303/2015

En juridisk person eller en minderårig eller den, för vilken har förordnats en intressebevakare eller vars handlingsbehörighet har begränsats eller som är försatt i konkurs, får inte vara styrelseledamot. I lagen om näringsförbud (1059/1985) föreskrivs om ett näringsförbuds inverkan på behörigheten.

Minst en styrelseledamot ska vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Styrelseledamöterna ska vara väl ansedda och de ska ha den yrkeskompetens och erfarenhet som uppdraget kräver. Dessutom ska det i styrelsen finnas ledamöter med en sådan allmän kännedom om försäkringsverksamhet som är behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäkringsbolagets verksamhet.

Ett försäkringsbolag ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om eventuella ändringar i styrelsens sammansättning. I denna anmälan ska ges en redogörelse för att styrelseledamöterna uppfyller kraven enligt 1—3 mom.

Vad som i 2 § 2 mom. samt i 1, 3 och 4 mom. i denna paragraf föreskrivs om försäkringsbolags styrelseledamöter tillämpas också på styrelseledamöter i försäkringsholdingsammanslutningar.

Bestämmelser om styrelseledamöternas behörighet finns dessutom i avdelning I kapitel IX avsnitt 3 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska ha skriftliga verksamhetsprinciper som godkänns av styrelsen för att säkerställa att bolagets ledning och de personer som svarar för centrala funktioner uppfyller behörighetsvillkoren, om intern kontroll, riskhantering, internrevision, ersättningssystem samt utläggning på entreprenad, om funktioner läggs ut på entreprenad. Dessutom ska av verksamhetsprinciperna framgå grunderna för en volatilitetsjustering enligt 10 kap. 8 §, om bolaget använder denna. I verksamhetsprinciperna ska klart anges ansvar, mål, processer och rapporteringsförfarandet.

Bestämmelser om de krav som ställs på försäkringsbolags företagsstyrningssystem finns dessutom i avdelning I kapitel IX avsnitt 1 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om förändringar som gäller de personer enligt 1 mom. som svarar för centrala funktioner. I meddelandet ska redogöras för lämpligheten och tillförlitligheten hos de personer som svarar för centrala funktioner.

Bestämmelser om uppgifter i anslutning till de centrala funktioner som avses i 11, 14, 15 och 18 § finns dessutom i avdelning I kapitel IX avsnitten 1 och 2 i kommissionens förordning och bestämmelser om de personers lämplighet och tillförlitlighet som svarar för funktioner vilka kräver särskild behörighet finns dessutom i avsnitt 3 i det kapitlet.

Försäkringsbolaget ska ha ett riskhanteringssystem som avser både risker som ska ingå vid beräkning av solvenskapitalkravet enligt 11 kap. 3 § och risker som inte ska beaktas vid beräkningen. Riskhanteringen ska innefatta fortlöpande identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de enskilda risker som bolaget exponeras för samt den sammanlagda riskexponeringen.

Försäkringsbolaget ska ha en riskhanteringsstrategi som inte får strida mot bolagets affärsstrategi.

Riskhanteringen ska omfatta åtminstone följande delområden:

Försäkringsbolaget ska i fråga om hanteringen av tillgångarna och ansvarsförpliktelserna regelbundet göra en bedömning av och årligen tillställa Finansinspektionen uppgifter enligt 25 kap. 3 § om

Om försäkringsbolaget för beräkning av solvenskapitalkravet använder en intern modell som är godkänd i enlighet med 11 kap. 21 §, ska riskhanteringsfunktionen ansvara för

Försäkringsbolaget ska som en del av sin riskhantering genomföra en sådan risk- och solvensbedömning av bolagets affärsverksamhet och strategi som omfattar åtminstone

Den bedömning som avses i 1 mom. 2 punkten ska göras

En bedömning enligt 1 mom. 3 punkten ska genomföras samtidigt som resultaten av den interna modellen anpassas till solvenskapitalkravet, om en intern modell används för beräkning av solvenskapitalkravet enligt 11 kap. 2 § och i den interna modellen används ett riskmått eller en tidsperiod enligt 25 § 1 mom. i det kapitlet som avviker från riskmåttet och perioden enligt 2 § i det kapitlet.

Försäkringsbolaget ska göra den risk- och solvensbedömning som avses i 12 § regelbundet och utan dröjsmål, om det har skett en väsentlig förändring av dess riskprofil.

Finansinspektionen kan bevilja tillstånd att göra risk- och solvensbedömningen som en del av risk- och solvensbedömningen av en försäkringsgrupp enligt 26 kap.

Försäkringsbolaget ska rapportera till Finansinspektionen om resultaten av sin risk- och solvensbedömning.

Risk- och solvensbedömningen ska alltid beaktas i försäkringsbolagets strategiska beslut.

Försäkringsbolagets kapitalkrav enligt 11 kap. får inte baseras på en risk- och solvensbedömning av bolaget.

Ett försäkringsbolag som lägger ut sina funktioner eller sina uppgifter på entreprenad behåller trots detta ansvaret för att uppfylla sina förpliktelser enligt lag samt enligt bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå.

Centrala funktioner eller uppgifter får inte läggas ut på entreprenad om det leder till att

Försäkringsbolaget ska på förhand underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att lägga ut centrala funktioner eller uppgifter på entreprenad samt om senare betydande förändringar som gäller utläggningen.

Avtal om att lägga ut centrala funktioner eller uppgifter på entreprenad ska ingås skriftligen.

Bestämmelser om beaktande av vissa omständigheter i samband med entreprenadavtal finns dessutom i avdelning I kapitel IX avsnitt 4 i kommissionens förordning.

Bestämmelser om de principer som ska iakttas i fråga om ersättningssystemet finns dessutom i avdelning I kapitel IX avsnitt 5 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska upprätta en aktuariefunktion.

Aktuariefunktionen ska

Aktuariefunktionen ska minst en gång om året ge styrelsen en rapport om de uppgifter som den har utfört och resultaten av dessa samt om eventuella brister och om rekommendationer för att avhjälpa bristerna.

Aktuariefunktionen ska skötas av personer som med hänsyn till riskerna i försäkringsbolagets affärsverksamhet har tillräckliga kunskaper i försäkrings- och finansmatematik och tillräcklig yrkeskompetens.

Ett försäkringsbolag får placera sina tillgångar endast i egendom och finansiella instrument som är förenade med risker som bolaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera. Bolaget ska beakta dessa risker i bedömningen av sina totala solvensbehov i enlighet med 12 §.

Försäkringsbolags tillgångar ska placeras på ett sätt som garanterar säkerhet, likviditet, lönsamhet och tillgänglighet för portföljen som helhet.

Tillgångarna ska placeras med beaktande av arten och varaktigheten hos de förpliktelser enligt 10 kap. som följer av försäkringsavtalen. Tillgångarna ska placeras i alla försäkrades intresse, med hänsyn till bolagets offentliggjorda mål för placeringarna och övriga målsättningar. I händelse av intressekonflikter mellan bolaget och de försäkrade förmånerna ska placeringarna göras i de försäkrades intresse.

Förutom i fråga om fondförsäkringar kan derivatavtal användas endast ifall de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Placeringar och tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument ska hållas på aktsamma nivåer.

Bestämmelser om placering av försäkringsbolags tillgångar finns dessutom i avdelning I kapitel VIII i kommissionens förordning.

Försäkringsbolagets placeringar ska vara tillräckligt diversifierade för att undvika överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller företagsgrupp eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskkoncentration i portföljen som helhet.

På fondförsäkringar som avses i 15 § i lagen om försäkringsklasser ska denna paragraf tillämpas utöver 20 a §.

Försäkringstekniska avsättningar för fondförsäkringar enligt 10 kap. ska så exakt som möjligt täckas med tillgångar som hör till placeringsobjekt som bestämmer dessa försäkringars värdeutveckling.

Värdet på tillgångsposter som hör till placeringsobjekt som bestämmer fondförsäkringars värdeutveckling måste fortlöpande kunna bestämmas och tillgångsposterna måste kunna omvandlas till pengar i enlighet med försäkringsvillkoren. Till de tillgångsposter som bestämmer fondförsäkringars värdeutveckling får inte räknas försäkringsbolagets egna aktier eller andelar.

Om fondförsäkringen innefattar försäkringsbolagets löfte om bibehållet placerat kapital eller någon annan förmån som bolaget garanterar ska i placeringsverksamheten, i fråga om den ökning av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 10 kap. som följer av löftet eller förmånen, iakttas 20 a och 20 b §.

Placeringar som utgör täckning för fondförsäkningar ska hållas åtskilda från övriga tillgångar.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om

Den fortlöpande granskning under räkenskapsperioden som utförs av ett försäkringsbolags revisor ska i tillräcklig omfattning utsträckas till ansvarsskulden enligt 9 kap., till ansvarsskulden enligt 14 § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och till solvenskapitalet enligt 16 § i den lagen samt till placeringsverksamheten, till försäkrings- och ersättningsverksamheten samt till interna affärstransaktioner mellan försäkringsbolaget och företag som hör till samma koncern eller försäkringsgrupp enligt 26 kap. i denna lag.

En berättelse om revisorns granskning enligt 1 mom. ska avges till bolagets styrelse.

Bolagets styrelse och förvaltningsråd ska minst en gång per år vid sitt sammanträde höra revisorn om bolagets ekonomiska ställning och interna kontroll samt om andra omständigheter som framkommit i samband med revisionen.

Bestämmelserna i 6 kap. 4 § 2 mom. i bokföringslagen tillämpas inte på dotter- eller intresseföretags ansvarsskuld enligt 9 kap. i denna lag eller på placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar. Användningen av detta undantagsförfarande ska uppges i noterna till koncernbokslutet.

De placeringar som utgör täckning för fondförsäkringars ansvarsskuld enligt 9 kap. ska i balansräkningen tas upp skilt för sig, till verkligt värde. Förändringar i det verkliga värdet ska tas upp som intäkter eller kostnader i resultaträkningen.

Överföringar av tillgångar mellan placeringar och de placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar genomförs till verkligt värde.

Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär om

Ett försäkringsbolag ska årligen offentliggöra en lägesrapport, som styrelsen godkänt, om sin solvens och finansiella ställning.

Försäkringsbolaget ska upprätta ändamålsenliga system och skriftliga verksamhetsprinciper samt förfaranden som bolaget använder och iakttar för att säkerställa att alla uppgifter som offentliggörs kontinuerligt uppfyller kraven i 2—6 §.

Försäkringsbolaget får utnyttja eller hänvisa till andra uppgifter som offentliggjorts enligt kraven i denna eller någon annan lag eller enligt bestämmelser och föreskrifter på lägre nivå, om dessa uppgifter till såväl art som omfattning motsvarar de uppgifter som krävs enligt 2—4 §.

Bestämmelser om innehållet i lägesrapporten om försäkringsbolagets solvens och finansiella ställning samt hur och när rapporten ska läggas fram finns dessutom i avdelning I kapitel XII i kommissionens förordning.

En lägesrapport som avses i 1 § ska innehålla

Lägesrapporten ska också innehålla en beskrivning av dispositionen av kapitalet, som tar upp åtminstone

Den beskrivning som avses i 2 § 2 mom. 1 punkten ska innehålla en analys av eventuella väsentliga förändringar i kapitalbasens struktur, belopp och kvalitet som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en redogörelse för betydande skillnader i förhållande till deras bokslutsvärde. I beskrivningen ska också finnas en kort beskrivning av möjligheterna att överföra kapital.

Av de uppgifter om solvenskapitalkravet som avses i 2 § 2 mom. 2 punkten ska separat framgå

Om Finansinspektionen i ett senare skede gör en separat uppskattning av det slutliga beloppet för solvenskapitalkravet, ska ett försäkringsbolag i samband med offentliggörandet av lägesrapporten meddela att höjningen av kapitalkravet blir slutgiltigt efter att Finansinspektionen gjort sin uppskattning.

Med undantag för de uppgifter som avses i 2 § 2 mom. får Finansinspektionen samtycka till att ett försäkringsbolag inte offentliggör uppgifter. Finansinspektionen ska tillåta undantag i fråga om offentliggörande i sådana fall då andra försäkringsbolag skulle få en betydande konkurrensfördel om uppgifter som avses i detta kapitel offentliggjordes eller om det är fråga om sekretessbelagd information.

Försäkringsbolaget ska i lägesrapportering om solvens och finansiell ställning ange att information inte offentliggjorts, med uppgift om skälen till detta.

Försäkringsbolaget ska uppdatera lägesrapportens uppgifter om bolagets solvens och finansiella ställning om det inträffar en betydande förändring som inverkar väsentligt på de uppgifter som tidigare offentliggjorts. Försäkringsbolaget ska offentliggöra information om förändringen och följderna av denna.

Informationen ska uppdateras och offentliggöras omedelbart alltid då

Om kapitalkraven inte har uppfyllts ska Finansinspektionen kräva att försäkringsbolaget omedelbart offentliggör en utredning varav framgår

Om försäkringsbolaget trots planen inte har korrigerat avvikelsen från minimikapitalkravet inom tre månader från det att den konstaterades eller avvikelsen från solvenskapitalkravet inom sex månader från det att den konstaterades, ska försäkringsbolaget offentliggöra avvikelsen vid utgången av tidsfristen. Försäkringsbolaget ska samtidigt offentliggöra uppgifter om omständigheter som avses i 3 mom. samt om eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder.

I detta kapitel är ansvarsskuld det ansvar som uppkommer till följd av ett försäkringsbolags försäkringsavtal. Ansvarsskulden består av premieansvar och ersättningsansvar. Till ansvarsskulden räknas också ansvar som uppkommer till följd av tilläggsförmåner enligt 13 kap. 2 §.

Försäkringsbolaget ska ha betryggande beräkningsgrunder för bestämmande av ansvarsskulden. Ansvarsskulden ska alltid vara tillräcklig så att försäkringsbolaget vid en skälig bedömning kan fullgöra de förpliktelser som uppkommer till följd av bolagets försäkringsavtal.

Om Finansinspektionen har skäl att anta att ansvarsskulden inte är tillräcklig på det sätt som avses i 2 mom., kan Finansinspektionen kräva att de statistiska beräkningselement och den diskontering som tillämpas vid bestämmandet av ansvarsskulden för skadeförsäkring fastställs på förhand.

Ersättningsansvaret motsvarar obetalda ersättningar och andra belopp som ska betalas med anledning av inträffade försäkringsfall samt i ett skadeförsäkringsbolag dessutom ett utjämningsbelopp enligt 4 §.

Med utjämningsbelopp avses ett för skaderika år ackumulerat belopp. Utjämningsbeloppet har ett minimibelopp, ett maximibelopp och ett målbelopp.

Ett skadeförsäkringsbolag ska ha beräkningsgrunder för bestämmande av utjämningsbeloppet. Försäkringsbolaget ska ansöka om Finansinspektionens fastställelse av beräkningsgrunderna.

Om försäkringsbolagets solvenskapitalkrav beräknas med den standardformel som avses i 11 kap., är utjämningsbeloppets målbelopp detsamma som beloppet av det primära solvenskapitalkravet enligt en sådan standardformel som beaktar endast de kapitalkrav som hänför sig till försäkringsriskmodulerna samt motpartsrisken i fråga om det kapitalkrav som sammanhänger med motpartsrisken för avgiven återförsäkring.

Om solvenskapitalkravet helt eller delvis beräknas med den interna modell som avses i 11 kap., är utjämningsbeloppets målbelopp detsamma som solvenskapitalkravet enligt en sådan modell som bolaget använder med beaktande av samma risker som vid en beräkning enligt 1 mom.

Utjämningsbeloppets minimibelopp är noll.

Utjämningsbeloppets maximibelopp är fyra gånger det målbelopp som föreskrivs i 5 §. Utjämningsbeloppets maximibelopp är dock 10 gånger målbeloppet när det är fråga om ett försäkringsbolag som huvudsakligen bedriver försäkringsverksamhet som hör till skadeförsäkringsklasserna 14 och 15 enligt lagen om försäkringsklasser.

