Finlex ®

Regional räddningsnämnd - Sammansättning av nämnden - Företrädande av svenskspråkig befolkning - Språklig bakgrund - Språklig identitet - Modersmål - Språkkunskaper - Boningsort - Statsrådets beslut - - Aluepelastuslautakunta - Lautakunnan kokoonpano - Ruotsinkielisen väestön edustus - Ruotsin kieli - Kielitausta - Kielellinen identiteetti - Äidinkieli - Kielitaito - Asuinpaikka - Valtioneuvoston päätös

Diaarinumero: 02064/13/2299
Taltionumero: 14/0387/1
Antopäivä: 23.12.2014

På grund av statsrådets beslut 5.3.2003 om organiseringen av detregionala räddningsväsendet i Egentliga Finland skulle minst en avden regionala räddningsnämndens ledamöter och dennes personligaersättare företräda den svenskspråkiga befolkningen.

Stadsfullmäktige hade beslutat att välja in 15 ledamöter inämnden samt lika många personliga ersättare för dem. Somföreträdare för den svenskspråkiga befolkningen anmäldes sominvalda A från Masku och dennes ersättare B från Reso. Ändring ibeslutet söktes av en pargasbo med den grunden att varken A eller Buppfyllde kraven på att företräda den svenskspråkigabefolkningen.

Stadsfullmäktige framförde i sitt utlåtande att A tidigare hadebott i Sverige i flera år. A arbetade som inspektör vidarbetarskyddsdistriktet och använde de båda inhemska språken isitt arbete. A och B talade och förstod svenska flytande. Enligtutlåtandet skulle de anses ha god kännedom om de lokalaförhållandena samt ett samarbetsnätverk med den svenskspråkigabefolkningen i landskapet.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att den svenskspråkigabefolkningen inom verksamhetsområdet för det regionalaräddningsväsendet i Egentliga Finland bor mestadels på de områdensom hör till Kimitoön, Pargas och Åbo. I Kimitoöns kommun och iPargas stad är de svenskspråkiga också majoritet. Andelenfinskspråkiga uppgår i Kimitoöns kommun till 25 procent och iPargas stad till 42 procent. För det mesta kan det inte dras någongeografiskt klar gräns mellan den finskspråkiga och densvenskspråkiga befolkningen. Dessutom bor personer som talar svenskasom sitt modersmål också på andra områden än i ovannämndakommuner.

Förvaltningsdomstolen ansåg att kravet på att densvenskspråkiga befolkningen ska vara företrädd i räddningsnämndenavser en språklig bakgrund eller en språklig identitet hosledamoten i fråga. Ur denna språkliga synpunkt förutsätts attföreträdaren har en väsentlig och personlig anknytning tillsvenskan och dem som använder svenska som sitt modersmål eller sittviktigaste språk.

Sammansättningen av nämnden skulle baseras på de i statsrådetsbeslut bestämda grunderna. Med beaktande av att både A och B harfinska som modersmål och att de bodde på områden som är tydligtfinskspråkiga ansåg förvaltningsdomstolen att varken A eller Bkunde anses företräda den svenskspråkiga befolkningen iverksamhetsområdet för det regionala räddningsväsendet iEgentliga Finland på sådant sätt som avses i statsrådets beslut.Stadsfullmäktige hade inte heller framfört att några andra av deinvalda skulle uppfylla kraven i fråga. Stadsfullmäktiges beslutvar således lagstridigt. Förvaltningsdomstolen upphävde beslutet.

Räddningslagen 24 §

Lagen om bildande av räddningsområden (1214/2001) 4 § 2 mom