Beaktats t.o.m. FörfS 1012/2019.

29.12.1922/312

Förordning om verkställighet av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna förordning har upphört att gälla fr.o.m. 1.1.2004. Se L om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda 6.6.2003/424.

På föredragning av Justitieministern varder, med stöd av 6 § i lagen den 1 juni 1922 angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, härmed stadgat som följer:

1 § (20.12.1935/419)

För erhållande av annan tjänst än de i 1 § 1 mom. samt 2 och 3 §§ av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, omförmälda, erfordras, med nedannämnda undantag, att den, som till tjänsten sig anmäler, ådagalagt, att han innehar god förmåga att i tal och skrift använda flertalets av inbyggarna i ämbetsdistriktet språk. Därutöver skall av tjänstsökande, om ämbetsdistriktet är enspråkigt, fordras förmåga att förstå landets andra språk, men om ämbetsdistriktet är tvåspråkigt eller till detsamma höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda landets andra språk.

2 §

Av sådan tjänsteman vid statsrådets translatorsbyrå, vars åliggande är att verkställa översättningar till någotdera av landets språk, erfordras fullständig förmåga att behärska det språk, till vilket han äger utföra översättningar, samt förmåga att i tal och skrift använda det språk, från vilket översättningen skall verkställas.

Av huvudredaktören för de officiella tidningarna erfordras utom fullständig förmåga att behärska finska språket, förmåga att i tal och skrift använda svenska språket.

3 § (20.12.1935/419)

Med avvikelse från stadgandena i 1 § fordras av nedannämnda tjänstemän, till vilkas kompetensvillkor icke hör vid universitet eller högskola avlagd slutexamen, jämte god förmåga att i tal och skrift använda flertalets av inbyggarna i ämbetsdistriktet språk nedan fastställd kunskap i landets andra språk:

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till ministeriet för inrikesärendena: av polismästare i sådan enspråkig stad, som har 10,000 invånare eller därutöver, samt av poliskommissarien i Mariehamn fordras förmåga att i tal använda landets andra språk.

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till handels- och industriministeriet: av chefen för Ålands lotsfördelning samt av sjöfartsinspektoren i Ålands distrikt fordras förmåga att i tal använda det andra språket; av hamnkaptenen i Sortanlahti statshamn fordras icke kunskap i svenska språket.

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, fordras, därest ämbetsdistriktet är enspråkigt, utöver förmåga att förstå det andra språket, i enlighet med bestämmelser, som ministeriet med beaktande av tjänstgöringsorternas betydelse fastställer, förmåga att i tal använda det andra språket samt i tvåspråkiga ämbetsdistrikt eller i ämbetsdistrikt, till vilket hora tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, förmåga att i tal och skrift använda det andra språket; i tvåspråkigt ämbetsdistrikt eller i ämbetsdistrikt, till vilket höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, fordras vid post- och telegrafverket för expeditörs-, första bokhållar- och bokhållartjänster samt vid väg- och vattenbyggnaderna för distriktskassörstjänster förmåga att i tal använda det andra språket.

Vid förvaltningsgrenar, hänförda till lantbruksministeriet: av arkivarie och bokförare vid forststyrelsen, distriktskamrerare och distriktskassör vid distriktskontor fordras förmåga att förstå svenska språket, ävenså av revirkassör, om reviret är tvåspråkigt eller om till detsamma höra tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk, varemot i enspråkigt revir av den sistnämnda icke fordras kunskap i det andra språket; av biträdande föreståndaren för kolonisationsstyrelsens byggnadskontor fordras förmåga att i tal använda svenska språket, likaså av arkivarien vid lantmäteristyrelsen.

4 § (15.10.1993/869)

4 § har upphävts genom F 15.10.1993/869.

5 §

Av rektor, föreståndare och lärare vid sjöfartsläroverk fordras samma språkkunskap, som jämlikt 2 § i lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, erfordras av lärare vid statens läroanstalt.

6 §

Av följande tjänstemän fordras endast förmåga att i tal och skrift använda ettdera av landets språk: av kartograf, kartläggare och topograf vid lantmäteristyrelsen, av preparator vid geologiska kommissionen ävensom av andra med dem jämförliga för vissa tekniska sysslor tillsatta tjänstemän.

