110/2007

Syftet med denna lag är att upprätthålla och utveckla järnvägsförbindelserna som en del av trafiksystemet och så att de fungerar och är trygga samt främjar en hållbar utveckling och tillgodoser behoven hos person- och godstrafik på järnvägarna.

Syftet med lagen är dessutom att trygga upprätthållandet, utvecklandet och byggandet av järnvägar som en trafikform som förenar olika delar av riket samt trygga möjligheterna att delta i planeringen av järnvägstrafiklösningar genom att genomföra och främja en god förvaltning och ett gott rättsskydd i ärenden som gäller bannätet.

I denna lag föreskrivs det om bannät, banhållning, nedläggning av en järnväg och de rättigheter och skyldigheter som bannätsförvaltaren har liksom även om fastighetsägares och övriga sakägares rättsliga ställning i ärenden som gäller banhållning samt om privata spåranläggningar med de begränsningar som anges i 2 och 3 mom.

Denna lag tillämpas inte på ett hamn-, lager- eller fabriksområde eller något annat motsvarande område som avstängts från allmän trafik och som hör till en privat spåranläggning. På ett sådant område ska järnvägen dock planeras, byggas och underhållas så att tågtrafik och annan trafik kan fungera tryggt och så att järnvägen inte orsakar fara för verksamheten på området.

Bestämmelserna i 8 a §, 18 § 4 mom., 27 §, 31–33 §, 43 § 4 mom., 2 a kap. och 4 kap. tillämpas inte på privata spåranläggningar. Denna lag tillämpas inte på nedläggning av privata spåranläggningar.

I denna lag avses med

Med en fastighet jämställs vid tillämpningen av denna lag även ett outbrutet område och fastigheters samfällda område.

Stomnätet för järnvägar består av banor för snabb persontrafik och tung godstrafik, vilka är av nationell betydelse och dessutom betjänar långväga trafik mellan landskapen. Stomnätet ska erbjuda möjlighet till både snabb persontrafik och effektiv godstrafik.

Det övriga bannätet består av banor för person- och godstrafik, vilka kompletterar stomnätet.

Bestämmelser om vilka banor som hör till stomnätet för järnvägar utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet. Närmare bestämmelser om stomnätets servicenivå när det gäller förmedlingskapacitet, funktion, hastighet och axellaster samt andra faktorer som påverkar servicenivån får utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Kommunikationsministeriet ska i samarbete med aktörer inom järnvägsbranschen utarbeta en långsiktig plan för utveckling av järnvägsinfrastrukturen. Planen kan vara en del av en allmän plan över trafikinfrastrukturen för alla fortskaffningsmedel. I planen ska ingå ett finansierings- och investeringsprogram för järnvägsinfrastrukturen för minst åtta år. Finansierings- och investeringsprogrammet ska i början av varje regeringsperiod ses över som en del av det övriga trafikpolitiska strategi- och planeringsarbetet.

Om det ur finansierings- och investeringsprogrammet för järnvägsinfrastrukturen i enlighet med planen för utveckling av järnvägsinfrastrukturen anvisas finansiering som ingår i den årliga statsbudgeten till utveckling både av statens bannät och av det övriga järnvägssystemet, ska ministeriet ingå ett sådant avtal med den bannätsförvaltare som ansvarar för förvaltningen av delen av järnvägssystemet i fråga som uppfyller principerna i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde. Ministeriet ska säkerställa att de som ansöker om bankapacitet och som avses i spårtrafiklagen (1302/2018) får framföra sin åsikt om avtalet innan det undertecknas.

Bannätet ska utvecklas och underhållas och investeringar ska göras i syfte att främja

Järnvägarna ska med beaktande av deras trafikmässiga betydelse planeras, byggas och underhållas så att

Järnvägar ska byggas när ett allmänt trafikrelaterat behov eller säkerheten så kräver eller för att avlägsna eller minska olägenheter av trafiken eller om markanvändningen så kräver. En ny järnväg kan byggas om det existerande bannätet inte längre svarar mot trafikens eller områdesanvändningens behov och om dessa behov inte kan tillfredsställas ändamålsenligt eller olägenheterna av trafiken inte kan avlägsnas eller i tillräcklig utsträckning minskas genom att ett banavsnitt förbättras eller trafiksystemet utvecklas i något annat avseende. En järnväg får inte byggas i strid med en plan med rättsverkningar.

Transport- och kommunikationsverket får med tanke på de krav som avses i 2 mom. meddela föreskrifter om banstrukturen och utrustningen samt om användningen av trafikanordningar vid plankorsningar.

6 § har upphävts genom L 13.7.2018/573 .

Trafikledsverket är bannätsförvaltare och banhållare för det statsägda bannät som det förvaltar. Staten svarar för kostnaderna för banhållningen på det statsägda bannätet. Andra intressenter kan ta del i kostnaderna för banhållningen på bannätet med stöd av avtal med Trafikledsverket, om banhållningen sköts så att den till sin kvalitet eller omfattning håller en högre standard än vad den allmänna trafiken kräver eller om någon drar särskild nytta av de åtgärder som vidtas eller om det finns någon annan särskild orsak för deltagandet.

Järnvägsägaren eller den som förvaltar järnvägen är förvaltare och banhållare för en privat spåranläggning. Förvaltaren för en privat spåranläggning svarar för kostnaderna för banhållningen på den privata spåranläggningen.

Statens bannät underhålls och byggs ut samt andra åtgärder som hänför sig till banhållningen vidtas i den utsträckning som statliga budgetanslag och övrig finansiering tillåter. Bestämmelser om den övriga finansieringen av banhållningen utfärdas särskilt.

För att säkerställa att trafiksystemet fungerar och för att genomföra lagens syften kan bannätsförvaltaren av särskilda skäl och i enlighet med ett avtal delta i kostnaderna för någon annan sådan åtgärd som hänför sig till bannätsförvaltarens uppgifter än byggandet och underhållet av en järnväg.

Utredningsplaner och järnvägsplaner gäller projekt för byggande av järnvägar så som föreskrivs i detta kapitel.

När planer görs upp ska bannätsförvaltaren samarbeta med landskapsförbunden, kommunerna och närings-, trafik- och miljöcentralerna samt övriga myndigheter. Planeringen ska grunda sig på behov av att utveckla järnvägarna, på de riksomfattande målen för områdesanvändningen, på den riksomfattande trafiksystemplanen, på den regionala trafiksystemplaneringen och på den övriga områdesplaneringen.

Trafikledsverket ska göra en projektbedömning av sådana utredningsplaner och järnvägsplaner som gäller viktiga järnvägsprojekt. Trafikledsverket ska göra en projektbedömning också för sådana lösningar i en järnvägsplan som genomförs stegvis och som gäller ett viktigt järnvägsprojekt.

Projektbedömningen ska innehålla en beskrivning av projektets utgångspunkter och konsekvenser, en lönsamhetskalkyl samt en bedömning av och slutsatser om genomförbarheten. Som en del av projektbedömningen ska det dessutom läggas fram en plan över genomförandet av och innehållet i uppföljningen och utvärderingen av projektet.

När bannätsförvaltaren har beslutat att inleda utarbetandet av en utredningsplan eller en järnvägsplan har den rätt att utföra utredningsarbeten på en fastighet som hör till planeringsområdet. För detta ändamål får på den fastighet som avses i denna paragraf utföras mätning, utmärkning i terrängen, kartläggning eller markundersökning eller andra förberedande åtgärder. I samband med utredningsarbeten får ingrepp i annans rätt inte göras i högre grad än vad som är nödvändigt för att uppnå resultat av utredningen, och ägaren eller rättsinnehavaren får inte orsakas onödiga störningar.

När en plan utarbetas och utredningar som har samband med den inleds ska kommunen underrättas om det. Dessutom ska genom kungörelse eller på annat lämpligt sätt de personer underrättas som nämns i 22 § 1 mom., och dessa har rätt att vara närvarande vid utredningarna och att framföra sin åsikt i saken.

En utredningsplan och en järnvägsplan som gäller byggande av en järnväg ska grunda sig på en sådan plan med rättsverkningar som avses i lagen om områdesanvändning och i vilken järnvägsområdets läge och dess förhållande till övrig områdesanvändning har klarlagts. På ett område för vilket en plan med rättsverkningar håller på att utarbetas eller ändras kan åtgärder vidtas i syfte att utarbeta en utredningsplan eller en järnvägsplan som grundar sig på målen för planen med rättsverkningar. (21.4.2023/767)

De riksomfattande målen för områdesanvändningen samt landskapsplaner och generalplaner ska beaktas i enlighet med lagen om områdesanvändning. (21.4.2023/767)

Trots det som föreskrivs i 1 mom. kan en utredningsplan och en järnvägsplan för byggande som gäller en befintlig järnväg utarbetas, om planens förhållande till övrig områdesanvändning med beaktande av projektets karaktär kan klarläggas i tillräcklig omfattning i samarbete med trafikmyndigheterna, kommunen, landskapsförbundet samt närings-, trafik- och miljöcentralen.

En utredningsplan eller en järnvägsplan får inte godkännas i strid med en landskapsplan eller i strid med en generalplan med rättsverkningar. En utredningsplan kan godkännas i strid med en gällande detaljplan, om det förordas av kommunen och närings-, trafik- och miljöcentralen. En järnvägsplan kan godkännas i strid med en gällande detaljplan, om det är fråga om en avvikelse med små verkningar och om det förordas av kommunen och de fastighetsägare som direkt berörs av avvikelsen.

När en utredningsplan och en järnvägsplan utarbetas ska naturvårdslagen (9/2023) iakttas. (5.1.2023/42)

En utredningsplan ska utarbetas, om inte projektets verkningar är ringa eller järnvägsområdets läge och dess verkningar redan i tillräcklig mån har avgjorts i en detaljplan eller i en generalplan med rättsverkningar. En utredningsplan ska alltid utarbetas i sådana projekt på vilka förfarandet vid miljökonsekvensbedömning enligt 3 kap. i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) tillämpas, om inte detta är onödigt till följd av projektets natur och de krav som ställs på planeringen och konsekvensbedömningen.

