859/2018

Syftet med denna lag är att skydda hälsan mot men som orsakas av strålning. Syftet är även att förebygga och minska sådana miljöskador och andra skador som strålningen orsakar.

Denna lag tillämpas på strålningsverksamhet, på befintliga exponeringssituationer och på nödsituationer med strålrisk.

Denna lag tillämpas på medicinsk och yrkesmässig exponering för icke-joniserande strålning endast om så föreskrivs i denna lag.

Denna lag tillämpas inte på

Bestämmelser om tillämpningen av denna lag på i kärnenergilagen (990/1987) avsedd användning av kärnenergi finns i kärnenergilagen.

Denna lag innehåller bestämmelser om fastställande av exponeringen för naturlig strålning i gruvor samt om ställande av krav på strålsäkerheten i gruvarbete. Bestämmelser om gruvsäkerheten i övrigt och tillsynen över den finns i gruvlagen (621/2011) .

Bestämmelser om arbetarskydd och skydd av arbetstagare finns dessutom i arbetarskyddslagen (738/2002) .

Vid övervakning av strålningsarbetares hälsotillstånd iakttas dessutom vad som föreskrivs i lagen om företagshälsovård (1383/2001) .

Bestämmelser om strålningsexponering i bostäder och andra vistelseutrymmen och om radioaktivitet i hushållsvatten finns även i hälsoskyddslagen (763/1994) .

Även i bygglagen (751/2023) föreskrivs om beaktande av strålningsexponering i ny- och ombyggnadsprojekt. (21.4.2023/800)

Bestämmelser om miljöskydd finns även i miljöskyddslagen (527/2014) . Bestämmelser om avfallshantering för icke-radioaktivt avfall finns i avfallslagen (646/2011) .

Vid transport av radioaktiva ämnen iakttas dessutom vad som föreskrivs någon annanstans i lag om transport av farliga ämnen.

I denna lag avses med

Strålningsverksamhet och skyddsåtgärder är berättigade om de sammanräknade fördelar som uppnås är större än den skada som de förorsakar ( principen om berättigande ).

För att optimera strålskyddet ska den yrkesmässiga exponeringen och exponeringen av allmänheten för joniserande strålning hålls så låg som det praktiskt sett är möjligt och den medicinska exponeringen begränsas till det som är nödvändigt för att uppnå avsedda undersöknings- eller behandlingsresultat eller för att kunna utföra en åtgärd ( principen om optimering ).

I strålningsverksamhet får den stråldos som en arbetstagare eller en enskild individ ur allmänheten utsätts för inte vara högre än dosgränsen ( principen om individuellt skydd ).

Bestämmelser om begränsning av exponeringen för icke-joniserande strålning finns i 161 §.

Strålsäkerhetscentralen får bevilja undantagstillstånd för att vissa särskilt angivna arbetstagare i undantagsfall ska få utsättas för stråldoser som är högre än dosgränsen, under de förutsättningar och enligt de tillvägagångssätt som föreskrivs i artikel 52 i rådets direktiv 2013/59/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom.

Dosrestriktioner och restriktioner för potentiell exponering ska fastställas mot bakgrund av verksamhetens karaktär så att optimeringen av strålskyddet leder till att exponeringen beräknas bli lägre än värdet för restriktionen.

Dessutom ska dosrestriktionerna för yrkesmässig exponering och exponering av allmänheten fastställas så att den sammanlagda stråldosen av samtliga verksamheter som kräver säkerhetstillstånd beräknas bli lägre än dosgränsvärdet.

Närmare bestämmelser om bedömning av överensstämmelse med principen om berättigande och om optimering av strålskyddet vid strålningsverksamheten och skyddsåtgärder samt om grunderna för beräkning och fastställande av exponering för strålning utfärdas, i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning, genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om dosgränserna för arbetstagare och för allmänheten utfärdas, i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning, genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om allmänt gällande dosrestriktioner enligt strålningsverksamhet eller strålkälla, om allmänt gällande restriktioner i fråga om potentiell exponering och om tillämpning av dem, samt om påvisande av berättigande och optimeringen av strålskyddet realiseras.

När tillsynsmyndigheterna övervakar att förpliktelserna enligt denna lag iakttas ska de beakta följande:

I tillsynsverksamheten eftersträvas att strålkällor som kräver säkerhetstillstånd står under tillsynsmyndighetens övervakning under strålkällornas hela livscykel.

Ledningen för en organisation som är ansvarig att iaktta förpliktelserna enligt denna lag ska se till att organisationen upprätthåller en sund säkerhetskultur och att denna utvecklas, samt att alla personer som arbetar inom organisationens olika delar, så som deras arbetsuppgifter förutsätter

Organisationsledningen ska också se till att säkerhetsledningen innefattar ledning av metoder, tillvägagångssätt och människor med målet att hantera säkerheten.

Strålsäkerhetscentralen meddelar utifrån internationella rekommendationer närmare föreskrifter om vad som avses med att upprätthålla och främja en sund säkerhetskultur samt om säkerhetsledning.

För den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över efterlevnaden av denna lag svarar social- och hälsovårdsministeriet.

För den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över efterlevnaden av denna lag i frågor som gäller användning av kärnenergi enligt vad som avses i kärnenergilagen svarar arbets- och näringsministeriet.

Strålsäkerhetscentralen övervakar att denna lag efterlevs, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Strålsäkerhetscentralen är den kontrollanläggning som avses i artikel 35 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och sköter myndighetsuppgifterna, kontakten och rapporteringen i anknytning till den strålsäkerhetstillsyn som utövas med stöd av fördraget, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Strålsäkerhetscentralen är behörig myndighet som avses i rådets direktiv 2006/117/Euratom om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle, nedan direktivet om kärnavfallstransporter .

Strålsäkerhetscentralen ska ta fram och genomföra ett program för övervakning av strålsäkerheten i miljön som ska omfatta hela allmänheten, i syfte att övervaka mängden radioaktiva ämnen i miljön och exponeringen av allmänheten på grund av dessa.

Strålsäkerhetscentralen ska sammanställa och publicera nationella bedömningar som behandlar strålningsexponeringen på grund av medicinsk användning av strålning och utvecklingen på detta område.

Strålsäkerhetscentralen upprätthåller de nationella mätnormaler som krävs för att garantera tillförlitliga strålningsmätningar.

Strålsäkerhetscentralen är behörig myndighet som avses i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) i beslut om behörighet för strålsäkerhetsexperter och strålsäkerhetsansvariga. Bestämmelser om erkännande av kvalifikationer för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården finns i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) .

Kommunala hälsoskyddsmyndigheter ska övervaka att de referensvärden för radioaktivitet i hushållsvatten som avses i 154 § och de referensvärden för radonhalten i bostäder och andra vistelseutrymmen som avses i 158 § iakttas samt att utredningsskyldigheten enligt 146 § 1 mom. tillgodoses i fråga om hushållsvatten och andra vistelseutrymmen.

Hälsoskyddslagen iakttas i den kommunala hälsoskyddsmyndighetens tillsyn som avses i 1 mom.

Kommunala hälsoskyddsmyndigheter ska dessutom se till att solarier inspekteras på det sätt som föreskrivs i 173 och 174 §.

Tullen ska på sitt ansvarsområde övervaka import och export av strålkällor, av radioaktivt avfall och av de konsumentvaror som avses i 69 § samt transitering av radioaktivt avfall genom Finland. Tullen ska dessutom på sitt ansvarsområde övervaka internationell transport av och trafik med strålkällor och radioaktivt avfall.

Tullen ska på sitt ansvarsområde övervaka förbudet mot import och export av sådana produkter som omfattas av användningsförbudet avseende radioaktiva ämnen i 68 §.

På tillsyn som utövas av Tullen tillämpas tullagen (304/2016) .

Tillsynen över åtgärdsvärdet för radioaktivitet i livsmedel och foder samt över användningsförbudet avseende radioaktiva ämnen i 68 § utövas av de myndigheter som avses i 4 kap. i livsmedelslagen (23/2006) och av de myndigheter som avses i 4 kap. i foderlagen (86/2008) inom sina respektive ansvarsområden.

Säkerhets- och kemikalieverket övervakar förbudet i 68 § när det gäller kosmetiska produkter och leksaker.

De myndigheter som avses i denna paragraf utövar tillsyn i enlighet med de lagar som gäller för deras respektive ansvarsområden.

För beredning av ärenden som gäller strålsäkerhet finns i anslutning till Strålsäkerhetscentralen en strålsäkerhetsdelegation som tillsätts av statsrådet.

Bestämmelser om delegationens sammansättning, beslutförhet, mandatperiod och uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

För att kunna sköta de uppgifter som avses i denna lag har Strålsäkerhetscentralen

I Strålsäkerhetscentralens register får det dessutom föras in sådana uppgifter om de tillsynsobjekt som omfattas av denna lag som behövs för att genomföra och utveckla tillsynen.

Vid behandling av personuppgifter iakttas dessutom vad som föreskrivs någon annanstans i lag.

Strålsäkerhetscentralen ska föra ett dosregister för arbetstagare i syfte att trygga strålsäkerheten och hälsan för strålningsarbetare, nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal.

För individuell dosövervakning förs det i registret in uppgifter för identifiering av varje arbetstagare och uppgifter om

Även uppgifter om metoderna för övervakning av exponeringsförhållandena och resultaten ska föras in i registret i den utsträckning dessa uppgifter används för att fastställa arbetstagarens individuella stråldos.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska deponeras i dosregistret utfärdas genom förordning av statsrådet.

Personuppgifterna i dosregistret för arbetstagare är sekretessbelagda.

Utöver det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får uppgifter om yrkesmässig exponering trots bestämmelserna om sekretess lämnas till en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning, en verksamhetsutövare eller en extern arbetstagares arbetsgivare, om uppgifterna är nödvändiga för övervakning av hälsotillstånd i enlighet med denna lag, för att klassificera en strålningsarbetare eller för att övervaka hur en arbetstagare exponeras i ett senare skede.

Uppgifterna i dosregistret ska bevaras så länge arbetstagaren är sysselsatt i strålningsarbete och därefter tills personen fyller eller skulle ha fyllt 75 år, dock i minst 30 år från det att strålningsarbetet har upphört. Strålsäkerhetscentralen kan bevara uppgifter längre än så för forskningsändamål som hänger samman med målet att trygga strålsäkerheten.

Närmare bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur dosregistret utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövare är ansvariga för strålsäkerheten i sin verksamhet. Detta ansvar kan inte överföras på någon annan.

Det att en strålsäkerhetsansvarig eller annan ansvarsperson har utsetts för verksamheten eller att experter anlitas, minskar inte på skyldigheterna för verksamhetsutövaren.

Verksamhetsutövare ska organisera sin verksamhet så att den uppfyller alla de krav som föreskrivs i denna lag och så att strålsäkerhetsincidenter förhindras tillräckligt effektivt och följderna av dem minimeras. Verksamhetsutövare ska genomföra sådana åtgärder i syfte att förbättra strålsäkerheten som kan anses motiverade med hänsyn till typen av åtgärder, kostnaden för åtgärderna och åtgärdernas effekt i form av bättre strålsäkerhet.

Verksamhetsutövare ska se till att de har tillgång till den sakkunskap som verksamheten kräver med hänsyn till dess karaktär och omfattning samt tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att verksamheten ska kunna bedrivas på ett tryggt sätt.

Närmare bestämmelser om kraven enligt 2 mom. avseende ekonomiska resurser och personalresurser får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om förhindrande av strålsäkerhetsincidenter och om begränsning av konsekvenserna av dem.

Verksamhetsutövare ska visa att en sådan strålningsverksamhet av nytt slag som kräver säkerhetstillstånd är berättigad. Detsamma gäller befintlig strålningsverksamhet om det kommer fram ny viktig information om verksamhetens effekt, om dess eventuella konsekvenser eller om alternativa metoder eller tekniker.

Strålsäkerhetscentralen ska fastställa huruvida verksamheten är berättigad antingen som ett led i processen för beviljande av säkerhetstillstånd eller separat.

Närmare bestämmelser om förfarandena vid berättigandebedömning och om de utredningar som behövs för bedömningen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövare ska i förväg bestämma vilka dosrestriktioner och restriktioner för potentiell exponering som ska gälla i verksamheten, om inte Strålsäkerhetscentralen med stöd av 10 § har fastställt allmänt gällande restriktioner för verksamheten i fråga. Restriktioner för yrkesmässig exponering av externa arbetstagare ska bestämmas i samråd med de externa arbetstagarnas arbetsgivare.

Restriktioner för potentiell exponering av arbetstagare och av allmänheten ska bestämmas i förväg för sådana strålsäkerhetsincidenter enligt 26 § 1 mom. 1 punkten som kan orsaka betydande exponering.

Uppgifter om de restriktioner som avses i 1 mom. ska lämnas till Strålsäkerhetscentralen antingen som ett led i processen för beviljande av säkerhetstillstånd eller separat.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren ta fram en säkerhetsbedömning av strålningsverksamhet i vilken

Säkerhetsbedömningen ska tas fram skriftligt och hållas uppdaterad.

Strålsäkerhetscentralen godkänner säkerhetsbedömningen antingen som ett led i processen för beviljande av säkerhetstillstånd eller separat.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vad säkerhetsbedömningen ska innehålla och hur den ska tas fram.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren utifrån vilken exponering verksamheten förorsakar och vilka strålkällor som används göra de klassificeringar som behövs för strålningsverksamhet. Klassificeringen ska presenteras i säkerhetsbedömningen.

Strålsäkerhetscentralen fastställer klassificeringen av strålningsverksamheten som ett led i processen för beviljande av säkerhetstillstånd.

Närmare bestämmelser om klassificering av strålningsverksamhet utfärdas genom förordning av statsrådet.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren utse en strålsäkerhetsansvarig och vid behov en ersättare för denne. Den har till uppgift att hjälpa verksamhetsutövaren genomföra strålskyddet.

Verksamhetsutövaren ska se till att den strålsäkerhetsansvarige har tillräcklig behörighet att sköta sina uppgifter.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om ersättararrangemang för strålsäkerhetsansvariga.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren ha ett ledningssystem för strålningsverksamhet som satts upp skriftligen.

I ledningssystemet ska det anges namn, födelsetid och kontaktuppgifter för den strålsäkerhetsansvarige samt uppgifter som ska vara tillräckliga med beaktande av strålningsverksamhetens karaktär och omfattning samt av omständigheterna på platsen där verksamheten utövas, när det gäller

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vilken information som ska anges i ledningssystemet.

Verksamhetsutövare ska sätta upp kvalitetsmål för verksamhet som kräver säkerhetstillstånd samt definiera och genomföra systematiska åtgärder genom vilka det går att säkerställa att kvalitetsmålen uppnås ( kvalitetssäkring ) och att kraven i lagen tillgodoses.

I syfte att genomföra kvalitetssäkring ska verksamhetsutövare ta fram ett kvalitetssäkringsprogram. Programmet ska innehålla uppgifter om åtgärderna för kvalitetssäkring, hur de ska genomföras och med vilka intervall, åtgärdsgränser, vilka åtgärder som ska vidtas när åtgärdsgränserna överskrids och vem som ansvarar för att åtgärderna enligt programmet genomförs. Programmet ska dessutom innehålla anvisningar för teknisk testning och kontroll avseende strålkällor och strålningsalstrande anordningar samt avseende andra anordningar, annan programvara och annan tilläggsutrustning som påverkar säkerheten.

Resultaten av kvalitetssäkring ska dokumenteras. Kvalitetssäkringsprogrammet ska utvärderas regelbundet och ses över vid behov.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om åtgärder för kvalitetssäkring, tidsintervall och anvisningar samt om dokumentering av resultat.

