244/1954

Given i Helsingfors den 21 maj 1954.

Lag angående införande av lagen om allmänna vägar.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

Staten övertager från den 1 januari 1958 att såsom landsvägar underhållas de inom städernas och köpingarnas områden belägna landsvägsdelarna, såvitt vederbörande kommun icke dessförinnan med stöd av 20 § 1 mom. lagen om allmänna vägar med avseende å dylik landsväg förordnats att vara väghållare.

Före den i 1 mom. nämnda tidpunkten skola alla landsvägsdelar vara försatta i sådant skick, att de uppfylla de skäliga anspråk, som böra ställas på landsväg. Underlåter kommun att fullgöra densamma åliggande skyldighet härutinnan, bör den utgiva ersättning därför enligt vad i 2 § stadgas.

2 §.

För att utreda landsvägsdelarnas skick skall vederbörande distriktsingenjör vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller den person, som han därtill förordnar, senast sex månader före ikraftträdandet av lagen om allmänna vägar i vederbörande kommuner förrätta besiktning, vid vilken en representant för kommunen bör beredas tillfälle att närvara.

Landsvägsdel, som till följd av i kommunens väghållning inträffad försummelse är i bristfälligt skick, skall genom kommunens försorg försättas i vederbörligt stånd senast före den efterbesiktning, som bestämmes av förrättningsmannen. Hava bristerna icke före denna besiktning blivit behörigen avhjälpta, skall kommunen utgiva ersättning för de kostnader, som föranledas av kommunen åliggande iståndsättningsarbeten.

För uppskattning av den ersättning, som i 2 mom. avses, skall, därest överenskommelse om ersättningen icke träffas, en nämnd tillsättas, bestående av ordförande och två ledamöter. Nämndens ordförande utses av länsstyrelsen, den ena ledamoten av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och den andra av kommunens styrelse i vederbörande kommun eller, om denna underlåter att utse ledamot, av länsstyrelsen.

Sedan nämnden fullgjort sitt uppdrag och insänt förrättningshandlingarna till länsstyrelsen, ankommer det på denna att avgöra frågan om skyldighet för kommunen att utbetala i 2 mom. avsedd ersättning. Härvid må kommunen, om särskild anledning därtill är, jämväl åläggas att gälda kostnaderna för ersättningens uppskattning.

3 §.

De inom landskommunernas, köpingarnas och städernas områden belägna vägar eller delar av dem, vilka underhållas såsom kommunal- eller byvägar och vilkas betydelse för den allmänna samfärdseln är åtminstone så avsevärd som i 8 § lagen om allmänna vägar är nämnt om bygdeväg, skola senast inom två år efter det nämnda lag trätt i kraft förklaras för bygdevägar. Av särskild anledning må statsrådet föreskriva förlängning av denna tid. Motsvarar väg icke i sitt tidigare skick de skäliga anspråk, som kommunal- eller byväg bör uppfylla, skall den iståndsättas på sätt i 6 § stadgas. Beslut om vägs förklarande för bygdeväg meddelas beträffande envar väg av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, sedan sådan utredning verkställts, som i 4 och 5 §§ omförmäles. Beslut, varigenom väg förklarats för bygdeväg eller därom gjord framställning eller yrkande ogillats, skall meddelas efter anslag, och besvärstiden räknas härvid från den dag, då beslutet meddelades.

Vad i 1 mom. är stadgat skall äga motsvarande tillämpning med avseende å kommunal- eller byväg, vars byggande enligt därom meddelat beslut påbörjats före den nya väglagens ikraftträdande men som icke därförinnan färdigbyggts.

Likaså skola stadgandena i 1 mom. tillämpas, då fråga är om sådan väg inom stads och köpingskommuns område, vilken, ändå att den icke är i väglagen den 3 maj 1927 (165/27) avsedd kommunal- eller byväg eller landsvägsdel, likväl av gammalt ansetts eller på annan grund är att anse som allmän väg.

Desslikes skola stadgandena i 1 mom. tillämpas på sådana i lagen den 9 mars 1951 om temporär vård av kolonisationsvägar (140/51) åsyftade kolonisationsvägar, vilkas betydelse för den allmänna samfärdseln är åtminstone så avsevärd som i 8 § lagen om allmänna vägar om bygdeväg är nämnt. På lantbruksministeriet ankommer att såsom överlåtare av dessa vägar försätta dem i det skick, som i 1 mom. avses.

4 §.

Länsstyrelserna åligger att i god tid föranstalta om utredning angående de i landskommunerna belägna vägar, som i 3 § avses. Av utredningen böra beträffande envar väg framgå dess egenskap av kommunal- eller byväg, dess betydelse för den allmänna samfärdseln, dess skick, de platser för uttagande av väghållningsämne, som reserverats eller skola reserveras för vägen, så ock övriga omständigheter rörande vägen, vilka vid bedömandet av den fråga, som här avses, böra beaktas. Till utredningen skall fogas karta över kommunal- och byvägarna inom envar kommuns område.

Utredningen och de av länsstyrelsen på grund härav särskilt för varje kommun uppgjorda förslagen för bestämmande av de vägar, vilka skola förklaras för bygdevägar, skola för framställande av anmärkningar under minst en månads tid hållas för allmänheten tillgängliga på lämpligt ställe inom vederbörande kommun. Kommunalfullmäktige bör beredas tillfälle att avgiva yttrande med anledning av förslaget och de anmärkningar, som till äventyrs framställts mot detsamma.

