Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

28.1.2010/76

Statsrådets förordning om miljöskydd för sjöfarten

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från kommunikationsministeriet, föreskrivs med stöd av 2 kap. 10 §, 4 kap. 10 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 6 §, 7 kap. 15 §, 9 kap. 8 §, 10 kap. 1 § 3 mom., 10 kap. 5 § och 11 kap. 3 § i miljöskyddslagen för sjöfarten av den 29 december 2009 (1672/2009):

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Syfte

Genom denna förordning utfärdas närmare bestämmelser enligt miljöskyddslagen för sjöfarten om verkställigheten av MARPOL 73/78-konventionen, Helsingforskonventionen och andra internationella förpliktelser som är bindande för Finland samt Europeiska unionens rättsakter på finskt vattenområde och i Finlands ekonomiska zon samt i fråga om finska fartyg också utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon.

2 §
Tillämpning av förordningen på Finlands insjöområde och i inrikes fart

Bestämmelserna i denna förordning tillämpas också på Finlands insjöområde och i inrikes fart. Nedan bestäms om undantag från tillämpningen av förordningen på insjöområdet och i inrikes fart.

2 kap

Förhindrande av oljeutsläpp från fartyg

1 § (21.6.2017/411)
Begränsningar av oljeutsläpp från fartyg

I enlighet med 2 kap. 1 § 1 mom. i miljöskyddslagen för sjöfarten får oljehaltig blandning från fartyg släppas ut i vattnet i Finlands territorialvatten och i Finlands ekonomiska zon utanför den zon som sträcker sig fyra sjömil från närmaste land, om följande förutsättningar som anges i bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen uppfylls:

1) koncentrationen av olja i utflödet inte överstiger 15 delar per miljon delar vatten,

2) fartyget är under gång,

3) den oljehaltiga blandningen behandlas i ett sådant system för filtrering av olja enligt bilaga I till MARPOL 73/78-konventionen som är försett med en automatisk larmanordning och arrangemang som säkerställer att utsläpp av oljehaltiga blandningar automatiskt stoppas, och

4) den oljehaltiga blandningen inte härrör från oljetankfartygs lastpumprum.

Ombord på oljetankfartyg förutsätts dessutom utöver det som föreskrivs i 1 mom. att den oljehaltiga blandningen inte har blandats med rester av oljelast.

På finska fartyg tillämpas 1 och 2 mom. också utanför finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon dock så att när ett fartyg framförs utanför de specialområden som anges i bilaga I till MARPOL 73/78 -konventionen är minimikravet i stället för det som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten att den oljehaltiga blandningen behandlas i system för filtrering av olja enligt regel 14 i bilaga I till konventionen.

2 §
Begränsningar av oljeutsläpp från borrplattformar och andra plattformar

Det som föreskrivs i 2 kap. 1 § tillämpas också på fasta och flytande borrplattformar och andra plattformar.

3 kap

Förhindrande av utsläpp av skadliga flytande ämnen från fartyg

1 §
Klassificering av skadliga flytande ämnen

Skadliga flytande ämnen indelas på grund av sin miljöfarlighet i fyra klasser på det sätt som bestäms i regel 6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

Till klass X hänförs skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i vattnet vid tankrengöring eller barlastlänsning, utgör en allvarlig risk för marina naturtillgångar eller människors hälsa.

Till klass Y hänförs skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i vattnet vid tankrengöring eller barlastlänsning, utgör en risk för marina tillgångar eller människors hälsa eller skadar trivseln eller försvårar annat behörigt utnyttjande av havet.

Till klass Z hänförs skadliga flytande ämnen som, om de släpps ut i vattnet vid tankrengöring eller barlastlänsning, utgör en mindre risk för marina naturtillgångar eller människors hälsa.

Till klass OS hänförs ämnen som vid bedömning enligt regel 6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen befunnits falla utanför klasserna X, Y och Z.

2 § (21.6.2017/411)
Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klass X samt rengöring av tanken

En tank från vilken ett ämne i klass X har lossats, ska spolas i enlighet med regel 13.6 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen innan fartyget lämnar lossningshamnen.

Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

3 § (21.6.2017/411)
Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klass Y samt rengöring av tanken

En tank från vilken ett högvisköst ämne i klass Y som avses i regel 1.17 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen eller ett stelnande ämne i klass Y som avses i regel 1.15 ska spolas i enlighet med regel 13.6 i bilaga II innan fartyget lämnar lossningshamnen.

Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

4 § (21.6.2017/411)
Krav på lossning av skadliga flytande ämnen som tillhör klasserna Y och Z samt rengöring av tanken

Ämnen i klass Y i andra fall än de som avses i 3 § samt ämnen i klass Z ska tömmas i enlighet med manualen. I annat fall ska tanken spolas eller så ska alternativa metoder enligt regel 16.8 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen som inspektören kräver vidtas.

Allt vatten som efter genomförd spolning tas i tanken kan släppas ut i vattnet i enlighet med regel 13.2 i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

5 §
Konstruktionskrav på kemikalietankfartyg

Kemikalietankfartyg enligt 1 kap. 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten, som transporterar ämnen i klass X, Y eller Z, och oljetankfartyg eller andra tankfartyg, som kan transportera skadliga flytande ämnen i enlighet med bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen, ska uppfylla de krav som ställs på kemikalietankfartyg i reglerna 11 och 12 i bilaga II till MARPOL 73/78 -konventionen:

1) kemikalietankfartyg som är byggda den 1 juli 1986 eller senare ska uppfylla kraven i Internationella sjöfartsorganisationens, nedan IMO, regler för sjötransport av farliga flytande kemikalier (IBC-koden) och kemikalietankfartyg som är byggda före den 1 juli 1986 ska uppfylla kraven i IMO:s regler för transport av kemikalier i bulk (BCH-koden), vilka tillämpas på internationella sjötransporter,

2) fartygens pump- och rörledningsanordningar, lossningsarrangemang och sloptankar ska uppfylla kraven i regel 12 i bilaga II i MARPOL 73/78-konventionen.

6 §
Ventilation av lastrester

För att avlägsna sådana lastrester från en tank som består av ämnen med ett ångtryck större än 5 kilopascal vid 20 grader Celsius, kan användas ventilationsmetoder enligt regel 13.3 i bilaga II och bihang 7 i bilaga II till MARPOL 73/78-konvention. Vid detta förfarande ska på det vatten som därefter tas i tanken inte tillämpas kraven på utsläpp av skadliga flytande ämnen i bilaga II till MARPOL 73/78-konventionen.

4 kap

Förhindrande av utsläpp av toalettavfall från fartyg

1 § (19.12.2018/1197)
Krav på förbud mot utsläpp av toalettavfall och utsläppsbegränsningar på fartyg

Det är förbjudet att släppa ut toalettavfall i vattnet på finskt vattenområde och Finlands ekonomiska zon samt från finska fartyg även utanför Finlands territorialvatten och Finlands ekonomiska zon med följande undantag:

1) behandlat toalettavfall får släppas ut genom en behandlingsanläggning för toalettavfall vilken när det gäller finska fartyg har godkänts enligt lagen om marin utrustning (1503/2011) och när det gäller fartyg som för flagg tillhörande någon annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning eller vilken, när det gäller fartyg som för flagg tillhörande någon annan främmande stat, har godkänts av administrationen i fartygets flaggstat,

2) behandlat toalettavfall får släppas ut på minst tre sjömils avstånd från närmaste land genom en sådan anläggning som finfördelar och desinficerar toalettavfallet; en förutsättning är att Transport- och kommunikationsverket har godkänt anläggningen för finska fartygs del och att fartygets flaggstat har godkänt anläggningen för andra fartyg,

3) obehandlat toalettavfall får släppas ut på minst 12 sjömils avstånd från närmaste land så att det toalettavfall som samlats i tankarna inte släpps ut på en gång utan med måttlig utsläppshastighet när fartyget gör minst fyra knop; den måttliga utsläppshastigheten ska beräknas specifikt för varje fartyg i enlighet med instruktionerna i IMO:s resolution MEPC.157(55) och Transport- och kommunikationsverket eller ett klassificeringssällskap som det befullmäktigat ska godkänna beräkningarna.