Verksamhetsutövare ska se till att arbetstagarna har tillgång till de strålsäkerhetsanvisningar som gäller deras arbete och andra dokument som gäller arbetstagarnas strålsäkerhet.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska dokument som gäller säkerheten i strålningsverksamhet och därmed jämförbara data bevaras så länge som de behövs för att trygga strålsäkerheten i verksamheten.

Närmare bestämmelser om tillgång till och bevaring av uppgifter som gäller säkerheten i strålningsverksamhet utfärdas genom förordning av statsrådet.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren anlita en strålsäkerhetsexpert för att planera, genomföra och övervaka arbetstagarnas och allmänhetens strålskydd, utom när det är fråga om strålningsverksamhet som varken medför yrkesmässig exponering, exponering av allmänheten eller potentiell exponering.

Dessutom ska det för att planera, genomföra och övervaka strålskyddet för exponerade personer anlitas en expert i medicinsk fysik, om det är fråga om medicinsk exponering eller den typ av avbildning som avses i 14 kap. i vilken man använder medicinska produkter som avses i lagen om vissa medicintekniska produkter enligt EU-direktiv (629/2010) , i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, nedan MD-förordningen , eller i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU, nedan IVD-förordningen . (15.7.2021/723)

De experter som avses i 1 och 2 mom. ska användas på ett lämpligt sätt med hänsyn till den strålningsexponering och potentiella exponering som verksamheten orsakar.

Närmare bestämmelser om anlitande av experter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövare ska se till att alla arbetstagare som deltar i strålningsverksamhet eller vars uppgifter på annat sätt kräver särskild kunskap om strålskydd har lämplig behörighet, strålskyddsutbildning och förtrogenhet med arbetsuppgifterna enligt vad verksamheten och uppgifterna förutsätter.

Verksamhetsutövare ska individuellt för varje arbetstagare dokumentera den strålskyddsutbildning och den introduktion i arbetet som verksamhetsutövarens ansvar omfattar.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om sådan utbildning och introduktion i arbetet som avses i 1 mom. och som ges som fortbildning, samt om innehållet i sådan utbildning och introduktion.

Verksamhetsutövare ska se till att arbetstagare som deltar i strålningsverksamhet får tillräcklig och regelbunden fortbildning i strålskydd.

Verksamhetsutövare ska individuellt för varje arbetstagare dokumentera den fortbildning i strålskydd som verksamhetsutövarens ansvar omfattar.

Närmare bestämmelser om regelbunden fortbildning i strålskydd och om utbildningens innehåll utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

När enskilda näringsidkare och sådana företrädare för en verksamhetsutövare som inte är arbetstagare deltar i strålningsverksamhet ska de sörja för sitt eget strålskydd i arbetet genom att iaktta bestämmelserna om arbetstagarens skydd, utbildning i och förtrogenhet med strålskydd samt fortbildning.

Kompetensområdena för strålsäkerhetsexperter är följande:

Strålsäkerhetsexperter ska ha en i universitetslagen (558/2009) avsedd högre högskoleexamen inom ett lämpligt matematiskt-naturvetenskapligt eller tekniskt område. Strålsäkerhetsexperter ska även ha en sådan strålskyddsutbildning som kompetensområdet fordrar och tillräcklig arbetserfarenhet inom ett för uppdraget lämpligt kompetensområde.

Strålsäkerhetsexperterna i strålningsverksamhet inom hälso- och sjukvård och inom veterinärmedicin ska dessutom ha rätt att använda yrkesbeteckningen sjukhusfysiker med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Strålsäkerhetsexperterna vid landsvägs- och järnvägstransporter av radioaktiva ämnen ska dessutom ha ett sådant intyg för säkerhetsrådgivare som avses i 94 § 3 mom. i lagen om transport av farliga ämnen (541/2023) och som påvisar expertis i transport av radioaktiva ämnen med transportformen i fråga. (23.3.2023/555)

Närmare bestämmelser om kompetenskraven och om vad som utgör tillräcklig arbetserfarenhet inom kompetensområdena för strålsäkerhetsexperter utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Experter i medicinsk fysik ska ha rätt att använda yrkesbeteckningen sjukhusfysiker med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

Strålsäkerhetscentralen beviljar rätt att utöva uppdraget som strålsäkerhetsexpert inom ett visst kompetensområde enligt ansökan, till den som uppfyller de behörighetsvillkor som avses i 37 §.

En sjukhusfysiker som uppfyller behörighetsvillkoren för strålsäkerhetsexperter inom kompetensområdet för strålningsverksamhet inom hälso- och sjukvård och veterinärmedicin kan utöva uppdraget som strålsäkerhetsexpert inom det nämnda kompetensområdet utan ett sådant godkännande som avses i 1 mom.

Om strålskyddsutbildning för strålsäkerhetsexperter inte finns i Finland inom något visst kompetensområde, ska Strålsäkerhetscentralen fastställa de professionella kraven avseende utbildning för strålsäkerhetsexperter och arbetserfarenhet och konstatera behörigheten separat för varje enskilt fall.

I fall som omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bestämmer Strålsäkerhetscentralen, med iakttagande av den lagen, om en person utifrån behörighet som införskaffats utomlands har rätt att utöva uppdraget som strålsäkerhetsexpert i Finland inom kompetensområdena för strålningsverksamhet inom industri och forskning samt användning av kärnenergi.

Bestämmelsen i 4 mom. tillämpas även på fall där tjänster tillhandahålls tillfälligt eller sporadiskt.

I fall som inte omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan Strålsäkerhetscentralen av särskilda skäl och enligt villkor som den själv fastställer bevilja en person som fått utbildning utomlands rätt att utöva uppdraget som strålsäkerhetsexpert i Finland inom kompetensområdena för strålningsverksamhet inom industri och forskning respektive användning av kärnenergi.

Strålsäkerhetscentralen kan återkalla ett godkännande som strålsäkerhetsexpert eller förbjuda personen i fråga att utöva uppdraget som strålsäkerhetsexpert om denne inte uppfyller de behörighetsvillkor som avses i 37 § eller om de råd som strålsäkerhetsexperten har gett en verksamhetsutövare har varit väsentligt felaktiga och denne trots uppmaning inte har avhjälpt bristerna inom rimlig tid.

Strålsäkerhetsansvariga i strålningsverksamhet inom hälso- och sjukvård och veterinärmedicin ska ha en högre högskoleexamen enligt universitetslagen inom ett lämpligt matematiskt-naturvetenskapligt, tekniskt, medicinskt, odontologiskt eller veterinärmedicinskt område, beroende på verksamhetens karaktär och de risker den medför.

Utöver vad som bestäms i 1 mom.

I följande fall ska strålsäkerhetsansvariga ha en högre högskoleexamen enligt universitetslagen inom ett lämpligt matematiskt-naturvetenskapligt eller tekniskt område:

I annan verksamhet än vad som avses i 1–3 mom. ska strålsäkerhetsansvariga ha en utbildning som är lämplig med tanke på verksamheten.

Strålsäkerhetsansvariga ska dessutom ha en sådan strålskyddsutbildning som kompetensområdet beroende på verksamhetstypen i fråga kräver och tillräcklig arbetserfarenhet inom ett för uppdraget lämpligt kompetensområde.

En strålsäkerhetsexpert får emellertid utöva uppdraget som strålsäkerhetsansvarig inom sitt eget kompetensområde utan någon separat strålskyddsutbildning för strålsäkerhetsansvariga.

Vid landsvägs- och järnvägstransporter av radioaktiva ämnen får uppdraget som strålsäkerhetsansvarig dock utövas av en person som har ett sådant intyg för säkerhetsrådgivare som avses i 94 § 3 mom. i lagen om transport av farliga ämnen och som påvisar expertis i transport av radioaktiva ämnen med transportformen i fråga. (23.3.2023/555)

Närmare bestämmelser om kompetensområdena för strålsäkerhetsansvariga beroende på verksamhetstyp samt om kompetenskraven på respektive område och om vad som utgör tillräcklig arbetserfarenhet utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Innan en strålsäkerhetsansvarig inleder sitt uppdrag ska verksamhetsutövaren försäkra sig om att den strålsäkerhetsansvarige är behörig på grundval av uppvisade behörighetsintyg.

Om en strålsäkerhetsansvarig förutsätts ha en viss strålskyddsutbildning inom ett kompetensområde som hänför sig till en viss verksamhetstyp och utbildningen inte finns att få i Finland ska Strålsäkerhetscentralen fastställa kraven avseende utbildning och arbetserfarenhet för uppdraget i fråga.

I fall som omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bestämmer Strålsäkerhetscentralen, med iakttagande av den lagen, om en person utifrån behörighet som införskaffats utomlands har rätt att utöva uppdraget som strålsäkerhetsansvarig i Finland.

Bestämmelsen i 3 mom. tillämpas även på fall där tjänster tillhandahålls tillfälligt eller sporadiskt.

I fall som inte omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan Strålsäkerhetscentralen av särskilda skäl och enligt villkor som den själv fastställer bevilja en person som fått utbildning utomlands rätt att utöva uppdraget som strålsäkerhetsansvarig i Finland.

Utbildningsorganisationer ska ge personer som genomgått utbildning för strålsäkerhetsexperter eller strålsäkerhetsansvariga ett intyg.

Närmare bestämmelser om vad det intyg som utbildningsorganisationen utfärdar ska innehålla utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Strålsäkerhetsexperter, experter i medicinsk fysik och strålsäkerhetsansvariga ska ha sådana tillräckliga språkkunskaper som uppdraget förutsätter och verksamhetsutövaren ska försäkra sig om att detta krav uppfylls. I strålningsverksamhet inom hälso- och sjukvård tillämpas dock 18 a § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården i fråga om kravet avseende språkkunskaper och arbetsgivarens skyldighet att försäkra sig om att språkkunskaperna är tillräckliga.

Experter och strålsäkerhetsansvariga ska dessutom ha övriga praktiska förutsättningar att sköta sitt uppdrag.

Närmare bestämmelser om praktiska förutsättningar att sköta uppdraget enligt vad som avses i 2 mom. utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

På begäran av en högskola som anordnar strålskyddsutbildning för strålsäkerhetsexperter och strålsäkerhetsansvariga ska Strålsäkerhetscentralen lämna utlåtande om utbildningen eller om väsentliga ändringar i den, i syfte att säkerställa att utbildningen ger de kunskaper och den strålskyddskompetens som behövs i uppdraget.

Strålsäkerhetscentralen godkänner på ansökan strålskyddsutbildning för strålsäkerhetsansvariga som anordnas av andra utbildningsorganisationer än högskolor.

Förutsättningar för godkännande av strålskyddsutbildningen är att

Utbildningen godkänns för en bestämd tid, högst fem år åt gången, och godkännandet kan återkallas om förutsättningarna för godkännandet upphör att vara uppfyllda eller om väsentliga brister upptäcks i sättet på vilket utbildningen tillhandahålls och bristerna trots uppmaning inte avhjälps inom utsatt tid.

Verksamhetsutövarna svarar för att de arbetstagare som deltar i medicinsk användning av strålning har lämplig behörighet inklusive strålskyddskompetens.

Närmare bestämmelser om lämplig behörighet och om kompetenskraven i fråga om strålskyddskompetens utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

För användning av strålning krävs det tillstånd ( säkerhetstillstånd ), om inte något annat föreskrivs i denna lag. För annan strålningsverksamhet krävs det säkerhetstillstånd bara om det föreskrivs särskilt i lag.

Strålsäkerhetscentralen beviljar på ansökan säkerhetstillstånd att gälla tills vidare, eller av särskilda skäl för viss tid. Tillstånd kan beviljas separat för olika faser av verksamheten. Tillståndet får förenas med behövliga villkor för tryggande av säkerheten i verksamheten.

Säkerhetstillstånd beviljas om

Säkerhetstillstånd behövs inte

Närmare bestämmelser om verksamhet enligt 1 mom. 9 punkten som är befriad från säkerhetstillstånd utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning närmare föreskrifter om i 1 mom. 2 punkten avsedd obetydlig radioaktivitet ( frigräns ) och om anordningars i det momentet avsedda säkerhetsegenskaper.

Strålsäkerhetscentralen kan bevilja annan strålningsverksamhet än den som avses i 13 och 14 kap. befrielse från säkerhetstillstånd, om befrielse är det ändamålsenligaste alternativet och

Beslutet får förenas med behövliga villkor för tryggande av säkerheten i verksamheten.

Beslutet kan återkallas om förutsättningarna för befrielse inte längre uppfylls eller villkoren för befrielse inte har följts och bristerna trots uppmaning inte har avhjälpts inom utsatt tid.

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för befrielse från säkerhetstillstånd utfärdas, i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning, genom förordning av statsrådet.

Ansökan om säkerhetstillstånd ska innehålla följande information:

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska anges i ansökan om säkerhetstillstånd utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen ändrar villkoren i redan beviljade säkerhetstillstånd, om omständigheterna förändras i väsentlig grad och detta ger upphov till särskilda skäl som gör det nödvändigt att ändra villkoren för att säkerheten ska kunna garanteras.

En väsentlig ändring av verksamheten kräver att säkerhetstillståndet ändras på förhand. Strålsäkerhetscentralen ska dessutom informeras om andra förändringar i verksamhet som kräver säkerhetstillstånd.

Närmare bestämmelser om vilka förändringar i verksamheten som kräver att tillståndet ändras eller att Strålsäkerhetscentralen informeras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen ska återkalla ett säkerhetstillstånd, när den strålningsverksamhet som det avser har avslutats och tillståndshavaren på godtagbart sätt har bevisat att han har överlåtit eller oskadliggjort de strålkällor som avses i tillståndet, det radioaktiva avfall som uppkommit i verksamheten och det avfall som avses i 78 § 3 mom.

Strålsäkerhetscentralen får återkalla ett säkerhetstillstånd, om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte uppfylls eller om tillståndshavaren upprepade gånger eller i väsentlig grad har brutit mot tillståndsvillkoren, mot bestämmelserna i denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, och trots uppmaning inte har avhjälpt bristerna eller rättat sitt tillvägagångssätt.

Säkerhetstillståndet upphör att gälla om tillståndshavaren avlider, förlorar sin rättshandlingsförmåga eller förlorar rätten att utöva sitt yrke, om vilket den strålsäkerhetsansvarige genast ska upplysa Strålsäkerhetscentralen.

Verksamhetsutövaren ska hos Strålsäkerhetscentralen ställa säkerhet för kostnaderna för oskadliggörande av radioaktivt avfall och för eventuell rengöring av miljön, om tillståndet beviljas för (20.12.2022/1165)

Säkerhet behöver dock inte ställas när den verksamhet som avses i 1 mom. gäller radioaktivt ämne med en halveringstid på lägre än 150 dagar.

Verksamheten får inte inledas förrän säkerhet har ställts.

Staten, kommuner och samkommuner behöver dock inte ställa säkerhet.

Strålsäkerhetscentralen beslutar om ställande av säkerhet. Säkerhet ska vid verksamhet som avses i 54 § 1 mom. 1 punkten ställas separat för varje sluten strålkälla med hög aktivitet, och vid verksamhet som avses i 2 och 3 punkten separat för varje radionuklid. Beslutet om säkerhet kan ses över om omständigheterna förändras.

Vid verksamhet som avses i 54 § 1 mom. 1–3 punkten ska säkerheten bestå av en fast grundavgift och en tilläggsavgift som fastställs på basis av radionuklid och aktivitet, och vid verksamhet som avses i 4 punkten av den uppskattade summan av kostnaderna i fallet.