Sedan länsstyrelsen insänt handlingarna jämte eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ankommer det på denna att för hela landet göra framställning i fråga om de inom landskommunerna belägna kommunal- och byvägarnas förklarande för bygdevägar.

5 §.

I fråga om de i 3 § avsedda vägar, vilka äro belägna inom städernas och köpingarnas områden, ankommer det på vederbörande kommuns styrelse att verkställa utredning före ikraftträdandet av lagen om allmänna vägar. Av utredningen böra de i 4 § 1 mom. nämnda omständigheterna framgå, och till densamma skall fogas karta över de vägar, om vilka fråga är.

Förslag för bestämmande av de i 1 mom. nämnda vägar, som skola förklaras för bygdevägar, uppgöres för varje kommun av kommunens fullmäktige. Förslaget jämte den utredning, som utgör grunden härför, skall under minst en månads tid hållas i kommunen tillgängligt för allmänheten för framställande av anmärkningar. Göras anmärkningar, böra kommunens fullmäktige avgiva yttrande över desamma. Sedan de tillkomna handlingarna inkommit till länsstyrelsen, äger länsstyrelsen, efter att vid behov hava verkställt besiktning eller införskaffat ytterligare utredning, avgiva utlåtande med anledning av förslaget samt hänskjuta ärendets vidare handläggning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna åligger att för hela landet göra framställning i fråga om de i städer och köpingar befintliga vägarnas förklarande för bygdevägar.

6 §.

I beslut, varigenom väg förklaras för bygdeväg, skall utsättas viss tid, inom vilken vägen, såvitt å densamma finnas bristfälligheter, skall på överlåtarens åtgärd försättas i det skick, som i 3 § angives. För utredande av vägens skick skall vederbörande distriktsingenjör vid väg- och vattenbyggnadsförvaltningen eller den person, som han därtill förordnar, företaga mottagningssyn på vägen, när marken är bar. Synen, till vilken böra kallas en företrädare för vägens överlåtare samt i landskommun och köping länsman, skall hållas senast inom tre månader efter utgången av den i beslutet utsatta fristen.

Befinnes det vid mottagningssyn eller vid den fortsatta syn, som därvid föreskrivits, att vägen är i skick, förändras densamma till bygdeväg från följande månads början. Hava de iståndsättningsarbeten, som för överlåtaren föreskrivits vid mottagningssynen, icke utförts före den fortsatta synen eller före den efterbesiktning, som av särskilda orsaker till äventyrs ytterligare påbjudits, sker vägens iståndsättande genom statens försorg på överlåtarens vägnar, därest icke ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena förordnar, att beslutet om vägens övertagande såsom bygdeväg skall återgå. Då vägen iståndsättes genom statens försorg, ankommer det på distriktsingenjören att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen insända beskrivning över de för vägens iståndsättande erforderliga arbetena jämte kostnadsförslag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer medelst beslut, vilka arbeten som erfordras för vägens försättande i laga skick, och vägen förändras till bygdeväg från ingången av den månad, som följer på den, under vilken beslutet meddelades.

Sedan de erforderliga arbetena genom statens försorg utförts, fastställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medelst beslut beloppet av den ersättning, som vägens överlåtare är skyldig att gälda till staten för de av iståndsättningsarbetena föranledda kostnaderna. Är byvägslag överlåtare, uttages ersättningen av vägdelägarna i den ordning, som i väglagen av år 1927 är stadgad för uttagande av nödiga avgifter för byggande och underhåll av byväg.

Vad här är stadgat om överlåtarens skyldighet med hänsyn till iståndsättandc av väg skall i tillämpliga delar jämväl gälla överlåtare av väg enligt 110 § lagen om allmänna vägar åliggande skyldighet att tillhandahålla den nya väghållaren nödigt område för uttagande av väghållningsämnen för vägen.

7 §.

Vid de besiktningar och syneförrättningar, som i 2 § 1 och 2 mom. samt 6 § avses och som hållas inom stads eller köpings område, åligger det förrättningsmannen att uppgöra förslag till fastställande av de vägars ändpunkter, vilka ansluta sig till gata, torg eller annat trafikområde av motsvarande art. Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till vilken förslagen skola översändas, inhämtat yttrande av kommunens fullmäktige och avgivit eget utlåtande i frågan, fastställer länsstyrelsen de ifrågavarande vägarnas ändpunkter.

8 §.

Har underhållet av väg, som förklarats för bygdeväg, varit utgivet på entreprenad, upphör entreprenadavtalet att gälla, då vägen förändras till bygdeväg, och är vägens överlåtare skyldig att ersätta den skada, som genom avtalets upphörande måhända tillskyndats entreprenören.

Därest lån upptagits för väg, som förklarats för bygdeväg, svarar låntagaren för lånets återbetalning. Lämna de för vägen samlade medlen behållning, tillhör denna vägens överlåtare.

9 §.

I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut jämlikt 6 § 2 mom. om bestämmande av de för vägs iståndsättande erforderliga arbetena må ändring sökas endast genom anförande av besvär över enligt 3 mom. av sagda paragraf meddelat beslut i fråga om vägöverlåtarens skyldighet att utgiva ersättning.

10 §.

Vägnämnd, varom stadgas i 11 kap. lagen om allmänna vägar, bör tillsättas i god tid, innan sagda lag träder i kraft.

11 §.

Närmare anvisningar angående tillämpningen av denna lag utfärdas av ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena.

12 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958.

Helsingfors den 21 maj 1954.

Republikens President
J. K. Paasikivi.

Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena
Martti Miettunen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.