Beaktats t.o.m. FörfS 1066/2019.

7.8.2009/604

Skattekontolag (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 9.9.2016/790, som gäller fr.o.m. 1.1.2017.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

I denna lag förskrivs om förfarandet vid deklaration, betalning, återbäring och indrivning av skatter och avgifter som Skatteförvaltningen bär upp samt av belopp som den som gör en betalning innehåller. Om något som avviker från denna lag föreskrivs någon annanstans i lag, tillämpas bestämmelserna i denna lag.

Lagen tillämpas med de undantag som nämns i 5 mom. på skatter och avgifter som bärs upp med stöd av följande lagar:

1) mervärdesskattelagen (1501/1993),

2) lagen om förskottsuppbörd (1118/1996),

3) lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/1963),

4) lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/1966),

5) lotteriskattelagen (552/1992),

6) lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990), och

7) lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995).

Lagen tillämpas dessutom på källskatt enligt 2 kap. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) samt på försummelseavgift enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) som den uppgiftsskyldige åläggs att betala på grund av en försummelse.

Lagen tillämpas också på påföljder som påförts med anledning av försummelse med betalningen av i 2 och 3 mom. avsedda skatter och avgifter samt belopp som betalaren innehåller eller någon annan i lagen föreskriven skyldighet som gäller dem.

Lagen tillämpas inte på

1) komplettering av förskott enligt 2 § 2 mom. eller förskottsbetalning enligt 23 § i lagen om förskottsuppbörd,

2) källskatt som påförs räntetagaren enligt 12 § i lagen om källskatt på ränteinkomst,

3) återbäring av källskatt som ska betalas till inkomsttagaren enligt 11 § 2 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst,

4) en skattskyldig som använder en särskild ordning för elektroniska tjänster enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen eller en skattskyldig enligt 147 § 2 mom. i mervärdesskattelagen,

5) återbäring enligt 122, 127, 129, 133 a och 133 b § i mervärdesskattelagen.

Vad som i denna lag föreskrivs om skatter tillämpas också på avgifter och belopp som den som gör en betalning innehåller.

Vad som i denna lag föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på avgiftsskyldiga, dem som är skyldiga att bära upp källskatt och förskottsinnehållningsskyldiga.

2 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) förpliktelse skatter och avgifter och Skatteförvaltningens andra fordringar som avses i lagarna i 1 § och som ska bokföras på skattekontot enligt 3 § och som de skattskyldiga är skyldiga att betala till Skatteförvaltningen med stöd av de lagar som nämns i 1 § eller denna lag,

2) kreditering ett belopp som en skattskyldig betalar till Skatteförvaltningen som betalning för sina förpliktelser samt skatteåterbäring eller ett annat belopp som en skattskyldig med stöd av de lagar som nämns i 1 § eller denna lag har rätt att få från Skatteförvaltningen och som ska bokföras på skattekontot,

3) kontotransaktion en transaktion som bokförts på den skattskyldiges skattekonto och som krediterar eller debiterar kontot,

4) period den tidsperiod för vilken skatt som ska betalas på eget initiativ ska deklareras och betalas enligt skattelagarna i fråga,

5) allmän förfallodag den 12 dagen i varje kalendermånad eller om den inte är bankdag därpå följande bankdag.

2 kap

Skattekonto

3 §
Syftet med och uppgifterna på skattekontot

Skatteförvaltningen upprätthåller ett skattekontosystem som består av skattekonton för enskilda skattskyldiga och som Skatteförvaltningen använder för att övervaka deklarationen och betalningen av skatter. Med hjälp av systemet sammanställer Skatteförvaltningen uppgifter om krediteringar som ska räknas de skatteskyldiga till godo och förpliktelser som de skattskyldiga ska betala, använder krediteringar som betalning för förpliktelser samt underrättar vid behov den skattskyldige om obetalda förpliktelser eller återbär oanvända krediteringar.

Som kontotransaktioner på den skattskyldiges skattekonto bokförs

1) förpliktelser som den skattskyldige deklarerat och ändringar av dem,

2) förpliktelser som Skatteförvaltningen debiterat och ändringar av dem,

3) belopp som betalats in för förpliktelser,

4) andra krediteringar än sådana som avses i 3 punkten och ändringar av dem, samt

5) förpliktelser och krediteringar som avförts från skattekontot.

På skattekontot registreras dessutom skattekontots referensnummer, den betalningsgräns för återbäringar som den skattskyldige satt och andra behövliga uppgifter i anslutning till den skattskyldiges beskattning, betalningen av skatter och avgifter samt indrivning.

Den skatteskyldige får uppgifter om ställningen på sitt skattekonto med ett skattekontoutdrag som skickas ut från skattekontosystemet. Den skatteskyldige kan se sitt skattekontoutdrag och andra uppgifter om sitt skattekonto via allmänt datanät. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om användningen av allmänt datanät och de uppgifter som kan ses via det.

4 §
Avstämning av skattekontot och utgivande av skattekontoutdrag

Skattekontot avstäms en gång i månaden senast den åttonde dagen efter den allmänna förfallodagen. Den skattskyldige ges ett skattekontoutdrag över avstämningen.

Om det inte funnits några andra kontotransaktioner än sådana som gäller räntor på skattekontot, kan skattekontoutdrag ges mera sällan än en gång i månaden. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om utgivande av kontoutdrag. Kontoutdrag ska dock ges minst en gång per kalenderår senast över den avstämning som görs i december, om det finns krediteringar eller förpliktelser på kontot på avstämningsdagen i december.

Skattekontoutdraget delges på det sätt som föreskrivs i 47 §.

5 §
Uppgifter på skattekontoutdraget

På skattekontoutdraget registreras följande uppgifter:

1) kontotransaktioner som inträffat efter föregående avstämningsdag och kontots saldo på avstämningsdagen,

2) förpliktelser på skattekontot som är obetalda på avstämningsdagen och som förfallit till betalning samt det belopp som omedelbart ska betalas,

3) det sammanlagda beloppet av oanvända krediteringar på avstämningsdagen, och

4) det belopp som återbärs från skattekontot till den skattskyldige eller någon annan som har rätt till det.