Som säkerhet godkänns borgen, försäkring och pantsatt insättning. Den som ställer säkerheten ska vara ett kreditinstitut, en försäkringsanstalt eller något annat yrkesmässigt finansiellt institut med hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Närmare bestämmelser om säkerhetens belopp och om justering av det utfärdas genom förordning av statsrådet.

Verksamhetsutövare som tillverkar, importerar, släpper ut på marknaden, tillhandahåller, saluför, säljer eller på annat sätt överlåter strålkällor eller anordningar och övriga produkter som i strålningsverksamhet är av betydelse ur säkerhetssynvinkel ( produkter ) måste kunna bevisa att produkten är säker.

Strålsäkerheten för andra strålningsalstrande anordningar som kräver säkerhetstillstånd än sådana produkter för hälso- och sjukvård som avses i lagen om vissa medicintekniska produkter enligt EU-direktiv (629/2010) kan bevisas genom att tillämpliga standarder iakttas. (20.12.2022/1165)

Strålsäkerhetscentralen meddelar föreskrifter om de tillämpliga standarder som avses i 2 mom. (20.12.2022/1165)

När det gäller exponering av allmänheten iakttas lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016) i fråga om marknadskontroll av produkter som förorsakar joniserande eller icke-joniserande strålning eller som innehåller radioaktiva ämnen, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag. De som har bevisskyldighet enligt 56 § i denna lag betraktas som i den ovan nämnda lagen avsedda ekonomiska aktörer.

Om en i 56 § avsedd produkt kan förorsaka betydande skada för hälsan, får tillsynsmyndigheten förbjuda tillverkning, import, export, transport mellan EU-medlemsländer, utsläppande på marknaden, tillhandahållande, saluförande, försäljning och annan överlåtelse av produkten också för andra juridiska eller fysiska personer än verksamhetsutövare som avses i 56 §.

Särskilda bestämmelser gäller i fråga om överensstämmelse med kraven avseende produkter för hälso- och sjukvård. På sådana produkter för hälso- och sjukvård som alstrar icke-joniserande strålning tillämpas dessutom kraven i 8 kap. och 161 § i denna lag, i den utsträckning produkterna förorsakar exponering av allmänheten.

Särskilda bestämmelser gäller i fråga om överensstämmelse med kraven avseende tekniska anordningar för arbetsbruk och byggprodukter samt i fråga om kontroll av överensstämmelse.

Tillsynsmyndigheten ska bedöma strålsäkerheten hos de produkter som avses i 56 § mot bakgrund av den lagstiftning om produktsäkerhet som produkten omfattas av eller på basis av sådana standarder som det hänvisas till i Europeiska unionens officiella tidning.

Vid bedömning av en produkts strålsäkerhet ska dessutom följande beaktas:

Om det inte går att bedöma en produkt på det sätt som avses i 1 mom. kan tillsynsmyndigheten bedöma produktens strålsäkerhet i enlighet med 2 mom. Även om en produkt stämmer överens med de bedömningsgrunder som anges i 1 och 2 mom. eller 56 § 2 mom. får tillsynsmyndigheten inleda tillsynsåtgärder som avses i 3 kap. i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter om produkten trots detta utgör en hälsorisk. (20.12.2022/1165)

Mätningar i syfte att bedöma exponeringen för strålning och trygga säkerheten enligt vad som avses i denna lag ska utföras enligt en metod som är lämplig för ändamålet och som konstaterats vara tillförlitlig. Mätresultaten ska vara metrologiskt spårbara till det internationella måttenhetssystemet. Den strålningsmätare eller mätanordning som används ska vara kalibrerad på behörigt sätt.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om konstaterande av mätningars tillförlitlighet, om kalibrering och användning av strålningsmätare och mätanordningar samt om deras mätprecision och lämplighet för bestämda ändamål.

Strålsäkerhetscentralen godkänner en dosimetritjänst tills vidare eller, om särskilda skäl föreligger, för en bestämd tid.

För godkännande krävs

Om ackreditering saknas av grundade skäl som hänger samman med dosimetritjänstens verksamhet får Strålsäkerhetscentralen i stället för ackreditering godkänna ett kvalitetssystem som stämmer överens med den europeiska standarden om kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier.

Närmare bestämmelser om dosimetrisystemet och om vilka uppgifter som ska anges i ansökan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Personal som deltar i att fastställa stråldoser hos en dosimetritjänst ska ha lämplig utbildning för sina uppgifter. Dosimetritjänsten ska sörja för att göra personalen förtrogen med uppgifterna.

Dosimetritjänsten ska dokumentera den i 1 mom. avsedda personalens utbildning och förtrogenhet med arbetsuppgifter separat för varje arbetstagare.

På kvalitetssäkring av dosimetritjänster, kvalitetssäkringsprogram som används av dosimetritjänster, dokumentering av resultat och bevarande av uppgifterna tillämpas vad som i 30 och 31 § föreskrivs om verksamhet som förutsätter säkerhetstillstånd.

På dosimetritjänster tillämpas bestämmelserna i 20 kap. om övervakning av verksamhetsutövare och om avgifter.

En dosimetritjänst ska på begäran från Strålsäkerhetscentralen delta i tester av dosimetrisystemets funktionsförmåga.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om tester av dosimetrisystems funktionsförmåga.

Sådana mätningar av joniserande strålning som utförs för att bedöma yrkesmässig eller medicinsk exponering eller exponering av allmänheten, eller för att trygga säkerheten i strålningsverksamhet eller i en befintlig exponeringssituation, kräver godkännande av Strålsäkerhetscentralen. Något separat godkännande behövs emellertid inte för strålningsmätningar som Strålsäkerhetscentralen övervakar som en del av en dosimetritjänsts verksamhet eller en verksamhet baserad på ett säkerhetstillstånd. Det krävs inte heller något godkännande för strålningsmätningar som används för utredning av strålningsexponering som orsakas av byggprodukter, hushållsvatten eller material som avses i 151 §. (20.12.2022/1165)

En förutsättning för godkännande är att de krav som föreskrivs i 59 § 1 mom. är uppfyllda.

Godkännandet beviljas för en bestämd tid, högst fem år åt gången.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska anges i ansökan om godkännande utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen ska ändra villkoren för godkännandet av en dosimetritjänst och av de strålningsmätningar som avses i 64 § om det är nödvändigt för att säkerställa strålningsmätningarnas tillförlitlighet.

Om den verksamhet som ett godkännande avser har avslutats ska Strålsäkerhetscentralen återkalla godkännandet.

Strålsäkerhetscentralen får återkalla godkännandet om förutsättningarna för godkännandet inte uppfylls, om det finns väsentliga brister i mätningarna eller om verksamheten på något annat sätt inte uppfyller kraven i denna lag, och bristerna trots uppmaning inte avhjälps inom utsatt tid.

Verksamhetsutövaren ska se till att strålkällan, platsen där den används och förvaras och de anordningar och den utrustning som finns i anslutning till den är sådana att strålkällan kan användas på ett säkert sätt.

Verksamhetsutövaren ska se till att platsen där en strålkälla som kräver säkerhetstillstånd används och förvaras har försetts med en varningsmärkning för strålrisk. Om det tekniskt sett är möjligt ska strålkällan förses med en varningsmärkning för strålrisk. Skyddshöljet eller förvaringskärlet och förvaringshöljet till en strålkälla som innehåller radioaktivt ämne ska dessutom förses med väsentliga uppgifter om det radioaktiva ämnet samt med en märkning om strålrisk.

Vad som föreskrivs i 2 mom. tillämpas också på andra strålkällor om det är nödvändigt för att säkerställa att de kan användas på ett säkert sätt.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om strålsäkerhet medan drift pågår enligt vad som avses i 1 mom., de märkningar som avses i 2 och 3 mom., acceptanskrav medan drift pågår och andra krav som gäller vid användning av anordningar i anslutning till en strålkälla.

Verksamhetsutövaren ska på de platser där strålkällor som kräver säkerhetstillstånd används och förvaras skydda dem mot olaglig verksamhet, försvinnande och från att på annat sätt komma i händerna på utomstående personer. Dessa skyddsarrangemang ska vara tillräckliga med hänsyn till de risker som verksamheten och strålkällorna innebär, och de ska utgöra en sammanhängande helhet tillsammans med åtgärderna för strålsäkerhet.

Skyddsarrangemangen omfattar följande, beroende på de risker som är förknippade med strålkällorna:

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om skyddsarrangemang och om hur de ska bestämmas beroende på strålkällornas karaktär.

Radioaktiva ämnen får inte avsiktligt användas

Produkter som omfattas av förbudet i 1 mom. får varken importeras eller exporteras, och inte heller transporteras mellan EU-medlemsländer.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om radioaktiva ämnen tillämpas även på verksamheter där radioaktiviteten i konsumentvaror eller material som används för att tillverka dessa ökar till följd av att de aktiveras.

För att sammanblanda radioaktiva ämnen med eller tillsätta radioaktiva ämnen i andra konsumentvaror än de som nämns i 68 § samt för import och export och för transport av sådana konsumentvaror till Finland från ett annat EU-medlemsland krävs det säkerhetstillstånd.

Strålsäkerhetscentralen ska upplysa de behöriga myndigheterna i andra EU-medlemsländer om att en ansökan om säkerhetstillstånd som avses i 1 mom. har inkommit. På begäran av en annan medlemsstat ska dessutom beslutet och beslutsgrunderna meddelas.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om radioaktiva ämnen tillämpas även på verksamheter där radioaktiviteten i konsumentvaror eller material som används för att tillverka dessa ökar till följd av att de aktiveras.

Tillverkare ska förse slutna strålkällor som kräver säkerhetstillstånd med en identifierande märkning. Märkningen ska göras på den slutna strålkällans skyddshölje på ett så beständigt sätt som möjligt. Om det tekniskt sett är möjligt ska dessutom den slutna strålkällan förses med identifierande märkning. Om det tekniskt sett inte är möjligt att förse en sluten strålkälla med märkning ska de identifierande uppgifterna framgå av de handlingar som följer med strålkällan.

Den som har ansvar för att importera en sluten strålkälla eller för att transportera den till Finland från ett annat EU-medlemsland ska se till att strålkällan är försedd med identifiering enligt vad som föreskrivs i 1 mom.

Oidentifierade slutna strålkällor får inte användas, importeras eller transporteras från ett annat EU-medlemsland till Finland.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vilka identifierande uppgifter som ska följa med slutna strålkällor.

Verksamhetsutövaren ska se till att en anordning som alstrar strålning elektroniskt och vars användning kräver säkerhetstillstånd är försedd med identifiering.

En identifierande märkning ska göras på anordningen på ett så beständigt sätt som möjligt.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren föra bok över de strålkällor som säkerhetstillståndet avser. Av bokföringen ska det framgå vilka strålkällor som innehas samt när de mottagits, överlåtits och strukits från tillståndet. En strålkälla kan avskrivas ur bokföringen när det har gått fem år sedan den överlåtits eller oskadliggjorts. Bokföringen ska hållas uppdaterad. (20.12.2022/1165)

En innehavare av säkerhetstillstånd för tillverkning, förvaring, handel med, export eller import av strålkällor ska årligen lämna uppgifter till Strålsäkerhetscentralen om de strålkällor den har mottagit, överlåtit eller har i sin besittning under kalenderåret. Uppgifterna behöver dock inte lämnas om sådana strålkällor som innehavaren har mottagit eller har i sin besittning och som ansluter sig till handel eller tillverkning. (20.12.2022/1165)

En innehavare av säkerhetstillstånd för användning eller innehav av slutna strålkällor med hög aktivitet ska dessutom för varje kalenderår lämna uppgifter till Strålsäkerhetscentralen om de slutna strålkällor med hög aktivitet som den har i sin besittning.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om bokföring som avses i 1 mom. samt om de uppgifter som avses i 2 och 3 mom. och hur de ska lämnas. (20.12.2022/1165)

Strålkällor som inte får innehas utan säkerhetstillstånd får endast överlåtas till en verksamhetsutövare med giltigt säkerhetstillstånd. Överlåtaren ska försäkra sig om att mottagaren har det säkerhetstillstånd som krävs.

Mottagaren ska ge överlåtaren ett intyg om mottagande av en i 1 mom. avsedd strålkälla.

Den som transporterar en strålkälla som kräver säkerhetstillstånd ska göra en anmälan till Strålsäkerhetscentralen om transporten innan transporten företas eller innan strålkällan anländer i Finland.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vad den anmälan som avses i 3 mom. ska innehålla.

En tillverkare eller importör som överlåter en strålkälla som alstrar joniserande strålning ska då strålkällan överlämnas förse mottagaren med detaljerade uppgifter om strålkällans konstruktion och dess säkerhetsrelaterade egenskaper. För slutna strålkällor ska även ett intyg om överensstämmelse med kraven överlämnas.

En verksamhetsutövare som överlåter en strålkälla som alstrar joniserande strålning till en annan är skyldig att i samband med överlåtelsen förse mottagaren med de i 1 mom. avsedda uppgifter och det intyg han har fått av tillverkaren eller importören samt sådan information som är av betydelse för strålsäkerheten.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vad den information som avses i 1 och 2 mom. ska innehålla och hur den ska lämnas.

Verksamhetsutövaren ska säkerställa att den som utför installations-, underhålls- och reparationsarbeten på en strålningsalstrande anordning som kräver säkerhetstillstånd har det säkerhetstillstånd som krävs.

Den som utför arbetet ska för egen del sköta om strålsäkerheten i arbetsmiljön medan arbetet pågår och säkerställa att anordningen fungerar korrekt när arbetet är klart.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om hur strålsäkerheten ska säkerställas medan installations-, underhålls- och reparationsarbeten pågår och när de avslutats.

Det radioaktiva ämne som ska användas i en sluten strålkälla ska väljas så att halveringstiden inte är längre än vad som behövs med tanke på verksamheten och användningsändamålet för strålkällan.

För att bedöma huruvida användningen av en sluten strålkälla med hög aktivitet är berättigad ska som alternativ en sådan anordning övervägas som alstrar strålning med hjälp av elektricitet, eller annan alternativ teknik.

Verksamhetsutövare ska se till att slutna strålkällor hålls täta. De tester som behövs för att säkerställa detta ska ingå i det kvalitetssäkringsprogram som avses i 30 § 2 mom.

Slutna strålkällor ska tas ur bruk på det sätt som avses i 83 § 2 mom. senast när det har gått 40 år sedan deras överensstämmelse med kraven påvisades. Strålsäkerhetscentralen kan dock innan utgången av denna tidsfrist, på ansökan av verksamhetsutövaren, i säkerhetstillstånd besluta att tillåta fortsatt användning av en sluten strålkälla högst fem år åt gången. Detta förutsätter att den slutna strålkällans integritet och användningssäkerhet har säkerställts samt att ett tagande av den slutna strålkällan ur bruk eller ett skaffande av en ersättande sluten strålkälla inte rimligen kan genomföras. Vid bedömningen ska hänsyn i synnerhet tas till den slutna strålkällans ålder och de förhållanden där den används. (8.12.2023/1080)

Strålsäkerhetscentralen meddelar i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning närmare föreskrifter om aktivitetsvärden för slutna strålkällor med hög aktivitet och om de tester som avses i 3 mom.

Endast sådana slutna strålkällor vars tillverkare skriftligen har åtagit sig att ta emot strålkällan när den inte längre används eller vars radioaktiva ämne har en sådan halveringstid att det är säkert att låta strålkällan åldras får importeras eller transporteras från ett annat EU-medlemsland till Finland.

Slutna strålkällor med hög aktivitet får endast exporteras till stater som med avseende på teknik, lagstiftning och förvaltning har tillräcklig beredskap att trygga säkerheten för strålkällan och en säker användning av den.

