481/1960

Given i Helsingfors den 16 december 1960.

Lag angående ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 5 § 1 mom., 6―10 §§, 13 §, 14 §, 15 § 4 mom., 16―19 §§, 21 §, 22 § 5 och 6 punkterna samt 26 § lagen den 28 maj 1948 om skada, ådragen i militärtjänst (404/48), av dem 5, 9, 19 och 22 §§, sådana de lyda i lagen den 29 juni 1953 (289/53), 6―8, 10, 14―18 och 21 §§, sådana de lyda i lagen den 15 juni 1956 (389/56), och 26 §, sådan den lyder i lagen den 7 juli 1950 (359/50), samt fogas till lagen en ny 43 § som följer:

5 §.

Med anhöriga avses i denna lag:

1) make samt barn under sjutton år, äkta man dock blott om han på grund av oförmåga till arbete eller förvärv och medellöshet underhålles av sin hustru;

2) föräldrar, därest deras arbets- eller förvärvsförmåga och förmögenhet äro så ringa, att de sakna skäligt underhäll, och andra underhållspliktiga anhöriga icke finnas, som kunna draga försorg därom; samt

3) barn över sjutton år samt barnbarn och syskon under sagda ålder, så ock adoptiv- samt far- och morföräldrar, om nämnda personers arbets- eller förvärvsförmåga samt förmögenhet äro så ringa, att de med hänsyn till sitt uppehälle i avsevärd grad äro beroende av den skadade eller insjuknade.


6 §.

Till sjukvård hänföres:

1) av läkare lämnad eller föreskriven nödig vård eller, där sådan vård icke står till buds, av utbildad sjuksköterska lämnad eller annan nödig vård;

2) av läkare föreskrivna läkemedel samt nödiga desinfektionsmedel och förbandsmaterial;

3) anskaffning av nödiga proteser och andra hjälpmedel, med äganderätt eller till begagnande, samt reparation och förnyelse av dem och undervisning i nyttjandet av dem, då detta med hänsyn till förhållandena är skäligt; samt

4) enligt prövning ställande av ledarhund till förfogande för blind.

Såsom sjukvård ersättes likaså därav föranledda nödvändiga resekostnader.

Är skadads eller insjuknads invaliditetsgrad minst 50 procent, ersättes jämväl såsom sjukvård i enlighet med vad därom i förordning stadgas:

1) periodisk läkarundersökning;

2) rehabilitering, som avser återställande eller bevarande av arbets- eller verksamhetsförmågan; samt

3) vård i specialanstalt, såvida han på grund av enligt denna lag ersatt eller även annan kroppsskada eller sjukdom har kommit i behov av sådan anstaltsvård.

Sjukvård bör lämnas med undvikande av onödiga kostnader, utan att den skadades eller insjuknades tillstånd dock äventyras.

Har skadad eller insjuknad själv erlagt kostnader för sjukvård, skall ersättning för dessa ansökas särskilt.

13 §.

Understiger invaliditetsgraden varaktigt trettio procent, är statens olycksfallsbyrå berättigad att med livräntetagarens samtycke erlägga honom tillkommande livränta eller del därav i motsvarande kapital till den dag han fyller sextiofem år, varefter livräntan åter erlägges enligt stadgandena i 8 §.

Är invaliditetsgraden minst trettio procent, må utbyte till kapital äga rum blott med försäkringsdomstolens samtycke och i övrigt under förenämnda villkor.

Utbyte av livränta till däremot svarande kapital inverkar icke på den skadades eller insjuknades rätt att erhålla sjukvård eller på hans rätt att under de i 25 och 26 §§ stadgade förutsättningarna vinna ändring i ersättningsbelopp, för såvitt fråga är om invaliditetsgraden.

Grunderna för beräkningen av kapitalbeloppet fastställas av socialministeriet.

14 §.

Har skada eller sjukdom, som drabbat ovan i 1 § avsedd person, lett till döden eller har sådan person utan eget förvållande försvunnit under omständigheter, på grund av vilka vid dödsfall ersättning borde utgivas, erlägges försörjningspension åt dem, som vid dödsfallet eller försvinnandet voro hans i 5 § avsedda anhöriga, till föräldrar även då de senare bliva sådana anhöriga. Vad ovan är sagt skall likaså äga tillämpning, då skadad eller insjuknad vid sin död åtnjöt för minst ett år fastställd livränta enligt en till minst åttio procent uppskattad invaliditetsgrad.

Försörjningspensionens årliga belopp är:

1) för änka, som har eller har haft barn, 140 000 mark samt för annan änka 50 000 mark, tills hon fyller 55 år, varefter pensionens årliga belopp är 140 000 mk;

2) för barn 79 500 mark och för föräldralöst barn därutöver 79 500 mark;

3) för föräldrar, då båda leva, 57 500 mark för vardera och eljest 79 500 mark; samt

4) för annan anhörig 34 500 mark. Försörjningspension utbetalas på grundvalen av boningsortens dyrhet förhöjd med högst trettio procent. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Person, som skulle vara berättigad till försörjningspension efter två eller flere anhöriga, erhåller dock försörjningspension endast på grund av den anhörigas frånfälle, efter vilken försörjningspensionen är störst.

