403/1984

Given i Helsingfors den 25 maj 1984

Lag om ändring av lagen om lönegaranti

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 10 augusti 1973 om lönegaranti (649/73) 4, 7 och 8 §§, 12 § 1 mom. och 16 § 1 mom.,

av dessa lagrum 4 och 7 §§ sådana de lyder delvis ändrade genom lag av den 20 januari 1984 (70/84), 8 § och 12 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag och 16 § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 30 december 1982 (1063/82), samt

fogas till lagen nya 2 a och 7 a §§ samt till 17 § ett nytt 3 mom. som följer:

2 a §

Arbetstagare har inte rätt till betalning enligt lönegarantin på grundvalen av avtal eller med avtal jämförbart faktiskt arrangemang, om avtalet uppenbarligen ingåtts eller arrangemanget uppenbarligen tillkommit i det syftet att staten till arbetstagaren skall erlägga betalning enligt lönegarantin för fordran som är grundad på arbetsförhållandet.

4 §

Sedan ansökan om betalning enligt lönegarantin inkommit till arbetskraftsdistriktsbyrån skall byrån omedelbart vidta åtgärder för utredande av arbetsgivarens betalningsoförmåga och arbetstagarens på arbetsförhållandet grundade fordran. Arbetsgivaren och arbetstagaren skall innan ärendet avgörs beredas tillfälle att bli hörda på det sätt som är stadgat i 15 § lagen om förvaltningsförfarande (598/82).

Har arbetskraftsdistriktsbyrån kunnat konstatera att arbetsgivaren är betalningsoförmögen och kunnat utreda grunden för och beloppet av arbetstagarens fordran, skall den omedelbart besluta att på arbetsförhållandet grundad fordran till den utredda delen skall betalas av statens medel.

Har arbetstagare underlåtit att bevaka sin fordran eller förmånsrätt för denna i arbetsgivarens konkurs, har arbetskraftsdistriktsbyrån rätt att pröva om arbetstagaren helt eller delvis skall anses ha förverkat sin rätt enligt lönegarantin.

7 §

När arbetskraftsdistriktsbyrån avslår ansökan om betalning enligt lönegarantin skall den anvisa arbetstagaren att väcka talan

1) mot arbetsgivaren och mot staten, om ansökan avslås till följd av att grunden för eller beloppet av fordran inte kunnat utredas och arbetsgivaren har bestritt fordran; eller

2) mot staten, om ansökan avslås till följd av att grunden för eller beloppet av fordran inte anses ha utretts och arbetsgivaren inte har bestritt fordran, eller om ansökan avslås på grund av att fordran inte har i 2 § 1 mom. nämnd förmånsrätt.

Arbetstagare skall inom sex månader efter det han fått del av arbetskraftsdistriktsbyråns beslut väcka i 1 mom. nämnd talan vid den domstol inför vilken arbetsgivaren skall svara i sak som gäller lönefordran. Har talan inte väckts inom utsatt tid, kan inte på ny ansökan förordnas om sådan betalning enligt lönegarantin som avses i den avslagna ansökningen, om inte synnerligen vägande skäl föreligger.

I 1 mom. nämnd talan behöver likväl inte väckas, om fordran bevakas i arbetsgivarens konkurs och konkursansökan inlämnats före utgången av den i 2 mom. nämnda tiden. Återkallas eller förfaller dylik konkurs, räknas tiden om sex månader från avslutandet av konkursen.

I de fall som nämns i 1 och 3 mom. skall arbetstagaren inlämna ny ansökan om betalning enligt lönegarantin senast inom sex månader från den tidpunkt då det domstolsavgörande vunnit laga kraft, genom vilket grunden för och beloppet av eller förmånsrätten för arbetstagarens fordran har avgjorts. Har talan väckts mot både arbetsgivaren och staten, räknas tiden från den tidpunkt då avgörandet gentemot staten har vunnit laga kraft.

7 a §

Arbetskraftsmyndighet som handlägger lönegarantiärende har rätt att framställa anmärkning mot sådan vid konkurs bevakad fordran för vilken har ansökts om betalning enligt lönegarantin även om myndigheten inte är borgenär i konkursen.

8 §

Över arbetskraftsdistnktsbyråns beslut, genom vilket ansökan har avslagits på annan än i 7 § 1 mom. nämnd grund, får arbetstagaren anföra besvär hos arbetskraftsministeriet i den ordning som är stadgad i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). I andra fall får ändring i arbetskraftsdistriktsbyråns beslut inte sökas genom besvär.

I arbetskraftsministeriets beslut, genom vilket besvär över beslut som arbetskraftsdistriktsbyrån fattat med stöd av 2 § 2 mom., 4 § 3 mom. och 12 § har avgjorts, får ändring inte sökas genom besvär.

12 §

Arbetstagare som fått betalning enligt lönegarantin kan av arbetskraftsdistriktsbyrån av särskilda skäl vägras rätt att erhålla betalning enligt lönegarantin för fordran hos samma arbetsgivare, om fordran grundar sig på arbete som utförts under tre år, räknat från det föregående beslutet om betalning enligt lönegarantin. Såsom samma arbetsgivare anses även företag där bestämmanderätten tillkommer arbetstagarens tidigare arbetsgivare. Den tidigare arbetsgivaren anses ha bestämmanderätten även när han har andel i vartdera företaget och han, antingen ensam eller tillsammans med någon medlem av sin familj, har bestämmanderätten i dem båda.


16 §

Den i lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor (125/34) nämnda centralkassan för arbetslöshetskassorna skall årligen i efterskott ersätta staten för skillnaden mellan de belopp som betalts till arbetstagarna enligt lönegarantin och de hos arbetsgivarna enligt 5 § 1 mom. uppburna kapitalbeloppen. Från denna skillnad skall likväl avdras vad som enligt lönegarantin betalts trots i 4 § 3 mom. nämnd försummelse från arbetstagarens sida samt de belopp som enligt 6 § 3 mom. inte har uppburits hos arbetsgivarna. Från skillnaden skall även avdras de belopp som vid förfarande som avses i 9 § eller i fall som avses i 14 eller 15 § konstaterats ha blivit betalda utan grund.


17 §

Arbetskraftsmyndighet som handlägger lönegarantiärende har rätt att av skattemyndigheterna för behandlingen av ansökan om betalning enligt lönegarantin få erforderliga uppgifter ur de handlingar som gäller arbetstagarens beskattning.


Denna lag träder i kraft den 1 november 1984.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

På sådana ansökningar om betalning enligt lönegarantin som före denna lags ikraftträdande inlämnats till arbetskraftsmyndigheterna för behandling tillämpas dock tidigare lag.

Regeringens proposition 67/84
Andra lagutsk. bet. 2/84
Stora utsk. bet. 43/84

Helsingfors den 25 maj 1984

Republikens President
Mauno Koivisto

Arbetskraftsminister
Urpo Leppänen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.