Verksamhetsutövare ska se till att tillbörliga avgångs- och ankomstanmälningar om slutna strålkällor lämnas till de behöriga myndigheterna i ursprungs- och mottagarlandet.

Närmare bestämmelser om tillvägagångssätten i samband med import och export av slutna strålkällor utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid import och export av strålkällor eller sådana konsumentvaror som avses i 69 § ska art och mängd samt uppgifter om att de kräver säkerhetstillstånd tydligt anges i tulldeklarationen eller i den därmed följande redogörelsen. Tulldeklarationen ska dessutom innehålla numret för det säkerhetstillstånd som ger rätt till import eller export.

Strålningsverksamhet ska organiseras så att det i verksamheten uppkommer så lite radioaktivt avfall som i praktiken är möjligt utan att principen om berättigande, principen om optimering och principen om individuellt skydd äventyras.

Radioaktivt avfall som uppkommer i strålningsverksamhet får inte avsiktligt spädas ut i syfte att utesluta det från myndighetstillsynen.

Vad som föreskrivs om radioaktivt avfall tillämpas i den utsträckning det handlar om skydd av allmänheten och av arbetstagare mot strålning även på avfall som inte utgör radioaktivt avfall enligt denna lag men i fråga om vilket strålsäkerheten behöver beaktas i avfallshanteringen.

Närmare bestämmelser om på vilka grunder det ska konstateras att avfall utgör radioaktivt avfall eller sådant avfall som avses i 3 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur med gränser avseende yrkesmässig exponering och exponering av allmänheten vid sådan avfallshantering som avses i 3 mom.

Medan strålningsverksamhet pågår och när sådan verksamhet avslutas ska verksamhetsutövaren se till att det radioaktiva avfallet inte förorsakar någon skada för hälsan eller miljön.

Verksamhetsutövare ska se till att radioaktivt avfall som uppkommer i verksamheten oskadliggörs.

I den utsträckning en verksamhetsutövare inte uppfyller den ombesörjningsplikt som avses i 79 § inom rimlig tid eller inte kan förväntas göra det ska staten se till att radioaktivt avfall oskadliggörs.

Staten ska sköta de åtgärder som avses i 1 mom. även om avfallets ursprung är okänt eller det inte går att lokalisera den ombesörjningspliktiga verksamhetsutövaren.

Om det inte finns någon verksamhetsutövare vars näringsgren omfattar oskadliggörande av radioaktivt avfall eller om en verksamhetsutövare inte kan returnera en strålkälla som tagits ur bruk till tillverkaren eller leverantören eller överlämna den åt en annan verksamhetsutövare ska staten se till att det radioaktiva avfallet oskadliggörs.

Verksamhetsutövare och andra medverkande i framställning eller hantering av radioaktiva ämnen eller radioaktivt avfall ska ersätta de kostnader som uppkommer för staten till följd av oskadliggörande av sådant avfall som avses i 1 och 3 mom.

Bestämmelser om uttag av kostnader finns i 193 §. För ersättning av kostnader i en sådan situation som avses i 1 mom. ska i första hand den säkerhet som avses i 54 § 1 mom. användas.

Närmare bestämmelser om statens ombesörjningsplikt enligt 1–3 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

På radioaktivt avfall som endast får innehas med säkerhetstillstånd tillämpas vad som föreskrivs i

Radioaktivt avfall får exporteras endast till stater som med avseende på teknik, lagstiftning och förvaltning har tillräcklig beredskap att hantera radioaktivt avfall.

Strålkällor som har tillverkats någon annanstans än i Finland får inte importeras till Finland som radioaktivt avfall eller transporteras från ett annat EU-medlemsland till Finland som radioaktivt avfall.

Import, export, transport mellan EU-medlemsländer och transitering av radioaktivt avfall genom finskt territorium ska ske i enlighet med de förfaranden som anges i direktivet om kärnavfallstransporter.

Utöver det som föreskrivs i artikel 17 i direktivet om kärnavfallstransporter ska Strålsäkerhetscentralen i sin föreskriftssamling publicera en kopia av det standarddokument som avses i den artikeln.

Verksamhetsutövare ska vara beredda på att ta hand om använda strålkällor och radioaktivt avfall som har uppkommit i verksamheten och se till att de utrymmen som använts i verksamheten rengörs så att de blir fria från radioaktiva ämnen.

När strålkällor som innehåller radioaktiva ämnen och kräver säkerhetstillstånd inte längre behövs, ska verksamhetsutövaren göra sig av med dem genom att returnera dem till tillverkaren eller leverantören eller överlåta dem till en annan verksamhetsutövare som har ett giltigt säkerhetstillstånd. Om källans halveringstid och aktivitet är sådana att det är tryggt att låta källan åldras är det dock tillåtet att ställa strålkällan i lager i stället för att returnera eller överlåta den.

Verksamhetsutövare ska rengöra områden, utrymmen och konstruktioner som blivit kontaminerade med radioaktiva ämnen eller aktiverade så att mängden kvarblivande radioaktiva ämnen inte är högre än friklassningsnivån enligt 85 § 2 mom..

För rengöring krävs säkerhetstillstånd om mängden radioaktiva ämnen före rengöringen än högre än friklassningsnivån.

Om det inte går att minska mängden radioaktiva ämnen genom en rimlig insats ska verksamhetsutövaren tillställa Strålsäkerhetscentralen en åtgärdsplan för området, utrymmet eller konstruktionerna.

Verksamhetsutövare får inte dra ut på de åtgärder som avses i 2 och 3 mom. utan grundad anledning.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om tillvägagångssätten vid tagande ur bruk och rengöring av strålkällor och driftsutrymmen.

Avfall och annat material som härstammar från strålningsverksamhet och avfall som avses i 78 § 3 mom. får trots sin radioaktivitet återanvändas, återvinnas som material, återvinnas på annat sätt och bortskaffas med iakttagande av avfallslagen, förutsatt att mängden radioaktivt ämne inte är högre än friklassningsnivån enligt 85 § 2 mom. (20.12.2022/1165)

Om mängden radioaktivt ämne är högre än friklassningsnivån, förutsätter verksamhet som avses i 1 mom. godkännande från Strålsäkerhetscentralen.

På förutsättningarna för godkännande och återkallande av godkännandet tillämpas vad som i 50 § föreskrivs om befrielse från säkerhetstillstånd och om återkallande av befrielse.

Friklassningsnivåerna ska fastställas så att den yrkesmässiga exponeringen och exponeringen av allmänheten är obetydlig. Friklassningsnivåerna kan gälla i 83 § 3 mom. avsedda områden, utrymmen eller konstruktioner både i allmän omfattning, av en viss typ eller enskilt definierat, eller i 84 § avsedd verksamhet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning närmare föreskrifter om friklassningsnivåer.

Verksamhet i vilken man upprepat hanterar eller lagrar herrelösa strålkällor kräver säkerhetstillstånd.

Verksamhetsutövare ska omedelbart underrätta Strålsäkerhetscentralen om de hyser misstanke om eller vet att en herrelös strålkälla har hittats, smälts ner eller förorsakat avsevärd kontamination.

På produkter, avfall och andra material som kontaminerats till följd av en i 2 mom. avsedd händelse tillämpas 84 §.

Social- och hälsovårdsministeriet tar i samråd med Strålsäkerhetscentralen fram ett nationellt avfallshanteringsprogram för radioaktivt avfall med allmänna mål och principer för hanteringen av radioaktivt avfall, uppgifter om avfallsmängder och platser, en uppskattning av kostnaderna och en tidsplan.

Allmänheten ska beredas tillfälle att ge synpunkter när programmet tas fram. Social- och hälsovårdsministeriet ska informera om när framtagningen av programmet inleds. Programmet ska hållas uppdaterat.

Närmare bestämmelser om det nationella programmet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålskydd för strålningsarbetare ska anordnas på det sätt som anges i detta kapitel. På skydd av andra arbetstagare tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om strålskydd för allmänheten, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Verksamhetsutövare och arbetsgivare för externa arbetstagare har ansvaret för strålskyddet av de arbetstagare i deras anställning som deltar i strålningsverksamhet, enligt den ansvarsfördelning som föreskrivs i 102–104 §. Externa arbetstagare ska ha ett lika omfattande skydd som de egna arbetstagarna.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om skyddet av arbetstagare i strålningsverksamhet.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska det innan arbetet börjar göras en bedömning av den strålningsexponering arbetstagarna utsätts för och på vilka sätt exponeringen kan minskas. Bedömningen ska ses över om det i verksamheten inträffar förändringar som påverkar den yrkesmässiga exponeringen.

Innan strålningsarbete inleds ska dessutom tidigare yrkesmässig exponering av arbetstagarna utredas.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om utredning och bedömning av strålningsexponering.

Strålningsarbetare ska placeras i kategori A eller B. Klassificeringen ska grunda sig på en bedömning av exponeringen för strålning och den potentiella exponeringen till följd av arbetet.

En arbetstagare får placeras i kategori A endast om en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning har bedömt att detta är lämpligt med hänsyn till arbetstagarens hälsotillstånd.

Klassificeringen ska utföras innan strålningsarbetet inleds och ses över med jämna mellanrum utifrån övervakningen av exponeringsförhållandena och övervakningen av arbetstagarens hälsotillstånd.

Närmare bestämmelser om klassificering av strålningsarbetstagare utfärdas genom förordning av statsrådet.

I områden där arbete utförs ska identifieras och definieras kontrollerade och övervakade områden. Definitionerna baserar sig på en bedömning av den exponering för strålning och den potentiella exponering som orsakas på området.

Kontrollerade områden ska begränsas. Tillträde till området ska begränsas till de personer som har fått behövliga anvisningar. Tillträde till ett kontrollerat område samt att arbeta där och besöka området ska övervakas enligt de skriftliga anvisningarna. Dessutom ska särskilda arrangemang vidtas för skydd mot joniserande strålning och förhindrande av att radioaktiv kontamination sprids.

Närmare bestämmelser om behovet att identifiera och definiera kontrollerade och övervakade områden, grunderna på vilka detta ska göras och kraven avseende kontrollerade områden och övervakade områden utfärdas, i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning, genom förordning av statsrådet.

Exponeringsförhållandena i kontrollerade områden och övervakade områden ska övervakas regelbundet.

Utifrån övervakningen ska

För strålningsarbetstagare i kategori A ska dessutom individuell dosövervakning ordnas. Den individuella dosövervakningen ska utgå från individuella mätningar utförda av en dosimetritjänst. Mätningarna ska utföras i perioder på en månad eller för arbetsperioden, om arbetsperioden är kortare än en månad.

Resultaten av övervakningen av exponeringsförhållandena och av den individuella dosövervakningen ska dokumenteras och följas med jämna mellanrum i syfte att säkerställa att kraven avseende yrkesmässig exponering iakttas.

Närmare bestämmelser om dokumentering av resultaten av övervakning av exponeringsförhållanden och av individuell dosövervakning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om hur övervakningen av exponeringsförhållanden och den individuella dosövervakningen ska anordnas på arbetsplatsen samt om hur individuella stråldoser ska fastställas utifrån övervakningen av exponeringsförhållandena.

En arbetstagare ska utan dröjsmål delges resultaten av den individuella dosövervakning som gäller honom eller henne.

På begäran av arbetstagaren ska denne dessutom delges de resultat av övervakningen av exponeringsförhållandena på arbetsplatsen som hans eller hennes individuella stråldos har fastställts enligt.

Om en stråldos som är högre än dosgränsen konstateras eller misstänks ska följande personer informeras utan dröjsmål:

Berörda arbetstagare ska dessutom genast informeras om exponering som är högre än dosrestriktionen.

För strålningsarbetare som tillhör kategori A ska övervakning av hälsotillståndet ordnas. Övervakningen av hälsotillståndet ska omfatta en inledande undersökning och uppföljande undersökningar minst vart tredje år, utförda av en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning.

Under mellanåren i den tidsperiod som avses i 1 mom. ska det säkerställas att arbetstagaren informerar en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning om det sedan den senaste läkarundersökningen har skett sådana väsentliga förändringar i arbetstagarens hälsotillstånd som kan påverka personens förutsättningar att arbeta i strålningsarbete.

Om det sker en väsentlig förändring i arbetstagarens hälsotillstånd ska en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning utföra en extra läkarundersökning av arbetstagaren.

Företagsläkaren förtrogen med effekterna av strålning ska förses med behövliga uppgifter om förhållandena på arbetsplatsen, resultaten av individuell dosövervakning och andra uppgifter som behövs för att övervaka hälsotillståndet.

Om en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning bedömer att en arbetstagare inte kan utföra en uppgift där han eller hon placeras i kategori A, får arbetstagaren inte placeras i den kategorin eller anvisas motsvarande uppgift.

Om arbetstagarens stråldos är högre än dosgränsen, får han eller hon inte anvisas strålningsarbete förrän det på det sätt som avses i 106 § har konstaterats att arbetstagaren i fråga kan utföra strålningsarbete.

En arbetstagare har rätt att föra i 1 och 2 mom. avsedda ärenden som gäller honom eller henne själv för prövning till Strålsäkerhetscentralen. Arbetsgivaren ska upplysa arbetstagaren om denna rättighet.

Om arbetstagarens stråldos är högre än dosgränsen för arbetstagare, ska det för att skydda arbetstagarens hälsa, utöver den övervakning av hälsotillståndet som avses i 95 §, vidtas sådana åtgärder som en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning anser vara behövliga.

En anställning eller ett offentligrättsligt anställningsförhållande får inte sägas upp på den grunden att arbetstagarens stråldos är högre än dosgränsen för arbetstagare.

Strålningsarbetare ska vara 18 år eller äldre.

Strålskyddet för praktikanter och studerande ska anordnas på samma sätt som för arbetstagare som deltar i strålningsverksamhet.

En minderårig praktikant eller studerande som har fyllt 16 år får endast i den utsträckning det behövs för personens utbildning eller för därmed sammanhängande praktik delta i användning av strålkällor. Sådana personer får dock inte placeras i kategori A eller anvisas motsvarande uppgift.

Bestämmelser om dosgränserna för praktikanter och studerande utfärdas, i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning, genom förordning av statsrådet.

När en arbetstagare upplyser verksamhetsutövaren eller, om det är fråga om en extern arbetstagare, sin arbetsgivare om att hon är gravid eller ammar, ska fostret och det ammade barnet skyddas på samma sätt som en enskild individ i allmänheten.

Strålningsarbetare ska påminnas om hur viktigt det är att de omständigheter som avses i 1 mom. anmäls.

Närmare bestämmelser om åtgärder för skydd av foster och ammade barn utfärdas genom förordning av statsrådet.

För strålningsarbetare i kategori A ska de uppgifter om individuell dosövervakning som avses i 20 § 2 mom. anmälas regelbundet till dosregistret för arbetstagare.

Om det har utförts övervakning av exponeringsförhållanden såsom individuell dosövervakning av strålningsarbetare i kategori B och övervakningen har verkställts av en dosimetritjänst, ska dosregistret för arbetstagare regelbundet få de uppgifter som avses i 1 mom. även avseende arbetstagare i kategori B.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om hur uppgifter ska anmälas till dosregistret.

Verksamhetsutövare som är arbetsgivare ska fullgöra de skyldigheter som avses i 88–101 § i syfte att skydda sina egna arbetstagare.