15 §.

Till barn, barnbarn och syskon utbetalas försörjningspension intill sjutton års ålder. Är sådan försörjningspensionstagare efter fyllda sjutton år till följd av dessförinnan uppkommen kroppslig eller själslig defekt oförmögen att försörja sig, må försörjningspension på ansökan erläggas så länge detta tillstånd fortbestår. Likaså må åt barn, som åtnjutit försörjningspension och som efter fyllda sjutton år på grund av studier icke kan vara i förvärvsarbete, på ansökan erläggas försörjningspension för högst fyra år, innan barnet fyller tjugofyra år. På grund av studier må försörjningspension under här stadgade förutsättningar och till samma belopp beviljas även barn, som, då den skadade eller insjuknade avled, hade fyllt sjutton år.

16 §.

Åt änka, som åtnjuter försörjningspension, må på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om hennes möjligheter att komma till rätta med egna inkomster på grund av oförmåga till förvärvsarbete, sjukdom eller försörjningspension åtnjutande barns sjukdom eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Åt försörjningspension åtnjutande föräldralöst barn eller föräldrar må likaså på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om hans utkomst på grund av sjukdom eller av annan synnerlig orsak försvårats.

Tilläggsförsörjningspensionens årliga belopp utgör för änka och föräldralöst barn högst 160 000 mark och för föräldrar högst 87 000 mark.

17 §.

Till följd av ovan i 14 § 1 mom. avsett dödsfall utbetalas i begravningshjälp 55 000 mark till den avlidnes dödsbo, därest begravningskostnaderna erlagts av dess medel eller om begravning ej kunnat äga rum på grund av att den avlidnes lik icke anträffats. I annat fall erlägges i begravningshjälp till den, som dragit försorg om begravningen, beloppet av de därav föranledda kostnaderna, dock icke mer än vad till dödsboet får utbetalas.

Har skadad eller insjuknad, vars invaliditetsgrad vid hans död var minst trettio procent, efterlämnat i 5 § 1 mom. 1 punkten nämnd anhörig, erlägges begravningshjälp även i det fall, att ersättning enligt 14 § 1 mom. icke skall erläggas vid dödsfall.

18 §.

Livräntetagare, vars invaliditetsgrad är minst trettio procent, må på ansökan tilldelas tilläggsränta för viss tid. Tilläggsräntans fulla belopp är, beroende av dyrheten på livräntetagarens varaktiga boningsort, 146 000, 177 000 eller 210 000 mark om året. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.

Till livräntetagare, som icke har fast årsinkomst, utbetalas full tilläggsränta. Har livräntetagare fast årsinkomst, minskas tilläggsräntan med hälften av den årsinkomst, som överstiger 60 000 mark. Såsom fast årsinkomst, vartill ej räknas enligt denna lag utgående ersättning, anses efter prövning den sannolika normala inkomsten per år under den tid, för vilken tilläggsräntan fastställes.

Tilläggsränta må ej beviljas, därest den skadade eller insjuknade utan godtagbart skäl vägrar mottaga invalidvård eller arbetsvård för krigsinvalider eller överger för honom såsom sådan vård anordnad arbetsplats eller om avsaknaden av på tilläggsräntans belopp inverkande varaktiga inkomster eller dessas ringa storlek är tillfällig. Även utbetalning av redan beviljad tilläggsränta må avbrytas på grund av vägran att mottaga vård eller om arbetsplats överges.

19 §.

Därest ej synnerliga skäl föreligga, må i 10 § avsedd tilläggsdel till dagpenning eller livränta, med undantag av tilläggsdel, som beviljas på grund av hjälplöshet, ej beviljas retroaktivt för längre tid än ett år, ej heller tilläggsförsörjningspension, tilläggsränta, enligt 9 § 3 mom. på grund av studier utgående förhöjning eller enligt 15 § 4 mom. ingående försörjningspension för längre tid än tre månader före den dag, då ansökan inkom till statens olycksfallsbyrå.

21 §.

Finnes kroppsskada eller sjukdom, som drabbat i 1 § 1 mom. nämnd person, uppenbarligen berättiga till ersättning enligt denna lag, skall därom på åtgärd av vederbörande myndighet före tjänste- eller arbetsförhållandets upphörande insändas enligt fastställt formulär uppgjord anmälan till statens olycksfallsbyrå, som på grundvalen av densamma bör upptaga ärendet till behandling. Göres ej anmälan, skall den skadade eller insjuknade underrättas därom. Under tiden för tjänste- eller arbetsförhållandet inträffat dödsfall eller försvinnande skall likväl alltid ofördröjligen anmälas till statens olycksfallbyrå.

