503/1951

Given i Helsingfors den 28 september 1951.

Lag om fiske.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Fiskerätt.

1 §.

Fiskerätten å vattenområde tillkommer, med nedannämnda undantag, områdets ägare.

2 §.

I saltsjön utom byarågång, så ock vid de havsstränder samt i havet befintliga holmar och skär, som tillhöra staten, men ej tillyda visst hemman eller av någon under särskilda villkor innehavas, äger varje finsk medborgare rätt att idka fiske, där ej annorlunda är eller framdeles varder föreskrivet.

Angående förbud mot eller inskränkning i fiskerätt, som i 1 mom. säges, stadgas genom förordning.

3 §.

I insjöfjärd utom byarågång äger den, som är bosatt i kommun, vilken sträcker sig till fjärden, rätt att idka mete och annat krokfiske. På kommunerna ankommer att samfällt besluta, huruvida även annat fiske i sådan del av insjö må bedrivas.

4 §.

Inom kommun befintligt vattenområde är envar, som är bosatt i kommunen, berättigad att idka mete, dock ej i forsar och strömdrag i lax- och sikförande vattendrag, inom fredningsområden, i fiskodlingsdammar eller på därmed jämförliga eller i 13 § nämnda platser. Mete må likväl icke utan tillstånd bedrivas så nära annans bebodda strand, bad- eller annan sådan plats, att ägaren eller innehavaren därigenom åsamkas olägenhet.

Uti yttre skärgården och inom bys mot öppen havsfjärd gränsande vattenområde vare envar, som är bosatt i byn, tillåtet att bedriva mete och annat krokfiske, dock ej med gäddrev, kastdrag eller fjäderkrok. Fångst av siklöja, strömming och vassbuk med nät får på sådant område bedrivas av envar, som är bosatt i kommunen.

Vid behov må genom förordning bestämmas, huruvida visst fångstsätt skall anses såsom mete.

Ej må fiske, varom i 1 och 2 mom. stadgas, så bedrivas, att fisket på fiskevattnets ägare eller arrendator tillhöriga not- eller storryssjeställen, som av dem sedvanligen begagnas, därigenom hindras eller störes.

Vad ovan är sagt, gäller såväl samfällda som skiftade fiskevatten.

Där särskilda skäl det påkalla, äger lantbruksministeriet rätt att inom visst område inskränka eller helt och hållet förbjuda i 1 eller 2 mom. avsett fiske.

5 §.

Statens enskilda fisken förbliva staten förbehållna, där de av ålder varit i statens värjo och fortfarande av staten innehavas.

6 §.

Genom urminnes hävd eller på annan grund lagligen förvärvad enskild rätt till fiskeställe eller fiske inom annan bys rågång eller utom byarågång förblir i kraft. Dock vare urminnes hävd med avseende å fiskeställe fortfarande gällande allenast, där platsen är till sina gränser fullt bestämd.

Har ej rättighet till fiskeställe eller fiske inom annan by tillydande vatten vid uppgåendet av dess omkretsrå godkänts, skall talan därom anhängiggöras vid vederbörlig underrätt senast inom tre år från det rågången vunnit laga kraft.

7 §.

Där angående fiskerätt genom dom eller eljest i laga ordning annorledes föreskrivits än ovan sagts, lände sådan föreskrift fortfaramde till efterrättelse.

8 §.

Då fiskerätt, som icke kan anses inskränka sig till husbehovs- eller rekreationsfiske, utgives på arrende, skall arrendeavtalet ingås för viss tid, minst fem och högst tjugofem år. Avtalet skall uppgöras skriftligen och underskrivas av vittnen. Har muntlig överenskommelse träffats om sådant arrende av fiskerätt, får part i stöd av andra parten tillställd stämning inför rätta yrka fastställelse av överenskommelsen. Efter vad som framkommer angående omfattningen av den utarrenderade fiskerätten och arrendeavgiften därför, fastställer rätten avtalet att gälla mellan parterna med beaktande av vad ovan är stadgat om arrendetiden. Ett sålunda fastställt arrendeavtal äger samma giltighet som lagligen uppgjort skriftligt arrendeavtal.

Utarrenderas vattenområde, beträffande vilket ingåtts i 1 mom. avsett avtal om arrendering av fiskerätten, efter arrendetidens utgång ånyo, äger arrendatorn varje gång företrädesrätt till fiskearrenderätten. Arrendator, som är missnöjd med arrendevillkoren, må draga saken under rättens prövning, och bestämme rätten skäliga arrendevillkor.

Arrendeavtal, som avses i 1 mom., är bindande även gentemot ny ägare av vattenområdet.

Ägare av vattenområde må häva arrendeavtal rörande fiskerätt eller avstå från att förnya detsamma, ort arrendatorn underlåter att erlägga arrendeavgiften eller på annat sätt försummar sina skyldigheter eller missbrukar sin fiskerätt och därigenom äventyrar fiskbeståndet.

9 §.

Har någon rätt till fiske i annan tillhörigt fiskevatten, vare fiskevattnets ägare berättigad att lösa rättigheten efter dess fulla värde. Kan värdet ej annorlunda fastställas, anses det motsvara tjugo gånger den årliga nettoinkomst, som fisket under de senaste fem åren i medeltal avkastat. Därvid bör utom annan kostnad tagas i betraktande jämväl penningvärdet av det arbete, som åtgått till fiskandet samt till fiskens beredning för försäljning ävensom till dess transport och avyttring.

Är tvist om värdet, skola, innan målet avgöres, syn och uppskattning verkställas av godemän, som rätten utsett.

I 1 mom. nämnd lösningsrätt äge dock ej rum med avseende å staten tillhörigt fiske eller lagligen utmärkt lax- eller siknotvarp eller fiskpata med särskilt förunnad rätt till lax-, sik- eller nejonögonfiske. Icke heller må fiskerätt, som tillhör lägenhet, bildad enligt lagen den 18 januari 1924 om inlösen av fisketorp (16/24), sålunda lösas.

10 §.

Kungsådra vare hållen såsom fiskled i älv, å, ström och fors samt i ledsund.

I saltsjön och insjö sträcker sig fiskled i en eller flere grenar från kungsådran på djupaste stället så långt ut i öppna sjön, att den upp- och nedgående fiskens vandring ej hindras. Fiskled må dock genom lokal fiskeristadga eller vid förrättning, varom nämnes i 99 §, förläggas även annorstädes än där vattnet djupast är, såframt det för tryggande av fiskens vandring är av nöden. Fiskledens bredd bör uppmätas sålunda, att vid rådande medelvattenstånd det av fiskleden bildade vattenområdet på varje avstånd från kungsådra utgör en tredjedel av hela vattenområdet, för såvitt icke i lokal fiskeristadga är annorlunda bestämt.

I lokal fiskeristadga må fiskled dessutom förläggas även i annat än i 1 och 2 mom. omnämnt vatten.

Fiskled skall hållas fri från fiskpata och andra stående fiskredskap, med undantag av långrev och annat krokredskap, och må därstädes icke heller med rörligt garnredskap fiske annorledes bedrivas, än att fiskeledens halva bredd alltid är öppen.

Har någon härförinnan förvärvat rätt att med fiskpata stänga fiskled annorledes än ovan sagts, njute sådan rätt till godo; vare dock pliktig, där staten eller ägare av fiskevatten ovan eller medan det fordra, att mot lösen avstå sådan rättighet, såsom om expropriation av fast egendom för allmänt behov är stadgat.

Då särskilda omständigheter det påkalla, må tillstånd att med fiskredskap stänga viss del av någon fiskled beviljas.

11 §.

Storryssja, laxkatsa eller annat med dessa jämförligt redskap må ej utan tidigare förvärvad rätt eller särskilt tillstånd utläggas närmare än fem kilometer från Kemi-, Ijo-, Kiminge-, Ule- eller Kumoälvars mynning eller mynningarna av Kymmeneälvs förgreningar, ej heller närmare än tre kilometer från övriga i saltsjön utfallande lax- eller sikförande älvars eller åars mynning eller i sund, som utgör enda eller huvudsaklig vattenled från vik eller fjärd, och icke närmare än tvåhundra meter utanför detsamma.

12 §.