Utöver vad som bestäms i 96 och 98–100 § ska arbetsgivare för externa arbetstagare i syfte att skydda dessa

Utöver vad som föreskrivs i 99 och 100 §, ska verksamhetsutövare vidta följande åtgärder i syfte att skydda externa arbetstagare:

Verksamhetsutövaren och arbetsgivaren kan ingå en skriftlig överenskommelse om att arbetsgivaren ska sköta den individuella dosövervakningen och anmäla uppgifterna till dosregistret enligt vad som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten.

På skydd av externa arbetstagare i arbete som en verksamhetsutövare har ansvar för tillämpas vad som i 94, 130 och 131 § föreskrivs om strålsäkerhetsincidenter och exponering till följd av dem.

Verksamhetsutövare ska även med iakttagande av vad som i denna paragraf föreskrivs om skydd av externa arbetstagare sörja för skyddet av enskilda näringsidkare som deltar i strålningsverksamhet hos dem.

Om det finns grundad anledning att misstänka att en arbetstagare har exponerats för en stråldos som är högre än dosgränsen, är arbetstagaren skyldig att medverka när det utreds i vilken omfattning han eller hon har exponerats för strålning.

Bestämmelser om skyldigheten för arbetstagare att delta i hälsoundersökning finns i 13 § i lagen om företagshälsovård.

Strålningsarbetare som placeras i kategori A ska konstateras lämpliga för strålningsarbete innan arbetet inleds och minst en gång om året så länge arbetet pågår. Lämpligheten för strålningsarbete ska även kontrolleras om det konstateras eller misstänks att arbetstagarens stråldos är högre än dosgränsen för arbetstagare.

Lämpligheten för strålningsarbete ska konstateras av en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning utifrån arbetstagarens hälsotillstånd, enligt följande klassificering:

En företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning ska i samband med läkarundersökning ge arbetstagaren ett intyg om att denne är lämplig för strålningsarbete och om villkoren på vilka denne kan fortsätta i strålningsarbete.

Följande ska anges i läkarintyg som avser övervakning av hälsotillståndet:

En företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning ska ta kontakt med Strålsäkerhetscentralen om en observation gjord inom ramen för övervakning av hälsotillståndet ger anledning att misstänka att strålsäkerheten har äventyrats i betydande grad.

Läkaren får trots bestämmelserna om sekretess ge Strålsäkerhetscentralen den information som behövs för att utreda saken. Rätten att lämna ut information omfattar dock när det gäller personuppgifter endast sådana uppgifter som är nödvändiga i ärendet.

Journalhandlingar avseende företagshälsovård för strålningsarbetare i kategori A ska innehålla de uppgifter om arbetsuppgifter och anställningsförhållanden som behövs för att övervaka arbetstagarnas hälsotillstånd. Handlingarna ska dessutom innehålla resultaten av den övervakning av hälsotillståndet som en strålningsarbetare i kategori A har genomgått innan det aktuella anställningsförhållandet inleddes i syfte att fastställa huruvida personen är lämplig för arbetet. Informationen ska hållas uppdaterad så länge arbetstagaren omfattas av kategorin i fråga.

Trots bestämmelserna om sekretess får de uppgifter som avses i 1 mom. lämnas till Strålsäkerhetscentralen för behandlingen av ett ärende som avses i 96 § 3 mom. eller om det är nödvändigt för övervakningen.

En företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning ska förse verksamhetsutövaren och arbetsgivaren för externa arbetstagare med de uppgifter avseende övervakningen av arbetstagarens hälsotillstånd som behövs för att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i denna lag.

Vid berättigandebedömning av medicinsk exponering ska hänsyn tas å ena sidan till de förväntade fördelarna med den avsedda undersökningen, åtgärden eller behandlingen som medför exponering för strålning, vilket inkluderar de direkta hälsofördelarna för patienten eller den symptomfria personen och fördelarna för samhället, å andra sidan till den eventuella skada som exponeringen kan medföra.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om hur berättigandebedömningen ska utföras i praktiken.

En undersökning, åtgärd eller behandling som förorsakar medicinsk exponering och som i allmänna fall inte är berättigad kan i enskilda fall på grund av en persons särskilda behov motiveras berättigad.

Motiveringen ska formuleras individuellt för det enskilda fallet och dokumenteras i journalhandlingarna.

Om det för tidig diagnos av en sjukdom hos en symptomfri person behövs medicinsk exponering som inte ingår i ett screeningprogram, ska det i fråga om berättigandet enligt 109 och 110 § formuleras en särskild skriftlig motivering som gäller personen i fråga.

Motiveringen ska skrivas av den läkare eller tandläkare som har ansvar för den medicinska exponeringen och han eller hon ska konsultera den som gett remissen. Motiveringen ska beakta kriterierna för antagning till undersökning framtagna av tjänsteutbudsrådet för hälso- och sjukvården, som finns i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Kriterierna gäller även hälso-och sjukvårdstjänster som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård.

En läkare eller tandläkare med ansvar för medicinsk exponering ska säkerställa att symptomfria personer som är föremål för medicinsk exponering har fått den information som avses i 113 § 1 mom. 3 punkten.

Verksamhetsutövaren ansvarar för att kraven på optimering av strålskyddet uppfylls vid genomförandet av medicinsk exponering. Verksamhetsutövare ska dessutom se till att exponeringen av stödpersoner och av personer som deltar i medicinsk forskning blir så låg som möjligt. Stödpersoner ska vara 18 år eller äldre och får inte vara gravida. Strålskyddet för en gravid person som ska undersökas, behandlas eller bli föremål för en åtgärd ska optimeras med hänsyn till den exponering som fostret blir föremål för.

Verksamhetsutövare ska definiera vilka ansvar som ska gälla i fråga om optimering av strålskyddet vid medicinsk exponering.

För optimering av strålskyddet vid den medicinska exponering som undersökningar och åtgärder medför ska verksamhetsutövare använda referensnivåerna avseende exponering av patienter för strålning.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om tillvägagångssätten för optimering av strålskyddet vid undersökning, åtgärder och behandlingar samt i fråga om optimering av strålskyddet för barn, gravida kvinnor, kvinnor som ammar och symptomfria personer. Strålsäkerhetscentralen meddelar även närmare föreskrifter om referensnivåerna avseende exponering av patienter för strålning och om hur de ska användas vid undersökningar och åtgärder.

Innan undersökningen, åtgärden eller behandlingen inleds ska den läkare eller tandläkare som ger remissen se till att

En läkare eller tandläkare som ger remiss ska för egen del bedöma om den medicinska exponering undersökningen, åtgärder eller behandlingen medför är berättigad.

Den läkare eller tandläkare som ger remiss ska ha tillgång till de gällande rekommendationerna i fråga om remittering till vanligt förekommande undersökningar, åtgärder och behandlingar som medför exponering för strålning och information om vilka stråldoser som undersökningarna, åtgärderna och behandlingarna medför. Vid behov ska den som ger remiss konsultera experter innan han eller hon ger remissen.

Den läkare eller tandläkare som har ansvaret för medicinsk exponering ansvarar för att den medicinska exponering undersökningen, åtgärden eller behandlingen medför är berättigad och strålskyddet optimerat och sköter för sin egen del den medicinska bedömningen av resultaten av undersökningen eller behandlingen. Ansvaret förutsätter den kompetens som typen av undersökning, åtgärd eller behandling kräver. Verksamhetsutövare ska säkerställa att kompetensvillkoret uppfylls.

Verksamhetsutövare har ansvar för att förfarandena för påvisande och överföring av ansvar för medicinsk exponering är klart organiserade.

Röntgenskötare får med fullmakt från den läkare som avses i 1 mom. delta i de praktiska förfarandena för att säkerställa berättigandet av medicinsk exponering.

Närmare bestämmelser om kompetenskraven för läkare och tandläkare med ansvar för medicinsk exponering utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Röntgenskötare får självständigt utföra undersökningar enligt remiss som medför exponering för strålning och ge den behandling som fastställts i en plan. Andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården får under uppsikt av en läkare med ansvar för medicinsk exponering bistå i användning av en sådan röntgenanordning som de har fått användarutbildning för.

Verksamhetsutövare och läkare med ansvar för medicinsk exponering får ge andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården än röntgenskötare som har lämplig kompletterande utbildning och som är förtrogna med nukleärmedicinsk avbildning fullmakt att göra nativ datortomografiundersökning med en anordning för kombinerade nukleärmedicinska undersökningar enligt ett i förväg definierat standardprogram, om undersökningen utgör en integrerad del av nukleärmedicinsk avbildning.

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som har yrkesutbildning i tandröntgenundersökningar får utföra tandröntgenundersökningar enligt en läkares eller tandläkares anvisningar.

Andra personer som medverkar vid undersökningar, åtgärder eller behandlingar som medför exponering för strålning ska ha den utbildning och erfarenhet som deras uppgifter förutsätter.

Verksamhetsutövare ska se till att ansvaren och tillvägagångssätten i fråga om de undersökningar, åtgärder och behandlingar som utförs är klart och tydligt organiserade.

Innan strålning riktas på en människa ska den som utför en undersökning, åtgärd eller behandling försäkra sig om att undersökningen, åtgärden eller behandlingen utförs säkert. Särskilt följande måste säkerställas:

Verksamhetsutövare ska för att utföra undersökningar, åtgärder och behandlingar som medför exponering för strålning använda anordningar som lämpar sig för ändamålet i fråga.

För att utveckla verksamheten ska verksamhetsutövare genomföra aktiva självbedömningar av de personer som deltar i medicinsk användning av strålning.

Verksamhetsutövare ska anordna systematiskt utförda periodiska bedömningar ( kliniska auditeringar ) av alla förfaranden som medför medicinsk exponering i syfte att

Självbedömningen och den kliniska auditeringen ska dokumenteras i en rapport.

Närmare bestämmelser om hur självbedömningar och kliniska auditeringar ska utföras och hur rapporteringen ska ske utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Verksamhetsutövare ska deponera de uppgifter som behövs om utförda undersökningar, åtgärder och behandlingar som medför exponering för strålning för att vid behov kunna bestämma den stråldos som de undersökta eller behandlade personerna har utsatts på grund av undersökningarna, åtgärderna eller behandlingarna. Den uppskattade stråldos som ett foster utsatts för samt de uppgifter om undersökningarna, åtgärderna och behandlingarna som är relevanta med avseende på exponeringen ska antecknas i journalhandlingarna.

Verksamhetsutövare ska på begäran från Strålsäkerhetscentralen sända in uppgifter om mängden utförda undersökningar, åtgärder och behandlingar som medför exponering för strålning och om stråldoserna.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om hur uppgifterna ska deponeras.

Detta kapitel innehåller bestämmelser om icke-medicinsk exponering för joniserande strålning vid avbildning.

Verksamhetsutövare ska med minst fem års mellanrum bedöma om verksamhet som avses i detta kapitel är berättigad.

På avbildning som utförs med en medicinteknisk produkt tillämpas bestämmelserna i 30 § om kvalitetssäkring, 66 § om strålsäkerhet medan drift pågår och 13 kap. om medicinsk exponering. På dokumentering och bevarande av avbildningsuppgifter tillämpas vad som i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023) föreskrivs om upprättande och bevarande av journalhandlingar. (14.4.2023/723)

De för allmänheten fastställda dosgränserna tillämpas inte på den avbildade personen i verksamhet som avses i 1 mom.

Om det vid avbildning används en produkt som inte är en medicinteknisk produkt, ska verksamhetsutövaren bestämma dosrestriktionen för den avbildade personen.

Värdet för dosrestriktionen ska vara avsevärt lägre än värdet för dosgränsen för allmänheten.

Den som påkallar avbildning ska se till att den person som ska exponeras eller personens lagliga företrädare får ändamålsenlig information om den exponering för strålning som avbildningen medför och om de eventuella skadorna för hälsan. Informationen ska ges den person som ska exponeras eller dennes lagliga företrädare på dennes modersmål eller på ett språk som det finns grundad anledning att anta att denne förstår.

Samtycke för avbildningen ska begäras av personen som ska exponeras eller personens lagliga företrädare, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag. Är den som ska exponeras omyndig ska dennes åsikt om avbildningen inhämtas, om det är möjligt med hänsyn till hans eller hennes ålder och utveckling. Om den omyndige med hänsyn till ålder och utveckling förmår ge sitt samtycke till avbildningen behövs inte samtycke från den omyndiges lagliga företrädare. Om den omyndige inte förmår ge sitt samtycke till avbildningen beslutar den lagliga företrädaren om givande av samtycke. Samtycket kan ges och återtas fritt formulerat. Avbildning får inte utföras om det är oklart ifall det samtycke lagen förutsätter finns eller om samtycket är frivilligt.

Om avbildning utförs med en produkt som inte är en medicinteknisk produkt, är det verksamhetsutövaren som ska ge den information och begära det samtycke som avses i 1 mom. (15.7.2021/723)

Närmare bestämmelser om informationen avseende exponering för strålning och eventuella skador för hälsan samt om begäran av samtycke utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den behöriga myndigheten ska utfärda ett skriftligt förordnande för sådan kroppsbesiktning som avses i tvångsmedelslagen (806/2011) eller tullagen, om besiktningen ska utföras med en metod som medför exponering för strålning.

Samtycke enligt 124 § begärs inte för kroppsbesiktning som utförs med stöd av tvångsmedelslagen eller tullagen.

Verksamhetsutövare ska begränsa exponeringen av allmänheten

Strålskärmningen och verksamheten ska planeras och genomföras så att det i omgivningen kring det utrymme och område som står under verksamhetsutövarens uppsikt och kontroll inte behöver vidtas åtgärder för att trygga allmänhetens strålsäkerhet.

Verksamhetsutövare ska begränsa utsläppen av radioaktiva ämnen i miljön och i avloppsnätet så att de blir så låga som möjligt. Utsläppen får inte vara högre än gränsvärdena för låga utsläpp. Verksamhetsutövaren ska föra bok över utsläppen.

Strålsäkerhetscentralen får dock bevilja tillstånd för utsläpp som är högre än gränsvärdet för låga utsläpp, om utsläppen trots begränsande åtgärder absolut inte kan undvikas och verksamhetsutövaren har tagit fram en plan för utsläppen och hur de ska övervakas samt bedömt hur hög exponering de förorsakar.

Strålsäkerhetscentralen får bevilja tillstånd för utsläpp som avses i 2 mom. om exponeringen av allmänheten, med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning samt de tillgängliga metoderna för begränsning av utsläpp, blir så låg som möjligt och den exponering utsläppen förutspås orsaka är lägre än dosrestriktionen. (20.12.2022/1165)

Verksamhetsutövare ska regelbundet lämna Strålsäkerhetscentralen uppgifter om utsläpp som avses i ett tillstånd som beviljats med stöd av 2 mom. och uppgifter om hur utsläppen övervakas.

På sekret från patienter som har fått ett radioaktivt ämne vid medicinsk användning av strålning tillämpas inte 1 och 2 mom.

Strålsäkerhetscentralen meddelar i syfte att genomföra Europeiska unionens lagstiftning närmare föreskrifter om allmänna gränsvärden för låga utsläpp samt närmare föreskrifter av teknisk natur om planer för utsläpp och därmed sammanhängande övervakning och bokföring samt inlämnande av uppgifter.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren med hjälp av regelbundna bedömningar och vid behov mätningar övervaka exponeringen av allmänheten, om exponeringen trots begränsande åtgärder är högre än en tredjedel av dosrestriktionen för verksamheten i fråga.

Om exponeringen av allmänheten måste övervakas på grund av utsläppen, ska verksamhetsutövaren innan verksamheten inleds ta fram en statusrapport avseende radioaktivitet i miljön där läget sådant det är innan verksamheten inleds beskrivs på grundval av strålningsmätningar och upptäckta radioaktiva ämnen.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter av teknisk natur om hur den övervakning som avses i 1 mom. ska organiseras och om hur statusrapporter avseende radioaktivitet ska utarbetas.