Har i 1 mom. avsedd kroppsskada eller sjukdom ansetts vara sådan, att den icke berättigar till ersättning, och har den skadade eller insjuknade underrättats därom eller har sjukdomen konstaterats eller av kroppsskada eller sjukdom föranledd arbetsoförmåga inträtt eller dödsfallet inträffat efter tjänste- eller arbetsförhållandets upphörande, skall ersättning skriftligen sökas hos statens olycksfallsbyrå inom ett år, räknat från den i 22 § stadgade tidpunkten, vid äventyr att rätten till ersättning eljest går förlorad.

För kroppsskada, vilken föranletts av olycksfall, som avses i 1 § 2 mom., skall ersättning sökas, såsom ovan i 2 mom. är stadgat.

Vad i 2 mom. är stadgat om sökande av ersättning gäller även ersättning eller tillägg, som skall erläggas på särskild ansökan. Enligt 9 § 3 mom. på grund av studier utgående förhöjning och enligt 15 § 4 mom. utsående försörjningspension samt tilläggsdel till dagpenning eller livränta, tilläggsförsörjningspension och tilläggsränta må likväl sökas utan iakttagande av fatalietid, så ock föräldrars försörjningspension, därest frågan om huruvida kroppsskada, sjukdom, dödsfall eller försvinnande berättigar till ersättning enligt denna lag på åtgärd av vederbörande, annan sökande eller myndighet inom föreskriven tid blivit anhängiggjord vid statens olycksfallsbyrå och denna rätt icke blivit honom förvägrad,

22 §.

Ovan i 21 § stadgad fatalietid räknas:


5) om ansökan avser enligt 9 § 3 mom. utgående förhöjning på grund av kroppslig eller själslig defekt eller enligt 15 § 4 mom. utgående försörjningspension, från det erläggandet av förhöjningen eller försörjningspensionen upphört; samt

6) om ansökan avser i 6 § 5 mom. eller i 24 eller 26 § nämnda kostnader, från utgången av det kalenderår, under vilket de hava erlagts.

26 §.

Undergå de omständigheter, av vilka storleken av livränta, tilläggsränta eller tilläggsförsörjningspension är beroende, väsentlig förändring, må statens olycksfallsbyrå rätta ersättningsbeloppet. Livränta må dock icke förändras på den grund, att förvärvsförmågan ökats.

Har livräntan nedsatts enligt i 11 § 2 mom. nämnda grunder, må olycksfallsbyrån, såvida rättspraxis senare undergått väsentlig förändring, rätta beslutet, dock icke till skada för livräntetagaren.

Livräntetagare bör, vid äventyr att han annars förlorar sin rätt till livräntan, underkasta sig undersökning av läkare, som därtill av olycksfallsbyrån förordnats.

Kostnaderna för läkarundersökning och annan utredning bestridas av olycksfallsbyrån, om ersättningsbeloppet rättas eller kostnadernas ersättande eljest finnes skäligt. I annat fall skola sagda kostnader bestridas av sökanden.

43 §.

Förmår den, om vars ersättning fråga är, på grund av ålder eller sjukdom eller av annan sådan orsak icke själv sköta sina angelägenheter och har han icke förmyndare, må nära anhörig eller även annan person, som i huvudsak dragit försorg om honom, eller ock vederbörande socialnämnd föra hans talan i ersättningsärende.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961, och den tillämpas räknat från sagda dag även i det fall, att enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst, utgående ersättning skall erläggas på grund av skada, insjuknande, dödsfall eller försvinnande, som inträffat före denna lags ikraftträdande. I enlighet med tidigare stadganden utgående livränta och försörjningspension erläggas likväl redan från och med den 1 maj 1960 till de belopp denna lag stadgar.

I 10 § 1 mom. 4 punkten avsedd, vid lagens ikraftträdande utgående tilläggsdel till dagpenning och livränta samt tilläggsränta och tilläggsförsörjningspension, som beviljats medelst beslut, utfärdat före denna lags ikraftträdande, erläggas även efter lagens ikraftträdande till tidigare belopp för den tid, för vilken sagda ersättning beviljats.

Har i anhängigt ärende talan förts i enlighet med vad i 43 § stadgas, skall talan anses bevarad.

Genom denna lag upphävas lagen den 28 december 1956 om utbetalning av de i enlighet med lagen om skada, ådragen i militärtjänst, utgående ersättningarna, efter det indexförhöjningen upphävts (678/56) och lagen den 14 juni 1958 om höjning av ersättningarna i enlighet med lagen om skada, ådragen i militärtjänst (261/58) samt lagen den 20 juni 1960 om höjning av vissa ersättningar i enlighet med lagen om skada, ådragen i militärtjänst (306/60).

Helsingfors den 16 december 1960.

Republikens President
Urho Kekkonen.

Minister
Eeli Erkkilä.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.