Dessutom registreras på kontoutdraget uppgifter om grunderna för kontotransaktionerna, de uppgifter och beslut som ska registreras enligt vad som föreskrivs nedan samt skattekontots referensnummer och Skatteförvaltningens kontaktuppgifter.

6 §
Uppgifternas offentlighet och behandlingen av personuppgifter

På offentlighet för och utlämning av uppgifterna i skattekontosystemet tillämpas lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På annan behandling av personuppgifter i skattekontosystemet tillämpas vad som föreskrivs i personuppgiftslagen (523/1999) eller någon annanstans i lag.

3 kap

Deklaration

7 §
Inlämnande av periodskattedeklaration

Uppgifter om periodens skatt ska lämnas i en av Skatteförvaltningen fastställd periodskattedeklaration.

Den deklarationsskyldige ska underteckna periodskattedeklarationen. En periodskattedeklaration som lämnas in på elektronisk väg ska certifieras med en elektronisk underskrift eller på något annat godtagbart sätt. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om med hjälp av vilka elektroniska förfaranden och certifierings- eller identifieringsmetoder periodskattedeklaration kan lämnas in på elektronisk väg. (29.6.2016/545)

Om en felaktig periodskattedeklaration har lämnats in, ska den deklarationsskyldige rätta felet på det sätt som föreskrivs i skattelagen i fråga.

Om ingen periodskattedeklaration har lämnats in eller om deklarationen är uppenbart bristfällig, skickar Skatteförvaltningen den deklarationsskyldige en uppmaning som innehåller en beräkning av det uppskattade skattebeloppet. Om påförande av skatt genom uppskattning när ingen periodskattedeklaration har lämnats in eller en uppenbart bristfällig deklaration har lämnats in föreskrivs i skattelagen i fråga.

8 §
Inlämningsdag för periodskattedeklarationen

Elektroniska periodskattedeklarationer ska lämnas in senast den allmänna förfallodagen i den kalendermånad och andra än elektroniska periodskattedeklarationer senast den sjunde dagen i den kalendermånad då periodens skatt ska deklareras enligt den lag som gäller skatten i fråga. De skattskyldiga vars period är ett kalenderår ska lämna in periodskattedeklaration för mervärdesskatt senast den sista februari efter perioden. (29.12.2011/1524)

En elektronisk periodskattedeklaration anses vara inlämnad när den har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). Andra än elektroniska periodskattedeklarationer anses vara inlämnade när de har kommit in till Skatteförvaltningen på det sätt som föreskrivs i 18 § i förvaltningslagen (434/2003). En periodskattedeklaration som ska lämnas för kalenderåret och som har kommit in per post anses vara inlämnad i rätt tid om den har kommit in till Skatteförvaltningen senast den sjunde dagen efter den inlämningsdag som avses i 1 mom. (29.12.2011/1524)

Om färre än fyra vardagar som ska betraktas som arbetsdagar infaller mellan den sjunde dagen i månaden och den sista dagen i den föregående månaden, ska Skatteförvaltningen senarelägga dagen för inlämnande av andra än elektroniska periodskattedeklarationer så att tiden för att lämna in deklarationen omfattar minst fyra vardagar. Beslut om senareläggning av föreskrivna dagar meddelas kalenderårsvis före utgången av det föregående kalenderåret. (19.3.2010/171)

9 §
Förseningsavgift för periodskattedeklaration

Om periodens skatt inte har deklarerats inom föreskriven tid, påför Skatteförvaltningen den deklarationsskyldige en förseningsavgift. En förseningsavgift på grund av försenad deklaration påförs också när deklaration ska lämnas in enligt den lag som gäller skatten i fråga trots att det inte kommer att finnas någon skatt att betala för perioden. Någon förseningsavgift påförs inte om skatteförhöjning påförs för skatten i enlighet med skattelagen i fråga.

Den deklarationsskyldige ska höras innan förseningsavgiften påförs, om det är nödvändigt av särskilda skäl. Beslutet om påförande av förseningsavgift, grunderna för den och förfallodagen registreras på skattekontoutdraget.

Förseningsavgift är inte en avdragsgill utgift i inkomstbeskattningen.

10 §
Förseningsavgiftens belopp

Förseningsavgiften beräknas i enlighet med en årlig räntesats om 15 procent på beloppet av den skatt som deklarerats för sent och som ska betalas, från dagen efter den inlämningsdag för deklarationen som avses i 8 § 1 mom. till tidpunkten för inlämnandet av deklarationen enligt 8 § 2 mom. En förseningsavgift på minst 5 euro påförs för varje skatteslag som deklarerats för sent, dock endast en gång för varje period. Den maximala förseningsavgiften per skatteslag är 15 procent av beloppet av den skatt som deklarerats för sent och som ska betalas, dock högst 15 000 euro. (21.12.2012/888)

Om det inte ska betalas någon skatt för en period, påförs en förseningsavgift på 5 euro för varje skatteslag som deklarerats för sent. I fråga om den deklaration som föreskrivs i 32 § 5 mom. i lagen om förskottsuppbörd påförs förseningsavgift dock endast för förskottsinnehållning.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas på mervärdesskattebelopp som har deklarerats till för högt belopp och som berättigar till återbäring.

Förseningsavgiften rättas, om det skattebelopp som avses i 1 mom. minskar till följd av en rättelsedeklaration till en periodskattedeklaration, överklagande eller någon annan motsvarande orsak. Rättelsebeslutet registreras på skattekontoutdraget.

