134/1962

Given i Helsingfors den 9 februari 1962.

Lag om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 §.

För arbetstagare, som är sysselsatt i skogsarbete, flottningsarbete, olika till gårdsbruk och trädgårdshushållning hörande arbeten, jord-, vatten- och husbyggnadsarbete, jordförbättringsarbete, arbete inom torvindustrin eller hamnarbete eller som tjänstgör på fartyg i inrikesfart eller, försåvitt därom genom förordning stadgas, arbetar inom annat sådant område, som kännetecknas av kortvariga arbetsförhållanden, skall arbetsgivaren bekosta pensionsskydd för ålderdom och invaliditet i enlighet med denna lag. Såframt i denna lag icke annorlunda stadgas, gäller i övrigt i tillämpliga delar, vad i 3 § 2―4 mom., 4 § 1 och 3 mom., 5 § 2 mom., 8―10 §§, 12 §, 13 § 3 mom. och 14―23 §§ lagen om pension för arbetstagare (395/61) är stadgat.

Denna lag gäller likväl icke arbetstagare, vars arbetsförhållande är avsett att vara bestående och att fortgå året runt. Sådan arbetstagare har rätt till pensionsskydd i enlighet med lagen om pension för arbetstagare, såframt icke av 1 § sagda lag annat följer.

Denna lag gäller ej heller arbetstagare, som då lagen träder i kraft redan fyllt 65 år.

Uppstår oklarhet därom, huruvida denna lag skall tillämpas på arbetsgivare eller arbetstagare, avgöres ärendet av pensionsskyddscentralen på ansökan av vederbörande arbetsgivare, arbetstagare eller pensionsanstalt. I pensionsskyddscentralens beslut må ändring sökas på sätt i 21 § lagen om pension för arbetstagare är stadgat.

2 §.

Anordnandet av det i denna lag stadgade pensionsskyddet handhaves av en arbetspensionskassa, som är verksam inom ettvart i 1 § 1 mom. avsett arbetsområde. Genom förordning må likväl stadgas, att för två eller flere områden inrättas en gemensam arbetspensionskassa eller att pensionsskyddet inom något område handhaves av pensionsanstalt, som bedriver i lagen om pension för arbetstagare avsedd verksamhet.

Reglemente för arbetspensionskassa utfärdas genom förordning. För två eller flere arbetspensionskassor må utfärdas gemensamt reglemente. Arbetspensionskassas beslutanderätt utövas av en delegation och en styrelse, vilka bestå av ordförande och viceordförande samt lika många representanter för arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Är antalet statsanställda arbetstagare, som skola försäkras i arbetspensionskassa, stort i förhållande till antalet andra arbetstagare i samma arbetspensionskassa, skall i delegationen och styrelsen inväljas ett motsvarande proportionellt antal företrädare för vederbörande statliga ämbetsverk i stället för arbetsgivarorganisationernas representanter. Ordföranden eller viceordföranden bör vara en med försäkringsverksamheten förtrogen person. Delegationen tillsättes av pensionsskyddscentralen, som även utser styrelsens ordförande och viceordförande.

3 §.

Pensionsskyddscentralen må på ansökan av arbetsgivare bevilja denne rätt att anordna pensionsskydd för arbetstagare på sätt i lagen om pension för arbetstagare är stadgat, under förutsättning, att arbetstagaren enligt denna lag tillkommande förmåner icke försämras och att regleringen icke medför betydande allmän olägenhet för verkställigheten av arbetstagarnas pensionsskydd. Under enahanda förutsättningar må pensionsskyddscentralen bevilja arbetspensionskassa rätt att på i lagen om pension för arbetstagare stadgade villkor försäkra arbetstagare, vilka stå i nämnda lag underställda arbetsförhållanden och äro sysselsatta på område, hörande till arbetspensionskassans verksamhetskrets.

4 §.

Arbetstagare äger rätt till ålderspension, då han fyllt 65 år, räknat från ingången av månaden efter den, under vilken pensionsansökan göres, oberoende av huruvida han längre kvarstår i arbetsförhållande.

Rätt att erhålla invalidpension tillkommer arbetstagare, som fyllt 18 år och som på grund av sjukdom, lyte eller skada erhåller folkpension eller som, ehuru honom icke beviljats folkpension, under minst ett år på grund av sjukdom, lyte eller skada kan antagas vara oförmögen att utföra sitt förra arbete eller annat arbete, som med beaktande av hans ålder, yrkesskicklighet och andra omständigheter bör anses vara för honom lämpligt och trygga en skälig utkomst.

Invalidpension beviljas för viss tid eller tills vidare från ingången av den månad, som närmast följer på invaliditetens inträde, dock icke retroaktivt för längre tid än ett år före ansökan om pensionen. Invalidpension indrages, om pensionstagaren blir arbetsför, innan han uppnått ålder, som berättigar till ålderspension.

För förhindrande av invaliditet eller för återställande av arbets- och förvärvsförmågan må arbetstagare meddelas medicinalvård, utbildning och arbetsvärd.

5 §.