En utredningsplan ska innehålla en utredning av behovet av att bygga en järnväg eller utveckla bannätet samt av de alternativ som granskats, de grundläggande trafiklösningarna och tekniska lösningarna för banan, järnvägsområdets ungefärliga läge samt en bedömning av verkningarna av järnvägsområdet och järnvägstrafiken, såsom verkningar på väg- och trafikförhållandena, trafiksäkerheten, markanvändningen, fastighetsstrukturen och miljön samt på människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel. Möjligheterna att avlägsna eller lindra menliga verkningar samt en preliminär kostnadskalkyl ska dessutom presenteras i planen.

Utredningsplanen ska innehålla en redogörelse för hur målen för den riksomfattande trafiksystemplanen och den regionala trafiksystemplaneringen enligt lagen om trafiksystem och landsvägar har beaktats. I utredningsplaner utarbetade av Trafikledsverket ska det också ingå en sådan projektbedömning som avses i 8 a §.

Utredningsplanen tjänar till ledning vid utarbetandet av en järnvägsplan. När beslutet om godkännande av utredningsplanen har delgetts och vunnit laga kraft ska det vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att uppföra en byggnad ses till att genomförandet av utredningsplanen inte försvåras, om tillstånd beviljas. Om det i övrigt finns förutsättningar för att bevilja bygglov ska tillstånd beviljas, om förvägrande av tillstånd skulle orsaka sökanden betydande olägenhet och bannätsförvaltaren inte löser in området eller betalar ersättning för olägenheten ( villkorlig bygginskränkning ).

En bygginskränkning gäller till dess beslutet om godkännande av utredningsplanen har förfallit i enlighet med 26 § 1 eller 2 mom.

Innan en järnväg byggs skall en järnvägsplan utarbetas och godkännas.

Om ett projekt som gäller byggande av en järnväg har ringa verkningar är en järnvägsplan inte nödvändig, om inte tillskottsområde tas för projektet eller om fastighetens ägare eller en med ägaren jämförbar innehavare skriftligen har samtyckt till att tillskottsområdet tas.

I en järnvägsplan för byggande av järnväg ska järnvägen och dess läge, användning för olika ändamål, höjdläge, tvärsektion och torrläggning anges så att verkningarna kan bedömas tillräckligt och järnvägen märkas ut i terrängen. I järnvägsplanen anges de planerade planskilda korsningarna, plankorsningarna och trafikförbindelserna. Till planen ska fogas en bedömning av järnvägens verkningar samt i den anges de åtgärder som behövs för att avlägsna eller minska de menliga verkningar som byggandet av banan eller järnvägstrafiken medför.

I järnvägsplanen ska om möjligt ägandeförhållandena beträffande marken beaktas. Av planen ska framgå banans skyddsområden enligt 37 § 1 mom. och plankorsningarnas frisiktsområden enligt 38 § 1 mom. samt huruvida mark reserveras för framtida breddning av banan. Till planen ska fogas en uppskattning av kostnaderna för byggandet av järnvägen.

Om en järnväg byggs på en ny plats och den tidigare järnvägen för den gamla sträckningens vidkommande bibehålls som järnväg eller kommer att användas för andra banhållningsändamål, ska bestämmelser om detta ingå i järnvägsplanen.

Järnvägsplanen ska innehålla en utredning om hur man i den beaktat målen för den riksomfattande trafiksystemplan och den regionala trafiksystemplanering som avses i lagen om trafiksystem och landsvägar. En sådan utredning behövs emellertid inte om järnvägsplanen är baserad på en utredningsplan som vunnit laga kraft och i vilken det ingår en tillräcklig utredning om hur man beaktat målen för den riksomfattande trafiksystemplanen och den regionala trafiksystemplaneringen. I järnvägsplaner utarbetade av Trafikledsverket ska också ingå en sådan projektbedömning som avses i 8 a §.

I en järnvägsplan anges biområdena och de vägförbindelser som behövs för användningen av dem.

Om det är behövligt att för den tid under vilken byggandet av en bana pågår grunda rätt att ta marksubstans i begränsad mängd, att permanent eller temporärt placera marksubstanser som lösgörs vid arbetet eller att använda ett område som tillfällig farväg, upplagsområde eller annat dylikt område eller grunda rätt att använda eller anlägga en enskild väg som behövs för arbetet, kan detta anges i järnvägsplanen.

17 § har upphävts genom L 29.6.2016/567 .

I syfte att förbättra väg- och järnvägstrafikens säkerhet eller effektivisera järnvägstrafiken kan det i en järnvägsplan anges att en plankorsning ska avlägsnas eller att plankorsningar ska regleras samt anges begränsningar i fråga om användningen av plankorsningar samt anges system eller anordningar som hänför sig till plankorsningarnas säkerhet. Om det i en järnvägsplan anges att en plankorsning ska avlägsnas, ska arrangemangen för en ny trafikförbindelse anges i järnvägsplanen. Bannätsförvaltaren anlägger den nya väg och plankorsning som behövs eller utverkar rätt till en väg som redan finns.

Bannätsförvaltaren får avlägsna en sådan plankorsning på en enskild väg som enligt järnvägsplanen ska avlägsnas, när en godkänd ersättande trafikförbindelse i enlighet med planen har ordnats.

Bannätsförvaltaren avlägsnar en plankorsning som strider mot detaljplanen, när en godkänd ersättande trafikförbindelse har byggts och ett gatuhållningsbeslut har fattats. Om plankorsningen i fråga används allmänt för trafik, ska bannätsförvaltaren på förhand genom en kungörelse informera om att plankorsningen kommer att avlägsnas.

Om användningen av en plankorsning på en enskild väg medför omedelbar fara för väg- eller järnvägstrafikens säkerhet, kan Trafikledsverket besluta att väghållaren för att avvärja faran ska göra behövliga ändringar av plankorsningen eller den del av vägen som leder till korsningen eller besluta att plankorsningen ska stängas, avlägsnas eller flyttas, eller fastställa begränsningar för fordonstrafiken i plankorsningen. Trafikledsverket ska i god tid på förhand underrätta väghållaren om en ändring som avses i detta moment. Om väghållaren försummar de skyldigheter som anges i beslutet, får Trafikledsverket utföra eller låta utföra de behövliga åtgärderna på väghållarens bekostnad, samt trots det som föreskrivs i 51 § 2 mom. i vägtrafiklagen (267/1981) sätta upp en trafikanordning som begränsar trafiken i plankorsningen. Anordnandet av behövliga ersättande trafikförbindelser som föranleds av ändring, flytt eller avlägsnande av en plankorsning och därmed förknippade ersättningsfrågor behandlas vid den vägförrättning för en enskild väg som Trafikledsverket ska ansöka om efter att ha meddelat sitt beslut.

Är det för torrläggning av ett järnvägsområde behövligt att grunda rätt att hålla ett utloppsdike på någon annans mark eller rätt att leda avrinningsvatten till någon annans dike eller bäck, ska detta nämnas i järnvägsplanen, i vilken det område som behövs för utloppsdiket ska anges. På utloppsdiken tillämpas i övrigt det som i vattenlagen (587/2011) föreskrivs om dikning.

En järnvägsplan skall utarbetas och godkännas när en järnväg läggs ned, utom i det fall att det sker i samband med byggande av järnvägsområde.

En järnvägsplan kan även utarbetas och godkännas för anläggande av ett serviceområde för järnvägstrafik eller ett biområde eller gälla plankorsningar.

En godkänd järnvägsplan berättigar till inlösen av de områden och rättigheter som anges i järnvägsplanen.

När en godkänd järnvägsplan delgivits offentligt, skall vid uppförande av byggnader på ett sådant område utanför ett detaljplaneområde som behövs för järnvägsändamål samt på områden som nämns i 37 och 38 § på motsvarande sätt iakttas vad som i de nämnda paragraferna bestäms om byggnader på skydds- och frisiktsområden.

När en utredningsplan och en järnvägsplan utarbetas ska bannätsförvaltaren ge kommunen, fastighetsägare och övriga sakägare samt de vars boende, arbete eller övriga förhållanden kan påverkas av planen möjlighet att delta i beredningen av planen, bedöma verkningarna av planen och skriftligen eller muntligen framföra sin åsikt i saken.

Innan planen godkänns ska de i 1 mom. avsedda intressenterna ges tillfälle att göra en anmärkning med anledning av planen. I detta syfte ska utredningsplanen och järnvägsplanen hållas tillgängliga genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen (434/2003) . Kungörelsen och planen ska dock hållas tillgängliga oavbrutet i 30 dagar. Trafikledsverket svarar för framläggandet av planer som gäller statens bannät. För framläggandet av planer som gäller privata spåranläggningar svarar Transport- och kommunikationsverket, till vilket bannätsförvaltaren ska sända handlingar och uppgifter som gäller utredningsplanen och järnvägsplanen.

Information om kungörelsen ska utan dröjsmål publiceras i de kommuner vars område planen gäller. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i 108 § i kommunallagen (410/2015) . Den som svarar för framläggandet ska dessutom lämna meddelande om framläggandet av planen genom vanlig delgivning till ägarna och innehavarna av de fastigheter från vilka det enligt planen ska inlösas område, de fastigheter på vars område det bildas skydds- eller frisiktsområden, de fastigheter till vars område det grundas någon annan rättighet och de fastigheter som gränsar till järnvägsområdet. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen.

Anmärkningarna om planen ska sändas till den som lagt fram planen före utgången av den tid under vilken planen är framlagd. Bannätsförvaltaren ska meddela sitt motiverade ställningstagande till de anmärkningar som gjorts om planen. Den ska underrätta kommunerna inom området om sitt ställningstagande och även dem som gjort anmärkningar och som skriftligen har bett om att bli underrättade och samtidigt uppgett sin adress. Bannätsförvaltarens motiverade ställningstagande ska uppges i det beslut som gäller godkännandet av planen.

Bannätsförvaltaren ska begära utlåtande om utredningsplanen och järnvägsplanen av de närings-, trafik- och miljöcentraler, landskapsförbund och kommuner vars område planen gäller och på vars område verkningarna av planen i övrigt visar sig. Bannätsförvaltaren ska begära utlåtande också av andra myndigheter, om det behövs för beslutsprövningen.

Bannätsförvaltaren ska ge de kommuner vars område planen gäller tillfälle att yttra sig om de anmärkningar som framställts om planen.

Bannätsförvaltaren ska lägga fram sitt motiverade ställningstagande till de utlåtanden som lämnats om planen.