4 kap

Betalning

11 §
När en förpliktelse förfaller till betalning

Förpliktelser som grundar sig på en periodskattedeklaration förfaller till betalning på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad då periodens skatt ska betalas enligt den lag som gäller skatten i fråga. För skattskyldiga vars period är ett kalenderår förfaller den mervärdesskatteförpliktelse som grundar sig på periodskattedeklarationen till betalning den sista februari efter perioden. (29.12.2011/1524)

De förpliktelser som Skatteförvaltningen debiterat förfaller till betalning på den allmänna förfallodag som bestämts i samband med debiteringen. Genom förordning av finansministeriet föreskrivs närmare om bestämmande av förfallodagen.

En förpliktelse som grundar sig på en rättelsedeklaration till periodskattedeklarationen förfaller till betalning den dag då rättelsedeklarationen lämnas in.

En förpliktelse som föranletts av att ett fel på skattekontot rättats med stöd av 37 § i denna lag förfaller till betalning när felet har rättats.

12 §
Betalning

Förpliktelser betalas till ett penninginstitut eller något annat betalningsställe som finansministeriet bestämmer. En förpliktelse anses vara betald vid den tidpunkt som avses i 9 § i lagen om skatteuppbörd (609/2005).

Beträffande kostnaderna för betalningen iakttas vad som bestäms i 7 § i lagen om skatteuppbörd. I fråga om betalningsrörelse, bokföring och överföring av de influtna medlen från penninginstitut och andra betalningsställen till Skatteförvaltningen iakttas vad som bestäms i 3, 5 och 12–14 § i lagen om skatteuppbörd.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i samband med betalningen.

13 §
Oidentifierad betalning

En betalning som på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte har kunnat hänföras till något skattekonto eller återbäras till betalaren, intäktsförs till staten. Om nödvändiga uppgifter fås senare, hänförs betalningen till ett skattekonto eller återbärs till betalaren, om denne saknar skattekonto.

14 §
Kvarhållande av krediteringar på skattekontot

Utan hinder av vad som nedan föreskrivs om återbäring av krediteringar kan krediteringar på den skattskyldiges begäran hållas kvar på skattekontot för betalning av förpliktelser som förfaller till betalning senare. När förpliktelserna förfaller till betalning använder Skatteförvaltningen de krediteringar som hållits kvar på kontot som betalning för dem.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om kvarhållandet av krediteringar på skattekontot, tidsbegränsningar och begränsningar i euro i anslutning till kvarhållandet samt om förfarandet i övrigt.

5 kap

Användning av krediteringar som betalning för förpliktelser

15 §
Godkännande och bokföring av krediteringar och förpliktelser

De krediteringar och förpliktelser som ska bokföras som kontotransaktioner på skattekontot godkänns i enlighet med lagen om skatteuppbörd, lagen om beskattningsförfarande eller lagen om statsbudgeten (423/1988) samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem.

Registreringarna görs för varje dag i kronologisk ordning så att sambandet med grunden för kontotransaktionen kan verifieras utan svårighet.

En förpliktelse bokförs för förfallodagen eller, om periodskattedeklarationen har lämnats in efter förfallodagen, för den dag då deklarationen lämnades in. Avförandet av en obetald förpliktelse från skattekontot bokförs för den dag då förpliktelsen avförs från skattekontot för indrivningsåtgärder. En obetald förpliktelse som ska avföras från skattekontot på grund av förordnande om avbrott i verkställigheten bokförs för den dag då beslutet om förordnande om avbrott har fattats. Dröjsmålsränta bokförs för den dag då räntan betalas eller för den dag då den förpliktelse som ligger till grund för räntan avförs från skattekontot.

En kreditering bokförs för den valuteringsdag som avses i 16 §. Avförandet av en kreditering från skattekontot bokförs för den dag då krediteringen överförs för att återbäras till den skattskyldige eller för att användas för skattekvittning.

16 §
Krediteringens valuteringsdag

En krediterings valuteringsdag bestäms som följer:

1) betalningens valuteringsdag är den dag då betalningen enligt 9 § i lagen om skatteuppbörd anses vara gjord till Skatteförvaltningen,

2) valuteringsdag för mervärdesskatt enligt 149 § och 149 b § 3 mom. i mervärdesskattelagen som berättigar till återbäring är den dag då periodskattedeklarationen eller en rättelsedeklaration till den har lämnats in, dock tidigast den allmänna förfallodagen i månaden efter perioden,

3) valuteringsdag för ett belopp som ska räknas till godo på grund av en annan rättelsedeklaration än rättelsedeklarationen till en periodskattedeklaration enligt 2 punkten är den dag då rättelsedeklarationen har lämnats in, dock tidigast förfallodagen för periodens skatt,

4) valuteringsdag för ett belopp som ska räknas till godo med anledning av ett rättelsebeslut eller överklagande är den dag då rättelsen eller ändringsbeskattningen har verkställts, dock tidigast förfallodagen för det belopp som debiterades genom det ursprungliga beslutet,

5) valuteringsdag för ett belopp som ska räknas till godo till följd av ett beslut om skattelättnad eller om att indrivningen lämnas därhän är den dag då skattelättnaden har godkänts eller beslutet om att indrivningen lämnas därhän har fattats,

6) valuteringsdag för krediteringsränta är den följande allmänna förfallodagen efter att krediteringen har använts som betalning för en förpliktelse eller avförts från skattekontot, och

7) valuteringsdag för ett belopp som ska räknas till godo med anledning av en rättelse i enlighet med 37 § är den dag då rättelsen har gjorts.

17 §
Användning av krediteringar som betalning för förpliktelser

En kreditering används den dag den bokförs som betalning för förpliktelser som är bokförda på skattekontot. För förpliktelser som bokförs på skattekontot senare används en kreditering som finns på skattekontot som betalning den dag förpliktelsen bokförs.

Om flera olika krediteringar samma dag står till förfogande som betalning för förpliktelser, används krediteringarna i ordning från den äldsta till den senaste enligt den valuteringsdag som avses i 16 §. Om flera olika krediteringar har samma valuteringsdag, används betalningar före andra krediteringar. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om den ordning i vilken krediteringarna används.