I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren ha beredskap för strålsäkerhetsincidenter. Verksamhetsutövare ska ha en uppdaterad handlingsplan för incidenter. Åtgärder enligt handlingsplanen ska övas utifrån riskerna med verksamheten.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om den i 1 mom. avsedda planen för strålsäkerhetsincidenter och om övningar av de åtgärder som ska vidtas på grund av dessa i enlighet med de risker som sammanhänger med verksamheten.

Om det sker en strålsäkerhetsincident i verksamhet som kräver säkerhetstillstånd, ska verksamhetsutövaren bedöma läget och vidta åtgärder som behövs för att trygga strålsäkerheten.

Verksamhetsutövare som har ansvar för strålsäkerhetsincidenter och myndigheter som får kännedom om strålsäkerhetsincidenter ska utan dröjsmål underrätta Strålsäkerhetscentralen

Verksamhetsutövare ska utan dröjsmål informera följande parter om betydande exponering till följd av en strålsäkerhetsincident och om orsakerna till exponeringen:

Om strålsäkerhetsincidenten kräver att en myndighet utför räddningsverksamhet eller skyddsåtgärder ska verksamhetsutövaren delta i dem.

Bestämmelser om skyldigheten att underrätta om konstaterade eller misstänkta fel eller brister hos medicintekniska produkter finns dessutom i lagen om vissa medicintekniska produkter enligt EU-direktiv, MD-förordningen, IVD-förordningen och lagen om medicintekniska produkter (719/2021) . (15.7.2021/723)

Om en strålkälla som försvunnit har kunnat föras ut ur eller in i landet, svarar Strålsäkerhetscentralen för det behövliga internationella informationsutbytet. (20.12.2022/1165)

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i den information som avses i 2 och 3 mom. och om hur den ska delges samt om i 2 mom. 2 punkten avsedd betydande medicinsk exponering som är oplanerad.

Verksamhetsutövare ska se till att strålsäkerhetsincidenter och orsakerna till dem samt den exponering de medfört utreds. Verksamhetsutövarna ska dokumentera strålsäkerhetsincidenterna och utredningen av dem samt utredningarnas resultat.

Verksamhetsutövare ska se till att man genomför de reparerande åtgärder som behövs till följd av strålsäkerhetsincidenter och genom vilka motsvarande händelser hindras från att inträffa igen.

Verksamhetsutövare ska anmäla resultaten av utredningar av strålsäkerhetsincidenter och information om reparerande åtgärder till Strålsäkerhetscentralen.

Verksamhetsutövare ska lämna Strålsäkerhetscentralen sammanfattande information om andra strålsäkerhetsincidenter inom strålningsverksamhet än de som avses i 130 § 2 mom.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om utredning av strålsäkerhetsincidenter, om vilka uppgifter som ska dokumenteras, om vad den anmälda informationen ska innehålla och hur anmälningar ska göras.

I nödsituationer med strålrisk ska skyddsåtgärder vidtas i syfte att begränsa exponeringen av allmänheten, av nödsituationspersonal och av bistående nödsituationspersonal så att den är lägre än referensnivån för exponering i nödsituationer med strålrisk.

Vid bestämmande av referensnivåer ska hänsyn tas till grunderna för strålskydd och kravet på godtagbarhet ur samhällets synvinkel. Strålsäkerhetscentralen fastställer referensnivåerna för exponering av allmänheten i nödsituationer med strålrisk. Bestämmelser om övriga referensnivåer utfärdas med stöd av 3 mom.

Närmare bestämmelser om användning av referensnivåer i beredskapsplanering och i nödsituationer med strålrisk, om grunder för val av referensnivåer för exponering av allmänheten i nödsituationer med strålrisk samt om referensnivåer för exponering av nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal utfärdas genom förordning av statsrådet.

Allmänheten ska på förhand upplysas om hur man skyddar sig i nödsituationer med strålrisk. De delar av allmänheten som exponeras i en nödsituation med strålrisk ska informeras om situationen och om vilka skyddsåtgärder den föranleder.

Strålsäkerhetscentralen informerar om nödsituationer med strålrisk och hot om sådana med hjälp av internationella system för informationsutbyte och till de stater som kan påverkas av situationerna. (20.12.2022/1165)

Närmare bestämmelser om den i 1 mom. avsedda informationsplikten utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Arbetsgivare ska utse nödsituationspersonal på förhand och deras uppdrag i en nödsituation med strålrisk ska definieras i förväg. För bistående nödsituationspersonal ska det vara frivilligt att delta i skyddsåtgärder. För nödsituationspersonal ska det vara frivilligt att delta i skyddsåtgärder om det finns risk för att exponeringen är högre än den referensnivå som avses i 132 § 1 mom. Gravida, kvinnor som ammar och personer under 18 år får inte tillåtas delta i skyddsåtgärder som kan medföra exponering för strålning.

Den yrkesmässiga exponeringen för nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal ska i möjligaste mån hållas lägre än dosgränserna för strålningsarbetare. Om detta krav inte kan tillgodoses, tillämpas de i 132 § avsedda referensnivåerna i fråga om begränsning av exponeringen. (15.7.2021/723)

I nödsituationer med strålrisk ska i 92 § avsedd övervakning av exponeringsförhållandena organiseras för nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal. För övervakningen av exponeringsförhållandena för nödsituationspersonal svarar arbetsgivaren. För övervakningen av exponeringsförhållandena för bistående nödsituationspersonal svarar den som låter utföra arbetet, om inte arbetsgivaren och den som låter utföra arbetet kommer överens om annat. Nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal ska genast informeras om deras stråldos är högre än referensnivån.

Om nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal exponeras i en nödsituation med strålrisk ska särskild övervakning av deras hälsotillstånd enligt 97 § ordnas. Särskild övervakning av hälsotillståndet ska dessutom ordnas för nödsituationspersonal och bistående nödsituationspersonal som särskilt ber om det efter att ha varit med om en nödsituation med strålrisk.

För särskild övervakning av hälsotillståndet hos nödsituationspersonalen svarar arbetsgivaren. För särskild övervakning av hälsotillståndet hos bistående nödsituationspersonal svarar kommunen.

Arbetsgivare ska se till att nödsituationspersonal med jämna mellanrum får tillräcklig utbildning om hälsorisker i samband med uppdrag som en nödsituation med strålrisk föranleder och om hur man skyddar sig mot hälsoriskerna.

I en nödsituation med strålrisk ska utbildningen kompletteras med den vägledning som behövs i situationen.

Den som låter utföra arbete i en nödsituation med strålrisk ska ge bistående nödsituationspersonal den vägledning som behövs om hälsoriskerna i arbetet och om hur man skyddar sig mot strålning.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vad utbildningen ska innehålla och om hur vägledningen ska genomföras i praktiken.

Statsrådet beslutar om övergång från nödsituation med strålrisk till befintlig exponeringssituation när de nödvändiga åtgärderna för att begränsa strålrisken och få strålkällorna under kontroll har utförts.

Om en nödsituation med strålrisk påverkar flera stater, ska övergången till befintlig exponeringssituation ske i samarbete med dessa stater. (20.12.2022/1165)

Verksamhetsutövare som genom sin verksamhet har förorsakat en befintlig exponeringssituation är skyldiga att utreda den exponering som orsakats samt sörja för skyddsåtgärderna och för rengöringen av områden, utrymmen och konstruktioner som använts i verksamheten samt för rengöringen av miljön från radioaktiva ämnen.

Bestämmelser om rengöring av områden, utrymmen och konstruktioner som används i verksamheten finns i 83 §. Vid rengöring av miljön tillämpas de referensvärden som avses i 140 §.

Om det inte går att få klarhet i vem verksamhetsutövaren är eller att få verksamhetsutövaren att fullgöra sin i 1 mom. föreskrivna skyldighet och om den befintliga exponeringssituationen har uppstått med samtycke av innehavaren av området eller innehavaren har känt till eller borde ha känt till områdets status vid sin anskaffning av området, ska innehavaren av området fullgöra den i 1 mom. föreskrivna skyldigheten i den utsträckning det inte är uppenbart orimligt.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om den utredning som avses i 1 mom.

Staten ska sörja för rengöring av områden, utrymmen, konstruktioner och miljön i den utsträckning som

Strålsäkerhetscentralen ska bedöma den exponering som orsakas av en i 1 mom. avsedd befintlig exponeringssituation och utreda vilka åtgärder som behövs, om det finns skäl att misstänka att exponeringen för strålning är högre än referensvärdet.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska upprätta en plan med åtgärder och anvisningar till dem som bor och arbetar i området. Om inte något annat följer av principen om berättigande får Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården bestämma att en befintlig exponeringssituation inte föranleder några åtgärder. Särskilda bestämmelser gäller för övervakningen av att åtgärderna enligt planen genomförs.

Verksamhetsutövaren är skyldig att ersätta staten för de behövliga kostnader som åtgärderna enligt 1–3 mom. orsakar. Bestämmelser om uttag av kostnader finns i 190 §. För kostnadsersättningen används i första hand den säkerhet som avses i 54 § 1 mom.

Närmare bestämmelser om hur den bedömning som avses i 2 mom. ska göras och om hur den plan som avses i 3 mom. ska upprättas samt om ansvaren då planen genomförs utfärdas genom förordning av statsrådet.

I en befintlig exponeringssituation ska man sträva efter att genomföra skyddsåtgärder så att den yrkesmässiga exponeringen och exponeringen av allmänheten är lägre än det fastställda referensvärdet.

Den som låter utföra arbete ska omedelbart informera en berörd arbetstagare om exponering som är högre än referensvärdet.

Vid bestämmande av referensvärden ska hänsyn tas till grunderna för strålskydd och kravet om godtagbarhet ur samhällets synvinkel. Strålsäkerhetscentralen fastställer referensvärdena för exponering av allmänheten i befintliga exponeringssituationer.

Närmare bestämmelser om referensvärden för yrkesmässig exponering vid skyddsåtgärder och grunderna för referensvärden för exponering av allmänheten i befintliga exponeringssituationer utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

För skyddsåtgärder i en befintlig exponeringssituation krävs det säkerhetstillstånd om stråldosen till följd av yrkesmässig exponering är högre än det referensvärde som avses i 140 §.

Social- och hälsovårdsministeriet tar fram en nationell handlingsplan för identifiering av befintliga exponeringssituationer och för genomförande av i planen angivna åtgärder.

Närmare bestämmelser om utarbetande och genomförande av handlingsplanen utfärdas genom förordning av statsrådet.

På verksamhet som en fysisk person bedriver i annat än kommersiellt syfte tillämpas av bestämmelserna i detta kapitel endast 157 och 158 § som gäller skyldigheter för den som påbörjar ett byggprojekt och ägaren eller innehavaren av en byggnad. (21.4.2023/800)

Detta kapitel tillämpas inte på verksamhet som bedrivs av en enskild näringsidkare på så sätt att han eller hon är den enda som exponeras för strålning.

Vid bestämmande av referensvärden för naturlig strålning i situationer som avses i 151–158 § ska hänsyn tas till grunderna för strålskydd och kravet på godtagbarhet ur samhällets synvinkel.

Referensvärdet för radonhalt på arbetsplatser och yrkesmässig exponering för radon ska fastställas så att arbetstagarens stråldos orsakad av radon är högst tre tiondelar av dosgränsen för arbetstagare.

På arbetsplatser där arbete utförs regelbundet ska referensvärdet för radonhalt på arbetsplatser tillämpas. På kortvarigt arbete tillämpas referensvärdet för yrkesmässig exponering för radon.

Referensvärdet för exponering av allmänheten till följd av annan strålning än radon får inte vara högre än dosgränsen för allmänheten.

Följande verksamheter ska anmälas till Strålsäkerhetscentralen av den verksamhetsansvarige innan verksamheten inleds:

Anmälningsplikten gäller sådana uppgifter om verksamheten och dess organisering som har relevans ur strålsäkerhetssynvinkel.

Den exponering som naturlig strålning medför ska utredas i de situationer som avses i 145 och 151–156 §.

Strålsäkerhetscentralen kan ålägga den som har ansvar för verksamheten att göra en utredning också i andra situationer, om det är möjligt att den yrkesmässiga exponering eller den exponering av allmänheten verksamheten medför eller radonhalten på arbetsplatsen är högre än referensvärdet.

En i 1 och 2 mom. avsedd utredning ska upprepas i den utsträckning verksamheten eller förhållandena förändras så att den yrkesmässiga exponeringen eller exponeringen av allmänheten eller radonhalten på arbetsplatsen kan vara högre än referensvärdet.

Den som är utredningsskyldig ska genast meddela resultaten av utredningen till Strålsäkerhetscentralen.

Resultaten av en utredning av yrkesmässig exponering ska behandlas på arbetsplatsen i enlighet med vad som föreskrivs i 27 § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006) .

Om den yrkesmässiga exponeringen eller exponeringen av allmänheten eller om radonhalten på arbetsplatsen eller i hushållsvatten är högre än referensvärdet, ska den som är utredningsskyldig enligt 146 § utan obefogat dröjsmål vidta åtgärder i syfte att begränsa exponeringen för naturlig strålning.

Den som är utredningsskyldig ska konstatera om åtgärderna är tillräckliga med hjälp av motsvarande mätningar eller beräkningar som vid utredning av den strålningsexponering som avses i 146 § eller på något annat tillförlitligt sätt. Resultatet av en utredning av åtgärdernas tillräcklighet ska genast meddelas till Strålsäkerhetscentralen.

Om en i 146 § 1 mom. avsedd utredningsskyldighet inte längre tillämpas på verksamheten till följd av en åtgärd som avses i 1 mom. i denna paragraf, ska Strålsäkerhetscentralen utan dröjsmål meddela att utredningsskyldigheten upphör och skälen för detta.

Verksamhet som medför exponering för naturlig strålning kräver säkerhetstillstånd, om den yrkesmässiga exponeringen eller exponeringen av allmänheten eller om radonhalten på arbetsplatsen eller i hushållsvatten är högre än referensvärdet trots de åtgärder som avses i 147 §.

Vad som i 28 § föreskrivs om den strålsäkerhetsansvarige tillämpas inte vid utövande av luftfart.

På yrkesmässig exponering för naturlig strålning tillämpas 12 kap. om den yrkesmässiga exponeringen eller radonhalten på arbetsplatsen är högre än referensvärdet trots de åtgärder som avses i 147 §.

Bestämmelserna i 35 och 90 §, 92 § 2 mom. 1 och 3 punkten och 3 mom. samt 95 § tillämpas inte, om endast radonhalten på arbetsplatsen eller den yrkesmässiga exponeringen för radon eller kosmisk strålning är högre än referensvärdet. Dessutom tillämpas inte 89 § 2 mom. och 91 § om endast den yrkesmässiga exponeringen för kosmisk strålning är högre än referensvärdet. (20.12.2022/1165)

Verksamhetsutövare ska regelbundet beräkna den stråldos som arbetstagaren utsätts för, om radonhalten på arbetsplatsen eller den yrkesmässiga exponeringen för radon eller kosmisk strålning är högre än referensvärdet. På resultaten av beräkningarna tillämpas vad som i 92 § 4 mom. föreskrivs om dokumentering och följande av resultat avseende övervakning av exponeringsförhållanden samt vad som i 101 § föreskrivs om anmälning av uppgifter om individuell dosövervakning till dosregistret för arbetstagare.

På strålskyddet av allmänheten tillämpas 15 kap., om exponeringen av allmänheten till följd av verksamheten kan vara högre än referensvärdet trots att de åtgärder som avses i 147 § har vidtagits.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på exponering som orsakats av radon eller av radioaktiva ämnen i byggprodukter och hushållsvatten.