Medan en utredningsplan och en järnvägsplan utarbetas och innan planen lämnas för godkännande ska Transport- och kommunikationsverket på statens eller någon annan bannätsförvaltares eller en myndighets begäran ordna en förhandsöverläggning. Verket kan också ordna en förhandsöverläggning på eget initiativ. Förhandsöverläggningen ska anordnas inom rimlig tid från det att begäran framställdes. Förhandsöverläggningen syftar till att främja hanteringen av de utrednings- och utvärderingsförfaranden som krävs för planen, informationsutbytet mellan bannätsförvaltaren, Transport- och kommunikationsverket, som är godkännande myndighet för planen, och andra myndigheter samt att förbättra utredningarnas och handlingarnas kvalitet och tillgänglighet och skapa smidigare förfaranden. I fråga om en järnvägsplan som gäller nedläggning av en järnväg tillämpas på kommunikationsministeriet vad som i denna paragraf föreskrivs om Transport- och kommunikationsverket.

Bannätsförvaltaren gör en framställning till Transport- och kommunikationsverket om godkännande av en utredningsplan som avses i 11 § och en järnvägsplan som avses i 14 och 20 §. En framställning om godkännande av en järnvägsplan som gäller nedläggning av en järnväg enligt 79 § ska lämnas till kommunikationsministeriet.

En framställning om godkännande av en utredningsplan ska innehålla de uppgifter, utredningar och handlingar enligt 9, 10, 12, 22, 22 a och 24 § som behövs för den prövning som gäller godkännandet av planen.

En framställning om godkännande av en järnvägsplan ska innehålla de uppgifter, utredningar och handlingar enligt 9, 10, 15, 16, 18, 20, 22, 22 a, 23, 24, 37 och 38 § som behövs för den prövning som gäller godkännandet av planen.

Framställningen om godkännandet och det material om planen som utgör grunden för framställningen ska lämnas till Transport- och kommunikationsverket och i de fall som avses i 79 § till kommunikationsministeriet i skriftlig och om möjligt i elektronisk form.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i framställningen om godkännande av en utredningsplan och en järnvägsplan.

Gäller järnvägsplanen sådant ringa byggande av en järnväg som inte nämnvärt ändrar lokala trafikförhållanden och vars verkningar också i övrigt är obetydliga, kan ett enklare förfarande än vad som föreskrivs i 22 § iakttas. Om en järnvägsplan inte läggs fram offentligt, skall ägaren eller innehavaren av en fastighet som sträcker sig till järnvägsområdet dock på något annat sätt ges tillfälle att göra anmärkning, och ett utlåtande i saken skall begäras av kommunen.

Om det är fråga om ett projekt av ringa betydelse som gäller en befintlig järnväg och som förutsätter en järnvägsplan, får ändamålsenliga avvikelser göras från kraven på järnvägsplanens innehåll enligt 15 §. Av en järnvägsplan skall alltid, på det sätt som föreskrivs i 15 §, framgå järnvägsområdets läge och de järnvägskonstruktioner som ingår i planen.

Bestämmelser om skyldigheten att till en plan som gäller ett banprojekt foga en miljökonsekvensbeskrivning och kontaktmyndighetens motiverade slutsats enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning finns i 25 § i den lagen. Till den del miljökonsekvensbeskrivningen innehåller sådana uppgifter om miljökonsekvenserna som behövs för tillämpningen av denna lag krävs det inte en ny utredning om samma sak.

Bestämmelser om skyldigheten att beakta miljökonsekvensbedömningen i beslutet om godkännande av en plan och om att ta in den motiverade slutsatsen i beslutet om godkännande finns i 26 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

När det förfarande vid miljökonsekvensbedömning som anges i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning har tillämpats på utredningsplanen, tillämpas förfarandet inte på nytt när en järnvägsplan utarbetas i enlighet med utredningsplanen.

Om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas på banprojektet ska det, utöver vad som krävs enligt förvaltningslagen, av beslutet om godkännande av planen framgå vilka utlåtanden, anmärkningar och åsikter som har framförts i ärendet och hur de har påverkat avgörandet. Vidare ska det i beslutet anges vilka åtgärder som har föreslagits i syfte att förebygga eller minska de skadliga miljökonsekvenserna.

Vad som i 29 a § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning föreskrivs om sändande av tillståndsansökan och tillståndsbeslut till Finlands miljöcentral tillämpas också på framläggningsfasen enligt 22 § i denna lag i fråga om utredningsplaner och järnvägsplaner och på beslut om godkännande enligt 28 § i denna lag. (11.11.2022/917)

Om en järnvägsplan som varit offentligt framlagd behöver ändras och ändringens verkningar bedöms vara ringa kan ett enklare förfarande iakttas än vad som föreskrivs i 22 och 22 a §.

Om en godkänd utredningsplan eller järnvägsplan behöver ändras ska det göras i enlighet med vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om nya utredningsplaner och järnvägsplaner.

Från en godkänd järnvägsplan får avvikelse göras utan att planen behöver ändras, om avvikelsen har ringa verkningar och bannätsförvaltaren i samband med byggandet av järnvägen prövar att avvikelsen är behövlig och ändamålsenlig.

Utöver Trafikledsverket kan närings-, trafik- och miljöcentralen utarbeta sådana järnvägsplaner enligt 20 § 2 mom. som gäller plankorsningar och på centralen tillämpas då vad som i denna lag föreskrivs om bannätsförvaltaren.

De ändringar som byggandet av en järnväg medför för en landsväg kan anvisas i den plan som gäller byggandet av järnvägen.

Närmare bestämmelser om förfarandena enligt 22 och 22 a § samt 25 § 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utarbetandet av en järnvägsplan ska inledas inom åtta år från utgången av det år under vilket godkännandet av utredningsplanen för projektet har vunnit laga kraft. Annars förfaller beslutet om godkännande av utredningsplanen. Transport- och kommunikationsverket kan på bannätsförvaltarens ansökan förlänga giltighetstiden för utredningsplanen med högst fyra år. Giltighetstiden kan förlängas endast om de villkor som föreskrivs i 10 och 12 § alltjämt uppfylls. Utarbetandet av en järnvägsplan anses ha blivit påbörjat när en underrättelse enligt 9 § 2 mom. har gjorts.

Beslutet om godkännande av en utredningsplan förfaller även till den del en järnvägsplan som har utarbetats enligt planen har godkänts och beslutet om godkännande har vunnit laga kraft.

En järnvägsplan ska godkännas inom fyra år efter det att den började utarbetas.

Beslutet om godkännande av en järnvägsplan förfaller, om arbetet på banan inte till någon del har påbörjats inom fyra år från utgången av det år under vilket järnvägsplanen har vunnit laga kraft. Transport- och kommunikationsverket kan på bannätsförvaltarens ansökan förlänga järnvägsplanens giltighetstid med högst fyra år och av särskilda skäl med ytterligare en period på högst fyra år. Tidsfristen kan förlängas endast om järnvägsplanen alltjämt uppfyller de villkor som föreskrivs i 10 och 15 §. Arbetet på banan anses ha blivit påbörjat när det område som behövs för järnvägsändamål har tagits i bannätsförvaltarens besittning i enlighet med 46 §.

Trafikledsverket ska systematiskt följa banprojektets uppskattade och övriga verkningar och utnyttja resultaten av uppföljningen vid bedömningen av framtida projekts verkningar och vid valet av planeringslösningar.

Trafikledsverket kan av särskilda skäl besluta att det även ska göras en utvärdering av de järnvägsprojekt som avses i 8 a § 1 mom. och av vilka det har gjorts en projektbedömning. Trafikledsverket ska ansvara för utvärderingen. Utvärderingen ska innehålla en redogörelse för de tekniskekonomiska undantag som har gjorts från järnvägsplanen under genomförandet av banprojektet, för hur trafiken utvecklats och för de verkningar som är av betydelse för banprojektets lönsamhet och effekter.

Kommunikationsministeriet godkänner järnvägsplaner som gäller nedläggning av en järnväg i andra fall än i samband med byggande av en järnväg. Övriga järnvägsplaner och utredningsplaner godkänns av Transport- och kommunikationsverket. Transport- och kommunikationsverket kan av särskilda skäl föra en plan till kommunikationsministeriet för godkännande.

Nya plankorsningar får byggas bara inom det bannät som inte hör till stomnätet och TEN-nätet. Av särskilda skäl får en ny plankorsning byggas på ett sådant banavsnitt inom stomnätet och TEN-nätet där banans högsta tillåtna hastighet permanent är högst 50 kilometer i timmen. En plankorsning inom stomnätet och TEN-nätet får flyttas, om flyttandet i betydande grad förbättrar säkerheten vid plankorsningen eller om det finns andra särskilda skäl till det.

För byggande eller flyttande av en sådan plankorsning som avses i 1 mom. på det statliga bannätet krävs tillstånd av Trafikledsverket. Tillståndet kan vid behov beviljas för viss tid. Trafikledsverket kan meddela tekniska föreskrifter om innehållet i tillståndsansökan. Väghållaren kan beviljas ett sådant tillstånd om det behövs för en nödvändig trafikförbindelse och säkerheten vid plankorsningen tryggas med hjälp av säkerhetsanordningar eller andra arrangemang. Tillstånd behövs inte om plankorsningen anges i en sådan godkänd vägplan som avses i lagen om trafiksystem och landsvägar.

Om användningen av en plankorsning ökar betydligt eller dess användningsändamål ändras, ska väghållaren hos Trafikledsverket ansöka om ett tillstånd som berättigar till den ökade eller ändrade användningen.

Trafikledsverket kan bevilja tillstånd för byggande av en tillfällig plankorsning för den tid arbete pågår eller då det finns andra särskilda skäl till det, om plankorsningen inte äventyrar trafiksäkerheten. På en tillfällig plankorsning tillämpas vad som föreskrivs i 28 b och 28 d §.

Trafikledsverket kan förena tillståndsbeslutet med villkor som gäller byggandet av plankorsningen eller en ny användningsform för den, underhåll eller avlägsnande av plankorsningen, eller en väg som ansluter till plankorsningen.

Innan ett tillstånd för plankorsning beviljas ska Trafikledsverket höra de järnvägsoperatörer som trafikerar banavsnittet i fråga.