Försäkringsbolaget kan ha också sådana beräkningsgrunder enligt vilka utjämningsbeloppet inte överskrider målbeloppet.

Med överföring av utjämningsbelopp avses ökning eller minskning av utjämningsbeloppet under en räkenskapsperiod.

Överföring av utjämningsbelopp under en räkenskapsperiod baseras på skadeförsäkringsbolagets korrigerade skadekvot och korrigerade premieintäkter. Skadeförsäkringsbolaget ska i beräkningsgrunden för utjämningsbeloppet fastställa en skadekvot för ökning och en skadekvot för minskning av utjämningsbeloppet. Om den korrigerade skadekvoten underskrider ökningsskadekvoten ska utjämningsbeloppet ökas. Om den korrigerade skadekvoten överskrider minskningsskadekvoten ska utjämningsbeloppet minskas. Ökningsskadekvoten får inte vara större än minskningsskadekvoten.

Öknings- och minskningsskadekvoterna ska väljas så att den på bolagets prognos för försäkringsrörelsen och fördelningen av ersättningskostnaderna baserade uppskattningen av utvecklingen av utjämningsbeloppet leder till att en ökning som motsvarar målbeloppet nås tidigast inom 10 och senast inom 20 år.

Med avvikelse från det som föreskrivs i 2 mom. kan öknings- och minskningsskadekvoterna för sådana små försäkringsbolag som avses i 1 kap. 3 b § bindas till den genomsnittliga korrigerade skadekvoten under tidigare år.

I samband med överföring av utjämningsbelopp krediteras ränta på utjämningsbeloppet. Räntan får inte överskrida en sådan fem års riskfri ränta på euron enligt 10 kap. 7 § som används vid solvensberäkningen då försäkringstekniska avsättningar diskonteras, utan beaktande av matchningsjustering eller volatilitetsjustering enligt 10 kap. 8 §.

Försäkringsbolaget kan ha också sådana beräkningsgrunder för utjämningsbeloppet som innebär att ränta inte krediteras då utjämningsbeloppet överstiger målbeloppet.

Om ett försäkringsbolag inte längre tecknar ny försäkringsrörelse eller dess korrigerade skadekvot annars inte ger en korrekt bild av bolagets teckningsrisker, kan Finansinspektionen för försäkringsbolaget fastställa sådana beräkningsgrunder för utjämningsbeloppet att i stället för den korrigerade skadekvoten och de korrigerade premieintäkterna vid överföring av utjämningsbeloppet används andra storheter som bättre beskriver försäkringsbolagets teckningsrisker.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om maximiräntan enligt 8 § 2 mom. och 10 § 4 mom.

För ett försäkringsbolags solvensberäkning ska bolagets tillgångar och skulder värderas till det belopp för vilket tillgångarna skulle kunna bytas och skulderna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan parter som har kännedom om saken och är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel.

Vid värdering av skulder får försäkringsbolagets egen kreditvärdighet inte tas i beaktande.

Bestämmelser om metoder och antaganden vid värdering av tillgångar och skulder finns dessutom i avdelning I kapitel II i kommissionens förordning.

Vid solvensberäkningen ska försäkringsbolagets försäkringstekniska avsättningar motsvara det belopp som försäkringsbolaget skulle vara tvunget att betala om det omedelbart skulle föra över sina försäkringsförpliktelser till ett annat försäkringsbolag.

Vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna ska alla förpliktelser som följer av försäkringsavtalet beaktas och dessutom

Bestämmelser om antaganden som har samband med beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 3 underavsnitt 1 i kommissionens förordning och bestämmelser om antaganden som har samband med värderingen av sådana finansiella garantier och optioner inom försäkringsavtal som avses i 2 mom. 3 punkten finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 3 underavsnitt 3 i den förordningen.

De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsrisker utnyttjas.

Försäkringsbolaget ska ha processer och metoder för att säkerställa att de uppgifter som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är lämpliga, tillräckliga och exakta.

Bestämmelser om uppgifter som används vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och om uppgifternas kvalitetskrav finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 2 i kommissionens förordning.

Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkringsbolaget fördela sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen på homogena riskgrupper. Fördelningen på riskgrupper ska göras åtminstone enligt försäkringsgrenar.

Bestämmelser om gruppering av förpliktelser finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 5 i kommissionens förordning.

Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara lika med summan av bästa skattningen enligt 6 § och en riskmarginal enligt 10 §, om inte något annat följer av 2 mom.

Om pålitliga marknadsvärden är tillgängliga för finansiella instrument vilkas kassaflöden på ett säkert sätt kan konstateras motsvara kassaflödena för försäkringsbolagets förpliktelser, ska värdet av de försäkringstekniska avsättningarna till denna del bestämmas på grundval av marknadsvärdet för dessa finansiella instrument.

Bestämmelser om beräkning enligt 2 mom. finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 3 underavsnitt 5 och avsnitt 6 i kommissionen förordning.

Bästa skattningen är det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflödena i anslutning till regleringen av de förpliktelser som följer av försäkringsavtal, vilket beräknas enligt det sannolikhetsvägda genomsnittet för kassaflödet med användning av de räntesatser som avses i 7 §.

Bästa skattningen ska beräknas som ett bruttobelopp, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med 12 §.

För beräkningen av bästa skattning ska användas tillförlitliga och uppdaterade uppgifter, realistiska antaganden samt lämpliga försäkringsmatematiska och statistiska metoder.

Bestämmelser om när försäkringsförpliktelser ska beaktas i de försäkringstekniska avsättningarna och hur försäkringsförpliktelsernas utsträckning i tiden ska beaktas finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 1 i kommissionens förordning. Bestämmelser om antaganden som ligger till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna finns i avdelning I kapitel III avsnitt 3 underavsnitt 1 i kommissionens förordning och bestämmelser om antaganden som ligger till grund för kassaflödesprognoser finns i underavsnitt 3.

Som räntesatser vid beräkning av bästa skattningen ska användas de riskfria räntesatser som i enlighet med avdelning I kapitel III avsnitt 4 i kommissionens förordning offentliggörs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Dessa räntesatser kan i enlighet med 8 § anpassas genom matchningsjustering eller så kan de vara anpassade genom volatilitetsjustering i enlighet med den paragrafen.

Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har offentliggjort och Europeiska kommissionen fastställt uppgifter om riskfria räntesatser för den valuta som ska användas vid beräkningen, ska försäkringsbolaget använda dessa räntesatser. I annat fall ska försäkringsbolaget ange räntesatserna genom användning av de metoder som föreskrivs i avdelning I kapitel III avsnitt 4 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget kan efter att på förhand ha utverkat Finansinspektionens samtycke använda matchningsjustering på räntesatserna när det beräknar bästa skattning enligt 6 § i anslutning till försäkringsförpliktelser som uppfyller förutsättningarna för användningen. Ett försäkringsbolag som använder matchningsjustering får inte återgå till en metod som inte innebär matchningsjustering under den tid då förutsättningarna för användningen är uppfyllda. Om förutsättningarna för användningen av matchningsjustering inte uppfylls, ska försäkringsbolaget utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om saken och vidta behövliga åtgärder för att uppfylla dem. Om förutsättningarna för användning av matchningsjustering inte uppfyllts under en längre period än två månader, ska försäkringsbolaget upphöra att använda matchningsjustering, och försäkringsbolaget får med Finansinspektionens samtycke använda matchningsjustering på nytt tidigast efter att två år förlöpt.

Försäkringsbolaget kan i fråga om räntesatserna använda valutaspecifik eller landsspecifik volatilitetsjustering som offentliggjorts av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och fastställts av Europeiska kommissionen, när det beräknar bästa skattning enligt 6 § för andra försäkringsförpliktelser än sådana som avses i 1 mom. Landsspecifik volatilitetsjustering tillämpas för att beräkna bästa skattning för försäkringsförpliktelserna för de produkter som säljs på det aktuella landets försäkringsmarknad.

Bestämmelser om antaganden, metoder och parametrar för beräkning av volatilitetsjustering och matchningsjustering finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 4 underavsnitten 3 och 4 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska ha upprättat processer och metoder för att regelbundet jämföra bästa skattningar och de antaganden som dessa bygger på med gjorda erfarenheter.

Om de bästa skattningarna systematiskt avviker från de gjorda erfarenheterna ska försäkringsbolaget korrigera de försäkringsmatematiska metoder som används eller de antaganden som görs eller bådadera.

Riskmarginalen är en post som ska tilläggas den bästa skattningen för att säkerställa att värdet av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp som avses i 2 § 1 mom.

Riskmarginalen beräknas genom att bestämma den kapitalkostnad som motsvarar det solvenskapitalkrav enligt 11 kap. 2 § som krävs för att kunna täcka de förpliktelser som följer av försäkringsavtal under avtalens giltighetstid.

Bestämmelser om beräkning av riskmarginalen finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 3 underavsnitt 4 i kommissionens förordning.

Under specifika omständigheter får för beräkningen av den bästa skattningen användas lämpliga uppskattningar eller individuella beräkningsmetoder, om försäkringsbolaget inte har tillräckliga data som uppfyller kvalitetskraven för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod på någon viss grupp av de förpliktelser som följer av försäkringsavtal eller på belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Vid beräkningen av den bästa skattningen och riskmarginalen får i begränsad utsträckning användas också förenklade metoder.

Bestämmelser om användning av individuella metoder för bedömning av de försäkringstekniska avsättningarna finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 2 i kommissionens förordning och bestämmelser om användning av förenklade metoder och om förutsättningarna för sådana finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 6.

Vid beräkning av värdet på fordringar som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska 1—11 § tillämpas.

Vid beräkningen av värdet på fordringar som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska försäkringsbolaget dessutom beakta tidsskillnaden mellan utbetalning av ersättningar och senare inbetalning av ersättningar enligt återförsäkringsavtal och andra ersättningsfordringar. Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang.

Bestämmelser om belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 3 underavsnitt 6 i kommissionens förordning.

Ett försäkringsbolag ska på begäran av Fi-nansinspektionen visa att nivån på dess försäkringstekniska avsättningar enligt detta kapitel är tillräcklig och att bolaget använder relevanta metoder och adekvata statistiska data för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Om försäkringsbolaget vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna inte iakttar bestämmelserna i detta kapitel får Finansinspektionen kräva att bolaget ska öka de försäkringstekniska avsättningarnas belopp så att det motsvarar en nivå som beräknats enligt detta kapitel.

Finansinspektionen ska årligen ge Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten uppgifter om

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för användning och beräkning av matchningsjustering.

I detta kapitel föreskrivs om solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav ( kapitalkrav ).

Försäkringsbolag ska fortlöpande uppfylla kapitalkraven med en tillräcklig kapitalbas vars kvalitet och belopp uppfyller kraven i 12 kap.

Solvenskapitalkravet ska säkerställa att försäkringsbolaget med stor sannolikhet kan uppfylla sina förpliktelser som gäller de försäkrade förmånerna. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska beaktas försäkringsbolagets alla mätbara risker, icke-förväntade förluster i den pågående affärsverksamheten och den nya affärsverksamhet som kan förväntas under de följande 12 månaderna.

Solvenskapitalkravet bestäms enligt sannolikhetsfördelningen av de värdeförändringar i primärkapitalet enligt 12 kap. 2 § som sker under en ettårsperiod, så att högst 0,5 procent av värdeförändringarna är värdeförluster som överstiger solvenskapitalkravet.

Försäkringsbolag ska beräkna solvenskapitalkravet med standardformeln enligt 7—18 § eller med en intern modell enligt 19—29 §, vars användning övervakas i enlighet med 30—34 §.

Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att försäkringsbolaget kommer att fortsätta bedriva sin verksamhet.

Vid beräkningen av solvenskapitalkravet beaktas åtminstone

Den operativa risken omfattar också rättsliga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och inte heller renommérisker.

Vid beräkningen av solvenskapitalkravet beaktas effekterna av riskreduceringstekniker. Vid beräkningen ska hänsyn tas till kreditrisken och andra risker i samband med användningen av riskreduceringsteknikerna.

Minimikapitalkravet ska motsvara det belopp av medräkningsbart primärkapital enligt 12 kap. 11 § 2 mom. under vilket de försäkrade förmånerna skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om försäkringsbolaget fortsätter sin verksamhet.

Om inte något annat följer av 3 och 4 mom. ska minimikapitalkravet beräknas som en linjär funktion av de variabler som beskriver omfattningen av försäkringsbolagets verksamhet och riskexponeringen. Bestämmelser om beräkningen finns dessutom i avdelning I kapitel VII artiklarna 248—251 i kommissionens förordning.

Minimikapitalkravet uppgår till minst 25 procent och högst 45 procent av försäkringsbolagets solvenskapitalkrav.

Trots bestämmelserna i 1 mom. uppgår minimikapitalkravet till minst

Bestämmelser om minimikapitalkravet för kompositbolag finns dessutom i avdelning I kapitel VII artikel 252 i kommissionens förordning.

Solvenskapitalkravet ska beräknas minst en gång per år och minimikapitalkravet minst en gång per kvartal. Solvenskapitalkravet behöver dock inte beräknas kvartalsvis enbart med tanke på minimikapitalkravet enligt 4 § 3 mom.

Om de risker som är relevanta för försäkringsbolagets solvenskapitalkrav väsentligt har förändrats ska försäkringsbolaget utan dröjsmål beräkna solvenskapitalkravet på nytt.

De beräkningsresultat som avses i 1 och 2 mom. ska rapporteras till Finansinspektionen. Om minimikapitalkravet bestäms enligt de procentgränser som avses i 4 § 3 mom. ska försäkringsbolaget informera Finansinspektionen om orsakerna till detta.

Om Finansinspektionen har grundad anledning att anta att risker som är relevanta för ett försäkringsbolags solvenskapitalkrav väsentligt har förändrats sedan den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får Finansinspektionen kräva att försäkringsbolaget gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet.

Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara lika med summan av

Beräkningen av det primära solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler för åtminstone teckningsrisk vid skadeförsäkring, teckningsrisk vid livförsäkring, teckningsrisk vid sjukförsäkring, marknadsrisk och motpartsrisk samt undergrupper av riskmoduler enligt vad som föreskrivs i 9—13 §.

Teckningsriskerna vid skadeförsäkring, livförsäkring och sjukförsäkring ska hänföras till riskmodulerna för skadeförsäkring, livförsäkring eller sjukförsäkring ( försäkringsriskmodul ) beroende på vilken försäkringsriskmodul som bäst anger riskens karaktär.

För varje riskmodul eller undergrupp av en riskmodul ska beräknas kapitalkrav som ska kalibreras i enlighet med 2 § 2 mom. Kapitalkraven aggregeras till det primära solvenskapitalkravet.

Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas enligt den formel som finns i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), nedan Solvens II -direktivet . Bestämmelser om beräkning av det primära solvenskapitalkravet, om riskmoduler, om placering av försäkringsförpliktelser i riskmoduler och om sammanslagning av kapitalkrav för riskmoduler samt om vissa förenklade förfaranden finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 1 i kommissionens förordning.

I teckningsriskmodulen för skadeförsäkring beaktas riskerna i skadeförsäkringsförpliktelser, med beaktande av osäkerheten när det gäller de befintliga försäkringsförpliktelserna samt sådan ny försäkringsrörelse som förväntas tecknas inom de följande 12 månaderna.

I teckningsriskmodulen för skadeförsäkring beaktas åtminstone förlustrisken i anslutning till skadeförsäkringsförpliktelser och affärsverksamhetsprocesser och risken för negativ förändring av värdet av de försäkringstekniska avsättningarna. I tekningsriskmodulen för skadeförsäkring ska beaktas åtminstone följande undergrupper av riskmoduler:

Bestämmelser om undergrupper av riskmoduler, om beräkning av kapitalkrav i anslutning till undergrupper av riskmoduler samt om sammanslagning av kapitalkrav inom skadeförsäkringen finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 2 i kommissionens förordning.