Genom en anläggning som avses i 1 mom. 2 punkten får dock inte behandlat toalettavfall släppas ut i Östersjöområdet från nya passagerarfartyg, som anges i kapitel 1 regel 1 stycke 10 i bilaga IV till MARPOL 73/78-konventionen från och med 1 juni 2019 och inte från existerande passagerarfartyg från och med 1 juni 2021.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten får inte obehandlat toalettavfall släppas ut i Östersjöområdet från nya passagerarfartyg, som anges i kapitel 1 regel 1 stycke 10 i bilaga IV till MARPOL 73/78-konventionen, från och med 1 juni 2019 och inte från existerande passagerarfartyg från och med 1 juni 2021.

2 § (21.6.2017/411)
Krav på behandlingsanläggningar för toalettavfall

Behandlat toalettavfall får utan begränsningar släppas ut genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller kraven i IMO:s resolution MEPC.2(VI), om anläggningen har installerats på fartyget före den 1 januari 2010. Behandlat toalettavfall får utan begränsningar släppas ut genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som uppfyller kraven i IMO:s resolution MEPC.159(55).

Behandlat toalettvatten får utan begränsningar släppas ut i Östersjöområdet från nya passagerarfartyg, som anges i kapitel 1 regel 1 stycke 10 i bilaga IV till MARPOL 73/78-konventionen från och med den 1 juni 2019 och från existerande passagerarfartyg från och med den 1 juni 2021 endast genom en sådan godkänd behandlingsanläggning för toalettavfall som även beträffande utsläppsbestämmelser för kväve och fosfor uppfyller kraven i de utsläppsbestämmelser som avser behandlat toalettavfall och som ingår i IMO:s resolution MEPC.227(64).

3 §
Krav på toalettanordningar i fritidsbåtar

Utsläppsrörledningarna från uppsamlingstanken för toalettavfall på fritidsbåtar ska vara försedd med en standardrörfläns eller koppling, om fritidsbåten släpper ut toalettavfall från sin toalettanordning till en mottagningsanordning.

Fritidsbåtar kan alternativt ha kemiska toaletter, torrtoaletter eller andra motsvarande toaletter.

5 kap

Förhindrande av utsläpp av fast avfall från fartyg

1 § (21.6.2017/411)
Förbud mot utsläpp av fast avfall i vattnet och utsläppsbegränsningar på Östersjön och andra specialområden

Det är förbjudet att släppa ut allt annat fast avfall än de fasta avfall som finns nämnda i regel 6 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen på specialområdena som avses i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen. Det är dock tillåtet att släppa ut vissa fasta avfall från fartyg enligt regel 6 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.

Det är förbjudet att slänga plastföremål och föremål och ämnen som innehåller plast i vattnet från fartyg.

2 § (21.6.2017/411)
Förbud mot utsläpp av fast avfall i vattnet och utsläppsbegränsningar på andra ställen än specialområdena

Det är förbjudet att släppa ut allt annat fast avfall än de fasta avfall som finns nämnda i regel 4 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen annanstans än på de specialområden som avses i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen. Det är dock tillåtet att släppa ut vissa fasta avfall från fartyget enligt regel 4 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.

Det är förbjudet att slänga plastföremål och föremål och ämnen som innehåller plast i vattnet från fartyg.

3 § (21.6.2017/411)
Utsläpp av fast avfall i vattnet från fasta eller flytande plattformar

Det är förbjudet att släppa ut fast avfall i vattnet från en fast eller flytande plattform samt från alla övriga fartyg, som finns invid dessa plattformar eller på högst 500 meters avstånd från dem. Det är dock tillåtet att släppa ut matavfall i vattnet enligt regel 5 i bilaga V till MARPOL 73/78-konventionen.

6 kap

Förhindrande av luftförorening från fartyg

1 §
Begränsning av utsläpp från fartyg i nödsituationer

De krav enligt miljöskyddslagen för sjöfarten som gäller för fartygs dieselmotor samt avgasreningssystem och avgasreningsmetoder tillämpas inte på fartygs dieseldrivna nödmotorer, dieselmotorer installerade i livbåtar eller andra anordningar eller annan utrustning som används endast i nödsituationer.

2 § (21.6.2017/411)
Kvalitetskrav på bränsle och begränsning av svaveloxidutsläpp

Det bränsle som används på fartyg ska uppfylla kraven enligt bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen.