Väghållaren ska bygga och underhålla det vägavsnitt som ansluter till en plankorsning, i enlighet med tillståndsbeslutet och på ett sådant sätt att det inte äventyrar väg- eller järnvägstrafikens säkerhet eller medför olägenhet för underhållet av banan. Väghållaren ska på egen bekostnad bygga plankorsningen och efter det att plankorsningens användning upphört på motsvarande sätt avlägsna plankorsningen. Bestämmelser om underhållet av plankorsningens betongplatta finns i 89 § 1 mom.

Väghållaren är skyldig att på egen bekostnad undanröja eller minska en sådan fara för trafiken eller olägenhet för banhållningen som orsakas av betydligt ökad eller ändrad användning av plankorsningen, genom att ändra vägen eller genomföra korsningsarrangemang.

Om väghållaren försummar sina skyldigheter enligt 1 eller 2 mom., får Trafikledsverket utföra eller låta utföra behövliga åtgärder på väghållarens bekostnad eller avbryta byggarbetet på det sätt som föreskrivs i viteslagen (1113/1990) .

Trafikledsverket kan bevilja tillstånd att vid en plankorsning korsa en järnväg med snöskoter eller något annat terrängfordon, dock endast på sådana banavsnitt som inte hör till stomnätet och TEN-nätet. Av särskilda skäl kan tillstånd att korsa en järnväg i anslutning till en plankorsning inom stomnätet och TEN-nätet beviljas.

Tillstånd att korsa en järnväg får beviljas bara om det med hjälp av tillståndsvillkor säkerställs att användningen av terrängfordon inte skadar banan eller funktionen hos järnvägsområdets konstruktioner, inte medför olägenhet för banhållningen och inte äventyrar trafiksäkerheten. Ett tillstånd att korsa en järnväg kan vid behov beviljas för viss tid.

Trafikledsverket kan för viss tid bevilja polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet tillstånd att för övervakningsuppdrag i terrängen korsa en järnväg vid en plankorsning med snöskoter eller något annat terrängfordon också på andra banavsnitt än sådana som avses i 1 mom., på de villkor som anges närmare i tillståndet.

På sådana plankorsningar och tillstånd att korsa en järnväg som avses i denna paragraf tillämpas det som bestäms i 18 § 4 mom., 28 a § 3, 5 och 6 mom. och 28 b §.

Trafikledsverket kan besluta att återkalla ett beviljat tillstånd om

En järnväg ska hållas i ett sådant skick som svarar mot klassificeringen och beskrivningen av bannätet och som är tryggt. Vid bestämmandet av nivån på underhållet beaktas trafikvolymen och arten av trafik, banans betydelse för trafiken, områdets läge, väderleken och förutsebara förändringar i väderleken samt övriga omständigheter.

Vid underhållet av en järnväg ska hänsyn tas såväl till hur väl trafiken löper och till väg- och järnvägstrafikens säkerhet som till miljöaspekter.

Bannätsförvaltaren kan av särskilda skäl besluta att ett visst banavsnitt inte hålls i det skick som avses i 29 §.

Trafikledsverket kan för viss tid förbjuda eller begränsa trafiken på en bana eller en del av en bana, om banan är i ett sådant skick att det inte är tryggt att trafikera den eller om det finns risk för att järnvägstrafik skadar en bana som till följd av tjällossning eller regn eller av någon annan orsak har försvagats till sin konstruktion.

Om trafiken på en bana förhindras till följd av att banan rasat eller av någon annan överraskande orsak eller till följd av exceptionella naturförhållanden, har Trafikledsverket rätt att på annans mark ordna tillfällig farväg tills hindret har avlägsnats. Innan farvägen ordnas ska fastighetens ägare eller innehavare om möjligt ges tillfälle att bli hörd.

Finns det risk för att en järnväg skadas och trafiken på banan då förhindras till följd av att banan rasat eller av någon annan överraskande orsak eller till följd av exceptionella naturförhållanden, har Trafikledsverket rätt att på annans mark anlägga tillfälliga anläggningar, anordningar, diken, trummor eller vallar. Innan dessa börjar anläggas ska fastighetens ägare eller innehavare om möjligt ges tillfälle att bli hörd.

Om en anläggning, anordning eller vall enligt 1 mom. blir bestående på annans mark, ska Trafikledsverket utan dröjsmål inleda utarbetande av en järnvägsplan, om det inte är onödigt med stöd av 14 § 2 mom.

34 § har upphävts genom L 29.6.2016/567 .

Om en väg skärs av på grund av att en järnväg ska byggas, ska bannätsförvaltaren på egen bekostnad utföra de arbeten och uppföra de anordningar som behövs för att dra vägen över järnvägsområdet.

Om förhållandena vid en plankorsning i samband med att en järnväg byggs försämras så att trafiksäkerheten äventyras eller om förhållandena då förändras så att de till väsentliga delar strider mot Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter, ska bannätsförvaltaren reparera den väg som ansluter till plankorsningen så att den stämmer överens med Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter eller motsvarar den tidigare vägen, eller avlägsna plankorsningen.

På ett järnvägsområde får placeras andra ledningar, anläggningar och anordningar än sådana som anknyter till banhållningen och utföras annat arbete än sådant som anknyter till banhållningen genom att avtala om nyttjanderätten och utförandet av åtgärden med bannätsförvaltaren.

Bannätsförvaltaren kan ingå ett i 1 mom. avsett avtal om nyttjanderätten eller åtgärden inte orsakar fara för trafiken eller medför betydande olägenhet för banhållningen och om inte arbetet eller placeringen av anordningar annars kan ordnas på ett tillfredsställande sätt och till rimliga kostnader.

I avtalet enligt 1 mom. ska ingå villkor som gäller avvärjande av fara eller olägenhet. När avtalet gäller placering av en ledning, anläggning eller anordning på ett järnvägsområde ska det i avtalet också avtalas om uppförandet och underhållet av ledningen, anläggningen eller anordningen samt att dessa åtgärder hör till den som placerat och har nyttjanderätten till ledningen, anläggningen eller anordningen. I avtalet ska ingå ett villkor om skyldighet för den som placerat och har nyttjanderätten till ledningen, anläggningen eller anordningen att på egen bekostnad utföra de ändringar som bannätsförvaltaren kräver eller att flytta eller avlägsna ledningen, anläggningen eller anordningen om dess användning orsakar oförutsedd fara för trafiken eller medför betydande olägenhet för banhållningen.

Bestämmelserna i denna lag tillämpas på arbete på järnväg samt placering av ledningar, anläggningar och anordningar på ett järnvägsområde, om det inte i någon annan lag föreskrivs särskilt om rätten att genomföra åtgärden. Om åtgärden baserar sig på ett myndighetsbeslut med stöd av någon annan lag, ska bannätsförvaltaren och den som genomför åtgärden komma överens om tidpunkten och sättet för genomförandet.

Järnvägens skyddsområde sträcker sig 30 meter från mittlinjen av banans spåranläggning eller, om det finns flera spåranläggningar, från mittlinjen av den yttersta spåranläggningen, om inte skyddsområdet av särskilda skäl minskas eller utvidgas till högst 50 meter i järnvägsplanen.

Om väg- eller järnvägstrafikens säkerhet så kräver har Trafikledsverket rätt att avlägsna växtlighet från skyddsområdet eller begränsa växtlighetens höjd. På skyddsområdet får det inte finnas byggnader, upplag, stängsel eller andra anläggningar eller anordningar, om de eller användningen av dem kan äventyra väg- eller järnvägstrafikens säkerhet eller medföra olägenhet för banhållningen.

Järnvägens frisiktsområde omfattar det område i en plankorsning som på grund av trafiksäkerheten ska vara fritt från hinder som skymmer sikten.

Trafikledsverket har rätt att på frisiktsområdet avlägsna växtlighet och naturhinder som skymmer sikten. På frisiktsområdet får det inte finnas sådana byggnader, upplag, stängsel eller andra anläggningar eller anordningar som kan äventyra trafiksäkerheten genom att skymma sikten.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om definitionen av frisiktsområde för järnväg. Bestämmelser om frisiktsområdet vid en plankorsning mellan en landsväg och en järnväg finns i 45 § i lagen om trafiksystem och landsvägar.

Inom järnvägens skydds- och frisiktsområde får inte markytans form ändras eller dikning eller andra schaktningsarbeten utföras på ett sådant sätt att ändringen kan äventyra väg- eller järnvägstrafikens säkerhet eller medföra olägenhet för banhållningen.

Trafikledsverket kan bevilja undantag från de förbud och begränsningar som anges i 37–39 §, om väg- och järnvägstrafikens säkerhet inte äventyras och banhållningen inte förorsakas olägenhet. Beslutet om undantag kan förenas med behövliga villkor.

Det som föreskrivs i 37 och 38 § tillämpas inte om den växtlighet som avses i de paragraferna har planterats eller tagits under särskild omvårdnad eller om en byggnad, ett upplag, ett stängsel eller en annan anläggning eller anordning har uppförts innan nyttjanderätten till området har begränsats på det sätt som föreskrivs i de paragraferna.

Om växtlighet som avses i 1 mom. eller en byggnad, anläggning eller anordning äventyrar trafiksäkerheten eller medför olägenhet för banhållningen, kan Trafikledsverket besluta att de ska avlägsnas eller flyttas eller att de ska ändras på det sätt som krävs. Om ägaren inte vidtar åtgärden inom utsatt skälig tid har Trafikledsverket rätt att vidta den på egen bekostnad.

Bestämmelserna i 37 och 38 § samt i 1 och 2 mom. gäller inte en byggnad inom ett detaljplaneområde eller avlägsnande av växtlighet som med hänsyn till miljön är av särskild betydelse.

Innan Trafikledsverket börjar avlägsna växtlighet som avses i 37 § 2 mom. eller 38 § 2 mom. eller naturhinder som avses i 38 § 2 mom. ska fastighetens ägare eller innehavare underrättas om detta eller saken kungöras i god tid innan åtgärden vidtas. Fastighetens ägare eller innehavare kan, om han så önskar, själv ombesörja åtgärden enligt anvisning av Trafikledsverket.

