Beaktats t.o.m. FörfS 656/2020.

22.7.1918/74A

Lag om Högsta domstolen (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom L 26.8.2005/665, som gäller fr.o.m. den 31.12.2005.

I enlighet med Finlands Lantdags beslut stadgas såsom följer:

1 §

Högsta domsrätten i rättegångsmål i Finland utövas av Högsta domstolen.

Högsta domstolen vakar över rättvisans handhavande av domare och exekutiva myndigheter.

2 § (25.2.2000/206)

Högsta domstolen består av en president och såsom andra ledamöter minst 15 justitieråd. Om utnämning av presidenten och ledamöterna vid högsta domstolen samt om behörighetsvillkoren för dem bestäms i lagen om utnämning av domare (205/2000).

De för viss tid utnämnda justitieråden skall fördelas jämnt på de olika avdelningarna.

3 §

Högsta domstolen äger pröva och slutligen avgöra:

1) alla rättegångsmål, som enligt lag eller särskilda författningar kunnat dragas under prövning av justitiedepartementet i Finlands senat;

2) besvär över myndigheters utslag och åtgärder, vilka härförinnan kunnat överklagas i Senatens justitiedepartement;

3) besvär över ägodelningsrätts domar och utslag;

4) åtal som gäller tjänstebrott begångna av presidenten eller en ledamot vid en hovrätt eller riksåklagaren eller biträdande riksåklagaren; samt (17.11.2000/958)

5) ansökningar om återställande av försutten tid och återbrytande av dom, som vunnit laga kraft.

4 §

Till Högsta domstolens handläggning höra vidare:

1 punkten har upphävts genom L 25.2.2000/206. (25.2.2000/206)

2) andra till rättsvården hörande ärenden, vilka kunna varda Högsta domstolen anförtrodda;

3) frågor därom, huruvida ett mål eller ärende skall prövas av allmän eller särskild domstol eller administrativ myndighet; samt

4) avgivande av utlåtande angående benådning.

2 mom. har upphävts genom L 25.2.2000/206. (25.2.2000/206)

5 §

Högsta domstolen äger till Regeringen avgiva utlåtande i frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag eller till civil- eller strafflagstiftningen hörande lagar.

Högsta domstolen äger, då den finner ändring eller förklaring av lag eller förordning behövlig, till Regeringen ingå med framställning om vidtagande av sådan lagstiftningsåtgärd.

6 §

Beträffande sådana härintills å justitiedepartementets i Senaten handläggning ankommande ärenden, som överföras till Högsta förvaltningsdomstolen, är särskilt stadgat.

7 § (2.2.1979/106)

I högsta domstolen handläggas och avgöras ärendena på avdelningar.

Vid plenum handläggas ärenden rörande justitieförvaltningen och frågor angående lagstiftningsinitiativ samt, då högsta domstolen anser det nödigt, avgivande av utlåtande i lagstiftningsfrågor. Högsta domstolen kan förordna, att även annat ärende eller viss fråga, som hör därtill, skall handläggas vid plenum.

7 a § (2.2.1979/106)

Högsta domstolen är domför med fem medlemmar.

Ärenden som gäller meddelande av besvärstillstånd skall handläggas och avgöras på en avdelning med minst två och högst tre medlemmar, om inte frågan om meddelande av besvärstillstånd i fall som avses i 30 kap. 3 § 2 mom. rättegångsbalken har hänskjutits till avgörande i samband med handläggningen av besvären. (3.3.1995/268)

Besvär över försäkringsdomstolens utslag kan handläggas och avgöras på avdelning med tre medlemmar. Ärendet skall dock för avgörande hänskjutas till fulltalig avdelning, om inte medlemmarna av avdelningen efter föredragningen är eniga om avgörandet. (23.12.1981/971)

Ärenden som angår extraordinärt ändringssökande kan även handläggas och avgöras på avdelning med tre medlemmar, såvida ansökningen inte avser högsta domstolens avgörande. Ärende rörande extraordinärt ändringssökande som handlagts på avdelning med tre medlemmar skall för avgörande hänskjutas till fulltalig avdelning, om inte efter föredragningen beslut fattas om särskild åtgärd eller ansökningen genom enhälligt beslut av avdelning med tre medlemmar avslås eller avvisas. (25.3.1983/330)

Ärenden som gäller säkringsåtgärder eller förbud mot eller avbrytande av verkställighet kan avgöras på en avdelning med endast en medlem. (3.3.1995/268)

Angående domfört antal medlemmar vid handläggningen av militära rättegångsärenden gäller dessutom vad som därom är särskilt stadgat. (25.3.1983/330)

Ett ärende som har handlagts på en avdelning med två medlemmar skall för avgörande hänskjutas till en avdelning med tre medlemmar, om avdelningens medlemmar inte är eniga om avgörandet. (3.3.1995/268)

8 § (25.2.2000/206)

I högsta domstolen skall finnas ett behövligt antal föredragande och andra tjänstemän som utnämns av högsta domstolen. För föredragandena gäller i fråga om behörighetsvillkor, utnämningsgrunder och utnämning för viss tid det som bestäms i lagen om utnämning av domare.