Pensionens årliga belopp utgör en procent av det sammanlagda beloppet av de jämlikt 9 § lagen om pension för arbetstagare justerade löner, som arbetstagaren förtjänat efter det han fyllt 23 år och på grund av vilka försäkringspremie erlagts i enlighet med denna lag. Har arbetstagare under något kalenderår i arbeten, som avses i denna lag, förtjänat mindre än 80 000 mark, tages under sådant år förtjänad lön likväl icke i beaktande såsom pensionsgrundande. Ej heller beaktas lön, som arbetstagare uppburit, medan han erhållit enligt denna lag utgående pension. Till det procenttal, enligt vilket pensionen beräknas, lägges en tiondedel för varje år, med vilket arbetstagares ålder vid lagens ikraftträdande överstiger 54 år.

Såsom pensionsgrundande beaktas icke den lön arbetstagare åtnjuter i sådant arbetsförhållande, på grundvalen av vilket han är berättigad att samtidigt åtnjuta pension även av staten, såframt han icke avstått från denna sin rätt. Beaktas sådan lön icke, då pension beviljas, skall den penningandel, som i pensionsanstalten uppkommit i stöd av på lönen grundad försäkringspremie, erläggas till staten, likväl icke förrän arbetstagaren fyllt 65 år.

Vid fastställande av invalidpensionens storlek beaktas icke av arbetstagare uppburen lön i sådant arbetsförhållande, vid vars början han redan var behäftad med sjukdom, lyte eller skada, som utgör den huvudsakliga orsaken till invaliditeten. Hade arbetstagare drabbats av nämnda sjukdom, lyte eller skada redan då han fyllde 18 år, är han icke berättigad till invalidpension enligt denna lag.

Vid tillämpning av stadgandena i 5 § 2 mom. och 8 § 1 mom. lagen om pension för arbetstagare skall pension, som utgår enligt denna lag, jämställas med pension, som grundar sig på lagen om pension för arbetstagare, och per tidsenhet beräknad enligt denna lag pensionsgrundande lön beaktas vid valet av den i nämnda stadganden förutsatta högsta pensionsgrundande lönen. Förstnämnda lön skall, i enlighet med vad i förordning närmare stadgas, fastställas i överensstämmelse med medellönerna i motsvarande arbeten av försäkrade i den arbetspensionskassa eller i 2 § avsedd annan pensionsanstalt, i vilken arbetstagaren varit försäkrad, såframt det icke visas, att hans lön väsentligt avvikit från dessa, i vilket fall den verkliga lönen bör läggas till grund för beräkningen.

6 §.

Lön, för vilken försäkringspremie skall erläggas, bestämmes enligt samma grunder som tillämpas vid förskottsinnehållning av skatt. Socialministeriet äger likväl rätt att av särskild orsak förordna, att på något arbetsområde även andra beräkningsgrunder må tillämpas.

7 §.

Har till invalidpension berättigad arbetstagare efter det han fyllt 18 år i arbete, som avses i denna lag, förtjänat minst 80 000 mark under en tid av ett år omedelbart före den tidpunkt, då han drabbats av sjukdom, lyte eller skada, som utgör den huvudsakliga orsaken till invaliditeten, beaktas, såframt han icke är berättigad att erhålla invalidpension i enlighet med 6 § 3 mom. lagen om pension för arbetstagare, såsom pensionsgrundande även den lön, som han skulle hava förtjänat från invaliditetens början eller, om han är yngre än 23 år, från nämnda ålder till dess han inträtt i pensionsåldern. Det årliga beloppet av denna lön förutsättes uppgå till samma i enlighet med 9 § lagen om pension för arbetstagare justerade belopp i mark, för vilket på grund av arbetstagarens arbetsförhållande i genomsnitt erlagts försäkringspremie i enlighet med denna lag under de kalenderår, under vilka han i arbeten, som avses i 1 § 1 mom., efter fyllda 18 år förtjänat minst 80 000 mark, eller, om han under inget kalenderår förtjänat minst detta belopp, till samma belopp som den lön han förtjänat under den tid av ett år, som omedelbart föregick sjukdomens, lytets eller skadans uppkomst.

Erhåller arbetstagare, efter att hava erhållit enligt 1 mom. beräknad invalidpension, senare ånyo invalid- eller ålderspension, hänföres till den pensionsgrundande lönen även den lön, som han enligt beräkningen i 1 mom. skulle hava erhållit för den tid, under vilken han efter fyllda 23 år erhållit förstnämnda invalidpension. Förorsakas den nya invaliditeten likväl av samma sjukdom, lyte eller skada, på grund varav han tidigare erhöll invalidpension, erlägges invalidpension enligt enahanda grunder som tidigare, då åt honom erlades sådan pension.

8 §.

Pension, vars belopp skulle understiga 500 mark i månaden, erlägges icke. Likväl erlägges även sådan pension, om den tillsammans med pension, som skall utgå i enlighet med lagen om pension för arbetstagare, uppgår till minst sagda belopp.

9 §.