Ägaren eller innehavaren av en fastighet eller ett område ska tillåta att säkerhetsanordningar, signaler, signalsystem och tecken samt obetydliga delar av järnvägskonstruktionen placeras på fastigheten eller området. På placeringen tillämpas 134 § i bygglagen (751/2023) . (21.4.2023/767)

Om överenskommelse inte nås om ersättningarna för placeringen, ska ersättningsfrågorna behandlas och avgöras vid en järnvägsförrättning.

De områden och rättigheter som behövs för banhållningsbehov löses in och de rättigheter som hänför sig till plankorsningar ändras vid en järnvägsförrättning. Vid inlösen och vid sådan ändring av rättigheter som hänför sig till plankorsningar iakttas lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977) , nedan inlösningslagen , om inte något annat följer av denna lag. I fråga om rättande av fel i en järnvägsförrättning, korrigering av ett fel och framställning om återbrytande av förrättningen eller beslutet gäller i tillämpliga delar vad som i fastighetsbildningslagen (554/1995) föreskrivs om fastighetsförrättning.

En järnvägsförrättning kan verkställas utan gode män, om ingen av sakägarna vid järnvägsförrättningen kräver att gode män anlitas och förrättningen inte gäller ersättningar.

Ett ärende som gäller nedläggning av plankorsningar kan på ansökan av bannätsförvaltaren behandlas även vid en förrättning av enskild väg så som föreskrivs i lagen om enskilda vägar.

Om underhållet eller förbättringen av järnvägen har förändrat järnvägsområdets omfång, och ändringarna inte har behandlats vid en fastighetsförrättning, kan det för att utreda saken verkställas en järnvägsförrättning trots att det inte finns någon järnvägsplan. En sådan förrättning kan gälla endast sådana ändringar i ett järnvägsområde som har uppkommit före 2007. Trafikledsverket eller den fastighetsägare vars område ändringen gäller kan ansöka om järnvägsförrättning. Om järnvägsområdet till följd av ändringen har utvidgats över den gräns som tidigare bestämts för området, bestäms vid denna förrättning en ny gräns för järnvägsområdet, vid behov enligt Trafikledsverkets anvisning, och det tillskottsområde som uppkommit övergår i Trafikledsverket ägo efter det att förrättningen vunnit laga kraft. Vid förrättningen behandlas ersättningar för förluster som föranletts av en utvidgning eller någon annan ändring av järnvägsområdet samt andra behövliga frågor. Räntan på ersättningarna beräknas i enlighet med 69 § från den tidpunkt då järnvägsförrättningen avslutas och värdetidpunkten för ersättningen bestäms i enlighet med 67 §.

Det som i detta kapitel bestäms om bannätsförvaltaren då denne ansöker om en järnvägsförrättning eller vägförrättning för en enskild väg eller för talan vid en järnvägsförrättning gäller också den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen när det är fråga om ärenden som berör bannätet.

De ändringar som anvisats beträffande en landsväg i en sådan järnvägsplan som avses i 25 b § behandlas och avgörs vid järnvägsförrättningen. Av de områden som löses in för järnvägs- och landsvägsändamål bildas separata inlösningsenheter. I övrigt finns bestämmelser om inlösning som berör landsvägar samt ersättningar i 5 kap. i landsvägslagen.

Bannätsförvaltaren har rätt att med stöd av 21 § 1 mom. ansöka om järnvägsförrättning när en godkänd järnvägsplan har vunnit laga kraft eller kan verkställas trots besvär eller på grundval av skriftligt samtycke som avses i 14 § 2 mom.

Sakägare vid en järnvägsförrättning är sökanden och andra personer vilkas rätt eller fördel berörs av förrättningen.

Vad som i denna lag bestäms om ersättning till fastighetsägare för olägenhet eller skada gäller i tillämpliga delar innehavare av särskilda rättigheter som hänför sig till fastigheten. För olägenhet eller skada som byggandet eller användningen av järnvägen medför kan, om så yrkas, bestämmas ersättning utan hinder av 38 § i inlösningslagen.

Det järnvägsområde och vägområde som anvisats i en järnvägsplan och de övriga områden som i järnvägsplanen anvisats bannätsförvaltaren samt de rättigheter som grundas tas i bannätsförvaltarens besittning vid en tidpunkt som fastställs vid en tillträdessyn i samband med järnvägsförrättningen. De områden som i en järnvägsplan anvisats för en enskild väg tas i bannätsförvaltarens besittning för den tid vägen anläggs. I samband med besittningstagandet får bannätsförvaltaren rätt att använda områdena och utöva rättigheterna för de ändamål som anges i järnvägsplanen, trots andra rättigheter som hänför sig till fastigheten. Det besittningstagande som avses i detta moment kan också ske stegvis, i enlighet med bannätsförvaltarens anvisningar.

Om besittningstagandet medför förlust av bostad eller försämrad utkomst på grund av att idkande av näring eller utövande av yrke försvåras eller någon annan påföljd som avses i 57 § 2 mom. i inlösningslagen, kan inlösningskommissionen på yrkande av den som saken gäller bestämma att besittningstagandet till denna del får ske tidigast när en tidsperiod på högst tre månader, utsatt av kommissionen, har förflutit sedan förskottsersättning eller den ersättning som bestämts vid den första förrättningen har betalats till den som saken gäller.

Vid en sådan banförbättring som avses i 14 § 2 mom. och som bedöms ha ringa verkningar kan besittningstagandet ske enligt samtycke. Efter besittningstagandet ska bannätsförvaltaren dock utan dröjsmål ansöka om en järnvägsförrättning.

Om överenskommelse inte nås om att avlägsna eller flytta egendom från ett område som tagits i besittning, ska banhållaren för ägaren eller innehavaren av den egendom som ska avlägsnas sätta ut en skälig och med tanke på byggarbetet lämplig tidsfrist, efter vars utgång egendomen avlägsnas av banhållaren. Bannätsförvaltaren ska i sådana fall innan egendomen avlägsnas, om möjligt, underrätta egendomens ägare eller innehavare om detta.

Om byggnader, upplag eller anordningar eller träd, växande gröda eller annan växtlighet måste avlägsnas eller flyttas från ett område som har upplåtits eller ska upplåtas för bannätsförvaltaren, ska utöver den därigenom orsakade skadan eller olägenheten även de kostnader som sakägaren åsamkas på grund av avlägsnandet eller flyttningen ersättas.

En sådan enskild väg som avses i 46 § 1 mom. överlåts till väghållaren vid den tidpunkt som bannätsförvaltaren bestämmer, efter det att det vid en järnvägsförrättning har fattats beslut om vägdelägarna och om hur ansvaret för vägens underhåll fördelas mellan delägarna. Detta är fallet även om förrättningen är föremål för ändringssökande. För att vägen ska kunna överlåtas är det möjligt att fatta ett temporärt beslut om vägdelägarna och om fördelningen av ansvaret för underhållet under den tid järnvägsförrättningen pågår.

I ett beslut om inlösen fastställs föremålet för inlösningen enligt järnvägsplanen eller ett skriftligt samtycke enligt 14 § 2 mom., vid behov enligt bannätsförvaltarens anvisning. En mindre avvikelse från järnvägsplanen kan göras av särskilda skäl.

Ett område som fastställts som järnvägsområde övergår i bannätsförvaltarens ägo efter det att beslutet om inlösen har vunnit laga kraft.

Ett järnvägsområde som kommit i bannätsförvaltarens ägo ombildas till en inlösningsenhet. Ett sådant område kan med bannätsförvaltarens samtycke anslutas till en inlösningsenhet som redan tillhör bannätsförvaltaren eller som bildas för bannätsförvaltaren. För den som äger en privat spåranläggning bildas en annan fastighet.

Om en järnväg på en fastighets område byggs i en tunnel, på en bro eller på en damm eller på ett sådant område som i detaljplanen i första hand har anvisats för andra användningsändamål än som ett sådant trafikområde för järnvägar som avses i 83 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning, grundas för bannätsförvaltaren i stället för äganderätt nyttjanderätt till järnvägsområdet enligt 3 § i inlösningslagen i enlighet med järnvägsplanen. Om järnvägen byggs över ett område som ligger inom en inlösningsenhet som inte ägs av bannätsförvaltaren och som fortfarande används för det ändamål för vilket det har inlösts, grundas för bannätsförvaltaren nyttjanderätt till järnvägsområdet enligt 3 § i inlösningslagen. (21.4.2023/767)

Efter det att beslutet om inlösen har vunnit laga kraft uppkommer för bannätsförvaltaren en sådan nyttjanderätt till ett biområde som motsvarar områdets användningsändamål.

När ett järnvägsområde övergår i bannätsförvaltarens ägo förfaller inteckningar, nyttjanderättigheter och övriga särskilda rättigheter som hänför sig till det järnvägsområde som löses in.

Om innehavaren av rättigheter enligt 1 mom. orsakas skada av att rättigheterna upphör, ska bannätsförvaltaren ersätta skadan.

Vid en järnvägsförrättning kan det dock beslutas om att en viss nyttjanderätt eller särskild rättighet hålls i kraft med bannätsförvaltarens samtycke, förutsatt att rättigheten och utövandet av den inte äventyrar trafiksäkerheten eller medför olägenhet för banhållningen och att ikrafthållandet inte heller äventyrar fastighetssystemets klarhet.

Rättigheter som hänför sig till plankorsningar upphör när en behövlig och ersättande vägförbindelse har ordnats och förrättningen för den ersättande vägrätten har vunnit laga kraft.

För bannätsförvaltaren grundas servitutsrätt till ett område som i järnvägsplanen anvisats för utloppsdike.

Om överenskommelse om gemensam dikning inte nås vid en järnvägsförrättning eller om det annars finns särskilda skäl, kan dikningsfrågan överföras för behandling vid en dikningsförrättning enligt vattenlagen, vid vilken det vid behov kan göras mindre avvikelser från det läge för utloppsdiket som anges i järnvägsplanen.

Om ett utloppsdike efter det att det har lagts föranleder skada eller olägenhet och överenskommelse inte nås om ersättningarna, behandlas ärendet i enlighet med vattenlagen.

Om begränsningar enligt 37 och 38 § av användningen av områden utanför järnvägsområdet riktar sig mot en fastighet, skall dessa märkas ut på förrättningskartan och vid behov i terrängen. Begränsningarna skall antecknas i fastighetsregistret.