I lax- eller sikförande älv, å, ström och fors samt i saltsjön invid lax- eller sikförande älvs eller ås mynning vare inom områden, som nämnts i 11 §, fångst med not eller annat rörligt garnredskap förbjuden, med undantag av fångst med håv från strand eller landfast brygga.

Likväl vare notdragning tillåten på ställe, där rätt härtill är av ålder förvärvad, samt med särskilt tillstånd även å andra stallen.

13 §.

I fiskväg samt inom etthundra meter från dess in- och utlopp vare allt fiske förbjudet.

Ej heller må fiskfångst idkas i vattenkanal eller inom etthundra meter nedanom dammbyggnad, som sträcker sig över hela vattendraget.

Vad ovan är stadgat avser ej fiskeverk, som lagligen uppförts före den 1 mars 1903.

Där nödigt finnes, må fiske inom vidsträcktare område än i 1, 2 och 3 mom. är sagt förbjudas eller inskränkas eller ock lättnader i bestämmelserna i nämnda moment medgivas.

14 §.

Fiskfångst må ej så bedrivas, att därigenom almans fiske i onödan vållas förfång eller skada eller att fisken utestänges från fredat område eller från annan tillhörigt vatten eller ock hindras att gå upp eller ned i fors.

Insjö, som allenast genom bäck står i förbindelse med annat vatten, må dock med länsstyrelsens tillstånd avstängas för fiske och vården av fiskevattnet, såvida ej annan därigenom tillskyndas nämnvärd skada. Lag samma vare med avseende å avstängning av bäck eller del därav i nu nämnt syfte.

Finnes avstängningen åsamka annan nämnvärd skada, förordne rätten om bäckens öppnande. Genom avstängningen åstadkommen skada skall på anfordran ersättas.

15 §.

Den, som utom bys vattenområde i saltsjön upprensar nytt eller ett under minst fem nästföregående år obegagnat notvarp, som blivit oanvändbart, bör av länsstyrelsen på ansökan beviljas rätt att där ensam bedriva fångst med not under högst tio eller, där upprensningskostnaderna varit synnerligen stora, högst tjugo år.

16 §.

Vilja flere nyttja samma notvarp utom bys vattenområde i saltsjön och kunna de icke samtidigt därstädes fiska, bedrive notdragning utan onödig tidsutdräkt i den ordningsföljd de till stället ankommit.

Notlag, som för att försätta notvarp i för vinterfiske användbart skick utfört även annat arbete än upphuggning av vakar, vare berättigat att därför av övriga, som nyttja samma varp, erhålla skälig ersättning.

17 §.

Utplanterar fiskodlingsanstalt sik eller till laxsläktet hörande fiskslag i sådant vattendrag, att utplanteringen länder till allmän nytta, och är anskaffningen av rom för ändamålet förenad med stora svårigheter eller oskäliga kostnader, vare länsstyrelsen efter vederbörande fiskerättsinnehavares hörande berättigad att för högst tio års tid i sänder meddela anstalten tillstånd att för sagda ändamål bedriva fångst av sik och lax i annan tillhörigt fiskevatten. I tillståndsresolutionen bör anstalten förpliktas att, för gottgörande av den skada fiskstammen därigenom lider, i det vatten, där lekfisk fångas, utplantera fiskyngel, motsvarande minst en femtedel av antalet därifrån erhållna romkorn.

18 §.

Den, som har till yrke att bedriva fiske, vare berättigad att å staten tillhöriga stränder, holmar och skär, om vilka i 2 § sägs, för såvitt de ej reserverats för annat ändamål, i mån av tillgång emot skälig ersättning få mark åt sig upplåten för uppförande av nödiga boningshus, bodar och beredningshus samt för uppresande av torkställningar.

Länsstyrelsen äger att för ändamålet anvisa nödiga områden.

Stå i 1 mom. nämnda områden icke till förfogande, må person, som yrkesmässigt bedriver fiske, på utöar i saltsjön av eget material uppföra fiskehydda samt tork- och förvaringsrum för bragder och lagerrum för fångsten ävensom för landstigning nödig båtbrygga, där sådant för hans fiskeverksamhet är nödvändigt.

Strandägare anvise för ändamålet lämplig plats, och tillkomme honom rätt till full ersättning efter uppskattning för sagda nyttjande av fastigheten,

19 §.

Innehavare av fiskerätt och hans medhjälpare äge rätt att, där det för fångstredskapens utsättande, upptagande och vittjande är av nöden, beträda annan tillhörig strand, dock icke tomt, trädgård eller badställe, samt att till torkning upplägga sina redskap å strand, likväl ej på nyssnämnda områden, upplagsplats, park eller odlade ägor. Har strandägaren anvisat lämpligt ställe för sådant ändamål, må annat område ej därtill begagnas.

I de fall, som i 1 mom. sägs, tillkommer strandägaren full ersättning efter uppskattning för all därigenom liden skada och olägenhet.

Strandägare skall anvisa innehavare av fiskerätt gångstig över sin mark till fiskevattnet, där denne eljest icke lämpligen kan komma till detsamma, samt vid behov båtplats, för vilka förmåner ersättning bör erläggas.

20 §.

Angående tillstånd eller förbud, varom stadgas i 10 § 6 mom., 11 §, 12 § 2 mom. och 13 § 4 mom., äger lantbruksministeriet besluta, såvida därom ej bestämts i lokal fiskeristadga.

21 §.

Vad ovan i 1, 3 och 6―9 §§ är sagt om fiskerätt, avser även rätt till fångst av kräftor och pärlmusslor.

2 kap.

Inskränkningar i fråga om fångst.

Fångstredskap.
22 §.

Ej må vid fiske användas:

1) sprängämnen, skjutvapen, giftiga eller bedövande ämnen eller elektrisk ström;

2) helt eller delvis av väv förfärdigat redskap;

3) sådana föremål eller anordningar på bottnen, i vattnet eller ovanom detsamma, vilkas ändamål är att skrämma fisken in i fångstredskap; ej heller

4) fångstredskap, vilkas beskaffenhet eller användning annorstädes i denna lag är förbjuden.

23 §.

I redskap av garn skall minsta avståndet mellan knutarna, beräknat från dessas mittpunkt, då redskapet är vått och garnet utsträckt, utgöra:

1) i redskap för fångst av nors, siklöja och vassbuk 10 millimeter;

2) i redskap för fångst av strömming 12 millimeter;

3) i med maskor fångande redskap för fångst av lax, laxöring och insjölaxöring 55 millimeter samt i andra redskap 50 millimeter; ävensom

4) för fångst av annan fisk 27 millimeter, i storryssja dock 32 millimeter.

Skall strömming eller vassbuk hållas levande i not under minst ett dygn, vare tillåtet att använda not, vari avståndet mellan knutarna är minst 8 millimeter.

I laxryssja är tillåtet att använda sådana landarmar och ingångsgarn, i vilka avståndet mellan knutarna är minst 35 millimeter.

Redskap av garn skall vara så telnat eller bandat, att maskorna däri hållas så öppna som möjligt.

Bestämmelserna i 1 mom. avse ej ålryssja eller redskap, varmed fisk upphämtas ur fiskbragd, ej heller redskap av garn, som nyttjas uteslutande till fångst av gärs, agnfisk eller spigg. Nät, som vid sådan fångst användes, må ej i höjd överstiga 120 centimeter, ej heller not 200 centimeter, utom vid fångst av spigg.

24 §.

I katsa, mjärde eller annat fångstredskap av spjälar, vidjor, rot, näver eller annat likartat material må springornas bredd ej understiga 25 millimeter och avståndet mellan bindslena 150 millimeter.

Mjärde av större täthet må dock användas för fångst av nejonögon, ål och kräfta.

Katsas och ryssjas mynning skall ovan vattenytan städse hållas tillsluten.

25 §.

I fångstredskap av metalltrådsnät må maskorna ej i någon riktning mäta mindre än 35 millimeter i genomskärning.

Användningen av vissa fångstredskap och fiskesätt.
26 §.