2 mom. har upphävts genom F 3.2.1989/138. (3.2.1989/138)

7 § (20.12.1935/419)

Å statsrådets kansli, vederbörande ministerium, centralstyrelse eller länsstyrelse ankommer att avgöra, vilken språkkunskap som skall fordras av innehavare av tjänst eller befattning av följande slag: renskriverska, räkne- och skrivbiträde, medicinalstyrelsen underlydande anstalts ekonom, bokhållare, översköterska och överskötare samt övriga till kontors- och vårdpersonalen hörande; av över- och inspektionskonstapel samt konstapel vid polisinrättning; av tullstyrelsen underlydande gränsfiskal och tullfiskal, uppsyningsman och tullvaktmästare vid tullbevakning, tullkammare och bevakningsslup, överuppsyningsman, uppsyningsman och tullvaktmästare å bevakningsångfartyg och motorfartyg, befäl å sjöfartsväsendet underlydande fartyg, biträde och betjänt vid statsanstalts laboratorium, järnvägarnas betjäntekår, post- och telegrafverkets brevbärar- och betjäntekår, central- och länsstyrelse underlydande byggmästare samt vaktmästare vid statsinrättning ävensom av annan med dessa jämförlig innehavare av tjänst eller befattning.

Å ministeriet för inrikesärendena ankommer att avgöra, vilken språkkunskap skall fordras av sådan innehavare av tjänst eller befattning vid gränsbevakningen, som är jämförlig med i 1 mom. avsedd innehavare av tjänst eller befattning, och å finansministeriet att avgöra vilken språkkunskap skall fordras av biträdande skattesekreterare, byråsekreterare, skatteberedare, kanslist och biträdande kanslist vid länsskattebyrå och skattebyrå. (21.8.1959/345)

På ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena ankommer att bestämma, vilken språkkunskap skall fordras av arbetskraftsdistriktsbyrås och yrkesvägledningsdistriktsbyrås samt dessa underställda arbetsförmedlings- och yrkesvägledningsbyråers byråchef av lägre löneklass, byråföreståndare, avdelningsföreståndare, sektionsföreståndare, arbetsombudsman, arbetsförmedlare, registrator, kanslist och byråbiträde. (30.9.1960/391)

Justitieministeriet beslutar vilken språkkunskap som fordras av domstolarnas, åklagarämbetenas och exekutionsverkens kanslipersonal, stämningsmän, biträdande utmätningsmän och vaktmästare. (15.10.1993/869)

8 § (20.12.1935/419)

Samma språkkunskap, som omförmäles i 1 § 1 mom. av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, skall fordras av sekreterare vid uppbådsbyrå.

Av lärare vid undervisningsanstalt för officerare fordras samma språkkunskap, som av sökande till lärartjänst vid statens läroanstalt samt, där eleverna äga rätt att vid skriftliga och muntliga examina begagna sig av det andra inhemska språket, jämväl god förmåga att förstå detta språk.

Angående den språkkunskap, som fordras av andra vid truppförband, staber samt militära ämbetsverk tjänstgörande befattningshavare än de, vilka nämnas i 3 § av lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras, samt av underbefäl, äger försvarsministeriet förordna.

9 §

Kan till sådan tjänst, för vilken fordras slutexamen vid universitet, med stöd av dispens eller i förordning medgiven undantagsrätt utnämnas någon, som icke avlagt slutexamen av omförmält slag, skola på honom ställas samma fordringar med avseende å språkkunskap, som lagen angående språkkunskap stadgar för den, vilken avlagt slutexamen vid universitet.

10 § (20.12.1935/419)

För att någon skall kunna förordnas att såsom vikarie handhava tjänst, skall på honom med avseende å språkkunskap ställas samma fordringar som på ordinarie innehavare av tjänsten.

Där särskilda skäl därtill föreligga, kan den utnämnande myndigheten till vikarie förordna person, som innehar för handhavandet av tjänsten tillräcklig språkkunskap.

11 §

Å statsrådet ankommer att på framställning av vederbörande överdomstol eller ämbetsverk bestämma, att de tjänsteåligganden, som förutsätta användningen av olika språk, skola vid överdomstolen eller sådant ämbetsverk, vars ämbetsdistrikt är tvåspråkigt, fördelas mellan olika personer och att de fordringar på språkkunskap, vilka med anledning härav skola ställas på tjänstemännen, tillämpas på sätt i 1 § 1 mom. av lagen angående den språkkunskap, som skall av tjänsteman fordras, beträffande sådana fall stadgas.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Ikraftträdelsestadganden:

15.11.1924/276:
28.11.1930/361:
20.12.1935/419:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1936.

21.8.1959/345:
30.9.1960/391:
3.2.1989/138:

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1989.

15.10.1993/869:

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1993.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.