9 § (11.3.1997/199)

9 § har upphävts genom L 11.3.1997/199.

10 §

Den samtlige domare genom grundlag tillförsäkrade rätt att icke utan laga ransakning och dom kunna varda från sina ämbeten skilda, gälle jämväl Högsta domstolens president och ledamöter samt dess föredragande.

11 § (24.10.1986/756)

11 § har upphävts genom L 24.10.1986/756.

12 § (17.11.2000/958)

Föredragande vid högsta domstolen åtalas för tjänstebrott i Helsingfors hovrätt.

13 §

Vad i 30 kapitlet Rättegångsbalken och särskilda författningar finnes stadgat angående förfarandet i högsta instans skall lända till efterrättelse beträffande rättegången i Högsta domstolen.

14 § (21.1.1994/60)

Högsta domstolen fastställer sin egen arbetsordning. I arbetsordningen kan högsta domstolen befria i 2 § 2 mom. nämnda ledamöter från att behandla frågor som avses i 4 § 1 mom. 1-3 punkten och 5 § 2 mom. samt ekonomiska och administrativa frågor som gäller högsta domstolen.

15 §

De närmare bestämningar, som erfordras för denna lags bringande i verkställighet, utfärdas genom administrativ förordning.

16 §

Denna lag träder i gällande kraft den 1 oktober 1918, då justitiedepartementet i Senaten indrages och dess tjänstemän övergå till motsvarande befattningar i Högsta domstolen. Därförinnan tillsätter Regeringen ledamöterna i Högsta domstolen i deras befattningar.

De å Högsta domstolen ankommande mål och ärenden, som sagda dag äro vid justitiedepartementet anhängiga, överföras till Högsta domstolen.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Ikraftträdelsestadganden:

5.12.1926/28:
25.4.1930/149:
22.12.1949/804:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Därförinnan kunna likväl extraordinarie justitieråd utnämnas i högsta domstolen i stöd av 2 § 2 mom.

Vad i 11 § denna lag är stadgat om sjuttio års ålder tillämpas ej före år 1951 på extraordinarie justitieråd eller på utnämnande av sådana.

10.2.1965/54:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1965.

2.2.1979/106:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Ansökningar om fullföljdstillstånd, som gäller hovrättsavgöranden, vilka har givits innan lagen trätt i kraft och som ännu icke har föredragits, kan, med undantag av krigsrättsmål, handläggas på avdelning med tre medlemmar. Ärendet skall dock för avgörande hänskjutas till fulltalig avdelning, om icke efter föredragningen beslutes om särskild åtgärd eller ansökningen avslås eller avvisas genom enhälligt beslut av avdelning.

23.12.1981/971:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Lagen tillämpas likväl inte på de olycksfallsförsäkringsärenden i vilka försäkringsanstaltens beslut givits efter den 31 december 1981.

Regeringens proposition 224/81, Lagutsk. bet. 10/81, Stora utsk. bet. 179/81

25.3.1983/330:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Regeringens proposition 86/81, Andra lagutsk. bet. 14/82, Stora utsk. bet. 257/82

24.10.1986/756:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Innan denna lag träder i kraft kan på utbetalningen av tjänstemännens löner tillämpas vad som stadgas i 27 § och även annars vidtas de åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter.

Regeringens proposition 238/84, Andra lagutsk. bet. 2/86, Stora utsk. bet. 49/86

25.1.1991/197:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Regeringens proposition 84/90, Lagutsk. bet. 11/90, Stora utsk. bet. 150/90

30.12.1992/1694:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

RP 123/92, LaUB 11/92

21.1.1994/60:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1994.

RP 139/93, LaUB 24/93

3.3.1995/268:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

RP 231/94, LaUB 26/94

11.3.1997/199:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1997.

RP 131/1996, LaUB 20/1996, RSv 237/1996

25.2.2000/206:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

RP 109/1999, GrUU 13/1999, LaUB 1/2000, RSv 21/2000

17.11.2000/958:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2000.

RP 57/2000, LaUB 7/2000, RSv 101/2000

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.