas, vad om landskommun är stadgat, likväl sålunda, att ordningsrätten fungerar såsom byggnadsnämnd.

Nådendal den 16 augusti 1958.

Republikens President
Urho Kekkonen.

T.f. minister för inrikesärendena
Reino Kuuskoski.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.