18 §
Användning av krediteringar när registreringarna fördröjs

Om en kontotransaktion inte har kunnat bokföras för den dag som avses i 15 § 3 eller 4 mom., ska registreringen göras utan dröjsmål efter det att uppgift har erhållits om grunden för kontotransaktionen.

Krediteringar som under ett registreringsdröjsmål använts som betalning för förpliktelser styrs om som betalning för förpliktelser på skattekontot på det sätt de skulle ha hänförts om registreringsdröjsmålet inte skulle ha förekommit. Räntorna på skattekontot rättas på det sätt som föreskrivs i 35 §.

19 §
Begränsningar i användningen av krediteringar

En kreditering som överförs till en främmande stat med stöd av ett internationellt avtal om överföring av skatter används inte som betalning för förpliktelser och inte för skattekvittning enligt 27 §.

En kreditering används inte som betalning för en preskriberad förpliktelse och inte, om inte den skattskyldige yrkar det, som betalning för en sådan förpliktelse eller en del av den som är föremål för förordnande om avbrott enligt 12 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Den skattskyldiges konkurs och utmätning av kreditering hindrar inte att en kreditering används som betalning för en förpliktelse.

20 §
Betalningsordning för förpliktelser

Om krediteringarna inte räcker till för att betala alla förpliktelser, betalas förpliktelserna i ordning från den äldsta till den senaste enligt den dag de preskriberas. Förpliktelser som preskriberas samma dag betalas i ordning från den äldsta till den senaste enligt förfallodagarna i 11 §.

Ska flera olika förpliktelser som har samma förfallodag betalas samma dag, betalas förpliktelserna i följande ordning:

1) förskottsinnehållningar enligt lagen om förskottsuppbörd och andra skatter och avgifter som ska betalas på eget initiativ och som har flera skattetagare, samt skatteförhöjningar och förseningsavgifter som påförts för skatterna och avgifterna,

2) avgifter enligt lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift samt skatteförhöjningar och förseningsavgifter som påförts för avgifterna,

3) mervärdesskatter och andra skatter som tillfaller staten enbart liksom skatteförhöjningar samt försummelse- och förseningsavgifter som påförts för skatterna,

4) försummelseavgifter som avses i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande,

5) kreditering enligt 39 § som ska återkrävas.

I fråga om varje förpliktelse betalas först de skattetillägg och förseningsräntor som beräknats på förpliktelsen.

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om betalningsordningen för förpliktelser.

6 kap

Indrivning av obetalda förpliktelser

21 §
Obetalda förpliktelser

Skatteförvaltningen registrerar obetalda förpliktelser och dem som ansvarar för förpliktelserna på skattekontoutdraget eller något annat meddelande som skickas till den skatteskyldige.

Obetalda förpliktelser som registrerats på kontoutdraget eller något annat meddelande som skickats till den skattskyldige samt skattetillägg, dröjsmålsräntor och skatteförhöjningar som beräknats på dem avförs från skattekontot för indrivningsåtgärder. Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om tidpunkten då de avförs och det förfarande som ska iakttas när de avförs. En förpliktelse som är mindre än 10 euro avförs inte från skattekontot.

22 §
Betalning av förpliktelser som avförts från skattekontot

Ett belopp som betalts in som betalning för en förpliktelse som avförts från skattekontot används i den kvittningsordning som anges i 27 § i lagen om skatteuppbörd, om det inte är skäl att avvika från den på grund av en motiverad begäran från den skattskyldige.

Angående betalning av en förpliktelse till utsökningsmyndigheten och användning av en betalning för en förpliktelse som är föremål för indrivning genom utsökning gäller vad som föreskrivs därom i lagen om den ordning i vilken borgenärer ska få betalning (1578/1992) och i utsökningsbalken (705/2007).

23 §
Indrivning av förpliktelser

Obetalda förpliktelser som registrerats på kontoutdraget eller på något annat meddelande enligt 21 § 1 mom. som skickats till den skattskyldige samt dröjsmålsräntor och förseningsräntor som ska räknas på dem är direkt utsökbara på det sätt som avses i 3 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter och de indrivs hos den skattskyldige och någon annan som är ansvarig för skatten på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd och andra lagar som ska tillämpas på indrivningen av skatter.

En förpliktelse som grundar sig på periodskattedeklarationen kan dock skickas för indrivning genom utsökningsåtgärder eller det kan meddelas att den kommer att publiceras eller så kan den fogas till en betalningsuppmaning eller en konkursansökan enligt konkurslagen (120/2004) tidigast två veckor efter det att den skattskyldige i enlighet med 47 § i denna lag anses ha fått uppgift om det skattekontoutdrag som innehåller den obetalda förpliktelsen. Om den skattskyldige har skickats ett annat meddelande om den obetalda förpliktelsen, räknas tidsfristen från den dag då meddelandet har skickats per post som vanligt brev enligt 59 § i förvaltningslagen.

24 §
Preskription av förpliktelser

En förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration preskriberas fem år efter ingången av året efter det kalenderår då den förföll till betalning. En förpliktelse som baserar sig på en periodskattedeklaration som lämnats in för sent preskriberas dock fem år efter ingången av kalenderåret efter följande allmänna förfallodag efter det att deklarationen lämnades in.

En debiterad förpliktelse preskriberas fem år efter ingången av kalenderåret efter den förfallodag som fastställts för förpliktelsen.

En preskriberad förpliktelse avförs från skattekontot. I övrigt tillämpas på preskriptionen av förpliktelser 21 § i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

7 kap

Återbäring av krediteringar och skattekvittning

25 §
Återbäring

Krediteringar som inte har använts som betalning för förpliktelser och som inte hålls kvar på skattkontot med stöd av 14 §, återbärs till den skattskyldige, om deras sammanlagda belopp är minst 20 euro och om inget annat föreskrivs nedan i detta kapitel.

