1117/1985

Given i Helsingfors den 31 december 1985

Förordning om tillämpningen av vissa stadganden i lagen om skada, ådragen i militärtjänst

På föredragning av ministern för handläggning av ärenden som hör till social- och hälsovårdsministeriets verksamhetsområde stadgas med stöd av 6 § 5 mom. och 46 § lagen den 28 maj 1948 om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), av dem 6 § 5 mom. sådant det lyder i lag av den 31 december 1985 (1116/85):

1 §

Skadad eller insjuknad som erhåller dagpenning eller livränta i enlighet med lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) eller som utbytt sin livränta mot motsvarande kapital ersätts i enlighet med vad som stadgas i denna förordning för läkarundersökning, rehabilitering och anstaltsvård samt för hemservice som avses i 17 § 1 mom. 3 punkten socialvårdslagen (710/82) och för hem- eller dagsjukvård enligt 14 § 1 mom. 2 punkten folkhälsolagen (66/72).

2 §

Läkarundersökning som ersätts är läkarundersökning för utrörande av den skadades eller insjuknades allmänna hälsotillstånd och, om undersökningen ger anledning till specialundersökning eller särskilda skäl till sådan annars föreligger, även denna specialundersökning. Undersökning och specialundersökning ersätts inte utan särskilda skäl oftare än en gång på två år, om det inte sker i samband med annan läkarundersökning som ersätts enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

3 §

Som rehabilitering ersätts sådan träning och vård som är nödvändig för bevarande av den skadades eller insjuknades arbets- eller funktionsförmåga eller för återställande av nedsatt arbets- eller funktionsförmåga.

Skadad eller insjuknad vars invaliditetsgrad är minst 30 procent ersätts för anstaltsrehabilitering för högst fyra veckor per år. Samma rätt till rehabilitering gäller för skadad eller insjuknad vars invaliditetsgrad är minst 10 procent, om behovet av rehabilitering beror på ersatt skada eller sjukdom.

Skadad eller insjuknad vars invaliditetsgrad är minst 10 procent ersätts för anstaltsrehabilitering i andra fall än de som avses i 2mom. för högst tre veckor per år. Under det första året efter det denna förordning trätt i kraft utges ersättning för rehabilitering till dem vars invaliditetsgrad är minst 25 procent, under det andra året till dem var invaliditetsgrad är minst 20 procent, under det tredje året till dem vars invaliditetsgrad är minst 15 procent och under det fjärde året till dem vars invaliditetsgrad är minst 10 procent. Skadad eller insjuknad har därefter rätt till ny rehabilitering med fyra års mellanrum.

Anstaltsrehabilitering kan ersättas också för längre tid än vad som nämns i 2 och 3., om särskilda medicinska skäl förutsätter detta.

4 §

Ersättning för anstaltsvård utges till skadad eller insjuknad, om det på grund av att hans hälsotillstånd till följd av kroppsskada eller sjukdom har försvagats för längre tid inte kan anses skäligt att han vårdas i hemmet.

Såsom anstaltsvård betraktas

1) vård i specialanstalt;

2) i 24 § socialvårdslagen nämnd anstaltsvård; samt

3) sådan av kommun eller kommunalförbund anordnad vård på vårdplats som försiggår dygnet runt, till den del avgift för vården enligt därom särskilt stadgade grunder kunde uppbäras enligt patientens betalningsförmåga.

5 §

En förutsättning för att ersättning skall utges för läkarundersökning, rehabilitering och anstaltsvård är dessutom

1) att läkarundersökningen, om den inte sker i samband med annan läkarundersökning som ersätts enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst eller hos lokal läkare, utförs hos en av olycksfallsverket anvisad läkare eller i ett av olycksfallsverket anvisat sjukhus;

2) att rehabiliteringen sker i en av länsstyrelsen godkänd sjukvårdsanstalt eller annan anstalt som står under läkares tillsyn; samt

3) att anstaltsvården ges i en sådan anstalt som avses i folkhälsolagen, lagen on kommunala allmänna sjukhus (561/65), lagen om universitetscentralsjukhus (244/81), sinnessjuklagen (187/52), tuberkuloslagen (355/60), eller 24 § socialvårdslagen eller i en av länsstyrelsen särskilt för ändamålet godkänd anstalt.