När finska fartyg framförs på andra områden än sådana svavelkontrollområden som avses i bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen iakttas följande krav:

1) svavelhalten i det bränsle som används på fartyg får uppgå till högst 3,50 viktprocent till och med den 31 december 2019,

2) svavelhalten i det bränsle som används på fartyg får uppgå till högst 0,50 viktprocent från och med den 1 januari 2020 när fartyget framförs i Europeiska unionens medlemsstaters territorialhav, ekonomiska zoner och utsläppskontrollområden.

När finska fartyg framförs på Östersjöområdet och andra sådana svavelkontrollområden som avses i bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen samt när utländska fartyg framförs på finskt vattenområde eller i Finlands ekonomiska zon får svavelhalten i det bränsle som används på fartyget vara högst 0,10 viktprocent.

3 § (11.12.2014/1057)
Svavelhalten i bränslen som används av passagerarfartyg i reguljär trafik till eller från hamnar i Europeiska unionens medlemsstater

Svavelhalten i det bränsle som används av passagerarfartyg som under finsk flagg går i reguljär trafik till eller från hamnar i Europeiska unionens medlemsstater får annanstans än i de svavelkontrollområden som avses i 2 § 2 mom. uppgå till högst 1,50 viktprocent till och med den 1 januari 2020.

4 § (21.6.2017/411)
Svavelhalten i bränslen som används på fartyg i hamnar i Europeiska unionens medlemsstater

Svavelhalten i det bränsle som används på fartyg i hamnar i Europeiska unionens medlemsstater får uppgå till högst 0,10 viktprocent. Svavelrikare bränsle får i andra hamnar än de som är belägna i svavelkontrollområden enligt 2 § 3 mom. användas endast om besättningen inte ges tillräcklig tid att genomföra all nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan. Tidpunkten för omkoppling mellan bränsletyper ska föras in i den loggbok som förs på fartyget.

Kravet i 1 mom. som gäller svavelhalten i bränsle tillämpas inte på

1) fartyg som enligt en offentliggjord tidtabell ska ligga vid kaj i mindre än två timmar,

2) fartyg som stänger av alla motorer och utnyttjar elnätet i land när de ligger vid kaj i hamn.

5 § (11.12.2014/1057)
Undantag i fråga om kraven på svavelhalten i bränsle

Vad som föreskrivs i 2–4 § tillämpas inte på

1) bränslen avsedda för forskning och testning,

2) bränslen som används av försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg, om anskaffning av sådant bränsle medför olägenhet för fartygets operativa verksamhet,

3) sådan användning av bränsle på fartyg som är nödvändig för att trygga fartygets säkerhet eller rädda människoliv till sjöss, eller

4) sådan användning av bränsle som är nödvändig till följd av en skada på fartyget eller dess utrustning, förutsatt att alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits så snart som möjligt efter skadan för att hindra eller så långt som möjligt begränsa utsläppet och redaren eller fartygets befälhavare inte uppsåtligen har förorsakat skadan eller handlat vårdslöst och medveten om att skada sannolikt skulle följa.

6 § (11.12.2014/1057)
Svavelhalten i marin dieselolja

Svavelhalten i marin dieselolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 1,50 viktprocent.

7 § (11.12.2014/1057)
Svavelhalten i marin dieselbrännolja

Svavelhalten i marin dieselbrännolja som släpps ut på marknaden i Finland får uppgå till högst 0,10 viktprocent.

8 § (21.6.2017/411)
Utsläppsminskningsmetoder

I stället för bränsle som uppfyller kraven i 2–4 § kan fartyg använda sig av utsläppsminskningsmetoder, med hjälp av vilka fartygen uppnår kontinuerliga minskningar i de totala svaveloxidutsläppen som minst motsvarar den nivå som skulle uppnås om fartyget använde bränsle som uppfyller kraven i 2–4 §.

Vid bedömningen av om en utsläppsminskningsmetod är tillräckligt effektiv används de utsläppsvärden som avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen. Utsläppsminskningsmetoderna ska också stämma överens med de kriterier som bestäms i de juridiska instrument som avses i bilaga II till det nämnda direktivet.

9 § (19.12.2018/1197)
Försök med nya utsläppsminskningsmetoder

Tillstånd till försök med nya utsläppsminskningsmetoder ska sökas hos Transport- och kommunikationsverket minst sex månader innan försöken inleds.

