14.5.2019

A hade 18.8.2017 beviljats rättshjälp i ett ärende som gällde omhändertagande och placering utom hemmet av A:s barn. Förvaltningsdomstolen hade avslagit advokat C:s, som var utsedd till A:s biträde, yrkande på kostnadsersättning för de åtgärder som vidtagits under beredningen av ansökan om omhändertagandet innan ansökan om omhändertagande 8.6.2017 hade blivit anhängig vid förvaltningsdomstolen. C anförde besvär över sitt arvode till högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att i motsats till de i förarbetena (RP 89/2001 rd) till rättshjälpslagen nämnda civil- och brottmålsärendena, kunde rättshjälp som beviljats för ärenden som behandlas i förvaltningsdomstol inte omfatta det skede som föregår domstolsbehandlingen (se HFD 1990-A-122). Med vidare beaktande av förarbetena till rättshjälpslagen skulle advokat C:s åtgärder under tiden 11.4.-2.6.2017 och som hänförde sig till beredningen av ansökan om omhändertagande, oberoende av bestämmelserna i 43 § 2 mom. i barnskyddslagen anses utgöra sådana i 13 § 3 mom. i rättshjälpslagen avsedda åtgärder som vidtagits i ett förvaltningsförfarande. Åtgärderna omfattades därför inte av den rättshjälp som C:s huvudman hade beviljats. Det faktum att omhändertagandet och ärendet gällande placering utom hemmet sedermera hade behandlats i förvaltningsdomstolen som i första instans hade fattat beslut om omhändertagandet och placeringen i vård utom hemmet, eller att de förmåner rättshjälpen omfattar enligt rättshjälpsbeslutet hade trätt i kraft 11.4.2017, saknade betydelse i bedömningen.

Rättshjälpslagen 8 §, 13 § 1 ja 3 mom. samt 16 § 1 och 2 mom.

Barnskyddslagen 43 § 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Janne Aer, Petri Helander, Antti Pekkala och Toomas Kotkas. Föredragande Helmi Lajunen.