Den som tillvaratar marksubstans, sten eller andra material i naturen, eller material som uppkommer vid användning av förenämnda material, är skyldig att utreda den strålningsexponering aktiviteten orsakar, om det är möjligt att den exponering som den naturliga strålningen medför är högre än referensvärdet.

Arbetsgivare som bedriver luftfart med stöd av ett trafiktillstånd som Trafiksäkerhetsverket beviljat är skyldiga att utreda exponeringen för strålning i verksamheten, om den huvudsakliga flyghöjden är högre än 8 000 meter.

Den utredningsskyldighet som avses i 1 mom. gäller också aktörer som bedriver militär luftfart och statlig luftfart som avses i luftfartslagen (864/2014) .

Om det är möjligt att den yrkesmässiga exponeringen för kosmisk strålning är högre än det referensvärde som avses i 144 §, ska verksamhetsutövaren planera besättningens skift på luftfarkosten så att exponeringen begränsas för de arbetstagare som exponeras mest.

Den som tillverkar eller importerar eller från ett annat EU-medlemsland till Finland transporterar byggprodukter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG, nedan byggproduktsförordningen , ska utreda hur stor exponering för strålning produkten orsakar, om den totala exponeringen till följd av radioaktiviteten i byggprodukterna kan vara högre än referensvärdet när produkten används på avsett sätt.

Om den utredning som avses i 1 mom. visar att strålningsexponeringen är högre än referensvärdet, ska den utredningsskyldige

På den information och de anvisningar som avses i 2 mom. tillämpas artikel 11.6 i byggproduktsförordningen.

Om aktivitetskoncentrationen i hushållsvatten eller den exponering för strålning som orsakas av radioaktiva ämnen i vattnet är högre än referensvärdet, ska den anläggning som levererar hushållsvattnet vidta åtgärder i syfte att begränsa den exponering för strålning som vattnet medför och uppfylla de kvalitetskrav som i 17 § i hälsoskyddslagen föreskrivs för hushållsvatten.

Arbetsgivare ska utreda radonhalten i arbetslokaler och på andra arbetsställen, om lokalerna är belägna

En utredning behövs emellertid inte om den lokal som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten är belägen på fastighetens andra våning som helt och hållet ligger ovanför markytan eller ovanför den, eller om byggnadens golv och väggar inte är i kontakt med marken och det är uppenbart att mellanrummet är väl ventilerat.

Radonhalten på arbetsplatsen ska mätas regelbundet, om arbetsutrymmen eller andra arbetsställen finns i underjordiska gruvor som avses i gruvlagen eller i underjordiska brott.

Radonhalten i inomhusluften ska utredas i andra i 7 kap. i hälsoskyddslagen avsedda vistelseutrymmen som allmänheten har tillträde till, om de är belägna på ett ställe som avses i 155 § 1 mom. 1–3 punkten i denna lag. Vad som i 27 § 2 mom. i hälsoskyddslagen föreskrivs om utredning, undanröjande och begränsning av sanitära olägenheter ska iakttas vid fördelning av utredningsansvaret.

En utredning behövs inte om lokalen sett från marknivån ligger på andra våningen eller högre upp eller om byggnadens golv och väggar inte är i kontakt med marken och det är uppenbart att mellanrummet är väl ventilerat.

Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att byggnaden projekteras och genomförs så att radonhalten i inomhusluften blir så låg som möjligt.

Fullgörandet av den skyldighet som avses i 1 mom. bedöms så att radonhalten i inomhusluften jämförs med respektive referensvärde.

Ägaren eller innehavaren av en byggnad ska för egen del se till att radonhalten i inomhusluften är så låg som det med beaktande av omständigheterna är möjligt.

Fullgörandet av den skyldighet som avses i 1 mom. bedöms så att radonhalten i inomhusluften jämförs med respektive referensvärde.

Bestämmelser om utredning, undanröjande och begränsning av sanitära olägenheter som beror på strålning samt om övervakning av sådana olägenheter i bostäder och andra vistelseutrymmen finns dessutom i hälsoskyddslagen.

Social- och hälsoministeriet ska ta fram en nationell handlingsplan för förebyggande av riskerna med radon på lång sikt.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om

I verksamhet som medför exponering för icke-joniserande strålning får inte

Närmare bestämmelser om gränsvärden för och annan begränsning av exponeringen av allmänheten för icke-joniserande strålning utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Vid kosmetisk eller därmed jämförbar behandling, som utförs någon annanstans än på en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som avses i lagen om patientens ställning och rättigheter, får exponeringen vara högre än gränsvärdet, om det i övrigt går att säkerställa att de andra krav som föreskrivs i 161 § uppfylls.

Innan behandling som avses i 1 mom. inleds ska verksamhetsutövaren se till att kunden får tillbörlig information om de risker som behandlingen medför.

Strålsäkerhetscentralen meddelar föreskrifter av teknisk natur om hur de krav som avses i 1 mom. uppfylls och om den information som kunden ska få.

Den tillsyn som avses i denna lag gäller inte strålningsalstrande anordningar som alstrar icke-joniserande strålning eller användning av dessa, om de inte kan orsaka en högre exponering än en tiondel av gränsvärdena för exponering för icke-joniserande strålning.

Medicinsk användning av icke-joniserande strålning får inte medföra hälsoskador för allmänheten.

Om icke-joniserande strålning används i medicinskt syfte så att allmänheten exponeras i högre grad än en tiondel av det gränsvärde som avses i 161 §, eller så att det på annat sätt uppstår en risk för hälsoskador bland allmänheten, ska verksamheten anmälas till Strålsäkerhetscentralen senast 30 dagar före den inleds. Anmälningsskyldigheten gäller också väsentliga förändringar i verksamheten.

För användning av högeffektslaser som ljuseffekt, i reklam, i konstverk eller i andra därmed jämförbara föreställningar eller spel krävs tillstånd från Strålsäkerhetscentralen, om allmänheten får vistas på det ställe där anordningen används eller i det utrymme där laserstrålarna löper.

Tillståndsansökan ska innehålla

Tillstånd ska beviljas om verksamheten bedrivs med anordningar som överensstämmer med kraven och verksamheten kan bedrivas på ett säkert sätt. Strålsäkerhetscentralen får förena tillståndet med behövliga villkor för att trygga och övervaka säkerheten.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vilken information tillståndsansökan ska innehålla.

I verksamhet som avses i 165 § ska verksamhetsutövaren underrätta Strålsäkerhetscentralen i förväg varje gång en högeffektslaser används.

Strålsäkerhetscentralen ska också underrättas om ändringar i de uppgifter som avses i 165 § 2 mom.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska anmälas och inom vilka tidsfrister anmälning ska ske.

Verksamhetsutövaren ska organisera verksamhet som avses i 165 § på ett sådant sätt att allmänheten inte oavsiktligt eller lätt kan exponeras för laserstrålning som är högre än gränsvärdet.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om hur de krav som avses i 1 mom. och i 161 § 1 mom. 2 punkten uppfylls.

I verksamhet som avses i 165 § ska verksamhetsutövaren utse en ansvarsperson med uppgift att organisera installation och användning av laseranordningen och ordna övervakning av anordningen i drift.

Verksamhetsutövaren ska se till att användning av högeffektslaser omfattas av egenkontroll som med hänsyn till verksamhetens karaktär och omfattning är tillräcklig. Användningen ska övervakas kontinuerligt om strålarna löper på en höjd under sex meter i ett utrymme där allmänheten får vistas.

Strålsäkerhetscentralen meddelar närmare föreskrifter om egenkontroll av användning av högeffektslaser.

Strålsäkerhetscentralen ska ändra tillståndsvillkoren i ett tillstånd som avses i 165 § om det är nödvändigt för att trygga säkerheten.

Strålsäkerhetscentralen ska återkalla tillståndet om verksamhetsutövaren har upphört med verksamheten.

Strålsäkerhetscentralen får återkalla tillståndet, om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte längre uppfylls eller om tillståndshavaren upprepade gånger eller i väsentlig grad har brutit mot tillståndsvillkoren, mot bestämmelserna i denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, och trots uppmaning inte har avhjälpt bristerna eller rättat sitt tillvägagångssätt inom utsatt tid.

De solarietjänster som tillhandahålls allmänheten får inte orsaka allmänheten hälsoskador.

Verksamhetsutövaren ska se till att personer under 18 år inte exponeras eller kommer åt att exponera sig för ultraviolettstrålning i ett solarium.

Vad som föreskrivs i 2 mom. gäller inte exponering ordinerad av läkare i syfte att behandla en sjukdom, fastställa diagnos eller utföra en medicinsk undersökning med hjälp av ultraviolett strålning.

På platser där för allmänheten tillgängliga solarieanordningar används ska verksamhetsutövaren utse en ansvarig person som har fyllt 18 år och fått ändamålsenlig inskolning i hur anordningarna används. Verksamhetsutövaren ska se till att den ansvariga personen är närvarande på användningsplatsen när solarietjänster tillhandahålls. Den ansvariga personen ska vid behov ge kunderna handledning i hur ögonen skyddas och i annan säker användning av solarieanordningar samt övervaka att personer under 18 år inte har möjlighet att använda solarieanordningarna. Vid behov ska den ansvariga personen kontrollera åldern på den som använder en solarieanordning.

Verksamhetsutövaren ska dessutom se till att det på den plats där en solarieanordning används finns synligt framlagd information om riskerna med exponering för den ultravioletta strålning som solarieanordningar alstrar och om hur sådan exponering kan begränsas.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska kontrollera följande saker i samband med inspektioner enligt hälsoskyddslagen:

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska lämna en kopia av inspektionsberättelsen eller motsvarande uppgifter till Strålsäkerhetscentralen.

Strålsäkerhetscentralen får vidta åtgärder enligt denna lag för att brister eller försummelser som hälsoskyddsmyndigheten observerat ska bli avhjälpta.

Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet övervakar säkerheten och användarsäkerheten för anordningar som de förfogar över och som alstrar icke-joniserande strålning, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Användning av icke-joniserande strålning inom försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet ska genomföras på ett säkert sätt och i enlighet med de krav som föreskrivs i 161 § 1 mom. 1 och 2 punkten, dock utan att detta inskränker på användningen av icke-joniserande strålning hos försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet som maktmedelsredskap. Dessa krav tillämpas också på yrkesmässig exponering som beror på icke-joniserande strålning.

Försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet ska be Strålsäkerhetscentralen avge utlåtande om deras säkerhetsanvisningar avseende icke-joniserande strålning. Utlåtande ska också begäras för väsentliga ändringar som görs i anvisningarna.

Huvudstaben meddelar närmare föreskrifter om den övervakning som avses i 1 och 2 mom. och om användarsäkerheten inom försvarsmakten.

Staben för Gränsbevakningsväsendet meddelar närmare föreskrifter om den övervakning som avses i 1 och 2 mom. och om användarsäkerheten inom Gränsbevakningsväsendet.

I syfte att sköta tillsynen över att denna lag iakttas har Strålsäkerhetscentralen rätt

De övervakningsåtgärder som avses i 1 mom. får utsträckas till att omfatta utrymmen som används för boende av permanent natur endast om en inspektion är nödvändig för att utreda omständigheterna i det inspekterade objektet och det finns skäl att misstänka brott enligt 34 kap. 4 §, 44 kap. 1, 12 eller 12 a § eller 48 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten i strafflagen (39/1889) . En utomstående expert som avses i 181 § i denna lag kan inte få rätt att inspektera utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektioner ska 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas.

När en gruvmyndighet beviljat ett i 9 § i gruvlagen avsett malmletningstillstånd för lokalisering och undersökning av fyndigheter av uran eller torium har Strålsäkerhetscentralen i syfte att trygga strålsäkerheten rätt att i behövlig omfattning granska och övervaka malmletningsområdet och dess omgivning. Strålsäkerhetscentralen har även rätt att utföra behövlig granskning och övervakning i fall där man med stöd av ett sådant gruvtillstånd som avses 16 § i gruvlagen bryter och hanterar andra gruvmineraler, om verksamheten har eller kan ha konsekvenser för strålsäkerheten i omgivningen.

Strålsäkerhetscentralen eller en enskild inspektör vid myndigheten kan ålägga verksamhetsutövaren och andra som bedriver i denna lag avsedd verksamhet att avhjälpa bristerna i verksamheten så att den stämmer överens med kraven i denna lag. Verksamhetsutövaren får dessutom åläggas att genomföra sådana åtgärder i syfte att förbättra strålsäkerheten som kan anses motiverade med hänsyn till deras art och kostnad samt deras effekt i form av bättre strålsäkerhet.

För åtgärderna ska det sättas ut en tidsfrist. Föreläggandet får innehålla krav om att det ska meddelas när bristerna har avhjälpts samt vilka åtgärder som vidtagits med anledning av föreläggandet.

Om en verksamhet inte stämmer överens med denna lag eller är uppenbart hälsofarlig får Strålsäkerhetscentralen besluta att verksamheten ska avbrytas eller begränsas.

I fall som av säkerhetsskäl är brådskande får en inspektör besluta att verksamheten ska avbrytas eller begränsas.

Inspektören ska utan dröjsmål hänskjuta ärendet till Strålsäkerhetscentralen. Inspektörens beslut gäller tills Strålsäkerhetscentralen meddelar sitt beslut, dock högst i 14 dagar.

I denna lag avsedda tillsynsmyndigheter har oberoende av bestämmelserna om sekretess rätt att av andra tillsynsmyndigheter få sådan information som de behöver för att sköta i denna lag föreskrivna uppgifter och för tillsynsändamål använda prover som andra tillsynsmyndigheter har införskaffat. När det är fråga om personuppgifter gäller rätten att få information endast uppgifter som är nödvändiga för tillsynen.

Oberoende av bestämmelserna om sekretess får en tillsynsmyndighet lämna ut uppgifter som inhämtats genom tillsyn och som gäller en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska situation, företagshemligheter eller exponering för strålning eller en enskilds hälsotillstånd till andra i denna lag avsedda tillsynsmyndigheter när dessa utför i denna lag föreskriven tillsyn, till andra myndigheter som behöver informationen för att sköta ett myndighetsuppdrag inom strålskyddsområdet och till tillsynsmyndigheter i de andra medlemsstaterna i Europeiska unionen för tillsyn över Europeiska unionens strålskyddslagstiftning.

En tillsynsmyndighet får dessutom oberoende av bestämmelserna om sekretess för skötseln av i denna lag föreskrivna uppgifter lämna ut uppgifter om innehavare av säkerhetstillstånd samt om strålkällor och var dessa finns till polisen och räddningsmyndigheterna samt till i lagen om transport av farliga ämnen avsedda myndigheter och till ministerierna. (23.3.2023/555)

Tullen ska i fråga om import, export och transitering av strålkällor och radioaktivt avfall ge handräckning för ändamålet att utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag och för verkställigheten av den.

Utöver vad som i polislagen (872/2011) föreskrivs om handräckning är polisen skyldig att på begäran ge handräckning åt tillsynsmyndigheten i ärenden som gäller avbrytande, begränsande eller förbud av en verksamhet enligt denna lag.

I syfte att utreda något som är betydelsefullt ur tillsynssynvinkel får Strålsäkerhetscentralen i sin tillsynsverksamhet anlita hjälp av utomstående experter vid inspektion, undersökning, utredning och mätning.

Utomstående experter ska ha den behörighet som uppdraget förutsätter. På utomstående experter som utför uppgifter som avses i denna lag tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Strålsäkerhetscentralen ska ta fram ett inspektionsprogram för verksamheter som kräver säkerhetstillstånd.

