893./1943

Given i Helsingfors den 19 november 1943.

Lag om hittegods.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

Var, som hittar och omhändertager förkommen egendom, vare skyldig att ofördröjligen om fyndet underrätta godsets ägare eller, om han ej har vetskap om ägaren eller dennes vistelseort, polismyndighet.

Är det uppenbart, att hittegodsets värde är mindre än etthundra mark, vare anmälan hos polismyndighet icke av nöden.

2 §.

Tillvarataget gods, vars värde överstiger femhundra mark eller som icke utan särskilt tillstånd får innehavas, skall upphittaren ofördröjligen tillställa polismyndighet. Önskar upphittaren ej själv förvara annat hittegods, äger han överlämna det till polismyndighet.

Anmält eller anträffat hittegods kan polismyndighet av eget initiativ taga i sin vård, då skäl därtill föreligger.

3 §.

Gods, som tillvaratages eller hittas på järnvägs eller annat allmänt trafikföretags område, i dess lokaler eller fortskaffningsmedel eller i skola eller teater eller på utställningsområde eller i handels- eller annan sådan rörelses affärslokal eller på dess gårdsplan, skall omedelbart överlämnas till vederbörande företags eller rörelses personal. Sådan egendom skall ofördröjligen tillställas polismyndighet eller, där i 9 § nämnd hittegodsbyrå upprätthålles av företaget eller rörelsen, sagda byrå.

I ämbetsverk eller hos myndighet tillvarataget gods skall omedelbart överlämnas till vederbörande innehavare av tjänst eller befattning, som skall ombesörja godsets översändande till polismyndigheten eller, såvitt 1 mom. äger tillämpning, till hittegodsbyrån.

Polisman eller annan, som innehar motsvarande befattning, skall genast till polismyndigheten överlämna gods, som han under utövning av tjänsten hittat.

4 §.

Hittegods skall behörigen förvaras och vårdas.

Kan godset lätt förskämmas eller hastigt nedgå i värde, så ock om dess vård är förenad med alltför stora kostnader, vare polismyndighet eller hittegodsbyrå eller, såframt polismyndighet därtill givit sitt tillstånd, upphittaren själv berättigad att sälja detsamma å offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt. Också i andra fall kan hittegods, som överlämnats till polismyndighet eller hittegodsbyrå, på ovannämnt sätt säljas, då särskilt skäl därtill finnes.

Angående de vid försäljningen influtna medlen gälle i motsvarande mån vad i denna lag är stadgat om hittegods.

5 §.

Ägare vare berättigad att taga hittegods åter, mot det att han gäldar skälig hittelön och ersätter av fyndet föranledda nödiga kostnader. Befinner sig egendomen i polismyndighets eller hittegodsbyrås värjo, ersättas av vården förorsakade kostnader enligt av länsstyrelsen fastställd taxa. Angående taxa för statsjärnvägarnas hittegodsbyrå stadgas genom förordning.

För tillvaratagande eller fynd, varom nämnes i 3 §, erlägges ej hittelön.

Uppkommer tvist om hittelönens eller kostnadernas storlek, skall frågan avgöras av domstol. Är godset i polismyndighets eller hittegodsbyrås värjo, får detsamma utlämnas till ägaren mot lösen, som polismyndigheten eller hittegodsbyrån prövar skälig.

6 §.

Yppas icke ägare till godset inom ett år efter det anmälan om fyndet i enlighet med 1 § 1 mom. gjorts hos polismyndighet. eller, där med stöd av 2 mom. samma paragraf sådant meddelande om fyndet icke gjorts, räknat från godsets upphittande, eller avhämtar ägaren icke godset inom tre månader efter det upphittaren underrättat honom om fyndet, tillfalle godset upphittaren. Likväl förvärvar upphittare icke äganderätt till handlingar vilka kunna dödas.

Är fråga om i 3 § avsett fynd och har ägaren icke inom ett år, räknat från godsets upphittande, infunnit sig för att avhämta detsamma, tillfalle godset med i 1 mom. nämnda undantag staten, därest detsamma varit i polismyndighets värjo, eller innehavare av hittegodsbyrå, därest godset tagits i byråns värjo.

