Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

15.12.1967/559

Förordning angående debitering, uppbörd och redovisning av vissa statens penningfordringar

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

På föredragning av finansministern stadgas:

1 §

Vid debitering, uppbörd och redovisning av statens i 2 § avsedda penningfordringar, lände till efterrättelse vad i denna förordning stadgas.

2 §

I denna förordning avsedda penningfordringar äro:

1) annuiteter på av staten beviljade jordförbättrings-, skogsförbättrings- och kolonisationslån;

2) av lantmäteriförrättningar föranledda utflyttnings-, torrläggnings-, vägbyggnads- och övriga med dem jämförliga kostnader samt i samband med kolonisationsverksamheten med stöd av olika lagar bestämda ersättningar och avgifter, försåvitt icke debiteringen, uppbörden och redovisningen av dem genom lag eller förordning ordnats annorlunda; samt

3) inom länsförvaltningen till staten uppburna inkomster av fisken och boställsarrenden samt övriga med dem jämförliga hyresinkomster.

3 §

Myndighet för debitering och uppbörd av penningfordringar är länsstyrelse, om icke angående viss fordran annorlunda stadgas.

4 §

Till grund för debiteringen av ovan nämnda fordringar läggas av vederbörande myndigheter utfärdade beslut rörande dessa fordringar, samt arrendeavtal, förteckningar, fördelningar och amorteringsuträkningar.

5 §

Över fordringarna skall för varje betalningsskyldig uppgöras ett numrerat debiterings- eller kontokort, varav skall framgå:

1) den betalningsskyldiges namn och adress samt, namn och nummer på den lägenhet, som utgör säkerhet för fordringen, ävensom orten, där lägenheten är belägen;

2) beslut, skrivelse eller annan handling, varpå debiteringen grundar sig;

3) fordringens totalbelopp;

4) det belopp, som skall uppbäras under respektive år, samt, då amortering och ränta skall erläggas, beloppet av räntan och amorteringen;

5) grunden för ränteberäkningen;

6) återstående belopp av amorteringslån;

samt

7) anteckningar, utvisande de olika fordringarnas art.

De handlingar, som ligga till grund för debiteringen, skola förvaras i samma nummerföljd som debiterings- eller kontokorten.

Beträffande fordringar, vilka uppbäras efter viss tid från det de blivit fastställda, genom vederbörande myndigheters beslut eller fördelningar, skall den till grund för debiteringen liggande handlingen före uppbörden sändas för att granskas med ledning av mantalslängden, varvid i handlingen skall göras anteckning om möjligen skedda ombyten av lägenheternas ägare, varefter debiterings- eller kontokortet i mån av behov skall rättas. Liknande rättelse skall göras, jämväl då debiteringsmyndighet eljest har kännedom om ombyte av ägare eller då ombytet styrkes genom företeende av handling.

6 §

Debiteringen förrättas sålunda, att för den årliga uppbörden med ledning av debiterings- och kontokorten för varje betalningsskyldig utskrives en debetsedel, vid vilken fogats på uppbördsmyndigheten utställt inbetalningskort. Debetsedlarna skola förses med nummer, som svara mot debiterings- och kontokortens nummer.

Fordringar, som hänföra sig till olika grupper, skola fastställas att inbetalas på olika postgiroinbetalningskonton.

7 §

I denna förordning avsedda fordringar uppbäras, såvida angående viss fordran icke annorlunda är särskilt stadgat eller finansministeriet annorlunda förordnar, under tiden mellan den 2 och 15 maj, nämnda dagar medräknade. Infaller sista uppbördsdagen på helgdag eller annan sådan dag då postanstalterna hållas stängda såsom under helgdag, må till betalning förfallet belopp erläggas ännu under den därpåföljande söckendagen.

8 §

Debetsedlarna skola i god tid före uppbördstidens början tillställas de betalningsskyldiga med posten.

Debetsedlar som icke kunnat frambefordras till vederbörande skola tillhandahålla de betalningsskyldiga hos uppbördsrfiyndillieteii.

9 §

Över för den årliga uppbörden verkställd debitering skall uppgöras ett sammandrag, som utvisar det belopp, till vilket envar i 2 § avsedd fordran blivit debiterad.

10 §

Fordringarna skola erläggas till postsparbanken eller postanstalt som förmedlar postgirorörelse eller till andra av finansministeriet föreskrivna penninganstalter.

11 §

Uppbördsmyndighet skall med ledning av inbetalningskortens kuponger rörande de influtna beloppen införa anteckningar i debiterings- och kontokorten. Över de belopp som influtit på respektive postgiroinbetalningskonto skall i vederbörande räkenskapsverks bokföring månatligen uppgöras sammandrag, till vilket fogas av postgirokontoret översända kontoutdrag och anmälningar om gireringar.

12 §

Angående sändande av fordringar, som lämnats obetalda, till utsökning avkortning av dem i räkenskaperna och specialindrivning av sådana iakttages i tillämpliga delar vad i förordningen om skatteuppbörd (21/60) är stadgat.

F om skatteuppbörd har upphävts genom F om skatteuppbörd 903/1978, se FMf om skatteuppbörd 1363/2016.

13 §

I fråga om fordringar, som i länsstyrelsens räkenskaper skola observeras såsom statens slutliga inkomster skall länsstyrelse årligen inom januari månad till statens revisionsverk översända längder över de fordringar som vid årets slut äro oindrivna. I längderna skall även antecknas de åtgärder, som företagits för indrivning av fordringarna, och de hinder som mött indrivningen.

Beträffande fordringar som avses i 2 § 1 mom. och som icke observeras i länsstyrelsens räkenskaper såsom inkomst, skall länsstyrelsen inom januari månad tillställa den myndighet som inför fordring såsom inkomst i statens bokföring, förteckningar över brev, medelst vilka nämnda myndighet delgivits under det föregående kalenderåret företagna gottskrivningar av remissers konto. I förteckningen skall även nämnas det belopp, till vilket respektive gottskrivning skett.

14 §

Har lägenhet, som utgör säkerhet för lån eller för ersättningar, vilka lantmäteriförrättning eller i samband med kolonisationsverksamhet fastställts att utbetalas, blivit delad, är därom, hur statens penningfordran skall fördelas mellan de nya lägenhetsdelägarna, stadgat särskilt.

15 §

Närmare bestämmelser angående verkställigheten och tillämpningen av denna förordning utfärdas av finansministeriet.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 och genom densamma upphäves förordningen den 28 augusti 1953 angående debitering av särskilda staten tillkommande avgifter samt om uppbörd och redovisning av skatter och avgifter (346/53), till den del den ännu är i kraft.

Denna förordning tillämpas även på de lantmäteriarvoden, om vilka lantmäterikontor utfärdat slutligt beslut år 1967 eller tidigare.

I denna förordning avsedda penningfordringar, som hittills utsökts utan dom eller beslut, må fortfarande utmätas på sagda sätt.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.