Under försöken behöver fartygen inte använda bränslen enligt kraven i 2–4 §, om följande förutsättningar är uppfyllda:

1) Transport- och kommunikationsverket har underrättat Europeiska kommissionen och alla berörda hamnstater skriftligen om försöken minst sex månader innan de inleds,

2) i fartyg som deltar i försöken installeras manipulationssäkra anläggningar för kontinuerlig mätning av de avgaser som leds via rökrören, och anläggningarna används under hela försöksperioden,

3) svaveloxidutsläppen för fartyg som deltar i försöken minskar till minst den nivå som skulle uppnås om fartyget använde bränsle som uppfyller kraven i 2–4 §,

4) lämpliga system för hantering av det avfall som utsläppsminskningsmetoderna orsakar används under hela försöksperioden,

5) dess inverkan på den marina miljön, särskilt på ekosystemen i skyddade hamnar, vid anläggningsplatser och i flodmynningar, utvärderas under hela försöksperioden,

6) fullständiga resultat av försöken lämnas till Transport- och kommunikationsverket inom tre månader efter det att försöken avslutats, och

7) Transport- och kommunikationsverket underrättar Europeiska kommissionen om resultaten och gör dem offentligt tillgängliga inom sex månader efter det att försöken avslutats.

10 § (11.12.2014/1057)
Bestämningsmetoder

Som referensmetod vid fastställandet av svavelhalterna i marina bränslen ska ISO-metod 8754 (2003) och PrEN ISO 14596 (2007) tillämpas.

För att fastställa om svavelhalten i det marina bränsle som levererats till och används av fartyg stämmer överens med bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen och Europeiska unionens rättsakter används förfarandet för verifiering av prov på bränsle enligt bihang VI till bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen.

11 § (11.12.2014/1057)
Överlåtelsebevis för bränsle och prov på bränsle

Av det överlåtelsebevis för bränsle som finns på fartyget ska framgå de uppgifter som ingår i bihang V till bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen. Överlåtelsebeviset ska åtföljas av ett prov på bränsle enligt bilaga VI till MARPOL 73/78-konventionen.

Överlåtelsebeviset för bränsle ska finnas ombord på fartyget på en plats som är lätt åtkomlig för inspektion. Det ska förvaras i tre år efter det att brännoljan har levererats ombord. Det prov på levererat bränsle som fogats till överlåtelsebeviset ska förvaras på fartyget tills brännoljan är huvudsakligen förbrukad, dock minst i 12 månader.

12 § (11.12.2014/1057)
Tagning och analys av prov

Tullen tar för analys en representativ mängd prover i lager och distributionsstationer för bränslen. Utifrån proverna ska det kontrolleras att svavelhalten i tung brännolja och lätt brännolja överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning. Provtagningen ska inledas den dag det tillämpliga gränsvärdet för maximal svavelhalt i bränslet träder i kraft. Provtagningen ska utföras regelbundet, tillräckligt ofta och i tillräcklig omfattning och på ett sådant sätt att proven är representativa för det undersökta bränslet. Proven ska analyseras utan onödigt dröjsmål.

13 § (19.12.2018/1197)
Rapportering till Transport- och kommunikationsverket

Den information om kvantiteten och kvaliteten på de marina bränslen som släppts ut på marknaden i Finland varje kalenderår som avses i 7 kap. 13 § i miljöskyddslagen för sjöfarten ska ges till Transport- och kommunikationsverket senast den 1 mars året efter det berörda kalenderåret.

7 kap

Mottagning av avfall i hamnar (21.6.2017/411)

1 § (21.6.2017/411)
Mottagande av avfall i hamnar och reparationshamnar

I hamnar och reparationshamnar kan mottagningen av avfall ordnas antingen så att det finns en permanent mottagningsanordning i hamnen eller så att en mottagningstjänst för avfall vid behov beställs till hamnen.

2 § (21.6.2017/411)
Mottagande av avfall i småbåtshamnar

Som tillräckliga mottagningsanordningar för avfall i småbåtshamnar med minst 50 båtplatser samt hamnar i samband med vilka det finns plats för vinterförvaring av minst 50 fritidsbåtar, betraktas en sugtömningsanordning för toalettavfall samt mottagning av oljehaltigt avfall och oljehaltiga blandningar, fast avfall och farligt avfall enligt avfallslagen (646/2011).