Under islossningen och därefter intill utgången av den 20 juni vare allt slags fiske med rörligt garnredskap förbjudet med följande undantag:

1) strömmingsfångst får äga rum såsom drivgarnsfiske samt i varp, som av ålder varit för fångst av detta fiskslag lagligen utmärkt;

2) fångst av lax, laxöring och sik får bedrivas i varp, som av ålder varit för fångst av dessa fiskslag lagligen utmärkt;

3) siklöja och sik få fångas med flytande not å fjärd och vid öppen strand från och med den 1 juni; drivgarnsfiske efter siklöja i saltsjön vare städse medgivet; samt

4) fångst av nors med not vare tillåten i insjö och saltsjön på fiskens uppstignings- och lekplatser samt med håv i älv, å och ström under tio dagar från islossningen och med flytande not å fjärd och vid öppen strand från och med den 1 juni.

I Kittilä härad är notdräkt tillåten under hela året, dock icke i de i 12 § nämnda vatten.

27 §.

Storryssja och annat dylikt redskap, som antingen är försett med botten eller vid vittjandet nedtill tillslutes och som jämte ledarmar och nät till någon del är högre än en och en halv meter, må ej nyttjas annorstädes än i saltsjön.

28 §.

Ej må stående redskap utom byarågång utsättas i saltsjön närmare notvarp än etthundra meter, ej heller närmare annans storryssja eller därmed jämförligt fångstredskap än tvåhundra meter från dess sida och fyratio meter från dess ända, där ej angående fångstredskapens förläggande annorlunda bestämmes.

29 §.

Ej må för fångst av nors, siklöja eller strömming avsett redskap användas på sådant ställe eller sådan tid, att jämväl annan fisk med dylikt redskap i nämnvärd mån fångas.

30 §.

Fiske med ljuster, så ock fiske med håv med användande av eld eller ljus vare förbjudet i lax- eller sikförande älv, å, ström och fors samt från och med början av den 15 april till och med utgången av den 20 juni jämväl i annat vatten.

31 §.

Fiskens skrämmande genom pulsande eller på annat sätt vare förbjudet vid fiske med nät från och med början av den 15 april till och med utgången av den 20 juni.

32 §.

I Kemi- och Ounas- samt Simo-, Kiminge, Ijo- och Uleälvar må i pata, som ej är avsedd för fångst av till laxsläktet hörande fiskar, icke användas mjärde, ryssja eller tina, uti vilka ingångsöppningen eller den däri befintliga svalgbågen i någon riktning mäter mer än 160 millimeter i genomskärning.

Ej må sikfångst med fasta fiskeverk bedrivas i de älvar, som i 1 mom. nämnts, å annan tid än från och med början av den 25 juli till och med utgången av den 30 september. Dock vare sikfiske med kort landpata tillåtet jämväl i dessa älvar, så länge vårfloden varar, likväl ej längre än till och med åtgången av den 14 juni.

33 §.

Under den tid, då visst fiskslag eller kräfta är fredad, enligt vad i 34, 35 och 36 § § sägs eller särskilt påbjudes, må ej för fångst av sådan fisk eller kräfta gjort eller härför särskilt ägnat redskap hållas i vatten utsatt.

Fredningstider.
34 §.

Under nedannämnda tider vare följande fiskslag fredade och fångst av dem förbjuden:

1) lax, laxöring, insjölaxöring och bäckforell i älv, å, ström och fors från och med början av den 1 september till och med utgången av november, dock sålunda, att fångst med mete av desamma är tillåten intill utgången av den 10 september samt från och med början av den 16 november;

2) sik, utom i saltsjön, under oktober och november;

3) gös från och med början av den 16 maj till och med utgången av den 20 juni;

4) harr under april och maj; samt

5) nejonögon från början av april till och med utgången av den 15 augusti.

35 §.

Kräfta vare fredad och kräftfångst förbjuden från början av november till och med utgången av den 20 juli.

36 §.

Utplanteras på åtgärd av fiskevattnets ägare eller innehavare eller med hans tillstånd värdefullt fiskslag eller kräftor i vatten, där sådana ej förekomma eller äro stadda i tillbakagång, må under det första utplanteringsåret och nästpåfödjande sex eller, i fråga om siklöja, tre kalenderår sådan fisk eller kräftor ej ur vattnet upptagas.

Om förbudet bör den, som verkställt utplanteringen, eller fiskevattnets ägare eller innehavare kungöra på kommunens anslagstavla och årligen, förnya kungörelsen.

37 §.

Fisk eller kräfta, som under fredningstid i samband med annan fångst erhålles ur redskap levande och i oskadat skick, skall oförtövat åter utsläppas i vattnet.

Fredningsområden.
38 §.

För fiskstammens skyddande må till fredningsområden avskiljas ställen, där vattnets värdefullaste fiskslag förrätta sin lek eller uppehålla sig eller vilka av dem begagnas såsom vandrnigsväg, så ock nödig del av det till sådant ställe gränsande vattenområdet.

Om utläggning av fredningsområde besluta, där fiskevattnet är skiftat, vattenägarna genom samfälld överenskommelse eller envar för sitt områdes vidkommande och, där fiskevattnet är oskiftat, fiskelaget eller fiskevårdssammanslutningen.

Vid behov äge staten samt fiskelag och fiskevårdssammanslutning rätt att, på sätt om expropriation av fast egendom för allmänt behov är stadgat, inlösa visst område till fredningsområde.

Angående utbrytning av fredningsområde vid skifte av vattenområde är särskilt stadgat, och härvid bör till fredningsområde av varje fiskevattens areal avskiljas högst en tiondedel, såvitt möjligt i ett enhetligt område på sådana ställen, som i 1 mom. nämnas. För fiskevatten, som gränsa till varandra, bör bildas ett gemensamt fredningsområde, om ägarna av fiskevattnet därom överenskomma, och skall härvid till fredningsområde avskiljas högst en femtondedel av fiskevattnens sammanlagda areal.

39 §.

Där fredningsområde bildas genom expropriation eller vid skifte av vattenområde, skall länsstyrelsen fastställa, under vaken tid och på vilket sätt fiske inom fredaningsområdet skall vara förbjudet eller begränsat, och må länsstyrelsen, då förhållandena undergått förändring, fastställa nya föreskrifter beträffande fisket inom fredningsområdet. I fall, varom i 38 § 2 mom. säges, lände träffad överenskommelse eller fiskelagets eller fiskevårdssammanslutningens beslut till efterrättelse.

40 §.

Inom fredningsområde, som tillkommit på sätt i 38 § 3 och 4 mom. stadgas, må ej sten, lera, sand, malm eller annat dylikt tagas eller flottning bedrivas eller under den för området fastställda fredningstiden färd med båt eller annan farkost ske, där tillräcklig flott- och farled eljest finnes, ej heller annat, varigenom fisken kan störas, förehavas. Dock vare tillåtet att bärga sjöfoder efter den 5 juli.

Inom fredningsområde, som tillkommit på annat sätt, må länsstyrelsen på ansökan till efterrättelse påbjuda i 1 mom. nämnda inskränkningar.

41 §.

Fredningsområde skall utmärkas med tjänliga märken.

Utmärkning och kartläggning av fredningsområde, som avses i 40 § 1 eller 2 mom., verkställas av lantmäteriingenjör, som vid behov ålägger fiskelag eller ägare av fiskevatten att genom märken göra fredningsområdets gränser även i vattnet synliga. Annat fredningsområde är ägare av fiskevatten själv berättigad att utmärka.

Om sökande av ändring i ovan i 40 § 1 eller 2 mom. avsedd utmärkning och kartläggning av fredningsområde är gällande vad om ändringssökande i rågångsförrättning särskilt är stadgat. Om fredningsområde skall göras anteckning i jordregistret.

Minimimått.
42 §.

Ej må någon fånga fisk av nedan angivna slag, såvida den icke fyller följande mått, mätta från käkspetsen till ändan av stjärtfenans mellersta strålar: lax 50 centimeter; gädda 38 centimeter; laxöring och gös 35 centimeter; insjölaxöring, röding, braxen och id 30 centimeter; samt sik och harr 25 centimeter.

43 §.

Ej må någon fånga eller döda kräfta, som ej fyller ett mått av 10 centimeter, mätt från panntaggens spets till den mittersta sköldens ytterkant på den utslagna stjärten.

44 §.

I fångstredskap erhållen levande och oskadad undermålig fisk eller kräfta skall ofördröjligen åter i vattnet utsläppas.