7 §.

Vad i 1, 3, 5 och 6 §§ är stadgat angående ägare till hittegods, skall tillämpas jämväl på den, som på grund av pant-, nyttjande- eller annan rätt är berättigad att taga godset i sin besittning.

8 §.

Har upphittare icke inom två år efter det godset tagits i polismyndighets värjo infunnit sig för att hos sagda myndighet uppbära i 5 § 3 mom. avsedd lösen, vare rätten till denna förverkad till staten.

Underlåter upphittare att inom ett år, räknat från den tidpunkt, då han blev ägare till godset, omhändertaga till polis. myndighet överlämnat hittegods, vartill han förvärvat äganderätt, samt erlägga de kostnader, som polismyndigheten på grund av fyndet fått vidkännas, skall egendomen tillfalla staten.

9 §.

Länsstyrelse kan bevilja finsk medborgare, lagligen registrerat finskt bolag eller andelslag eller finsk förening eller kommun tillstånd att under viss tid i samband med rörelse, inrättning eller ämbetsverk upprätthålla hittegodsbyrå. Staten tillkommer sådan rätt utan ansökan om tillstånd.

För hittegodsbyrå, för vars upprätthållande i 1 mom. avsett tillstånd utverkats, fastställer länsstyrelsen reglemente och kan även i övrigt utfärda föreskrifter för dess verksamhet. Likaså ankommer på länsstyrelsen att godkänna det ändamål, för vilket byråns vinst skall användas.

10 §.

Utgör värdet av hittegods minst tvåtusenmark, vare den, som enligt 6 § 1 mom. gått förlustig sin rätt till godset, där upphittaren icke underrättat honom om fyndet, berättigad att tre år, räknat från det han gick sin rätt förlustig, genom väckande av talan mot den, som tillgodonjutit den funna egendomens värde, återfordra, vad denne enligt rättens prövning till hans skada oskäligen vunnit till följd av fyndet.

11 §.

Har myndighet omhänderfått annan lösegendom än hittegods och är myndigheten enligt lag skyldig att egendomen utgiva, skall, där vetskap icke finnes om ägaren eller om annan, som äger rätt till egendomen, om sådant gods kungöras på sätt ministeriet för inrikesärendena förordnar. Yppas icke någon till egendomen berättigad inom två år, räknat från tillkännagivandet, tillfalle egendomen staten.

Vad i 4 § är stadgat, äge tillämpning även på sådan egendom, som avses 1 mom.

12 §.

Angående i jorden eller annorstädes gömd skatt eller annat sådant fynd, som saknar ägare, skall upphittaren omedelbart underrätta ägaren av fyndplatsen; och tage ägaren hälften och upphittaren andra hälften av fyndet.

13 §.

Underlåter upphittaren att anmäla sitt fynd, såsom ovan är stadgat, eller förtiger han fyndet eller hittegodset, då det av ägare eller annan därtill berättigad efterfrågas, eller tillägnar han sig detsamma annorledes utan laga rätt, gånge förlustig alla de rättigheter, vilka grunda sig på fyndet, och straffes såsom i strafflagen stadgat.

14 §.

Angående hittegods, som tillhört eller som på grund av dess beskaffenhet kan anses hava tillhört Finlands försvarsmakt eller främmande stats krigsmakt kan med avvikelse från stadgandena i denna lag genom förordning särskilt stadgas.

15 §.

Angående hembud till staten av forntida mynt, vapen, redskap, prydnader, kärl eller annan fornsak vare gällande, vad därom är särskilt stadgat. Inlöses fyndet icke av staten, behålle upphittaren vad han funnit.

Angående skepps- och strandfynd även som fynd av vid flottning sjunket eller eljest förlorat virke eller av bin samt i vissa fall av ren, hund eller katt, så. ock angående på annans ägor inkommet husdjur, gälle, vad därom är särskilt stadgat.

16 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag kunna utfärdas genom förordning.

17 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944 och därigenom upphävas 9 och 10 § § förordningen angående införande av strafflagen.

Helsingfors den 19 november 1943.

Republikens
President RISTO RYTI.

Justitieminister
Oskari Lehtonen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.