1001/1942

Given i Helsingfors den 18 december 1942.

Förordning. angående unga förbrytare.

På föredragning av justitieministern stadgas i stöd av 28 § lagen den 31 maj 1940 om unga förbrytare:

1 §.

Finnes sannolikt, att person, som fyllt femton, men ej tjugoett år, begått brott, skall den myndighet, som förrättar förberedande undersökning, noggrannt undersöka förutom själva brottet, även dess motiv samt antingen genom vårdnämnds eller barnskyddsnämnds förmedling eller på annat sätt införskaffa utredning angående den för brottet misstänktes person, hans tidigare levnadsöden och de förhållanden, i vilka han levat.

Då målsägande anställt åtal, varom allmänna åklagaren icke förenat sig, kan rätten förordna, att allmänna åklagaren äger införskaffa i 1 mom. nämnd utredning.

2 §.

Undersökningen rörande den misstänktes person bör omfatta hans fysiska, intellektuella och moraliska utveckling och särskilt de karaktärsegenskaper, vilka möjligen lett honom till brottet.

Vid utredningen av tidigare levnadsöden bör särskild uppmärksamhet ägnas jämväl den omständigheten, huruvida i den misstänktes släkt framträtt brottslighet eller annan vanart eller sinnessjukdom.

Genom undersökning av de yttre levnadsförhållandena bör utredning söka vinnas därom, i vilken mån den misstänkte tilläventyrs begått brottet till följd av inflytande av en ogynnsam omgivning.

3 §.

Har ung förbrytare dömts villkorligt, bör domstol, där ej tillika förordnats, att den dömde ej skall ställas under övervakning, ofördröjligen anmäla om utslaget hos justitieministeriet. Har missnöje mot underrätts utslag anmälts, skall även därom meddelas.

Efter att hava mottagit i 1 mom. nämnd anmälan skall justitieministeriet till övervakare för den dömde utse lämplig befunnen person eller vårdförening ävensom anmäla om förordnandet till vederbörande vårdnämnd eller ock, då det prövas lämpligt, hänskjuta övervakningens anordnande till sagda vårdnänmd.

4 §.

Den, som förordnas till övervakare för villkorligt dömd, bör vara välfrejdad och även i övrigt i avseende å sina personliga egenskaper därtill lämplig samt bosatt så nära den övervakades bostad eller arbetsplats, att besök hos övervakaren ej vållar den övervakade nämnvärd kostnad eller tidsförlust.

5 §.

Har vårdförening utsetts till övervakare eller har övervakningens anordnande hänskjutits till vårdnämnden, bör föreningen eller nämnden anförtro övervakningen åt en person, som enligt 4 § kan betraktas såsom lämplig.

6 §.

Övervakaren bör söka förskaffa sig noggrann kännedom om den övervakades brott och motiven därför samt om den övervakades person, hans tidigare levnadsöden och de förhållanden, i vilka han levat, för att kunna besluta, vilka åtgärder, råd eller bestämmelser äro av nöden för att hjälpa den övervakade att undvika ett vanartigt liv och att uppfylla sina skyldigheter.

7 §.

Övervakare bör bemöta den övervakade med välvilja och söka genom att sörja för hans bästa tillvinna sig hans förtroende, men jämväl vid behov visa stränghet och fasthet.

Övervakaren bör vid handhavandet av sitt uppdrag såvitt möjligt undvika att göra den övervakade till föremål för omgivningens uppmärksamhet, att försvåra hans lovliga och nyttiga verksamhet samt att åsamka honom kostnader.

Övervakaren bör hjälpa den övervakade att erhålla arbete. Är den övervakade i arbete, som med hänsyn till sin art eller arbetskamraterna måste betraktas som olämpligt i avseende å övervakningens ändamål, bör övervakaren söka förskaffa den övervakade ett lämpligare arbete. Övervakaren skall ock öva tillsyn över den övervakades uppförande och intressen under dennes fritid samt leda och råda den övervakade till gott och nyttigt tidsfördriv.

8 §.

Önskar den övervakade ombyte av bostad eller arbetsplats, skall han begära övervakarens samtycke därtill. Övervakaren skall giva sitt samtycke, där den övervakade anför ett viktigt skäl och anledning ej finnes antaga, att han skall återgå till oregelbundet liv.

Flyttar den övervakade varaktigt till annan kommun, bör vårdnämnden anmäla härom hos justitieministeriet och vårdnämnden i den nya boningsorten samt tillsända den sistnämnda nödiga uppgifter och handlingar. Efter att hava mottagit handlingarna och infört den övervakade i vederbörande förteckning, bör vårdnämnden å den nya boningsorten ofördröjligen skriftligen anmäla därom till vårdnämnden å den tidigare boningsorten, som därefter får avföra den övervakade ur sina förteckningar medelst anteckning om den kommun, till vilken han flyttat.

9 §.

Vårdnämnden bör såväl till övervakaren som till den övervakade utgiva i enlighet med av justitiemmisteriet fastställt formulär uppgjord övervakningsbok.

Övervakaren bör såväl i sin egen som i den övervakades övervakningsbok anteckna sina besök hos den övervakade och den övervakades besök hos honom, så ock de viktigaste anvisningar och föreskrifter han meddelat den övervakade. Likaså skall den övervakades flyttningsanmälan antecknas i övervakningsboken.

10 §.

Övervakare skall minst var tredje månad uppvisa övervakningsboken för ordföranden i vårdnämnden.

11 §.

Önskar övervakare bliva befriad från sitt uppdrag, anmäle därom en månad tidigare hos den, som meddelat förordnandet.

Har övervakaren utsetts av justitieministeriet, skall ministeriet anmäla till vårdnämnden om övervakarens befriande från uppdraget och utseende av ny övervakare. Har ny övervakare icke utsetts, skall saken anmälas till vårdnämnden i avseende å övervakningens ordnande.

Övervakare, som befriats från sitt uppdrag, bör ofördröjligen överlämna av honom innehavd övervakningsbok till vårdnämnden, vilken äger befordra densamma till den person, som utsetts till övervakare i stället för den avgångna.

12 §.

Har justitieministeriet i stöd av 12 § lagen om unga förbrytare upphävt övervakning, anmäle därom till vårdnämnden.

13 §.

Vårdnämnd äger enligt av justitieministeriet fastställt formulär föra övervakningsförteckning rörande övervakade, som vistas inom dess verksamhetsområde. Utdrag ur förteckningen skall för varje år insändas till justitieministeriet före utgången av mars månad följande år.

14 §.

Då justitieministeriet eller fängelsedomstolen anhåller om avskrifter av handlingar, som befinna sig i underrätts värjo och angå ung förbrytare, skola desamma utan dröjsmål och senast inom tjugo dagar tillställas sagda myndigheter.

15 §.

Bevis om avgörande av domstol, genom vilket den anklagades rättegångsbiträde med stöd av 23 § lagen om unga förbrytare tilldömts arvode ur statsmedel, skall åt denne på anhållan utan lösen utfärdas.

16 §.

Har fängelsedomstolen förordnat, att ung förbrytare skall utstå straff i ungdomsfängelse, anmäle därom och om förlängningen av den i domen bestämda strafftiden till straffregistret. Jämväl bör fängelsedomstolen göra anmälan till straffregistret, sedan densamma förordnat, att ung förbrytare, som utstår straff i ungdomsfängelse, slutligt skall frigivas förestrafftidens utgång.

17 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1943. Närmare bestämmelser angående dess tillämpning utfärdas vid behov av justitieministeriet.

Helsingfors den 18 december 1942.

Republikens President
Risto Ryti.

Justitieminister
Oskari Lehtonen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.