Övriga bestämmelser.
45 §.

Efter slutfört fiske skola pålar, störar och annat, som därvid nyttjats och ej hör till fast fiskeverk, ofördröjligen från vattnet borttagas.

Patornas tyngder böra vid patans nedrivning föras i land.

46 §.

Tilloppskanal eller vattenledning i vattenverk skall vara försedd med anordning, som hindrar fisk att inkomma i vattenverket. Utgöres anordningen av rissel, må avståndet mellan risslets stavar ej överstiga 30 millimeter, såvida ej lantbruksstyrelsen tillåtit användning av glesare rissel.

Dock vare tillåtet att hålla dylik anordning uppdragen, då vattnet är belagt med is, så ock vid islossning eller issörjebildning.

47 §.

Torrlägges kanal, vattenledning eller fiskväg, skall fisk, som däri finnes, ofördröjligen åter i vatten utsläppas.

Uppföres byggnad i vattendrag, må ej vatten utan synnerligt behov så höjas eller sänkas eller eljest så förfaras, att därigenom fiskbeståndet ödelägges eller fisket åsamkas annan skada.

48 §.

Angående förbud mot förorenande av fiskevatten och annan skadegörelse å fiskevatten och fiske är särskilt stadgat.

49 §.

För vattenområde, som med avseende å fiskerhushållningen är enhetligt, eller viss del därav må genom förordning lokal fiskeristadga utfärdas.

I lokal fiskeristadga må intagas från stadgandena i detta kapitel avvikande bestämmelser angående fångstredskap, användning av fångstredskap och fiskesätt, fredningstid och minimimått samt därutöver jämväl andra bestämmelser rörande vård av fiskevatten ävensom i 10―12 och 20 §§ avsedda föreskrifter.

50 §.

Finnes sådant vara för fisk- eller kräftbeståndets bevarande eller nödiga tillväxt påkallat, äger lantbruksministeriet rätt att för visst vattendragsområde eller del därav för viss tid:

1) förbjuda eller begränsa användningen av eljest tillåtet fångstredskap;

2) förordna, att i 23―25 §§ nämnda fångstredskap skola vara av större gleshet än i sagda lagrum stadgas;

3) förlänga de i 34―36 §§ nämnda fredningstiderna eller utsätta fredningstid för fisk, som annars icke är fredad, eller ock annorledes inskränka eller helt och hållet förbjuda fiske eller kräftfångst; samt

4) fastställa större minimimått än i 42 och 43 §§ sägs eller minimimått för fiskslag, som icke är nämnt i 42 §.

51 §.

Där synnerliga skäl äro, äger lantbruksministeriet rätt att för visst vattendrags område eller del därav för viss tid eller tills vidare och, om så nödigt är, under vissa villkor meddela tillstånd:

1) att använda i 22―33 §§ förbjudet fångstredskap eller fiskesätt;

2) att under fredningstid fånga enligt 34―36 §§ fredade fiskslag eller kräftor; samt

3) att fånga fisk eller kräftor, som ej fylla det i 42 och 43 §§ stadgade minimimåttet.

52 §.

För utplantering eller fiskodling, så ock för vetenskaplig undersökning eller annat sakligt grundat ändamål äger lantbruksstyrelsen befogenhet att på villkor, som av densamma bestämmas, för viss tid medgiva rätt att med fiskerättsinnehavarens begivande eller i de fall, som nämnas i 17 §, med länsstyrelsens tillåtelse fånga fisk eller kräftor i visst vattendrag eller del därav under fredningstid eller i fiskled, fiskväg och inom annat fredat område eller med förbjudet redskap eller i undermåliga exemplar. Sådan rätt må icke på annan överföras.

3 kap.

Fiskerättens utövning och vården av fiskevatten.

Allmänt stadgande.
53 §.

Innehavare av fiskerätt vare pliktig att så ordna vården av sitt fiskevatten och sitt fiske, att fisk- och kräftbeståndets fortbestånd varder tryggat.

Bedriver innehavare av fiskerätt fiske eller kräftfångst på sätt, som äventyrar fisk- eller kräftbeståndets fortbestånd, eller tillåter fiskelag användning av fångstredskap i alltför stort antal i samfällt fiskevatten, må länsstyrelsen efter lantbruksstyrelsens hörande förbjuda innehavare av fiskerätt att tills vidare, under högst tre år, använda sig av sin fiskerätt eller ock förordna om fiskerättens inskränkning. Lag samma vare, där andra föreskrifter för fiskets ordnande i samfällt fiskevatten icke iakttagas eller där av behovet påkallad fiskevårdssammanslutning ej kan fås till stånd, så ock där innehavare av fiskerätt i vatten, som står i förbindelse med annans fiskevatten, bedriver fiske på sådant sätt, att det länder annans fiske till uppenbar skada eller utgör hinder för annans åtgärder för det gemensamma fiskbeståndets bibehållande eller okande i vattendrag, där vardera innehar fiskerätt. Förbudet kan träffa varje fiskerättsinnehavare, som är vållande till alt fisket icke ordnas på sätt i denna lag åsyftas.

Innan förbud, som i 2 mom. säges, meddelas, skall vederbörande beredas tillfälle att i den ordning länsstyrelsen bestämmer avgiva förklaring i saken.

Förbud, som avses i 2 mom, må av länsstyrelsen upphävas, där skäl till dess upprätthållande icke längre föreligger. Om förbud och dess upphävande skall kungörelse anslås på kommunens anslagstavla.

Statens fiskerättigheter och fiskevatten.
54 §.

Närmare bestämmelser om nyttjande av statens enskilda fisken och fiske i staten tillhöriga fiskevatten samt om dessas vård utfärdas genom förordning, varvid i första hand ortsbefolkningens fördel skall beaktas.

Fiske, som omförmäles i 1 mom, må icke så ordnas, att fisk- och kräftbeståndet äventyras.

Kommunala ordningsstadgar.
55 §.

Är i vatten, som nämnes i 3 §, även annat än krokfiske tillåtet, skola kommunerna samfällt för fisket uppgöra ordningsstadga, som underställes länsstyrelsens fastställelse.

Fiskelag.
56 §.

Delägarna, i samfällt fiskevatten, utgöra ett fiskelag.

Ägare av sådan lägenhet, som med stöd av lagen om inlösen av fisketorp (16/24) äger rätt till fiske på samfällt vattenområde, är delägare i fiskelag, på sätt därom är särskilt stadgat.

Fiskelaget åligger att inom sitt område så ordna, fisket och fiskevattnets vård, att fisk- och kräftbeståndets fortbestånd varder tryggat.

I sådant syfte bör fiskelaget antaga stadgar, som böra underställas länsstyrelsens granskning.

Där samfällt fiskevatten är av ringa betydenhet eller annat vägande skäl föreligger, äger länsstyrelsen rätt att fritaga delägarna från skyldigheten att ordna fiskelagets verksamhet.

57 §.

Så snart omkretsrån för samfällt fiskevatten uppgåtts, skall av ordförande i kommunens styrelse förordnad kompetent person, som härtill bifaller, sammankalla delägarna i fiskevattnet till stämma för att besluta om organiseringen av fiskelaget.

Sedan rågången slutförts, bör lantmäteriingenjören därom genast underrätta ordföranden i kommunens styrelse.

Beträffande kallelsens innehåll och dess bringande till delägarnas i fiskevattnet kännedom äga stadgandena i 4 § lagen den 9 maj 1940 om vissa slag av samfälligheter och därmed jämförliga gemensamma förmåner (204/40) motsvarande tillämpning. Kostnaderna för stämman erläggas ur kommunens medel, och är kommunen berättigad att av fiskelaget utfå ersättning för dem. Sammankomma samtliga delägare utan sagda kallelse, vare stämman ändå beslutför.

58 §.

Vid fiskelagsstämma tillkommer varje delägare rösträtt efter sin andel i vattenområdet, såvida icke alla delägare annorlunda överenskomma.