I teckningsriskmodulen för livförsäkring beaktas förlustrisken i anslutning till livförsäkringsförpliktelser och affärsverksamhetsprocesser samt risken för negativ förändring av värdet av de försäkringstekniska avsättningarna. I teckningsriskmodulen för livförsäkring ska beaktas åtminstone följande undergrupper av riskmoduler:

Bestämmelser om undergrupper av riskmoduler, om beräkning av kapitalkrav i anslutning till undergrupper av riskmoduler och om sammanslagning av kapitalkrav inom livförsäkringen finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 3 i kommissionens förordning.

I modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring beaktas åtminstone förlustrisken i sjukförsäkringsförpliktelser och affärsverksamhetsprocesser samt risken för negativ förändring av värdet av de försäkringstekniska avsättningarna. I modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska beaktas åtminstone

Bestämmelser om undergrupper av riskmoduler, om beräkning av kapitalkraven i anslutning till undergrupper av riskmoduler och om sammanslagning av kapitalkrav inom sjukförsäkringen finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 4 i kommissionens förordning.

I marknadsriskmodulen beaktas risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella instrument som påverkar värdet av försäkringsbolagets tillgångar och skulder samt strukturell oförenlighet mellan tillgångar och skulder, särskilt i fråga om deras varaktighet.

I marknadsriskmodulen beaktas känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument åtminstone i följande undergrupper av riskmoduler:

Bestämmelser om undergrupper av riskmoduler, om beräkning av kapitalkraven i anslutning till undergrupper av riskmoduler och om sammanslagning av kapitalkrav inom marknadsriskmodulen finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 5 i kommissionens förordning.

I motpartsriskmodulen beaktas möjligheten av förluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärdighet som rör ett försäkringsbolags motparter och gäldenärer under de följande tolv månaderna. I motpartsriskmodulen ska behandlas åtminstone

Vid bedömningen av de riskexponeringar som avses i 1 mom. ska hänsyn tas till säkerheter som innehas av försäkringsbolaget eller som ställts för dess räkning, och till de risker som är förknippade med säkerheterna. I motpartsriskmodulen ska för varje motpart beaktas det berörda försäkringsbolagets samlade riskexponering för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot bolaget.

Bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för motpartsriskmodulen finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 6 i kommissionens förordning.

För operativa risker ska beräknas ett kapitalkrav till den del som de operativa riskerna inte har beaktats vid beräkningen av det primära solvenskapitalskravet.

I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna bär placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för operativa risker ta hänsyn till de årliga kostnaderna för dessa försäkringsförpliktelser.

I fråga om annan försäkringsverksamhet än den som avses i 2 mom. ska man vid operativa risker ta hänsyn till försäkringsverksamhetens volym, uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar. Kapitalkravet för operativ risk är då högst 30 procent av det primära solvenskapitalkravet.

Bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för operativ risk finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 8 i kommissionens förordning.

Med förlusttäckningskapacitet avses att eventuell kompensation för oförutsedda förluster till följd av risker som beaktas vid beräkningen av solvenskapitalkravet ges genom en samtidig minskning av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 10 kap. eller de latenta skatteskulderna.

I förlusttäckningskapaciteten ska hänsyn tas till den riskreducerande effekten av framtida tilläggsförmåner enligt försäkringsavtal i den utsträckning som försäkringsbolaget kan visa att en minskning av tilläggsförmånerna kan användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreducering som kan uppnås genom framtida tilläggsförmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 10 kap. och de latenta skatteskulderna som avser dessa framtida förmåner.

Vid tillämpning av 2 mom. ska värdet av framtida tilläggsförmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras med dessa förmåners värde enligt antagandena för beräkningen av den bästa skattningen enligt 10 kap. 6 §.

Bestämmelser om beräkning av förlusttäckningskapaciteten finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 9 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolag får beräkna kapitalkravet för en eller flera sådana riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som avses i 8 § enligt en förenklad standardformel som bestäms av kommissionen, om det är motiverat med hänsyn till arten och omfattningen av riskerna.

Bestämmelser om hur, på vilka villkor och för vilka riskmoduler förenklad beräkning kan användas finns dessutom i avdelning I kapitel III avsnitt 6 och avdelning I kapitel V avsnitt 1 underavsnitt 6 i kommissionens förordning.

Ett försäkringsbolag kan på ansökan och med Finansinspektionens samtycke ersätta en del av parametrarna i försäkringsriskmodulerna med parametrar som är bolagsspecifika.

De bolagsspecifika parametrarna ska beräknas med stöd av interna uppgifter från bolaget eller uppgifter som är relevanta för bolagets verksamhet.

Bestämmelser om tillämpning av bolagsspecifika parametrar finns dessutom i avdelning I kapitel V avsnitt 12 i kommissionens förordning.

Finansinspektionen kan kräva att ett försäkringsbolag ersätter en del av de parametrar som används i beräkningen av försäkringsriskmodulerna med parametrar som är bolagsspecifika, om försäkringsbolagets riskexponering som är relevant för solvenskapitalkravet väsentligt avviker från antagandena enligt standardformeln.

Ett försäkringsbolag får på ansökan och med Finansinspektionens samtycke använda antingen en fullständig eller partiell intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet.

Försäkringsbolaget får använda en partiell intern modell för beräkning av en eller flera av följande:

En partiell modell får användas i fråga om försäkringsbolagets hela affärsverksamhet eller endast på en eller flera stora affärsenheter.

En förutsättning för användning av partiella interna modeller är dessutom att

Bestämmelser om integrering av partiella interna modeller i standardformeln finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 5 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska på förhand ansöka om Finansinspektionens samtycke till att helt eller delvis beräkna solvenskapitalkravet med en intern modell. Försäkringsbolagets styrelse ska godkänna ansökan till Finansinspektionen.

Ansökan ska innehålla en utredning om att kraven i 22—28 § är uppfyllda samt verksamhetsprinciperna för ändring av den interna modellen. Verksamhetsprinciperna ska innehålla en specifikation av mindre och betydande ändringar av den interna modellen.

Försäkringsbolaget ska dokumentera ändringar av den interna modellen. Försäkringsbolaget ska på förhand ansöka om Finansinspektionens samtycke också för betydande ändringar av den interna modellen och för ändringar av verksamhetsprinciperna för ändring av den interna modellen.

Finansinspektionen ska avgöra en ansökan om ibruktagande och ändring av en intern modell inom sex månader från det att ansökan blivit anhängig och de handlingar och utredningar kommit in som behövs för att avgöra ärendet. Finansinspektionen ska ge sitt samtycke, om försäkringsbolagets riskhanteringssystem är tillräckliga och om den interna modellen uppfyller kraven i 22—28 § eller om en partiell intern modell i fråga om sitt tillämpningsområde uppfyller kraven i 19 § 2 och 3 mom. och 22—28 §.

Om ansökan i anslutning till en partiell intern modell endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom försäkringsbolaget med avseende på en specifik riskmodul eller delvis vardera av dessa områden, får Finansinspektionen kräva att försäkringsbolaget ska överlämna en övergångsplan för att utvidga tillämpningsområdet för modellen. I övergångsplanen ska det anges på vilket sätt försäkringsbolaget planerar att säkerställa att utvidgningen av tillämpningsområdet omfattar huvuddelen av bolagets försäkringsverksamhet som berörs av den specifika riskmodulen.

Vid användning av en intern modell ska det säkerställas att alla väsentliga risker som försäkringsbolaget är exponerat för beaktas i solvenskapitalkravet. Modellen ska täcka åtminstone de risker som anges i 3 §.

Försäkringsbolaget ska i sin interna modell noggrant bedöma sådana väsentliga särskilda risker som är förenade med finansiella garantier och avtalsenliga optioner, samt bolagets egna optioner och optioner som givits försäkringstagarna. Dessutom ska försäkringsbolaget beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för användningen av dessa optioner.

Försäkringsbolaget ska i sin interna modell beakta alla de betalningar till försäkringstagare, försäkrade och förmånstagare som det förväntar sig att betala, oavsett om ett bindande avtal ingåtts om betalningarna.

I den interna modellen får beaktas

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsfördelningen för riskerna som den interna modellen baseras på får inte strida mot de metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna som anges i 10 kap. Metoderna för beräkning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga uppdaterade uppgifter och realistiska antaganden samt på relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker.

Utifrån beräkningsmetoden måste riskerna kunna kategoriseras och rangordnas på ett adekvat sätt.

Den interna modellen ska baseras på exakta, tillräckliga och lämpliga uppgifter samt på statistiskt material. Det statistiska material som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen ska uppdateras minst en gång per år.

Bestämmelser som kompletterar denna paragraf samt 22 och 23 § finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 2 och 3 i kommissionens förordning.

Solvenskapitalkravet ska kalibreras direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som i enlighet med 2 § 2 mom. har genererats med hjälp av den interna modellen. Försäkringsbolaget får använda också ett annat riskmått eller en annan tidsperiod i den interna modellen, om bolaget kan utnyttja resultaten av sin interna modell för att beräkna solvenskapitalkravet så att de försäkrade förmånerna får en skyddsnivå som motsvarar den som anges i 2 § 2 mom.

Om försäkringsbolaget inte kan härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som genererats med hjälp av den interna modellen, kan Finansinspektionen samtycka till att uppskattningar används vid beräkningen av solvenskapitalkravet. En förutsättning är då att försäkringsbolaget styrker att de försäkrade förmånerna får en skyddsnivå som motsvarar den som anges i 2 § 2 mom.

Bestämmelser om kalibrering av interna modeller finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska ha ett system för kvalitetssäkring av den interna modellen med vilket man regelbundet utvärderar hur modellen fungerar, kontrollerar att antagandena är relevanta och jämför resultaten med de faktiska utfallen. Kvalitetssäkringen ska också innefatta en analys av den interna modellens stabilitet och att de kvalitetskrav på de uppgifter som enligt 24 § används för modellen uppfylls samt testning av hur känsliga de resultat som modellen ger är för förändringar av de centrala antagandena.

Försäkringsbolaget ska med en statistisk kvalitetssäkringsmetod kunna påvisa att solvenskapitalkravet som erhålls med den interna modellen är korrekt. Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den prognostiserade sannolikhetsfördelningens relevans i förhållande till förlustutvecklingen samt till alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör sannolikhetsfördelningen.

Försäkringsbolaget ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje betydande affärsenhet. Samtidigt ska försäkringsbolaget bedöma hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna och förlusterna, med beaktande av försäkringsbolagets riskprofil.

Bestämmelser om analys av vinster och förluster finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 6 i kommissionens förordning och om kvalitetssäkring i avsnitt 7 i den förordningen.

Den interna modellen ska utgöra en betydande del av det företagsstyrningssystem som avses i 6 kap. och ska användas i stor utsträckning. Modellen ska användas särskilt när det gäller riskhanteringen och beslutsprocesserna samt processerna för bedömning och allokering i fråga om ekonomiskt kapital och solvenskapital. Försäkringsbolaget ska visa att det konsekvent använder den interna modellen för beräkning av solvenskapitalkravet och för andra syften som nämns i detta moment.

Försäkringsbolagets styrelse ska säkerställa att utformningen och användningen av den interna modellen samt modellens överensstämmelse med försäkringsbolagets risker fortlöpande är ändamålsenliga. Styrelsen ska ombesörja att försäkringsbolaget tar i bruk system som säkerställer den interna modellens funktion.

Bestämmelser om användning av interna modeller inom företagsstyrningssystem finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 2 i kommissionens förordning.

Försäkringsbolaget ska skriftligen dokumentera utformningen av sin interna modell och dess funktion. Av dokumentationen ska framgå

Bestämmelser om dokumentation av interna modeller finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 8 i kommissionens förordning.

Att försäkringsbolaget använt modeller eller uppgifter som det fått från en tredje part berättigar inte till undantag från något av de krav på interna modeller som föreskrivs i 22—28 §.

Bestämmelser om externa modeller och uppgifter finns dessutom i avdelning I kapitel VI avsnitt 9 i kommissionens förordning.

Finansinspektionen kan av grundad anledning ålägga ett försäkringsbolag som använder en intern modell att lägga fram en uppskattning av det solvenskapitalkrav som utarbetats i enlighet med standardformeln.

Försäkringsbolaget ska på begäran för Finansinspektionen lägga fram en redogörelse för de antaganden som ligger till grund för den interna modellen.

Finansinspektionen får kräva att försäkringsbolaget tillämpar sin interna modell på relevant jämförelsematerial och använder antaganden som bygger på externa uppgifter, för att kontrollera att den interna modellen uppfyller kalibreringskraven enligt 25 § och att dess specifikation överensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

Om en intern modell inte längre uppfyller kraven enligt 22—28 § ska försäkringsbolaget utan dröjsmål antingen för Finansinspektionen lägga fram en plan för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av underlåtelsen att iaktta kraven är oväsentliga.

Om försäkringsbolaget inte genomför den plan som avses i 1 mom. får Finansinspektionen kräva att försäkringsbolaget ska beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln.

Finansinspektionen kan av grundad anledning på ansökan ge försäkringsbolag som använder en intern modell tillstånd att börja beräkna solvenskapitalkravet helt eller delvis enligt standardformeln.

Om ett försäkringsbolags riskexponering väsentligt avviker från antagandena i standardformeln kan Finansinspektionen kräva att försäkringsbolaget använder en fullständig eller partiell intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller riskmoduler som används vid beräkningen.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får de belopp justeras som anges i detta kapitel, på basis av de ändringar i det europeiska konsumentprisindexet som offentliggörs av Europeiska gemenskapernas statistikkontor. Det justerade beloppet avrundas uppåt till närmaste hela 100 000 euro.

Med kapitalbasmedel avses summan av primärkapitalet enligt 2 § och av tilläggskapitalet enligt 3 §.

Kapitalbasmedlen ska ständigt vara av en sådan kvalitet och uppgå till ett sådant belopp som räcker för att uppfylla de kapitalkrav som avses i 11 kap.

Bestämmelser om definition, klassificering, medräkningsbarhet och begränsningar i fråga om kapitalbasmedel finns dessutom i avdelning I kapitel IV i kommissionens förordning.

Med primärkapitalet avses

Tilläggskapitalet består av poster utöver dem som ingår i primärkapitalet och som kan krävas in för att täcka förluster.

Tilläggskapitalet får omfatta följande poster:

I fråga om ömsesidiga skadeförsäkringsbolag får tilläggskapitalet också omfatta tilläggsavgifter som bolaget kan kräva in av sina försäkringstagardelägare under de följande 12 månaderna.        

Med överskottsmedel avses överskott som uppkommit genom livförsäkringsverksamhet och som avses att delas ut som tilläggsförmåner till försäkringstagare, försäkrade och förmånstagare men som inte har fördelats. Överskottsmedlen hör till primärkapitalet om de i väsentliga avseenden har sådana egenskaper som avses i 8 §.

Försäkringsbolaget ska ha av styrelsen godkända skriftliga principer om hur tilläggsförmåner som hör till överskottsmedlen bestäms och om hur överskottsmedel kan användas för att täcka förluster på det sätt som avses i 8 §.

För att en post i tilläggskapitalet ska beaktas vid bestämmande av kapitalbasmedlen ska försäkringsbolaget på förhand ansöka om Finansinspektionens samtycke för postens monetära belopp eller för metoden för att beräkna beloppet. Det monetära belopp som hör till varje post i tilläggskapitalet ska motsvara postens förlusttäckningsförmåga samt bygga på aktsamma, tillförlitliga och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett nominellt värde är beloppet för denna post detta nominella värde, om detta på ett ändamålsenligt sätt ger uttryck för postens förlusttäckningsegenskaper.

Finansinspektionen ska när den beslutar om samtycke enligt 5 § beakta följande omständigheter:

Om Finansinspektionen ger sitt samtycke till en sådan metod som avses i 5 § är det monetära belopp som beräknats med metoden i kraft en utsatt tid.