Ett belopp som har betalts in som betalning för förpliktelser återbärs dock till den skattskyldige endast om det har betalts i misstag eller utan grund och den skattskyldige begär att det ska återbäras. Om begäran om återbäring av betalningen inte godkänns, ger Skatteförvaltningen ett skriftligt beslut och anvisningar för sökande av ändring i saken. Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ återbära ett belopp som betalts utan grund efter att ha hört den skattskyldige.

En kreditering som ska överföras till en främmande stat med stöd av ett internationellt avtal om överföring av skatter återbärs inte.

26 §
Återbäring i vissa fall

Ett belopp som motsvarar det belopp som återförts till skattekontot på grund av att beskattningen verkställts på nytt återbärs till den skattskyldige när beskattningen har verkställts på nytt, om inte krediteringarna har använts som betalning för förpliktelser som förfallit till betalning och om de inte ska användas som betalning för skatt som påförts när beskattningen verkställts på nytt.

Om den skattskyldige har försummat deklarationsskyldighet som baserar sig på de lagar som avses i 1 § eller på bestämmelser om inkomstbeskattning eller överlåtelsebeskattning eller har lämnat in en väsentligt bristfällig deklaration eller annan utredning, återbärs krediteringarna efter att beloppet av förpliktelsen har utretts, till den del krediteringarna inte behövs som betalning för förpliktelsen.

Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan kan Skatteförvaltningen återbära krediteringarna eller en del av dem innan beloppet av förpliktelsen utreds, om bristen är liten och det är sannolikt att krediteringarna inte behövs eller endast en del av dem behövs för betalning av den förpliktelse som är under utredning.

Om en kreditering inte återbärs, ska uppgift om detta registreras på kontoutdraget. På den skattskyldiges begäran ger Skatteförvaltningen ett separat beslut om att en kreditering inte återbärs samt anvisningar för sökande av ändring.

27 §
Användning av krediteringar för skattekvittning

Krediteringar som med stöd av 25 § ska återbäras till den skattskyldige samt oanvända krediteringar som finns på skattekontot på avstämningsdagen, till den del inget hinder enligt 26 § i lagen om skatteuppbörd gäller, används för skattekvittning på det sätt som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd.

Ett belopp som avses i 1 mom. kan också användas för att kvitta förpliktelser och skatter som den skattskyldige är ansvarig för.

Kvittningsdag är den dag då krediteringarna bokförs som avförda från skattekontot.

Konkurs eller utmätning hindrar inte att krediteringar som ska återbäras används för skattekvittning.

28 §
Betalning av krediteringar som återbärs

Krediteringar enligt 25 § som ska återbäras eller det belopp som återstår av dem efter skattekvittningen ska betalas utan ogrundat dröjsmål. Vid betalningen iakttas 21 § 2 och 3 mom. i lagen om skatteuppbörd samt vad Skatteförvaltningen föreskriver med stöd av 24 § i lagen om skatteuppbörd.

Det belopp som utsökningsmyndigheten utmäter betalas till utsökningsmyndigheten.

Om någon annan statlig myndighet som betalning för fordringar som den har på den skattskyldige har rätt att kvitta det belopp som återbärs och har begärt betalning av återbäringen, betalas den till den myndighet som framställt kvittningsbegäran.

29 §
Preskription av krediteringar

Rätten till krediteringar som finns på skattekontot preskriberas fem år efter ingången av kalenderåret efter det då det senast har förekommit andra kontotransaktioner på skattekontot än sådan som grundar sig på krediteringsränta.

Krediteringarna på kontot återbärs till den skattskyldige innan de preskriberas, om det sammanlagda beloppet av dem är 20 euro eller mera. Om krediteringarna inte har kunnat återbäras på grund av bristfälliga betalningskontaktuppgifter, ges information om preskriptionstidpunkten och påföljderna av preskription i samband med skattekontoutdraget.

Preskriberade krediteringar avförs från skattekontot och intäktsförs till staten. Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl på begäran av den som saken gäller återföra en preskriberad kreditering till skattekontot.

30 §
Närmare bestämmelser om återbäring

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid återbäringen av krediteringar.

8 kap

Räntor

31 §
Krediteringsränta

På en kreditering betalas krediteringsränta från dagen efter den valuteringsdag som avses i 16 §

1) till förfallodagen enligt 32 § för den förpliktelse som krediteringen används som betalning för, eller

2) när krediteringen återbärs till den skattskyldige eller används för skattekvittning till den dag då krediteringen avförs från skattekontot.

På en kreditering som beror på mervärdesskatt enligt 16 § 2 punkten som berättigar till återbäring betalas krediteringsränta dock från dagen efter förfallodagen för periodens skatt till den dag som avses i 1 mom.

Krediteringsräntan är den referensränta som avses i 12 § i räntelagen (633/1982) för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. (22.12.2009/1260)

På kreditering enligt 1 mom. 2 punkten som återbärs från skattekontot betalas återbäringsränta enligt 22 § i lagen om skatteuppbörd från dagen efter den då krediteringen avfördes från skattekontot till den dag då återbäringen debiteras statens konto.

Staten svarar för krediteringsräntan och för betalningen av den intas i statsbudgeten ett förslagsanslag för finansiering av krediteringsräntan. Krediteringsränta som återkrävts av den skattskyldige intäktsförs till staten. Krediteringsräntan är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen.

32 §
Dröjsmålsränta

På en obetald förpliktelse som ska deklareras med periodskattedeklaration ska betalas dröjsmålsränta från dagen efter den förfallodag för förpliktelsen som avses i 11 § 1 mom. och på av Skatteförvaltningen debiterad förseningsavgift, skatteförhöjning och försummelseavgift samt kreditering som ska återkrävas med stöd av 39 § från dagen efter den förfallodag för förpliktelsen som avses i 11 § 2 mom. till valuteringsdagen för den kreditering som använts som betalning för förpliktelsen eller till den dag då förpliktelsen har bokförts som avförd från skattekontot.