Framlägger delägare sannolika skäl till stöd för det röstetal han vid fiskelagsstämma krävt, men uppstår meningsskiljaktighet angående röstetalet, avgöre stämman frågan genom beslut. Såvida den förebragta utredningen ej anses tillräcklig, skall stämman uppmana delägaren att anskaffa erforderlig tilläggsutredning eller ock besluta från lantmäterikontoret införskaffa förteckning över de tvistiga andelarna i vattenområdet. För förteckningen erlägges ej lösen. Över i detta moment avsett beslut må den, som är missnöjd med detsamma, föra talan såsom i 66 § stadgas.

Kan i 2 mom. nämnd förteckning icke av lantmäterikontor utgivas, bör för lantmäteriingenjör utverkas förordnande att vid stämma på platsen uppgöra förteckning över fiskelagets delägare.

59 §.

Fiskelag välje för ett år i sänder för sig bestyrelse jämte dess förman och ställföreträdare för denne.

Bestyrelsen bevakar fiskelägets fördel och företräder i ärenden, rörande fiskevattnets nyttjande och vård fiskelaget mot enskild delägare och tredje man.

Ej må rättegång angående fiskevatten av bestyrelsen anhängiggöras, utan att delägarna vid fiskelagsstämma härom fattat beslut. Delägare, som vid stämman motsagt beslutet, må ej påföras kostnad för målets utförande, överstigande värdet av den fördel, som kan visas hava genom rättegången tillförts honom såsom delägare i fiskevattnet.

Där bestyrelsen eller fiskelagsstämma, beslutar, att rättegång beträffande fiskevattnet icke skall inledas, vare delägare likväl obetaget att utföra talan i saken. Vad därvid vinnes, tillfaller fiskelaget, och är varje delägare pliktig att intill värdet av honom tillfallen fördel deltaga i rättegångskostnaderna.

Stämning, offentlig myndighets påbud eller annat meddelande skall anses hava delgivits fiskelag och dess bestyrelse, så snart bestyrelsens förman eller dennes ställföreträdare i laga ordning fått del därav, och äga dessa tillse, att saken i god tid bringas till delägarnas kännedom.

60 §.

Fiskelag, som består av högst fem delägare, må utöva sin verksamhet även utan bestyrelse, i vilket fall dennas åligganden handhavas av fiskelagsstämman, och vare med avseende å sådan stämma gällande, vad om fiskelags bestyrelse är föreskrivet.

Fiskelaget vare dock i detta fall pliktigt att för sig utse förman och ställföreträdare för denne.

61 §.

Vid fiskelagsstämma må delägare vara företrädd genom fullmäktig. Ej må dock någon uppträda med fullmakt på flere än en delägares vägnar.

Ej må å stämma ärende, som icke kungjorts i kallelsen, gå till avgörande.

Vid stämma skall föras protokoll, som bör justeras.

62 §.

Såsom fiskelagsstämmas beslut gälle den mening, som erhållit högsta röstetalet. Palla rösterna lika, vare den mening gällande, som enligt huvudtalet biträtts av de flesta. Falla rösterna även enligt denna beräkningsgrund lika, vare den mening gällande, som ordföranden biträtt.

För fattande av beslut erfordras dock, att beslutet omfattas med minst två tredjedelar av det vid omröstningen avgivna sammanlagda röstetalet och minst av en tredjedel av de röstande delägarna, där fråga är om vattenområdets nyttjande till fiske annorledes än sålunda, att varje delägare eller innehavare av dennes fiskerätt själv idkar fiske i vattnet i enlighet med vad fiskelaget närmare bestämt, samt med minst två tredjedelar av de vid omröstningen avgivna rösterna, därest delägarna skola åläggas att erlägga viss mot envars andel av vattenområdet eller antalet redskap svarande avgift till täckande av fiskelagets utgifter eller till hopbringande av en fond för bestridande av vissa åtgärder för fiskevattnets vård.

Sådan avgift må utan dom eller utslag utmätas, på sätt om utskylder är stadgat.

Utan hinder av vad i 1 mom. sägs må i fiskelags stadga bestämmas, att val, som förrättas å fiskelagsstämma, skola försiggå med tillämpning av proportionellt valsätt.

63 §.

Användes fiskelags fiskevatten annorledes än sålunda, att varje delägare eller innehavare av dennes fiskerätt idkar fiske på sätt fiskelaget närmare bestämt, skall inkomsten därav, såvida alla delägare icke annorlunda överenskomma, fördelas mellan delägarna efter deras andel i vattenområdet, såvitt den icke erfordras för bestridande av fiskelagets utgifter.

I fiskelags stadgar må bestämmas, att delägare i fiskelag eller annan person, vilken ådömts straff för brott mot stadgandena om fiske, genom beslut av fiskelagets bestyrelse för viss tid, högst två år åt gången, må förklaras förlustig sin rätt att bedriva fiske i fiskelagets vatten.

Fiskelag må icke skuldsätta sig.

64 §.

Förman för fiskelags bestyrelse skall sammankalla extra stämma med delägarna i fiskelaget för visst uppgivet ärende, därest sådant påyrkas av delägare, företrädande minst en tiondedel av fiskelagens röstetal.

Har ej klämman hållits senast mom en månad från det förmannen bevisligen gjorts underkunnig om nämnda yrkande, äge länsstyrelsen bemyndiga någon bland sökandena att sammankalla stämman.

65 §.

Sådan invånare i by, som icke tillhör fiskelag, äger rätt att erhålla särskilt tillstånd att inom område, som av fiskelaget anvisas, bedriva husbehovs- och rekreationsfiske på satt fiskelagsstämman för varje år beslutar.

Till sådan fångst berättigad är pliktig att för bestridande av kostnaderna för åtgärder, som avse fiskevattnens vård, erlägga av fiskelaget bestämd skälig avgift.

Beslutar fiskelag på grund av fiskevattnets ringa avkastning eller av andra giltiga skäl, att i 1 mom. nämnt särskilt tillstånd icke skall beviljas, skall ärendet ofördröjligen underställas länsstyrelsen för avgörande.

Var, som icke nöjes åt beslut rörande beloppet för den i 1 mom. avsedda avgiften, är berättigad att inom trettio dagar efter det han erlagt avgiften underställa ärendet länsstyrelsens prövning genom skriftliga besvär, som böra av besväranden själv eller hans befullmäktigade ombud ingivas eller genom postens förmedling insändas till länsstyrelsen. Till besvären bör fogas utredning om att avgiften erlagts samt tidpunkten härför.

Fiskelag må bevilja även annat än i 1 mom. nämnt särskilt tillstånd till fiske under viss tid inom fiskelagets område.

Beslut om beviljande av särskilt tillstånd fattas på sätt i 62 § 1 mom. säges.

66 §.

Delägare i fiskelag, vilken anser, att av fiskelaget eller dess bestyrelse fattat beslut icke tillkommit i laga ordning eller att detsamma står i strid med lag eller förordning eller innebär ett överskridande av fiskelagets befogenhet eller kränker hans rätt, vare berättigad att föra talan mot detsamma medelst stämning, som bör tillställas fiskelaget inom sextio dagar, räknat från den dag han av beslutet erhållit del i den ordning, som i fiskelagets stadgar föreskrivits om bringande till delägarnas kännedom av beslut, som fattats vid fiskelagsstämma. Då klandertalan anhängiggjorts, förordne rätten, om skäl därtill föreligger, innan ärendet slutligt avgöres, att det klandrade beslutet icke skall bringas i verkställighet.

Nöjes ej part åt rättens utslag, söke ändring däri i den för tvistemål stadgade ordning.

Angående besvär över påförande av i 62 § nämnd avgift är särskilt stadgat.

67 §.

Är samfällt fiskevatten så vidsträckt eller splittrat, att efterlevnaden av enhetlig ordningsstadga är förenad med svårigheter, må fiskelaget för vissa år uppdela sig på delfiskelag. För fattande av beslut om uppdelning erfordras sådan röstmajoritet, som enligt 62 § 2 mom. är av nöden för beslut om vattenområdes nyttjande.

Delfiskelag verka, vart inom sitt område, såsom självständiga fiskelag.

68 §.