För det i denna lag stadgade pensionsskyddet svara de i 2 § avsedda pensionsanstalterna, såframt de icke annorlunda överenskommit, på följande sätt:

1) för ålderspension, däri inbegripet justeringar i enlighet med 9 § lagen om pension för arbetstagare, svarar envar pensionsanstalt till den del pensionen baserar sig på de löner, som legat till grund för till pensionsanstalten för arbetstagaren erlagda premier;

2) för invalidpension, som beviljats med tillämpning av 7 § 1 mom., däri inberäknad jämväl den del av pensionen, som arbetstagaren måhända erhåller med stöd av lagen om pension för arbetstagare, men ej förhöjningar, som efter beviljandet av pensionen utgå med stöd av 9 § nämnda lag, svarar allenast den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets arbetstagaren hörde, då han ådrog sig sjukdom, lyte eller skada, som avses i 7 § 1 mom., eller, om han då icke längre stod i denna lag underställt arbetsförhållande, den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets han senast hade hört;

3) för övriga invalidpensioner, med undantag av belopp, som skall erläggas i enlighet med 12 § 1 mom. 2 punkten lagen om pension för arbetstagare, ävensom för de delar av pension, som överstiga i 2 punkten nämnda belopp, samt för motsvarande jämlikt lagen om pension för arbetstagare utgående pensioner och delar av pension, som motsvara minimipensionsskyddet, likasom för pensionsskyddseentralens kostnader, svara pensionsanstalterna tillsammans med de pensionsanstalter, som bedriva i lagen om pension för arbetstagare avsedd verksamhet, såsom i 12 § 1 mom. 4 och 5 punkterna lagen om pension för arbetstagare är stadgat; och v

4) om på denna lag grundad pension, för vilken två eller flere pensionsanstalter svara, skall minskas i enlighet med 5 § 2 mom. eller 8 § 1 mom. lagen om pension för arbetstagare, fördelas minskningen mellan pensionsanstalterna i proportion till de pensionsdelar, för vilka de ansvara.

Pensionsskyddscentralen utfärdar vid behov närmare anvisningar beträffande ansvarighetens fördelning och fattar avgörande beslut vid meningsskiljaktigheter mellan pensionsanstalterna.

10 §.

Arbetsgivare är skyldig att erlägga försäkringspremie, som på framställning av vederbörande arbetspensionskassa eller i 2 § avsedd annan pensionsanstalt fastställes av socialministeriet för alla arbetsgivare på samma område till samma procenttal av de löner, som arbetsgivaren utbetalat till sina i arbetsförhållande stående arbetstagare på arbetsområde, som hör till denna lags tillämpningsområde, efter avdrag av de på ifrågavarande område sysselsatta arbetstagares löner, vilkas pensionsskydd genom hans försorg skall ordnas eller frivilligt ordnats enligt lagen om pension för arbetstagare eller vilka på grundvalen av bestående arbetsförhållande hava rätt till i 1 § 1 mom. 3 och 4 punkterna sagda lag avsett pensionsskydd.

Pörsäkringspremieprocenten skall fastställas så, att den med bibehållet konstant procenttal med beaktande av den sannolika räntefoten och andra försäkringstekniska omständigheter kan antagas giva en avkastning, som förslår för täckande av de framtida utgifter, vilka åsamkas genom anordnandet av pensionsskyddet, likväl så, att den del av premieinkomsten, som erfordras för i 9 § 1 mom. 3 punkten avsedda utgifter, må indrivas först då sagda utgifter förfalla till betalning.

11 §.

Arbetspensionskassas tillgångar skola i första hand placeras för produktiva ändamål på vederbörande arbetsområde. Placeringarna skola göras med beaktande av trygghet, avkastning och arbetspensionskas- sans solvens. Vid bedömningen av tryggheten bör avseende även fästas vid bevarandet av placeringarnas realvärde. Såframt placeringens säkerhet icke utgöres av i 47 § 1 mom. 1―4 punkterna lagen om försäkringsbolag nämnda eller till sin art och säkerhet därmed jämförbara värdepapper eller förbindelser eller av fast egendom, som till sitt värde motsvarar placeringen, skall som säkerhet för placeringen placeringskreditförsäkring upptagas i pensionsskyddscentralen.

12 §.

I den mån de löner, som utgöra grund för pensionerna, justeras på sätt i 9 § lagen om pension för arbetstagare avses, skola de i 5, 7 och 8 §§ i markbelopp fastställda gränserna för lönerna och pensionerna undergå motsvarande justering i enlighet med vad socialministeriet besluter.

13 §.

Arbetstagare går förlustig sin rätt till i enlighet med denna lag utgående pensionsbelopp, som han icke lyft inom tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket det förfallit till betalning.

14 §.

Närmare föreskrifter angående verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas genom förordning.

15 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962, från vilken tidpunkt räknat arbetsgivare bör erlägga i denna lag stadgad försäkringspremie.

Pensionsskyddscentralen och arbetspensionskassorna skola i god tid, innan lagen träder i kraft, vidtaga åtgärder för dess verkställighet. Kostnader, som härigenom åsamkas pensionsskyddscentralen, äger denna rätt att uppbära av arbetspensionskassorna.

Helsingfors den 9 februari 1962.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Minister
Mauno Jussila.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.