Beaktats t.o.m. FörfS 656/2020.

29.12.1922/311

Förordning angående verkställighet av språklagen (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna förordning har upphört att gälla fr.o.m. 1.1.2004. Se SpråkL 6.6.2003/423.

På föredragning av Justitieministern varder, med stöd av 25 § i språklagen av den 1 juni 1922, angående verkställighet av sagda lag stadgat som följer:

1 § (20.12.1935/418)

För åstadkommande av sådana laggilla översättningar, som omförmälas i 3 § 2 mom., 5 § 2 mom., 8 § 2 mom. och 9 § av språklagen, skola vid statsrådets translatorsbyrå vara anställda lagfarna translatorer för såväl finska som svenska språket.

Anmäler domstol eller länsstyrelse sig själv önska antingen helt och hållet eller delvis ombesörja erforderliga översättningar, göre därom framställning hos justitieministeriet, vilket i sådant fall uti ärendet meddelar förordnande för den tjänsteman, som berättigas att utföra laggilla översättningar. Tjänstemannen skall härvid verkställa översättningar mot avgift enligt fastställd taxa.

2 § (7.6.1996/386)

När en laggill översättning av orginalhandlingar skall utföras på statens bekostnad enligt 5 § 2 mom., 8 § 2 mom. eller 9 § språklagen eller när handlingar skall översättas på bekostnad av en sakägare enligt 3 § 2 mom. språklagen skall myndigheten i fråga, om denna inte själv förordnats att handha översättningen, sända handlingen till en auktoriserad translator eller till statsrådets translatorsbyrå för översättning.

3 § (7.6.1996/386)

För att en översättning skall vara laggill i de fall som nämns i 2 § skall den utföras och undertecknas eller till riktigheten bestyrkas av en auktoriserad translator, av statsrådets translatorsbyrå eller av en tjänsteman som av justitieministeriet berättigats att utföra översättningar.

4 §

Då sakägare jämlikt 7 § 2 momentet av språklagen är berättigad, att få laggill översättning fogad till kommuns expedition, eller då till kommuns protokoll i de uti 15 § 2 momentet av språklagen omförmälda fall skall fogas laggill översättning, må kommunen själv verkställa sådan översättning genom sina egna myndigheter, vilka bestyrka dess riktighet, eller införskaffa översättning från statsrådets translatorsbyrå eller av tjänsteman, som av justitieministeriet förordnats att utföra översättningar, i vilket fall skall iakttagas, vad i 3 § om laggill översättning är stadgat.

Motsvarande stadgande vare gällande med avseende å evangelisk-lutherska församlingar.

Har myndighet i kommun eller församling styrkt riktigheten av översättning, vare ansvarig för översättningens riktighet samt ersättningsskyldig för skada, som förorsakats av tilläventyrs förekommande fel.

5 § (20.12.1935/418)

Därest i fall, då staten icke är skyldig att bekosta översättning, myndighet i kommun, församling eller annat självstyrelsesamfund eller enskild sakägare önskar erhålla laggill översättnitng av handlingar, som tillkommit hos statens eller självstyrelsesamfunds myndighet, eller få en verkställd översättning av sådana handlingar till riktigheten behörigen bestyrkt av statsrådets translatorsbyrå eller tjänsteman, som förordnats att utföra översättningar, utföre omförmälda translatorsbyrå eller tjänsteman uppdraget mot avgift enligt fastställd taxa.

Vad i 1 mom. om avgift för översättning är sagt, gälle även beträffande översättning, som nämnes i 3 § 2 mom. av språklagen.

6 §

Erfordras enligt 4 § av språklagen tolkning vid muntlig förhandling i ärende, må tolkningen verkställas av den, som leder ärendets handläggning. Är detta icke möjligt, må tolk anskaffas på statens bekostnad. Lag samma vare, därest sådan sakägare, som enligt 3 § i språklagen icke är berättigad att använda annat än ämbetsdistriktets språk, i brottmål, som anhängiggjorts av allmän åklagare, är i behov av tolkning, men är sådan sakägare i annat mål i behov av tolkning, vare skyldig att själv anskaffa tolk.