Hamninnehavaren kan komma överens med en annan hamninnehavare om rätt att använda en annan mottagningsanordning på rimligt avstånd, om hamninnehavaren inte själv helt eller delvis ordnar mottagning av avfall. Vid dimensioneringen av hamnens avfallsmottagning ska också användare från andra hamnar beaktas.

I hamnens avfallshanteringsplan kan man avvika från kravet i 1 mom. att placera avfallsmottagning i en småbåtshamn, om tillräcklig avfallsmottagning har ordnats i närområdet på rimligt avstånd från hamnen. I småbåtshamnar kan avfallsmottagningen begränsas till hamnens huvudsakliga verksamhetstid med iakttagande av hamnens avfallshanteringsplan.

3 §
Hamnens avfallshanteringsplans uppbyggnad och innehåll

Hamnens avfallshanteringsplan ska omfatta alla typer av fartygsgenererat avfall från fartyg som normalt anlöper hamnen. Planen ska utarbetas med hänsyn till hamnens storlek och med hänsyn till den typ av fartyg som anlöper hamnen.

Hamnens avfallshanteringsplan ska omfatta följande:

1) en bedömning av behovet av mottagningsanordningar och hamnens verksamhetstid mot bakgrund av behoven hos de fartyg som normalt anlöper hamnen,

2) en beskrivning av mottagningsanordningarnas typ och kapacitet,

3) en ingående beskrivning av förfarandena för mottagande och uppsamling av fartygsgenererat avfall,

4) en beskrivning av avgiftssystemet,

5) förfaranden för att rapportera påstådda brister hos mottagningsanordningar,

6) förfaranden för fortlöpande samråd med användare av hamnen, avfallshanterare, terminaloperatörer och andra berörda parter,

7) typ och mängd av fartygsgenererat avfall som tas emot och hanteras, och

8) redogörelse över samarbetet med en annan hamn eller annan aktör.

Planen bör dessutom omfatta följande information:

1) en sammanfattning av gällande lagstiftning och formaliteter i samband med avlämning av avfall,

2) angivande av den eller de personer som ansvarar för planens genomförande,

3) en beskrivning av utrustning och processer för förbehandling i hamnen, om sådana finns,

4) en beskrivning av metoder som används för att registrera den faktiska användningen av anordningarna,

5) en beskrivning av metoder som används för att registrera de mängder av fartygsgenererat avfall som tas emot, och

6) en beskrivning av hur det fartygsgenererade avfallet behandlas eller återvinns.

Den som upprätthåller hamnen ska på lämpligt sätt informera dem som använder hamnen om följande:

1) hur viktigt det är att fartygsgenererat avfall avlämnas på vederbörligt sätt,

2) var de anordningar som hör till varje kaj- eller ankarplats är belägna med tillhjälp av en skiss eller karta,

3) en förteckning över den typ av fartygsgenererat avfall som normalt hanteras,

4) en förteckning över kontaktställen, operatörer och tjänster som erbjuds,

5) en beskrivning av avlämningsförfarandet,

6) en beskrivning av avgiftssystemet, och

7) på vilket sätt påstådda brister hos mottagningsanordningarna kan rapporteras.

8 kap

Avlämning av avfall i hamn (21.6.2017/411)

1 § (21.6.2017/411)
Undantag från skyldigheten att avlämna avfall i hamn

Oljehaltigt avfall från fartygets maskinrum behöver inte avlämnas i mottagningsanordningar om det är fråga om en liten mängd avfall. En liten mängd är mindre än 25 procent av volymen på fartygets spilloljetankar eller 5 kubikmeter, beroende på vilkendera som är större. Om den totala volymen av fartygets spilloljetankar är mindre än 5 kubikmeter, kan tankarna tömmas först när de är nästan fulla. Fartyget ska dock alltid ha tillräckligt med upplagringsutrymme för det avfall som uppstår under följande resa.

9 kap

Särskilda bestämmelser

1 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 5 februari 2010.

Genom denna förordning upphävs 5 och 6 § i statsrådets förordning av den 3 augusti 2006 om svavelhalten i tung brännolja, lätt brännolja och marin dieselbrännolja (689/2006).

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

Ikraftträdelsestadganden:

21.12.2010/1205:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG (32009L0030); EUT nr L 140, 5.6.2009, s. 88

11.12.2014/1057:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

21.6.2017/411:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017.

19.12.2018/1197:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.