57/1923

Given i Helsingfors, den 17 februari 1923.

Lag angående ändrad lydelse av 6 och 46 §§ i konkursstadgan av den 9 november 1868.

I enlighet med Riksdagens beslut skola 6 och 46 §§ i konkursstadgan av den 9 november 1868, sådana desamma lyda i förordningen av den 3 december 1895, erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Utom vad i 5 § är medgivet, äge även borgenär, som klar och ostridig fordran visar, hos rätten söka att gäldenärs egendom skall til1 konkurs avträdas i efterföljande fall:

a) om verkställighet av utmätning å gäldenärs egendom är av en eller flere andra borgenärer begärd och befaras kan, att tillgång till sökandens förnöjande brister, där den utmätning fullbordas;

b) om gäldenär, sina borgenärer till förfång, avhänder sig eller undanskaffar sina tillgångar;

c) om utmätning för skuld hos gäldenär skett och tillgång till betalning därav icke funnits; dock må ej på grund av fordran, för vilken gäldenären gått den i 3 kap. 33 § utsökningslagen omförmälda ed, förordnas till egendoms avträdande, med mindre skälig anledning visas, att gäldenären undandöljer tillgång, som honom därefter tillfallit och till gälds betalande gå bör;

d) om gäldenär, som är köpman, blivit genom notarius publicus eller i vittnens närvaro uppmanad att betala ostridig och förfallen skald, men åtta dagar eller därutöver underlåtit att borgenären förnöja;

e) om gäldenär ej inom åtta dagar efter skedd uppmaning förnöjt borgenär för gäld, som på grund av 13 § 2, 3 och 5 punkterna i lagen om lösöreinteckning till betalning förfallit;

f) om endera av makarna i gäldbundet bo till rätten inkommit med påstående om boskillnad och påståendet ej blivit av rätten förkastat.

Då ansökning om gäldenärs förpliktande att avträda sin egendom av borgenär göres, uppgive sökanden jämväl, såvitt honom veterligt är, gäldenärens övriga fordringsägare, och gäldenären varde, genom rättens eller dess ordförandes försorg, utan dröjsmål kallad att över ansökningen å viss dag inför rätten höras. Gitter han ej genast visa, att han sökanden förnöja kan, eller ställer han ej antaglig borgen eller annan säkerhet för dess fordran, beslute rätten, att gäldenärens egendom avträdas skall. Kommer gäldenär efter erhållen kallelse ej tillstädes, må ändock enahanda beslut av rätten fattas, om skäl därtill är förhanden.

46 §.

a) Allt vad gäldenär genom sådan handling, som i 39 kap. 1 § och 2 § 2 punkten strafflagen nämnes, sina borgenärer till förfång till annan överlåtit, gånge till konkursboet åter utan lösen.

b) Har gäldenär genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav märkelig skada haft, och äro före konkursens början ej mer än trettio dagar förflutna, sedan gåva av lösegendom fullbordad, eller lagfart å gåva av fastighet sökt blivit, gånge den gåva åter. Samma lag vare, där försäljning, byte, lega eller annat sådant avtal om någon gäldenärens egendom skett, och av förekommande omständigheter skönjas kan att avtalet huvudsakligen har egenskap av gåva eller åsyftar förnärmande av borgenärernas rätt. Då egendom sålunda återvinnes, gälde konkursboet därå gjord nödig kostnad, ävensom, där något å andra sidan blivit erlagt, det sålunda utgivna eller dess värde.

c) Har under de sista trettio dagarna före konkursens början gäldenären ingått avtal, varigenom han, borgenärerna till förfång, iklätt sig förbindelse under sådana omständigheter att den, med vilken avtalet ingicks, haft skälig anledning att hos gäldenären antaga oredlig avsikt, gånge ock det avtal åter.

d) Har under de sista trettio dagarna före konkursens början gäldenären betalt skuld, som före konkursens början icke varit till betalning förfallen, gånge den betalning åter, fordringsägaren dock obetaget att i konkursen göra sin fordran gällande. I fråga om växel, som på gäldenären dragen är, må likväl ej talan om återbäring av redan verkställd betalning kunna anställas mot annan än den, för vars räkning växeln dragen är, eller, om denne är gäldenären själv, emot första emottagaren.

e) Är under de sista trettio dagarna före konkursens början pant av gäldenären lämnad för skuld, som innan konkursens början icke förfallit och vid vars tillkomst sådan säkerhet ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan.

f) Har under statsägda tid för någon borgenärs fordran fastighet, som därför icke varit underpant, eller lösegendom, vari borgenären ej haft panträtt, blivit i mät tagen; gånge det utmätta eller vad genom försäljning därav influtit, så vitt det ännu finnes i utmätningsmans förvar, till konkursboet åter.

g) Har egendom, vartill borgenärerna äga återvinningsrätt, kommit i tredje mans hand genom sådant fång, att denne finnes berättigad egendomen behålla, eller är egendomen eljest så förskingrad eller förstörd, att den ej återställas kan; varde konkursboet för sin förlust efter egendomens värde ersatt av den, som egendomen av gäldenären undfått.

h) Inteckning, som under de sista trettio dagarna före konkursens början meddelats i gäldenärens fasta egendom, vare utan verkan, där icke inteckningen grundats å utfästelse vid gäldens tillkomst eller å stadgandena om ogulden köpeskillings rätt, eller ock å upplåtelse av nyttjanderätt eller annan rättighet eller å domstols förordnande, som före nu nämnda tid ägt rum. Är under de sista trettio dagarna före konkursens början inteckning meddelad i gäldenärens lösegendom för skuld, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej blivit utfäst, vare inteckningen utan verkan. Inteckning, som meddelats i död mans efterlämnade egendom, äge, där hans bo inom laga tid till konkurs upplåtes, giltighet endast såframt den beviljats på här om förmäld grund och denna tillkommit före dödsfallet.

i) Finnes någon, vars arvinge gäldenären är, genom testamente eller gåva hava förnärmat den senares lagliga rätt; äge dennes borgenärer, så vitt tid till klander av dylik åtgärd ej tilländagått, sådan klandertalan i gäldenärens ställe utföra; och gånge till konkursmassan vad därigenom vinnes.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1923.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Helsingfors, den 17 februari 1923.

Republikens President
K. J. Ståhlberg.

Justitieminister
Otto Åkesson.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.