Närmare bestämmelser om innehållet i inspektionsprogrammet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen använder de observationer som görs i samband med inspektionerna och övriga observationer som gäller strålsäkerheten för att utveckla tillsynen samt rapporterar dem till verksamhetsutövarna, myndigheterna och andra berörda parter i den omfattning som behövs för att säkerheten ska förbättras.

Strålsäkerhetscentralen får förena beslut och förbud som meddelats med stöd av denna lag med vite eller hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts eller användning av strålkällan förbjuds.

Strålsäkerhetscentralen får förena den i 176 § 1 mom. 4 punkten avsedda informationsskyldigheten samt skyldigheten att förete handlingar med vite.

Bestämmelser om vite samt hot om tvångsutförande och hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990) .

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

Åtal behöver inte väckas och straff inte dömas ut för en strålskyddsförseelse om de ekonomiska följder som föranletts av ett annat myndighetsbeslut som meddelats på grund av gärningen ska anses vara tillräckliga i förhållande till gärningens allvarlighet eller om gärningsmannen bryter mot ett förbud eller ett beslut som har meddelats med stöd av denna lag och som har förenats med vite.

Bestämmelser om straff för äventyrande av andras hälsa finns i 34 kap. 4 och 5 § i strafflagen och bestämmelser om straff för vållande av allmän fara finns i 7 och 8 § i det kapitlet.

Bestämmelser om straff för hälsobrott finns i 44 kap. 1 § i strafflagen, bestämmelser om straff för ovarsam hantering i 12 § i det kapitlet och bestämmelser om straff för straffbart innehav av radioaktivt ämne i 12 a § i det kapitlet.

Bestämmelser om straff för arbetarskyddsbrott finns i 47 kap. 1 § i strafflagen.

Bestämmelser om straff för miljöförstöring finns i 48 kap. 1, 2 och 4 § och bestämmelser om straff för miljöförseelse i 3 § i det kapitlet.

Åklagaren ska begära utlåtande av Strålsäkerhetscentralen innan åtal väcks för strålskyddsförseelse som avses i 185 §.

I ett beslut som fattas med stöd av 40, 177 eller 178 § får det fastställas att beslutet ska iakttas även om det överklagas.

Om en fastställelse enligt 1 mom. ingår i beslutet ska besvärsmyndigheten behandla överklagandet skyndsamt.

Strålsäkerhetscentralen tar ut en årlig tillsynsavgift hos dem som utövar verksamhet som kräver säkerhetstillstånd och tillstånd som avses i 165 §, i syfte att täcka kostnaderna för tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

Tillsynsavgiften består av en grundavgift på basis av verksamhetstyp och en tilläggsavgift på basis av strålkälla och grundar sig på de uppgifter som finns i Strålsäkerhetscentralens register den 1 januari ifrågavarande år. (20.12.2022/1165)

Tillsynsavgifter tas ut enligt bilagan.

Debiteringen kan verkställas utan att verksamhetsutövaren ges tillfälle att bli hörd. Beslutet kan delges genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen. (20.12.2022/1165)

Om det är fråga om strålningsverksamhet eller en strålkälla som det inte går att fastställa tillsynsavgift för enligt bilagan, tar Strålsäkerhetscentralen ut en grundavgift på basis av verksamhetstyp och en tilläggsavgift på basis av strålkälla enligt avgiftsklass A i bilagan.

Betalningsskyldigheten börjar från ingången av året efter att säkerhetstillståndet eller det tillstånd som avses i 165 § har beviljats. För ändringar som påverkar avgiften börjar betalningsskyldigheten från ingången av året efter att tillståndet har ändrats. Betalningsskyldigheten upphör vid utgången av det år då verksamhetsutövaren har meddelat Strålsäkerhetscentralen att verksamheten har upphört eller Strålsäkerhetscentralen på annat sätt har konstaterat att verksamheten har upphört.

Tillsynsavgiften fastställs för varje kalenderår och förfaller årligen till betalning vid en tidpunkt som fastställs av Strålsäkerhetscentralen. Strålsäkerhetscentralen ska sända avgiftsbeslutet om tillsynsavgiften till den avgiftsskyldige senast 21 dagar före förfallodagen. (20.12.2022/1165)

Om verksamhet som kräver säkerhetstillstånd eller som avses i 165 § har utövats utan det tillstånd som avses i denna lag, tas den icke uppburna tillsynsavgiften eller en icke uppburen del av tillsynsavgiften förhöjd med 50 procent ut hos verksamhetsutövaren.

Efteruppbörden av förhöjd tillsynsavgift kan verkställas inom tre år från början av kalenderåret efter det år då betalningsskyldigheten skulle ha börjat.

Bestämmelser om de avgifter som tas ut för statliga myndigheters prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) .

Om verksamhet i vilken icke-joniserande strålning används inte uppfyller kraven i denna lag, kan Strålsäkerhetscentralen ålägga verksamhetsutövaren att ersätta de kostnader som inspektionen orsakar.

Avgifter och ersättningar som ska betalas till staten är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) .

Om betalningen av en avgift fördröjs, ska det betalas en dröjsmålsränta enligt 4 § i räntelagen (633/1982) på avgiften. Strålsäkerhetscentralen kan i stället för dröjsmålsränta ta ut en förseningsavgift på tio euro, om beloppet av dröjsmålsräntan blir lägre än så. (20.12.2022/1165)

Om en tillsynsavgift återbärs till följd av rättelse eller ändringssökande betalas krediteringsränta enligt 38 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) på det belopp som återbärs från och med dagen efter betalningsdagen till den dag då återbäringsbeloppet debiteras från Strålsäkerhetscentralens konto. Krediteringsräntan beräknas på basis av det faktiska antalet kalenderdagar räntan gäller. (20.12.2022/1165)

Om en avgiftsskyldig har påförts en för stor tillsynsavgift på grund av ett fel ska avgiftsbeslutet rättas, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse till den avgiftsskyldiges fördel får göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes.

Om en avgiftsskyldig, på grund av ett räknefel eller ett motsvarande misstag eller på grund av att saken till någon del inte har utretts, inte har påförts tillsynsavgift eller en del av avgiften oberoende av den avgiftsskyldige, ska avgiftsbeslutet rättas, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse till avgiftsmottagarens fördel kan göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes eller borde ha påförts.

Omprövning av beslut som en inspektör fattat med stöd av 177 § samt av beslut om tillsynsavgift som avses i 189 § och annan avgift som avses i 192 § 1 mom. får begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Omprövning av ett ärende som gäller påförande av tillsynsavgift enligt 189 § ska dock begäras inom 60 dagar efter att beslutet har delfåtts. (15.7.2021/723)

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) . (15.7.2021/723)

Beslut som Strålsäkerhetscentralen meddelat i ärenden som avses i 96 § 3 mom. får inte överklagas genom besvär. Beslut som en inspektör meddelat i ärenden som avses i 178 § 2 mom. får inte heller överklagas genom besvär.

Tillsynsavgifter ska betalas inom föreskriven tid oberoende av ändringssökande.

I andra av en statlig myndighet påförda avgifter får ändring sökas på det sätt som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Strålsäkerhetscentralen behöver inte säkerhetstillstånd för strålningsverksamhet som behövs för att utföra lagstadgade uppgifter eller för att ge handräckning som gäller en strålkälla.

Övriga myndigheter behöver inte säkerhetstillstånd för tillfälligt innehav av strålkällor som kommit i deras besittning på grund av tjänsteuppdrag.

I de situationer som avses i denna paragraf ska myndigheten se till att verksamheten är säker på det sätt som avses i denna lag.

Strålsäkerhetscentralen ska ge närmare uppgifter om de standarder som avses i denna lag och som inte finns på finska och svenska.

Innan Strålsäkerhetscentralen med stöd av denna lag meddelar föreskrifter ska Strålsäkerhetscentralen ge social- och hälsovårdsministeriet, arbets- och näringsministeriet och strålsäkerhetsdelegationen samt i behövlig omfattning verksamhetsutövare och andra myndigheter möjlighet att bli hörda.

Denna lag träder i kraft den 15 december 2018. Bestämmelserna i 189 § om tillsynsavgifter tillämpas emellertid först från och med den 1 januari 2019.

Genom denna lag upphävs strålskyddslagen (592/1991) , nedan 1991 års strålskyddslag .

Om det någon annanstans i lag hänvisas till 1991 års strålskyddslag, ska hänvisningen anses avse denna lag.

Följande förordningar som utfärdats med stöd av 1991 års strålskyddslag fortsätter att gälla:

Säkerhetstillstånd och beslut som meddelats med stöd av 1991 års strålskyddslag före ikraftträdandet av denna lag fortsätter att gälla enligt de villkor som anges i dem, om inte något annat föreskrivs nedan.

Verksamhetsutövare ska inom 18 månader efter att denna lag har trätt i kraft ta fram och tillställa Strålsäkerhetscentralen en säkerhetsbedömning som avses i 26 §.

Verksamhetsutövare som vid ikraftträdandet av denna lag har säkerhetstillstånd för verksamhet som avses i 54 § 1 mom. och säkerhet för verksamheten ska inom sex månader efter att denna lag har trätt i kraft iaktta bestämmelserna i denna lag om säkerhet.

För i 86 § 1 mom. avsedd verksamhet som inletts innan denna lag har trätt i kraft och i vilken man upprepat hanterar eller upplagrar herrelösa källor, för verksamhet som medför exponering för naturlig strålning som avses i 148 § och för landsvägs- och järnvägstransport av slutna strålkällor med hög aktivitet ska säkerhetstillstånd ansökas inom tre månader från ikraftträdandet av denna lag. Detsamma gäller för innehav av en röntgenanordning för hälso- och sjukvård eller veterinärmedicin, om verksamhetsutövaren inte har säkerhetstillstånd för användning av motsvarande anordning inom hälso- och sjukvård eller veterinärmedicin eller för installation, underhåll och reparation av samma anordning.

Den som angetts som föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användning av strålning i ett säkerhetstillstånd som gäller vid ikraftträdandet av denna lag får fortsätta som strålsäkerhetsansvarig som avses i denna lag inom ett lämpligt kompetensområde med hänsyn till verksamhetstypen i fråga.

Ett intyg över behörighet för en föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användning av strålning som utfärdats senast den 31 december 2019 kan i samband med handläggningen av ansökan om säkerhetstillstånd godkännas som intyg över behörighet som strålsäkerhetsansvarig inom ett lämpligt kompetensområde med hänsyn till verksamhetstypen i fråga.

Sådana beslut om godkännande av utbildning för ansvariga föreståndare som gäller vid ikraftträdandet av denna lag fortsätter att gälla enligt vad som anges i respektive beslut, dock högst fram till den 31 december 2019.

Utbildningsorganisationer som inte är högskolor kan ansöka om att få ändra sitt utbildningsprogram för ansvariga föreståndare till en utbildning för strålsäkerhetsansvariga enligt denna lag inom sex månader efter att denna lag har trätt i kraft.

Verksamhetsutövare ska iaktta förpliktelserna i denna lag avseende användning av en strålsäkerhetsexpert i verksamheten inom 12 månader efter att denna lag har trätt i kraft.

Den som vid ikraftträdandet av denna lag har rätt att använda yrkesbeteckningen sjukhusfysiker med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, och som har behörighet som föreståndare som ansvarar för strålsäkerheten inom behörighetsområdet allmän användning av strålning inom det medicinska området, har rätt att utöva uppdraget som strålsäkerhetsexpert som avses i denna lag i strålningsverksamhet inom hälso- och sjukvård samt inom veterinärmedicin.

Den som innan denna lag träder i kraft har avlagt en högre högskoleexamen som avses i 37 § 1 mom. och i minst 24 månader har skött uppgiften som föreståndare som ansvarar för strålsäkerheten eller en annan strålskyddsrelaterad uppgift när strålning använts inom industri och forskning eller för användning av kärnenergi inom strålningsfysik, radiokemi eller kärnteknik, kan av strålsäkerhetsdelegationen inom sex månader från det att denna lag har trätt i kraft ansöka om ett intyg över behörighet som strålsäkerhetsexpert inom kompetensområdet för strålningsverksamhet inom industri och forskning eller användning av kärnenergi. Strålsäkerhetsdelegationen ska ge den sökande intyg över behörighet som strålsäkerhetsexpert, om de behörighetsvillkor som föreskrivs i 37 § uppfylls. Intyget är avgiftsfritt.

Inspektioner av högeffektslaser som har utförts före ikraftträdandet av denna lag i enlighet med bestämmelser som utfärdats med stöd av 44 § i 1991 års strålskyddslag, sådan paragrafen lyder i lag 592/1991, gäller som ett tillstånd som avses i 165 § i denna lag med de villkor som ställts vid inspektionen, dock högst fram till den 31 december 2020.

Verksamhetsutövare som vid ikraftträdandet av denna lag bedriver avbildning med hälso- och sjukvårdsanordning så som avses i 14 kap. och som vill fortsätta med verksamheten ska ansöka om ändring av säkerhetstillståndet inom sex månader från ikraftträdandet. Strålsäkerhetscentralen behandlar avgiftsfritt ansökan om ändring av tillståndet.

Verksamhetsutövare som vid ikraftträdandet av denna lag använder icke-joniserande strålning på det sätt som avses i 164 § 2 mom. ska anmäla verksamheten till Strålsäkerhetscentralen inom tre månader från ikraftträdandet. Strålsäkerhetscentralen behandlar anmälan avgiftsfritt.

Verksamhetsutövare ska iaktta förbudet i 70 § 3 mom. avseende användning av oidentifierade slutna strålkällor samt skyldigheten enligt 75 § 4 mom. att ta slutna strålkällor som är över 40 år gamla ur bruk senast fem år efter att denna lag har trätt i kraft.

På arbetsplatser som avses i 155 § 1 mom. 1 och 2 punkten där radonhalten enligt mätningar gjorda före denna lag har trätt i kraft är högre än det referensvärde som anges i bestämmelser som utfärdats med stöd av 160 § 2 mom. 1 punkten, dock så att halten är högst 400 becquerel per kubikmeter, ska det med stöd av den bestämmelsen föreskrivna referensvärdet tillämpas senast tio år efter att denna lag har trätt i kraft.

I bostäder eller andra vistelseutrymmen som har byggts före ikraftträdandet av denna lag, som inte utgör arbetsplatser och där radonhalten enligt mätningar som har gjorts före ikraftträdandet av denna lag är högre än det föreskrivna referensvärdet, dock så att halten är högst 400 becquerel per kubikmeter, ska det ses till att det föreskrivna referensvärdet iakttas senast när följande reparationsåtgärd utförs på bostaden eller vistelseutrymmet och i samband med vilken det är ändamålsenligt att sänka radonhalten.

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som före den 1 januari 2000 har fått utbildning i användning av röntgenanordning avsedd för mätning av mineralhalt i ben och som därefter har använt en sådan anordning regelbundet får trots vad som föreskrivs i 115 § fortsätta att använda samma anordning i strålningsverksamhet som bedrivs av samma innehavare av säkerhetstillstånd.

Den strålsäkerhetsdelegation som tillsatts innan denna lag har trätt i kraft fortsätter till slutet av sin mandatperiod, varefter social- och hälsovårdsministeriet ska tillsätta delegationen för bestämd tid, högst fram till den 31 december 2019, för att sköta det uppdrag som avses i 11 mom. Under ovan nämnda mandatperioder ska på strålsäkerhetsdelegationen tillämpas 7 § i 1991 års strålskyddslag samt bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen.

Denna lag tillämpas också på ärenden som är anhängiga hos Strålsäkerhetscentralen vid ikraftträdandet av lagen.