659/2005

Denna förordning tillämpas på fasttagande, förvarande och avlivande av djur under tjänsteutövning vid gränsbevakningsväsendet, om inte något annat föreskrivs.

I 21 § i gränsbevakningslagen (578/2005) föreskrivs om de polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet som ankommer på en gränsbevakningsman. I 25 § i polislagen (493/1995) föreskrivs om rätten att i polisuppgifter ta fast och avliva djur. Bestämmelser om en gränsbevakningsmans rätt att använda maktmedel i ett tjänsteuppdrag finns i 31 § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005) och i 35 § i gränsbevakningslagen.

Jaktlagen (615/1993) och jaktförordningen (666/1993), vilken givits med stöd av jaktlagen, innehåller bestämmelser om jakt samt om fångst och dödande av icke fredade djur, tillsyn över hundar och fångst och dödande av fridlysta däggdjur och fåglar. Bestämmelser om djurskydd finns i djurskyddslagen (247/1996) och djurskyddsförordningen (396/1996) som givits med stöd av den. I förordningen om transport av djur (491/1996), som givits med stöd av djurskyddslagen, föreskrivs om transport av djur.

Gränsbevakningsväsendet skall med det snaraste överlämna ett omhändertaget djur till djurets ägare eller lagliga innehavare, till kommunens mottagningsplats för herrelösa djur, vilken avses i 15 § i djurskyddslagen, eller till den lokala djurskyddsmyndigheten.

Om skötseln av gränsbevakningens andra tjänsteuppdrag eller djurskyddsskäl förutsätter det, kan ett djur tillfälligt förvaras i gränsbevakningsväsendets utrymmen. I sådana fall skall vård, foder och annat som behövs för djurets välbefinnande skaffas tills det är möjligt att överlämna djuret i enlighet med 1 mom.

Bestämmelser om åtgärder som hänför sig till omhändertagande av hundar samt om skyldigheten att ersätta kostnaderna för omhändertagandet finns i 8 kap. i jaktlagen.

Bestämmelser om avlivande av ett djur för att göra slut på dess lidande finns i 14 § i djurskyddslagen och i fråga om vilt dessutom i 84 § i jaktlagen. Vid avlivande av djur skall bestämmelserna i 10 kap. i djurskyddsförordningen iakttas.

I 19 § i jaktförordningen föreskrivs om skjutvapen som får användas för att skjuta djur. I nödsituationer, för att förhindra att ett djurs lidande drar ut på tiden, får en gränsbevakningsman för att avliva djuret använda det skjutvapen han eller hon bär eller något annat skjutvapen om gränsbevakningsmannen har tillräcklig skicklighet och förmåga att använda det på ett säkert sätt.

Fredat vilt får avlivas endast om det inte finns något annat sätt att undvika en fara eller en betydande skada, om det inte är möjligt att vänta på det tillstånd från en myndighet som krävs för avlivandet och om avlivandet är motiverat även med beaktande av djurskyddsaspekter.

I fråga om fasttagande, förvarande, avlivande och överlämnande av djur skall åtminstone följande uppgifter registreras:

Uppgifter om avlivningen skall meddelas till djurets ägare eller lagliga innehavare och i fråga om avlivande av vilt även till jakträttshavaren på det sätt som föreskrivs i 83 § i jaktlagen och 39 § i jaktförordningen. Om avlivande av fredat vilt skall dessutom meddelas till jaktvårdsdistriktet och polisen.

Ett intyg över åtgärden skall på begäran också lämnas till djurets ägare eller lagliga innehavare, om inte ett intyg som givits med stöd av någon annan bestämmelse anses tillräckligt.

Särskilda bestämmelser utfärdas om anmälan av förfaranden som avviker från de fridlysningsbestämmelser som grundar sig på sådana internationella avtal som är bindande för Finland.