Utöver vad som föreskrivs i 20 § i inlösningslagen kan förrättningsingenjören på framställning av bannätsförvaltaren dela upp de ärenden som gäller inlösen av områden eller en plankorsning enligt förrättningsförordnandet för behandling vid två särskilda järnvägsförrättningar, om det på grund av antalet eller arten av de ärenden som ska avgöras eller av andra orsaker är ändamålsenligt.

Om inlösen eller ett plankorsningsärende i enlighet med 1 mom. behandlas vid två särskilda förrättningar, ska förrättningsingenjören efter det att den första förrättningen avslutats utan särskild ansökan fortsätta med inlösningen vid en ny förrättning, när behandlingen av ärendena så kräver. Förutom förrättningsärenden som inte avgjorts ska vid denna förrättning behandlas och avgöras även de ärenden som gäller sådana ändringar i föremålet för inlösen som görs efter det att den tidigare förrättningen avslutats.

Vid en järnvägsförrättning skall behovet av ägoregleringar utredas. Behovet av ägoreglering utreds och avgörs dock genom nyskifte enligt 67 § 4 mom. i fastighetsbildningslagen (554/1995) i stället för vid en järnvägsförrättning, om förrättandet av nyskifte har inletts vid tidpunkten för järnvägsförrättningen. Vid ett sådant nyskifte iakttas 54–57 § i denna lag i tillämpliga delar utöver vad som bestäms i fastighetsbildningslagen och i 82 § i inlösningslagen.

Som ägoregleringsåtgärd kan företas ägobyte mellan fastigheter eller, om detta inte kan genomföras på lämpligt sätt, ett område överföras från en fastighet till en annan mot fullt vederlag i pengar. Vad som här föreskrivs om fastigheter gäller också för ett område eller en del av ett område för en järnväg som lagts ned eller skall läggas ned.

Beträffande ägobyte och överföring av ett område vid järnvägsförrättning gäller i tillämpliga delar 59, 65 och 66 § i fastighetsbildningslagen, om inte något annat följer av 54–56 § i denna lag.

Ägoreglering kan företas, om

För ägoreglering förutsätts dessutom att

För ägoreglering krävs inte samtycke av fastighetens ägare eller av en innehavare av panträtt eller annan särskild rättighet som hänför sig till fastigheten.

Vid ägoreglering värderas ett område som överförs från en fastighet till en annan separat med hänsyn till den överlåtande och den mottagande fastigheten. Om värdena avviker från varandra ska bannätsförvaltaren åläggas att ersätta skillnaden, om inte något annat följer av 69 § 2 mom.

Vid en järnvägsförrättning kan även i andra fall än de som nämns i 54 § 1 mom. till följd av byggandet av ett järnvägsområde och med iakttagande av 54 § 2 mom. 2 och 3 punkten företas också andra nödvändiga ägoregleringar som förbättrar fastighetsindelningen, om ägarna till fastigheterna i fråga kommer överens om detta.

Om användningen av en fastighet eller en del av en fastighet orsakas betydande olägenhet på grund av splittring av ägorna, minskad ägoareal, ändrade vägrätter eller förbud enligt 37 eller 38 § som orsakas av ett järnvägsområde eller av någon annan därmed jämförbar orsak, och olägenheten inte kan avlägsnas eller väsentligen lindras genom ägoregleringar, har fastighetens ägare rätt att kräva att bannätsförvaltaren löser in fastigheten eller en del av den, om fastighetsägaren inte önskar ersättning för olägenheten. Om byggandet av en järnväg annars orsakar betydande skada eller olägenhet för användningen av en fastighet eller en del av en fastighet, har fastighetens ägare rätt att i stället för ersättning kräva att bannätsförvaltaren löser in fastigheten eller en del av den. Bannätsförvaltaren har rätt att lösa in fastigheten eller en del av den, om ersättningen för olägenhet eller skadeståndet skulle vara betydande i jämförelse med värdet på fastigheten eller fastighetsdelen.

I järnvägsplanen kan bannätsförvaltaren ges rätt att lösa in en fastighet eller en del av den, om kostnaderna för att undanröja eller minska de skadliga verkningar som järnvägen medför för fastigheten eller en del av den, eller kostnaderna för att ordna en ny trafikförbindelse i stället för den förbindelse som järnvägen skär av, skulle vara betydande i jämförelse med värdet på fastigheten eller fastighetsdelen. Av järnvägsplanen ska det i detta fall framgå hur stora kostnaderna för undanröjandet eller minskandet av de skadliga verkningarna eller för anordnandet av en ny trafikförbindelse är i jämförelse med värdet på fastigheten eller fastighetsdelen.

Av de fastigheter eller fastighetsdelar som löses in med stöd av 1 eller 2 mom. kan det, med iakttagande av 49 a § 1 mom. i inlösningslagen, bildas en eller flera inlösningsenheter som är separata från järnvägsområdet.

Om en järnväg byggs på ett område som enligt 83 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning anvisats som trafikområde för järnväg, är bannätsförvaltaren skyldig att lösa in fastigheten eller en del av den till gränsen för trafikområdet enligt detaljplanen, om fastighetens ägare yrkar på detta vid järnvägsförrättningen. Bannätsförvaltaren har även rätt att lösa in en fastighet av det nämnda slaget eller en del av den till områdets gräns. Bestämmelser om bildandet av en inlösningsenhet finns i 57 § 3 mom.

Om en sådan ändring av en detaljplan som kan inverka på inlösningsrätt eller inlösningsskyldighet enligt 1 mom. har väckts eller om ett ärende som gäller inlösen av området har väckts med stöd av lagen om områdesanvändning, får det vid en järnvägsförrättning inte beslutas om inlösen förrän avgörandet av detaljplaneändringen har vunnit laga kraft eller ärendet angående inlösen av området inte längre är anhängigt med stöd av lagen om områdesanvändning. Vid behov kan ärendet avskiljas för behandling vid en separat förrättning.

Vid en järnvägsförrättning ska sådana regleringar av vägar och vägrätter företas som behövs med hänsyn till byggandet av ett järnvägsområde eller på grund av bestämmelser eller förbud som hänför sig till plankorsningar. Vid förrättningen behandlas och avgörs också övriga ärenden som ska behandlas vid en förrättning av enskild väg enligt lagen om enskilda vägar.

Vägförbindelser till enskilda vägar samt vägrätter kan regleras vid en sådan lokal förrättning av enskild väg som avses i 76 § i lagen om enskilda vägar och som kan verkställas på bannätsförvaltarens begäran utan särskild ansökan när en järnvägsförrättning pågår. Vid den lokala förrättningen av enskild väg behandlas då också ersättningar enligt 62 §, och på den lokala förrättningen av enskild väg tillämpas också 82 § i inlösningslagen.

Sakägarna kan avtala om inlösningsersättningar. Avtalet underställs inte inlösningskommissionen för fastställelse på det sätt som avses i 40 § 2 mom. i inlösningslagen. Avtalet om ersättningar binder också den på vilken sakägarens rätt till fastigheten övergår.

Ett järnvägsområde som genom överlåtelse kommit i bannätsförvaltarens ägo ombildas till en inlösningsenhet. Ett sådant område kan anslutas till en inlösningsenhet som redan tillhör bannätsförvaltaren eller som ska bildas för bannätsförvaltaren. I fråga om upphörande av inteckningar och övriga särskilda rättigheter som hänför sig till området gäller vad som föreskrivs i 49 §.

Om innehavaren av rättigheter enligt 2 mom. orsakas skada av att rättigheterna förfaller, ska bannätsförvaltaren ersätta skadan. Om överenskommelse om ersättningen inte nås, bestäms om saken vid en järnvägsförrättning.

Om användningen av en fastighet orsakas skada eller betydande olägenhet av att ägarens rätt begränsas på det sätt som avses i 37–39 § inom ett område vars användning inte tidigare har begränsats på motsvarande sätt, är bannätsförvaltaren skyldig att ersätta skadan eller olägenheten.

Om fastighetens ägare orsakas skada av att egendom avlägsnas från skydds- eller frisiktsområdet med stöd av 37 eller 38 §, har ägaren rätt att få ersättning för skadan av bannätsförvaltaren. Ägaren har rätt att få ersättning av bannätsförvaltaren för kostnader som föranleds av avlägsnande eller flyttande av egendom eller utförande av ändringar enligt 41 § 2 mom.

Den som innehar en rätt som hänför sig till en plankorsning på en enskild väg har rätt att få ersättning för avlägsnande eller flyttning av plankorsningen, om avlägsnandet eller flyttningen orsakar betydande olägenhet. Den rätt som hänför sig till en plankorsning behandlas vid den förrättning där frågan om avlägsnande eller flyttning av plankorsningen behandlas.

Om en fastighet orsakas skada eller olägenhet genom en åtgärd som vidtagits med stöd av 9 § 1 mom., genom att en tillfällig farväg enligt 32 § ordnas eller nyttjas eller genom brådskande banarbete enligt 33 §, är fastighetens ägare berättigad till ersättning av bannätsförvaltaren.

I fråga om ersättning för miljöskador enligt lagen om ersättning för miljöskador (737/1994) gäller 12 § i den nämnda lagen.

Om en järnväg orsakar en fastighet någon annan skada eller olägenhet än vad som avses i detta kapitel, är fastighetens ägare berättigad till ersättning av bannätsförvaltaren. Då skadan eller olägenheten är betydande, har fastighetens ägare rätt att kräva att bannätsförvaltaren löser in fastigheten eller en del av den, om fastighetsägaren inte önskar ersättning för sin förlust. Om överenskommelse om ersättningen eller inlösningen inte nås, ska frågan avgöras vid en järnvägsförrättning.

Om en ersättnings- eller inlösningsfråga som följer av denna lag tas till behandling i annat fall än vid en järnvägsförrättning eller om ersättningen kan bestämmas först sedan järnvägsförrättningen har avslutats och överenskommelse inte nåtts om ersättningarna, ska ersättningsfrågan avgöras vid en järnvägsförrättning.

Den i 1 och 2 mom. nämnda järnvägsförrättningen kan företas på ansökan av bannätsförvaltaren eller den som yrkar på ersättning.

Ersättning för egendom som löses in skall bestämmas utifrån värdet vid tidpunkten för besittningstagandet ( värdetidpunkt ).