Försäkringsbolaget ska klassificera sina kapitalbasmedel i tre nivåer. Bestämmelser om hur medlen klassificeras enligt nivåer finns i den förteckning som fastställs i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 i kommissionens förordning.

Om en post som hör till kapitalbasmedlen inte finns upptagen i den förteckning som avses i 1 mom., ska klassificeringen göras enligt kriterierna i 8 och 9 § och försäkringsbolaget ska på förhand ansöka om Finansinspektionens samtycke för klassificeringen av denna post.

Klassificeringen av de poster i kapitalbasen som avses i 7 § 2 mom. ska vara beroende av om de är primärkapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller följande egenskaper:

Vid bedömningen av egenskaperna enligt 1 mom. hos posterna i kapitalbasmedlen ska dessutom beaktas posternas förfallodag. Om förfallodagen för posten har avtalats eller föreskrivits, ska den relativa varaktigheten jämföras med varaktigheten hos de förpliktelser som följer av försäkringsavtalen.

Vid bedömningen av egenskaperna hos posterna bland kapitalbasmedlen ska dessutom beaktas huruvida till posten kopplats

De poster i primärkapitalet som avses i 7 § 2 mom. ska klassificeras som tillhörande nivå 1 om de i väsentlig grad har egenskaperna att vara permanent tillgängliga och efterställda, och som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har egenskapen att vara efterställda.

De poster i tilläggskapitalet som avses i 7 § 2 mom. ska klassificeras som tillhörande nivå 2 om de i väsentlig grad har egenskaperna att vara permanent tillgängliga och efterställda.

De poster i primärkapitalet och tilläggskapitalet som avses i 7 § 2 mom. och som inte klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 ska klassificeras som tillhörande nivå 3.

Om inte något annat följer av 7—9 § ska

Andra framtida tilläggsavgifter än sådana som avses i 1 mom. 3 punkten och som sådana ömsesidiga skadeförsäkringsbolag, vilkas avgifter kan variera, kan kräva in av försäkringstagardelägarna under de följande 12 månaderna, ska klassificeras som tillhörande nivå 2, om de i väsentlig grad har egenskaperna att vara permanent tillgängliga och efterställda.

De medräkningsbara kapitalbasmedel som uppfyller solvenskapitalkravet ska utgöras av kapitalbasmedel på nivå 1 och endast i begränsad utsträckning av kapitalbasmedel på nivå 2 eller 3.

De medräkningsbara kapitalbasmedel som uppfyller minimikapitalkravet ska utgöras av kapitalbasmedel på nivå 1 och endast i begränsad utsträckning av primärkapitalmedel på nivå 2.

Bestämmelser om kvantitativa begränsningar för kapitalbasmedel på olika nivåer finns dessutom i avdelning I kapitel IV avsnitt 3 i kommissionens förordning.

Med separata fonder avses kapitalbasmedel som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår genom särskilda förpliktelser eller särskilda risker.

Bestämmelser om medräkningsbarhet av separata fonder i kapitalbasmedlen finns dessutom i avdelning I kapitel IV avsnitt 3 underavsnitt 1 i kommissionens förordning.

En livförsäkring samt försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser ska, om de hänför sig till försäkringsavtal i livförsäkringsklass 1 eller till motsvarande försäkringsavtal i livförsäkringsklass 3, utöver beräkningsgrunderna för bestämmande av ansvarsskulden enligt 9 kap. 1 § 2 mom. ha beräkningsgrunder i vilka det anges

Beräkningsgrunderna för försäkringspremierna för nya livförsäkringar ska uppgöras med hänsyn till tryggandet av de försäkrade förmånerna så att försäkringsbolaget kan fullgöra alla sina försäkringsförpliktelser som föranleds av dessa försäkringar utan att behöva använda andra tillgångar än försäkringspremierna för dessa försäkringar och den avkastning som fås genom placering av dem, på ett sätt som skulle kunna äventyra möjligheterna att uppfylla kapitalkraven enligt 11 kap.

Försäkringsbolaget ska tillställa Finansinspektionen de beräkningsgrunder som avses i denna paragraf innan de tas i bruk.

När beslut fattas om tilläggsförmåner på försäkringar för vilka det enligt försäkringsavtalen finns en rätt till eventuella tilläggsförmåner som ges på basis av det överskott som försäkringarna genererar, ska i fråga om totalbeloppet och fördelningen av de tilläggsförmåner som ges på dessa försäkringar, i skälig omfattning beaktas beloppet av och sättet på vilket överskottet av dessa försäkringar uppkom. Tilläggsförmånerna får inte äventyra möjligheterna att uppfylla kapitalkraven enligt 11 kap. eller kontinuiteten i nivån på tilläggsförmånerna.

Tilläggsförmåner som beviljas på försäkringar ska ha en beräkningsgrund av vilken tilläggsförmånernas effekter på försäkringsbolagets ansvarsskuld enligt 9 kap. 1 § framgår.

Försäkringsbolaget ska för utbetalningen av tilläggsförmåner ha skriftliga mål som godkänts av styrelsen och som försäkringsbolaget ska publicera på sina webbsidor och i sitt bokslut. Försäkringsbolaget ska årligen på sina webbsidor och i sitt bokslut publicera en rapport om måluppfyllelsen och vid behov motiveringar till varför målen inte uppnåtts.

Finansinspektionen ska årligen publicera både bolagsspecifika uppgifter och uppgifter som sinsemellan är så jämförbara som möjligt om hur försäkringsbolagen har iakttagit skälighetsprincipen enligt 1 mom. samt om bolagens mål och måluppfyllelsen.

Om liv- och skadeförsäkringsverksamhet bedrivs i ett kompositbolag, ska funktionerna i enlighet med 2—5 § hållas separerade på ett sådant sätt att de försäkrade förmånerna inte äventyras.

Bokföringen ska ordnas så att av den framgår livförsäkringsverksamhetens och skadeförsäkringsverksamhetens intäkter och kostnader skilt för sig. Poster som är gemensamma för de båda verksamheterna ska i bokföringen tas upp i enlighet med de fördelningsgrunder som Finansinspektionen godkänt.

Försäkringsbolaget ska i enlighet med 11 kap. 4 § beräkna det nominella minimikapitalkravet separat för livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten.

Bestämmelser om beräkning av minimikapitalkrav i kompositbolag finns dessutom i avdelning I kapitel VII i kommissionens förordning.

Ett försäkringsbolag ska uppfylla det nominella minimikapitalkravet separat för livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten. Nominella minimikapitalkrav ska uppfyllas med primärkapital som är medräkningsbart enligt 12 kap. 11 §. Livförsäkringsverksamhet och skadeförsäkringsverksamhet får inte svara för att det nominella minimikapitalkravet för den andra verksamheten uppfylls.

När de nominella minimikapitalkraven är uppfyllda får försäkringsbolaget efter att ha underrättat Finansinspektionen utnyttja överskottsmedel från liv- och skadeförsäkringsverksamheten för att uppfylla solvenskapitalkravet enligt 11 kap. 2 §.

Försäkringsbolaget ska utarbeta en redogörelse med specifikation av de poster i primärkapitalet som uppfyller det nominella minimikapitalkravet för respektive verksamhet.

Om ett försäkringsbolag inte uppfyller det nominella minimikapitalkravet för liv- eller skadeförsäkringsverksamheten ska Finansinspektionen vidta tillsynsåtgärder enligt 25 kap. oberoende av resultatet av den andra verksamheten.

Trots vad som föreskrivs i 3 § 1 mom. får, med samtycke av Finansinspektionen, medräkningsbara poster i primärkapitalet överföras från den ena verksamheten till den andra i sådana situationer som avses i 1 mom. i denna paragraf.

Försäkringstagardelägarna i ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag där de enligt bolagsordningen är tillskottspliktiga ska omedelbart påföras en tilläggsavgift, om bolagets minimikapitalkrav enligt 11 kap. 4 §, på grund av uppkommen förlust eller av någon annan orsak, inte uppfylls eller om de tillgångar som ett bolag i likvidation eller konkurs har inte förslår till betalning av skulderna. Tilläggsavgiften ska vara minst så stor som fordras för uppnående av dessa syften och högst så stor som föreskrivs i 4 kap. 4 §.

Om en försäkringstagardelägare inte på utsatt tid betalar den tilläggsavgift som påförts honom eller henne ska tilläggsavgiften omedelbart indrivas genom utsökning. Om tilläggsavgiften inte kan indrivas hos en försäkringstagardelägare, ska det bristande beloppet fördelas mellan de övriga försäkringstagardelägarna högst till beloppet av deras tillskottsplikt, om det ännu är behövligt att driva in tilläggsavgiften.

Tilläggsavgift jämte dröjsmålsränta är direkt utsökningsbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Ett försäkringsbolag får ta upp krediter endast

Försäkringsbolaget ska underrätta Finansinspektionen om upptagande av lån som avses i 1 mom. 1 och 3—5 punkten. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om lämnande av anmälan och innehållet i den.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. om försäkringsbolags rätt att ta upp krediter gäller på motsvarande sätt ett tjänsteföretag som är dotterföretag till ett försäkringsbolag och ett dotterföretag vars uppgift är att för försäkringsbolagets del direkt eller indirekt äga obligationer, lånefordringar och andra fordringar, aktier och andra värdepapper eller fastigheter och andra motsvarande tillgångar. Dotterföretaget kan dock ta upp krediter av det försäkringsbolag som är moderbolag.

Ett försäkringsbolag kan ingå avtal om återköp av värdepapper.

Försäkringsbolaget får inte betala ut medel till delägarna om bolaget inte uppfyller kapitalkraven enligt 11 kap. eller de krav på ansvarsskuld enligt 9 kap. eller försäkringstekniska avsättningar enligt 10 kap. eller om det är känt eller borde vara känt att bolaget är insolvent. Medel får heller inte betalas ut om det är känt eller borde vara känt att utbetalning av medel leder till att bolaget blir insolvent eller till att kapitalkraven enligt 11 kap. eller kraven på ansvarsskuld enligt 9 kap. och försäkringstekniska avsättningar enligt 10 kap. inte längre uppfylls.

Betydande eller principiella beslut som gäller kreditgivning till ett bolag som hör till samma koncern eller försäkringsgrupp enligt 26 kap. som försäkringsbolaget eller till ett bolag som hör till samma konglomerat enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat som försäkringsbolaget och betydande eller principiella beslut om placeringar i ett sådant bolag ska fattas av försäkringsbolagets styrelse.

Bestämmelserna i 1 mom. om kreditgivning tillämpas också på ställande av borgen eller annan säkerhet för betalningen av en kredit som någon annan beviljat.

Försäkringsbolaget får inte minska sitt startkapital så att det understiger vad som föreskrivs i 2 kap. 1 a §.

Utöver vad som föreskrivs om saken i 16 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska fusionsplanen uppta

Vad som i 16 kap. 4 § 1 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om en revisors yttrande ska också tillämpas också på försäkringsbolag. Revisorn behöver dock inte i fråga om 1 mom. 4 punkten ge yttranden om omständigheter som avses i 10—12 och 13 a kap. Dessutom krävs av revisorn den behörighet som anges i 7 kap. 3 § i denna lag.

Utöver vad som föreskrivs i 17 kap. 3 § i aktiebolagslagen ska delningsplanen uppta

Vad som i 17 kap. 4 § 1 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om en revisors yttrande ska också tillämpas på försäkringsbolag. Revisorn behöver dock inte i fråga om 1 mom. 3 punkten ge yttranden om omständigheter som avses i 10—12 och 13 a kap. Dessutom krävs av revisorn den behörighet som anges i 7 kap. 3 § i denna lag.

Det överlåtande bolagets styrelse ska med det övertagande bolagets styrelse för överlåtelsen av försäkringsbeståndet upprätta en skriftlig plan som ska dateras och undertecknas.

Av planen för överlåtelse av försäkringsbeståndet ska det framgå

Om Finansinspektionen inte inom tre månader från det att begäran har tillställts mottagaren har fått svar av de myndigheter som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i de EES-stater av vilka Finansinspektionen med stöd av 6 § 1 mom. har begärt bekräftelse eller godkännande eller vilka Finansinspektionen med stöd av 6 § 2 mom. har gett möjlighet att bli hörda, ska dessa anses ha bekräftat att det övertagande bolaget uppfyller kapitalkraven eller ha gett sitt samtycke till eller positiva utlåtande om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Ett försäkringsbolag får med Finansinspektionens samtycke helt eller delvis överlåta sitt bestånd av försäkringsavtal som ingåtts med stöd av etableringsrätten enligt 3 kap. 1 § och rätten att fritt tillhandahålla tjänster enligt 6 § till ett utländskt försäkringsbolag som har sin hemort i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( utländskt EES-försäkringsbolag ).

Innan Finansinspektionen ger sitt samtycke enligt 12 § ska den inhämta bekräftelse av tillsynsmyndigheten i det övertagande bolagets hemstat om att det övertagande bolaget med beaktande av överlåtelsen uppfyller de kapitalkrav enligt Solvens II -direktivet som ställs på försäkringsbolag samt samtycke av tillsynsmyndigheten i den EES-stat där den risk som ett skadeförsäkringsavtal gäller enligt 3 kap. 7 § är belägen eller där livförsäkringstagaren är varaktigt bosatt eller, om livförsäkringstagaren är en juridisk person, där den juridiska personen har det driftställe som avtalet hänför sig till.

Om de försäkringsavtal som ska överlåtas har slutits genom en filial som avses i 3 kap. 4 §, ska Finansinspektionen innan den ger sitt samtycke enligt 12 § i detta kapitel ge den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där filialen är belägen möjlighet att bli hörd i fråga om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

I fråga om överlåtelse av försäkringsbeståndet enligt denna paragraf ska i övrigt iakttas vad som föreskrivs ovan i detta kapitel, dock så att det revisorsyttrande som avses i 3 § inte behöver lämnas till det övertagande bolaget, att den av Finansinspektionen utfärdade kallelsen på försäkringsborgenärerna som avses i 5 § 2 mom. offentliggörs på det överlåtande bolagets bekostnad, att denna kallelse inte utfärdas på det övertagande bolagets försäkringsborgenärer samt att 15 och 16 § inte tillämpas på överlåtelsen. Kapitlets 4 § 2 och 3 mom., 8—10 §, 12 § 1 mom. 3 punkten och 5 kap. 21 § 3 mom. tillämpas inte på det övertagande bolaget.

Om Finansinspektionen inte inom tre månader från det att begäran har tillställts mottagaren har fått svar av tillsynsmyndigheterna i de EES-stater av vilka Finansinspektionen med stöd av 2 mom. har begärt bekräftelse eller samtycke eller vilka Finansinspektionen med stöd av 3 mom. har gett möjlighet att bli hörda, ska dessa anses ha bekräftat att det övertagande bolaget uppfyller kapitalkraven eller har gett sitt samtycke till eller ett positivt yttrande om överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Finansinspektionen får inte ge samtycke enligt 12 § till överlåtelse av försäkringsbeståndet om det övertagande försäkringsbolaget har avkrävts en plan för återställande av en sund finansiell ställning enligt 25 kap. 5 § eller en kortfristig finansieringsplan enligt 25 kap. 6 § och om Finansinspektionen anser att försäkringstagarnas rättigheter enligt försäkringsavtalen eller ett återförsäkringsföretags avtalsförpliktelser är hotade.

Ett försäkringsbolag kan med samtycke av Finansinspektionen helt eller delvis överlåta ett annat försäkringsbestånd än ett sådant som avses i 17 § till ett EES-försäkringsbolag.

Finansinspektionen ska innan den ger sitt samtycke enligt 12 § inhämta bekräftelse av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i den stat där det övertagande bolaget är beläget om att det övertagande bolaget med beaktande av överlåtelsen uppfyller kapitalkraven enligt Solvens II -direktivet.