6 §

Högst tio dygns frånvaro under tiden för sådan sjukhus- eller anstaltsvård som ersätts med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst betraktas vid tillämpningen av nämnda lag som anstaltstid.

Återupptas ersättningstagares sjukhus- eller anstaltsvård, som varat minst tre månader, efter att han varit frånvarande över tio dagar, men innan tre månader förflutit från det att föregående vård upphörde, anses den nya vårdtiden utgöra försättning på den föregående vården då det gäller utbetalningen av förhöjning av dagpenning eller livränta enligt 9 § lagen om skada, ådragen i militärtjänst och tilläggsdel till dagpenning eller livränta enligt 10 § 1 mom. 1 punkten i samma lag.

7 §

Ersättandet av anstaltsrehabilitering och anstaltsvård kan då det är fråga om anstaltsvård som anordnats av annan än kommun eller kommunalförbund inställas,

1) om den skadade eller insjuknade underlåter att iaktta anstaltsföreståndarens eller anstaltsläkares föreskrifter angående rehabiliteringen eller anstaltsvården; eller

2) om det visar sig att han inte kan få rehabilitering som leder till resultat.

8 §

För hemservice som nämns i 9 § 1 mom. socialvårdsförordningen (607/83) utges till kommun eller kommunalförbund ersättning enligt de grunder som stadgas i denna paragraf.

Hemservice som ges av hemvårdare eller henhjälpare ersätts enligt de i 6 a § lagen om skada, ådragen i militärtjänst nämnda genomsnittliga kostnaderna så att såsom prestationer betraktas de arbetstimmar som åtgått.

Såsom stödservice ersätts till dubbelt belopp en i 2 § 2 mom. förordningen om avgifter för socialservice (887/83) stadgad, med hänsyn till servicens art och omfattning skälig avgift, varom kommunen eller kommunförbundet beslutar.

Vård och omvårdnad som sker i hemmet och som skall ersättas såsom hemservice ersätts enligt de faktiska kostnader som kommunen eller kommunalförbundet åsamkats därav.

9 §

För hem- och dagsjukvård samt för medicinsk rehabilitering som med stöd av speciallagar om hälsovården anordnats i form av öppen vård för skadad eller insjuknad vars invaliditetsgrad är minst 30 procent utges ersättning till kommun och kommunalförbund i enlighet med 6 a § lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

10 §

Ersättning för läkarundersökning för utrönande av en skadads eller insjuknads allmänna hälsotillstånd och för specialundersökning skall på förhand sökas skriftligen hos olycksfallsverket, om undersökningarna inte kan ske i samband med annan läkarundersökning som ersätts med stöd av lagen on skada, ådragen i militärtjänst, eller hos lokal läkare.

Ersättning för anstaltsrehabilitering och annan anstaltsvård än sådan som anordnas av kommun eller kommunalförbund skall på förhand sökas skriftligen hos olycksfallsverket. Kommun och kommunalförbund skall utan dröjsmål underrätta olycksfallsverket om sådan för skadad eller insjuknad anordnad anstaltsvård för vilken ersättning betalas med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

Olycksfallsverket kan ålägga den skadade eller insjuknande att till stöd för ansökan som nämns i 1 och 2 mom. tillställa verket läkarutlåtande och annan behövlig utredning.

11 §

Kostnaderna för anskaffning av utredning som avses i 10 § 3 mom. ersätts av olycksfallsverket.

Den skadade eller insjuknande ersätts även för resekostnader som berott på läkarundersökning, rehabilitering och anstaltsvård samt för resekostnader som orsakas av annan sjukvård vilken ersätts enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

12 §

Kan av annan myndighet fastställda betalningsgrunder inte tillämpas vid ersättandet av förmåner som avses i 1 §, skall olycksfallsverket på förhand träffa överenskommelse om sådana grunder.

13 §

Närmare anvisningar om tillämpningen av denna förordning utfärdas vid behov av olycksfallsverket.

14 §

Denna förordning träder i kraft den januari 1986.

Genom denna förordning upphävs förordning den 1 oktober 1971 angående ersättning för sjukvård enligt 6 § 3mom. lagen om skada, ådragen i militärtjänst (698/71) jämte senare ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av denna förordning förutsätter kan vidtas innan den träder i kraft.

Helsingfors den 31 december 1985

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Matti Puhakka

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.