10.2.2016

Kommunfullmäktige hade 20.2.2012 antagit en delgeneralplan för tillväxtområdena öster om kommuncentrum. Det viktigaste syftet med delgeneralplanen var att bestämma den nya vägsträckningen för huvudvägen när den passerade kommuncentrum.

När delgeneralplanen gjordes hade man sett på flera alternativa strukturella modeller för mark­användningen och i anslutning till dem olika alternativa nya sträckningar för huvudvägen. Vid sitt sammanträde 6.4.2010 hade kommunstyrelsen beslutat föreslå för kommunfullmäktige att en av modellerna skulle väljas som utgångspunkt för den fortsatta planeringen av delgeneralplanen. Kommunfullmäktige hade vid sitt sammanträde 19.4.2010 beslutat välja alternativ B som sådan utgångspunkt.

I förvaltningsdomstolen hade de som sökt ändring i kommunfullmäktiges beslut anfört bland annat att kommunfullmäktiges beslut att anta delgeneralplanen 20.2.2012 hade varit lagstridigt på den grunden att jäviga förtroendevalda hade deltagit i kommunstyrelsens sammanträde 6.4.2010 och i kommunfullmäktiges beslut 19.4.2010. Enligt besvären hade de förtroendevalda varit jäviga av den orsaken att de eller deras närstående hade ägt fastigheter inom verkningsområdet för den rådande dragningen av huvudvägen eller hade ägt fastigheter antingen på eller nära de områden som skulle tas i bruk om man valde något av alternativen med omfartsväg. Förvaltningsdomstolen upphävde på denna grund kommunfullmäktiges beslut 20.2.2012 att anta delgeneralplanen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att oberoende av vilken huvudvägens nya sträckning blev, skulle det också i fortsättningen komma att finnas en livligt trafikerad väg på det område där huvudvägen passerade kommuncentrum. Den eventuella nya vägsträckningen innebar således inte till dessa delar en så stor förändring i den rådande situationen att de förtroendevalda skulle ha varit jäviga att delta i kommunstyrelsens sammanträde av den anledningen att de ägde fastigheter inom den nuvarande vägens verkningsområde.

Vid sitt sammanträde hade kommunfullmäktige valt strukturell modell och samtidigt bestämt vilken vägsträckning man skulle utgå från när planeringen av delgeneralplanen fortsatte. I utredningarna för delgeneralplanen hade alternativen till omfartsväg presenterats med en ungefärlig vägsträckning. De vägsträckningar som framförts som alternativ hade verkningar för stora markområden, som var uppdelade mellan ett stort antal fastigheter. Den omständigheten att de i besvären nämnda kommunfullmäktigeledamöterna hade ägt eller varit innehavare av de nämnda fastigheterna innebar således inte att kommunfullmäktiges beslut hade gällt dem personligen på det sätt som avses i 52 § 1 mom. i kommunallagen och de hade inte varit jäviga att delta i fullmäktiges sammanträde.

Kommunallagen (365/1995) 52 § 1 och 2 mom.

Förvaltningslagen 27 § 1 mom. och 28 § 1 mom.