I fråga om överlåtelse av försäkringsbeståndet enligt denna paragraf ska i övrigt iakttas vad som föreskrivs ovan i detta kapitel, dock så att det revisorsyttrande som avses i 3 § inte behöver lämnas till det övertagande bolaget, att den av Finansinspektionen utfärdade kallelsen på försäkringsborgenärerna som avses i 5 § 2 mom. offentliggörs på det överlåtande bolagets bekostnad och att denna kallelse inte utfärdas på det övertagande bolagets försäkringsborgenärer. Kapitlets 4 § 2 och 3 mom., 8—10 §, 12 § 1 mom. 3 punkten och 5 kap. 21 § 3 mom. tillämpas inte på det övertagande bolaget.

Ett försäkringsbolag kan med Finansinspektionens samtycke helt eller delvis överta försäkringsbeståndet av ett utländskt EES-försäkringsbolag. Finansinspektionen ska ge sitt samtycke till övertagandet av försäkringsbeståndet, om de förutsättningar som anges i 12 § uppfylls.

Finansinspektionen ska inom tre månader efter att den mottagit begäran om yttrande lämna sitt svar till den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i det överlåtande bolagets hemstat. Om Finansinspektionen inte inom föreskriven tid har svarat myndigheten som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i det överlåtande bolagets hemstat, anses Finansinspektionen ha gett sitt samtycke till överlåtelsen av försäkringsbeståndet.

Bolagsstämmans beslut om ombildning av ett privat försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag till publikt bolag ska fattas med kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 21 §.

Ett privat försäkringsaktiebolag kan ombildas till publikt försäkringsaktiebolag och ett ömsesidigt försäkringsbolag till publikt ömsesidigt försäkringsbolag endast om bolaget uppfyller kraven i fråga om ansvarsskuld enligt 9 kap. och försäkringstekniska avsättningar enligt 10 kap. i denna lag och kapitalkraven enligt 11 kap. och, om bolaget är ett kompositbolag, kapitalkraven enligt 13 a kap., eller kraven på täckning av ansvarsskulden enligt lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden samt solvenkraven enligt lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och enligt lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om täckning av ansvarsskulden samt om bolagets bolagsordning uppfyller de krav som denna lag ställer på publika försäkringsbolags bolagsordning. Ändringen av bolagsordningen förfaller, om inte försäkringsbolaget inom en månad från det att Finansinspektionen har fastställt försäkringsbolagets bolagsordning gör registeranmälan om en sådan ändring av bolagsordningen som gäller ombildning till ett publikt försäkringsaktiebolag eller ett publikt ömsesidigt försäkringsbolag.

Försäkringsbolaget blir ett publikt försäkringsbolag när den ändring av bolagsordningen som gäller ändring av bolagsformen registreras i handelsregistret.

Om försäkringsbolaget efter att hela försäkringsbeståndet överlåtits inte fortsätter att bedriva försäkringsverksamhet inom sex månader efter överlåtelsen eller om bolagets beslut att fortsätta med annan affärsverksamhet förfaller med stöd av 21 kap. 14 § 3 mom. på grund av underlåtelse att lämna anmälan för registrering eller att registrering har vägrats, ska på bolagets likvidation och upplösning tillämpas bestämmelserna i 20 kap. 1—22 § i aktiebolagslagen om likvidation och upplösning av aktiebolag.

I andra situationer än de som avses i 1 och 2 mom. ska aktiebolagslagen inte tillämpas på försäkringsbolags likvidation eller konkurs. Om inte något annat följer av detta kapitel ska konkurslagen (120/2004) tillämpas på försäkringsbolags konkurs.

Ett försäkringsbolag ska försättas i likvidation och upplösas, om

Bolaget kan försättas i likvidation trots att de åtgärder som avses i 25 kap. 9 § inte har vidtagits eller efter det att dessa åtgärder har vidtagits.

Om ett försäkringsbolag eller arbetspensionsförsäkringsbolag ska försättas i likvidation enligt 2 § 1 mom. 1 punkten, ska styrelsen utan dröjsmål sammankalla bolagsstämman för att besluta om att bolaget ska försättas i likvidation inom en månad efter det att minimikapitalkravet inte har uppfyllts. Finansinspektionen kan förlänga tiden inom vilken bolaget ska försättas i likvidation med högst tre månader enligt 25 kap. 6 § eller med högst sex månader enligt 20 § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag för att en kortfristig finansieringsplan ska kunna genomföras och minimikapitalkravet uppfyllas, om de försäkrade förmånerna inte äventyras till följd av detta.

Utöver vad som föreskrivs i bolagsordningen ska en skriftlig kallelse sändas till varje delägare vars adress är känd för bolaget. Styrelsen ska underrätta Finansinspektionen om kallelsen till bolagsstämman.

I kallelsen ska det huvudsakliga innehållet i styrelsens beslutsförslag anges. Till styrelsens beslutsförslag ska dessutom fogas det bokslut och den verksamhetsberättelse som avses i 25 kap. 8 § samt ett revisorsyttrande om dem. Förslaget jämte bilagor ska på försäkringsbolagets huvudkontor hållas framlagda för delägarna i minst en vecka före bolagsstämman och utan dröjsmål sändas till de delägare som ber om det, samt läggas fram vid bolagsstämman.

Om styrelsen och verkställande direktören inte har upprättat det bokslut som avses i 3 mom., sammankallar Finansinspektionen den bolagsstämma som ska besluta om likvidationen med iakttagande av bestämmelserna i 25 kap. 8 §.

Försäkringsbolagets bolagsstämma ska besluta att bolaget ska försättas i likvidation och upplösas, om bolaget inte uppfyller minimikapitalkravet och situationen inte har rättats till före bolagsstämman.

Om bolagsstämman inte fattar det beslut som förutsätts i 1 mom., ska Finansinspektionen förordna att bolaget träder i likvidation och upplöses.

Trots 1 och 2 mom. förordnar Finansinspektionen att försäkringsbolaget omedelbart och utan bolagsstämmans beslut träder i likvidation och upplöses, om försäkringsbolagets koncession har återkallats med stöd av 26 § 1 eller 2 mom. i lagen om Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska underrätta Patent- och registerstyrelsen om förordnanden som avses i 3 mom. samt om den tid för att avhjälpa en brist och om förordnanden som avses i 26 § i lagen om Finansinspektionen, och Patent- och registerstyrelsen ska på tjänstens vägnar anteckna den utsatta tiden och förordnandena i registret.

Finansinspektionen ska övervaka att försäkringsbolagen iakttar lagstiftningen om försäkringsverksamhet samt god försäkringssed. Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Tillsynen ska genomföras regelbundet. Finansinspektionen ska för varje försäkringsbolag fastställa en minsta frekvens och omfattning för sina tillsynsåtgärder.

Finansinspektionen ska särskilt övervaka att försäkringsbolaget uppfyller de krav som gäller

Finansinspektionen ska också bedöma försäkringsbolagets förmåga att klara sådana oförmånliga förändringar som inverkar på bolagets finansiella situation samt metoder med hjälp av vilka bolaget bereder sig för sådana situationer. Dessutom övervakar Finansinspektionen försäkringsbolagens marknadsföring och användning av avtalsvillkor.

Finansinspektionen övervakar också finländska försäkringsholdingsammanslutningar på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Utöver vad som föreskrivs i 18 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen ska försäkringsbolaget tillställa Finansinspektionen de för tillsynen behövliga uppgifterna om bolagsledning, företagsstyrningssystem, ansvarig försäkringsmatematiker och placeringsverksamheten enligt 6 kap., uppgifter om de värderingsprinciper som bolaget använder samt om bolagets finansiella ställning enligt 10—12 kap. Av informationen ska framgå arten och omfattningen av försäkringsbolagets affärsverksamhet samt de risker som sammanhänger med den. Informationen ska vara jämförbar och enhetlig i förhållande till informationen under olika tider. Informationen ska presenteras i en konsekvent och lättbegriplig form. Försäkringsbolaget ska ha ändamålsenliga system samt av bolagets styrelse godkända skriftliga verksamhetsprinciper och förfaranden som bolaget använder och iakttar för att säkerställa att de tillställda uppgifterna hela tiden är uppdaterade.

Försäkringsbolaget ska tillställa Finansinspektionen resultaten av en risk- och solvensbedömning i samband med de uppgifter som enligt 1 mom. behövs för tillsynen. Försäkringsbolaget ska tillställa Finansinspektionen risk- och solvensbedömningen, som godkänts av styrelsen, inom två veckor efter det att bedömningen färdigställts.

Livförsäkringsbolag ska tillställa Finansinspektionen en redogörelse för beräkning av ansvarsskulden enligt 9 kap. samt en analys av försäkringsverksamheten. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om hur redogörelsen och analysen ska upprättas.

Försäkringsbolaget ska årligen inom en månad från den bolagsstämma där bokslutet och verksamhetsberättelsen fastställdes, eller vid en senare tidpunkt som Finansinspektionen godkänt, tillställa inspektionen en redogörelse för sin verksamhet enligt vad som Finansinspektionen särskilt bestämmer.

Finländska försäkringsholdingsammanslutningar ska årligen inom en tid som Finansinspektionen bestämmer tillställa denna sitt bokslut, sin verksamhetsberättelse och sitt koncernbokslut.

Bestämmelser om offentliggörande, väsentlighet, icke-offentliggörande av information, lägesrapporter, tidsfrister, metoder för offentliggörande och om uppdateringar finns dessutom i avdelning I kapitlen XII och XIII i kommissionens förordning.

Finansinspektionen kan besluta höja solvenskapitalkravet för ett försäkringsbolag enligt 11 kap. 2 § i följande exceptionella situationer:

I sådana fall som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten ska höjningen av kapitalkravet beräknas i enlighet med 11 kap. 2 § 2 mom. Höjningen av kapitalkravet ska i sådana fall som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten stå i rätt proportion till de till bristerna relaterade väsentliga riskerna som är anledningen till att Finansinspektionen har beslutat att höja kapitalkravet.

I sådana fall som avses i 1 mom. 2 och 4 punkten ska Finansinspektionen säkerställa att försäkringsbolaget avhjälper de brister som ledde till höjning av kapitalkravet.

Finansinspektionen ska bedöma en sådan höjning av kapitalkravet som avses i 1 mom. minst en gång per år. Höjningen ska upphävas när försäkringsbolaget har avhjälpt de brister som ledde till höjningen.

Om kapitalkravet har höjts ska solvenskapitalkravet enligt 11 kap. 2 § ersättas med ett solvenskapitalkrav vari ingår höjningen av kapitalkravet. Vid beräkning av riskmarginalen enligt 10 kap. 10 § 2 mom. får solvenskapitalkravet dock inte inkludera höjningen av kapitalkravet enligt 1 mom. 4 punkten i denna paragraf.

Försäkringsbolaget ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om bolaget observerar att det inte längre uppfyller solvenskapitalkravet enligt 11 kap. 2 § eller att det finns risk för detta under de följande tre månaderna.

Försäkringsbolaget ska inom två månader efter att det observerat att solvenskapitalkravet inte uppfylls överlämna en plan för återställande av en sund finansiell ställning till Finansinspektionen för godkännande.

Försäkringsbolaget ska vidta alla behövliga åtgärder för att inom sex månader efter att det observerat att solvenskapitalkravet inte uppfyllts avhjälpa denna situation eller ändra sin riskprofil för att uppfylla solvenskapitalkravet.

Finansinspektionen får vid behov förlänga tidsfristen enligt 3 mom. med tre månader.

Om det förekommer exceptionella störningar på finansmarknaden får Finansinspektionen förlänga den förlängda tidsfristen enligt 4 mom. med en skälig tilläggstid på högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer. Försäkringsbolaget ska då var tredje månad tillställa Finansinspektionen en lägesrapport om de åtgärder som vidtagits och vilka framsteg bolaget har gjort för att uppfylla solvenskapitalkravet eller ändra sin riskprofil.

Tidsfristen enligt 5 mom. ska återtas om lägesrapporten enligt 5 mom. visar att det inte skett några väsentliga framsteg när det gäller att uppfylla solvenskapitalkravet eller att ändra riskprofilen mellan det datum då det observerades att solvenskapitalkravet inte uppfylls och det datum då lägesrapporten inlämnades.

Ett försäkringsbolag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om bolaget observerar att det inte längre uppfyller minimikapitalkravet enligt 11 kap. 4 § eller att det finns risk för detta under de följande tre månaderna.

Inom en månad från det att minimikapitalkravet inte uppfyllts ska försäkringsbolaget till Finansinspektionen för godkännande överlämna en kortfristig finansieringsplan. Planen ska visa att bolaget, inom tre månader från att det observerat att kapitalkravet inte uppfylls, på nytt uppfyller minimikapitalkravet eller ändrar sin riskprofil så att det uppfylls.

Den plan för återställande av en sund finansiell ställning som avses i 5 § och den kortfristiga finansieringsplan som avses i 6 § ska innehålla åtminstone

Om ett försäkringsbolag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 11 kap. 4 § eller om ett arbetspensionsbolag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 17 § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, ska styrelsen och verkställande direktören utan dröjsmål och senast inom två månader upprätta bokslut och verksamhetsberättelse för den tid för vilken bokslut och verksamhetsberättelse inte ännu har framlagts vid bolagsstämman, och överlämna dem till revisorn för granskning. Härvid ska iakttas vad som i 8 kap. i denna lag föreskrivs om bokslut och verksamhetsberättelse och i revisionslagen om revisionsberättelse. Om tiden för bokslutet och verksamhetsberättelsen omfattar också den föregående räkenskapsperioden, ska det för denna räkenskapsperiod upprättas ett särskilt bokslut och en särskild verksamhetsberättelse.

Om styrelsen och verkställande direktören inte i en sådan situation som avses i 1 mom. har upprättat bokslut och verksamhetsberättelse, ska Finansinspektionen uppmana styrelsen och verkställande direktören att utan dröjsmål upprätta bokslut och verksamhetsberättelse och överlämna dem till revisorerna för granskning. Om uppmaningen inte följs har Finansinspektionen rätt att låta upprätta bokslut och verksamhetsberättelse och överlämna dem till revisorerna för granskning.

I syfte att trygga de försäkrade förmånerna kan Finansinspektionen förbjuda ett finländskt försäkringsbolag att överlåta eller pantsätta sin egendom, om

Finansinspektionen kan under de förutsättningar som föreskrivs i 1 mom. också förbjuda ett försäkringsbolag att betala försäkringens återköpsvärde till försäkringstagarna. Bestämmelserna i denna lag om förbud att överlåta och pantsätta egendom tillämpas också på beslut om förbud, med de undantag som anges i 13 § 2 mom.

Finansinspektionen kan be tillsynsmyndigheterna i de EES-stater där bolaget bedriver försäkringsverksamhet med stöd av 3 kap. 1 och 6 § att vidta sådana åtgärder i sin hemstat som avses i 1 och 2 mom. i denna paragraf.

Ett förbud att överlåta och pantsätta ett försäkringsbolags egendom får gälla i högst tre månader. Finansinspektionen kan av särskilda skäl besluta förlänga förbudet med högst tre månader.

Ett förbud mot överlåtelse och pantsättning av egendom påverkar inte ställningen eller uppgifterna för försäkringsbolagets styrelse, verkställande direktör eller ett eventuellt förvaltningsråd. Under den tid förbudet att överlåta och pantsätta egendom är i kraft behåller försäkringsbolaget sin rätt att bestämma om sin verksamhet och egendom, om inte något annat följer av 2 mom.