Dröjsmålsräntan motsvarar den referensränta som avses i 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga ökad med 7 procentenheter.

Dröjsmålsränta betalas inte på skattetillägg och inte på dröjsmålsränta. Dröjsmålsräntan är inte avdragsgill i inkomstbeskattningen.

33 §
Ränta på obetalda förpliktelser som avförts från skattekontot

På en obetald förpliktelse som avförts från skattekontot ska betalas förseningsränta som beräknats enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) från dagen efter den dag då förpliktelsen avförts från skattekontot till betalningsdagen.

Förseningsränta betalas inte på skattetillägg och inte på dröjsmålsränta. Förseningsräntan är inte avdragsgill i inkomstbeskattningen.

På indrivning, återbäring och redovisning av förseningsränta tillämpas bestämmelserna i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

34 §
Korrigering av räntan när en förpliktelse eller kreditering ändras

Om en förpliktelse minskar till följd av en rättelsedeklaration till periodskattedeklarationen, ett rättelsebeslut eller överklagande, betalas krediteringsränta på det överbetalda beloppet. Räntan räknas från dagen efter förpliktelsens förfallodag enligt 32 § 1 mom. eller, om valuteringsdagen för den kreditering som använts som betalning för förpliktelsen infaller senare, från dagen efter krediteringens valuteringsdag eller, om det överbetalda beloppet är mervärdesskatt som berättigar till återbäring, tidigast från dagen efter förfallodagen enligt 31 § 2 mom. till den dag då rättelsedeklarationen lämnas in eller till den dag då rättelsen eller ändringsbeskattningen verkställs. Till den del förpliktelsen har varit obetald och dröjsmålsränta har beräknats på den, rättas beloppet av dröjsmålsräntan så att det motsvarar den ändrade förpliktelsen.

Om beloppet av mervärdesskatt enligt 16 § 2 punkten som berättigar till återbäring blir större till följd av en rättelsedeklaration, ett rättelsebeslut eller överklagande, betalas krediteringsränta på tilläggsbeloppet från dagen efter förfallodagen för periodens skatt till den dag som avses i 31 § 1 mom.

Om beloppet av mervärdesskatt enligt 16 § 2 punkten som berättigar till återbäring blir mindre till följd av en rättelsedeklaration, ett beslut enligt 176 § i mervärdesskattelagen, ett rättelsebeslut eller överklagande, ska på den förpliktelse som beror på det för stora beloppet betalas dröjsmålsränta från dagen efter förfallodagen för periodens skatt. Om det för stora beloppet har använts som betalning för en förpliktelse eller avförts från skattekontot före denna dag, ska dröjsmålsränta ändå betalas från dagen efter den dag då det för stora beloppet har använts som betalning för en prestation eller avförts från skattekontot. Dröjsmålsränta ska betalas till valuteringsdagen för den kreditering som har använts som betalning för den förpliktelse som beror på det för stora beloppet eller till den dag då förpliktelsen har bokförts som avförd från skattekontot. Den krediteringsränta som har betalts på det för stora beloppet avförs.

På ett belopp enligt 2 mom. som ska räknas till godo tillämpas inte vad som föreskrivs i 31 § 2 mom.

Dröjsmålsränta ska betalas enligt 39 § 2 och 7 mom. i lagen om förskottsuppbörd oberoende av vad som ovan föreskrivs om dröjsmålsränta.

35 §
Korrigering av räntor när registreringarna på skattekontot rättas

När Skatteförvaltningen rättar ett skattekonto på grund av ett registreringsdröjsmål enligt 18 § eller ett fel som avses i 37 §, korrigeras de räntor som räknats på skattekontot så att de motsvarar den förändrade situationen.

36 §
Närmare bestämmelser om beräkningen av ränta

Skatteförvaltningen utfärdar närmare föreskrifter om beräkningen av räntor.

9 kap

Rättelse av fel, återkrav av felaktig kreditering och överklagande

37 §
Rättelse av fel

Skatteförvaltningen rättar, om saken inte har avgjorts genom ett beslut på besvär, på eget initiativ eller på begäran av den skattskyldige, den som ansvarar för förpliktelsen eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ett fel på skattekontot omedelbart efter att felet upptäckts, om inte något annat följer av 39 §.

Rättelsen och grunden för den registreras på skattekontot och ett skattekontoutdrag som ges den skattskyldige.

Den skattskyldige ges möjlighet att bli hörd innan ett fel på skattekontot rättas, om det av särskilda skäl behövs.

På begäran av en part som har rätt att framföra begäran om rättelse eller Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ger Skatteförvaltningen ett beslut samt anvisningar för sökande av ändring i saken.

Ett fel behöver inte rättas om det är litet och om det inte är till skada för den skattskyldige eller om det belopp som den skattskyldige grundlöst fått till godo är litet och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte kräver att rättelse görs.

38 §
Tidsfrist för rättelse av fel

Ett fel kan rättas till den skattskyldiges fördel inom fem år och till den skattskyldiges nackdel inom två år från utgången av det kalenderår då den åtgärd eller uppgift beträffande vilken rätttelse har yrkats har registrerats eller borde ha registrerats på kontoutdraget.

Rättelse kan göras även efter den tidsfrist som avses i 1 mom., om begäran om rättelse har inkommit till Skatteförvaltningen inom den föreskrivna tiden.

39 §
Återkrav av felaktig kreditering

Om en kreditering som har bokförts felaktigt på skattekontot har betalts till den skattskyldige eller om den har använts som betalning för en förpliktelse och felet inte har rättats innan skattekontoutdraget har delgetts den skattskyldige, ska Skatteförvaltningen bestämma att krediteringen ska återkrävas. Beslutet ska fattas inom två kalenderår från utgången av det kalenderår under vilket den felaktiga krediteringen har bokförts på skattekontot. Den skattskyldige ges möjlighet att bli hörd innan beslutet fattas, om det inte är uppenbart onödigt.