Därest icke delägare i samfällt vattenområde överenskommit eller i den ordning, som stadgas i lagen om vissa slag av samfälligheter och därmed jämförliga gemensamma förmåner (204/40), fattat beslut om vattenområdes nyttjande för annat ändamål än fiske och vattenområdet ej heller underkastats godemannaförvaltning, må delägarna vid fiskelagsstämma besluta i angelägenheter, vilka angå upptagande av sten, lera, sand, malm eller annat dylikt från vattenområdet, dettas utarrenderande till flottnings-, upplagrings- eller annat ändamål, jakt och insamling av sjöfoder på detsamma samt tillvaratagande av därstädes anträffat trävirke eller annat gods ävensom annan användning av området. Beslutet, beträffande vilket i tillämpliga delar är gällande, vad i denna Iag är stadgat om fiskelags beslut, må likväl icke avse längre tid än fem år.

Utan hinder av, vad ovan i denna paragraf är stadgat, må i ärenden, som angå samfällt vattenområde, sådana mått och steg vidtagas, vilka avses i lagen om vissa slag av samfälligheter och därmed jämförliga gemensamma förmåner.

Fiskevårdssammanslutningar.
69 §.

För åstadkommande av ekonomiskt enhetliga fiskeriområden eller centralisering av fisket efter värdefulla fiskslag eller för effektivare och enhetligare vård av fiskevatten må fiskelag förena sig till fiskevårdssammanslutningar.

I vad mån ägare eller innehavare av skiftad eller annat sådant fiskevatten, som ej är fiskelags samfällda vatten, äger befogenhet att bilda fiskevårdssammanslutning, stadgas i 81 §.

70 §.

Fiskevårdssammanslutning må grundas på initiativ av fiskelag eller lantbruksstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse.

Då fiskevårdssammanslutning skall grundas, äger initiativtagaren sammankalla ombud för vederbörande fiskelag för att härom överenskomma.

71 §.

Avtal om grundande av fiskevårdssammanslutning skall upprättas skriftligen och bör på varje medlems i sammanslutningen vägnar undertecknas. I avtaget skola varje medlems röstetal i sammanslutningen och medlemmarnas inbördes delaktighet i sammanslutningens inkomster och utgifter vara angivna, varjämte däri skall bestämmas, för vilket ändamål och på vilket sätt fiskevattnet komme att nyttjas samt vilka vårdåtgärder som anses erforderliga.

Med avseende å varje medlems röstetal och andel i sammanslutningens inkomster och utgifter må ändring senare göras medelst skriftligt avtal medlemmarna emellan, dock ej innan fyra år förflutit, sedan sammanslutningen grundades.

72 §.

Sedan avtal om sammanslutnings grundande i enlighet med 71 § träffats, skola fiskelagens ombud antaga stadgar för sammanslutningen, vilka fastställas av länsstyrelsen i det Van, där sammanslutningen skall hava sin hemort. Tillika skola en eller flere sysslomän utses, vilka det åligger att bringa ombudsstämmas beslut till verkställighet, att föra dess talan inför domstolar och myndigheter i ärenden, som vid stämman handläggas, samt att, sedan länsstyrelsen meddelat sitt beslut i fråga om stadgarnas fastställelse, sammankalla sammanslutningens delegation. Förenämnda beslut fattas med enkel röstövervikt, varvid varje fiskelag tillkommer det röstetal, varom i enlighet med 71 § överenskommits.

Kommer sammanslutning ej till stånd, vare initiativtagaren berättigad att anmäla saken hos vederbörande länsstyrelse för vidtagande av i denna) lag förutsatta andra åtgärder.

73 §.

Beslutanderätten i fiskevårdssammanslutnings angelägenheter utövas av en delegation, till vilken varje till sammanslutningen hörande fiskelag utser en eller flere representanter. För dessa må suppleanter väljas.

Delegationen väljer inom sig bestyrelse för sammanslutningen samt bestyrelsens förman och ställföreträdare för denne.

Stämning, offentlig myndighets påbud eller annat meddelande skall anses hava delgivits sammanslutningen och dess bestyrelse, så snart bestyrelsens förman eller dennes ställföreträdare i laga ordning fått del därav.

Bestyrelsen företräder sammanslutningen gentemot enskild medlem av densamma och tredje man.

Består sammanslutning av högst fem medlemmar, må delegationen utgöra dess bestyrelse. Sammanslutningen vare dock i detta fall pliktig att för sig utse förman och ställföreträdare för honom.

74 §.

Representant för fiskelag tillkommer inom delegationen för fiskevårdssammanslutning det röstetal fiskelaget enligt 71 § är tillerkänt. Har fiskelag utsett flere representanter till delegationen, varde fiskelagets röstetal fördelat lika mellan de i delegationen för tillfället tillstädesvarande representanterna.

Ej må vid delegationens sammanträde representant för fiskelag företrädas av annan person på grund av fullmakt.

75 §.

Såsom delegationens beslut gälle den mening, som erhållit det högsta röstetalet.

Delegationen äge ratt att årligen bestämma om uppbärande hos fiskevårdssammanslutningens medlemmar av viss mot, envars delaktighet i sammanslutningen svarande avgift till sammaslutningens utgifter. Då sådan avgift första gången fastställes eller förhöjd avgift skall utgå, erfordras för beslut härom, att detsamma omfattas av minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster.

Utan hinder av vad i 1 mom. sägs må i sammanslutningens stadgar bestämmas, att val, som förrättas av delegationen, skola försiggå med tillämpning av proportionellt valsätt.

76 §.

Fiskevårdssammanslutning må icke skuldsätta sig.

77 §.

Fiskevårdssammanslutnings bestyrelse utlyse sammanträde med delegationens medlemmar för visst uppgivet ärende, om minst en femtedel av delegationens medlemmar det yrkar.

Har ej sammanträdet hållits inom en månad från det beslyrelsen bevisligen underrättades om nämnda yrkande, äge länsstyrelsen bemyndiga någon bland sökandena att sammankalla delegationen.

78 §.

Medlem av fiskevårdssammanslutning, som anser delegationens beslut icke hava tillkommit i laga ordning eller att detsamma står i strid med lag eller förordning eller innebär ett överskridande av delegationens befogenhet eller kränker hans rätt, vare berättigad att klandra detsamma medelst stämning, som bör tillställas sammanslutningen inom sextio dagar, räknat från den dag han av beslutet erhållit del i den ordning, som i fiskevårdssammanslutningens stadgar föreskrivits om bringande av delegationens beslut till sammanslutningens medlemmars kännedom. Då klandertalan anhängiggjorts, förordne rätten, om skäl därtill föreligger, innan ärendet slutligt avgöres, att det klandrade beslutet icke skall bringas i verkställighet.

Åtnöjes ej pant med rättens utslag i saken, söke ändring däri i den för tvistemål stadgade ordning.

79 §.

Fiskelag äge rätt att utträda ur fiskevårdssammanslutning vid utgången av det näst efter uppsägningen följande kalenderåret.

Uppsägning må dock icke ske, förrän sex eller, där sammanslutningen tillkommit på grund av myndighets initiativ eller i 53 § stadgat tvångsingripande, tio år förflutit, sedan sammanslutningen grundades.

80 §.

Beslutar delegationen upplösa fiskevårdssammanslutningen, skall sammanslutningens hopbragta egendom skiftas mellan medlemmarna enligt den grund för delaktigheten, varom i enlighet med 71 § överenskommits.

81 §.

Ägare eller innehavare av skiftat fiskevatten samt av sådant fiskevatten, som icke mtgöres av fiskelags samfällda vatten, äro jämväl behöriga att, särskilt för sig eller gemensamt med fiskelag, bilda fiskevårdssammanslutning. Sådan ägare eller innehavare är medlem i sammanslutningens delegation, och äger beträffande honom i övrigt, frånsett stadgandet i 74 § 2 mom, vad ovan i 70―80 §§ är sagt om fiskelag och deras företrädare motsvarande tillämpning.

82 §.

Vad i 63 § 2 mom. och 65 § är stadgat om fiskelag, skall äga motsvarande tillämpning på fiskevårdssammanslutning, därest, beslutanderätten i frågor angående bedrivande av fiske på fiskelagets område i enlighet med avtalet om bildande av fiskevårdssammanslutning övergått från fiskelaget till fiskevårdssammanslutningen.

Fiskevårdsavgift.
83 §.