Försäkringsbolaget får överlåta eller pantsätta egendom som omfattas av förbudet bara om ombudet samtycker till det. Förbudet hindrar inte att egendomen används på normalt sätt. Samtycke behövs dock inte om det är fråga om en åtgärd som hänför sig till bolagets sedvanliga affärsverksamhet och som inte är ovanlig till sina villkor, sin betydelse eller sina risker. För en affärstransaktion vars värde överstiger 1 000 000 euro eller 1 procent av skillnaden mellan de kapitalbasmedel som godkänts i enlighet med 12 kap. för uppfyllelse av försäkringsbolagets solvenskapitalkrav enligt 11 kap. 2 § och minimikapitalkravet, eller skillnaden mellan ett arbetspensionsförsäkringsbolags solvenskapital som beräknats enligt 7 kap. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och minimikapitalkravet, ska alltid ansökas om samtycke av ombudet. Försäkringens återköpsvärde får dock inte betalas till försäkringstagarna utan ombudets samtycke.

En åtgärd som strider mot förbudet är ogiltig, utom när den andra parten inte visste eller inte borde ha vetat att försäkringsbolaget inte hade rätt att företa rättshandlingen i fråga.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om

Om Finansinspektionen med stöd av 24 § 1 punkten meddelar närmare föreskrifter om periodiciteten för skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter när den understiger ett år, kan Finansinspektionen genom sitt beslut i ett enskilt fall begränsa rapporteringsskyldigheten, om

Finansinspektionen får inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkringsbolag som utgör en del av en försäkringsgrupp enligt 26 kap. 2 §, om rapporteringen sker oftare än en gång per år. Finansinspektionen får dock i ett enskilt fall begränsa rapporteringsskyldigheten för ett försäkringsbolag om detta visar att det är oändamålsenligt att rapporteringen sker oftare än årligen, med beaktande av arten och omfattningen av de inneboende riskerna i försäkringsgruppens affärsverksamhet.

Begränsning av skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter beviljas endast försäkringsbolag som representerar högst 20 procent av en medlemsstats liv- och skadeförsäkringsmarknad eller återförsäkringsmarknad. Andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på bruttobeloppet av de försäkringstekniska avsättningarna. Finansinspektionen ska ge prioritet till de minsta försäkringsbolagen när den bestämmer huruvida dessa lättnader i rapporteringsskyldigheten kan tillämpas på försäkringbolag.

Bestämmelser om skyldigheten att ge regelbundna tillsynsrapporter i fråga om minimikapital finns i 11 kap.

Finansinspektionen får i enskilda fall begränsa ett försäkringsbolags rapporteringsskyldighet eller befria bolaget från skyldigheten när tillgångarna redovisas post för post, om

Finansinspektionen får inte befria försäkringbolag som utgör en del av en försäkringsgrupp enligt 26 kap. 2 § från rapporteringsskyldighe-ten när tillgångarna redovisas post för post. Finansinspektionen får dock i ett enskilt fall befria ett försäkringsbolag från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post, om försäkringsbolaget visar att rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post är oändamålsenlig med beaktande av arten och omfattningen av de inneboende riskerna i gruppens affärsverksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.

Begränsning av eller befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post beviljas endast försäkringsbolag som representerar högst 20 procent av en medlemsstats liv- och skadeförsäkringsmarknad eller återförsäkringsmarknad. Andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på bruttobeloppet av de försäkringstekniska avsättningarna. Finansinspektionen ska ge prioritet till de minsta försäkringsbolagen när den bestämmer huruvida dessa lättnader i rapporteringsskyldigheten kan tillämpas på försäkringbolag.

Finansinspektionen ska årligen tillställa Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten uppgifter om den genomsnittliga höjningen av varje försäkringsbolags kapitalkrav samt om de höjningar som bestämdes året innan och som ska presenteras som procentandelar av solvenskapitalkravet.

Dessutom ska Finansinspektionen årligen separat tillställa Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten uppgifter om antalet försäkringsbolag och grupper på vilka tillämpas begränsning av den regelbundna rapporteringsskyldigheten enligt 25 kap. 25 § eller 26 kap. 43 §, särskilt antalet försäkringsbolag och grupper på vilka tillämpas befrielse från rapporteringsskyldigheten när tillgångarna redovisas post för post enligt 25 kap. 26 § eller 26 kap. 43 §, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkringsbolags kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

I detta kapitel avses med

När ägarintresse bestäms i enlighet med 1 mom. 3 punkten ska som indirekt innehav betraktas även innehav som fås med hjälp av en formel enligt vilken de successiva intressena hos företag som inte hör till samma koncern multipliceras med varandra. I fråga om företag inom samma koncern ska deras innehav i ett bolag utanför koncernen räknas som direkt innehav.

Försäkringsföretag som hör till samma försäkringsgrupp ( grupp ) ska på gruppnivå övervakas i enlighet med detta kapitel.

En grupp består av

Om inte något annat följer av 7—9 § ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas på

Med yttersta moderföretag avses

Om ett försäkringsföretag med ägarintresse enligt 1 mom. 1 punkten, en försäkringsholdingsammanslutning enligt 1 mom. 3 punkten eller ett konglomerats holdingföretag självt är ett dotterföretag till ett sådant försäkringsföretag, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag med hemort i en EES-stat, ska 11—49 § tillämpas endast på det yttersta moderföretagets nivå.

I en grupp ska det finnas endast ett yttersta moderföretag. Om det i en grupp finns flera moderföretag eller om försäkringsföretagens ömsesidiga ägar-, avtals- eller faktiska kontrollförhållanden utgör flera grupper, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas endast på nivån av det yttersta moderföretag som i försäkringsföretaget utövar bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen. Det yttersta moderföretaget kan ha bestämmande inflytande tillsammans med ett eller flera av sina dotterföretag eller också kan det yttersta moderföretagets dotterföretag ha bestämmande inflytande tillsammans med ett eller flera andra dotterföretag.

Om ett yttersta moderföretag som avses i 3 § inte har sin hemort i Finland, kan Finansinspektionen besluta att 11—49 § ska tillämpas på nivån av det till gruppen hörande nationellt sett yttersta moderföretag som har sin hemort i Finland.

Finansinspektionen ska innan den fattar beslutet höra det yttersta moderföretag som avses i 3 § och grupptillsynsmyndigheten. Det motiverade beslutet ska av Finansinspektionen ges in till grupptillsynsmyndigheten och det yttersta moderföretaget.

Finansinspektionen kan inte fatta beslut eller hålla ett beslut i kraft, om ett yttersta moderföretag enligt 3 § i enlighet med 35 § har fått samtycke till att på dess dotterföretag tillämpas solvenskapitalkraven enligt 36 och 37 § samt bestämmelserna om bristande uppfyllelse av solvens- och minimikapitalkraven.

Finansinspektionen verkar som grupptillsynsmyndighet i Finland om den har beviljat koncession för alla försäkringsföretag inom en grupp samt i sådana fall som avses i 6 §.

Finansinspektionen verkar som grupptillsynsmyndighet om den har beviljats koncession för försäkringsföretaget med ägarintresse.

Om det yttersta moderföretaget i en grupp inte är ett försäkringsföretag ska Finansinspektionen vara grupptillsynsmyndighet

På begäran av den behöriga tillsynsmyndigheten kan Finansinspektionen i samråd med andra myndigheter som utövar tillsyn över gruppen av särskilda skäl besluta att avvika från de grunder för utseende av grupptillsynsmyndighet som anges i 1 och 2 mom. Finansinspektionen ska vidta behövliga åtgärder för ett gemensamt beslut i samråd med de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna inom tre månader efter att begäran framförts. Gruppen ska höras innan beslutet fattas.

Om Finansinspektionen eller någon av de andra behöriga tillsynsmyndigheter som avses i 3 mom. före ett gemensamt beslut och utgången av den tre månaders tidsfrist som föreskrivs i det momentet har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska försäkringstillsynsförordningen, ska Finansinspektionen invänta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det när det gemensamma beslutet fattas.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet sända det motiverade beslutet till gruppen samt till de tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet.

Finansinspektionen ska erkänna ett gemensamt beslut enligt denna paragraf som bindande.

Till dess att ett gemensamt beslut enligt 3 mom. fattas ska Finansinspektionen vara grupptillsynsmyndighet, om uppgiften hör till den i enlighet med 1 eller 2 mom.

Finansinspektionen kan ingå en överenskommelse om grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera EES-stater. Finansinspektionen kan ingå en sådan överenskommelse med en eller flera sådana EES-tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över sådana andra anknutna företag som är yttersta moderföretag på nationell nivå och har sin hemort i EES-staten i fråga. En överenskommelse kan ingås om det är motiverat för en effektiv organisering av grupptillsynen. Tillsynsmyndigheterna ska då motivera sin överenskommelse både för grupptillsynsmyndigheten och för det yttersta moderföretaget.

Om Finansinspektionen enligt överenskommelsen svarar för grupptillsynen ska på undergruppsnivån tillämpas 10 §.

Finansinspektionen får inte utöva grupptillsyn enligt 4 § i Finland om tillsynsmyndigheten i en annan EES-stat enligt den överenskommelse som avses i 1 mom. ska ansvara för grupptillsynen. I så fall ska på grupptillsynen tillämpas lagen i den stat där den myndighet som svarar för grupptillsynen finns. Över överenskommelsen ska upprättas ett skriftligt tillsynsprotokoll som ska undertecknas av samtliga behöriga tillsynsmyndigheter och ges in till undergruppens yttersta moderföretag.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet i enlighet med 46 § underrätta tillsynskollegiet om överenskommelser som avses i 1 mom.

Finansinspektionen kan på ansökan av ett företag som hör till gruppen besluta att bestämmelserna i detta kapitel inte ska tillämpas på företaget, om

Ett eller flera företag får undantas grupptillsynen, om företagets betydelse eller företagens gemensamma betydelse för tillsynen är ringa.

Om Finansinspektionen anser att ett försäkringsföretag i enlighet med 1 mom. 2 eller 3 punkten inte behöver omfattas av grupptillsynen, ska den höra övriga behöriga tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.

Om bestämmelser som motsvarar varandra ska tillämpas på ett konglomerats holdingföretag både enligt denna lag och enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, i synnerhet i fråga om riskbaserad övervakning, kan Finansinspektionen vid behov, efter att ha hört en annan EES-stats behöriga tillsynsmyndighet, besluta att endast bestämmelserna om saken i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat ska tillämpas på konglomeratets holdingföretag.

Om bestämmelser som motsvarar varandra ska tillämpas på ett konglomerats holdingföretag både enligt denna lag och enligt kreditinstitutslagen (610/2014), i synnerhet i fråga om riskbaserad övervakning, kan Finansinspektionen enligt en gemensam överenskommelse med en annan EES-stats behöriga tillsynsmyndighet besluta tillämpa antingen endast denna lag eller kreditinstitutslagen beroende på vilken sektors betydelse som är större inom gruppen beräknad i enlighet med 4 § 2 mom. 1 punkten i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat.

Finansinspektionen ska sända det motiverade beslutet till konglomeratets holdingföretag samt om sina beslut enligt 1 och 2 mom. underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG.

Finansinspektionen får begränsa tillämpningen av kraven på grupptillsyn över ett nationellt sett yttersta moderföretag som avses i 4 § till moderföretagets finansiella ställning eller en del av den, om det för en effektiv organisering av grupptillsynen är motiverat med anledning av beslut eller åtgärder som gäller grupptillsyn och som fattats av grupptillsynsmyndigheten i en annan EES-stat.

Om Finansinspektionen beslutar att de solvensbestämmelser som gäller gruppen ska tillämpas på det finländska yttersta moderföretaget

Om det yttersta moderföretaget som avses i 3 § i överensstämmelse med 28 eller 32 § har fått tillstånd att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt den interna modellen och om Finansinspektionen anser att det finländska yttersta moderföretagets riskprofil på ett betydande sätt avviker från de antaganden som legat till grund för det moderföretags interna modell som avses i 3 § och om det finländska yttersta moderföretaget inte löser de problem som Finansinspektionen observerat, får Finansinspektionen besluta att höja kapitalkravet enligt 25 kap. 4 § utöver solvenskapitalkravet på nationell gruppnivå. Om en höjning av kapitalkravet i en exceptionell situation inte är motiverat, får Finansinspektionen kräva att det finländska yttersta moderföretaget ska beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt standardformeln.

Finansinspektionen ska sända det motiverade beslutet till grupptillsynsmyndigheten och det yttersta moderföretaget.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse eller de försäkringsföretag som hör till en grupp ska säkerställa att gruppen fortlöpande har kapitalbasmedel som till kvalitet och mängd räcker för att gruppen ska kunna uppfylla solvenskapitalkravet enligt 14—33 §.

Om gruppens yttersta moderföretag är en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag som har sin hemort i en EES-stat, ska gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingsammanslutningens eller konglomeratets holdingföretags nivå i enlighet med 14—33 §. Vid denna beräkning ska på försäkringsholdingsammanslutningen och konglomeratets holdingföretag tillämpas bestämmelserna om solvenskapitalkrav i 11 kap. och bestämmelserna om kapitalbasmedel i 12 kap.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsföretag som hör till en grupp och vilka avses i 1 mom. ska utan dröjsmål lämna ett meddelande till Finansinspektionen om att gruppens solvenskapitalkrav inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det inte kommer att uppfyllas under de följande tre månaderna. Vid förfarandet iakttas då 25 kap. 5 §. Vid behov ska Finansinspektionen före förlängningen av tidsfristen för planen för återställande av en sund finansiell ställning höra den tillsynsmyndighet som svarar för grupptillsynen.

Efter att ha fått meddelandet enligt 3 mom. ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera de övriga tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet, vilka ska analysera gruppens situation.

Gruppens yttersta moderföretag ska minst en gång per år göra de beräkningar som avses i 11 §.

Gruppens yttersta moderföretag eller ett företag som hör till gruppen och som Finansinspektionen utsett efter att ha hört gruppen och behöriga tillsynsmyndigheter ska lämna behövliga data för beräkningen och beräkningens resultat till Finansinspektionen.

Gruppens yttersta moderföretag ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet på gruppnivå. Om gruppens risker avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det solvens-kapitalkrav på gruppnivå som senast rapporterats till grupptillsynsmyndigheten, ska en förnyad beräkning av detta kapitalkrav göras utan dröjsmål och rapporteras till Finansinspektionen.

Om Finansinspektionen har grundad anledning att anta att gruppens risker förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får Finansinspektionen kräva en förnyad beräkning av detta kapitalkrav på gruppnivå.

Den solvensberäkning som avses i 11 § ska göras upp enligt de tekniska principer som avses i detta kapitel. Om inte något annat följer av 15 § ska solvensen beräknas enligt den på koncernbokslutet baserade metod som avses i 26—29 §.

Bestämmelser om den på koncernbokslutet baserade metoden finns dessutom i avdelning II kapitel I avsnitt 2 i kommissionens förordning.

Om det inte är lämpligt att använda den på koncernbokslutet baserade metoden för att beräkna solvensen på gruppnivå, får Finansinspektionen efter att ha hört gruppen och behöriga tillsynsmyndigheter besluta att i fråga om gruppen ska användas avdrags- och sammanräkningsmetoden enligt 31—33 § eller en kombination av de nämnda metoderna.

Bestämmelser om val av metod finns dessutom i avdelning II kapitel I avsnitt 1 i kommissionens förordning.

Vid solvensberäkning på gruppnivå ska hänsyn tas till den proportionella andel som företaget med ägarintresse innehar i ett anknutet företag. Med proportionell andel avses

Om ett anknutet företag är ett dotterföretag som inte har tillräckliga medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla solvenskapitalkravet, ska vid beräkningen av solvensen på gruppnivå beaktas hela skillnaden mellan dotterföretagets medräkningsbara kapitalbasmedel och solvenskapitalkravet, trots vad som föreskrivs i 1 mom. Med Finansinspektionens samtycke får dotterföretagets solvensunderskott dock beaktas på proportionell basis, om ansvaret hos ett moderföretag som innehar en andel av kapitalet är begränsat till denna kapitalandel.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet, efter att ha hört gruppen och behöriga tillsynsmyndigheter, bestämma den proportionella andel som ska beaktas vid solvensberäkningen, om

Medräkningsbara kapitalbasmedel för uppfyllandet av solvenskapitalkravet får inte mellan olika försäkringsföretag användas två gånger vid beräkningen av solvensen på gruppnivå.