Krediteringen behöver inte återkrävas om beloppet är litet och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte förutsätter återkrav.

Genom förordning av finansministeriet föreskrivs om den tidpunkt då en kreditering som återkrävs förfaller till betalning.

En kreditering som återkrävs ska betalas oberoende av överklagande om inte Skatteförvaltningen eller fullföljdsinstansen bestämmer något annat och vid betalningen och indrivningen av den iakttas vad som i denna lag föreskrivs om förpliktelser. En kreditering som återkrävs preskriberas fem år från ingången av året efter förfallodagen.

40 § (21.12.2012/888)
Begäran om omprövning hos Skatteförvaltningen

Ändring i ett beslut som getts med stöd av denna lag söks hos Skatteförvaltningen genom skriftlig begäran om omprövning, om inte saken har avgjorts genom beslut på besvär.

Tidsfristen för begäran om omprövning är i ärenden som avses i 37 och 39 § fem år från utgången av det kalenderår då den åtgärd eller uppgift beträffande vilken rättelse yrkats har registrerats eller borde ha registrerats på kontoutdraget eller den felaktiga krediteringen registrerats på kontoutdraget, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. I andra ärenden är tidsfristen fem år från det att beslutet fattades, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar från det att beslutet fattades.

Begäran om omprövning ska lämnas in till Skatteförvaltningen inom föreskriven tid.

41 § (21.12.2012/888)
Överklagande av omprövningsbeslut

Den skattskyldige, den som ansvarar för en förpliktelse och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får genom besvär hos förvaltningsdomstolen söka ändring i ett beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning enligt 40 §.

Besvärstiden i ärenden som avses i 37 och 39 § är fem år från utgången av det kalenderår under vilket den åtgärd eller uppgift som ska rättas har registrerats eller borde ha registrerats eller den felaktiga krediteringen har registrerats på kontoutdraget, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. I andra ärenden är besvärstiden fem år från det att beslutet fattades, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är besvärstiden 60 dagar från det att omprövningsbeslutet fattades. På förfarandet tillämpas i övrigt 69 § i lagen om beskattningsförfarande samt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Förvaltningsdomstolens beslut överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen genom besvär, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Vid överklagande iakttas vad som föreskrivs i 70 och 71 § i lagen om beskattningsförfarande.

42 §
Tillämpning av bestämmelserna i lagens 9 kap.

Förpliktelser som avses i denna lag ska betalas oberoende av överklagande.

Vid rättelse och överklagande av beslut som getts med stöd av den skattelag som ligger till grund för en kontotransaktion på skattekontot iakttas vad som föreskrivs i lagen i fråga.

10 kap

Särskilda bestämmelser

43 §
Ansvar för förpliktelser

På ansvaret för en förpliktelse tillämpas vad som föreskrivs om ansvar för skatter i 8 kap. i lagen om skatteuppbörd.

44 §
Avstående från uppbörd av dröjsmålspåföljder

Om inlämnandet av en deklaration eller betalningen av en förpliktelse har fördröjts på grund av orsaker som inte berott på den skattskyldige, kan Skatteförvaltningen låta bli att debitera eller driva in förseningsavgift, dröjsmålsränta och förseningsränta helt eller delvis.

Om dröjsmålspåföljden har berott på Skatteförvaltningens felaktiga förfarande, debiteras den inte och drivs inte heller in. Om dröjsmålspåföljden delvis också har berott på den skattskyldiges förfarande, kan den debiteras eller drivas in delvis.

Skatteförvaltningen återbär förseningsavgift, dröjsmålsränta eller förseningsränta som eventuellt redan drivits in till den skattskyldiges skattekonto. Det belopp som ska återbäras kan användas som betalning för obetalda förpliktelser eller för skattekvittning enligt lagen om skatteuppbörd.

Ett beslut genom vilket Skatteförvaltningen har avgjort den skattskyldiges yrkande att en dröjsmålspåföljd inte ska drivas in, får inte överklagas genom besvär.

45 §
Finansministeriets förordning om avstående från uppbörd av dröjsmålspåföljder

Genom förordning av finansministeriet kan föreskrivas att dröjsmålsräntor, förseningsräntor och förseningsavgifter inte uppbärs för den tid för vilken betalningen av förpliktelser eller inlämnandet av periodskattedeklaration har varit fördröjd på grund av hinder som inte berott på de skattskyldiga.

46 § (21.12.2012/888)
Befrielse från skatt

Skatteförvaltningen kan på ansökan bevilja befrielse från skatter eller från avgifter som bärs upp med stöd av denna lag samt från dröjsmålspåföljder och andra påföljder. Skatteförvaltningen får bevilja befrielse från de poster som avses ovan också då de borde redovisas eller då de redan har redovisats till någon annan skattetagare än staten.

Bestämmelser om förutsättningarna för befrielse finns i lagen om skatteuppbörd.

Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som behandlas inom Skatteförvaltningen.

Dröjsmålspåföljder och andra påföljder enligt 1 mom. som ska betalas tillbaka till en skattskyldig till följd av befrielse kan användas som betalning för obetalda förpliktelser eller för skattekvittning enligt lagen om skatteuppbörd.

Ett beslut genom vilket den skattskyldiges ansökan om befrielse från skatt har avgjorts får inte överklagas genom besvär.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om skattskyldiga ska på motsvarande sätt tillämpas på dem som enligt lag är ansvariga för skatt.

På skatter som bärs upp med stöd av denna lag tillämpas vad som i 38 c § i lagen om skatteuppbörd bestäms om särskild befrielse från skatt.