Har den allmänna prisnivån stigit efter värdetidpunkten innan ersättningen bestäms, skall den slutliga ersättningen eller, om förskottsersättning bestämts, skillnaden mellan den slutliga ersättningen och den förskottsersättning som bestämts vid förrättningen anpassas till den högre prisnivån.

Egendom, olägenhet eller skada som skall ersättas vid järnvägsförrättningar enligt 65 § värderas och ersättningen bestäms enligt den tidpunkt då förrättningen avslutas.

Vid en järnvägsförrättning skall bestämmas att ersättningen betalas till den som vid tidpunkten för bestämmandet av ersättningen äger den egendom som skall lösas in eller föremålet för ersättning, om inte något annat föranleds av den utredning som läggs fram vid förrättningen.

De förskottsersättningar och slutliga ersättningar som bannätsförvaltaren ålagts att betala, jämte sex procents årlig ränta, ska betalas inom tre månader räknat från den tidpunkt då ersättningarna bestämdes. Vid dröjsmål med betalningen av ersättning ska på denna betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) .

Vid ägoreglering är mottagaren av ett område skyldig att till bannätsförvaltaren betala en ersättning för området till den del som ersättningen inte kan dras av från de betalningar som bannätsförvaltaren påförts, och överlåtaren av området får en ersättning av bannätsförvaltaren för det överlåtna området. På de ersättningar som avses i detta moment tillämpas vad som i 1 mom. föreskrivs om beräkning av ränta och utbetalning av ersättning.

Den årliga räntan på sex procent enligt 1 mom. beräknas från det besittningstagande som avses i 46 §, om det inte när det gäller besittningstagande enligt 3 mom. i den paragrafen har avtalats något annat, samt i de fall som avses i 65 § från den tidpunkt då järnvägsförrättningen avslutades. Ränta på den ersättning som bestämts på grund av ägoreglering beräknas från den tidpunkt som vid förrättningen har bestämts för besittningstagande av områdena. (19.11.2021/994)

Ersättningar som bannätsförvaltaren ålagts att betala vid banförrättning och vid vägförrättning för en enskild väg enligt 43 § 3 mom. samt ovan i 2 mom. avsedda ersättningar för ägoreglering till överlåtaren av ett område betalas av närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. Ersättningar som gäller en privat spåranläggning betalas av den som äger järnvägen eller har den i besittning.

Om bannätsförvaltaren anför besvär över ersättningar som bestämts vid en järnvägsförrättning får den del av ersättningen som bestridits deponeras. På deponeringen tillämpas i övrigt det som föreskrivs i 52 § 2 och 3 mom. och 70 § i inlösningslagen.

På en ersättning som har bestämts vid en järnvägsförrättning och som sakägaren ska betala till bannätsförvaltaren samt på egendom som till följd av ägoreglering har bytts ut tillämpas 288 § i fastighetsbildningslagen.

Om innehavaren av panträtt har förlorat sin fordran helt eller delvis på grund av att ersättningen inte har deponerats, till följd av att den ersättningsberättigade har avstått från ersättningen eller till följd av att en uppenbarligen för låg ersättning har avtalats, har innehavaren rätt att av bannätsförvaltaren få ersättning för skadan.

Om en fastighet mot vilken panträtt riktar sig löses in helt och hållet, ska det bestämmas att den ersättning för föremål som ska betalas till följd av inlösningen ska deponeras. I övrigt gäller i fråga om deponering 49 § 2–4 mom. i inlösningslagen.

Om det totala belopp som inlösningskommissionen har bestämt att bannätsförvaltaren ska betala till en och samma sakägare inte överstiger 20 euro, behöver beloppet inte betalas eller deponeras.

Staten har inte rätt att av Trafikledsverket få ersättningar enligt denna lag. Statliga affärsverk har dock rätt till ersättning. Statsrådet kan av särskilda skäl besluta på annat sätt om statens rätt till ersättning.

Bannätsförvaltaren svarar för förrättningskostnaderna vid en järnvägsförrättning. Vid en järnvägsförrättning enligt 65 § ska förrättningskostnaderna helt eller delvis påföras den som framställt yrkandet, om yrkandet har varit uppenbart ogrundat.

En järnvägsförrättning kan oberoende av utbetalning av ersättningar registreras efter det att järnvägsförrättningen har vunnit laga kraft, och utbetalningen av ersättning behöver inte anmälas till Lantmäteriverket. (13.12.2013/909)

Trots att ändring sökts kan en järnvägsförrättning antecknas i fastighetsregistret i fråga om de fastigheter som sökandet av ändring inte gäller. Också i fråga om de fastigheter som ändringssökandet gäller kan järnvägsförrättningen antecknas i fastighetsregistret, om sökandet av ändring inte påverkar fastställandet av föremålet för inlösning eller registeranteckningarna. Den registeransvarige skall i dessa fall hos jorddomstolen anhålla om tillstånd för registrering. Ärendet avgörs av jorddomstolens ordförande.

Ändring får inte sökas i ett beslut som en förrättningsingenjör har fattat enligt 52 § 1 mom. För sökande av ändring i beslut som har fattats vid en järnvägsförrättning gäller i övrigt 89–93 § i inlösningslagen.

Om en järnväg i samband med byggande av en järnväg har fått en ny sträckning och det i järnvägsplanen inte har bestämts att banan med den tidigare sträckningen kvarstår som järnväg, läggs den till denna del ned som järnväg med stöd av en järnvägsplan som godkänts av Transport- och kommunikationsverket. Trafikledsverket får trots detta använda det tidigare järnvägsområdet för andra banhållningsbehov, om det bestäms så i järnvägsplanen.

Kommunikationsministeriet kan lägga ned en järnväg med stöd av en järnvägsplan som beretts av Trafikledsverket, om

Kommunikationsministeriet kan dessutom dra in en järnväg med stöd av en järnvägsplan som beretts av Trafikledsverket, om trafiken på järnvägen är obetydlig och det inte är ekonomiskt lönsamt att med statens medel hålla järnvägen i ett tryggt skick för trafik så som avses i 29 eller 30 § och om tillgängligheten till området samt transportbehoven har tryggats på något annat sätt.

Kommunikationsministeriet ska innan ett beslut enligt denna paragraf fattas vid behov höra de ministerier, landskapsförbund och kommuner som saken gäller.

Trafikledsverket överlåter ett järnvägsområde med stöd av ett beslut som avses i 78 eller 79 §, om det inte är motiverat att verket fortsätter att förvalta området. Vid överlåtelse av områden följs det förfarande som föreskrivs i lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet (973/2002) .

I en järnvägsplan som gäller nedläggning av en järnväg kan man besluta att utan ersättning avstå från ett järnvägsområde, om området är av ringa värde eller betydelse. Järnvägsområdet överförs till de angränsande fastigheterna längs mittlinjen av det område som ett eller flera av banans spåranläggningar bildar. Vid rågång på det tidigare järnvägsområdet får en rå rätas ut och andra sådana råjusteringar göras som med hänsyn till fastighetsindelningen är ändamålsenliga så att till arealen små områden av ringa värde byts ut mellan fastigheterna eller, om inget lämpligt vederlagsområde finns, överförs från en fastighet till en annan. Inom ett detaljplaneområde eller ett område för vilket kommunen beslutat utarbeta en detaljplan övergår ett järnvägsområde dock i kommunens ägo.

När en järnväg har lagts ned och det inte har bestämts att järnvägsområdet ska användas för andra banhållningsbehov eller när Trafikledsverket drar in användningen av järnvägsområdet för andra behov, upphör den nyttjanderätt enligt 48 § 1 mom. som hänfört sig till området.

I järnvägsplanen ska det bestämmas från vilken tidpunkt området upphör att vara järnväg.

I järnvägsplanen ska det anges huruvida ett område behövs som vägområde, museijärnväg eller för något annat ändamål och om det på området finns konstruktioner eller anordningar som kräver särskilt underhåll. Om så är fallet ska området lämnas i ett sådant skick att dess användning för det nämnda syftet inte försvåras. Om sådan användning som avses ovan inte finns, ska i järnvägsplanen vid behov anges de åtgärder som behövs för att återställa det tidigare järnvägsområdet. Trafikledsverket ska inom två år från det att beslutet om nedläggning av järnvägen trätt i kraft föra bort sådana konstruktioner och anordningar som i banhållningssyfte uppförts eller placerats på järnvägsområdet och vidta eventuella åtgärder för återställande av området, om det inte avtalas om något annat med mottagaren.

Trafikledsverket ska utan dröjsmål ansöka om järnvägsförrättning när en järnväg har lagts ned och Trafikledsverket har fattat beslut om att avstå från järnvägsområdet.

Vid järnvägsförrättningen noteras ett järnvägsområde som med stöd av 80 § 2 mom. har överförts till fastigheten närmast invid samt dess areal, och området anges på kartan och märks vid behov ut i terrängen.

De områden som har kommit i kommunens ägo ombildas, enligt vad som är ändamålsenligt, till en eller flera fastigheter eller fogas till en fastighet som kommunen redan äger med iakttagande i tillämpliga delar av 41 § i fastighetsbildningslagen.

Bannätsförvaltaren drar in ett biområde, om det inte längre behövs för det ändamål som det har anlagts för. När ett biområde dras in upphör samtidigt den nyttjanderätt som hänfört sig till området. Efter att biområdet har dragits in ska bannätsförvaltaren utan dröjsmål ansöka om en järnvägsförrättning.

Om indragningen av ett biområde för någon medför sådan nytta som inte ska anses vara obetydlig, är denne skyldig att ersätta bannätsförvaltaren för den erhållna nyttan. Om överenskommelse om ersättningen inte nås ska frågan avgöras vid en sådan järnvägsförrättning som avses i 1 mom.

Vad som i 1 och 2 mom. bestäms om biområde tillämpas också på ett sådant område som är jämförbart med biområde enligt denna lag och till vilket bannätsförvaltaren fått nyttjanderätt genom inlösen före denna lags ikraftträdande.

Om panträtt eller särskild rättighet hänför sig till en fastighet, och ett område som hört till denna fastighet har övergått till en annan fastighet med stöd av detta kapitel, upphör den nämnda rättigheten vad gäller det överförda området. Om upphörandet av en rättighet medför skada för dess innehavare, är innehavaren berättigad till ersättning av bannätsförvaltaren. I detta fall ska 5 kap. iakttas i tillämpliga delar.

