Beaktats t.o.m. FörfS 1003/2019.

30.12.1946/894

Lag om skadestånd för olycksfall åt personer, som intagits i särskilda straff-, underhålls- och vårdanstalter

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §

Om en straffånge i arbete som leds och övervakas av en myndighet har drabbats av olycksfall i arbetet enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller ådragit sig en yrkessjukdom enligt den lagen, ska till fången och fångens anhöriga betalas ersättning på det sätt som bestäms i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, om inte något annat föreskrivs i denna lag. (24.4.2015/475)

Vad i 1 mom. är stadgat, äge motsvarande tillämpning jämväl på person, som hålles i tvångsanstalt, tvångsarbetsinrättning, arbetsinrättning, skyddsförvar och rannsakningsfängelse och som bör hållas i uppfostringsanstalt, så ock på person, som vårdas i alkoholinstanstalt, kommunalhem och kommunalt eller med allmänna medel understött skyddshem, ävensom på sådan patient i sjukvårdanstalt, som utför honom i enlighet med anstaltens vårdprogram förelagt arbete.

Denna lag tillämpas även på den som i stället för att hållas i anstalt har förordnats till eller placerats i arbete utom anstalten eller som utan lön utför arbete eller uppgifter som hör till övervakningsstraff, samhällstjänst eller ungdomsstraff. Lagen tillämpas dessutom på den som utför uppgifter eller fullföljer program som ingår i övervakning av villkorlig frihet, övervakad frihet på prov eller övervakningstiden som ingår i ett kombinationsstraff. (1.12.2017/810)

2 §

Skadestånd utbetalas av statens medel. För såvitt emellertid i 1 § 2 mom. avsedd anstalt är kommunal eller enskild, skall vederbörande kommun, sammanslutning av kommuner eller enskild för skadeståndets erläggande taga försäkring, varom i tillämpliga delar är gällande vad om försäkring för olycksfall i arbete är stadgat.

3 § (10.7.1981/528)

Såvida inte särskilda skäl föreligger att besluta annorlunda, får i denna lag stadgat skadestånd utbetalas först för tiden efter utgången av den tid då den skadade eller insjuknade befunnit sig i ovan i 1 § avsedd ställning. Menersättning och nödig sjukvård, som staten eller kommun inte på annan grund är skyldig att ombesörja, skall likväl ges.

4 § (24.4.2015/475)

Om en person till vilken eller till vars anhörig det ska betalas ersättning i enlighet med 1 §, på grund av brott har dömts att betala skadestånd för skada eller sjukdom eller ersättning till anhöriga till en person som avlidit till följd av skada eller sjukdom, får den ersättning som enligt denna lag ska betalas till den skadade eller sjuke eller dennes anhöriga, med undantag av menersättning och ersättning för sjukvårds- och begravningskostnader, i sin helhet utmätas för betalning av nämnda ersättningsfordran. För betalning av något annat skadestånd som dömts ut på grund av brott får högst hälften av den ovan avsedda ersättningen utmätas för målsägandens räkning.

På utmätning av ersättningar som baserar sig på denna lag tillämpas i övrigt bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar och i utsökningsbalken (705/2007).

5 § (24.4.2015/475)

5 § har upphävts genom L 24.4.2015/475.

6 § (24.4.2015/475)

På behandlingen av och sökande av ändring i ersättnings- och försäkringsärenden enligt denna lag tillämpas bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar.

7 §

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

Genom förordning kan likaså bestämmas, att denna lag skall äga tillämpning även på personer, vilka äro intagna eller vårdas i annan än i 1 § avsedd anstalt eller vilka i stället för att hållas i dylik anstalt förordnats till eller placerats i arbete utom densamma, ifall anstalten är jämförlig med i sagda paragraf nämnd anstalt.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

Ikraftträdelsestadganden:

9.6.1961/306:
10.7.1981/528:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Regeringens proposition 53/81, Socialutsk. bet. 9/81, Stora utsk. bet. 65/81

11.11.1988/946:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Regeringens proposition 4/88, Andra lagutsk. bet. 5/88, Stora utsk. bet. 97/88

14.12.1990/1106:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Regeringens proposition 62/90, Lagutsk. bet. 7/90, Stora utsk. bet. 119/90

12.12.1996/1063:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

RP 109/1996, LaUB 16/1996, RSv 206/1996

21.12.2004/1198:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

RP 102/2004, LaUB 11/2004, RSv 198/2004

23.9.2005/784:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.

RP 262/2004, LaUB 9/2005, RSv 97/2005

8.4.2011/334:

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

RP 17/2010, LaUB 30/2010, GrUU 30/2010, RSv 266/2010

24.4.2015/475:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

RP 277/2014, ShUB 49/2014, AjUU 18/2014, RSv 315/2014

1.12.2017/810:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

RP 268/2016, GrUU 10/2017, LaUB 9/2017, RSv 104/2017

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.