Ingen, som fyllt 16 år, må idka annat fiske än mete på vattenområde, tillhörande den kommun, där han är bosatt, såframt han eller hans matlag icke erlagt fiskevårdsavgift och såsom bevis medhar för avgiften utfärdat kvitto. Såsom idkare av fiske må dock icke anses person, som biträder vid fisket. För ett och samma matlag skall endast en fiskevårdsavgift erläggas.

Fiskevårdsavgiften, som tillfaller staten, utgör tvåhundra mark om året. Statsrådet äger likväl befogenhet att, där förändrade förhållanden det påkalla, höja fiskevårdsavgiften till högst ettusen mark om året.

Främmande makters beskickningar och utländsk personal vid avlönade konsulers konsulat samt regeringens gäster må befrias från erläggande av fiskevårdsavgift.

84 §.

Kvitto över erlagd fiskevårdsavgift är fri från stämpelskatt och lösen.

85 §.

Envar, som själv är skyldig eller vars matlag är skyldigt att erlägga fiskevårdsavgift, bör, då han är ute på fiske, vid anfordran uppvisa kvitto över erlagd betalning åt den, som har att Övervaka efterlevnaden av stadgandena angående fiske, ävensom åt innehavare av fiskerätt, ägare och arrendator av vattenområdet samt deras folk.

4 kap.

Innehav av och handel med fiskvaror.

86 §.

Ej må, med i 87 § nämnda undantag, någon för försäljning hålla i förråd, forsla, försända, till avsalu uppköpa eller hålla, sälja eller mot betalning servera fisk eller kräftor i färskt tillstånd under dessas fredningstid, ej heller å annan tid fisk eller kräftor, som icke fylla i 42 och 43 §§ stadgade minimimått.

87 §.

Ovan i 86 § stadgat förbud avser ej:

1) lax, laxöring, insjölaxöring, bäckforell eller sik, fångade inom område, som ej faller under förbudet i 34 §, såframt fisken fyller det i 42 § stadgade måttet;

2) fisk eller kräftor, som på grund av lokal fiskeristadga eller i 51 § nämnt tillstånd få under fredningstiden för desamma eller i undermåliga exemplar salubjudas i hela landet eller i viss del av landet;

3) i fiskodlingsdamm eller -anstalt odlad fisk eller där odlade kräftor; ej heller

4) fisk eller kräftor, till vilkas fångst och användande för utplantering eller fiskodling eller för vetenskaplig undersökning erhållits i 52 § stadgat tillstånd.

Innehar någon vid ingången av den tid, varunder fisk eller kräftor äro fredade, därav förråd, som förut blivit lagligen fångat, vare berättigad att innehava, forsla och salubjuda detta förråd under de första sex dygnen av fredningstiden eller, där förrådet utgöres av fisk, som förvaras i frysinrättning, under hela fredningstiden.

Den, som håller i förråd, försänder, forslar eller saluhåller fredade eller undermåliga fiskslag eller kräftor, åligger styrka, att han enligt vad i denna paragraf säges har rätt därtill.

88 §.

Ej må till landet, utom för utplantering eller vetenskaplig undersökning eller transitotransport, införas undermåliga exemplar av fisk eller kräfta, och ej heller under den i 34 och 35 §§ stadgade fredningstiden sik, gös eller kräftor, där icke annorstädes är om införseln på annat sätt stadgat.

89 §.

Polismyndigheten på den ort, där under fredningstiden saluhållen eller i handeln förekommande undermålig fisk skall föryttras eller därifrån den försändes, må påbjuda fiskens märkning på lämpligt sätt, där det för övervakningen är av nöden. Är fiskens märkning styckevis förbunden med oskälig kostnad, skall märket anbringas å transport- eller försäljningslådan.

90 §.

Genom förordning må utfärdas närmare bestämmelser om behandling, förpackning och forsling av samt handel med fisk och kräftor ävensom av desamma framställda produkter, så ock om övervakning och kontroll av sådan behandling och handel.

Till förebyggande av smittsamma fisk- och kräftsjukdomars spridning må lantbruksmimsteriet för viss tid eller tills vidare meddela förbud eller inskränkande föreskrifter rörande forsling, hållande i förråd och sailuhållande samt in- och utförsel av fisk och kräftor, så ock beträffande flyttning från ort till annan av redskap, som använts till fångst, förvaring och forsling av desamma.

5 kap.

Övervakning och omhändertagande av gods.

91 §.

Varder någon ertappad med fiske i vatten, vari han icke äger rätt att idka av honom bedrivet fiske, eller anträffas i fiskevatten eljest fångstredskap, som ej tillhör någon till fiske berättigad, vare innehavaren av fiskerätten, så ock vattenområdets ägare eller arrendator berättigade att på bar gärning omhändertaga båt eller därmed jämförligt fortkomstmedel och redskap, som vid sådant fiske använts, samt den därvid erhållna fångsten. Lag samma vare, där delägare i gemensamt fiskevatten eller arrendator av fiskerätt uppenbarligen överskrider sin fiskerätt eller vid fiske använder sig av förbjudet redskap eller fångstsätt eller ock bedriver fiske på plats, där detta är förbjudet, eller på otillåten tid. Omhändertagaren är skyldig att på anfordran uppgiva sitt namn och sin adress.

Önskar innehavare av fiskerätten eller vattenområdets ägare eller arrendator icke föranleda åtal för brottet, får han, dock ej i fall, som nämnas i 93 §, behålla båten eller det därmed jämförliga fortkomstmedlet och redskapen, intill dess den, som dem begagnat, styrkt sin identitet och erlagt lösen med ett tusen mark. Erlägges denna ej inom en månad från det anmälan hos vederbörande polismyndighet gjorts om båtens och redskapens omhändertagande i innehavarens av fiskerätten eller ägarens eller arrendatorns av vattenområdet värjo, skola de tillfalla denne.

Önskar innehavare av fiskerätt eller ägare eller arrendator av vattenområde, att åtal väckes, överlåte snarast möjligt det innehållna godset, fångsten undantagen, åt polismyndigheterna för förvaring, till dess säkerhet ställts för erläggandet av böter, skadestånd och rättegångskostnader. Kan överlåtelse icke utan olägenhet äga rum, skall om godset och den plats, där det förvaras, lämnas meddelande till polismyndigheten, vilken äger bestämma, huru godset skall förvaras, till dess sagda säkerhet blivit ställd.

92 §.

Där innehavare av fiskerätt eller ägare eller arrendator av vattenområde tillkommer rätt att omhändertaga båt, redskap och fångst, må denna rätt utövas jämväl av vakt, som av honom tillsatts, eller hans övriga husfolk, av delägare i samfällt fiskevatten samt av fiskelag, fiskevårdssammanslutning eller av kommun anställd fiskevakt, så ock, där staten äger fiskerätt, av polismyndighet och den, på vilken det ankommer att på sådant område övervaka efterlevnaden av stadgandena om fiske.

93 §.

Har båt, redskap eller fångat, som enligt denna dag skall tillfalla staten, omhändertagits, vare omhändertagaren pliktig att därom oförtövat göra anmälan hos polismyndigheten på orten. Kan det befaras, att sådan fångst blir förskämd, får han, sedan den värderats av två ojäviga personer, försälja densamma, och skola de influtna medlen ofördröjligen tillhandahållas vederbörande polismyndighet.

94 §.

Är fiskredskap olagligen utlagt i fiskled eller annat vatten, där utövande av fiskerätt enligt 10―16 §§ denna lag är förbjudet eller begränsat, vare polismyndighet, så ock edsvuren fiskevakt, pliktig borttaga sådant redskap på den skyldiges bekostnad.

95 §.

Polismyndighet, så ock sådan innehavare av statstjänst eller -befattning, å vilken det ankommer att övervaka efterlevnaden av denna lag eller andra till skydd för fiske och fiskevatten meddelade stadganden eller föreskrifter, samt av kommun, fiskevårdssammanslutning, fiskelag eller delägare i sådant eller ägare av skiftat fiskevatten eller av person, som arrenderat fiske, tillsatt edsvuren fiskevakt äga rätt att undersöka på strand såväl i skjul som under bar himmel, i båt eller vatten befintligt redskaps lagenlighet ävensom sådan persons förråd, som till salu håller fisk eller kräftor.

6 kap.

Straffbestämmelser.

96 §.