De i 51 § nämnda anteckningar som gäller fastigheterna stryks ur fastighetsregistret när en järnväg har lagts ned eller en plankorsning har avlägsnats.

På Trafikledsverkets rätt att i andra situationer än i samband med nedläggning av en järnväg överlåta ett järnvägsområde som är obehövligt med avseende på banhållningen tillämpas det som bestäms i lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet.

Trafikledsverket kan ingå avtal om att en biträdande fältuppgift som anknyter till en tillståndsuppgift eller andra uppgifter och som hör till verket enligt denna lag överförs till en privat tjänsteleverantör eller någon annan tjänsteleverantör.

Tjänsteleverantören ska ha tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta de uppgifter som avses i 1 mom. På den som sköter en biträdande fältuppgift tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när personen utför uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen  (412/1974) .

Transport- och kommunikationsverket kan förbjuda den som bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den att fortsätta med eller upprepa det lagstridiga förfarandet. Transport- och kommunikationsverket kan också bestämma att den som bryter mot denna lag eller mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den ska fullgöra sin skyldighet. Det kan förena sitt beslut med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. I ett ärende som gäller vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande tillämpas viteslagen.

Om en brådskande åtgärd krävs för att avlägsna en fara som omedelbart hotar trafiken, har Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket rätt att vidta åtgärden på bekostnad av den som är skyldig att vidta den.

Om någon hindrar Transport- och kommunikationsverket eller Trafikledsverket att utföra ett tjänsteuppdrag som avses i 2 mom. eller ett utredningsarbete som avses i 9 § 1 mom., ska polisen på Transport- och kommunikationsverkets eller Trafikledsverkets begäran ge handräckning.

Om bannätsförvaltaren är berättigad att vidta en åtgärd som avses i denna lag på någon annans bekostnad, kan kostnaderna indrivas i den ordning som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961) .

För ett tillstånd som Trafikledsverket beviljat med stöd av denna lag tas det ut en avgift enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) . Närmare bestämmelser om avgiften utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Bannätsförvaltaren underhåller plankorsningen mellan en väg och en järnväg över hela betongplattan. Väghållaren svarar för vinterunderhållet av vägen.

Bannätsförvaltaren sätter upp och underhåller på egen bekostnad trafikljus, avstängnings- och varningsanordningar och vägmärken som anger plankorsning, vilka satts upp på en väg vid en plankorsning med en järnväg, om inte något annat avtalas om kostnadsansvaret. Genom en ömsesidig överenskommelse mellan väghållaren och bannätsförvaltaren kan bannätsförvaltaren även sätta upp vägmärken som anger obligatoriskt stannande.

När en ny väg på väghållarens initiativ byggs på ett järnvägsområde, svarar väghållaren på egen bekostnad för uppsättandet av trafikljus, avstängnings- och varningsanordningar samt vägmärken.

Väghållaren sätter upp och underhåller på egen bekostnad vägmärken som varnar för en plankorsning med en järnväg samt avståndsmärken för plankorsningen.

För underhåll av broar som korsar en landsväg och en järnväg svarar den som underhåller trafikleden och som svarar för den trafikled som korsar en annan trafikled, om det inte avtalas om något annat. Parterna kommer sinsemellan överens om underhållet av gemensamma broar för en landsväg och en järnväg.

För uppsättandet av trafikanordningar som avses i 2–4 mom. behövs inte sådant samtycke av kommunen som avses i 51 § 2 mom. i vägtrafiklagen.

Ersättningsyrkanden som hänför sig till sak- eller förmögenhetsskador som inträffat inom bannätet inom ett serviceområde för järnvägstrafik behandlas och avgörs av närings-, trafik- och miljöcentralen.

Transport- och kommunikationsverket sänder beslut om godkännande och om förlängning av giltighetstiden för utredningsplaner och järnvägsplaner till bannätsförvaltaren. Ett beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan samt om förlängning av deras giltighetstid ska delges offentligt genom offentlig kungörelse. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen. Kungörelsen samt beslutet och de handlingar som ligger till grund för det ska dock hållas tillgängliga minst den tid som föreskrivs för sökande av ändring. Trafikledsverket svarar för framläggandet av beslut och för kungörelser som gäller statens bannät. Transport- och kommunikationsverket svarar för framläggandet av beslut och för kungörelser som gäller privata spåranläggningar. Information om kungörelsen ska utan dröjsmål publiceras i de kommuner vars område planen gäller. Bestämmelser om kommunala tillkännagivanden finns i 108 § i kommunallagen.

Ett sådant beslut om godkännande av en järnvägsplan som är av ringa betydelse kan delges genom bevislig delgivning. Bestämmelser om bevislig delgivning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om elektronisk delgivning av beslut finns i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) .

Den som enligt 90 § 1 mom. svarar för delgivningen av ett beslut om godkännande av en utredningsplan och en järnvägsplan ska genom vanlig delgivning meddela om beslutet till dem som gjort en anmärkning om planen och vars adresser är kända. Bestämmelser om vanlig delgivning finns i förvaltningslagen. Meddelandet ska lämnas samtidigt som beslutet delges offentligt enligt 90 §.

Den som enligt 90 § 1 mom. svarar för delgivningen av ett beslut om godkännande av och om förlängning av giltighetstiden för en utredningsplan och en järnvägsplan ska meddela kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet och vid behov också andra myndigheter om beslutet. Information om var och hur länge planen hålls tillgänglig ska bifogas meddelandet.

I beslut som har fattats med stöd av denna lag får ändring sökas genom besvär. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) . Besvär över Trafikledsverkets beslut i de fall som avses i 18 § 4 mom. och 2 a kap. anförs hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets plankorsningen i fråga finns samt i de fall som avses i 40 och 41 § hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets fastigheten i fråga finns.

Bannätsförvaltaren har rätt att anföra besvär över ett beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan. Kommunen, närings-, trafik- och miljöcentralen och landskapsförbundet har rätt att anföra besvär över ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan vars verkningar sträcker sig till kommunens område eller myndighetens verksamhetsområde.

En lokal eller regional registrerad sammanslutning eller stiftelse har rätt att i ärenden som hör till dess verksamhetsfält anföra besvär över ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan vars verkningar sträcker sig till sammanslutningens eller stiftelsens geografiska verksamhetsområde.

Besvär som gäller ett sådant beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan som ska anses vara av samhällelig vikt ska behandlas skyndsamt.

Bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattats vid järnvägsförrättningar finns i 77 §.

I ett beslut om godkännande av en utredningsplan får ändring inte sökas genom besvär till den del järnvägsområdets läge och de tekniska lösningarna för järnvägen redan har godkänts i en lagakraftvunnen plan med rättsverkningar.

Vad som bestäms i 1 mom. gäller även beslut om godkännande av en järnvägsplan. Ett sådant beslut får inte heller överklagas till den del banans sträckning och de tekniska lösningarna redan har godkänts i en lagakraftvunnen utredningsplan.

Ett beslut om godkännande av en utredningsplan eller en järnvägsplan och ett beslut om förlängning av dess giltighetstid kan verkställas trots besvär, om fullföljdsdomstolen inte bestämmer något annat.

I ett beslut som Trafikledsverket meddelar med stöd av 18 § 4 mom. eller 41 § 2 mom. kan det bestämmas att beslutet får verkställas trots besvär.

Om en kungörelse, en förordnande, ett förbud eller något annat ärende med stöd av denna lag ska delges offentligt och det inte finns särskilda bestämmelser om på vilket sätt delgivningen ska ske, ska den behöriga myndigheten meddela om ärendet genom offentlig kungörelse under minst 30 dagar. Bestämmelser om offentlig kungörelse finns i förvaltningslagen.

Närmare bestämmelser om förvarande av planhandlingarna, skyldigheter avseende eftervård och mätning av avståndet till byggnader utfärdas genom förordning av statsrådet.

2 mom. har upphävts genom L 29.6.2016/567 . (29.6.2016/567)

I syfte att styra det sätt på vilket en järnvägsförrättning verkställs tillhandahåller lantmäteriverkets centralförvaltning behövliga formulär för handlingarna samt meddelar föreskrifter om råmärken och andra fasta märken och om mätningarnas exakthet vid en järnvägsförrättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Genom denna lag upphävs de tidigare banhållningsskyldigheter som ålagts vid inlösningar som verkställts med stöd av lagen om expropriation av fast egendom för allmänt behov (27/1898) .

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

Denna lag tillämpas även på de frågor som skall avgöras vid inlösningsförrättningar som inletts före denna lags ikraftträdande, men som tas upp till avgörande efter att denna lag har trätt i kraft.

Om en järnväg vid en inlösningsförrättning som inleddes före denna lags ikraftträdande är belägen i en tunnel, på en bro, på en damm, ovanpå eller under en betongplatta eller när det i en plan med rättsverkningar anvisats byggande ovanför eller under järnvägen, skall grundande av nyttjanderätt avgöras vid en järnvägsförrättning.

På projekt som genomförs på basis av planer som inletts innan denna lag träder i kraft tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet.

Om arbetet på en bana inte har inletts inom fem år efter denna lags ikraftträdande skall bestämmelserna i denna lag dock tillämpas på projektet.

Som grund för banplanering kan kommunikationsministeriet också efter tidsfristen enligt 2 mom. godkänna en sådan utredningsplan som är under beredning vid ikraftträdandet och som i fråga om innehåll och bedömning av verkningarna uppfyller kraven enligt denna lag.

Utredningsplaner och järnvägsplaner som har godkänts eller vars utarbetande har påbörjats före ikraftträdandet av denna lag ska behandlas och avgöras enligt denna lag.

Giltigheten för en rätt som har grundats före ikraftträdandet av denna lag att ha konstruktioner, anläggningar och anordningar på ett järnvägsområde förblir i kraft i enlighet med det beviljade tillståndet eller avtalet vid ikraftträdandet av denna lag.

Utöver Trafikledsverket kan närings-, trafik- och miljöcentralen utarbeta järnvägsplaner gällande plankorsningar som avses i 20 § 2 mom. och på centralen tillämpas i det sammanhanget vad som bestäms om bannätsförvaltare i 2 kap.