613/2003

Given i Nådendal den 27 juni 2003

Lag om ändring av 2 a kap. 9 § och 17 kap. 13 § strafflagen

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i strafflagen av den 19 december 1889 (39/1889) 2 a kap. 9 § och 17 kap. 13 §,

dessa lagrum sådana de lyder, 2 a kap. 9 § i lagarna 550/1999, 515/2002 och 1094/2002 samt 17 kap. 13 § i lag 563/1998, som följer:

2 a kap.

Om böter, förvandlingsstraff och ordningsbot

9 §
Ordningsbotsförseelser

Ordningsbot kan i enlighet med 2―5 mom. bestämmas som påföljd för en förseelse som hör under allmänt åtal, när det strängaste föreskrivna straffet är böter eller fängelse i högst sex månader.

Ordningsbot kan bestämmas som påföljd för ringa brott mot vägtrafiklagen (267/1981) eller fordonslagen (1090/2002) eller sådana bestämmelser som utfärdats med stöd av dem och som gäller

1) gående,

2) förare av motorlösa fordon,

3) motordrivna fordons eller släpfordons konstruktion, utrustning, skick eller handlingar som skall medföras vid körning av motordrivna fordon, störande och onödig körning med motordrivna fordon, persontransport, användning av förarens eller passagerarens personliga skyddsutrustning, övriga trafikregler som gäller för föraren eller påbud, förbud eller begränsningar som anges med trafikanordning,

4) överskridande av den högsta tillåtna hastigheten med ett motordrivet fordon, eller

5) besiktning och anmälan för registrering av fordon.

Ordningsbot kan också bestämmas som påföljd för ringa överträdelse av nedskräpningsförbudet enligt avfallslagen (1072/1993) samt för försummelse att betala fiskevårdsavgift eller spöfiskeavgift enligt lagen om fiske (286/1982) eller för försummelse att inom utsatt tid uppvisa ett bevis på att sådan avgift har betalts.

Ordningsbot kan också bestämmas som påföljd för ordningsförseelse enligt ordningslagen (612/2003) samt för ringa brott mot vad som bestäms om föremål och ämnen som lämpar sig för att tillfoga någon annan skada.

Närmare bestämmelser om de förseelser som nämns i 2―4 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

17 kap.

Om brott mot allmän ordning

13 §
Ofog

Den som

1) genom att föra oljud eller på något annat sådant sätt orsakar störning i samband med tjänsteutövning någon annanstans än på en allmän plats eller i ett ämbetsverk, ett kontor, en butik eller i en fabrik dit allmänheten inte äger tillträde eller på någon annan motsvarande plats,

2) orsakar störning genom att ringa samtal till ämbetsverk, kontor, affärer eller andra liknande platser, eller

3) av okynne orsakar falskt alarm genom att använda nödbroms eller larmanordning i ett kollektivt trafikmedel, en hiss eller någon annan anordning,

skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag, för ofog dömas till böter.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.

RP 20/2002
FvUB 28/2002
RSv 295/2002

Nådendal den 27 juni 2003

Republikens President
TARJA HALONEN

Inrikesminister
Kari Rajamäki

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.