Vad i 1 momentet är stadgat, skall tillämpas även i det fall att i brottmål, som anhängiggjorts av allmän åklagare, någon av sakägarna behärskar varken finska eller svenska. I övrigt vare i sådant fall sakägaren själv skyldig att anskaffa tolk.

7 §

Vid handläggning av ärende inför polismyndighet skola, när detta blott är möjligt, uttalandena införas i protokollet på det språk, finska eller svenska, som den förhörda använt.

8 § (20.12.1935/418)

Där ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde omfattar kommuner med olika språk eller tvåspråkiga kommuner, skall vid tillämpning av stadgandet i 2 § 2 mom. språklagen, såvitt ej i 3, 4, 12 och 16 §§ av lagen är särskilt stadgat, såsom myndighets ämbetsdistrikt anses varje till distriktet eller området hörande kommun för sig och språket i varje ärende rätta sig efter den kommun, i vilken ärendet då med avseende å orten skulle underlyda myndighetens behörighet eller, därest ärendet ej sålunda hänför sig till någon särskild kommun, efter den kommun, från vilken sakägaren är.

Där enligt 1 mom. det språk, som bör användas, skall rätta sig efter två eller flere till distriktet eller området hörande kommuner, som hava olika språk eller av vilka någon är tvåspråkig, eller skulle, där sakägarna äro från annat distrikt eller område eller av annan anledning, ingen kommun, enligt vad ovan i denna paragraf är sagt, utgöra grund för bestämmande av det språk, som skall användas, må olika språk såsom i tvåspråkigt ämbetsdistrikt begagnas.

Vad ovan i denna paragraf är stadgat om kommun såsom grund för det språk, som i varje särskilt fall bör användas, gälle i tillämpliga delar även beträffande statsjärnvägarnas trafikplatser.

8 a § (17.6.1963/299)

Då ministeriet för inrikesärendena med stöd av 34 a § lagen angående ändring i kommunal indelning, sådan den lyder i lagen den 27 juli 1962 (424/62), fattar beslut om ändring i kommunal indelning, skall ministeriet, efter att ha inhämtat justitieministeriets utlåtande, i enlighet med de grunder, som stadgas i språklagen, tillika fastställa de omorganiserade kommunernas språk.

9 § (20.12.1935/418)

Förutom med avseende å kommandospråket, som alltid är finska, anses militärt truppförband sammanfört i syfte att bilda ett enspråkigt truppförband eller enspråkigt, såvida däri sammanförts värnpliktiga med samma modersmål, finska eller svenska, eller om de värnpliktigas antal, vilka tillhöra den andra språkgruppen, är mindre än tio procent av de värnpliktigas vid truppförbandet hela antal. Truppförband anses sammanfört utan avseende å modersmål och således tvåspråkigt, om antalet av dem, som tillhöra den andra språkgruppen, i detsamma utgör tio procent av de värnpliktigas hela antal eller därutöver.

Med truppförband avses bataljon eller därmed jämförlig truppenhet.

Militär stabs eller annan myndighets eller inrättnings ämbetsdistrikt anses enspråkigt, därest dess verksamhet hänför sig blott till truppförband, staber eller ämbetsdistrikt och självstyrelseområden med samma språk, men i annat fall beträffande varje truppförband, stab eller ämbetsdistrikt och självstyrelseområde hava samma språk som det truppförband, den stab eller det ämbetsdistrikt eller självstyrelseområde, vartill dess verksamhet hänför sig.

10 §

Vid skriftväxling med andra än inhemska myndigheter skall med avseende å beskickningars och konsulats i utlandet ämbetsspråk beaktas vad internationell sed och förhållandena på varje ort fordra.

Konsulat, som icke förestås av utsänd konsul, må såsom ämbetsspråk använda det språk, som ministeriet för utrikesärendena bestämmer.

11 §

Då utrikespass icke utfärdas på något utländskt språk, skall passet i varje av rikets län utfärdas i original på finska ävensom därjämte i landskapet Åland alltid jämväl i original på svenska, samt i övriga län därjämte i original på svenska, när sakägaren använt svenska språket eller anhållit om svenskspråkigt pass.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Ikraftträdelsestadganden:

20.12.1935/418:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936.

17.6.1963/299:
7.6.1996/386:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.