3.6.2019/2603 HFD:2019:72

Miljöskyddslagen - Förvaltningstvång - Torvproduktion - Begäran att avbryta verksamheten - Iakttagande av tillståndsbestämmelser - Skyldighet att vara konsekvensmedveten - Skyldighet att förebygga förorening - Kontrollplan - Översyn av tillståndet

En lokal miljöskyddsförening hade i sin ansökan om förvaltningstvång till närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) yrkat att den torvproduktion A Ab utövar på fyra olika produktionsområden i B kommun, avbryts. NTM-centralen avslog föreningens ansökan om förvaltningstvång. NTM-centralen ansåg att förutsättningarna i 86 § i miljöskyddslagen (86/2000) för att avbryta verksamheten inte förelåg på dessa produktionsområden. Förvaltningsdomstolen hade avslagit föreningens besvär över NTM-centralens beslut. Enligt förvaltningsdomstolen fanns det inte heller i ärendet grund för att förbjuda verksamheten i enlighet med 84 § i miljöskyddslagen.

Produktionen på torvproduktionsområdena hade påbörjats på 1970- och 1980-talen och som mest hade verksamheten omfattat sammanlagt 900 hektar. Miljötillstånden för torvproduktionen hade beviljats på 2000-talet. De enligt tillståndsbestämmelserna uppförda vattenbehandlingsanläggningarna hade enligt uppföljningsresultaten fungerat sämre än väntat. Därtill hade tillståndet i vattendragen nedanför produktionsområdena försämrats enligt de utredningar som gjorts.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det oberoende av ovan nämnda fakta inte fanns förutsättningar för förvaltningstvång. På grund av övrig verksamhet som belastade vattendragen i fråga, som torvproduktionsområden som upphört med verksamheten samt skogsbruk, var det inte möjligt att bedöma hur stor del av vattendragens belastning som berodde på de torvproduktionsområden som var föremål för ansökan om förvaltningstvång. I ärendet hade inte heller framkommit att företaget som verksamhetsidkare skulle ha handlat i strid med miljötillståndet eller i sådan grad brutit mot skyldigheten att vara konsekvensmedveten enligt 5 § i miljöskyddslagen eller skyldigheten att förebygga förorening att det hade funnits förutsättningar för att inleda förvaltningstvång.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade ändå att man inte enbart med den miljötillståndsenliga utsläppskontrollen hade fått till alla delar tillräckligt omfattande observationer. Till denna del hade tillsynsmyndigheten med anledning av ansökan om förvaltningstvång haft, och hade fortfarande, möjlighet att komplettera de kontrollplaner som fanns som bilagor till miljötillståndet.

I miljötillstånden för torvproduktionsområdena ingick en i 55 § i miljöskyddslagen avsedd skyldighet att göra en ansökan om justering av tillståndsvillkoren. Skyldigheten hade dock förfallit med stöd av ikraftträdelsestadgandet i lagen om ändring av miljöskyddslagen (423/2015). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ett möjligt behov att ingripa i torvproduktionsområdets vattenbehandlingsanläggningars brister först förutsatte en av tillsynsmyndigheten utförd bedömning av behovet för ändring av tillståndet och vid behov ett initiativ för ändring av tillståndsbestämmelserna i enlighet med 89 § (423/2015) i miljöskyddslagen.

Miljöskyddslagen (86/2000) 5 §, 55 §, 84 §, 86 §

Lag om ändring av miljöskyddslagen (423/2015) 89 §, ikraftträdelsestadgandet

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mika Seppälä, Jaakko Autio, Pekka Aalto och Monica Gullans samt miljösakkunnigråden Seppo Rekolainen och Olli Malve. Föredragande Päivi Korkeakoski.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.