41/1965

Given i Helsingfors den 5 februari 1965.

Lag om införande av ärvdabalken.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

Den nya ärvdabalken träder i kraft den 1 januari 1966. Genom den upphävas:

ärvdabalken i 1734 års lag;

6 § 1 mom. lagen den 13 juni 1929 angående införande av äktenskapslagen, sådant lagrummet lyder sedan lagen den 12 december 1957 om äktenskaplig börd (409/57) trätt i kraft;

5 § lagen den 27 juli 1922 om barn utom äktenskap (173/22); förordningen den 9 november 1868 om gälds betalning vid dödsfall samt om urarvagörelse;

1 § 2 mom. lagen den 22 december 1931 om upphävande av fideikommiss (360/31); så ock övriga stadganden, såvitt de stå i strid med den nya ärvdabalken.

2 §.

Därest i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts av stadgande i den nya ärvdabalken, skall detta i stället tillämpas.

3 §.

Beträffande arv, testamente och dödsbo efter den, som avlidit innan den nya ärvdabalken trädde i kraft, skall tidigare lag äga tillämpning, såvitt nedan ej annorlunda stadgas.

4 §.

Vad i den nya ärvdabalken stadgas om förordnande av boutredningsman och skiftesman lände till efterrättelse även om dödsfallet inträffat innan den nya ärvdabalken trädde i kraft. Motsvarande tillämpning äga jämväl de stadganden i sagda lag, som gälla åtgärder till skydd för legat och ändamålsbestämmelse samt talan, som avser uppfyllande av ändamålsbestämmelse. Är boutredningsman eller skiftesman förordnad, skola stadgandena i 18―24 kap. av den nya ärvdabalken även i övrigt lända till efterrättelse.

5 §.

Vad i 6 § 2 mom. lagen om införande av äktenskapslagen är stadgat om vissa före äktenskapslagens ikraftträdande avlade barns rättsliga ställning, skall fortfara att gälla jämväl i fråga om sådana barns rätt till arv och om arvsrätt efter dem.

6 §.

Statens rätt till avliden persons kvarlåtenskap bevakas av statskontoret.

Vill någon, att arv enligt 5 kap. 2 § i den nya ärvdabalken skall överlåtas åt kommun eller arvlåtarens skyldeman eller annan person som stått honom nära, skall anhållan därom göras hos statskontoret, som bör hänskjuta ärendet till statsrådets avgörande.

7 §.

Tillfaller arv staten, skall den som har boet i sin vård göra anmälan därom hos rätten. När sådan anmälan sker eller sakförhållandet eljest kommer till rättens kännedom, skall rätten giva statskontoret meddelande om arvet och på dess ansökan förordna syssloman att utreda boet.

Statskontoret åligger att övervaka, att sysslomannen behörigen fullgör sina skyldigheter. Prövas han olämplig för uppdraget, skall han av rätten entledigas.

Sysslomannen skall, så snart det kan ske, tillställa statskontoret bouppteckningen och tillika till statskontorets avgörande hänskjuta, huruvida och på vilket sätt boets egendom skall förvandlas till penningar eller huruvida den skall avträdas till konkurs eller huru med egendomen eljest skall förfaras.

8 §.

Har kvarlåtenskap, som jämlikt 68 § 1 mom. lagen angående förmynderskap förvaltas av god man, till följd av att arvinge eller testamentstagare försummat bevakning eller att göra sin rätt gällande eller av annan orsak tillfallit staten, skall på gode mannen, såvida han ej avsäger sig uppdraget, tillämpas vad enligt 7 § gäller om syssloman, som där avses.

9 §.

Blir det vid granskning av bouppteckningen, genom anmälan av dödsbodelägare eller eljest för rätten eller domhavanden känt, att arvlåtare efterlämnat eller kan hava efterlämnat arvinge eller testamentstagare, som måhända saknar kännedom om arvet eller testamentet, och föreligger skäl att antaga, att sådan person uppehåller sig i visst främmande land, åligger det rätten eller domhavanden att därom anmäla hos ministeriet för utrikesärendena, som äger vidtaga nödiga åtgärder för utrönande av vem arvingen eller testamentstagaren är.

10 §.

Vad i 9 kap. 2 § av den nya ärvdabalken är stadgat om testamente till förmån för den, som ej är född eller avlad vid testators död, skall, därest ej särskilda omständigheter annat föranleda, äga motsvarande tillämpning på gåva eller annan rättshandling till förmån för den, som ej är född eller avlad vid tiden för rättshandlingen.

11 §.

Testamentariskt förordnande, på vilket stadgandena i den nya ärvdabalken borde tillämpas, men som ej tillkommit i den form sagda balk föreskriver, vare likväl giltigt, där det upprättats i enlighet med de formföreskrifter, som gällde vid tiden för upprättandet av testamentet.

12 §.

Har dödsfall inträffat efter det den nya ärvdabalken trädde i kraft och var den avlidne gift samt den lagstiftning, som gällde före den 1 januari 1930, bestämmande för makarnas förmögenhetsförhållanden, skola följande bestämmelser gälla för dödsboet:

1) Stadgandet i 6 kap. 1 § 2 mom. av den nya ärvdabalken om avräkning för förskott på arv skall tillämpas på förskott, som givits ur samfälld egendom.

2) Den avlidna makens dödsbodelägare hava att förvalta den samfällda egendomen och den avlidnes enskilda egendom, så ock efterlevande makens enskilda egendom, såvitt denne under äktenskapet ej ägde råda däröver.

3) Avträdande till konkurs eller till förvaltning av boutredningsman skall omfatta all egendom i makarnas bo, såvitt ej annat följer av makes rätt till undanskiftande av egendom. Till boutredningsman skall utses efterlevande maken, om ej särskilda skäl äro däremot.

4) Uppgörelse, som avses i 19 kap. 12 § 2 mom. av den nya ärvdabalken, vare ej gällande, med mindre den biträdes av efterlevande maken.

5) I bouppteckningen skola antecknas egendomen och gälden i makarnas bo. Stadgandet i 20 kap. 4 § 3 mom. av den nya ärvdabalken om upptagande av förskott i bouppteckningen skall tillämpas även på förskott, som givits ur samfälld egendom.

6) Vad i 21 kap. av den nya ärvdabalken sägs, skall äga tillämpning på tillgångar och gäld i makarnas bo. Blir egendomen i makarnas bo inom i lag stadgad tid avträdd till konkurs eller till förvaltning av boutredningsman, gäller dock angående den efterlevande makens ansvarighet för gäld, vad därom för fall av konkurs är stadgat i lag, som var i kraft före den 1 januari 1930. I fråga om undanskiftande av egendom vid konkurs skall likaså före nämnda dag gällande lag tillämpas.

7) Vid avvittring tager den efterlevande maken fördel av oskiftat bo och därefter sin giftorätt.

8) Avtal om samförvaltning av dödsbo skall, därest ej annat överenskommits, anses omfatta all egendom i makarnas bo.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Helsingfors den 5 februari 1965.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Justitieminister
J. O. Söderhjelm.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.