47 §
Delgivning av skattekontoutdrag

Skattekontoutdraget delges den skattskyldige med hjälp av elektronisk service i ett allmänt datanät. Den skattskyldige anses ha fått kännedom om kontoutdraget den tionde dagen efter den allmänna förfallodagen.

Om skattekontoutdraget inte kan delges på det sätt som avses i 1 mom. på grund av störningar i datakommunikationerna eller andra motsvarande tekniska störningar, sänds det per post som brev, varvid den skattskyldige anses ha fått del av det den sjunde dagen efter det att brevet avsändes.

På den skattskyldiges begäran sänds skattekontoutdraget till den skattskyldige också per post som brev eller med hjälp av ett elektroniskt dataöverföringsförfarande som står till Skatteförvaltningens förfogande. Den skattskyldige anses dock ha fått del av skattekontoutdraget vid den tidpunkt som avses i 1 mom.

48 §
Delgivning av andra handlingar

Andra handlingar som ska ges med stöd av denna lag delges som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen eller som bevislig elektronisk delgivning enligt 18 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet.

48 a § (21.12.2012/888)
Uppgifter som ska framgå av ett beslut

Av ett beslut som meddelats med stöd av denna lag ska framgå den myndighet som har fattat beslut och myndighetens kontaktuppgifter, uppgifter som specificerar den skattskyldige, motiveringen för beslutet och uppgift om hur ärendet har avgjorts.

49 §
Tidsfrister

Om förfallodagen för en förpliktelse, tidsfristen för inlämnande av en deklaration eller betalningsdagen för återbäring är en heldag, första maj eller en helgfri lördag, får betalningen göras, deklarationen inlämnas och återbäringen betalas första vardagen därefter. Detsamma gäller om förfallodagen för en förpliktelse eller betalningsdagen för återbäring är en dag då de betalningssystem som allmänt används vid betalningar mellan bankerna inte är i bruk enligt ett meddelande från Finlands Bank som publicerats i författningssamlingen.

50 §
Redovisning till skattetagarna

Dröjsmålspåföljder redovisas till skattetagarna i samma proportion som den skatt som ligger till grund för indrivningen av dem.

Belopp som använts för betalning av förpliktelser redovisas till skattetagarna med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om skatteredovisning (532/1998).

11 kap

Ikraftträdande

51 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 14 augusti 2009.

Lagen tillämpas på skatt som ska deklareras, betalas och återbäras för perioder som går ut den 1 januari 2010 och därefter. (16.10.2009/746)

Lagen tillämpas på det sätt som föreskrivs nedan även på skatt som ska deklareras, betalas och återbäras för en skatteperiod eller period som gått ut före den 1 januari 2010 och på dröjsmålspåföljder som påförts för den, om skatten debiteras den 1 januari 2010 eller därefter eller om beslutet om återbäring av skatt fattas den 1 januari 2010 eller därefter. (16.10.2009/746)

Debiterad skatt enligt 3 mom. och dröjsmålspåföljd som påförts för den bokförs som förpliktelse på skattekonto på den förfallodag som bestämts vid debiteringen. På skatten ska betalas dröjsmålsränta enligt denna lag räknat från den 1 januari 2010, dock tidigast från den betalningsdag för skatten som föreskrivs i skattelagen i fråga. I fråga om skatt som bokförts som förpliktelse på skattekontot iakttas i tillämpliga delar även andra bestämmelser i denna lag. Förseningsavgift påförs dock inte för skatten. (16.10.2009/746)

Skatt enligt 3 mom. som ska återbäras och ränta som betalts på den bokförs som kreditering på skattekontot den dag då beslutet fattas. På skatten och den ränta som betalts på den betalas krediteringsränta enligt denna lag från dagen efter den då beslutet fattades. På skatt som ska återbäras och som bokförts som kreditering på skattekontot tillämpas i tillämpliga delar även andra bestämmelser i denna lag.

På ett belopp som betalts in som betalning för debiterad skatt enligt 3 mom. och på belopp som betalts in den 2 mars 2010 eller därefter som betalning för annan skatt tillämpas bestämmelserna i denna lag.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 221/2008, FiUB 7/2009, RSv 66/2009

Ikraftträdelsestadganden:

16.10.2009/746:

Denna lag träder i kraft den 21 oktober 2009, dock så att 7 § 2 mom. träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagens 51 § 2–4 mom. tillämpas redan från och med den 14 augusti 2009.

RP 129/2009, FiUB 12/2009, RSv 115/2009

22.12.2009/1260:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Lagens 32 § 2 mom. gäller till och med den 31 december 2010.

Lagens 31 § 3 mom. tillämpas på räntor som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010.

Lagens 32 § 2 mom. tillämpas på förseningsräntor som ska beräknas för tiden från och med den 1 januari 2010 till och med den 31 december 2010.

RP 133/2009, FiUB 39/2009, RSv 208/2009

19.3.2010/171:

Denna lag träder i kraft den 24 mars 2010.

Med avvikelse från 8 § 3 mom. kan beslut som gäller år 2010 fattas under år 2010.

RP 282/2009, FiUB 9/2010, RSv 19/2010

29.12.2011/1524:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.

RP 50/2011, RP 130/2011, FiUB 23/2011, RSv 104/2011

21.12.2012/888:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

På rättelseyrkanden och på besvär som riktats till förvaltningsdomstolen samt på ärenden som gäller befrielse från skatt vilka är anhängiga när denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet. På upplupen ränta till följd av uppskov med betalning av skatt som har beviljats innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

RP 76/2012, FiUB 29/2012, RSv 136/2012

30.12.2013/1257:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning av statsrådet.

L 1257 har upphävts genom L 7.11.2014/880, som gäller fr.o.m. 1.1.2015.

RP 140/2013, FiUB 31/2013, EkUU 29/2013, MiUU 27/2013, RSv 195/2013

29.6.2016/545:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016.

RP 74/2016, KoUB 18/2016, RSv 103/2016

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.