5.6.2009

A hade tillsammans med två andra personer för 737 000 euro köpt aktiestocken i ett fastighetsaktiebolag så, att alla tre köpte en lika stor andel av aktierna. Säljaren var ett stort finskt företag. Fastighetsaktiebolagets bostadshus omfattade 24 lägenheter. Efter köpet ombildades fastighetsaktiebolaget till bostadsaktiebolag, för att det skulle bli lättare att sälja lägenheterna vidare. Tre av lägenheterna renoverades för sammanlagt 9 123 euro. Under skatteåret sålde ägarna gemensamt 12 lägenheter till utomstående. Försäljningarna gav de tre aktieägarna en gemensam vinst om 50 090 euro. Vid utgången av 2003 ägde aktieägarna fortfarande tillsammans sex lägenheter. Dessutom ägde var och en av dem ensam två lägenheter. A var till sitt yrke fastighetsförmedlare och även de övriga köparna av aktierna hade varit verksamma i fastighetsbranschen.

I målet gällde det att avgöra om A:s inkomst från överlåtelsen av aktierna skulle betraktas som inkomst av näringsverksamhet eller som överlåtelsevinst, som beskattas som kapitalinkomst. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att skattefrihet inte föreligger i någotdera fallet, utan att avgörandet har betydelse enbart för beskattningsnivån, som är beroende av den skattepliktiges individuella omständigheter. A hade inte själv betraktat sin verksamhet som näringsverksamhet och hade inte fört bok över den. Verksamheten hade endast omfattat inköp av höghuset, som varit offentligt till salu och som A hade köpt tillsammans med ovan nämnda två andra personer. I höghuset hade inte utförts andra än anspråkslösa reparationer, som varit av samma karaktär som årsreparationer. Dessutom hade fastighetens bolagsform ändrats med tanke på den vidare försäljningen av lägenheterna i huset. Verksamheten hade inte varit fortlöpande på ett sådant sätt som är karakteristiskt för näringsverksamhet och vid tillämpningen av bokföringslagen hade verksamheten inte mot den skattskyldiges uppfattning betraktats som affärs- eller yrkesverksamhet. Medel hade placerats i en fastighet för att ge avkastning i form av överlåtelsevinst och hyresinkomst. Det fanns inte grund för att mot den skattskyldiges egen uppfattning betrakta en sådan placering som näringsverksamhet. Med hänsyn till skattesystemets nuvarande uppbyggnad påverkades saken inte heller av att A genom sitt aktiebolag hade verkat som fastighetsförmedlare. Följaktligen ansåg högsta förvaltningsdomstolen att den vinst som A hade fått skulle beskattas så att inkomstskattelagens bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst tillämpades. Skatteåret 2003.