419/1935

Given i Helsingfors den 20 december 1935.

Förordning om ändring av förordningen om verkställighet av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras.

På föredragning av justitieministern ändras med stöd av 6 § i lagen den 1 juni 1922 angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, 1, 3, 7, 8 och 10 §§ i förordningen den 29 december 1922 om verkställighet av sagda lag, av dessa 3 och 8 §§ sådana de lyda den förstnämnda i förordningen den 15 november 1924 och den senare i förordningen den 28 november 1930, såsom följer:

1 §.

För erhållande av annan tjänst än de i 1 § 1 mom. samt 2 och 3 §§ av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, omförmälda, erfordras, med nedannämnda undantag, att den, som till tjänsten sig anmäler, ådagalagt, att han innehar god förmåga att i tal och skrift använda flertalets av inbyggarna. i ämbetsdistriktet språk. Därutöver skall av tjänstsökande, om ämbetsdistriktet är enspråkigt, fordras förmåga att förstå landets andra språk, men om ämbetsdistriktet är tvåspråkigt eller till detsamma höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda landets andra språk.

3 §.

Med avvikelse från stadgandena i 1 § fordras av nedannämnda tjänstemän, till vilkas kompetensvillkor icke hör vid universitet eller högskola avlagd slutexamen, jämte god förmåga att i tal och skrift använda flertalets av inbyggarna i ämbetsdistriktet språk nedan fastställd kunskap i landets andra språk:

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till ministeriet för inrikesärendena: av polismästare i sådan enspråkig stad, som har 10,000 invånare eller därutöver, samt av poliskommissarien i Mariehamn fordras förmåga att i tal använda landets andra språk.

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till handels- och industriministeriet: av chefen för Ålands lotsfördelning samt av sjöfarteinspektoren i Ålands distrikt fordras förmåga att i tal använda det andra språket; av hamnkaptenen i Sortanlahti statshamn fordras icke kunskap i svenska språket.

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, fordras, därest ämbetsdistriktet är enspråkigt, utöver förmåga att förstå det andra språket, i enlighet med bestämmelser, som ministeriet med beaktande av tjänstgöringsorternas betydelse fastställer, förmåga att i tal använda det andra språket samt i tvåspråkiga ämbetsdistrikt eller i ämbetsdistrikt, till vilket hora tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, förmåga att i tal och skrift använda det andra språket; i tvåspråkigt ämbetsdistrikt eller i ämbetsdistrikt, till vilket höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, fordras vid post- och telegrafverket för expeditörs-, första bokhållar- och bokhållartjänster samt vid väg- och vattenbyggnaderna för distriktskassörstjänster förmåga att i tal använda det andra språket.

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till lantbruksministeriet: av arkivarie och bokförare vid forststyrelsen, distriktskamrerare och distriktskassör vid distriktskontor fordras förmåga att förstå svenska språket, ävenså av revirkassör, om reviret är tvåspråkigt eller om till detsamma höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, varemot i enspråkigt revir av den sistnämnda icke fordras kunskap i det andra språket; av biträdande föreståndaren för kolonisationsstyrelsens byggnadskontor fordras förmåga att i tal använda svenska språket, likaså av arkivarien vid lantmäteristyrelsen.

7 §.

Å statsrådets kansli, vederbörande ministerium, centralstyrelse eller länsstyrelse ankommer att avgöra, vilken språkkunskap som skall fordras av innehavare av tjänst eller befattning av följande slag: renskriverska, räkne- och skrivbiträde, medicinalstyrelsen underlydande anstalts ekonom, bokhållare, översköterska och överskötare samt övriga till kontors- och vårdpersonalen hörande; av över- och inspektionskonstapel samt konstapel vid polisinrättning; av tullstyrelsen underlydande gränsfiskal och tullfiskal, uppsyningsman och tullvaktmästare vid tullbevakning, tullkammare och bevakningsslup, överuppsyningsman, uppsyningsman och tullvaktmästare å bevakningsångfartyg och motorfartyg, befäl å sjöfartsväsendet underlydande fartyg, biträde och betjänt vid statsanstalts laboratorium, järnvägarnas betjäntekår, post- och telegrafverkets brevbärar- och betjäntekår, central- och länsstyrelse underlydande byggmästare samt vaktmästare vid statsinrättning ävensom av annan med dessa jämförlig innehavare av tjänst eller befattning.

Å ministeriet för inrikesärendena ankommer att avgöra, vilken språkkunskap skall fordras av sådan innehavare av tjänst eller befattning vid sjöbevakningsväsendet och gränsbevakningen, som är jämförlig med i 1 mom. avsedd innehavare av tjänst eller befattning.

8 §.

Samma språkkunskap, som omförmäles i 1 § 1 mom. av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, skall fordras av sekreterare vid uppbådsbyrå.

Av lärare vid undervisningsanstalt för officerare fordras samma språkkunskap, som av sökande till lärartjänst vid statens läroanstalt samt, där eleverna äga rätt. att vid skriftliga och muntliga examina begagna sig av det andra inhemska språket, jämväl god förmåga att förstå detta språk.

Angående den språkkunskap, som fordras av andra vid truppförband, staber samt militära ämbetsverk tjänstgörande befattningshavare än de, vilka nämnas i 3 § av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, samt av underbefäl, äger försvarsministeriet förordna.

10 §.

För att någon skall kunna förordnas att såsom vikarie handhava tjänst, skall på honom med avseende å språkkunskap ställas samma fordringar som på ordinarie innehavare av tjänsten.

Där särskilda skäl därtill föreligga, kan den utnämnande myndigheten till vikarie förordna person, som innehar för handhavandet av tjänsten tillräcklig språkkunskap.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936.

Helsingfors den 20 december 1935.

Republikens President
P. E. Svinhufvud.

Justitieminister
Eric J. Serlachius.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.