Var, som i strid med denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser:

1) använder förbjudet fångstsätt eller redskap eller håller sådant redskap i båt, på strand, i strandskjul eller annorstädes, där det är lätt åtkomligt för fångst;

2) olovligen fiskar i kungsådra eller annan fiskled eller eljest inom fredat område eller använder i och för sig lovligt fångstsätt eller redskap i vattendrag eller inom område, där dettas användande är förbjudet;

3) på otillåten tid fångar fisk eller kräftor eller i sådant syfte håller redskap i vatten;

4) fångar undermåliga fiskar eller kräftor;

5) olovligen innehar, forslar, försänder, till avsalu uppköper eller håller, försäljer eller mot betalning serverar fredade eller undermåliga fiskar eller kräftor;

6) mot länsstyrelses eller domstols förbud idkar fiske;

7) idkar fiske, ehuru han eller hans matlag icke erlagt fiskevårdsavgift eller icke medhaver för avgiften utfärdat kvitto och icke inom två dygn kan uppvisa sådant; eller

8) åsidosätter bestämmelserna om de anordningar, som i tilloppskanal eller vattenledning skola anbringas,

straffes med högst etthundra dagsböter, varförutom förbjudet redskap eller del därav eller dess värde ävensom olovlig transport- eller handelsvara vare förbrutna, på sätt i 103 § stadgas. Har vid fiske använts sprängämne eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande, vare straffet minst sjuttiofem dagsböter eller fängelse ej över två år, och må i dessa fall jämväl olovligen använt, eljest tillåtet redskap och vid fisket begagnad båt eller dessas värde dömas förbrutna.

Den, som annorledes än i 1 mom. sägs bryter mot denna lag eller på grund av densamma utfärdade bestämmelser, straffes med högst sjuttiofem dagsböter, såvida icke gärningen annorstädes i lag är belagd med strängare straff.

Därom, till vilket straff den skall vara förfallen, som olovligen fiskar i annans fiskevatten eller på fredat område inom detta vatten eller överskrider den rätt honom såsom delägare i samfällt fiskevatten eller såsom arrendator eller utövare av fiskerätt med innehavarens av fiskevattnet tillstånd eller på annan grund tillkommer eller ock bryter träffat avtal eller beslut om utövande av fiskerätt eller annorledes kränker annan tillkommande fiskerätt, stadgas i strafflagen.

97 §.

Den, som utan tillstånd i fisbevatten utsläpper för fisket skadlig fisk eller annat djur eller avsiktligt och olovligen å fiskevatten vållar annan skada, vara ej enligt annat lagrum följer strängare straff, straffes med böter eller fängelse.

7 kap.

Särskilda stadganden.

98 §.

Länsstyrelses beslut, varom i 14 och 15 §§ säges, skall kungöras såsom i lagen om offentliga kungörelser (34/25) är stadgat.

99 §.

Då det för tillämpning av denna lag är av nöden, att gränsen mellan yttre och inre Skärgården inom område, beläget vid kusten eller i skärgården, varder klarlagd, förordne lantbruksministeriet, att förrättning för ändamålet skall äga rum.

Gränsen för sådant vattenområde, varom stadgas i 10―12 §§, bestämmes på vattenägarens eller innehavarens av fiskerätten eller lantbruksstyrelsens ansökan vid förrättning, som för ändamålet bör hållas.

Så snart i 1 eller 2 mom. nämnd förrättning vunnit laga kraft, lände gränsen till efterrättelse, till dess den på grund av ändrade förhållanden blivit ånyo uppgången.

Angående utmärkande till nödiga delar av fiskled är gällande vad i 41 § om fredningsområde är stadgat.

100 §.

Uppstår i annat fall än i samband med förrättning, varom nämnes i 99 §, tvist om gränsen för, läget av eller fisket i de vattenområden, om vilka stadgas i 10―13 §§, eller ock om vattendrag skall anses lax- eller sikförande, döme rätten därom, sedan den, efter att hava funnit sådant vara av nöden, införskaffat utlåtande av vederbörande fackmyndighet.

Lag samma vare, där tvisten angår utövande av fiskerätt eller ordnande av fiskevattens vård eller utläggande av fredningsområde.

101 §.

I statsförslaget skall varje år för fiskerihushållningens främjande upptagas ett anslag, motsvarande minst det belopp, vilket, beräknat enligt såväl medelantalet personer, som erlagt fiskevårdsavgift under de tre närmast föregående åren, som storleken av fiskevårdsavgiften för det löpande året, bör anses hava i fiskevårdsavgifter influtit.

102 §.

Har genom brott, varom i denna lag stadgas, endast enskild rätt förnärmats, må brottet ej åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden anmält saken till åtal.

103 §.

Vad genom olovlig fångst erhållits eller värdet därav vare förbrutet och tillfalle den, vars fiskerätt förnärmats, eller, där fångsten erhållits av delägare i samfällt fiskevatten, de övriga delägarna i samma fiskevatten, såvitt dessa ej till annan överlåtit sm fiskerätt. Dock tillfalle fångst, som erhållits under fredningstid eller från område, där fiske enligt 10―13 §§ är förbjudet, så ock undermålig eller med förbjudet fångstredskap åtkommen fångst eller värdet av fångsten statsverket.

Olovlig transport- eller handelsvara, som dömts förbruten, så ock redskap och båt, som förklarats förverkade, tillfalle statsverket.

Förbjudna fångstredskap eller delar av dem skola göras till fiske obrukbara.

104 §.

Är i låda eller förpackning av annat slag eller i sump, vari fisk eller kräftor förvaras, forslas eller saluföras, minst var tionde fisk eller kräfta fredad eller undermålig, varde hela innehållet dömt till staten förbrutet.

105 §.

Tredskar någon att fullgöra honom på grund av denna lag åliggande förpliktelse, äger länsstyrelsen befogenhet att tvinga honom därtill vid vite eller äventyr, att det försummade utföres på underlåt arens bekostnad.

106 §.

Ej må någon med farkost överfara utanför allmän farled utlagt fiskredskap, där detta utvisas av tydligt märke. Såsom sådant märke anses i saltsjön mörk, styv flagga, ej understigande trettio centimeter i kvadrat samt fästad å flöte, som skjuter minst halvannan meter över vattenytan, samt i annat vatten flöte, uppstigande minst en meter ovan vattenytan. Om märken, som böra användas under mörker, stadgas genom förordning.

Virkesflotte eller maskindriven farkost må ej gå närmare dylikt redskap än femtio meter, där detta ej på grund av trång farled är oundvikligt.

Angående de ljussignaler, som å fiskefartyg och fiskebåtar böra användas, är särskilt stadgat.

107 §.

Stadgandena i denna lag, förutom 22―25 och 27 §§, äga ej tillämpning å fiske i sjöar eller träsk, som underlyda en enda lägenhet och som äro slutna eller stå i förbindelse med annat vattendrag endast genom dike eller bäck, där fisk ej i nämnvärd mån kan upp- eller nedgå. Fisk och kräftor, som ej fylla måttet, så ock under allmän fredningstid erhållen fångst må dock icke utan lantbruksstyrelsens tillstånd försäljas eller forslas annorstädes.

Fångstredskap, som enligt 22―25 §§ bör anses vara förbjudet, må icke utan särskilt tillstånd förfärdigas eller saluföras.

108 §.

Med avseende å hav, insjö, älv eller å, som utgör gräns mot annat rike, så ock beträffande tillflöden till sådana älvar eller åar, skola stadgandena i denna lag äga tillämpning, såvida därom ej är eller varder annorlunda föreskrivet.

109 §.

Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

110 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952, och genom densamma upphävas 17 och 18 kapitlen byggningsbalken, sådana de lyda i lagen den 23 juli 1902 (31/02), och fiskeristadgan av samma dag (31/02) jämte i dem senare tillkomna ändringar samt förordningen av samma dag, innehållande vissa bestämningar angående gemensam kommunalstämma (31/02).

Före denna lags ikraftträdande bevisligen anskaffat lagligt fiskredskap, som i denna lag är förbjudet, får dock fortfarande användas under tre års tid med iakttagande i övrigt av stadgandena i denna lag.

Helsingfors den 28 september 1951.

Republikens President
J. K. Paasikivi.

Minister
Eemil Luukka.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.