Vid beräkningen beaktas inte

Om inte något annat föreskrivs i 26—31 § ska vid beräkningen inte beaktas

Om inte något annat följer av 2 eller 3 mom. får följande poster omfattas av beräkningen om de får ingå i det anknutna företagets medräkningsbara kapitalbasmedel:

Om Finansinspektionen anser att vissa poster i de medräkningsbara kapitalbasmedlen, utöver de som avses i 4 mom., som får uppfylla ett anknutet försäkringsföretags solvenskapitalkrav faktiskt inte får användas som medräkningsbara kapitalbasmedel i dess försäkringsföretag med ägarintresse, får dessa poster tas med i beräkningen endast till det belopp som krävs för att uppfylla solvenskapitalkravet för det anknutna företaget.

Summan av de medräkningsbara kapitalbasmedel som avses i 4 och 5 mom. får inte överstiga solvenskapitalkravet för ett anknutet försäkringsföretag.

Sådana poster av de medräkningsbara kapitalbasmedlen i ett försäkringsföretag som är anknutet till ett försäkringsföretag med ägarintresse, för vilka en ansökan om samtycke på förhand enligt 12 kap. 5 § ska ges in till Finansinspektionen eller en motsvarande tillsynsmyndighet i en annan EES-stat, får ingå i beräkningen endast under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen över det anknutna företaget.

Vid beräkning av en grupps solvens får sådana poster inte beaktas i de medräkningsbara kapitalbasmedlen som får uppfylla solvenskapitalkravet och som härrör från ömsesidig finansiering mellan ett försäkringsföretag med ägarintresse och dess

Vid beräkning av en grupps solvens får inte beaktas poster i de medräkningsbara kapitalbasmedel som får uppfylla solvenskapitalkravet i ett försäkringsföretag som är anknutet till försäkringsföretaget med ägarintresse, om dessa poster härrör från ömsesidig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till försäkringsföretaget med ägarintresse.

Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone om ett försäkringsföretag eller dess anknutna företag innehar aktier, garantiandelar eller andelar i den inbetalda grundfonden i ett sådant företag eller ger lån till ett sådant företag som direkt eller indirekt innehar poster i det förstnämnda försäkringsföretagets medräkningsbara kapitalbasmedel.

Bestämmelser om när intern finansiering på gruppnivå inte ska beaktas finns dessutom i avdelning III kapitel I avsnitt 2 i kommissionens förordning.

Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska tillgångarna och skulderna värderas i enlighet med 10 kap. 1 §.

Bestämmelser om värdering av tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar på gruppnivå samt om val och användning av beräkningsmetoder finns dessutom i avdelning III kapitel I avsnitt 2 i kommissionens förordning.

I beräkningen av solvensen på gruppnivå ska samtliga försäkringsföretag som är anknutna till ett försäkringsföretag med ägarintresse beaktas.

Om ett anknutet försäkringsföretag har sin hemort i en annan EES-stat, ska i beräkningen solvenskapitalkravet och de medräkningsbara kapitalbasmedlen för att uppfylla detta enligt bestämmelserna i den andra EES-staten beaktas.

Vid beräkning av solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag som via en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ska ställningen för försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag beaktas i beräkningen.

På försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag tillämpas då bestämmelserna om solvenskapitalkrav i 11 kap. och bestämmelserna om de medräkningsbara kapitalbasmedlen i 12 kap.

Om en sådan försäkringsholdingsammanslutning eller ett sådant konglomerats holdingföretag som avses i 1 mom. innehar efterställda skulder eller andra medräkningsbara kapitalbasmedel på vilka tillämpas begränsningar enligt 12 kap. 11 §, ska av dessa poster som medräkningsbara kapitalbasmedel som uppfyller solvenskapitalkravet den andel godkännas som fås vid en beräkning på gruppnivå med iakttagande av begränsningarna enligt 12 kap. 11 §.

Sådana medräkningsbara kapitalbasmedel i en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag som avses i 1 mom. och för vilka en ansökan om samtycke enligt 12 kap. 5 § på förhand ska ges in till Finansinspektionen eller en motsvarande tillsynsmyndighet i en annan EES-stat, får ingå i beräkningen av solvensen på gruppnivå endast om de har godkänts av grupptillsynsmyndigheten.

Om man för ett försäkringsföretag med ägarintresse beräknar solvensen på gruppnivå enligt den avdrags- och sammanräkningsmetod som avses i 31 §, ska ett anknutet försäkringsföretag i tredjeland vid denna beräkning behandlas på samma sätt som ett anknutet försäkringsföretag. Om det tredjeland där försäkringsföretaget har sin hemort kräver att företaget ska ha koncession och att det ska ha en solvensordning som minst motsvarar de krav som anges i 10—12 kap., får i beräkningen i fråga om detta företag beaktas solvenskapitalkravet och de medräkningsbara kapitalbasmedlen för att uppfylla det som föreskrivits i tredjelandet i fråga.

Om Europeiska kommissionen inte har antagit ett beslut om likvärdighet av solvensordning i ett tredjeland, ska Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet vid tillämpningen av 1 mom. kontrollera likvärdigheten. Kontrollen ska göras på begäran av ett försäkringsföretag med ägarintresse, eller Finansinspektionen kan göra kontrollen på eget initiativ. Innan Finansinspektionen fattar beslut om likvärdigheten ska den höra övriga behöriga tillsynsmyndigheter. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan bistå Finansinspektionen i samband med kontrollen och hörandet.

Om Europeiska kommissionen har antagit en delegerad förordning om likvärdighet ska Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet fatta ett beslut i enlighet med de kriterier som godkänns i förordningen. Om kommissionen har antagit ett beslut enligt vilket ett tredjelands tillsynsordning tillfälligt är likvärdigt, ska tredjelandet i fråga anses vara likvärdigt vid tillämpningen av 1 mom.

Finansinspektionen får i egenskap av grupptillsynsmyndighet inte i fråga om ett tredjeland fatta ett beslut som strider mot ett tidigare beslut om detta tredjeland, om det inte är behövligt för att betydande ändringar i solvensordningen enligt 10—12 kap. och i tillsynsordningen i tredjelandet ska kunna beaktas.

Vid beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag med ägarintresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut, kan försäkringsföretaget med ägarintresse använda metoderna 1 och 2 som fastställts i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG. Metod 1 kan dock användas endast om Finansinspektionen har försäkrat sig om att nivån på den samordnade ledningen och nivån på den interna kontrollen i koncernbolagen är tillräcklig. Den valda metoden ska användas konsekvent.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. kan Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet, på begäran av försäkringsföretaget med ägarintresse eller på eget initiativ, besluta att från de medräkningsbara kapitalbasmedlen som uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå och som gäller försäkringsföretaget med ägarintresse avdras ägarandelen i företag enligt 1 mom.

Om Finansinspektionen inte har tillgång till sådana data för solvensberäkning på gruppnivå som gäller försäkringsföretag och avser ett anknutet försäkringsföretag med hemort i en EES-stat eller ett tredjeland, ska det anknutna företagets bokföringsvärde i försäkringsföretaget med ägarintresse dras av från de medräkningsbara kapitalbasmedlen för uppfyllande av solvenskapitalkraven på gruppnivå.

Ett anknutet företags orealiserade vinster får inte räknas in i de medräkningsbara kapitalbasmedlen.

Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med utgångspunkt i koncernbokslutet, som skillnaden mellan de medräkningsbara kapitalbasmedel som uppfyller solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet.

På beräkningen av de medräkningsbara kapitalbasmedlen med utgångspunkt i koncernbokslutet tillämpas 11 och 12 kap.

Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i koncernbokslutet ( det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ) ska beräknas enligt standardformeln i 11 kap. eller med en godkänd gruppintern modell.

Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av minimikapitalkraven enligt 11 kap. 4 § för försäkringsföretag med ägarintresse och den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkringsföretagen.

Det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå enligt 2 mom. ska uppfyllas genom medräkningsbara medel i primärkapitalbasen enligt vad som anges i 12 kap. 11 § 2 mom. Vid beslut om huruvida dessa poster av primärkapitalbasen får medräknas för att uppfylla det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå tillämpas 16—25 § och 25 kap. 6 §.

Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkringsföretagen i gruppen med en intern modell görs av försäkringsföretaget och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till en försäkringsholdingsammanslutning eller till ett konglomerats holdingföretag, ska ansökan ges in till grupptillsynsmyndigheten.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet utan dröjsmål underrätta de övriga tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet samt sända den fullständiga ansökan till dem.

Finansinspektionen ska tillsammans med de övriga tillsynsmyndigheterna besluta om samtycke ska ges och om eventuella villkor i anslutning därtill. Finansinspektionen ska inom fem månader från mottagandet av ansökan sända sitt förslag till avgörande till de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna.

Finansinspektionen ska vidta behövliga åtgärder för ett gemensamt beslut tillsammans med övriga behöriga tillsynsmyndigheter inom sex månader från mottagandet av ansökan.

Om ett gemensamt beslut dock inte fattas inom tidsfristen på sex månader och ingen av de behöriga tillsynsmyndigheterna har bett Euro-peiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten avgöra ärendet eller om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten tillsätter en nämnd vars beslutsförslag förkastas, ska Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet fatta beslut i ärendet. I beslutet ska Finansinspektionen beakta de övriga behöriga tillsynsmyndigheternas synpunkter.

Om Finansinspektionen eller någon av de övriga behöriga tillsynsmyndigheter som avses i 2 mom. före det gemensamma beslutet och före utgången av den sex månaders tidsfrist som anges i 4 mom. har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska försäkringstillsynsförordningen, ska Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet invänta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet sända det motiverade beslutet till sökanden samt till övriga behöriga tillsynsmyndigheter.

Finansinspektionen ska erkänna det gemensamma beslut som avses i denna paragraf som bindande och likaså ett beslut av någon annan behörig tillsynsmyndighet i egenskap av grupptillsynsmyndighet.

Om Finansinspektionen anser att riskprofilen för ett försäkringsbolag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för den interna modell som godkänts för gruppen, och bolaget inte löser de problem som Finansinspektionen observerat, får Finansinspektionen i enlighet med 25 kap. 4 § för företaget besluta att höja kapitalkravet utöver det genom en intern modell beräknade solvenskapitalkravet.

Om det i exceptionella situationer inte är motiverat att höja solvenskapitalkravet, får Finansinspektionen kräva att ett försäkringsbolag enligt 1 mom. ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i 11 kap. 1—18 §. I sådana fall som avses i 25 kap. 4 § 2 mom. får Finansinspektionen höja kapitalkravet utöver det solvenskapitalkrav som beräknats med hjälp av standardformeln.

Finansinspektionen ska sända det motiverade beslutet till försäkringsföretaget samt till de tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet.

Finansinspektionen ska när den utreder huruvida riskprofilen är relevant i förhållande till solvenskapitalkravet i egenskap av grupptillsynsmyndighet särskilt uppmärksamma sådana fall där omständigheter som avses i 25 kap. 4 § 2 mom. kan uppkomma på gruppnivå, framför allt om

Om gruppens riskprofil inte beaktas på ett korrekt sätt, får Finansinspektionen höja det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå med iakttagande av 25 kap. 4 §.

Solvensen på gruppnivå för ett försäkringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan

Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbasmedel som uppfyller solvenskapitalkravet är summan av

Gruppens samlade solvenskapitalkrav är summan av

Om ägarintresset i de anknutna försäkringsföretagen helt eller delvis är indirekt, ska de anknutna försäkringsföretagens värde i försäkringsföretaget med ägarintresse inbegripa värdet av det indirekta ägandet med beaktande av relevanta successiva ägarintressen. Dessutom ska de poster som avses i 2 mom. 2 punkten inbegripa de motsvarande proportionella andelarna av de kapitalbasmedel i de anknutna försäkringsföretagen som får medräknas vid uppfyllandet av solvenskapitalkravet, samt de poster som avses i 3 mom. 2 punkten inbegripa de proportionella andelarna av solvenskapitalkraven för de anknutna försäkringsföretagen.

Om en gemensam ansökan om tillstånd att beräkna gruppens samlade solvenskapitalkrav enligt 31 § för gruppens försäkringsföretag med hjälp av en intern modell görs av ett försäkringsföretag med ägarintresse och dess anknutna företag eller av företag som är anknutna till en försäkringsholdingsammanslutning eller till ett konglomerats holdingföretag, ska på beräkningen och metoden tillämpas 28 och 29 §.

Finansinspektionen ska när utreder huruvida riskprofilen är relevant i förhållande till solvenskapitalkravet särskilt uppmärksamma de specifika risker som riktar sig mot gruppen som är svåra att kvantifiera och som inte i tillräcklig utsträckning beaktas vid beräkningen.

Om riskprofilen för en grupp avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för gruppens samlade solvenskapitalkrav, får Finansinspektionen höja gruppens samlade kapitalkrav. I sådana fall tillämpas 25 kap. 4 §.

På försäkringsföretag som är dotterföretag till ett annat försäkringsföretag ska 36 och 37 § tillämpas, om

Om försäkringsföretaget är dotterföretag till en försäkringsholdingsammanslutning eller till ett konglomerats holdingföretag ska 35—38 § tillämpas på ansökningsförfarandet, solvensberäkningen och förfarandet i exceptionella situationer.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse ska ansöka på förhand om samtycke till att använda förfarandet enligt 36 och 37 § hos den tillsynsmyndighet som har beviljat dotterföretaget koncession.

Finansinspektionen ska i egenskap av den tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession utan dröjsmål underrätta tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet om saken samt sända en fullständig ansökan till dem.

Finansinspektionen ska i samråd med de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet besluta om huruvida samtycke ska ges och om eventuella villkor i anslutning därtill. Finansinspektionen ska sända sitt förslag till avgörande till tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet inom två månader efter att ha mottagit ansökan.

Finansinspektionen ska vidta behövliga åtgärder för ett gemensamt beslut tillsammans med de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna inom tre månader från det att samtliga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet har tagit emot ansökan.

Om ett gemensamt beslut dock inte fattas inom tidsfristen på tre månader och ingen av de behöriga tillsynsmyndigheterna har bett Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ett avgörande eller om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har tillsatt en nämnd vars beslutsförslag förkastas, ska Finansinspektionen fatta beslut i ärendet i egenskap av grupptillsynsmyndighet. I sitt beslut ska Finansinspektionen beakta de synpunkter som framförts av de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna samt av de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet.

Om Finansinspektionen eller någon av de övriga behöriga tillsynsmyndigheter som avses i 2 mom. före ett gemensamt beslut och före utgången av den tidsfrist på tre månader som anges i 4 mom. har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska försäkringstillsynsförordningen, ska Finansinspektionen invänta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet sända det motiverade beslutet till sökanden samt till övriga behöriga tillsynsmyndigheter.

Finansinspektionen ska erkänna ett sådant gemensamt beslut som avses i denna paragraf som bindande och likaså ett beslut av någon annan behörig tillsynsmyndighet i egenskap av grupptillsynsmyndighet.

Solvenskapitalkravet för försäkringsföretags dotterföretag beräknas på följande sätt:

Finansinspektionen ska förhandla om sitt förslag i tillsynskollegiet samt underrätta dotterföretaget om grunderna för förslaget. Finansinspektionen ska vidta behövliga åtgärder för ett gemensamt beslut i samråd med de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet.

Om den tillsynsmyndighet som har beviljat dotterföretaget koncession är av en annan åsikt om saken än Finansinspektionen i dennas egenskap av grupptillsynsmyndighet, ska Finansinspektionen före ett gemensamt beslut och senast inom en månad på förslag av den behöriga tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europeiska försäkringstillsynsförordningen. Tillsynsmyndigheterna ska invänta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det.

Finansinspektionen ska i egenskap av den myndighet som beviljat dotterföretaget koncession sända det motiverade beslutet till dotterföretaget och till tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet.

