68/1998

Syftet med denna lag är att förhindra penningtvätt, att bidra till att penningtvätt avslöjas och utreds samt att effektivera spårandet och återtagandet av vinningen av brottet.

I denna lag avses med

Anmälningspliktiga enligt denna lag är

För uppdrag som gäller utredning av penningtvätt finns vid centralkriminalpolisen en central för utredning av penningtvätt, nedan utredningscentralen. Utredningscentralen skall också främja olika myndigheters samarbete för bekämpning av penningtvätt samt samarbete och utbyte av information med myndigheter i en främmande stat och internationella organisationer som utreder penningtvätt. Centralkriminalpolisen skall årligen ge det ministerium som svarar för polisväsendet en utredning om utredningscentralens verksamhet samt om den allmänna utvecklingen av arbetet med att bekämpa penningtvätt i Finland.

Myndigheter som utövar tillsyn över anmälningspliktiga, sparbanksinspektionen, som utövar tillsyn enligt sparbankslagen (1270/1990), centralinstitutet för sammanslutningen av andelsbanker, som utövar tillsyn enligt andelsbankslagen (1271/1990) samt sparkasseinspektörer som utövar tillsyn enligt lagen om andelslag skall utöva tillsyn över att de skyldigheter som föreskrivs i denna lag eller i bestämmelser som meddelas med stöd av den blir fullgjorda.

Om en myndighet som avses i 1 mom. eller någon annan som har tillsatts för att utöva tillsyn, på basis av omständigheter som kommer fram i samband med tillsynen eller annars i samband med skötseln av sina uppgifter, anser att det finns skäl att betvivla att medel eller annan egendom som används vid en affärstransaktion har ett lagligt ursprung, skall utredningscentralen informeras om saken.

En anmälningspliktig skall konstatera kundens identitet enligt vad som bestäms nedan och dessutom alltid när det finns skäl att betvivla att medel eller annan egendom som används vid en affärstransaktion har ett lagligt ursprung.

Den som är anmälningspliktig enligt 3 § 1―8 punkten skall konstatera sina regelbundna kunders identitet. Samma krav gäller också andra än regelbundna kunder, när omfattningen av en enskild affärstransaktion eller av flera sinsemellan sammanhängande transaktioner uppgår till sammanlagt ett markbelopp som motsvarar mer än 15 000 ecu, dock alltid minst 90 000 mark.

Den som är anmälningspliktig enligt 3 § 6―8 punkten behöver inte konstatera kundens identitet om

Den som är anmälningspliktig enligt 3 § 10 punkten skall konstatera sina kunders identitet i samband med

Den som är anmälningspliktig enligt 3 § 11 punkten skall konstatera kundens identitet innan en affärstransaktion slutförs när omfattningen av en enskild transaktion eller flera sinsemellan sammanhängande transaktioner överstiger ett markbelopp som motsvarar sammanlagt mer än 150 000 ecu, dock alltid minst 900 000 mark. Identiteten behöver inte konstateras om betalningen för affärstransaktionen sker från kundens konto i ett kreditinstitut eller finansiellt institut som har fått koncession i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller kundens konto i en inom detta område belägen filial till ett kreditinstitut eller finansiellt institut som har fått koncession i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Identiteten behöver inte konstateras när kunden är ett kreditinstitut, finansiellt institut, värdepappersföretag eller livförsäkringsbolag som har fått koncession i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en inom detta område belägen filial till ett kreditinstitut, finansiellt institut, värdepappersföretag eller livförsäkringsbolag som har fått koncession i en stat som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Om det är sannolikt att kunden handlar för någon annans räkning, skall identifieringen med till buds stående medel utsträckas också till denne.

Identifieringsuppgifterna skall förvaras på ett tillförlitligt sätt minst fem år efter att affärstransaktionen eller kundförhållandet har upphört.

Den anmälningspliktige skall med vederbörlig omsorg reda ut grunderna för och syftet med att dess tjänster anlitas, om det observerar att tjänsterna till sin struktur och omfattning eller i fråga om den anmälningspliktiges storlek eller förrättningsställets läge avviker från det sedvanliga eller att de inte har något uppenbart ekonomiskt syfte eller att de inte är förenliga med kundens ekonomiska situation eller affärstransaktioner.

Om den anmälningspliktige efter att ha uppfyllt den omsorgsplikt som avses i 9 § eller annars har anledning att betvivla att medel eller övrig egendom som används vid en affärstransaktion har ett lagligt ursprung, skall den ofördröjligen anmäla saken för utredningscentralen och på begäran lämna denna alla de upplysningar och handlingar som kan vara av betydelse för utredningen av misstanken.

Om saken gäller en pant av betydande ekonomiskt värde, skall den som är anmälningspliktig enligt 3 § 9 punkten göra en sådan anmälan som avses i 1 mom.

Att anmälan görs får inte röjas för den som misstanken gäller eller för någon annan.

Om den anmälningspliktiga har anledning att betvivla att medel eller annan egendom som används vid en affärstransaktion har ett lagligt ursprung, skall han avbryta affärstransaktionen för tilläggsutredningar eller vägra utföra den.

Om affärstransaktionen inte kan inställas eller om det sannolikt blir svårare att utröna vem som drar nytta av affärstransaktionen om den förvägras eller avbryts, kan den likväl utföras, varefter en anmälan enligt 10 § ofördröjligen skall göras.

En polisman som tillhör befälet och är anställd vid utredningscentralen kan när han mottar en anmälan om en tvivelaktig affärstransaktion meddela ett förordnande att under högst fem vardagar avstå från att utföra affärstransaktionen, om en sådan åtgärd behövs för utredning av penningtvätt.

Utan hinder av vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter om affärs- och yrkeshemlighet eller uppgifter om en enskild persons, sammanslutnings eller stiftelses ekonomiska förhållanden eller ekonomiska ställning, har utredningscentralen rätt att av myndigheter och av sammanslutningar som har tillsatts för att handha en offentlig uppgift avgiftsfritt få uppgifter och handlingar som behövs för utredning av penningtvätt.

Beslut om inhämtande av sekretessbelagda uppgifter i det fall som avses i 1 mom. fattas av en polisman som tillhör befälet och som är anställd vid utredningscentralen.

Utan hinder av tystnadsplikt för en medlem, en revisor, sparkasseinspektör, styrelsemedlem eller anställd i en sammanslutning, har utredningscentralen på skriftlig begäran av en polisman som tillhör befälet och är anställd vid utredningscentralen rätt att av en enskild sammanslutning eller person få uppgifter som behövs för utredning av penningtvätt.

Utredningscentralen har rätt att registrera de uppgifter som den får med stöd av 5 och 10 § samt 1 och 3 mom. Uppgifterna får användas eller utlämnas endast i syfte att förhindra och utreda penningtvätt.

Utöver bestämmelserna om penningtvätt i denna lag gäller dessutom vad som bestäms om polisundersökning i polislagen (493/1995) om inte förundersökningslagen (449/1987) tillämpas i ärendet.

Angående registrering, användning och utlämnande av uppgifter om tvivelaktiga affärstransaktioner gäller utöver bestämmelserna i denna lag vad i lagen om polisens personregister (509/1995) bestäms om personregister avsedda för en polisenhets bruk, med undantag för lagens 24 § 2 mom.

Angående de tider i 2 mom. avsedda uppgifter skall förvaras i ett personregister gäller vad som bestäms i personregisterlagen (471/1987).

Det ministerium som svarar för polisväsendet skall efter att ha hört andra vederbörande ministerier och finansinspektionen meddela närmare bestämmelser om skyldigheterna enligt 6―11 § samt om hur dessa skall fullgöras.

En anmälningspliktig är skyldig att ersätta ekonomisk skada som en kund har förorsakats när en affärstransaktion har utretts, anmälan har gjorts om en tvivelaktig affärstransaktion, en affärstransaktion har avbrutits eller någon har vägrat utföra transaktionen,endast om den anmälningspliktige inte har iakttagit sådan varsamhet som skäligen kan krävas av honom med beaktande av förhållandena.

Angående anmälningspliktigs ersättningsskyldighet gäller i övrigt vad som bestäms i skadeståndslagen (412/1974).

Den som bryter mot skyldigheten att identifiera kunder enligt 6 eller 7 § eller förvara identifieringsuppgifter enligt 8 § skall för brott mot identifieringsplikten dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

När denna lag träder i kraft överförs de ärenden som är anhängiga hos finansinspektionen samt social- och hälsovårdsministeriet och som enligt denna lag handhas av utredningscentralen till denna central för att handläggas av den.

När lagen träder i kraft skall de uppgifter som finansinspektionen eller social- och häl-sovårdsministeriet har registrerat om tvivelaktiga affärstransaktioner överföras till utredningscentralen. Om registrering, användning och utlämnande av uppgifter gäller vad som bestäms i 12 § 4 mom.