1696/1992

Given i Helsingfors den 30 december 1992

Lag om ändring av sysselsättningslagen

I enlighet med riksdagens beslut upphävs i sysselsättningslagen av den 13 mars 1987 (275/87) 18, 18 a och 18 b §§,

sådana de lyder, 18 § delvis ändrad genom lag av den 30 december 1991 (1732/91) samt 18 a och 18 b §§ i lag av den 30 december 1991 (1733/91), samt ändras 4 och 11 §§, rubriken för 16 §, 16 § 2 mom. samt 17 och 20-22 §§,

av dem 20 § sådan den lyder delvis ändrad genom lag av den 23 december 1987 (1174/87) och 21 § sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 30 december 1991 (1733/91), som följer:

4 §
Planer

Statens arbetsverk samt kommunerna och samkommunerna skall på förhand för det följande året uppgöra planer för anordnandet av de av sina arbeten som de ämnar genomföra med arbetsanslag och sysselsättningsanslag.

Statens arbetsverk samt kommunerna och samkommunerna skall tillställa arbetskraftsmyndigheterna planerna enligt arbetsministeriets anvisningar.

Statsrådet godkänner årligen en dispositionsplan för arbetsverkens arbetsanslag och arbetskraften samt en plan för de arbeten som helt eller delvis skall finansieras med sysselsättningsanslag.

11 §
Anställning i arbete som finansierats med arbets- och sysselsättningsanslag

Statens ämbetsverk och inrättningar samt kommunerna och samkommunerna skall, då de anställer ny arbetskraft i arbeten som avses i 4 § 1 mom., göra detta på det sätt som de lokala arbetskraftsmyndigheterna anger.

16 §
Främjande av sysselsättningen av arbetslösa och arbetskraftsservicens förstahandskaraktär

Om en arbetssökande inte har kunnat sys- selsättas så som avses i 1 mom. eller genom sådana effektiverade åtgärder som hans individuella situation förutsätter, kan hans sysselsättande stödas med hjälp av sysselsättningsanslag enligt vad som stadgas i denna lag och genom förordning. Arbetskraftsmyndigheterna skall vid sysselsättning genom sysselsättningsanslag ge de arbetssökande vilkas behov av arbete är störst företräde. Sysselsättningsanslagen skall särskilt inriktas på sysselsättning av unga och långtidsarbetslösa, förebyggande av långtidsarbetslöshet och främjande av en regionalt balanserad sysselsättning. Enligt de anslag som anvisats i statsbudgeten kan av sysselsättningsanslagen beviljas stöd även för sysselsättning av handikappade samt andra arbetslösa och för annat främjande av sysselsättningen.


17 §
Sysselsättningsplan

Hotar en arbetssökandes arbetslöshet att bli långvarig, skall arbetskraftsbyrån i samråd med arbetssökanden och vid behov tillsammans med undervisnings- och socialmyndigheterna och andra myndigheter utreda förutsättningarna att sysselsätta arbetssökanden och uppgöra en plan för att förbättra dessa förutsättningar (sysselsättningsplan).

Sysselsättningsplanen skall göras upp senast när den arbetssökande har varit arbetslös i sex månader.

20 §
Begränsning av kommunens sysselsättnings- skyldighet

Kommunen är inte skyldig att enligt 19 § ordna en möjlighet till arbete på årsnivå för mer än en procent av arbetskraften inom kommunen. För den som avses i 19 § och som kommunen inte har sysselsatt, är staten skyldig att ordna möjlighet att arbeta.

21 §
Sysselsättningsstöd till kommunen

Anvisar arbetskraftsbyrån med stöd av 19 § en arbetslös person att sysselsättas av kommunen, har kommunen rätt att av sysselsättningsanslagen i sysselsättningsstöd för sysselsättningskostnaderna få ett belopp som motsvarar grunddagpenningen per person enligt 22 § 1 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa för de dagar för vilka kommunen är skyldig att betala lön, dock för högst fem dagar per vecka (normalt sysselsättningsstöd). Genom förordning kan stadgas att ett högre stöd än det normala sysselsättningsstödet skall betalas till kommunen för sysselsättande av en arbetslös.

Normalt sysselsättningsstöd kan betalas till kommunen för ordnande av sådant arbete inom vilket arbetstiden under en tidsperiod som motsvarar löneutbetalningsperioden utgör minst 75 procent av den ordinarie arbetstiden i branschen.

Till kommunen betalas på basis av den andel av områdets arbetskraft som kommunen i genomsnitt under kvartalet har sysselsatt med sysselsättningsanslag tilläggsstöd enligt följande:

De sysselsattas andel av arbetskraften i kommunen Tilläggsstödets andel av det sammanlagda beloppet av sysselsättningsanslagen
minst 1 % 10 %
,, 1,5 % 20 %
,, 2 % 30 %

Till kommunen kan för sysselsättande av arbetslösa enligt 19 § för varje sysselsatt person betalas sysselsättningsstöd för högst sex månader i sänder.

22 §
Beviljande och utbetalning av sysselsättningsstöd

Om beviljande och utbetalning av sysselsättningsstöd stadgas genom förordning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Har rätt till möjlighet att arbeta uppstått innan denna lag trätt i kraft, tillämpas på arbetsmöjligheten och dess anordnande de stadganden som gällde då rätten uppstod.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 305/92
ApUB 15/92

Helsingfors den 30 december 1992

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Iiro Viinanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.