Finansinspektionen ska erkänna ett sådant gemensamt beslut som avses i denna paragraf som bindande och likaså ett beslut av någon annan behörig tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession.

Om solvenskapitalkravet för ett dotterföretag inte har uppfyllts ska Finansinspektionen, i egenskap av den tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession, utan dröjsmål till tillsynskollegiet sända den plan för återställande av en sund finansiell ställning enligt 25 kap. 5 § som lagts fram av dotterföretaget.

Om Finansinspektionen konstaterar att dotterföretagets ekonomiska förhållanden har försvagats ska den utan dröjsmål underrätta tillsynskollegiet om de åtgärder som dotterföretaget föreslagit. Med undantag av krissituationer ska tillsynskollegiet före beslutet förhandla om vilka åtgärder som ska vidtas.

Finansinspektionen ska inom fyra månader från det att den konstaterat att solvenskapitalkravet enligt 1 mom. inte har uppfyllts eller inom en månad från mottagandet av en sådan underrättelse som avses i 2 mom. vidta behövliga åtgärder för ett gemensamt beslut i samråd med de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet.

Om ett gemensamt beslut dock inte fattas inom utsatt tid och om ingen av de tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet har bett Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ett avgörande, ska Finansinspektionen fatta beslut i ärendet i egenskap av den tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession. I beslutet ska Finansinspektionen beakta de synpunkter som framförts av övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

Om den behöriga tillsynsmyndigheten som beviljat dotterföretaget koncession och Finansinspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet är av olika åsikt om godkännande av planen för återställande av en sund finansiell ställning eller av de åtgärder som föreslagits med anledning av försämringen i den ekonomiska situationen, ska Finansinspektionen, utom i krissituationer, före ett gemensamt beslut och senast inom de tidsfrister som avses i 3 mom., i enlighet med artikel 19 i Europeiska försäkringstillsynsförordningen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Tillsynsmyndigheterna ska invänta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens avgörande och handla i enlighet med det.

Ett motiverat beslut ska sändas till dotterföretaget och till de tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet.

Finansinspektionen ska erkänna ett sådant gemensamt beslut som avses i denna paragraf som bindande och likaså ett beslut av någon annan tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession.

Om minimikapitalkravet för dotterföretaget inte har uppfyllts ska Finansinspektionen i egenskap av den tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession utan dröjsmål till tillsynskollegiet sända den kortfristiga finansieringsplan som enligt 25 kap. 6 § lagts fram av dotterföretaget. Tillsynskollegiet ska även informeras om varje åtgärd som vidtagits för att minimikapitalkravet ska uppfyllas på dotterföretagsnivå.

Ett försäkringsföretag med ägarintresse svarar för att villkoren enligt 34 § 1 mom. 2—4 punkten iakttas. Företaget ska utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten för dotterföretaget i det fall att villkoren inte iakttas. Försäkringsföretaget med ägarintresse ska lägga fram en plan enligt vilken villkoren kommer att iakttas inom en rimlig tid.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet minst en gång per år kontrollera att villkoren enligt 34 § 1 mom. 2—4 punkten iakttas. Finansinspektionen ska dessutom genomföra sådan kontroll på begäran av en annan behörig tillsynsmyndighet, om denna har vägande skäl att misstänka att villkoren inte längre iakttas. Om brister påvisas under kontrollen, ska Finansinspektionen kräva att försäkringsföretaget med ägarintresse lägger fram en plan enligt vilken villkoren kommer att iakttas inom en rimlig tid.

Om villkoren enligt 34 § 1 mom. 2—4 punkten inte iakttas inom en rimlig tid eller om Finansinspektionen efter att ha hört tillsynskollegiet fattar ett beslut enligt 8 §, eller konstaterar att en plan som avses i 1 eller 2 mom. är otillräcklig, kan 36 och 37 § inte tillämpas. De behöriga tillsynsmyndigheterna ska utan dröjsmål underrättas om saken.

Gruppens yttersta moderföretag svarar för att företagsstyrningssystemet på gruppnivå stämmer överens med kraven enligt 6 kap. 4, 8—12, 12 a, 14—16 och 18—20 § samt för att riskhanteringen, den interna kontrollen och rapporteringen har ordnats konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsynen.

Den interna kontrollen inom gruppen ska omfatta åtminstone tillsyn över solvensen på gruppnivå samt tillförlitliga rapporterings- och redovisningsförfaranden.

Gruppens yttersta moderföretag ska göra en risk- och solvensbedömning på gruppnivå enligt 6 kap. 12 §.

Om solvensen på gruppnivå beräknas enligt den på koncernbokslutet baserade metod som avses i 26 § ska gruppens yttersta moderföretag lämna Finansinspektionen, i dennas egenskap av grupptillsynsmyndighet, sådana uppgifter som gör det möjligt att påvisa skillnaden mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.

Gruppens yttersta moderföretag får med Finansinspektionens samtycke, i Finansinspektionens egenskap av grupptillsynsmyndighet, göra en risk- och solvensbedömning samtidigt på gruppnivå och på dotterföretagsnivå, när dotterföretag hör till gruppen, och utarbeta en enda handling som omfattar samtliga bedömningar.

Innan Finansinspektionen ger sitt samtycke enligt 3 mom. ska den höra tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet och beakta deras synpunkter på ett behörigt sätt.

Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i 3 mom. ska den sända handlingen samtidigt till alla behöriga tillsynsmyndigheter för gruppen.

Om inte något annat följer av 42 § ska gruppens yttersta moderföretag eller ett försäkringsföretag som Finansinspektionen utsett efter att ha hört övriga behöriga tillsynsmyndigheter, minst en gång per år till Finansinspektionen rapportera varje betydande riskkoncentration på gruppnivå och alla betydande interna transaktioner som försäkringsföretag inom gruppen har gjort.

Rapporteringsskyldigheten gäller också transaktioner med fysiska personer som har sådana betydande bindningar till ett företag inom gruppen som avses i 1 kap. 10 §. Om en intern transaktion har en mycket betydande inverkan på företag som hör till gruppen ska rapporteringen ske genast när det är möjligt.

Finansinspektionen ska efter att ha hört övriga behöriga tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange de risktyper och affärstransaktioner som de försäkringsföretag som ingår i gruppen alltid ska rapportera. När Finansinspektionen och de övriga behöriga tillsynsmyndigheterna anger de risktyper eller transaktioner som ska rapporteras eller yttrar sig om dem ska de beakta gruppens specifika struktur och riskhantering.

Finansinspektionen ska när den anger de transaktioner som ska rapporteras, efter att ha hört övriga behöriga tillsynsmyndigheter och företagsgruppen, bestämma sådana tröskelvärden för riskkoncentrationerna och transaktionerna som baseras på solvenskapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar vid solvensberäkningen eller vartdera värdet.

Vid tillsynen över riskkoncentrationer ska Finansinspektionen särskilt övervaka risken för en eventuell spridning inom gruppen, risken för intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym.

Bestämmelser om rapportering av regelbunden tillsyn över en grupp samt om anmälan av betydande riskkoncentrationer och betydande interna transaktioner på gruppnivå finns dessutom i avdelning II kapitel VI i kommissionens förordning.

Om gruppens yttersta moderföretag självt är ett reglerat företag eller anknutet till ett reglerat företag eller konglomeratets holdingföretag som är underkastat tillsyn enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, får Finansinspektionen efter att ha hört övriga behöriga tillsynsmyndigheter besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt 41 § eller över transaktioner inom en grupp eller vardera formen av tillsyn inte ska utövas på nivån för det yttersta moderföretaget.

Grupptillsynsmyndigheten kan begränsa skyldigheten att lämna regelbundna tillsynsrapporter eller bevilja befrielse från skyldighet att lämna rapporter när tillgångarna redovisas post för post, om begränsningen enligt 25 kap. 25 § eller befrielse enligt 26 § innebär att samtliga försäkringsbolag inom en grupp skulle gynnas. Finansinspektionen ska när den fattar beslut om saken beakta arten och omfattningen av gruppens affärsverksamhet samt riskernas natur samt vid beslut om befrielse enligt 26 § dessutom de omständigheter som påverkar den finansiella stabiliteten.

Det yttersta moderföretaget i en grupp ska årligen offentliggöra en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Dessutom ska försäkringsbolag, försäkringsholdingsammanslutningar och mångbranschholdingföretag årligen offentliggöra en rapport med uppgifter om gruppstrukturen. På rapporten ska tillämpas bestämmelserna om offentliggörande av information i 8 a kap.

Gruppens yttersta moderföretag kan med Finansinspektionens samtycke besluta lämna en enda rapport om solvens och finansiell ställning som ska innehålla

Innan Finansinspektionen ger sitt samtycke enligt 2 mom. ska den höra de tillsynsmyndigheter som hör till tillsynskollegiet och till den del det är behövligt beakta deras synpunkter.

Om det i den rapport som avses i 2 mom. saknas information som Finansinspektionen kräver och om detta utelämnande är av väsentlig betydelse, har Finansinspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet som beviljat dotterföretaget koncession rätt att kräva att dotterföretaget i fråga offentliggör behövlig ytterligare information.

Bestämmelser om offentliggörande av rapporter om företagens solvens och finansiella situation samt om rapporternas innehåll finns dessutom i avdelning II kapitel VI avsnitt 1 i kommissionens förordning.

Bestämmelser om samarbetet med övriga tillsynsmyndigheter som svarar för tillsynen över företag inom en grupp och om Finansinspektionens skyldighet att tillsätta ett tillsynskollegium finns i 65 a och 65 b § i lagen om Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska i egenskap av grupptillsynsmyndighet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna relevant information om hur tillsynskollegiet fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått.

Bestämmelser om utbyte av upplysningar mellan tillsynsmyndigheterna i samband med grupptillsyn finns dessutom i avdelning II kapitel IV avsnitt 2 i kommissionens förordning.

Utöver vad som föreskrivs i 65 a § i lagen om Finansinspektionen ska Finansinspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet

Finansinspektionen ska yrka på att ett möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn sammankallas åtminstone om

Bestämmelser om Finansinspektionens granskningsrätt och rätt att få uppgifter samt om dess skyldighet att lämna ut information finns i lagen om Finansinspektionen.

På utlämnande av information som behövs för Finansinspektionens grupptillsyn tillämpas 25 kap. 3 §.

Om Finansinspektionen med stöd av 8 § 1 mom. 2 eller 3 punkten lämnar ett försäkringsföretag utanför grupptillsynen, har tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där försäkringsföretaget i fråga har sin hemort, på begäran rätt att av gruppens yttersta moderföretag som har sin hemort i Finland få information som kan vara relevant för tillsynen över försäkringsföretaget i fråga.

Om ett försäkringsföretag i en grupp inte uppfyller kraven i 11—41 § eller om företaget uppfyller kraven men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transaktioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkringsföretagets finansiella ställning, ska Finansinspektionen vidta åtgärder enligt denna lag eller enligt lagen om Finansinspektionen i fråga om en försäkringsholdingsammanslutning, ett konglomerats holdingföretag eller ett försäkringsföretag.

Om försäkringsholdingsammanslutningen, konglomeratets holdingföretag eller försäkringsföretaget har sin hemort i en annan EES-stat än Finland ska Finansinspektionen informera tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten om sina iakttagelser, för eventuella åtgärder.

Om ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett mångbranschholdingföretag ska försäkringsföretaget informera Finansinspektionen om dess transaktioner med mångbranschholdingföretaget och företag anknutna till mångbranschholdingföretaget. I sådana fall ska 41 och 47—49 § tillämpas på transaktioner inom gruppen.

När det är fråga om ett försäkringsföretag som har sin hemort i Finland och vars moderföretag är ett försäkringsföretag, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag som har sin hemort i ett tredjeland, ska Finansinspektionen kontrollera om tredjelandets tillsynsmyndigheter utför tillsyn som är likvärdig med vad som i detta kapitel föreskrivs om grupptillsyn.

Om inte Europeiska kommissionen har konstaterat att tillsynsordningen i tredjelandet är likvärdig, krävs utöver vad som anges 1 mom. att kontrollen genomförs av Finansinspektionen, om den i enlighet med 5 eller 6 § skulle verka som grupptillsynsmyndighet. Kontrollen ska utföras på begäran av antingen moderföretaget eller på begäran av ett försäkringsföretag som hör till gruppen eller på Finansinspektionens eget initiativ. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten bistår Finansinspektionen vid kontrollen.

Innan Finansinspektionen beslutar om huruvida tillsynsordningen är likvärdig ska den höra övriga behöriga tillsynsmyndigheter. Beslutet ska fattas i enlighet med kommissionens förordning. Finansinspektionen får inte i fråga om ett tredjeland fatta ett beslut som står i strid med tidigare beslut som berör tredjelandet i fråga. Det ovannämnda beslutet kan emellertid fattas om det är behövligt med beaktande av betydande förändringar i solvensordningen och i tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheterna är oeniga om ett beslut som fattats i enlighet med 3 mom. kan de hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och i enlighet med artikel 19 i Europeiska försäkringstillsynsförordningen be den om hjälp inom tre månader efter det att Finansinspektionen meddelat om beslutet.

Om tillsynsmyndigheterna i ett tredjeland bedriver tillsyn som är likvärdig med detta kapitel ska Finansinspektionen samarbeta med dessa tillsynsmyndigheter. Härvid tillämpas 5, 6, 39 och 44—49 § samt lagen om Finansinspektionen på samarbetet och förfarandena.

I fråga om försäkringsföretag i ett tredjeland används antingen metoder enligt lagen om Finansinspektionen och metoder enligt bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel, dock inte metoder enligt 34—38 §. I enlighet med 4 mom. används dock någon annan metod, om

Om bestämmelserna i lagen om Finansinspektionen och bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas på ett tredjelands försäkringsföretag, ska de tillämpas endast på nivån för försäkringsholdingsammanslutningar, konglomeratets holdingföretag och tredjelandets försäkringsföretag.

Om ett försäkringsföretags moderföretag är ett sådant försäkringsföretag, en sådan försäkringsholdingsammanslutning eller ett sådant konglomerats holdingföretag som har sin hemort i ett tredjeland, ska på moderföretaget vid beräkningen av solvensen på gruppnivå tillämpas bestämmelserna om kapitalbasmedel i 12 kap. samt

Om bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om Finansinspektionen och i detta kapitel, med undantag för 34—38 §, inte är effektiva med tanke på målsättningarna för grupptillsynen, kan Finansinspektionen besluta tillämpa också andra effektiva metoder som säkerställer en ändamålsenlig tillsyn över försäkringsföretagen i en grupp. Finansinspektionen ska höra övriga behöriga tillsynsmyndigheter när den beslutar om dessa metoder samt informera övriga behöriga tillsynsmyndigheter och Europeiska kommissionen om metoderna.

Finansinspektionen kan kräva etablering av en sådan försäkringsholdingsammanslutning eller ett sådant konglomerats holdingföretag som har sin hemort i en EES-stat och tillämpa bestämmelserna i detta kapitel på försäkringsföretagen i den grupp som leds av försäkringsholdingsammanslutningen eller konglomeratets holdingföretag.

Om ett moderföretag som har sin hemort i ett tredjeland och som avses i 51 § är dotterföretag i ett sådant försäkringsföretag, en sådan försäkringsholdingsammanslutning eller ett sådant konglomerats holdingföretag som har sin hemort i ett tredjeland, ska kontrollen av tillsynens likvärdighet enligt den paragrafen göras endast på nivån för det yttersta moderföretaget i tredjelandet.

Finansinspektionen kan i det fall att likvärdig tillsyn saknas utföra en ny kontroll på en lägre nivå på vilken försäkringsföretag har ett moderföretag som kan vara ett försäkringsföretag, en försäkringsholdingsammanslutning eller ett konglomerats holdingföretag i ett tredjeland. Härvid tillämpas 53 §.

Den som uppsåtligen

Utan hinder av bestämmelserna i 2 § har ett försäkringsbolag rätt att lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess